Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:70 Fredagen den 15 februari

ProtokollRiksdagens protokoll 2001/02:70

Riksdagens snabbprotokoll Protokoll 2001/02:70 Fredagen den 15 februari Kl. 9.00 - 9.45

---

Det justerade protokollet beräknas utkomma om 3 veckor

Protokoll
2001/02:70
----------------------------------------------

1 § Kompletteringsval till utrikesutskottet och
krigsdelegationen

Tredje vice talmannen meddelade att Socialdemo-
kraternas riksdagsgrupp på grund av uppkomna va-
kanser anmält Leif Jakobsson som ledamot i krigs-
delegationen och Sven Hulterström som suppleant i
utrikesutskottet.
Tredje vice talmannen förklarade valda till

ledamot i krigsdelegationen
Leif Jakobsson (s)

suppleant i utrikesutskottet
Sven Hulterström (s)

2 § Anmälan om fördröjt svar på interpella-
tion

Till riksdagen hade inkommit följande skrivelse:

Interpellation 2001/02:251

Till riksdagen
Interpellation 2001/02:251 av Gunnar Hökmark
(m) om inflationen
Interpellationen kommer att besvaras den 8 mars
2002.
Skälet till dröjsmålet är inbokade möten, möte
med EU-nämnden och utlandsresor.
Stockholm den 13 februari 2002
Finansdepartementet
Bosse Ringholm

3 § Svar på interpellation 2001/02:233 om de-
mokrati för det nya seklet

Anf. 1 Statsrådet BRITTA LEJON (s):
Fru talman! Harald Nordlund har frågat mig vilka
initiativ jag avser att ta för att förbättra möjligheterna
för alla att delta i politiskt arbete, vilka åtgärder jag
avser att vidta för att möjliggöra för den förtroende-
valde att vara medborgarnas ombud samt vilka initia-
tiv jag avser att vidta för att politikerns roll ska för-
ändras från att vara representant för "systemet" till att
vara medborgarnas ombud. Harald Nordlund har
också frågat mig vilka initiativ jag avser att ta för att
öka möjligheterna till personval.
Med propositionen Demokrati för det nya seklet
(prop. 2001/02:80) inleder regeringen ett långsiktigt
arbete för att utveckla demokratin i vårt land. Målen
är ett högre valdeltagande, fler förtroendevalda, större
möjligheter till direkt deltagande och en ökad politisk
jämlikhet.
Harald Nordlunds första fråga gäller initiativ för
att förbättra möjligheterna för alla att delta i politiskt
arbete. Jag ska peka på några av regeringens förslag
på detta område.
Regeringen föreslår att en möjlighet införs för
landets kommuner och landsting att ge alla som är
folkbokförda rätt att väcka förslag i fullmäktige. Det
är en unik reform i det avseendet att den vidgar möj-
ligheterna för alla att delta i det politiska arbetet -
även de som inte uppnått rösträttsålder. Vidare införs
en möjlighet för kommuner och landsting att hålla
offentliga sammanträden med fullmäktigeberedning-
ar. Regeringen avser också att utreda frågan om hur
folkinitiativet som ett led i samrådet med medborgar-
na kan stärkas.
En annan form av demokratiskt deltagande hand-
lar om att engagera sig i driften av offentligt finansie-
rade verksamheter. Som Harald Nordlund själv pekar
på föreslår regeringen förbättrade möjligheter till
brukarinflytande genom att självförvaltningsorgan
ska kunna ges vidgade befogenheter. Medborgarnas
möjlighet till insyn i offentligt finansierad verksamhet
som bedrivs på entreprenad ska säkerställas. Det-
samma gäller insynen i friskolor.
Parallellt med dessa olika former för medborger-
ligt deltagande i de politiska processerna lyfter vi
givetvis också fram det politiska förtroendeuppdraget.
Här vill jag anknyta till Harald Nordlunds andra och
tredje fråga om de förtroendevalda som medborgar-
nas ombud.
Regeringen föreslår att villkoren för förtroende-
valda förbättras. Detta är, i motsats till vad Harald
Nordlund hävdar, i allra högsta grad en fråga för
riksdagen eftersom villkoren regleras i lagstiftning.
Det handlar bl.a. om rätt till ledighet, rätt till skälig
ekonomisk ersättning och rätt att behålla ett förtroen-
deuppdrag även om man flyttar. Detta möjliggör för
fler människor att ta ett förtroendeuppdrag och däri-
genom att delta i det politiska arbetet. Det förutsätter
givetvis att också de politiska partierna tar sitt ansvar
för att åstadkomma större spridning av uppdragen.
Med fler förtroendevalda och bättre spridning av
uppdragen ökar kontaktytorna mellan förtroendevalda
och medborgare. Den förändrade politikerroll som
Harald Nordlund efterlyser åstadkommer vi, enligt
min uppfattning, just genom att möjliggöra för fler att
faktiskt pröva på att vara politiker. När alla männi-
skor i en kommun har någon bekant, granne eller
släkting som är förtroendevald minskar avståndet
mellan politiken och medborgarna. När de förtroen-
devalda aktivt tar kontakt med medborgarna och är
öppna för dialog och diskussion, t.ex. via Internet,
blir deras roll som ombud och företrädare för med-
borgarna tydligare.
Harald Nordlunds sista fråga gäller personval.
Regeringen anser att personvalssystemet bör stödjas
så att intentionerna bakom det uppfylls och dess po-
tential bättre utnyttjas. Enligt den utvärdering som
gjorts av 1998 års val uppfattar en övervägande del
av väljarna det positivt att ha möjligheten att påverka
vilka som ska representera dem. Framför allt de yngre
väljarna är positiva, och reformen har också visat sig
ha en positiv inverkan på annars icke politiskt aktiva.
I utvärderingen konstateras emellertid också att per-
sonvalets genomslag i de största valkretsarna var
påtagligt lågt och att personvalssystemet på grund av
detta kan sägas lida av en demokratisk obalans som
det är viktigt att åtgärda. Mot denna bakgrund har
regeringen givit 1999 års författningsutredning i upp-
drag att överväga om de tre största valkretsarna bör
minskas. Jag vill i detta sammanhang också nämna att
Valmyndigheten har i uppgift att informera väljarna
om valförfarandet, däribland personvalssystemet.
Avslutningsvis vill jag säga att jag delar Harald
Nordlunds uppfattning att de politiska partierna bär
ett stort ansvar när det gäller att värna och fördjupa
demokratin, liksom att ansvaret för många av de
frågor som jag nu berört ligger på kommunal nivå.
Detta fråntar emellertid inte regering och riksdag
ansvaret för att lägga fast en övergripande strategi för
hur vi ska värna och fördjupa demokratin i vårt land
på lång sikt. I propositionen Demokrati för det nya
seklet redovisar regeringen en sådan strategi tillsam-
mans med en rad konkreta reformer i syfte att förbätt-
ra demokratins funktionssätt. Propositionen är den
första i sitt slag, men sannolikt inte den sista.

Anf. 2 HARALD NORDLUND (fp):
Fru talman! Jag påstår att det politiska systemet
och de politiska partierna befinner sig i en kris. Kris
är ett starkt ord, men jag tycker att problemen är så
stora att vi kan tala om en kris.
Jag vill fråga demokratiministern: Delar ministern
min uppfattning att vi befinner oss i en krissituation
när det gäller politiken och demokratin?
Partierna har ett stort ansvar, javisst, men bland de
mest förändringsobenägna, som jag menar att vi har i
samhället i dag, är de politiska partierna och det poli-
tiska systemet. Politiska partier arbetar på samma sätt
som de alltid har gjort och organiserar sig på samma
sätt som de alltid har gjort. Och det politiska systemet
i övrigt är inte förändrat, även om vi ser långt tillbaka
i tiden.
Resonemanget om fler förtroendevalda - visst, det
ökar kontaktytan. Men om vi dubblerar antalet förtro-
endevalda ute i kommunerna och stänger in även dem
i sammanträdesrum blir det inte mycket av kontakt.
Det krävs med andra ord förändrade förutsättningar
också för att vi ska kunna tala om ökade kontakter
mellan politiker och medborgare. Det är häri det
ligger.
Den medborgare i en kommun som känner en po-
litiker fogar inte in den politikern i gruppen politiker
som man talar lite föraktfullt om, utan det är Johans-
son, Andersson eller vad vederbörande heter. Men det
är den diffusa gruppen politiker som man tycker illa
om och inte tar kontakt med.
Visst, kontaktytorna behöver öka, men då måste
förutsättningarna förändras. Hur ska det då ske? Jag
menar att i den redovisning som jag har fått som svar
på mina frågor finns egentligen inte någonting annat
konkret än att medborgarna ska ges möjlighet att
väcka förslag i fullmäktige och att fullmäktige ska
svara inom ett år på medborgarnas förslag. Det är
tunt, för tunt. Vi kommer inte att förändra situationen
med de åtgärder som här föreslås.
Nej, vi måste ägna mer tid åt att lyssna och föra
dialog med medborgarna. Varför utvecklas inte de här
tankarna mera? Hur vi ska förändra förutsättningar-
na?
Vi kan inte spela politikerrollen på det sätt som vi
gör i dag om vi ska öka kontakterna mellan oss och
medborgarna.
Vi måste utveckla personvalsreformen. Det talas i
svaret på min interpellation om personvalsreformen,
men ingenting konkret sägs om hur man ska utveckla
den så att det blir ett verkligt personval. Väldigt lite
talas det också om hur vi ska förändra, förbättra,
medborgarens deltagande i den demokratiska proces-
sen. Det sägs att man ska ges möjligheter att delta i
driften av offentligt finansierad verksamhet. Hur ska
det gå till? Är demokratiministern beredd att diskute-
ra att medborgarna får tillsätta styrelser för utförandet
av kommunal service, att vi skiljer på politiken och
utförandet?

Anf. 3 Statsrådet BRITTA LEJON (s):
Fru talman! Harald Nordlund tecknar en mycket
dyster bild av partiernas och det politiska systemets
situation i Sverige. Så frågar han mig om jag håller
med honom om bilden av att partierna är i kris och att
också demokratin är i kris. Jag skulle vilja svara ge-
nom att säga att visst kan man säga att partiväsendet
är i kris när vi ser att det är allt färre aktiva medlem-
mar, att det är allt svårare för vissa partier i vissa
delar av landet att besätta sina fullmäktigeposter, när
vi kan se att människors tilltro till politiken, och par-
tipolitiken i synnerhet, under en längre tid har mins-
kat och när valdeltagandet kraftigt har minskat. 1998
års val var det med det lägsta valdeltagandet i modern
tid i Sverige.
Samtidigt, Harald Nordlund, tror jag att det är
viktigt att se att det som vi i dag kanske kan beteckna
som partiernas kris, jag är inte säker på att det är
riktigt så, i alla fall inte är demokratins kris. Däremot
är det en allvarlig arbetssituation för de lokalt förtro-
endevalda, en allvarlig situation för de politiska parti-
ernas förmåga till dialog med många och för deras
förmåga till nytänkande. Det håller jag med om, och
det skulle kunna bli en kris för den svenska demokra-
tin i förlängningen om vi inte nu ser hur landet ligger,
om vi inte ser de oroande tecknen och arbetar med att
förändra förutsättningarna. Det håller jag med om.
Tar vi inte fasta på den här situationen och de
orostecken som finns nu och förändrar förutsättning-
arna för partierna och för lokalt förtroendevalda kan
det så småningom också bli en kris för människors
tilltro till demokratin i vårt land. Men där är vi gud-
skelov inte än.
Jag skulle också vilja säga att tittar vi på de poli-
tiska partiernas situation i dag, partipolitikens situa-
tion, måste vi ändå se att det har hänt någonting,
Harald Nordlund. Vi är fortfarande en halv miljon
människor i det här landet som är medlemmar i de
politiska partierna. Det finns ingen annan rörelse som
fångar upp så många människors samhällsengage-
mang och intresse. De politiska partierna är fortfaran-
de de facto en stor kraft för förändring av det svenska
samhället om man tar vara på de möjligheter som
bjuds.
En annan viktig sak är att jag skulle vilja påstå att
jag under den tid då jag har haft förmånen att få ar-
beta med och ansvara för demokratifrågor i regering-
en har kunnat se en attitydförändring gentemot politik
och gentemot politiker. År 1998, vågar jag påstå, var
situationen faktiskt dystrare än vad den är i dag. At-
tityden gentemot politik och gentemot enstaka politi-
ker både i massmedierna och bland folk i allmänhet
uppfattar jag som betydligt mer dyster och grå då än
vad den är i dag.
Delvis kan detta vara en subjektiv uppfattning,
och det är mycket möjligt att den är felaktig, men
delvis är det också så att vi i dag har ett antal under-
sökningar som stöder min bild och som vi inte hade
för några år sedan. Vi har forskarna vid SOM-
institutet i Göteborg som har kunnat konstatera att
människors tilltro till partipolitik har ökat markant,
inte bara till politik i allmänhet utan till partipolitik.
Vi har också ett antal undersökningar som kan visa på
att unga människors intresse för partipolitik har ökat
på sistone.
Det är ännu för tidigt att säga om dessa siffror in-
nebär ett trendbrott, men det är i alla fall något som är
oerhört glädjande.

Anf. 4 HARALD NORDLUND (fp):
Fru talman! Min avsikt är inte att teckna en onö-
digt dyster bild, men jag tycker att bilden är mörk.
Faktum är att även om undersökningar visar att
tilltron till politiker skulle vara bättre nu än exempel-
vis 1998 tror jag att det handlar mindre om att man nu
skulle vara mer benägen att ansluta sig till politiska
partier och delta i politiska möten. Det finns ingen-
ting som tyder på att den benägenheten har ökat.
Jag tror att den här förändrade attityden, som inte
är tydlig men som finns, har att göra med att politi-
kerskandalerna de allra senaste åren har varit något
färre och något mindre. Men i fråga om tilltron till att
via de politiska partierna och det politiska systemet
kunna göra sin röst hörd och påverka har det inte
skett någon förändring. Det är det som gör att jag
tecknar en så dyster bild.
Jag talar ofta med skolungdomar. Jag är ofta ute i
gymnasierna och för den här diskussionen. Jag frågar
ofta: Varför är ni inte beredda att engagera er poli-
tiskt? Jag får svar som att det är ingen idé, det är så
trögt. Det är den typen av synpunkter; jag är inte
beredd att köpa hela paketet. Då är det naturligtvis
partiernas ansvar att fundera över hur man kan anpas-
sa den politiska organisationen, arbetssättet, till de
här förändrade förväntningarna från unga människor.
Där är vi dåliga. Det är vårt ansvar att förändra det.
Det måste vi göra.
Vi har ett ansvar från Sveriges riksdag för att för-
ändra förutsättningarna. Jag vill återkomma till detta
med förutsättningarna när det gäller deltagande i
utförandet av exempelvis kommunal service. Är de-
mokratiministern beredd att medverka till att man kan
tillsätta styrelser för att ta ansvar för drift av exem-
pelvis barnomsorg, tillsätta detta med medborgarna
direkt. Politiken handlar om att bestämma om pengar,
kvalitet och kvantitet och om att följa upp och utkrä-
va ansvar, men utförandet kan mycket väl ske av
medborgare, och ansvaret kan tas av medborgarna
direkt.
Jag hade velat se den typen av resonemang i de
här sammanhangen, men de finns knappast. De finns
bara i kanten och väldigt ytligt men inte genomgåen-
de. Det är den här typen av förändringar som måste
till, tror jag. Får medborgarna de här möjligheterna
ökar också intresset för att vara med i politiken, och
den vägen kanske man kommer att känna att man vill
ansluta sig till ett politiskt parti. Det är den typen av
grepp som nu måste till för att vi ska få en önskad
förändring.

Anf. 5 Statsrådet BRITTA LEJON (s):
Fru talman! Jo, det är precis människors benägen-
het att delta i politiskt arbete som jag tycker att vi
måste vara varsamma med hur vi handskas med. Om
Harald Nordlund har haft möjlighet att ta del av
Kommundemokratikommitténs betänkande i den här
delen, det som ligger som ett av underlagen till de-
mokratipropositionen, tycker jag att man måste för-
vånas över det faktum som där visar sig, nämligen att
det finns en enorm potential av människor i alla åld-
rar med många olika erfarenheter som faktiskt säger
på en direkt fråga: Jo, jag är visst beredd att engagera
mig partipolitiskt. Jag är beredd att ta ett förtroende-
uppdrag. Det finns en enorm outnyttjad potential som
partierna i dag aldrig använder sig av.
Det är människor som vi borde ta hand om inom
ramen för de politiska partierna, människor som bor-
de få frågan om de vill vara med och ta ansvar och
vill dela med sig av sina kunskaper. Problemet, Ha-
rald Nordlund, är att de inte får frågan. Man kan kan-
ske säga att det är lite grann av partipolitikens mo-
ment 22-situation. Ju färre som är aktiva lokalt i de
politiska partierna, desto tyngre blir deras arbetsbör-
da, och desto mindre klarar de av att befinna sig ute i
skolorna, i arbetsplatsernas fikarum, i bostadsområ-
denas föreningslokaler och i idrottsföreningarnas
omklädningsrum och ställa just den här frågan till de
engagerade människor som faktiskt finns.
Vi måste bli fler som deltar i det lokala demokra-
tiska arbetet. Den potentialen finns. Vi lyckas inte
åstadkomma den förändring som faktiskt finns grepp-
bar mitt framför ögonen på oss. Det finns säkert
många olika förklaringar till att vi inte lyckas med
det. Men jag tror att en förklaring är att vi måste
åstadkomma den förändring som jag tror att Harald
Nordlund efterlyser, om jag vågar tolka vad han sä-
ger, nämligen att politiker måste se sig mindre som
systemets företrädare och mer som medborgarnas
företrädare och vara ute mer bland människor och
prioritera det mer i det partipolitiska arbetet. Det
finns naturligtvis en konflikt inbyggd mellan det och
att också sitta på de nödvändiga och viktiga interna
mötena och sammanträdena som är kopplade till
ansvaret att övergripande leda den kommunala för-
valtningen och de interna partipolitiska åtagandena.
Men vi måste nog omprioritera. Vi måste prioritera
mötena, kontakterna och dialogen med människor
mer än vad vi har gjort om vi ska lyckas ändra på
detta.
Harald Nordlund ställer en direkt fråga till mig
om styrelse och brukare och om det direkta deltagan-
det i demokratin och om inte det är en väg för att
åstadkomma och ta hand om människors engagemang
bättre. Jo, jag tror det. Och just därför skriver vi en
del om det i demokratipropositionen och säger att
detta kan vara ett sätt att möta människors engage-
mang, som ofta tar sig uttryck i intresse för kanske
just ett dagis eller en enstaka lokal verksamhet. Visst,
det tror jag. Det finns ingen anledning för partierna
att vara rädda för det enfrågeengagemang som finns
och florerar och är mycket livaktigt runtom i Sverige.
Tvärtom, det ska vi ta fasta på. De politiska partierna
en gång startat som engagemang i en fråga.
Men, Harald Nordlund, det är oerhört väsentligt
att vi då tar hand om detta engagemang och ger det
möjligheter att växa, men på ett sätt som inte under-
minerar det representativa systemet. Vi måste vara
varsamma med hur vi gör våra vägval.

Anf. 6 HARALD NORDLUND (fp):
Fru talman! Jag är fortfarande långtifrån nöjd. Jag
kan instämma i väldigt mycket av dessa teoretiska
resonemang. Men hur ska vi komma dit? Vi måste bli
fler. Och jag upprepar att vi inte åstadkommer den
önskade förändringen om vi blir dubbelt så många
politiker men som stängs in i utredningar och sam-
manträden. Kontakterna ökar inte i och med det. Vi
måste förändra förutsättningarna. Hur ska vi åstad-
komma det? Där har vi en uppgift att fylla. Är det
självklart att vi ska sitta med i alla de sammanhang
som vi i Sveriges riksdag sitter med i? Hur ska det bli
möjligt för ledamöterna i Sverige riksdag att vara ute
mer och träffa människor? Jo, det är naturligtvis ge-
nom att man ändrar förutsättningarna. Och det förs
för lite resonemang kring detta. Det hjälper inte att vi
ökar antalet förtroendevalda innan vi har förändrat
detta. Först därefter får vi de effekter som demokra-
tiministern talar om.
Jag tror att personvalet har en mycket viktig
funktion i detta sammanhang. Hur ska vi kunna ut-
veckla det? Är ministern beredd att medverka till att
vi får ett personalval som är ett verkligt personval,
dvs. att medborgarens kryss slår direkt och påverkar
vem som ska sitta i en beslutande församling? Vi är
långtifrån detta. Jag tror inte att vi ska vara rädda för
detta.
Ministern lägger också in brasklappar när det
gäller medborgarens direkta deltagande och an-
svarstagande för driften. Varför ska vi vara rädda för
att låta medborgarna direkt ta ansvaret? Det politiska
ansvaret handlar ju om ekonomin, kvaliteten och
kvantiteten. Där ligger ju ändå den politiska makten.
Men medborgarinflytandet blir mera direkt om med-
borgarna får vara med. Varför ska man vara så rädd?

Anf. 7 Statsrådet BRITTA LEJON (s):
Fru talman! Harald Nordlund, vi må vara överens
om mycket, men jag blir lite bestört när jag hör ho-
nom beskriva det som oviktigt att antalet förtroende-
valda blir större och att vi inte skulle uppnå någon
förändring om det blev fler människor som var aktiva
förtroendevalda och som tog ansvaret för samhällets
utveckling, för beslutsfattandet om vårt gemensam-
ma.
Självklart ska vi inte vara instängda i sammanträ-
desrum eller i denna vackra sal. Självklart handlar
förutsättningarna för en vital demokrati om just mö-
ten och dialoger över gränser. Det är bara på det sättet
som en fördjupad demokrati kan åstadkommas.
Men Harald Nordlund ska inte degradera sin egen,
andra riksdagsledamöters och kommunfullmäktigele-
damöters roll. Varje enstaka politiker är viktig. Alla
politiker har olika erfarenheter, kunskaper och enga-
gemang. Varenda en av de 47 000 förtroende valda
som finns i det här landet är viktig. Om vi kan få fler
förtroendevalda med erfarenheter av hur det är att
vara nysvensk och att ha kommit in till Sverige, fler
förtroendevalda som är äldre, fler med funktionshin-
der och fler som har andra erfarenheter än det som är
det gängse bland de politiskt förtroendevalda i dag så
är väl det en demokratisk vinst så stor som någon?
Det är viktigt med många erfarenheter företrädda
bland de politiskt förtroendevalda. Och det borde
också Harald Nordlund erkänna.
Jag ser fram emot en utveckling av personvalet,
och jag är övertygad om att vi redan i höstens val
kommer att se att det blir alltfler än tidigare som
använder sig av denna möjlighet.
Jag är övertygad om att Harald Nordlund och jag
kommer att få många möjligheter i framtiden att dis-
kutera fördjupningen av den svenska demokratin.

Överläggningen var härmed avslutad.

4 § Svar på interpellation 2001/02:234 om
kommunallagens bestämmelser om stöd till nä-
ringsverksamhet

Anf. 8 Statsrådet BRITTA LEJON (s):
Fru talman! Kjell Eldensjö har frågat mig om jag
avser att låta göra en översyn av kommunallagen för
att göra denna tydligare vad gäller kommunernas
kompetensområde avseende stöd till företag.
Kommuner och landsting får enligt 2 kap. 8 §
kommunallagen genomföra åtgärder för att allmänt
främja näringslivet i kommunen eller landstinget.
Med det avses exempelvis att tillhandahålla mark
eller teknisk service till företag. Kommuner och
landsting får tillgodose hantverkets och den mindre
industrins behov av lokaler, under förutsättning att
verksamheten inriktas på företagarkollektivet i all-
mänhet. Däremot faller individuellt anpassad lokal-
hållning åt enstaka företag utanför den kommunala
kompetensen.
När det gäller individuellt inriktat stöd till enskil-
da näringsidkare får det bara lämnas om det finns
synnerliga skäl. Så kan exempelvis vara fallet om
kommunen vill upprätthålla en viss kommersiell
servicenivå i glesbygd vad gäller t.ex. livsmedelsaffä-
rer och bensinstationer.
När det gäller den konkreta gränsdragningen
mellan vad som kan ses som stöd till enskild och
generella näringslivsfrämjande åtgärder är det svårt
att direkt i lag göra en så exakt definition att den
utesluter alla tolkningssvårigheter i det enskilda fal-
let. Vad som kan ses som synnerliga skäl måste också
kunna variera med hänsyn till samhällsutvecklingen.
Det är i sista hand en uppgift för domstolarna att efter
överklaganden tolka lagen i de enskilda fallen. Ge-
nom utvecklingen i rättspraxis klarläggs gränserna för
den kommunala kompetensen. Om synnerliga skäl
skulle anses föreligga i ett enskilt fall måste också
Europeiska gemenskapens regler om stöd till nä-
ringslivet beaktas. Dessa innehåller ett principiellt
förbud mot stöd som kan riskera att snedvrida kon-
kurrensen på den gemensamma marknaden.
Den nuvarande övergripande regleringen av
kommuners och landstings möjlighet att ge stöd till
näringslivet är enligt min mening i huvudsak väl
avvägd. Jag ser inget behov av att generellt vidga den
kommunala kompetensen för att tillgodose enskilda
företags lokalbehov.
Kommuner och landsting har naturligtvis en vik-
tig roll att spela när det gäller att generellt bidra till
goda utvecklingsvillkor för det lokala näringslivet.
Regeringen har bl.a. i propositionen En politik för
tillväxt och livskraft i hela landet (2001/02:4), redovi-
sat sin syn på kommuners och landstings roll i det
regionala utvecklingsarbetet.
Under 1990-talet har kommuner och landsting
ökat sina insatser i syfte att utveckla det lokala nä-
ringslivet, bl.a. på grund av EU-medlemskapet och
Östersjösamarbetet. Det har från kommunalt håll
påpekats att det finns ett behov av att få en klarare
bild av den kommunala kompetensen vid genomfö-
randet av regionala tillväxtavtal och vid deltagande i
olika projekt inom ramen för EU:s strukturpolitik.
Regeringen har i propositionen Kommuner och
landsting i internationell samverkan (2000/01:42),
bl.a. angett att det bör undersökas om det finns kom-
petensproblem i detta avseende.
Sammanfattningsvis menar jag att det kan finnas
anledning att se över den kommunala kompetensen i
vissa avseenden. Men jag ser inget behov av att för-
tydliga kommunallagens regler om stöd till enskilda
företag.

Anf. 9 KJELL ELDENSJÖ (kd):
Fru talman! Tack så mycket för svaret på inter-
pellationen, statsrådet! I min interpellation tar jag upp
en fråga som är mycket angelägen för många kom-
muner, nämligen hur man kan stötta näringslivet och
speciellt utsatta näringar i en kommun.
Många kommuner lever med ett ständigt hot om
befolkningsminskning, lägre skatter och sämre ser-
vice vad gäller skolor, banker, affärer etc. Små kom-
muner med fler, men små, orter riskerar i ännu högre
grad att bli utarmade på den här servicen. Mot den
bakgrunden är det inte så konstigt att kommuner
försöker göra sitt allra bästa för att se till att det nä-
ringsliv som finns kan bli kvar men också att det
kommer fler företagare till kommunen just för att
upprätthålla nämnda service. Också statsrådet säger i
sin interpellation att det är viktigt att den kan finnas
kvar.
Även om statsrådet inte gör det upplever jag att
det finns ett slags gråzon som är lite svårdefinierad
och som kanske också är föränderlig med tiden vad
gäller den kommunala kompetensen. Många kommu-
ner balanserar ju i dag på gränsen till det otillåtna,
eller tillåtna, för att fullfölja företagsstöd - det går
igenom på grund av att ingen överklagar.
Som jag tidigare nämnt är det besvärligast för små
kommuner. Även om man har som generell policy att
se till att det finns industritomter och man kanske
också bygger hus som kan användas till företag går
det kanske inte på alla små orter. När det gäller möj-
ligheterna att lösa lokalfrågan vet man ju inte riktigt
var nästa företag dyker upp eller var en företagare
behöver ytterligare hus för att ha sitt företag i.
Jag tycker att det är angeläget att lagen är tydlig.
Men den ska också vara sådan att kommunen kan ge
företag stöd som inte hämmar konkurrensen eller är
ett direkt ekonomiskt stöd, om det görs från syn-
punkten att man ska kunna behålla service, skola och
allt sådant som man vill ha på de olika orterna.
Statsrådet säger i svaret att synnerliga skäl måste
kunna variera med hänsyn till samhällsutvecklingen.
Det är precis vad jag menar. Kanske skulle det då
finnas skäl att se över domstolarnas tolkning och
utifrån det fundera vidare över om det behöver göras
ett förtydligande i lagen eller på något sätt göras
förändringar. Det är detta som jag med min interpel-
lation ville ta upp till diskussion.

Anf. 10 Statsrådet BRITTA LEJON (s):
Fru talman! Jag tror att både Kjell Eldensjö och
jag är djupt medvetna om många kommuners svårig-
heter men också om många kommuners gedigna
arbete för att försöka underlätta för nyetableringar av
företag på den lokala orten och för att stödja en posi-
tiv utveckling av den egna kommunens närings-
livsklimat och, så småningom, också befolknings-
struktur.
Vi har naturligtvis all anledning, precis som Kjell
Eldensjö påpekar, att från nationellt håll göra allt som
står i vår makt för att underlätta detta arbete. Precis
som Kjell Eldensjö också påpekar gäller det att se till
att den lagstiftning som finns är så klar och tydlig
som möjligt.
Problemet med lagstiftningen är att det inte går att
skriva en lagstiftning som är så pass konkret och
tydlig och som kan förutse alla situationer som kan
tänkas uppstå. Den lagstiftningen existerar inte, utan
man måste försöka se till att lagstiftningen är generell
men också utformad på ett sådant sätt att den inte
riskerar att väldigt tidigt bli obsolet, föråldrad. Ibland
kan det möjligtvis stå i konflikt med ambitionen att
vara så tydlig som möjligt.
Jag kan inte nu se att vi har något behov av att se
över existerande lagstiftning på det generella sätt som
Kjell Eldensjö pekar på. Däremot är det möjligt att
det som Kjell Eldensjö talar om är något som kom-
mer att vara aktuellt om ett antal år. Det finns natur-
ligtvis alltid anledning att följa hur lagstiftningen
tillämpas i Sverige och vilka effekter den får. Vi från
regeringens sida har ett ansvar för att just följa upp
och se vad som händer och för att se om det finns
anledning att ta upp en diskussion om en översyn av
existerande lagstiftning. Men för närvarande kan jag
inte se att det gör det.
Vad gäller de problem som möjligtvis finns är det
nog lite svårt att åstadkomma en förändring. Men
visst ingår i det normala ansvaret för de här frågorna
att hålla ett öga på utvecklingen. Jag utesluter således
inte att det i framtiden kan vara så att det finns anled-
ning att återkomma till Kjell Eldensjös propåer. För
närvarande kan jag dock inte se att det är så.

Anf. 11 KJELL ELDENSJÖ (kd):
Fru talman! Det sista låter väldigt positivt, dvs. att
det ändå finns utsikter att framöver se över de här,
som jag tror, ganska angelägna sakerna. Det här är
sådant som faktiskt finns i många kommuner där man
har just ambitionen att göra så gott man kan för före-
tagen. Kanske går man då över gränsen, men man
tycker att man egentligen inte har gjort det.
Alla vill vi ju att Sverige ska leva och att lands-
bygden ska finnas kvar, kunna utvecklas och ha kvar
både folk och företag. Men de problem som jag i min
interpellation i dag har velat fästa uppmärksamheten
på är en realitet, i varje fall i små kommuner.
Jag kan som exempel nämna en rätt liten kommun
där man har som generell policy att bygga lokaliteter
för att sedan hyra ut och sälja. Det har man också
gjort. Problemet har vid något tillfälle varit att man
har byggt på fel ställe så att säga - företaget i fråga
har velat vara på en annan ort. Det har dröjt lång tid
innan man kunnat hyra ut eller sälja. På de små orter-
na vill man således inte förbereda så mycket, men när
problem uppstår vill man hjälpa till.
Ett annat exempel är ett företag som skulle om-
strukturera sin verksamhet och förlägga all sin verk-
samhet till en liten ort. Det rör sig i och för sig inte
om så många personer, totalt kanske ett 50-tal perso-
ner. Men för den här orten, som kanske har en be-
folkning på 300-400 personer, är det ganska mycket.
Om man inte lyckas med detta skulle man behöva
flytta sin verksamhet någon annanstans. Man ville bli
av med de lokaler man hade för att hyra fler lokaler.
Kommunen köpte då fastigheterna och hyrde ut dem
på marknadsmässiga grunder. Man förlorade inga
pengar. Det var ingen direkt stöttning, men företaget
fick loss pengar för sin omstrukturering.
Det här underkändes av länsrätten, trots att 35 ar-
betstillfällen räddades på den här lilla orten. Man kan
också lägga till att NUTEK betecknar den här kom-
munen som en s.k. högriskkommun på grund av att
den domineras av två stora företag. Om något av dem
skulle gå omkull skulle det bli väldigt allvarligt. Där-
för borde man se mer positivt på att det finns små
företag.
Jag begär inte att statsrådet ska ha någon insikt i
just det här specifika fallet, men jag tycker ändå att
det är värt att fundera rätt så mycket över begreppet
synnerliga skäl. Dessutom bör man ytterligare över-
väga var gränsen för begreppet stöd till enskilda nä-
ringsidkare egentligen går när det inte är fråga om att
man ger direkt ekonomiskt stöd.
De här sakerna kommer kanske längre fram, som
statsrådet säger, men det är ändå intressant att föra en
diskussion om detta nu.

Anf. 12 Statsrådet BRITTA LEJON (s):
Fru talman! Jag håller med om att det är både in-
tressant och viktigt att föra en diskussion om var
gränserna går för hur kommuner kan stötta ett lokalt
näringsliv. Samtidigt får kommunernas ambitioner i
det här avseendet aldrig överskugga ansvaret att upp-
rätthålla en schyst konkurrens. Jag tror att diskussio-
nen och dialogen om de här sakerna är en förutsätt-
ning för att insikten om var gränserna går ska kunna
växa och bli större.
Jag tackar Kjell Eldensjö för att han har tagit upp
frågeställningen. Jag tror att vi har anledning att åter-
komma till den. Men låt mig vara extra tydlig. Jag
kan inte se att vi för närvarande har någon anledning
att åstadkomma någon förändring av just stödet till de
enskilda företagen från kommunernas sida.
Däremot kan det finnas anledning att se över om
det möjligtvis går att åstadkomma förtydliganden på
andra punkter när det gäller kommunallagens be-
stämmelser. Det har vi också flaggat för tidigare.
Verkligheten förändras. Förutsättningarna för lo-
kalt näringslivs etablering och tillväxt är viktiga frå-
gor. Likaså är det väldigt viktigt att upprätthålla en
god konkurrenssituation. Vi har all anledning att hålla
ett vakande öga över den här utvecklingen och att
fortsätta att diskutera och debattera den och se vad vi
möjligen kan göra för att åstadkomma en ökad tyd-
lighet i både dessa avseenden.

Anf. 13 KJELL ELDENSJÖ (kd):
Fru talman! Jag är tacksam för det svaret. Efter-
som NUTEK har talat om vilka kommuner som ligger
i riskzonen, tycker jag att det är viktigt att man dis-
kuterar vad kommunerna själva kan göra ytterligare
utan att det blir konkurrenshämmande eller något
sådant.
Jag ser med tillfredsställelse på att den här frågan
kommer att tas upp ytterligare framöver och att man
eventuellt kan ge kommunerna möjligheter att på
något sätt vässa sina verktyg lite grann för att klara av
att behålla befolkningen i orterna, utveckla näringsli-
vet och leva vidare.

Överläggningen var härmed avslutad.

5 § Anmälan om inkomna faktapromemorior
om förslag från Europeiska kommissionen,
m.m.

Tredje vice talmannen anmälde att följande fak-
tapromemorior om förslag från Europeiska kommis-
sionen inkommit och överlämnats till utskott:
2001/02:FPM49 Stöd till Bladtobak KOM (2001 )684
till miljö- och jordbruksutskottet
2001/02:FPM50 Förslag till ändring av försöksdjurs-
direktivet KOM (2001) 704 till miljö- och jord-
bruksutskottet
2001/02:FPM51 Godkännande av ändringsprotokoll
till försöksdjurskonventionen KOM (2001) 704 till
miljö- och jordbruksutskottet
2001/02:FPM52 Särskilda bestämmelser för de mind-
re Egeiska öarna rörande vissa jordbruksprodukter
KOM (2001) 638 till miljö- och jordbruksutskottet
2001/02:FPM53 Utvidgningen och jordbrukspolitiken
till miljö- och jordbruksutskottet
2001/02:FPM54 Intag av livsmedelstillsatser - rap-
port från kommissionen KOM (2001) 542 till
miljö- och jordbruksutskottet
2001/02:FPM55 Stöd till nötter och johannesbröd
KOM (2001) 667 till miljö- och jordbruksutskottet
2001/02:FPM56 Förslag till Rådets förordning om
ändring av förordning 4045/89 om medlemssta-
ternas granskning av de transaktioner som utgör
en del av systemet för finansiering genom garanti-
sektionen vid europeiska utvecklings- och garanti-
fonden för jordbruket KOM (2001) 704 till miljö-
och jordbruksutskottet

6 § Hänvisning av ärende till utskott

Föredrogs och hänvisades
Proposition
2001/02:95 till finansutskottet

7 § Bordläggning

Anmäldes och bordlades
Förslag
2001/02:RB1 Årsredovisning för Sveriges riksbank
för räkenskapsåret 2001

Kulturutskottets betänkanden
2001/02:KrU7 Teracom AB - garanti och omstruktu-
rering
2001/02:KrU8 Ungdomspolitik
2001/02:KrU9 Idrottsfrågor

Justitieutskottets betänkanden
2001/02:JuU7 Processrättsliga frågor
2001/02:JuU14 Särskild utlänningskontroll
2001/02:JuU15 Godkännande av rambeslut om ge-
mensamma brottsutredningsgrupper inom EU

Socialutskottets betänkanden
2001/02:SoU6 Alkoholpolitik
2001/02:SoU7 Handikappolitik

Miljö- och jordbruksutskottets betänkanden
2001/02:MJU7 Användning av försöksdjur
2001/02:MJU12 Förlängning av giltighetstiden för
konventionen den 9 februari 1972 mellan Sverige
och Norge om renbetning, m.m.

8 § Anmälan om interpellationer

Anmäldes att följande interpellationer framställts

den 15 februari

2001/02:261 av Roy Hansson (m) till statsrådet Lena
Sommestad
Miljöaspekter av fossila bränslen
2001/02:262 av Ulla-Britt Hagström (kd) till social-
minister Lars Engqvist
Afasi
2001/02:263 av Ulla-Britt Hagström (kd) till utbild-
ningsminister Thomas Östros
Medicinsk fosrkning ur ett könsperspektiv
2001/02:264 av Gunilla Tjernberg (kd) till utbild-
ningsminister Thomas Östros
Maxtaxan
2001/02:265 av Sten Tolgfors (m) till utbildningsmi-
nister Thomas Östros
Ekeskolan
Interpellationerna redovisas i bilaga som fogas till
riksdagens snabbprotokoll tisdagen den 19 februari.

9 § Kammaren åtskildes kl. 9.45.

Förhandlingarna leddes av tredje vice talmannen.