Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:80 Tisdagen den 12 mars

ProtokollRiksdagens protokoll 2001/02:80

Riksdagens snabbprotokoll Protokoll 2001/02:80 Tisdagen den 12 mars Kl. 14.00 - 15.08

---

Det justerade protokollet beräknas utkomma om 3 veckor

------------------------------------------------------------------------

1 § Justering av protokoll

Justerades protokollen för den 4, 5 och 6 mars.
2 § Meddelande om frågestund

Talmannen meddelade att vid frågestunden tors-
dagen den 14 mars kl. 14.00 skulle följande statsråd
närvara:
Kulturminister Marita Ulvskog, statsrådet Leif
Pagrotsky, statsrådet Britta Lejon, statsrådet Jan O
Karlsson och statsrådet Lena Sommestad.

3 § Anmälan om fördröjda svar på interpella-
tioner

Till riksdagen hade inkommit följande skrivelser:

Interpellation 2001/02:288

Till riksdagen
Interpellation 2001/02:288 av Anna Kinberg (m)
om reklamförbud och tryckfriheten
Interpellationen kommer att besvaras tisdagen den
2 april 2002.
Skälet till dröjsmålet är sedan tidigare inbokade
engagemang.
Stockholm den 8 mars 2002
Socialdepartementet
Lars Engqvist

Interpellation 2001/02:289

Till riksdagen
Interpellation 2001/02:289 av Gunnel Wallin (c)
om livskvalitet i äldreomsorgen
Interpellationen kommer att besvaras tisdagen den
2 april 2002.
Skälet till dröjsmålet är sedan tidigare inbokade
engagemang.
Stockholm den 8 mars 2002
Socialdepartementet
Lars Engqvist

4 § Svar på interpellation 2001/02:281 om Te-
racom

Anf. 1 Kulturminister MARITA ULV-
SKOG (s):
Fru talman! Gunnar Axén har frågat mig vilka åt-
gärder jag avser att vidta för att tillse att den statliga
kreditgarantin till Teracom AB inte kommer att om-
fatta lån till investeringar i konkurrensutsatt verksam-
het.
Riksdagen beslutade den 20 februari 2002 att be-
myndiga regeringen att utfärda en kreditgaranti till
Teracom AB. Bakgrunden för beslutet är att bolaget
behöver en tillfällig ekonomisk förstärkning samt att
regeringen bedömer att Teracom AB behöver genom-
föra en omstrukturering som innebär att företaget
koncentrerar sig på kärnverksamheten och minskar
risktagandet (prop. 2001/02:76).
Gunnar Axéns oro för att garantin skulle leda till
otillbörlig konkurrensverkan är knappast motiverad
med hänsyn till att Teracom AB i enlighet med riks-
dagens beslut förutsätts erhålla en garanti som ska
utgå mot en riskavspeglande premie och dessutom i
övrigt ta hänsyn till EG:s statsstödsregler. Som be-
kant är syftet med dessa regler just att undvika stör-
ningar i konkurrensneutraliteten.
Regeringen arbetar aktivt med förvaltningen av de
statligt ägda bolagen, och jag kan upplysningsvis
nämna att Teracom AB bl.a. ska belysa förhållandet
mellan den icke konkurrensutsatta verksamheten och
den konkurrensutsatta enligt de ägardirektiv som
regeringen har ställt på bolaget. I detta arbete bör
bolaget följa direktivet om insyn i de finansiella för-
bindelserna mellan medlemsstater och offentliga
företag, det s.k. transparensdirektivet (80/723/EG,
ändrat genom 2000/52/EG).
I samband med att Teracom AB höll en extra bo-
lagsstämma den 29 november 2001 beslutade rege-
ringen att göra ett tillägg till de tidigare givna ägardi-
rektiven. Bolaget fick då uppdraget att omstrukturera
verksamheten så att kärnverksamheten prioriteras och
den kompletterande verksamheten genomförs med
lägre risk och mindre behov av egna investeringar.
Regeringen förtydligade samtidigt att kärnverksam-
heten och den övriga verksamheten ska redovisas
klart åtskilda genom särredovisning.
Omstruktureringsarbetet av koncernen pågår som
bäst, och den 15 februari 2002 lämnade Teracom AB
en redogörelse för hur detta arbete fortskrider. Om-
struktureringsarbetet ska vidare bedrivas med sikte på
att eventuella nödvändiga beslut kan fattas vid den
ordinarie bolagsstämman, dvs. i maj 2002.
När det således gäller den kreditgaranti som riks-
dagen har bemyndigat regeringen att utfärda till Tera-
com AB är det självklart att villkoren kommer att
utformas i enlighet med gällande regler.

Anf. 2 GUNNAR AXÉN (m):
Fru talman! Jag ber att få tacka kulturministern
för svaret.
Bakgrunden till min fråga är att Teracom befinner
sig i en akut ekonomisk kris och, som kulturministern
säger, har varit i behov av "en tillfällig ekonomisk
förstärkning".
Å ena sidan säger alltså ministern att företaget be-
höver en tillfällig ekonomisk förstärkning. Å andra
sidan säger ministern att den här kreditgarantin, den
borgensförbindelse som staten iklär sig, skulle vara
konkurrensneutral. Men det är den faktiskt inte därför
att någon liknande tillfällig ekonomisk förstärkning
kan ett annat företag inte påräkna som sysslar med
den typ av konkurrensutsatt telekomverksamhet som
Teracom sysslar med. Det finns heller inte några
andra exempel på att offentliga eller statligt ägda
företag som bedriver konkurrensutsatt verksamhet
kan få, eller har fått, statlig borgen för de lån som
avser finansieringar i just konkurrensutsatt verksam-
het.
För att förtydliga den konkurrensfördel som den
här borgensförbindelsen till Teracom ger ska jag
citera vad Riksgäldskontoret självt skriver om vad en
statlig kreditgaranti innebär:
"En statlig kreditgaranti kan t.ex. ges till ett före-
tag som befinner sig i akut kris. Den statliga garantin
medför då att en bank kan bevilja företaget nya lån.
Ur bankens synvinkel är utlåningen lika säker som en
utlåning till staten skulle vara, eftersom staten träder
in om företaget inte skulle kunna betala. När garantin
utfärdas har den ett värde för företaget som utgör ett
åtagande för staten - oberoende av om den senare
kommer att infrias eller ej.
En statlig garanti kan vara mycket värdefull för
mottagaren, men kan då också innebära en hög kost-
nad för staten. Det gäller helt enkelt att ju högre san-
nolikheten är för ett infriande, desto värdefullare är
garantin."
Nu är det så att Teracom ägnar sig åt monopol-
verksamhet - bl.a. den statliga satsningen på digital
marksänd TV. Där har man ingen konkurrens. Det är
också den verksamheten som har förorsakat Teracom
mycket kraftiga förluster, och kommer att göra det
även i framtiden.
Teracom ägnar sig också åt telekomverksamhet
och ska uppenbarligen utveckla den verksamheten i
framtiden - om jag har tolkat ministerns planer rätt.
Den verksamheten är konkurrensutsatt. Nu får alltså
Teracom ett statligt borgensåtagande - "en tillfällig
ekonomisk förstärkning", som ministern uttrycker det
hela. Den omfattar inte bara monopolverksamheten
och det statliga digitala mark-TV-nätet utan också lån
som har tagits för investeringar i telekominfrastruktur
och framtida investeringar i telekominfrastruktur.
Detta gör faktiskt att konkurrensen på telekommark-
naden snedvrids - det går inte att komma undan det.
Ministern har ju själv erkänt att det här stödet, den
här kreditgarantin, innebär en tillfällig ekonomisk
förstärkning för företaget. En liknande tillfällig eko-
nomisk förstärkning finns inte för de andra konkurre-
rande företagen på marknaden att få.
Som kulturministern framhåller i sitt svar ska
konkurrensutsatt verksamhet inom Teracom särredo-
visas. Jag undrar om det är för mycket begärt att
också särskilja de lån som är tagna för investeringar i
konkurrensutsatt verksamhet så att de inte kommer att
omfattas av kreditgarantin.

Anf. 3 ANNIKA NILSSON (s):
Fru talman! Jag delar kulturministerns uppfattning
i svaret och tycker att det är ett bra svar när det gäller
den konkurrensutsatta verksamheten och garantin.
Som jag sade när ärendet behandlades ser jag garantin
som ett steg i arbetet med att säkra företaget i framti-
den.
Jag tycker också att garantin är ett bra sätt att ge
företaget det andrum som behövs i det omstrukture-
ringsarbete som just nu pågår. Företaget lämnade en
redovisning i februari månad.
I beredningen av ärendet diskuterades garantins
utformning mycket. De genomgångar som vi hade
ingav inte mig någon oro för att garantin inte skulle
kunna utformas i enlighet med de regler som gäller i
dag.
Men jag har en fråga till kulturministern. Skulle
kulturministern kunna redogöra för hur vanligt det är
och har varit att statliga garantier utfärdas till statliga
företag på det här viset?

Anf. 4 Kulturminister MARITA ULV-
SKOG (s):
Fru talman! Jag börjar med Annika Nilssons frå-
ga. Det är rätt vanligt förekommande att staten utfär-
dar olika typer av kreditgarantier. Den nu sittande
regeringen gör det ibland. Den borgerliga regering
som leddes av den förre moderate partiordföranden
Carl Bildt utfärdade också ett antal sådana. Några
exempel på den typen av statliga kreditgarantier gäl-
ler Venatius AB. Där bedömdes garantin motsvara
minst 22 miljarder kronor - inte 1,2 miljarder som i
fallet Teracom. SOS Alarm, Assi Domän, Telia och
en rad andra typer av statliga garantier utfärdades av
den borgerliga moderatledda regeringen i början av
80-talet.
Vi utfärdar också den typen av garantier i dagens
regering, men systemet är helt annorlunda i dag. Ti-
digare var det så att den utgiftsrisk som de då utfär-
dade garantierna innebar för statsbudgeten inte syn-
liggjordes. Numera är de finansiella riskerna helt
synliga antingen genom att den enskilda garantin
beläggs med en riskbaserad avgift som till fullo
speglar statens kostnader för garantin eller genom att
anslagsmedel anvisas för att täcka skillnaden mellan
den avgift som debiteras och statens totala kostnader
för garantin.
Vad gäller konkurrensfrågorna, som interpellanten
återkommer till, är det helt enkelt så att gällande
regler självfallet ska följas. Vi är väldigt tydliga i
propositionen, i alla andra sammanhang och i vårt
agerande.
Jag vill naturligtvis invända mot den beskrivning
som interpellanten gör av digital-TV. Digital-TV-
projektet handlar ju helt om att det inte ska finnas
monopol när det gäller distribution av radio och tele-
vision, utan det ska finnas konkurrens. Det är ett
konkurrensprojekt i sig. När regeringen Bildt besluta-
de om skapandet av Teracom var det också tydligt att
konkurrensfrågorna var viktiga. Det nya bolaget,
skrev regeringen Bildt i sin proposition, ska ha hu-
vudmannaskapet för rundradionätet, vilket enligt
propositionen bör behållas i helstatlig ägo bl.a. av
hänsyn till beredskapen och som en garanti för kon-
kurrensneutralitet.

Anf. 5 GUNNAR AXÉN (m):
Fru talman! Jag undrar om jag ska tolka kulturmi-
nistern på det sättet att hon anser att det digitala
marknätet är konkurrensutsatt. Så är ju faktiskt inte
fallet. Det är enbart staten - Teracom - som får sända
etermedia i marknätet. Det är en monopolverksamhet.
Sedan finns det konkurrerande distributionsformer,
men det finns inte konkurrens i det digitala marknä-
tet. Det tror jag att vi är överens om. Det var nog en
liten felsägning från kulturministerns sida.
Men när det gäller telekomverksamheten och in-
vesteringar i informationsteknik finns ju en fullt fun-
gerande - om man får använda det uttrycket - kon-
kurrerande marknad, om än kanske tillfälligtvis på
kraftig nedgång. Jag kan inte se det rimliga i att vi ska
ikläda skattebetalarna ganska så omfattande förplik-
telser för investeringar i verksamhet som vi inte har
en aning om hur den kommer att slå i framtiden. Det
vore väl rimligt att den typen av telekomverksamhet -
om den nu ska bedrivas i statlig regi - får fungera
enligt samma spelregler som gäller för alla andra?
När kulturministern tar upp exempel på andra
former av statliga kreditgarantier så gör hon det lite
grann för att förvilla och blanda bort korten i det här
sammanhanget. Om det är någonting som staten har
gett kreditgarantier till så är det ju den typ av omfat-
tande infrastrukturprojekt som Öresundsbron, Arlan-
dabanan och bankerna när de höll på att krisa som ett
resultat av finansbubblan i början på 90-talet. Att
jämföra den typen av statliga kreditåtaganden med en
borgensförbindelse för investeringar i telekom- och
IT-verksamhet är inte riktigt rimligt.
Jag frågar igen om inte kulturministern helt enkelt
kan lova - när nu den konkurrensutsatta verksamhe-
ten inom Teracom ska särredovisas - att denna typ av
verksamhet, som ska drivas affärsmässigt, får fungera
med samma spelregler som alla andra företag på
telekommarknaden. Kan kulturministern också se till
så att kreditgarantin, borgensförbindelsen, inte om-
fattar lån till och investeringar i konkurrensutsatt
verksamhet?

Anf. 6 Kulturminister MARITA ULV-
SKOG (s):
Fru talman! Distributionen av radio och television
är en mycket viktig infrastrukturfråga, som dessutom
ligger väldigt nära det som är grundläggande i en
demokrati, nämligen att vi ska ha en mångfald i vårt
medieutbud.
Vad gäller konkurrensfrågorna så kan jag bara
upprepa det som jag har sagt i interpellationssvaret,
dvs. att det är en mycket osannolik utveckling att
garantin skulle leda till otillbörlig konkurrensverkan
med hänsyn till att Teracom i enlighet med riksda-
gens eget beslut förutsätts erhålla en garanti som ska
utgå mot en riskavspeglande premie och dessutom i
övrigt utgå från och ta hänsyn till EG:s statsstödsreg-
ler. Dessa regler finns ju just för att undvika störning-
ar i konkurrensneutraliteten. Jag kan bara återigen
försäkra Gunnar Axén att villkoren kommer att ut-
formas i enlighet med gällande regler.

Anf. 7 GUNNAR AXÉN (m):
Fru talman! Kulturministern talar emot sig själv.
Hon sade inledningsvis att kreditgarantin var en till-
fällig ekonomisk förstärkning till Teracom, som även
kommer att omfatta den konkurrensutsatta telekom-
verksamheten inom företaget. Denna tillfälliga eko-
nomiska förstärkning finns det inget annat konkurre-
rande företag som kan komma i åtnjutande av.
Eller är det på det sättet att kulturministern avser
att återkomma med förslag om att även konkurrenter
till Teracom på telekommarknaden ska få statliga
kreditgarantier för investeringar i infrastruktur?

Anf. 8 Kulturminister MARITA ULV-
SKOG (s):
Fru talman! Jag tvingas konstatera att Gunnar
Axén och jag har kommunikationsproblem. Jag kan
bara återigen tala om att det faktum att man tar ut en
riskavspeglande avgift om man utnyttjar en sådan här
garanti innebär att man betalar för garantin och att det
finns en marknadsmässighet i det hela. Alla regler
som finns på detta område kommer självfallet att
följas i det ögonblick det blir nödvändigt att utnyttja
garantin.

Överläggningen var härmed avslutad.

5 § Svar på interpellation 2001/02:283 om sko-
lans befogenheter att bekämpa skolk

Anf. 9 Utbildningsminister THOMAS
ÖSTROS (s):
Fru talman! Ulf Nilsson har frågat mig om jag av-
ser att vidta några åtgärder för att skapa klarhet i nu
gällande lagstiftning om åtgärder mot skolk. Han
frågar också om jag avser att vidta några åtgärder för
att stärka skolans befogenheter att agera vid brott mot
skolans regler.
I likhet med Ulf Nilsson anser jag att det är myck-
et viktigt att skapa en miljö i skolan som gör att ele-
verna trivs och som motverkar skolk. Skolk är ofta
symtom på en underliggande problematik som behö-
ver hanteras ur ett brett elevvårdsperspektiv. I skolla-
gen anges att barn som är bosatta i Sverige har skolp-
likt i grundskolan. Skolplikten motsvaras av en rätt
till utbildning för alla elever. I enlighet med detta har
alla skolor ett självklart ansvar för att förebygga och
följa upp elevers frånvaro. Jag anser det också viktigt
att man i skolan utarbetar klara och konsekvent till-
lämpade normer och regler för hur alla på skolan ska
möta varandra med respekt och för att skapa studiero.
Utgångspunkten bör här vara samtal med både elever
och föräldrar om etik och moral utifrån läroplanens
grundläggande värderingar. De allra flesta skolor har
också egna ordnings- och trivselregler.
Om inte skolans regler följs kan grundskoleför-
ordningens bestämmelser om disciplinära åtgärder
mot elever bli aktuella. Dessa regler är uppbyggda så
att den aktuella åtgärden bör anpassas till hur allvar-
ligt elevens olämpliga uppträdande är. En av de åt-
gärder som kan vidtas är att låta eleven stanna kvar i
skolan under uppsikt högst en timme efter skoldagens
slut. Det är emellertid av största vikt att man alltid
prövar från fall till fall vilken åtgärd som är motive-
rad. Sambandet mellan orsak och verkan är mycket
viktigt bl.a. ur rättssäkerhetssynpunkt för eleven.
Som en yttersta åtgärd om en skolpliktig elev inte
fullgör sin skolgång och detta beror på att elevens
vårdnadshavare inte har gjort vad på dem ankommer
för att se till att detta sker, har kommunen möjlighet
att vitesförelägga vårdnadshavarna.
Ulf Nilsson har i sin interpellation tagit upp några
specifika fall som blivit uppmärksammade. Som
utbildningsminister kan jag inte gå in och ta ställning
i enskilda fall. Skolan är ett område som berör och
engagerar alla. Att vissa ärenden uppmärksammats
och kommenterats flitigt är en naturlig följd av detta
men innebär dock inte med automatik att gällande
regelverk är i behov av förändring.
Bestämmelserna om disciplinära åtgärder mot
elever är föremål för översyn i det arbete som 1999
års skollagskommitté utför. Kommittén ska avlämna
sitt slutbetänkande senast den 16 december 2002. Jag
vill inte föregripa kommitténs arbete och avser därför
inte att nu ta några initiativ med anledning av Ulf
Nilssons interpellation.

Anf. 10 ULF NILSSON (fp):
Fru talman! Jag vill tacka utbildningsministern för
svaret. En orsak till min interpellation i dag är att det
råder en väldigt stor oklarhet om vilka befogenheter
en skola har när det gäller att bekämpa skolk. En
annan orsak är att jag tror att många faktiskt vill veta
vad utbildningsministern egentligen tycker. Vilka
befogenheter borde en skola ha? Därför är det synd
att ministern bara hänvisar till en kommitté som ska
vara färdig med sitt arbete i december. Det är också
synd att de som vill veta politikernas åsikt före valet
inte får svar. Alla som arbetar i skolan vill nog veta
vilken grundinställning styrande politiker har när det
gäller att komma till rätta med olika problem i skolan.
Jag tycker inte att utbildningsministern grundatti-
tyd är klar när jag nu hör svaret. Utbildningsministern
säger att han håller med mig om att skolans miljö ska
vara sådan att eleverna trivs och inte skolkar. Han
säger också att skolan har ett ansvar för att följa upp
elevers frånvaro. Där är vi överens. Men när det gäl-
ler vad skolan ska ha rätt att göra blir ministerns svar
otydligt.
Utan att nu gå in på alltför lagtekniska finesser har
jag och Folkpartiet en väldigt klar principiell inställ-
ning, nämligen att skolan helt enkelt måste ha rätt att
kräva att elever som skolkar tar igen vad de har mis-
sat. Ett sådant krav är bra för den som skolkar, och
det är bra för andra elever som redan följer skolans
regler. Det kan handla om kvarsittning tillsammans
med lärare som hjälper eleven att läsa i kapp. Det kan
handla om extra hemuppgifter eller om att läraren
efter samtal med eleven konstaterar att det inte be-
hövs någon åtgärd just den här gången. Men det är
viktigt att skolan har befogenhet att göra det som för
tillfället verkar vara det bästa. Om skolan anser att en
elev behöver en timme mer en vecka på grund av
skolk borde det vara en självklarhet att både föräldrar
och elev får rätta sig efter det. Men i dag är det inte
så.
Det exempel som jag tog upp i interpellationen vi-
sar att lärare och rektorer lever i osäkerhet om vad de
egentligen har rätt att göra. Jag har läst Skolverkets
kritik av en skola som beslutat om kvarsittning som
en generell åtgärd mot skolk. Jag måste erkänna att
jag inte blir klok på om det är tillåtet att tillämpa
kvarsittning som en generell åtgärd eller inte. Jag har
läst Skolverkets kritik av en skola som hotade att
vitesförelägga föräldrar som inte såg till att barnen
kom till skolan. Jag blir inte heller då klok på om
skolan verkligen har rätt till detta eller inte. Denna
osäkerhet gör att lärarna inte känner att de har stöd
när de försöker få eleverna att följa grundläggande
regler. Den här osäkerheten ger också helt fel bud-
skap till alla elever som naturligtvis konstaterar att
man kan bryta mot regler utan att det händer någon-
ting. Denna osäkerhet gör att skolplikten, som är till
för att garantera att alla får rätt till skolgång även om
föräldrarna struntar i den, urholkas.
När jag läste om ett förslag att erbjuda skolkande
elever pengar för att de ska delta i någon form av
organiserad utbildning trodde jag först inte att det var
sant. Men det var det. Är det då detta budskap som vi
ska skicka ut, att skolan är så tråkig att du ska få
betalt för att gå där?
Utan att gå in på detaljer skulle jag vilja ha ett be-
sked från utbildningsministern, oavsett vad en kom-
mitté kommer fram till i höst och oavsett vad Skol-
verket säger i dag. Anser Thomas Östros att skolan
ska kunna bestämma om kvarsittning för skolkande
elever? Anser Thomas Östros att skolan ska kunna
bötesbelägga föräldrar som inte ser till att barnen
kommer till skolan? Detta är två frågor som inte är så
svåra att besvara tydligt.

Anf. 11 PER BILL (m):
Fru talman! Ulf Nilsson har ställt ett par viktiga
frågor, men jag håller med Ulf Nilsson om att det inte
är särskilt mycket till svar med substans utan i stället
hänvisningar till en utredning som borde ha varit
färdig för länge sedan.
Fru talman! Skolk är en följd av att elever inte
trivs eller att de har någon typ av problem. Detta kan
bero på utslitna och trötta lärare som inte inspirerar.
Det kan bero på trista skolmiljöer. Det kan bero på
problem hemma. Det kan bero på gängbildning och
att man är på glid in i större och större problem.
Fru talman! Visst kan kvarsittning vara en metod.
Men jag tror att finns många andra som vi borde
diskutera och som vi ska diskutera oavsett om det
finns någon utredning för tillfället.
I vuxenvärlden är det så att om man är borta en
vecka från jobbet behöver man ett sjukintyg från en
läkare. Kanske vore det en god idé om en elev är
borta motsvarande tid att hon eller han fick gå till
elevhälsovården. Det tror jag är ett bra förslag ur
synvinkeln att man där har professionella människor
som dessutom har tystnadsplikt och där den skolande
eleven skulle kunna ha en möjlighet att faktiskt få
hjälp med sina problem och kanske komma tillbaka
på rätt spår.
En annan självklar sak är naturligtvis att det ska
vara en tidig kontakt med föräldrarna så att de vet om
att skolk förekommer. Jag tror också att man ska
överväga om man på gymnasienivå faktiskt ska hålla
inne hela eller delar av studiebidraget. Det kan de ju
få tillbaka sedan när de tenterar upp sina betyg och
dessutom visar att de är i skolan.
Dessutom tror jag att det är god idé att göra det
möjligt för de skolor som så önskar att registrera
närvaro på elevernas betyg.
Så visst finns det många frågor som vi skulle kun-
na diskutera och debattera här. Jag höll på att säga att
det är särskilt viktigt eftersom vi har ett betänkande
som just handlar om elevers hälsa och där vi faktiskt
skulle ha kunnat väva in den här typen av resone-
mang och pekat på de möjligheter som t.ex. skolhäl-
sovården skulle kunna vara.

Anf. 12 Utbildningsminister THOMAS
ÖSTROS (s):
Fru talman! Ulf Nilsson säger att hans grundin-
ställning är att vi har rätt att kräva av eleven att ele-
ven tar igen vad han eller hon har missat. Det tycker
jag också är en mycket bra grundinställning. Det
viktiga och centrala är att eleven får den kunskap som
han eller hon behöver under sin utbildning för att
sedan kunna gå vidare till yrkesliv eller till vidare
studier. Ulf Nilsson pekar på två olika konkreta me-
toder, kvarsittning som en metod och extra läxor som
en annan metod. Jag håller helt med om att det är fullt
möjliga verktyg. Det som inte är möjligt, vare sig i
skolan eller någon annanstans i vårt samhälle, är
kollektiva bestraffningar där eleverna inte ses som
individer.
Det är ett väldigt automatiskt verkande system där
eleverna inte får chansen att argumentera om de har
rimliga skäl. Det är också viktigt att Skolverket är
väldigt tydligt i tillsynen så att vi inte får en sådan
utveckling. Det skulle vi aldrig acceptera i samhället i
övrigt. Menar Ulf Nilsson att vi ska acceptera kollek-
tiv bestraffning i skolorna?
Ulf Nilsson pekar på en kommun som diskuterar
att ge pengar till skolkande elever. Jag tror att jag
blev lika förvånad som Ulf Nilsson när jag läste om
förslaget. Det är ett borgerligt förslag i en borgerligt
styrd kommun. Det ska bli intressant att se hur ni på
den borgerliga sidan själva kommer att reda ut den
typen av idéer. Jag tycker inte att detta kan vara ett
huvudspår. Det kan inte vara det som är drivkraften
till att öka närvaron i skolan. Men det är som sagt en
borgerlig kommun, och jag är mycket nyfiken på hur
Ulf Nilsson tänker just i den frågan och inte minst
vad Folkpartiet tycker om den typen av förslag.
Per Bill lyfter fram några intressanta exempel på
hur man kan göra elevhälsovården väldigt aktiv i att
bekämpa skolk. Jag tycker att det finns skäl att tänka
vidare och se hur kontakterna med just elevhälsovår-
den kan stärkas. Det är viktigt att man där tidigt fång-
ar upp elever som visar tendenser till att tappa skol-
lusten och som inte går på lektioner, för det är natur-
ligtvis en väldigt allvarlig utveckling.
Jag är, precis som Per Bill, inte säker på att straf-
fet fungerar i första hand. Det kan också behövas
stödjande åtgärder i ett tidigt skede.
Vi har en Skollagskommitté som arbetar med att
se över vår lagstiftning. Det kan inte vara ett skäl att
säga att allt av vikt ska brytas loss från Skollags-
kommittén bara för att vi är inne i en valrörelse. Vi
har ju tidigare diskuterat varför Skollagskommittén
har blivit försenad i sitt arbete. Det beror på mycket
allvarliga omständigheter. Det är ett dödsfall och det
är sjukdom i kommittén som har gjort att man natur-
ligtvis har tappat en hel del i arbete.
Det finns också önskemål från många delar av
skolvärlden att låta Skollagskommittén få samordna
sina förslag med Gymnsiekommittén. Bl.a. har de två
starka lärarfacken vänt sig till regeringen med en
önskan om att vi ska ge dem längre tid. I sak finns det
alltså mycket goda skäl för att de har mer tid att ar-
beta. Under tiden lever vi inte i ett laglöst tillstånd.
Däremot lever vi i ett rättssamhälle. Det innebär
att man inte får använda bestraffningsåtgärder på ett
sätt som vi aldrig skulle acceptera i övriga samhället,
t.ex. i kollektiv form.

Anf. 13 ULF NILSSON (fp):
Fru talman! Jag håller naturligtvis med Thomas
Östros om det negativa med kollektiva bestraffningar.
Frågan är om skolan i dag har rätt att säga att en elev
måste stanna kvar på grund av att han eller hon har
ogiltig frånvaro. Det är ingen kollektiv bestraffning,
utan det är helt enkelt ett beslut om att eleven ska ta
igen tiden med hjälp av lärare. Detta har jag inte
blivit klok på om skolan har rätt att göra när jag har
läst Skolverkets yttrande om olika skolors agerande.
Exemplet med pengar till skolkande elever för att
få dem att över huvud taget komma till skolan var en
av de saker som faktiskt inspirerade mig till den här
interpellationen. Jag tänkte att om det är så oklart vad
man kan göra för att komma till rätta med elever som
bryter mot skolans regler att man måste ta till en så
desperat åtgärd är det väldigt, väldigt tråkigt, oavsett
vad det är för politisk majoritet i kommunen. San-
ningen är att oavsett om det handlar om skolk eller
om någonting annat, känner fortfarande inte de som
arbetar i skolan att de har tillräckligt stöd från politi-
ker och från myndigheter.
Just i dag diskuterar vi skolk, en annan dag dis-
kuterar vi mobbning. När skolor försöker att upprätt-
hålla de grundläggande gemensamma reglerna upp-
står det alltid, som vi har märkt, en diskussion om
huruvida skolan verkligen har rätt att göra det ena
eller det andra.
I avvaktan på en elevvårdskonferens stänger en
skola tillfälligt av en elev som misshandlat kamrater,
och då får skolan kritik för det. En annan skola be-
stämmer som sagt att skolkande elever ska sitta kvar
en timme och får kritik för det. En tredje skola anser
att en elev som regelbundet förstör lektionerna borde
gå några månader i kommunens resursskola men får
inte besluta om det mot elevens vilja.
Jag tror att alla förlorar på att skolan har så små
möjligheter att agera i plötsligt uppkomna situationer
och vid mer djupliggande problem. De vanliga ele-
verna utan större problem förlorar på det, men inte
minst de elever som har problem förlorar verkligen på
det.
Frågan är då, oavsett Skollagskommitténs arbete, i
vilken riktning Thomas Östros nu vill gå. Jag har
ställt två frågor i min interpellation. Den första frågan
är: Vill Thomas Östros stärka skolans befogenheter?
Den andra är: Anser han att det behövs mer klarhet i
hur man ska tolka nuvarande lagstiftning?
Jag uppfattar att han inte vill yttra sig om huruvi-
da han anser att skolan behöver större befogenheter
eller inte, utan det ska, som sagt, Skollagskommittén
yttra sig om i december. Men för dem som tycker att
skolan är en viktig valfråga hade det naturligtvis varit
bra att få en aning om vad ministern tycker redan nu.
När det gäller den andra frågan om att klarlägga
hur dagens regler egentligen ska tolkas får vi heller
inget besked. Det hade ändå varit enklare för Thomas
Östros att ge direktiv till någon form av utredning för
att klarlägga hur dagens regler ska tolkas. Det hade
rätat ut ett stort antal frågetecken ute i skolorna, för
det är inte roligt för lärare och rektorer att hela tiden
gå på slak lina och behöva vara rädda för kritik när de
försöker arbeta mot skolk, mobbning och våld.

Anf. 14 PER BILL (m):
Fru talman! Låt mig instämma i mycket av det
som Ulf Nilsson säger om att man måste ge kommu-
nerna större möjligheter att pröva olika metoder, och
då tror jag på både förebyggande metoder och rimliga
straff. I det sammanhanget vill jag säga att kollektiv
bestraffning ställer jag mig absolut inte bakom. Det
man inte tillåter när det gäller vuxna ska man absolut
inte tillåta när det gäller elever i skolan.
Jag vill ta upp något som jag tror är en missupp-
fattning, nämligen att det skulle vara ett borgerligt
förslag att elever ska ha betalt för att de inte ska skol-
ka. Såvitt jag vet är det ett tjänstemannaförslag som
ännu inte har någon politisk förankring. Det är åt-
minstone den uppgift som jag har fått. Låt mig i den
frågan också säga att det skulle ge en oerhört felaktig
signal till alla som kan vara minst lika skoltrötta som
de som skolkar om de upplever att de som skolkar
mycket helt plötsligt får betalt för att vara i skolan,
medan de som bara skolkar lite och de som inte skol-
kar alls inte får betalt.
Det här är en tokig idé. Jag hoppas att den inte
kommer längre än från skrivbordet till papperskor-
gen.

Anf. 15 Utbildningsminister THOMAS
ÖSTROS (s):
Fru talman! Att förebygga och förhindra skolk är
en väldigt viktig uppgift för skolan. Framför allt me-
nar jag att vi från riksdagens sida ska visa respekt för
professionen, läraryrket, när det gäller arbetet med att
både förebygga och förhindra skolk.
Det är ingen tvekan om att det också finns sank-
tionsmetoder för skolorna att använda sig av. Jag
menar att det är tydligt skrivet att man får göra det.
Det behöver det inte råda någon tvekan om.
Men det är väl alldeles klart, och jag tror inte att
Ulf Nilsson egentligen tycker något annat, att om
man går in på en väg som innebär disciplinära påfölj-
der för enskilda elever, måste man också vara beredd
på att en sådan maktutövning måste granskas. Vi
måste ha myndigheter som är mycket aktiva i att se
till att rättssäkerheten upprätthålls.
Jag blir orolig när jag lyssnar på Folkpartiet, kan-
ske inte alltid när jag lyssnar på Ulf Nilsson men på
andra framträdande företrädare i den folkpartistiska
skoldebatten, som lägger en sådan tyngdpunkt vid
straffet som pedagogisk metod att de alldeles glöm-
mer bort rättssäkerheten. Vill man lägga ytterligare
tyngdpunkt vid straff i skolan, måste man inse att då
måste man lägga väldigt mycket tyngdpunkt också på
rättssäkerheten i skolan.
Ibland får jag intrycket att Folkpartiet är intresse-
rat av att på det här viset sakta men säkert föra in ett
slags domstolsväsende i skolan. Jag är inte säker på
att det är rätt väg att gå för att skapa en miljö i skolan
som befrämjar lusten att läsa och lusten att skaffa sig
kunskaper.
Jag menar att det är väldigt viktigt med ordning
och reda i skolan, att man på varje skola skapar re-
gelverk som är tydliga både för elever och för föräld-
rar och att man gärna involverar elever och föräldrar i
att skapa dessa normer och regler i skolan.
Jag menar att man också i de yttersta fallen måste
ha möjlighet att ta till disciplinära åtgärder. Men om
Ulf Nilsson talar om riktning så vill jag inte bidra till
en riktning som för in mer av strafftänkande i skolan.
Jag tror inte att det är rätt väg att gå. Däremot finns
det möjlighet till disciplinära åtgärder i dag. Vi kan
titta på vad Skolverket har sagt de gånger då de har
kritiserat användningen av kvarsittning - som i sig är
en tillåten åtgärd. Det är t.ex. i de fall där kommunen
har haft kvarsittning med inslag av kollektiva lös-
ningar. Där har Skolverket gått in och sagt att det här
inte är förenligt med författningen. Den osäkerheten
ska inte behöva finnas kvar en dag ute i skolan, alltså
om att kollektiva bestraffningar inte är tillåtna.
Då blir Folkpartiet nervöst och tycker att - herre-
gud, här har man inte befogenheter att bestraffa som
man vill. Jag tycker att det är sunt och bra att de på
Skolverket är beredda att i alla de fall där de gör en
tillsyn också peka på när elevens rättssäkerhet ställs
åt sidan.
Det är riktigt att både möjligheten till kvarsittning,
reglerad i förordningen, och också vitesföreläggning
av föräldrar finns. Men menar Folkpartiet att vitesfö-
reläggning ska bli en väldigt vanlig metod? Eller
menar Per Bill att indragna studiebidrag ska bli en
vanlig metod? Är det ett sätt att stötta familjer som
kanske också har en del ekonomiska bekymmer? Jag
är inte säker på att det är den bästa vägen att gå.
Det bör finnas disciplinära åtgärder som man får
använda. Dessa finns reglerade i våra förordningar.
Vi ser över detta i Skollagskommittén och undersöker
om det behöver göras skärpningar. Det får inte råda
någon tvekan om att använder man sig av dessa åt-
gärder måste också elever och föräldrar känna att det
finns en grundläggande rättssäkerhet och en myndig-
het som är beredd att upprätthålla den.

Anf. 16 ULF NILSSON (fp):
Fru talman! Det finns många orsaker till att elever
skolkar. Det allra viktigaste, det är vi väl alla över-
rens om, är att skolan ska vara så trygg, rolig och
inspirerande att eleverna verkligen vill vara med på
lektionerna. Men som jag har sagt flera gånger i andra
sammanhang behövs det också någon form av kon-
sekvenser om man inte följer gemensamma regler.
Att ställa krav är att bry sig om och engagera sig, och
unga människor vill att vuxna engagerar sig. Att inte
ställa krav är att vara likgiltig.
Sedan är det en helt annan sak att vi naturligtvis
också är överens om att skolans myndighetsutövning
ska kunna granskas och enskilda fall överprövas. Men
vi har ju haft en jättediskussion i Sverige de senaste
åren där skolor mycket kraftigt har kritiserats så fort
de har försökt vidta åtgärder.
Jag var på besök vid en grundskola i Skåne så sent
som i förra veckan. I den kommunen hade man byggt
upp en resursskola för elever som av olika anledning-
ar behövde en annorlunda undervisningsmiljö. Det
handlade bl.a. om elever som skolkar, och som därför
förrycker hela det gemensamma arbetet. Det handlade
också om några som gjort sig skyldiga till mobbning.
Målet med den här resursskolan var att man så
småningom skulle komma tillbaka till den vanliga
skolan. Den fungerade också ganska bra. Men här
kommer vi i den situationen att om eleven motsätter
sig detta, och föräldrarna kanske totalt struntar i hur
det går för eleven i skolan, kan inte skolan helt enkelt
fatta ett beslut trots att en massa andra elever blir
lidande. Jag anser att skolan ska kunna fatta sådana
beslut även om de besluten naturligtvis alltid ska
kunna granskas.
Det är ju klart att om föräldrarna inte alls bryr sig
om hur det går för barnet i skolan och kanske själva
lever i missbruk och kriminalitet står vi inför en soci-
al situation som kräver många olika insatser. Det kan
inte bara skolan klara av. Men skolan måste ändå i
det enskilda fallet kunna vidta åtgärder - både för att
skydda alla andra elever och för att hjälpa den elev
som har problem.
Det är här jag fortfarande efterlyser ett tydligt
budskap från utbildningsministern, från Skolverket
och från andra ansvariga politiker för att arbetet mot
skolk, mobbning och våld ska bli framgångsrikt. Jag
tycker inte att det kommer något sådant tydligt bud-
skap.

Anf. 17 Utbildningsminister THOMAS
ÖSTROS (s):
Fru talman! Disciplinära åtgärder ska inte bara
kunna granskas. De måste också kunna överprövas.
Det är väldigt viktigt. Jag tror att ni i Folkpartiet
måste ta en rejäl genomgång av vilken politik ni nu
vill införa i skolan. Förstår ni inte att man också
måste se till elevens rättssäkerhet? Så mycket tyngd
får man inte lägga på bestraffningsvägen att man ser
det som ett bekymmer om myndigheterna kontrollerar
att det sker enligt det regelverk som riksdag och rege-
ring har satt upp. Detta regelverk ska ta hänsyn till att
det finns fall där man måste tillgripa disciplinära
åtgärder såsom kvarsittning eller i enstaka fall vites-
föreläggande men också till att det, om man använder
sig av dessa metoder, måste ske i enlighet med
grundläggande rättsprinciper.
Här blir jag lite orolig över den väg som Folkpar-
tiet nu har tagit. De strävar efter att på ett lite popu-
listiskt vis visa på några enkla verktyg men bryr sig
inte tillräckligt mycket om enskilda elevers och för-
äldrars rättssäkerhet. Jag menar att kampen mot skolk
är en väldigt viktig uppgift för skola och för föräldrar.
Naturligtvis ligger det också väldigt mycket i elevens
egenintresse. Det ska ske genom förebyggande arbete
men också, i de fall där det krävs, genom att man
vidtar disciplinära åtgärder. Jag vill inte ställa upp på
den väg som Folkpartiet ett flertal gånger har målat
upp, där bestraffning blir det huvudsakliga pedago-
giska verktyget i skolan. Jag tror att det vore mycket
olyckligt.

Överläggningen var härmed avslutad.

6 § Svar på interpellation 2001/02:282 om
svampangrepp på tallskog

Anf. 18 Statsrådet ULRICA MESSING (s):
Fru talman! Med anledning av omfattande an-
grepp av svampen gremmeniella på tallskog i främst
södra och mellersta Sverige har Kenneth Johansson
ställt följande tre frågor till mig:
· Vilka åtgärder kommer att vidtas för att stödja
enskilda skogsägare som drabbas ekonomiskt av
gremmeniellaangreppen?
· Kommer Skogsstyrelsen att erhålla ekonomiska
medel för extraordinära åtgärder som behövs för
att bekämpa en befarad gremmeniellaepidemi?
· Vad avser jag att göra för att säkra befintlig forsk-
ning och därutöver intensifiera forskningen om
svampangreppen i skogen?
Kenneth Johansson efterlyser stöd till drabbade
skogsägare, bl.a. genom ersättning för kostnader för
återbeskogning. Jag fick samma fråga av Kenneth
Johansson i juni 2001. Jag påminde redan då om att
merparten av statsbidragen till skogsbruket, inklusive
bidragen vid omfattande insektsskador på skog, av-
skaffades genom 1993 års skogspolitiska beslut. Be-
slutet var ett led i den ökade frihet för företagande
som genomfördes genom minskade regleringar,
sänkta skatter och slopade avgifter.
1993 års skogspolitiska beslut följs regelbundet
upp, och i samband med 1998 års uppföljning avvisa-
de riksdagen förslag om införande av en form av
ekonomiskt stöd vid omfattande skador på skog. Den
senaste utvärderingen av skogspolitikens effekter,
som presenterades av Skogsstyrelsen i januari 2002,
är för närvarande ute på remiss, och regeringen avser
att återkomma till riksdagen med eventuella förslag
till åtgärder i början på nästa mandatperiod. Men
någon utvidgning av det statliga ekonomiska stödet
till skogsbruket planeras inte.
Stöd till skogsägarna kan bestå av flera delar så-
som information om skadeutvecklingen och råd om
hur man ska agera. Sådan information och hjälp kan
fås från både Skogsvårdsorganisationen och Sveriges
lantbruksuniversitet.
Det finns också en möjlighet för skogsägarna att
teckna en skogsförsäkring som delvis kan omfatta
sådana skador som vi nu ser.
Kenneth Johanssons andra fråga var om Skogssty-
relsen kommer att få ekonomiska medel för extraor-
dinära åtgärder som behövs för att bekämpa en befa-
rad gremmeniellaepidemi. Som jag nämnde tidigare
kommer regeringen att återkomma till riksdagen i
början av nästa mandatperiod med anledning av den
senaste skogspolitiska utvärderingen. Vi kommer då
att lämna förslag på eventuella åtgärder. Samtidigt
kommer vi att redovisa vilka medel vi anser att
Skogsstyrelsen bör ha.
Den tredje frågan gällde vad jag avser att göra för
att säkra och intensifiera forskningen om svampan-
grepp i skogen. Kenneth Johansson anser att Sveriges
lantbruksuniversitet behöver ytterligare resurser för
detta. Ledande gremmeniellaforskare riskerar annars
uppsägning. Jag delar naturligtvis uppfattningen att
det är angeläget att den skogliga forskningen får till-
räckliga resurser.
Större gremmeniellaangrepp är något som åter-
kommer med jämna mellanrum. Därför är det nöd-
vändigt att denna forskning kan bedrivas långsiktigt.
Som statsråd kan jag inte styra hur Sveriges lant-
bruksuniversitet ska fördela sina resurser. Det är
frågor som måste hanteras av Lantbruksuniversitetets
styrelse och fakultetsledning. Men jag vet att Lant-
bruksuniversitetet redan under 2001 avdelade extra
resurser för att klargöra gremmeniellaangreppens
omfattning och för att informera skogsägare om an-
greppens orsaker och följder.

Anf. 19 KENNETH JOHANSSON (c):
Fru talman! De senaste åren har tallskogen drab-
bats av svampen gremmeniella. I Dalarna har svam-
pen fått fäste från Ludvika till Lima. Ett annat område
som har drabbats är norra delen av Falu kommun.
Stora ytor kan behöva avverkas i förtid. Forskare
varnar för att detta bara är början. Svampangreppen
riskerar att leda till stora ekonomiska förluster för
enskilda skogsägare.
Jag har helt riktigt tidigare frågat statsrådet Mes-
sing om regeringen är beredd att hjälpa de drabbade
genom ersättning för återbeskogning. Nu, liksom vid
förra tillfället, hänvisar statsrådet till avregleringen
och marknaden, som ska sköta detta. Information kan
möjligen samhället bistå med. Sedan hänvisas till
skogsförsäkringen.
Jag tycker uppriktigt sagt att det här är att hantera
de drabbade privata skogsägarna, som riskerar att
förlora hundratusentals kronor, med kyla och bristan-
de insikt om problemets omfattning. Det är, tycker
jag, rimligt att staten hjälper till med kostnaden för att
sätta ny skog. Det finns ju inga försäkringar som
gäller för skog över 1,3 meter, dvs. över brösthöjd.
Avreglering av marknaden brukar anföras när det
passar. Jag vill erinra om att det fortfarande finns en
reglering, enligt skogsvårdslagen 5 § punkt 1, om
skyldighet att anlägga ny skog "om markens vir-
kesproducerande förmåga efter avverkning eller på
grund av skada på skogen inte tas till vara på ett
godtagbart sätt".
Ministerns argument mot de drabbade skogsägar-
na tycker jag är hårda och dessutom tunna. Min följd-
fråga är om inte statsrådet och regeringen har någon-
ting utöver information att ge enskilda drabbade
skogsägare som besked.
Jag framhöll också i min interpellation att Skogs-
styrelsen bör ha medel för extraordinära insatser som
kartläggningsarbete, rådgivning och anvisning för att
på kort och lång sikt bekämpa gremmeniellahotet.
Regeringen återkommer med svaret nästa mandatpe-
riod. Har Skogsstyrelsen resurser att klara sina upp-
gifter då? är min fråga till ministern.
Beträffande skogsforskningen svarar inte minis-
tern på annat sätt än i allmänna ordalag. Efter vad jag
har erfarit och läst är ledande gremmeniellaforskare
på väg att sägas upp. Min fråga är då: Är det verkli-
gen på detta sätt ministern anser att vi ska bedriva
långsiktig forskning när det gäller det här området?

Anf. 20 Statsrådet ULRICA MESSING (s):
Fru talman! Det lät väldigt negativt när Kenneth
Johansson sade att det var bara information som sta-
ten kan bistå med via politiker och via den skogssty-
relse och de skogsvårdsorganisationer som finns. Det
är naturligtvis inte sant. Men information om angrep-
pen - kunskap om hur angreppen sprider sig, var
riskerna för att angreppen ska få fäste är som störst
och vad vi kan göra för att minska de riskerna - är en
viktig utgångspunkt i vårt arbete för att minska den
här typen av angrepp och för att kunna möta de
svängningar som finns i naturen. Det är kopplat till
väderlek och mycket annat, som vi vet påverkar just
svampangreppen.
Vi bistår med kunskap, information, åtgärder som
är effektiva och självklart hela den skogsvårdsorgani-
sation som finns på plats runtom i vårt land och som
har en hög kunskap och en god insikt både om vad
enskilda skogsägare råkar ut för och om vad de kan få
hjälp med. Det kan gälla både svampangrepp och
andra frågor. Vi har en stor myndighet till vårt förfo-
gande som har en otroligt hög servicenivå när det
gäller att informera och att samarbeta med enskilda
skogsägare.
Det är inte sant att det skulle vara bara en liten del
som staten kan bidra med. Men ändå har det varje
gång riktlinjerna för skogspolitiken har utvärderats
här i riksdagen rått bred politisk enighet om att vi inte
ska tillbaka till den tid av regleringar och statsstöd
som rådde före 1993. Mot bakgrund av de frågor jag
får här i riksdagen och utanför riksdagen har jag ing-
en anledning att tro att något politiskt parti har ändrat
uppfattning i den frågan.
Utan att gå tillbaka till en tid av mer regleringar
och statsstöd, men ändå utan att på något sätt neglige-
ra de problem och de angrepp som vi ser, har jag
naturligtvis för avsikt att agera i den här frågan på ett
trovärdigt sätt.
När vi nu utvärderar skogspolitiken och tittar på
de problem som Skogsstyrelsen själv har pekat på -
de oroväckande tecken man ser och som handlar om
återväxten och röjningen i vissa områden - ska vi
naturligtvis se på den oro som finns med anledning av
svampangreppen.
När vi summerar vilka starkare verktyg vi vill att
Skogsstyrelsen och våra skogsvårdsorganisationer ska
ha och vilka ytterligare uppdrag vi ska lägga på dem,
måste vi naturligtvis ställa detta i proportion till hur
mycket pengar vi är beredda att ge som förvaltnings-
anslag till Skogsstyrelsen. Där har vi nu en dialog,
och jag är beredd att fortsätta den. Men jag börjar inte
med att se på vilka resurser Skogsstyrelsen ska ha,
utan jag börjar i andra änden och ser på vad utvärde-
ringen har lärt oss. Jag tittar på vilka ambitioner vi
ska ha med skogspolitiken och hur bred uppslutning
finns det om att fortsätta på vår nuvarande väg av
frivillighet och information och om att inte gå tillbaka
tillbaka till tvång och regleringar, som vi hade tidiga-
re. Där är jag optimist.

Anf. 21 KENNETH JOHANSSON (c):
Fru talman! Information är helt klart nödvändig.
Jag har inget att erinra om när det gäller det. Men det
räcker inte. Det krävs mycket andra åtgärder.
Den skogsbonde som förlorar hundratusentals
kronor kan få hur mycket information som helst utan
att det täcker den förlust som han har gjort. Informa-
tionen kan vara ett bidrag till att öka kunskapen om
hur man ska hantera situationen, men det täcker inte
förlusten.
Jag tycker fortfarande att statsrådet inte riktigt
verkar inse omfattningen och allvaret i det som
gremmeniellan är på väg att ställa till med.
Som sagt, marknaden är avreglerad i vissa avse-
enden, men att följa skogsvårdslagen innebär ändå ett
ingrepp i marknaden.
Jag läste i en tidskrift om en skogsbonde som
hette Kent Hansson och bor utanför Järvsö. Han sade:
Plötsligt försvann min pensionsförsäkring. Han hade
fått 100 av sina 500 hektar angripna av skadesvam-
pen. Så ser det ut på många håll.
Jag vill nämna några exempel från min hembygd
på hur det kan slå. 15-20-årig skog, fem till sju meter
hög, innehåller inget gagnvirke utan blir uteslutande
flisved. Kostnaderna för det här 20 år gamla bestån-
det har varit omfattande. Det rör sig om markbered-
ning, plantor, sättning, röjning, fällning, samman-
forsling av det skadade virket, utforsling av flisveden,
markberedning för ny skog samt plantor och sättning.
Det innebär en kostnad om 19 000 kr per hektar, 20
års förlorad tillväxt och tappad känsla och framtidstro
samt sned åldersfördelning. Det är exempel på effek-
ter. Förlusten blir hundratusentals kronor för en
skogsägare som äger t.ex. 60 hektar, varav fem hektar
drabbas.
Information, säger ministern. Ersättning för åter-
beskogning är ett komplement och en viktig åtgärd,
säger jag.
Jag fick ingen kommentar till detta med försäk-
ringen. Jag vill påstå att för de allra flesta är det icke
möjligt att utnyttja den.
När det gäller resurser till Skogsstyrelsen håller
jag med om att man först ska se till behovet. Men
enligt de signaler som jag har fått saknar man redan i
nuläget resurser för att kunna vidta de åtgärder som
krävs.
Jag läste i tidningen Land att ledande gremmeni-
ellaforskare är varslade från den 1 juli och att de kan
komma att sägas upp. I rådande läge är detta ofatt-
bart. Ministern pratar om långsiktighet, och det ska
ställas mot att ledande forskare på detta område är på
väg att sägas upp. Jag tycker att man
nästan får ta sig för pannan.

Anf. 22 Statsrådet ULRICA MESSING (s):
Fru talman! Det hjälper inte om Kenneth Johans-
son tar sig för pannan. Vi har ändå den principen att
ett statsråd inte kan gå in och agera när det gäller
beslut som har fattats av Lantbruksuniversitetets
styrelse. Jag kan tycka att det är ett dåligt beslut eller
att man skulle ha fattat ett annat beslut, men jag har
stor respekt för den demokratiska process som har
varit inför styrelsens beslut och för de befogenheter
som vi har gett styrelsen. Det är klart att vi måste ge
styrelsen utrymme att agera utifrån detta.
Om Kenneth Johansson är orolig över de gene-
rella prioriteringarna för det arbete som sker på uni-
versitetet vill jag rekommendera Kenneth Johansson
att framställa en interpellation till ansvarigt statsråd,
till Margareta Winberg.
Kenneth Johansson och jag har inga delade me-
ningar om att forskning och utbildning är viktigt,
vilket också Skogsstyrelsen pekar på i sin rapport.
Man pekar också på ett annat problem som finns i
dag, nämligen att mycket av den forskning som sker
är uppbunden under väldigt lång tid. Det har därför
ibland uppstått problem när det gäller att agera på
kort sikt.
Det var ju ett stort tallmätarangrepp i Hökensås
för en tid sedan, och då var det svårt att få hjälp av
forskar- och utbildningsvärlden eftersom man var
knuten till långvariga projekt och hade långvariga
åtaganden. Det är alldeles för få forskare som har
möjlighet att agera snabbt när det inträffar ett svam-
pangrepp. Låt oss också diskutera vad vi kan göra
gemensamt både för att säkra långsiktigheten och för
att kunna agera väldigt snabbt och kortsiktigt.
De försäkringsfrågor som Kenneth Johansson
lyfter fram är ett stort och generellt problem. Det
finns inga försäkringar för någon företagare eller för
någon enskild person som täcker en förlorad vinst. I
den mån som man kan utnyttja en försäkring vid t.ex.
svampangrepp täcker den bara den skada som har
uppkommit vid det tillfället.
Jag är också medveten om att det kan vara svårt
att få hjälp genom försäkringar. Det finns dock en
möjlighet, men en försäkring kan aldrig täcka en
framtida vinst. Det är ändå positivt att det är långt
ifrån alla skogsägare som har drabbats av angrepp i
hela sitt bestånd.
Jag tycker att den bild som Kenneth Johansson
målade upp verkade väl mörk, även om jag på intet
sätt vill negligera de problem som vi ser, de angrepp
som har skett. Men det är ytterst få skogsägare som
har råkat så illa ut att de har fått avverka hela sitt
bestånd så att de därmed har förlorat alla möjligheter
till återväxt och annan planering som alla skogsägare
är beroende av i sin verksamhet.
Det är alltså flera som har varit tvungna att avver-
ka delar av sitt bestånd, men många har också fått
hjälp med besprutning för att komma till rätta med
problemen. Ingen försäkring i världen täcker ändå
beräknad förlust av inkomst i framtiden, och det tror
jag inte att vi kan ändra på.

Anf. 23 KENNETH JOHANSSON (c):
Fru talman! Nej, tack och lov blir inte alla drab-
bade. Men för dem som drabbas är den bild som jag
har tecknat inte mörk, utan den är en ren realitet.
Jag har i den här interpellationsdebatten ansträngt
mig för att påvisa att gremmeniellan är ett stort hot.
Den "röda djävulen" har spritt sig över hela landet,
står det beskrivet i en tidskrift. Jag anser att enskilda
skogsägare bör få ersättning åtminstone för åter-
beskogning. Där skiljer sig min och statsrådets upp-
fattningar, det är helt klart.
Jag anser också att Skogsstyrelsen snarast bör er-
hålla medel för extraordinära insatser. Enligt de sig-
naler som jag har fått är det behovet akut. Också där
skiljer sig min och statsrådets uppfattningar.
Jag anser att forskningen bör intensifieras och
räddas. Jag fick inget besked från ministern på den
punkten, men jag tog till mig tipset om att vända mig
till jordbruksministern.
Ska vi klara av att lösa det här är jag övertygad
om att vi måste satsa mycket mera på forskning. Jag
hade hoppats att skogsministern skulle ha visat ett
större engagemang för dessa frågor eftersom proble-
met är av en sådan dignitet. Jag påstår att den ambi-
tionen och det engagemanget finns hos mig och Cen-
terpartiet.

Anf. 24 Statsrådet ULRICA MESSING (s):
Fru talman! Jag tror att det engagemanget kom-
mer att finnas kvar när den demokratiska processen är
slutförd. Jag tror inte att Centerpartiet skulle upp-
skatta om regeringen inte tillät alla parter och aktörer
att vara med och tycka om den utvärdering som riks-
dagen själv har fattat beslut om.
Vi följer ett demokratiskt fattat beslut. Vi ska ut-
värdera målen för skogspolitiken en gång per man-
datperiod. Skogsstyrelsen har alldeles nyss gjort en
utvärdering.
Det är min skyldighet som statsråd att se till att vi
följer de beslut som riksdagen har fattat och ger alla
en chans att vara med och tycka när det gäller balans-
gången mellan miljömål och produktionsmål. Det
finns också en balansgång mellan frivillighet och
tvång som hela skogspolitiken bygger på.
Över tiden ser vi att många frågor kommer tillba-
ka. En sådan fråga är just problemen med svampan-
greppen. Vi tar dessa på allvar, men vi kommer inte
att lösa dem kortsiktigt. Också här krävs det en lång-
siktig strategi för alltifrån forskning på längre sikt till
möjligheten att agera när det dyker upp ett akut an-
grepp, och vi har en beredskap för detta.
Jag avser att återkomma med förslag om en ny
balansgång och en ny ambition i den skogspolitik
som ska föras under nästa mandatperiod. Då ska vi
naturligtvis se till att Skogsstyrelsen och skogsvårds-
organisationerna också är rustade så att de kan leva
upp till de ambitioner som vi har.

Överläggningen var härmed avslutad.

7 § Anmälan om inkommen faktapromemoria
om förslag från Europeiska kommissionen,
m.m.

Talmannen anmälde att följande faktapromemoria
om förslag från Europeiska kommissionen inkommit
och överlämnats till utskott:
2001/02:FPM63 Vitbok om ungdomspolitik KOM
(2001) 681 till kulturutskottet

8 § Hänvisning av ärenden till utskott

Föredrogs och hänvisades
Proposition
2001/02:111 till justitieutskottet

Motioner
2001/02:A3-A5 till arbetsmarknadsutskottet
2001/02:Ju9 och Ju10 till justitieutskottet
2001/02:So43 till socialutskottet

9 § Förnyad bordläggning

Föredrogs och bordlades åter
Konstitutionsutskottets betänkanden 2001/02:KU17
och KU19
Socialutskottets betänkande 2001/02:SoU11
Arbetsmarknadsutskottets betänkande 2001/02:AU3
Finansutskottets betänkande 2001/02:FiU13

10 § Bordläggning

Anmäldes och bordlades
Proposition
2001/02:116 Fulufjällets nationalpark

Motioner
med anledning av förs. 2001/02:RB2 Fullmäktiges i
Riksbanken förslag till disposition av Riksban-
kens vinst för räkenskapsåret 2001 m.m.
2001/02:Fi19 av Gunnar Hökmark m.fl. (m)
2001/02:Fi20 av Karin Pilsäter m.fl. (fp)
2001/02:Fi21 av Mats Odell m.fl. (kd)
2001/02:Fi22 av Lena Ek m.fl. (c)

Skatteutskottets betänkanden
2001/02:SkU14 Allmänna motioner om inkomstskatt
m.m.
2001/02:SkU15 Motioner om företags- och kapitalbe-
skattning
2001/02:SkU16 Allmänna motioner om fastighets-
och förmögenhetsbeskattning

Miljö- och jordbruksutskottets betänkande
2001/02:MJU13 Skogsbruk m.m.

Näringsutskottets betänkande
2001/02:NU9 Vissa energimarknadsfrågor

Socialförsäkringsutskottets betänkande
2001/02:SfU9 Pensionsöverföringar till Europeiska
gemenskaperna

11 § Anmälan om interpellationer

Anmäldes att följande interpellationer framställts

den 12 mars

2001/02:309 av Martin Nilsson (s) till näringsminis-
ter Björn Rosengren
Åtgärder för sysselsättning
2001/02:310 av Runar Patriksson (fp) till näringsmi-
nister Björn Rosengren
Vägsituationen i västra Värmland
2001/02:311 av Ester Lindstedt-Staaf (kd) till justi-
tieminister Thomas Bodström
Våld mot funktionshindrade kvinnor
2001/02:312 av Inga Berggren (m) till statsrådet
Lena Sommestad
Miljön för närboende till vindkraftverk

Interpellationerna redovisas i bilaga som fogas till
riksdagens snabbprotokoll tisdagen den 19 mars.

12 § Anmälan om frågor för skriftliga svar

Anmäldes att följande frågor för skriftliga svar
framställts

den 11 mars

2001/02:865 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m) till
utrikesminister Anna Lindh
Japan och kommersiell valfångst
2001/02:866 av Yvonne Ruwaida (mp) till utrikesmi-
nister Anna Lindh
USA:s kärnvapenpolitik
2001/02:867 av Margareta Cederfelt (m) till social-
minister Lars Engqvist
Tonårsaborter
2001/02:868 av Margareta Cederfelt (m) till social-
minister Lars Engqvist
Anonymitetsskydd
2001/02:869 av Maria Larsson (kd) till jordbruksmi-
nister Margareta Winberg
Kvinnorepresentation på ledande befattning inom
offentlig sektor
2001/02:870 av Cristina Husmark Pehrsson (m) till
utbildningsminister Thomas Östros
Hinder för att planera skolverksamhet
2001/02:871 av Mikael Oscarsson (kd) till närings-
minister Björn Rosengren
Vägskyltning i Norduppland
2001/02:872 av Åsa Torstensson (c) till näringsmi-
nister Björn Rosengren
Telias avveckling av Tanum Teleport
2001/02:873 av Maria Larsson (kd) till näringsmi-
nister Björn Rosengren
Infrastruktursatsningar i Gislaved
2001/02:874 av Margareta Cederfelt (m) till justitie-
minister Thomas Bodström
Nationella insatsstyrkan
2001/02:875 av Gudrun Lindvall (mp) till justitiemi-
nister Thomas Bodström
Lagstiftningen inom miljöområdet

den 12 mars

2001/02:876 av Christina Nenes (s) till statsrådet
Britta Lejon
Privatanställdas yttrandefrihet
2001/02:877 av Magnus Jacobsson (kd) till statsrådet
Lena Sommestad
Säljakten
2001/02:878 av Helena Bargholtz (fp) till utrikesmi-
nister Anna Lindh
Homosexuellas situation i Lettland
2001/02:879 av Elizabeth Nyström (m) till utbild-
ningsminister Thomas Östros
Inackorderingsbidrag
2001/02:880 av Kerstin Heinemann (fp) till socialmi-
nister Lars Engqvist
Utredning kring demens
2001/02:881 av Lena Ek (c) till försvarsminister
Björn von Sydow
Övervakningen av svenska Östersjökusten

Frågorna redovisas i bilaga som fogas till riksda-
gens snabbprotokoll tisdagen den 19 mars.

13 § Anmälan om skriftliga svar på frågor

Anmäldes att skriftliga svar på följande frågor in-
kommit

den 12 mars

2001/02:843 av Tuve Skånberg (kd) till utbildnings-
minister Thomas Östros
Religionsfrihetslagstiftningen
2001/02:850 av Sten Tolgfors (m) till utbildningsmi-
nister Thomas Östros
Ekeskolans fasta skoldel
2001/02:864 av Margit Gennser (m) till statsrådet
Ingela Thalén
Praxis vid sjukskrivningar

Svaren redovisas i bilaga som fogas till riksdagens
snabbprotokoll tisdagen den 19 mars.

14 § Kammaren åtskildes kl. 15.08.

Förhandlingarna leddes av talmannen.