Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:84 Tisdagen den 19 mars

ProtokollRiksdagens protokoll 2001/02:84

Riksdagens snabbprotokoll Protokoll 2001/02:84 Tisdagen den 19 mars Kl. 14.00 - 15.07

---

Det justerade protokollet beräknas utkomma om 3 veckor

----------------------------------------------------------

1 § Justering av protokoll

Justerades protokollen för den 12 och 13 mars.
2 § Meddelande om frågestund

Talmannen meddelade att vid frågestunden tors-
dagen den 21 mars kl. 14.00 skulle följande statsråd
närvara:
Jordbruksminister Margareta Winberg, utrikesmi-
nister Anna Lindh, statsrådet Mona Sahlin, socialmi-
nister Lars Engqvist och statsrådet Lars-Erik Lövdén.

3 § Meddelande om aktuell debatt

Talmannen meddelade att på begäran av Miljö-
partiet de grönas riksdagsgrupp skulle en aktuell
debatt om situationen i Mellanöstern äga rum torsda-
gen den 21 mars kl. 15.00.

Från regeringen skulle utrikesminister Anna
Lindh delta.

Den inkomna skrivelsen hade följande lydelse:

Begäran om aktuell debatt med anledning av krislä-
get i Mellanöstern
Miljöpartiets riksdagsgrupp begär en aktuell debatt
· med anledning av det aktuella läget i Mellanös-
tern,
· med anledning av den accelererade våldsspiralen i
Mellanöstern,
· med anledning av gårdagens uttalande i FN:s
säkerhetsråd, där man för första gången talar om
en palestinsk stat vid sidan av Israel, där båda
länder ska leva "sida vid sida inom säkra och er-
kända gränser".
Sammandrabbningar mellan Israel och Palestina
under förra veckan har varit de värsta hittills sedan
Al Aqsaintifadan inleddes för 17 månader sedan.
FN:s generalsekreterare Kofi Annan uppmanar Israel
att avsluta den "olagliga ockupationen" av palestinska
områden. Han anklagar den israeliska militären för
övergrepp mot det palestinska folket - "lönnmorden,
det onödiga bruket av dödligt våld, och den dagliga
förnedringen av vanliga palestinier". Annan säger
vidare att "sådana handlingar undergräver Israels
ställning i det internationella samfundet, och ger
ytterligare bränsle åt hatets, förtvivlans och extre-
mismens eldar". Det är dags för Sverige, EU och FN
att göra insatser för att stoppa den ockupationen för
att på så sätt skapa fred och säkerhet i Mellanöstern.
Stockholm den 13 mars 2002
Miljöpartiet de grönas riksdagsgrupp
Marianne Samuelsson
Gruppledare

4 § Anmälan om fördröjda svar på interpella-
tioner

Till riksdagen hade inkommit följande skrivelser:

Interpellation 2001/02:290

Till riksdagen
Interpellation 2001/02:290 av Carl-Axel Johans-
son om nationella ID-kort
Interpellationen kommer att besvaras tisdagen den
2 april 2002.
Skälet till dröjsmålet är tjänsteresor.
Stockholm den 14 mars 2002
Justitiedepartementet
Thomas Bodström

Interpellation 2001/02:311

Till riksdagen
Interpellation 2001/02:311 av Ester Lindstedt-
Staaf om våld mot funktionshindrade kvinnor
Interpellationen kommer att besvaras tisdagen den
2 april 2002.
Skälet till dröjsmålet är tjänsteresor.
Stockholm den 14 mars 2002
Justitiedepartementet
Thomas Bodström

Interpellation 2001/02:269

Till riksdagen
Interpellation 2001/02:269 av Yvonne Ruwaida
(mp) om Migrationsverkets uppgifter
Interpellationen kommer att besvaras fredagen
den 12 april 2002.
Skälet till dröjsmålet är utlandsresor och arbets-
möten.
Stockholm den 14 mars 2002
Utrikesdepartementet
Jan O Karlsson
Enligt uppdrag
Mikael Westerlind
Tf. expeditionschef

Interpellation 2001/02:308

Till riksdagen
Interpellation 2001/02:308 av Magda Ayoub (kd)
om statslösa palestinier
Interpellationen kommer att besvaras fredagen
den 12 april 2002.
Skälet till dröjsmålet är utlandsresor och arbets-
möten.
Stockholm den 14 mars 2002
Utrikesdepartementet
Jan O Karlsson
Enligt uppdrag
Mikael Westerlind
Tf. expeditionschef

Interpellation 2001/02:312

Till riksdagen
Interpellation 2001/02:312 av Inga Berggren om
miljön för närboende till vindkraft
Interpellationen kommer att besvaras fredagen
den 12 april 2002.
Skälet till dröjsmålet är andra engagemang.
Stockholm den 13 mars 2002
Miljödepartementet
Lena Sommestad
Enligt uppdrag
Kathrin Flossing
Expedition- och rättschef

5 § Svar på interpellation 2001/02:278 om of-
fentliga lokaler

Anf. 1 Statsrådet BRITTA LEJON (s):
Fru talman! Sten Andersson har frågat statsmi-
nistern vilka åtgärder han är beredd att vidta i syfte att
försvara rätten för politiska partier att arrangera mö-
ten i offentliga lokaler. Arbetet inom regeringen är så
fördelat att det är jag som ska besvara frågan.
Sten Andersson riktade en liknande interpellation
till mig i januari förra året. Det rörde även då ett be-
slut om att vägra hyra ut lokaler till ett politiskt parti i
Stockholm. Jag kan bara upprepa vad jag då påpeka-
de, nämligen att alla medborgare enligt regeringsfor-
men är tillförsäkrade yttrandefrihet gentemot det
allmänna. Yttrandefriheten får bara begränsas genom
lag med hänsyn till de intressen som anges i 2 kap.
regeringsformen.
Att någon vägras hyra en kommunal lokal behö-
ver inte innebära en inskränkning i den grundlags-
skyddade yttrandefriheten. Uthyrningen av lokaler är
en service riktad till medborgarna. Omfattningen av
en kommuns uthyrning kan växla beroende bl.a. på
kommunens ekonomiska resurser. Den kommunala
likställighetsprincipen innebär dock att en kommun
ska behandla alla sina medlemmar lika om det inte
finns sakliga skäl för annat. En kommun får behandla
sina medlemmar olika bara om ett sådant beslut grun-
dar sig på rationella hänsyn eller sakliga övervägan-
den. En kommun kan vägra uthyrning om det t.ex.
kan befaras att uthyrningen leder till ordningsstör-
ningar eller annan form av brottslig verksamhet.
Kommuner har naturligtvis en skyldighet att be-
akta den lagstiftning som finns och de domstolsutslag
som meddelas. Jag varken kan eller vill dock uttala
mig om hur kommunerna hanterar dessa regler i en-
skilda fall. Detta är en uppgift för våra domstolar att
bedöma. Jag ser inte heller något generellt behov av
att förändra den nuvarande lagstiftningen på detta
område.

Anf. 2 STEN ANDERSSON (-):
Fru talman! Ibland undrar man om de högtidliga
ord som används i högtidstal och middagstal avseen-
de åsiktsyttrande, mötes- och organisationsfrihet i
praktiken är avsedda att gälla för alla i Sverige. Tre
gånger på relativt kort tid har Stockholmspolitiker i
strid med gällande lagstiftning hindrat ett politiskt
parti från att hyra offentlig lokal för ett politiskt möte.
Detta, fru talman, trots att läns- och kammarrätt sagt
att Stockholms agerande strider mot gällande lagstift-
ning och att statsrådet i dag, och tydligen också tidi-
gare, haft samma uppfattning i frågan.
Det som förvånar är att inget riksdagsparti, trots
att de säkert känt till den här situationen, har uttryckt
kritik mot Stockholmspolitikernas agerande. Själv-
klart ska alla partier och alla andra som hyr lokaler
betala hyra i förhållande till lokalstorlek och den
service som man har begärt.
Jag skulle vilja sluta med att ändå ställa några frå-
gor till statsrådet.
Vad avser statsrådet med sitt påstående i svaret att
uthyrning kan hindras av "rationella hänsyn eller
sakliga överväganden"?
Är det okej att neka någon att hyra lokal om det-
samma kan leda till ordningsstörningar?

Anf. 3 TALMANNEN:
Jag erinrar om att vi här bör avhålla oss från att
diskutera enskilda ärenden.

Anf. 4 Statsrådet BRITTA LEJON (s):
Fru talman! Precis som talmannen nyss sade och
som jag sade i mitt inledande anförande finns det
ingen anledning för mig att konstatera annat än att
kommuner naturligtvis har att rätta sig efter den lag-
stiftning som finns i det här landet och efter hur dom-
stolar fäller avgöranden i enskilda ärenden.
Jag kan dock ta tillfället i akt och säga att jag
tycker att det är förvånansvärt att Sten Andersson två
gånger har tagit upp denna fråga med mig, när jag
återigen konstaterar att vi inte har något fel på vår
lagstiftning i dessa avseenden. Det finns väl ett antal
andra yttrandefrihetssaker att ägna sig åt, brister som
vi kan ha anledning att diskutera.
För min del är den här interpellationsdebatten av-
slutad.

Anf. 5 STEN ANDERSSON (-):
Fru talman! Det kan jag förstå. Med sådana argu-
ment förstår jag att man inte vill fortsätta debatten.
Jag ställde inte egna frågor utan jag frågade med
anledning av det som står i det skrivna svaret. Och
det var inte jag som nämnde Stockholm först, det var
faktiskt statsrådet.
Det som statsrådet i ett skriftligt svar till en leda-
mot av Sveriges riksdag säger kan vara exempel på
vad som kan vara orsak till att man nekas hyra en
lokal. När jag då som ledamot av riksdagen noterar
detta och frågar vad som konkret menas med det får
jag det häpnadsväckande svaret att det vill hon inte
svara på. Man ska inte ta till överord, men det är, som
jag sade i förra meningen, häpnadsväckande. Statsrå-
det vet väl själv vad hon har skrivit, varför det skri-
vits så och hur hon ska kunna motivera det om någon
ställer en eventuell fråga på det skriftliga svar hon
givit.
Nu kommer hon inte att besvara detta, men jag
hoppas att det finns människor som följer den här
debatten, antingen via TV, som man kan göra i da-
gens moderna samhälle, eller läser protokollet. Då är
jag nog inte ensam om att förvånas, med tanke på de
faktiskt rätt enkla frågor jag ställde.

Överläggningen var härmed avslutad.

6 § Svar på interpellation 2001/02:201 om in-
frastrukturen i Sundsvallstrakten

Anf. 6 Statsrådet LENA SOMMES-
TAD (s):
Fru talman! Birgitta Sellén har bett miljöministern
att besvara tre frågor med koppling till planerna på ny
väg E 4 vid Sundsvall. Det ankommer på mig att
besvara Birgitta Selléns frågor.
Birgitta Sellén frågar inledningsvis om miljömi-
nistern är beredd att ge riksantikvarien i uppdrag att
studera kulturminnen söder om Sundsvall innan man
fastställer E 4:ans nya dragning söder om Sundsvall.
Låt mig först redovisa gällande rätt avseende
miljöbalksprövning av projekt av detta slag. Till-
komsten och lokaliseringen av vissa verksamheter
som har stor påverkan på miljön eller hushållningen
med naturresurser tillåtlighetsprövas av regeringen
enligt 17 kap. miljöbalken. Det gäller bl.a. nya mo-
torvägar. Prövningen ska vara allsidig, och den ska
utgå från miljöbalken i dess helhet. Tillämpningen av
miljöbalkens bestämmelser ska kopplas till de natio-
nella miljökvalitetsmålen. Tillåtlighetsprövningen är
också samordnad med prövningen av trafikanlägg-
ningar enligt speciallagarna, t.ex. väglagen. Rege-
ringens prövning avser endast tillåtligheten, och den
följs av en tillståndsprövning hos berörd myndighet.
Den myndighet som prövar tillståndsfrågan ska bere-
da ärendet inför regeringens prövning av tillåtlighe-
ten. När det gäller ny motorväg är det Vägverket som
bereder tillåtlighetsärendet. I Vägverkets beredning
ingår remissbehandling till berörd länsstyrelse och
kommun samt de centrala verken, bl.a. Riksantikva-
rieämbetet. Vägverket ska därefter underställa rege-
ringen tillåtlighetsfrågan. Vägverket ska ge en allsi-
dig belysning av ärendet och överlämna det med eget
yttrande. En ansökan om tillåtlighet för väg E 4 vid
Sundsvall har faktiskt just i dag inlämnats till Rege-
ringskansliet. De uppgifter vi nu har om Vägverkets
beredning av frågan är att ansökan gäller en
vägsträcka som passerar genom riksintresseområdet
för kulturmiljö Kvissleby-Nolby-Prästbolet.
Som remissinstans i beredningen av Vägverkets
ansökan har Riksantikvarieämbetet till uppgift att
bevaka kulturmiljöintressena inom det berörda områ-
det. Avseende aktuell vägsträcka har Riksantikvarie-
ämbetet i sitt yttrande till Vägverket redovisat detalje-
rad kunskap om det område som Birgitta Sellén tar
upp i sin fråga. Riksantikvarieämbetet har inte anfört
att det föreligger behov av att studera detta område i
särskild ordning, vilket alltså blir svaret på Birgitta
Selléns första fråga. Riksantikvarieämbetet har läm-
nat in sitt yttrande i ärendet. Vad Riksantikvarieäm-
betet anför i sakfrågan är att en ny E 4 genom berört
område medför påtaglig skada av riksintresset.
Birgitta Sellén frågar vidare om miljöministern är
beredd att skydda grundvattentäkten i det aktuella
området.
Låt mig få redovisa gällande rätt även på detta
område. Frågan om skydd av grundvattentäkter regle-
ras i 7 kap. miljöbalken. Av dessa regler framgår att
berörd kommun och länsstyrelse har befogenhet att
fatta beslut om skydd för yt- och grundvattentäkter
genom inrättande av vattenskyddsområden. Därut-
över kan kommunen i särskilda fall med stöd av för-
ordningen om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd
meddela föreskrifter om skydd för ytvattentäkter och
enskilda grundvattentäkter. Bevarandet av grundvat-
tentäkterna i det aktuella området är således inte en
fråga som ska hanteras genom initiativ av regeringen.
Eventuell påverkan av grundvattentäkter är dock en
fråga som ingår i regeringens tillåtlighetsprövning
enligt 17 kap. miljöbalken.
Birgitta Sellén frågar slutligen om miljöministern
kommer att ta initiativ till en helhetssyn på in-
frastrukturen i Sundsvallstrakten.
Mitt svar här är att Vägverket har ett övergripande
ansvar för vägtransportsystemets miljöpåverkan och
ska verka för förbättringar i transportsystemet som
helhet. Vägverket har således ett ansvar för att i sin
planering samordna utvecklingen av vägnätet med
andra trafikslag. Som jag nämnde tidigare kommer en
ny motorväg vid Sundsvall att tillåtlighetsprövas av
regeringen. Den prövningen innefattar en allsidig
bedömning där regeringen bl.a. kommer att bedöma
de konsekvenser som ett förslag om lokalisering av
en ny väg kan förväntas få vad gäller samordning
med andra trafikslag.

Anf. 7 BIRGITTA SELLÉN (c):
Fru talman! Tack för svaret. Men jag känner mig
inte speciellt upprymd och hoppfull av svaret. Det är
som om ingen bryr sig, annat än de som bor och ar-
betar i det aktuella området.
Okej, tillåtlighetsprövningen kommer förhopp-
ningsvis att leda till en ordentlig genomgång av alter-
nativen beträffande E 4:ans placering söder om
Sundsvall. Dessvärre har Vägverket hittills inte visat
sig intresserat av att undersöka andra alternativ än
dagens föreslagna alternativ A, som går över vatten-
täkten och som förser ca 12 000 sundsvallsbor med
ett förstklassigt vatten, och alternativ B, som går över
ett fornminnesområde med bosättningar som härrör
från tiden 300-400 e.Kr. och som även haft stor bety-
delse under vikingatiden. Det är ett stort fornminnes-
område som kan betraktas som Norrlands Birka.
Om E 4 dras över detta område kommer gamla
oersättliga kulturvärden att förstöras. Dessa fornläm-
ningar är nästan 2 000 år och kan inte få förstöras för
att en väg ska dras fram. Detta faktum verkar majori-
teten i Sundsvalls kommunfullmäktige inte ha för-
stått, och dessvärre har inte heller vår landshövding
gjort det. Landshövdingen hänvisar till folkviljan,
vilket i detta fall är Socialdemokraterna. Någon hän-
syn till alla protester som finns har inte visats. Av alla
yttranden som har lämnats in är ca 95 % emot det
framlagda förslaget. Här ser ni hur tjock luntan är
med alla protester som har kommit in. Vägverket har
tyvärr förskingrat ungefär hälften, så det här är bara
halva luntan. Det innebär att verket inte vet hur starkt
motståndet är.
Det är värt att nämna i sammanhanget att länssty-
relsens ledamöter inte har samma åsikt som lands-
hövdingen. Det finns sju reservanter till beslutet,
vilket är lika med sex partier. S har inte stött beslutet,
och Moderaterna hade ingen representant närvarande.
Fru talman! Det finns, eller kanske rättare sagt
fanns, andra förslag till dragningen av E 4. Bl.a. var
det att bygga om befintlig E 4. Men det har funnits
alternativ från början av 90-talet om att dra vägen
väster om staden, precis som man har gjort vid andra
kuststäder som Gävle, Söderhamn och Hudiksvall.
Det skulle dessutom lösa problemet med dragningen
av E 14 genom staden.
Vägverket har tidigare fått i uppdrag av länssty-
relsen att analysera olika alternativ, men det har man
inte gjort.
Den aktuella trakten i Njurunda söder om Sunds-
vall består av ett smalt område där samhället ligger
nära kusten. Det finns många skolor och förskolor i
området som har stort behov av nära tillgång till
orörd och tyst natur. Om det förslag som fullmäktige
förordar tillstyrks även av regeringen innebär det att
nya motorvägen skär sönder området samtidigt som
fornminnet förstörs. Barnen måste gå flera kilometer
för att komma till naturen. Det handlar om 13 för-
skolor och skolor.
Alternativet i dag bör vara att bygga om befintliga
E 4:an. Då berörs visserligen en del fastigheter, men
naturmiljön för barn och naturligtvis även för vuxna
blir kvar. Dessutom bevaras udden som ligger i
Ljungan där alla fornfynden finns, bl.a. 114 gravar -
varav många är stora. Där finns Norrlands största
gravhög, som fortfarande är outgrävd. Historiker som
Klas-Göran Selinge säger att "där finns den unika
möjligheten att kunna följa ett stormannagods - kan-
ske i samma ätts ägo - från folkvandringstidens höv-
dingagård fram till 1000-talets runsten och den krist-
na medeltiden". Allt detta är beläget i en väl bevarad
lantlig miljö.
Området är ett av Norrlands allra värdefullaste
kulturintressen, och därför tycker jag att det är märk-
ligt att ministern har svarat med att Riksantikvarie-
ämbetet inte vill ha någon speciell översyn. Det
skulle vara intressant att veta lite mer om hur minis-
tern ser på detta och hur Vägverket ser på skrivning-
arna.

Anf. 8 EWA LARSSON (mp):
Fru talman! När Birgitta Sellén tar upp andra för-
slag om att bygga om och förbättra nuvarande väg,
vill jag lägga till att också förbättra kollektivtrafiken,
pendeltågtrafiken i området, och att utreda Europavä-
gens sträckning väster om staden så att den kan an-
sluta till vägen från Östersund. Det är Miljöpartiet,
Centerpartiet, Folkpartiet och Vänsterpartiet i Sunds-
vall som biträder den åsikten. Det här var lite infor-
mation.
Riksantikvarieämbetets utlåtande är skrivet på by-
råkratspråk, och eftersom jag har varit byråkrat har
jag förmåga att förstå det språket. Men alla männi-
skor förstår inte när de säger: Slutsatsen blir därmed
att Riksantikvarieämbetet anser att det inte är möjligt
att utföra vägförslag alternativ B - alltså att vägen ska
gå genom Kvissle och Nolby - utan att det innebär
påtaglig skada av riksintresse. Detta gäller Kvissle,
Nolby och Prästbolet.
Det är samma sak som ett avslag. Det är viktigt att
vi i vårt språk talar om vad det egentligen innebär.
Riksantikvarieämbetet avslår den här vägsträckan,
och jag antar att de därför inte anser att de behöver
göra någonting i särskild ordning eftersom de redan
har avslagit den.
Vad som däremot är oroande, tycker jag, är att
statsrådet i svaret på interpellationen säger att pröv-
ningen ska vara allsidig och utgå från miljöbalken i
dess helhet, men att det är Vägverket som ska bereda
och ge den allsidiga belysningen.
Därför undrar jag hur det står till med Natur-
vårdsverkets svar. Kan vi få reda på det? Vad har
Naturvårdsverket svarat? Det är ju den tyngsta instan-
sen i dessa frågor.
Margareta Bergvall vid länsmuseet i Härnösand
säger att Vägverket har tolkningsföreträde. De är
väldigt kritiska till vissa saker, bl.a. att Vägverket har
valt att bortse från de remisser och argument som förs
fram av privatpersoner. De har aldrig blivit bemötta i
utredningen. Hon säger att en massiv lokal opinion
viftas bort utan kommentarer. Detta strider mot det
som statsrådet säger i interpellationen, nämligen att
Vägverket ska göra en allsidig belysning.
Det finns personer som säger att Vägverket inte
har gett denna allsidiga belysning, och jag skulle
gärna vilja ha en kommentar till det.

Anf. 9 LENNART BOLANDER (m):
Fru talman! Jag tänkte i den här debatten hålla
mig till den tredje frågan som Birgitta Sellén tar upp,
den om helhetssynen på infrastrukturen i Sundsvalls-
området.
Av statsrådets svar kan man få uppfattningen att
problematiken kring infrastrukturen i Sundsvallsom-
rådet endast är av miljökaraktär. Men så är naturligt-
vis inte fallet, och det framgår också av interpellatio-
nen.
Infrastrukturen i området är av stor betydelse inte
bara för Sundsvall utan för hela Västernorrlands län.
Sundsvall är länets största kommun och något av ett
industriellt centrum. Man kan också säga att Sunds-
vall utgör navet i Mitthögskolan.
All gods- och persontrafik i nord-sydlig riktning
måste passera genom centrala Sundsvall. Om inte
infrastrukturen fungerar där blir hela länet lidande.
Och så är det i dag.
Fru talman! Jag vill därför säga att det är glädjan-
de att det i infrastrukturpropositionen finns pengar
avsatta för att lösa E 4-problematiken.
Även järnvägen får pengar, men inte tillräckligt.
Som statsrådet säkert känner till färdigställs Botnia-
banan omkring år 2008. Då kommer den mycket
märkliga situationen att uppstå att vi söder om
Sundsvall och norr om Nyland har snabbtågsstandard,
medan banans standard däremellan kommer att vara
undermålig. Dessutom går järnvägen i dag genom
centrala Sundsvall.
Birgitta Sellén har i sin interpellation beskrivit det
stora problem som bl.a. ett tiotal övergångsställen
med fällande bommar innebär. Om inget görs ser vi
framför oss en miljömässig katastrof den dag Botnia-
banan är verklighet.
I januari i år informerade Banverket om att man
skulle utreda samhällsnyttan och konsekvenserna i
området. Det är bra. Mindre bra är att man i nästa
mening säger att en ny järnväg mellan Sundsvall och
Härnösand skulle kunna stå klar 2015 - inte tidigare.
Vi kan inte vänta så länge på att få en fungerande
infrastruktur i Sundsvallstrakten.
De brister som infrastrukturen i området i dag
uppvisar innebär en delning av länet, vilket definitivt
inte underlättar våra ansträngningar att vända den
negativa utveckling som länet för närvarande befinner
sig i.
I likhet med Birgitta Sellén hoppas jag att rege-
ringen beaktar helheten på infrastrukturen i området
så att bästa lösning skapas för både väg- och järn-
vägstrafiken. Om man gör en sådan bedömning kan
det inte vara rimligt att det ska dröja till år 2015 innan
trafik- och miljöproblemen är lösta.
Statsrådet nämner i slutet av sitt svar att regering-
en ämnar göra en allsidig bedömning. Då har jag två
frågor till statsrådet: Ingår problematiken med järn-
vägens dragning genom centrala Sundsvall och norrut
i en sådan bedömning? När kan man förvänta sig att
en sådan bedömning blir klar?

Anf. 10 Statsrådet LENA SOMMES-
TAD (s):
Fru talman! Låt mig börja med att konstatera att
regeringen också anser att infrastrukturen i Sundsvall
är mycket betydelsefull. Det var också därför som
man 1998 uppdrog åt Vägverket att ta tag i den här
frågan.
När det gäller den allsidiga prövningen och fort-
sättningen kan jag säga att inom regeringen är det
uppdelat så att vi på Miljödepartementet gör miljö-
balksprövningen av detta ärende och Näringsdepar-
tementet ser på andra sidor. När det gäller prövningen
av denna sträcka är det befintlig infrastruktur runtom
som beaktas. I övrigt tror jag att frågorna här får gå
vidare till näringsministern i den delen.
Jag ska nu koncentrera mig på det övriga som
gäller detta ärende.
När det gäller ärendet i sig kan jag självfallet inte
föregå den prövning som regeringen kan göra. Vad
jag har gjort här är att jag har gett vissa upplysningar
om hur Riksantikvarieämbetet har bedömt detta fall.
Riksantikvarieämbetet har tydligt gjort klart att man
anser att den föreslagna vägdragningen förorsakar
skador som inte går att reparera på kort eller lång sikt
och att den ger en barriäreffekt som splittrar upp den
sammanhållna centralbygden. Detta är formuleringen.
Riksantikvarieämbetet har icke till uppgift att av-
slå någon ansökan, utan det här är nu en fråga för
regeringen, där vi tar upp Riksantikvarieämbetets
yttrande tillsammans med en rad andra yttranden.
Det är inte heller att beklaga att Riksantikvarie-
ämbetet inte vill ta det här i särskild ordning. Det har
att göra med att man, i den ordning vi har, har möj-
lighet att ge det yttrande som man vill ge i frågan. Vi
får därmed ett gott underlag för att fatta beslut. Någon
särskild utredning av det slaget behövs därför inte i
det här fallet.
När det i övrigt gäller prövningen kan jag säga att
jag inte kan gå in på detaljerna. Det har varit en stor
diskussion, och det är nu vår uppgift att gå igenom
materialet. Vi kan inte säga något i dag om vilka
yttranden som övriga har gjort. Vi har inte ens öppnat
brevet, som kom in i dag. Nu handlar det om att vi
ska ta del av detta material och göra den miljö-
balksprövning som åligger Miljödepartementet.

Anf. 11 BIRGITTA SELLÉN (c):
Fru talman! Det är roligt, och känns också aktu-
ellt, att debatten blev i dag när brevet har kommit i
dag. Det jag spontant känner är att jag kanske ska
lämna över luntan med protester till ministern så att
de finns med, eftersom Vägverket har tappat bort
hälften.
Vad beträffar Riksantikvarieämbetets uttalande
hoppas jag verkligen att regeringen tar del av det. Jag
vet att det i miljöbalken sägs att kulturmiljön ska
skyddas.
Ewa Larsson tog upp det här med "påtaglig ska-
da", som ju är starka ord och som verkar ha missupp-
fattats av kommunpolitikerna. Därför är jag intresse-
rad av att veta hur Vägverket kan ha tolkat det, men
ministern kanske inte kan svara på det än. Det skulle
också vara intressant att veta hur regeringen ser på så
starka ord som "påtaglig skada".
Hur stor vikt läggs vid Naturvårdsverkets åsikter?
I det här aktuella ärendet har de inte yttrat sig. De har
tappat bort remissunderlaget, och när de erbjöds nytt
material och förlängd remisstid sade de att de inte
hade tid att svara. Jag tycker att det är märkligt.
Miljökontorets tjänstemän i Sundsvall har nog-
grant gått igenom de olika alternativen, och de har
förordat en ombyggnad av befintlig E 4, liksom för-
ordas i 95 % av alla remissyttranden som har lämnats
in. Det är rätt anmärkningsvärt att de stöder tanken på
en ombyggnad för att rädda både vattentäkt och
fornminnen, medan däremot politikerna inte har lyss-
nat till tjänstemännens kunskaper. Det kan jag bara
beklaga.
I dag talas det ofta om att man ska göra sociala
hälsoutredningar också. Det har inte heller gjorts än.
Ska jag våga tro att Vägverket kommer att göra det
eller att regeringen kommer att göra det? Om det
föreslagna alternativet vinner gehör innebär det näm-
ligen störande ljudbarriärer på två kilometer på varje
sida av motorvägen - det är fyra km. Sedan finns den
gamla vägen, som går genom tätorten, och den har en
ljudbarriär på en km. Det innebär alltså att det är en
besvärlig ljudbarriär fem km från kusten och inåt där
man knappt kan hitta någon tyst miljö. Jag tänker på
barnen i de 13 skolorna och förskolorna, som är i
behov av att komma ut i naturen. Hur påverkar detta
deras sociala miljö?
Miljöbalken bör, som jag ser det, skydda både
vattentäkten och kulturmiljön. Jag förutsätter att mil-
jöministern vet vad som står i balken, så jag upptar
inte tid med att citera den. Jag kan nu bara hoppas att
regeringen tar till sig och noggrant läser igenom det
här. Jag tycker att det känns väldigt viktigt att belysa
de här problemen för miljöministern, som nu kommer
att få handskas med de här frågorna.
Jag kommer i mitt nästa inlägg att säga lite mer
om helhetssynen på infrastrukturen även om miljömi-
nistern säger att det ligger på näringsministern. Men
för att vara sanningsenlig vill jag säga att jag ställde
den här interpellationen allra först till näringsminis-
tern. Han ville inte svara på den frågan utan ansåg att
det var miljöministerns uppgift att göra det. Därför
vill jag fortsätta att lyfta upp lite tankar runt den hel-
hetssynen.

Anf. 12 EWA LARSSON (mp):
Fru talman! Det var just det där pinsamma att
Naturvårdsverket inte har svarat på Vägverkets re-
miss som jag trodde att statsrådet skulle kunna kom-
mentera, men eftersom hon inte känner till detta kan-
ske vi kan ta upp frågan för en kommentar senare i
frågestunden.
Det här området är det viktigaste riksintresseom-
rådet i Västernorrlands län jämte hällristningarna i
Nämforsen. En av de lokala köpmannaföreningarna
har krävt vägverkschefens avgång på grund av att
utredningen har varit tendentiös, som man säger. Jag
vill bara lyfta fram det, så att det blir sagt i kamma-
ren.
Vår kulturmiljö och vårt kulturarv har ju ingen
egen lobbyist, men det finns de som skriver. Lotte
Mjöberg har i sin bok Heliga marker - forna dagars
platser för offer, rit och bön skrivit lite grann om
heliga platser. Det finns också ett förord av Stefan
Edman. Jag rekommenderar den till läsning. Där står
bl.a. att helighet är någonting som är irrationellt och
ambivalent. För den enskilda människan talar den om
att vi är delar av en större helhet. För religionerna är
den en förutsättning, en del av den innersta kärnan.
De heliga platserna är okränkbara. De har alltid skyd-
dats och fredats.
Eftersom kulturarvet inte har någon lobbyist är det
vi politiker som har till uppgift att stifta lagar och
också följa dem, trots att det inte finns lobbyister.
Byråkratspråket, som Riksantikvarieämbetet skri-
ver sina utlåtanden på, har uppenbarligen inte varit
tydligt för de flesta. De uppfattar inte det här som ett
avslag därför att, precis som statsrådet påpekar, man
inte ska säga avslag, utan man ska använda de star-
kaste orden. Det är precis de orden som man har
använt, de allra starkaste.
Betänk att detta är områden som kan jämföras
med Uppsala högar eller Birka! Vilka skulle i dag
komma på tanken att dra en väg genom det kulturar-
vet? Det fiffiga här är ju att det finns alternativ, näm-
ligen att förbättra befintlig väg och att utreda Europa-
vägen väster om Sundsvall.

Anf. 13 LENNART BOLANDER (m):
Fru talman! Jag är naturligtvis inte nöjd med att
man så enkelt avfärdar övrig problematik kring de här
frågeställningarna - man tar enbart upp de miljöas-
pekter som finns. Som framgår av interpellationen
måste man ha en helhetssyn på detta. Det går liksom
inte att bara plocka ut en liten bit.
Jag säger som Birgitta sade, att frågan egentligen
var ställd till näringsministern. Det är klart att man
därifrån hade kunnat förvänta sig mer svar på den
tredje ställda frågan. Vi får återkomma i en senare
diskussion med näringsministern om den här proble-
matiken, men jag hoppas och förutsätter att det inte är
så vattentäta skott mellan ministrarna utan att de kan
prata med varandra för att därigenom få en helhetssyn
på den här problematiken, så att vi får en lösning.

Anf. 14 Statsrådet LENA SOMMES-
TAD (s):
Fru talman! Absolut! Vi har mycket nära samar-
bete. Frågorna är oerhört väsentliga för oss, och
mycket av samarbetet mellan mig och näringsminis-
tern handlar just om att hitta lösningar som verkligen
tillgodoser de infrastrukturbehov som finns i Norr-
landsregionen just nu. Botniabanan är ett exempel där
vi på ett ganska komplicerat sätt måste avväga mellan
miljöintressen, regionalpolitiska intressen och kom-
munikationsintressen. Jag har mycket stor förståelse
för de behov som finns av kommunikationer. De är
helt avgörande för möjligheten till specialisering och
ekonomisk utveckling i den här regionen.
När det gäller miljöbalksprövningen är det inte
förvånansvärt att jag inte har tagit del av Naturvårds-
verkets agerande, utan det är mitt uppdrag att göra det
nu när vi har det här på vårt bord. Hälsoaspekter ska
ingå i en sådan här prövning. Naturvårdsverket är en
av våra viktigaste remissinstanser. Jag kan inte gå in
på det enskilda ärendet, men om någonting saknas i
ett ärende av detta slag begär vi in kompletteringar.
Det förutsätter jag att vi kommer att göra vid behov
även i detta fall.
Den riktigt principiellt intressanta frågan, som jag
vill peka på, handlar om regeringens möjligheter att
diskutera alternativa platser. Enligt miljökonsekvens-
beskrivningarna ska vi få in förslag på alternativa
dragningar. Det får vi också, och vi ska kunna göra
bedömningar. Ett problem när det gäller Vägverkets
och Banverkets förslag i detta avseende är att man i
regel bara framlägger ett förslag för beslut, vilket
innebär att vi inte kan tillstyrka något annat förslag.
Vi kommer i höst att fortsätta en dialog med Vägver-
ket och Banverket kring hur den här typen av till-
ståndsprövning bör gå till. Vi har alltså möjlighet att
se och diskutera de alternativa dragningarna, men vi
kan inte tillstyrka något annat förslag än det som
ligger hos oss när det gäller tillståndprövning. Detta
tycker jag är den principiellt viktiga frågan när det
gäller detta miljöbalksärende.

Anf. 15 BIRGITTA SELLÉN (c):
Fru talman! Där tryckte ministern verkligen på
den rätta knappen, tycker jag. Det är så jag ser det
också. Det är ett oerhört problem att man inte har en
helhetssyn och samverkar med varandra.
Det är som sagt inte bara E 4:an som ska gå ge-
nom den trånga korridoren i Njurunda. Även järnvä-
gen ska fram där. I dag är det enkelspår. Det är en
järnväg som kommer att få en ökad betydelse i fram-
tiden. När Botniabanan är klar ökar ju transporterna
av gods- och persontrafik, och det blir enligt beräk-
ningarna tre gånger fler tågset än i dag: 90 tågset per
dygn. Vad kommer det att innebära för bl.a. Sunds-
vall, som Lennart Bolander tog upp, med alla dessa
bomfällningar? Det kommer att innebära många tim-
mar per dygn då bilarna står och väntar på att bom-
marna ska resas. Ingen slår av bilmotorn, utan den
står och puttrar.
Jag vet inte om ministern vet hur det ser ut i
Sundsvall, men Sundsvall ligger ju mellan två berg,
och i dalsänkan samlas avgaserna. Sundsvall har
under många år varit känt för sin dåliga luft. Nu har
vi börjat få lite bukt med den, men det blir knappast
bättre om vi inte får göra någonting åt järnvägen
genom Sundsvall.
Ostkustbanan är redan i dag underdimensionerad.
Näringsministern har tidigare i vår sagt att man ska
bygga elva mötesplatser från Sundsvall till Gävle till
en kostnad av en halv miljard. Det blir, som jag ser
det, en tillfällig förbättring, men samtidigt är det en
kapitalförstöring. När dubbelspår kommer att byggas
kommer detta att vara bortkastade pengar.
Jag tycker att det är väldigt viktigt att miljömi-
nistern tar med sig alla de här problemen vad gäller
vattentäkten, fornminnen och miljön i Sundsvall. Värt
att nämna är också att Norrland har förhållandevis få
kulturminnen jämfört med övriga Sverige, och de är
guld värda. Vi måste få bevara fornminnesområdet i
Njurunda.

Anf. 16 Statsrådet LENA SOMMES-
TAD (s):
Fru talman! Låt mig bara avslutningsvis konstate-
ra att vi, när det gäller den samordnade bilden av en
infrastruktursatsning som den i Sundsvall, gör en
samlad bedömning i regeringen av detta, precis som
jag redan har sagt. Det som då beaktas är det som
kommer in från alla olika intressenter som yttrar sig.
När det gäller samordning av t.ex. järnvägar och
landsvägar bygger man på det underlagsmaterial som
vi har från Banverket, Vägverket och andra för att
kunna göra en så god bedömning som möjligt, och i
en situation när man planerar för expansion är det
självklart att man beaktar helheten. Om ni skulle följa
bedömningen av några ärenden skulle ni kunna se att
det är precis så som vi arbetar.
Det är min förhoppning att det ska bli en bra lös-
ning i Sundsvallsområdet med tanke på såväl nä-
ringslivet som den regionala utvecklingen och miljön
och att vi ska komma framåt så snart som möjligt.

Överläggningen var härmed avslutad.

7 § Svar på interpellation 2001/02:302 om FN:s
världstoppmöte i Johannesburg

Anf. 17 Statsrådet LENA SOMMESTAD (s):
Fru talman! Lena Ek har frågat mig på vilket sätt
jag kommer att arbeta för ett brett samarbete kring
hållbar utveckling bland Sveriges kvinnor. Hon har
också frågat mig hur jag kommer att verka för att
stärka kvinnors inflytande i den internationella miljö-
och utvecklingspolitiken.
Jag är glad över frågan eftersom jämställdhet är
en viktig utgångspunkt för regeringens arbete. I mitt
svar vill jag börja med att belysa regeringens initiativ
på den internationella arenan och därefter nämna
några svenska exempel.
Regeringen driver aktivt demokrati, mänskliga
rättigheter och deltagande som en viktig del av håll-
bar utveckling såväl nationellt som internationellt.
Detta är ett synsätt som också slogs fast vid FN:s
konferens om miljö och utveckling i Rio 1992 genom
Agenda 21 och vid kvinnokonferensen i Peking 1995.
Inför världstoppmötet om hållbar utveckling har
Sverige aktivt drivit att jämställdhetsfrågorna ska
genomsyra både förberedelseprocessen och själva
toppmötet. I förberedelseprocessen har s.k. viktiga
samhällsgrupper som identifieras i Agenda 21 en
särskilt framträdande roll. Kvinnor utgör en av dessa
grupper. I FN:s förberedande kommitté för toppmötet
bereds plats för kvinnoorganisationers deltagande och
inflytande.
Sveriges övergripande prioriteringar inom ramen
för Johannesburgs-konferensens teman är fattigdoms-
bekämpning, hållbara konsumtions- och produk-
tionsmönster och globaliseringens effekter. Vi arbetar
också för att toppmötet ska generera särskilda initia-
tiv inom vatten-, energi- och hälsosektorerna. Alla
dessa områden har tydliga kopplingar till jämställd-
hetsfrågor och kvinnans situation.
Sverige har också nyligen inom EU tagit initiativ
till ett positionspapper som identifierar prioriterade
jämställdhetsfrågor i Johannesburgs-processen och
som innehåller en genomgång av utkastet till hand-
lingsplan för Johannesburgs-mötet ur ett jämställd-
hetsperspektiv. Specifika frågor med koppling till
kvinnans situation som Sverige skulle vilja se be-
handlade vid toppmötet är bl.a. kvinnors rätt till
ägande och nyttjande av mark och andra naturresur-
ser, kvinnor som jordbrukare och kvinnors roll för att
skapa hållbar ekonomisk tillväxt och social utveck-
ling.
Under det svenska ordförandeskapet i EU antog
miljörådet i juni 2001 slutsatser om toppmötet i Jo-
hannesburg. Dessa slutsatser framhåller vikten av att
kvinnor deltar aktivt i allt arbete för hållbar utveck-
ling. Miljörådet slog också fast att ett jämställdhet-
sperspektiv ska genomsyra toppmötets hela process.
Förbättrad samhällsstyrning och deltagande på alla
nivåer var enligt rådet viktiga teman för världstopp-
mötet. Ett ökat inflytande från kvinnor utgör natur-
ligtvis en viktig del av en sådan insats. Liknande
slutsatser kom vi även fram till vid det regionala
förberedelsemöte som hölls i Genève 2001.
Jag kan också berätta att i samband med ett inter-
nationellt möte med kvinnliga miljöministrar i Hel-
singfors i början av mars i år antogs slutsatser som
framhåller behovet av att främja kvinnors deltagande
och tillvarata deras erfarenheter i förberedelsearbetet
inför Johannesburg. Då bildades också ett nätverk
bland de kvinnliga miljöministrarna.
När det gäller vårt arbete med hållbar utveckling i
det nationella perspektivet vill jag särskilt lyfta fram
att den svenska regeringen nyligen antog en strategi
för hållbar utveckling. I utarbetandet av strategin
ingick en dialog med samhällets olika intresseorgani-
sationer. Hållbarhetsstrategin kommer att presenteras
vid toppmötet i Johannesburg. Den beaktar de eko-
nomiska, ekologiska och sociala perspektiven. Jäm-
ställdhetsperspektivet genomsyrar strategin, inte
minst vad gäller frågor om makt och inflytande.
I de svenska förberedelserna inför toppmötet hål-
ler den svenska regeringen kontinuerlig dialog med
en bred grupp av ideella organisationer. Sveriges
kvinnolobby, f.d. SAMS, deltar aktivt i detta arbete.
Vi har också kontakt med den svenska Unifem-
kommittén. Jag ser det som mycket angeläget att
säkerställa ett aktivt deltagande av dessa och andra
grupper som arbetar med jämställdhetsfrågor i vårt
förberedelsearbete - både för att få del av deras kom-
petens och erfarenheter och för att få till stånd ett
brett ägarskap i uppföljningen av toppmötets resultat.
Ett underifrånperspektiv är ledstjärna i den svens-
ka regeringens förberedelsearbete. Jag är därför öp-
pen för nya initiativ och konkreta förslag på hur ett
brett samarbete med Sveriges kvinnor kan förstärkas
- gärna i ett samarbete över partigränserna.

Anf. 18 LENA EK (c):
Fru talman! Ärade ledamöter och åhörare! Jag ska
be att få tacka för detta svar från statsrådet Sommes-
tad - det är knappt man har lärt sig säga det.
Det här är väldigt intressant. Jag vet att vi båda
två är intresserade av både en hållbar utveckling och
av jämställdhet. Det genomsyrar också svaret. Trots
det måste jag säga att jag är kritisk mot hur regering-
en har agerat hittills i de här frågorna.
FN:s generalsekreterare har i flera dokument på-
pekat just att om man ska ha en sustainable and
equitable development ingår mer än återvinningspro-
blematik. Det handlar om good governance - det
handlar om ett bra ledarskap - och det handlar fak-
tiskt väldigt mycket om demokratisk utveckling för
att nå också miljömässiga effekter. Agenda 21 är ett
väldigt brett dokument. Det är också slutdeklaratio-
nen från Riokonferensen.
FN:s generalsekreterare har påpekat att fattig-
domsklyftan i världen håller på att "genderiseras",
dvs. att det är världens kvinnor och flickor som blir
fattigare, och att det är en väldigt tydlig utveckling.
Det är också så att bland beslutsfattare är 10 % av
världens parlamentariker kvinnor, och 6 % av minist-
rarna är kvinnor. Det är klart att när det ska fattas
stora och viktiga beslut på dels EU-nivå, dels global
nivå inom FN:s ram - som den här interpellationen
främst gäller - är det väldigt lätt att det blir övervä-
gande män som förbereder materialet, företräder
förhandlingsorganisationer och fattar beslut. Det är
inte bra. Det är vi överens om av många olika anled-
ningar.
Det nämns i interpellationssvaret att det ska ha va-
rit en bred kontakt med olika lobbygrupper inför de
förberedande kommittémötena som hittills har varit -
PrepCom meetings. Jag tycker inte att det är riktigt
korrekt. Vid statsminister Perssons redogörelser vid
en sammandragning med ideella organisationer fanns
ingen regeringsstrategi alls för hur jämställdhetsfrå-
gorna skulle beaktas. Det var bara ett löst tal om att
jämställdhetsfrågorna ska genomsyra arbetet. Det
fanns ingen handlingsstrategi.
I EU-positionen som finns inför Johannesburgs-
mötet nämns att ett gender-perspektiv ska genomsyra
arbetet, men man talar inte om hur. Det finns ingen
konkretisering av hur det ska gå till. Av de kvinnoor-
ganisationer som finns i Sverige har somliga redan
för ett år sedan lämnat in ansökan om medel för att
kunna ha förberedelsegrupper i miljöarbetet. Men de
har ännu inte fått svar på sin ansökan. Den har bollats
mellan departement.
Det här ger ett dubbelt intryck. Jag uppskattar
mycket att regeringen och statsråden uttalar sin goda
vilja, men det måste också följas upp av konkret
handling. Man måste bemöta kvinnoorganisationer på
ett sådant sätt att de kan vara med i förberedelsear-
betet. Man måste i förhandlingspositionerna ha tydli-
ga mål och tydliga punkter som inte bara handlar om
mainstreaming, som ju är ett engelskt begrepp som
handlar om att jämställdhetsaspekter ska beaktas. Det
räcker inte att säga det. Det krävs konkret handling,
konkreta nyckeltal, konkreta mål.
Till min besvikelse saknas detta genomgående i
materialet. Därför hoppas jag att kvinnoorganisatio-
nerna nu i sluttampen - det återstår ju nästan ett halv-
år till mötet i Johannesburg - kan få medel för att
kunna bevaka detta. Jag hoppas också att svenska
parlamentariker får delta i förberedelsearbetet och
bereds möjlighet att åka till Johannesburg. Jag hoppas
alltså att det blir något konkret när det handlar om att
kvinnor ska delta i detta arbete.

Anf. 19 HARALD NORDLUND (fp):
Fru talman! Jag ville delta i den här debatten där-
för att jag tycker att interpellanten har tagit upp en
väldigt viktig fråga. Det jag inledningsvis vill koppla
till är dokumentet från Rio, där en del handlar om det
lokala Agenda 21-perspektivet. Jag menar att vi ännu
inte har kommit någon vart när det gäller grundtanken
bakom lokal Agenda 21.
När det gäller lokal Agenda 21 har det i de flesta
fall - jag vågar påstå det, för jag har tagit del av hur
man jobbar i många kommuner - blivit kommunala
avfallsplaner av grundtanken. Grundtanken var ju en
annan, nämligen att involvera de många människorna
i det här arbetet. Speciellt nämns kvinnor och barn
som två viktiga grupper.
Just detta att vi har misslyckats lokalt med att in-
volvera kvinnogrupperna i det här arbetet gör att vi
måste dra slutsatser. Interpellanten har inte specifikt
pekat på den här frågeställningen, och självklart kan
den inte finnas med i svaret. Men den hör till den här
diskussionen, och jag undrar: Vad kommer regering-
en att vidta för åtgärder för att grundtanken bakom
lokal Agenda 21 ska förverkligas?

Anf. 20 Statsrådet LENA SOMMES-
TAD (s):
Fru talman! Det är många frågor. Låt mig först
säga att i förberedelserna inför Johannesburg har vi
från svensk sida drivit jämställdhetsfrågorna hårt,
bl.a. därför att generalsekreteraren - som i många
fall, som Lena Ek framhåller, har understrukit kvin-
nors betydelse, - tyvärr faktiskt försummade just
jämställdhetsperspektivet redan i det stora inledande
dokumentet i början av året inför Prepcom-
konferenserna. Det har varit ett ganska tufft arbete att
få in detta. Genom de inspel vi nu gör för att stärka
jämställdhetsperspektivet formulerar vi också tydliga
mål när det gäller nödvändigheten av att förbättra
möjligheterna för kvinnor att bli involverade i be-
slutsfattande och att bekämpa diskriminering på alla
nivåer. Där har vi nu varit väldigt tydliga.
Den stora fråga som Lena Ek tar upp handlar just
om hur fattigdomen "genderiseras" och hela den stora
problematiken kring kvinnors ställning i världen. Här
menar vi, precis som jag lyfter fram i mitt svar, att det
viktiga i satsningarna inför Johannesburg också är
vilka sakfrågor vi väljer. Att vi nu väljer ett underi-
frånperspektiv och att lyfta fram t.ex. hälsofrågorna,
sötvattensfrågorna och de lokala demokratifrågorna
är väldigt viktiga markeringar av att vi anser att det är
på dessa områden som vi kan göra de viktigaste insat-
serna när det gäller kvinnors ställning.
Jag är själv mycket intresserad av hur vi ska kun-
na koppla ihop miljöfrågorna och kvinnofrågorna. Jag
tror att det som ligger i Johannesburgs-konferensen,
att bredda från miljö till en bredare social agenda, är
väldigt viktigt. Här är just hälsofrågorna centrala,
därför att de kopplar ihop miljöfrågorna med de soci-
ala frågorna väldigt tydligt.
Kanske finns det här också ett svar till Harald
Nordlund när det gäller det lokala Agenda 21-arbetet.
Vi har ganska många goda exempel på att kvinnor
och kvinnoorganisationer har varit involverade. Jag
kan inte göra en helhetsbedömning, men jag litar på
Harald Nordlunds bedömning av läget. Självklart är
vi intresserade av att driva detta vidare. Jag tror att
det handlar mycket om att bredda det lokala Agenda
21-arbetet bortom sophantering och sådant till de
bredare hållbarhetsfrågorna på den lokala nivån. Vi
har just nu ett antal regionala konferenser på gång
som handlar om att diskutera och utvärdera det lokala
Agenda 21-arbetet och diskutera fortsättningen efter
Johannesburg. Vi har en sådan konferens i dag i
Malmö, tror jag, och vi har haft en i Sundsvall. Vi
försöker alltså nu initiera en diskussion på den lokala
nivån kring hur vi ska utveckla arbetet.

Anf. 21 LENA EK (c):
Fru talman! Först och främst är det viktigt att
kvinnors representanter får möjlighet att delta i förbe-
redelsearbetet inför Johannesburg. Vi kan konstatera
att det har hållits någon bred samtalsträff med kvin-
noorganisationer, men man har där bara deklarerat sin
allmänna välvilja. Man har inte diskuterat annat än i
väldigt lösa ordalag prioriteringarna i den svenska
positionen inför Johannesburg. Man har inte diskute-
rat nyckeltal och mål i Agendaarbetet, i fattigdoms-
bekämpningen eller i det globala miljöarbete som hör
ihop med de här frågorna. Det är viktigt att svenska
kvinnoorganisationer får vara med i det här arbetet,
och nu är det mindre än ett halvår kvar.
Vid de Prepcomkonferenser, eller förberedande
konferenser, som har förekommit har inte svenska
kvinnoorganisationer heller kunnat medverka. Det
innebär att inflytandet i det sammanhanget i stället
har fått gå över internationella nätverk, inte genom
våra svenska plattformar. Det tycker jag är väldigt
synd, för de är starka i det här sammanhanget, i det
internationella arbetet.
I de svenska positioner som fastställer hur för-
handlingarna ska drivas från svensk synpunkt talas i
övergripande termer om jämställdhetsarbete, men här
finns heller inga nyckeltal och mål. Det är likadant
med det positionspapper som har tagits fram inom
den europeiska unionen.
Nu är det två förberedande möten kvar, så det
finns fortfarande en chans att reparera en del av den
här skadan, som jag tycker att man kan tala om. Det
är också fortfarande möjligt att se till att svenska
kvinnoorganisationer kan representeras vid mötet i
Johannesburg. Jag hoppas att den öppna inbjudan
som statsrådet kommer med i sitt svar innebär just
detta - deltagande i förberedelsearbetet, tydligt redo-
visande av de svenska positionerna och deltagande i
Johannesburgs-mötet.
Det är svårt att bedriva jämställdhetsarbete på
global nivå. Det är t.o.m. mycket svårt. Det normala
vid sådana här stora FN-konferenser är att staterna
delas upp i olika förhandlingsgrupper, och det finns
grupperingar inom FN-systemet som är mycket hård-
föra och som tufft motarbetar jämställdhetsarbete och
det som vi tycker är viktiga demokratiska värden och
viktiga byggstenar för att nå en hållbar utveckling i
världen. Då är det än mer viktigt att vi tillvaratar de
krafter som finns i Sverige och deras internationella
nätverk för att stärka den linje som finns inom en
annan grupp av stater, nämligen att det är viktigt för
en hållbar utveckling att kvinnor och flickor deltar.
Särskilt viktigt är detta nu, eftersom utvecklingen
under de senaste decennierna faktiskt har gått åt fel
håll när det gäller kvinnors möjligheter och kvinnors
levnadsvillkor.

Anf. 22 HARALD NORDLUND (fp):
Fru talman! Det jag utläser av svaret från miljö-
ministern är ett perspektiv inför Johannesburgs-mötet
som inte inkluderar den aspekt jag tog upp här, näm-
ligen ett underifrånperspektiv. Hur kommer man att
hantera de frågorna? Jag tror att vi kan vara överens
om att man har misslyckats med grundtanken bakom
det lokala Agenda 21-arbetet, och detta borde ha en
tydligare plats inför Johannesburg. Vad gör vi nu för
att involvera kvinnogrupper i det här arbetet? Som jag
tyder svaret handlar det inte bara om att formellt
samråda med kvinnoorganisationerna, utan det gäller
att tillvarata kvinnors perspektiv på de här frågorna.
Vi behöver bara gå till våra närområden för att
märka att det tvivel som nu sås ute i kommunerna
mot det vi ägnar oss åt och det vi ändå är överens om
är en nödvändig utveckling, nämligen att sortera,
hushålla osv., inte sällan kommer från manliga kom-
munala politiker, tyvärr.
Här gäller det att ta vara på det synsätt som finns
hos kvinnor. Jag kan i svaret inte utläsa någonting om
hur man kommer att ta upp detta i samband med
Johannesburgmötet. Hur förverkligar vi grundtanken i
den lokala Agenda 21?

Anf. 23 Statsrådet LENA SOMMES-
TAD (s):
Fru talman! Låt mig först när det gäller förbere-
delsearbetet inför Johannesburg säga att det har varit
ett problem att hela den internationella processen har
legat sent. Detta har skapat problem med de här kon-
takterna. Det finns en frustration och en besvikelse
över att man inte fått signaler om vad man nu ska
göra. Det är egentligen först mellan Prepcom 1 och 2
som positionerna har formulerats.
Det lite paradoxala är att detta beror på att man
velat ha ett underifrånperspektiv. Det har gjort att
man har varit sent ute, vilket kanske har försvårat
våra kontakter för att stimulera samarbetet i ett senare
skede.
Jag vill ändå fortfarande understryka att kvinno-
lobbyn ingår i den dialoggrupp som vi nu har och att
vi kommer att ha ett möte med den gruppen på tors-
dag. Det finns alltså en fortgående dialog under det
här arbetet.
Regeringens initiativ för att bjuda in kvinnoorga-
nisationer och andra organisationer ska ses som en
möjlighet till kontakt. Frågorna måste också drivas av
organisationerna själva. Regeringen kommer inte att
säga att det här är den linje som vi ska följa. Däremot
är vi öppna för dialog och förslag. Som Lena Ek
säkert vet är konferensen upplagd på två nivåer: en
nivå bestående av regeringsförhandlingar och en nivå
för av andra typer av initiativ.
Jag tycker att den här frågan är väldigt viktig, och
jag kommer att försöka arbeta vidare med att verkli-
gen få in de perspektiv som Lena Ek efterlyser. Vi
arbetar för detta. Jag kan inte annat än instämma när
det gäller kvinnors och kvinnoorganisationers möj-
ligheter att vara representerade och att få resurser för
att kunna vara med i arbetet. Just den frågan ligger
inte på mitt bord, men vi försöker i regeringen till-
sammans se till att det här ska fungera. Jag tar alltså
till mig dessa synpunkter och hoppas precis som Lena
Ek att vi under det fortsatta arbetet ska få en ännu
mer intensiv samverkan, trots att vi är sent ute. Detta
har dock, som sagt, ganska mycket att göra med hela
uppläggningen av förberedelserna för Johannesburg-
konferensen.
Jag tycker att det är problematiskt att svara direkt
på Harald Nordlunds fråga. Den handlar om hur vi
ska få till stånd en syn på miljöfrågorna och hållbar-
heten som kanske är mer representerad och vanlig
bland kvinnor. Dock finns den inte enbart hos kvin-
nor. Vårt mål är att få in detta perspektiv. Vi har i dag
väldigt många kvinnor som arbetar som miljöchefer
och som är aktiva i politiken. Vi har i Sverige en
mycket stor andel kvinnor både i kommunalpolitiken
och i rikspolitiken.
Jag tror att Harald Nordlund har rätt i att det är
viktigt att få in ännu fler i de här sammanhangen,
men jag tror inte att det alltid är kvinnor som driver
de här frågorna utan vi ska se det som ett gemensamt
intresse. Jag vill inte utan att mera sätta mig in den
problematik som Harald Nordlund beskriver gå när-
mare in på vad vi kan göra. Vi ser inte det lokala
Agenda 21-arbetet som ett misslyckande, långt däri-
från, men det hindrar inte att det kan förbättras.

Anf. 24 LENA EK (c):
Fru talman! Det är något ironiskt och djupt tra-
giskt i att man från att i Agenda 21 och i Riodeklara-
tionen ha talat om en hållbar utveckling i ett mycket
bredare perspektiv nu i Sverige har hamnat i en dis-
kussion om att sopa runt återvinningsbehållare och i
stort sett inget annat. Den konferens som så stora
delar av världen och så många svenskar hoppas väl-
digt mycket på har hamnat i ett slags återvändsgränd,
där underifrånperspektivet gör att ett underifrånpers-
pektiv inte kan anläggas. Det blir slutsatsen. Det är
inte så vi vill ha det.
Det finns dock fortfarande tid att ordna upp detta.
Kvinnoorganisationer har varit inbjudna till ett möte,
och där fanns egentligen inget annat besked att ge än
att vi tycker att det är viktigt att i detta sammanhang
redogöra för hur arbetet ska gå till. Vi får väl hoppas
att det på torsdag blir mera konkret, att målen kom-
mer upp och att man diskuterar runt de svenska posi-
tionerna på ett mycket mer handfast sätt. Vi har i
Sverige utom i en liten krets av initierade personer
haft mycket lite av diskussion om toppmötet.
Det är viktigt att kvinnolobbyn finns med. Kanske
blir det t.o.m. så att den ansökan som för ett år sedan
lämnades in om inrättande av en miljöberednings-
grupp inom den svenska kvinnolobbyn hinner få ett
svar innan toppmötet har ägt rum, nu när statsrådet
lovar att ta sig an denna fråga. Det vore i så fall bra.
En hållbar utveckling, sustainable development,
handlar ju om miljön och om demokratifrågor, och i
det sammanhanget har Sverige och Europas stater ett
enormt ansvar. Det är till väldigt stor del vi som står
för den utvecklingslinjen.
Har man någon gång varit med på någon av FN-
konferenserna och sett dem som har en motsatt åsikt
agera, finner man det ännu mycket viktigare att det
här jobbet sköts på ett sådant sätt att våra förhandlare
kan säga att vi har ett underifrånperspektiv och vi har
haft kvinnorna med oss. Det gör vår position mycket
starkare.

Anf. 25 Statsrådet LENA SOMMES-
TAD (s):
Fru talman! Jag tycker inte att man ska bli depri-
merad över möjligheterna att driva Johannesburgfrå-
gorna. Tvärtom ser jag Johannesburgprocessen som
en verklig utmaning för det övergripande underifrån-
perspektivet och för kopplingen mellan de sociala
frågorna och miljöfrågorna.
När det gäller att ta till vara kraften underifrån vill
jag trots att jag självklart ser att regeringen har en
viktig roll att spela i att lyfta fram och ta emot initia-
tiv osv., säga att underifrånperspektivet också måste
drivas underifrån. Vi behöver en debatt om Johannes-
burgtoppmötet, men det är inte bara regeringen och
ministrarna som kan gå ut och driva den utan det är
frågor som ska lyftas fram och drivas av alla organi-
sationer. Vi väntar på att också utanför kammaren få
se mer av initiativ och utmaningar av det slag som
Lena Ek här ger oss. Det tycker jag är väldigt viktigt.

Överläggningen var härmed avslutad.

8 § Förnyad bordläggning

Föredrogs och bordlades åter
Finansutskottets betänkande 2001/02:FiU9
Utbildningsutskottets betänkanden 2001/02:UbU6-
UbU9
Lagutskottets betänkanden 2001/02:LU16 och LU17
Utrikesutskottets betänkande 2001/02:UU8

9 § Bordläggning

Anmäldes och bordlades
Propositioner
2001/02:150 Lag om elektronisk handel och andra
informationssamhällets tjänster, m.m.
2001/02:158 Samhällets säkerhet och beredskap
2001/02:159 Frivillig försvarsverksamhet inom total-
försvaret

Skrivelser
2001/02:110 Redogörelse för arbetet inför och under
det svenska ordförandeskapet i EU första halvåret
2001 med handlingsoffentlighet i EU:s institutio-
ner
2001/02:173 En samlad naturvårdspolitik

Miljö- och jordbruksutskottets betänkande
2001/02:MJU14 Sveriges tillträde till Stockholm-
skonventionen om långlivade organiska förore-
ningar

Konstitutionsutskottets betänkanden
2001/02:KU16 Ändrade regler om annonser i TV-
sändningar
2001/02:KU22 IT- och integritetsfrågor

Justitieutskottets betänkande
2001/02:JuU13 Polisfrågor

Försvarsutskottets betänkanden
2001/02:FöU4 Samhällets räddningstjänst och sot-
ningsväsendet m.m.
2001/02:FöU5 Naturkatastrofer m.m.
2001/02:FöU6 Flygutbildning
2001/02:FöU8 Kustbevakningen
2001/02:FöU9 Försvarsunderrättelsetjänst

10 § Anmälan om interpellationer

Anmäldes att följande interpellationer framställts

den 19 mars

2001/02:321 av Ulla-Britt Hagström (kd) till kultur-
minister Marita Ulvskog
Stöd för barn som mediekonsumenter
2001/02:322 av Göran Hägglund (kd) till näringsmi-
nister Björn Rosengren
Näringsklimatet i Sverige
2001/02:323 av Ola Karlsson (m) till näringsminister
Björn Rosengren
Det svenska företagsklimatet
2001/02:324 av Ola Karlsson (m) till näringsminister
Björn Rosengren
Tillverkning av fruktviner
2001/02:325 av Ola Karlsson (m) till statsminister
Göran Persson
Ökad öppenhet i statliga företag
2001/02:326 av Bo Könberg (fp) till socialminister
Lars Engqvist
Samordningen mellan försäkringskassa och sjukvård

Interpellationerna redovisas i bilaga som fogas till
riksdagens snabbprotokoll tisdagen den 2 april.

11 § Anmälan om frågor för skriftliga svar

Anmäldes att följande frågor för skriftliga svar
framställts

den 18 mars

2001/02:909 av Inger Strömbom (kd) till jordbruks-
minister Margareta Winberg
Återbetalningskrav av EU-bidrag
2001/02:910 av Lars Gustafsson (kd) till socialmini-
ster Lars Engqvist
Ökad försäljning på Systembolaget
2001/02:911 av Margareta Cederfelt (m) till social-
minister Lars Engqvist
Gravida kvinnor
2001/02:912 av Ulla-Britt Hagström (kd) till utri-
kesminister Anna Lindh
Lagstiftningen i Nigeria
2001/02:913 av Margareta Cederfelt (m) till finans-
minister Bosse Ringholm
Restaurangmomsen
2001/02:914 av Maria Larsson (kd) till näringsmi-
nister Björn Rosengren
Samhall AB
2001/02:915 av Maria Larsson (kd) till statsrådet
Ingela Thalén
Sjukförsäkringen

den 19 mars

2001/02:916 av Rolf Gunnarsson (m) till näringsmi-
nister Björn Rosengren
Ersättningsjobb för Dalregementet
2001/02:917 av Rolf Gunnarsson (m) till näringsmi-
nister Björn Rosengren
Riksväg 70 norr om Sala
2001/02:918 av Rolf Gunnarsson (m) till justitiemi-
nister Thomas Bodström
Övningsammunitionens kvalitet
2001/02:919 av Ingegerd Saarinen (mp) till utrikes-
minister Anna Lindh
Safya Husseini Tungar-Tudu

Frågorna redovisas i bilaga som fogas till riksda-
gens snabbprotokoll tisdagen den 2 april.

12 § Anmälan om skriftliga svar på frågor

Anmäldes att skriftliga svar på följande frågor in-
kommit

den 15 mars

2001/02:814 av Harald Nordlund (fp) till näringsmi-
nistern
Pisksnärtskador
2001/02:851 av Claes Stockhaus (v) till statsrådet
Mona Sahlin
Arbetsrätten och tillfälligt anställda

den 18 mars

2001/02:844 av Kenneth Johansson (c) till statsrådet
Britta Lejon
Medborgarterminaler
2001/02:868 av Margareta Cederfelt (m) till social-
ministern
Anonymitetsskydd

den 19 mars

2001/02:833 av Anita Sidén (m) till justitieministern
Knarkhandel på Internet
2001/02:852 av Inger René (m) till justitieministern
Polisens skyddstelefoner
2001/02:853 av Lennart Fridén (m) till justitieminis-
tern
Illegala vapen
2001/02:854 av Lennart Fridén (m) till justitieminis-
tern
Utvisning av dömda brottslingar
2001/02:867 av Margareta Cederfelt (m) till social-
ministern
Tonårsaborter
2001/02:880 av Kerstin Heinemann (fp) till socialmi-
nistern
Utredning kring demens

Svaren redovisas i bilaga som fogas till riksdagens
snabbprotokoll tisdagen den 2 april.

13 § Kammaren åtskildes kl. 15.07.

Förhandlingarna leddes av talmannen.