Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:39 Måndagen den 3 december

ProtokollRiksdagens protokoll 2001/02:39

Riksdagens snabbprotokoll Protokoll 2001/02:39 Måndagen den 3 december Kl. 10.00 - 11.06

---

11.45 - 11.46

Det justerade protokollet beräknas utkomma om 3 veckor

--------------------------------

1 § Justering av protokoll

Justerades protokollen för den 26 och
27 november.
2 § Anmälan om fördröjda svar på interpella-
tioner

Till riksdagen hade inkommit följande skrivelser:

Interpellation 2001/02:97

Till riksdagen
Interpellation 2001/02:97 av Sven Brus (kd) om
arvsskatten.
Interpellationen kommer att besvaras tisdagen den
15 januari 2002.
Skälet till dröjsmålet är utlandsresa.
Stockholm den 27 november 2001
Finansdepartementet
Bosse Ringholm

Interpellation 2001/02:98

Till riksdagen
Interpellation 2001/02:98 av Ulla-Britt Hagström
(kd) om arbetsgivaravgiften.
Interpellationen kommer att besvaras tisdagen den
15 januari 2002.
Skälet till dröjsmålet är utlandsresa.
Stockholm den 27 november 2001
Finansdepartementet
Bosse Ringholm

3 § Svar på interpellation 2001/02:104 om atti-
tyder i skolan

Anf. 1 Statsrådet INGEGERD WÄRNERS-
SON (s):
Fru talman! Ulla-Britt Hagström har frågat vilka
åtgärder jag avser vidta för att underlätta för lärarna
att kunna föra en kritisk skoldebatt och vilka åtgärder
jag avser att vidta för att stimulera till ökat föräldrain-
flytande i skolan.
Statens skolverks attitydundersökning, som Ulla-
Britt Hagström refererar till, är en av de intressantaste
rapporterna under året om tillståndet i svensk skola.
Här får vi veta vad skolans olika intressenter tycker
om sin skola. Vi kan jämföra deras bilder inbördes,
med våra egna och med massmediernas.
Ulla-Britt Hagström ställer två frågor kring lärar-
nas och föräldrarnas attityder, som jag snart ska åter-
komma till. Jag vill bara säga att jag också anser att
de svar som eleverna gett på olika frågor är mycket
tänkvärda och ger en komplex men ändå positiv bild
av tillståndet i svensk skola.
Lärarna uppger i undersökningen att de upplever
brist på inflytande över de yttre ramarna och extra
stöd till elever i behov av detta och problem med
storlek på undervisningsgrupper och klasser samt
skolmiljön och skolans användning av resurser. Där-
emot är de ganska nöjda med sitt inflytande över
områden som traditionellt legat dem nära och som har
med undervisningen att göra, t.ex. den pedagogiska
utformningen av undervisningen och valet av lärome-
del.
En fjärdedel av de intervjuade lärarna uppger att
de inte kan kritisera förhållandena i skolan utan att
det drabbar dem själva. Framför allt gäller detta lärare
på gymnasieskolans samhällsvetenskaps- och natur-
vetenskapsprogram. Uppgiften är alarmerande, efter-
som det tyder på att demokratin inte fungerar som
den ska på vissa håll. En anledning är enligt Skolver-
ket lärarnas bristande förtroende för skolledningens
pedagogiska ledarskap och att den professionella
integriteten inte respekteras. Självklart måste anställ-
da vid skolor, liksom alla kommuninvånare, respekte-
ra och följa de beslut som fattats i demokratisk ord-
ning av kommunens förtroendevalda eller rektor. Alla
måste dock ha rätt att framföra sin åsikt om förhål-
landena på arbetsplatsen och i kommunen utan risk
för repressalier.
När det gäller lärarnas möjligheter att få framföra
kritik utan risk för att detta påverkar deras situation
negativt finns paralleller i många elevers farhågor för
att avvikande åsikter ska påverka bedömningen av
deras studieresultat eller motsvarande för föräldrar.
Det är alltså ett generellt demokrati- och yttrandefri-
hetsproblem som uppmärksammas i undersökningen.
Lagstiftningen och läroplanen är helt entydiga i
sin syn på demokrati och medinflytande. Även i ar-
betsrätten slår detta synsätt igenom. Det som behövs
är alltså ett långsiktigt arbete för att förändra attity-
der, öka demokratin och förbättra förtroendet mellan
olika grupper. "Demokrati är en process som ständigt
måste drivas och som inte kan tas för given en gång
för alla," säger Skolverket i en kommentar. Detta
måste ske främst på skol- och kommunnivå, i sam-
verkan mellan anställda och arbetsgivare. Ett naturligt
forum för mig att ta upp frågan i är de regelbundna
möten med såväl Kommunförbundet som med lärar-
nas och skolledarnas fackliga organisationer som jag
har.
Tidigare attitydundersökningar var en orsak till att
Utbildningsdepartementet tillsammans med Lärarför-
bundet, Lärarnas Riksförbund, Skolledarförbundet,
Svenska Kommunförbundet och Skolverket lade fram
en avsiktsförklaring som undertecknades i augusti
1998. Arbetet med avsiktsförklaringen har bl.a. lett
till att projektet Attraktiv skola - en utvecklande
organisation startade den 1 mars 2001. Syftet med
projektet är att stärka kvaliteten i skolan och göra
läraryrket mer attraktivt. Deltagande kommuner för-
väntas bl.a. att deklarera sin avsikt att höja kvaliteten
i sina skolor och göra dem till mer attraktiva arbets-
platser, identifiera sina förbättringsområden samt se
över sin arbetsorganisation och ledningsorganisation
och ändra dem där det behövs för att stödja vidare
kvalitetsutveckling.
Föräldrarna vill enligt den nu aktuella undersök-
ningen vara med och engagera sig i styrningen av
sina barns skola i större utsträckning än de har möj-
lighet att göra. Det positiva i detta resultat är att viljan
att vara med och besluta har ökat. Det negativa är att
skolan inte fullt ut tar till vara detta engagemang,
delvis beroende på att det inte finns utrymme inom
nuvarande system.
Främst vill föräldrar vara med och påverka det
som ligger nära barnen, skolmiljön och undervisning-
en. Här visar erfarenheterna från de lokala styrelserna
med föräldramajoritet att det går att få en fungerande
balans mellan de olika parternas intressen, så att inte
ansvarsfördelningen mellan förtroendevalda och
professionella blir otydlig.
För att öka möjligheten för föräldrar att vara med
och besluta om skolans angelägenheter behöver verk-
samheten med olika former för samråd utvecklas.
Försöksverksamheten med lokala styrelser med för-
äldramajoritet har förlängts till år 2003. Regeringen
inväntar nu en utvärdering av orsakerna till att inte
fler skolor anslutit sig.
Olika typer av förvaltningsråd och samrådsorgan,
liksom det mer lokala samarbetet kring en enskild
klass eller mindre del av verksamheten kan uppmunt-
ras av kommunen, skolledningen och lärarna. Föräld-
rarna behöver också stödjas för att känna sig delakti-
ga i skolans verksamhet, kanske genom olika infor-
mations- och utbildningsinsatser. Särskilt gäller detta
föräldrar med invandrarbakgrund eller föräldrar som
har dåliga erfarenheter från sin egen skolgång. Här
finns det många goda idéer att hämta från skolor som
utvecklat föräldrasamverkan.
Sammanfattningsvis håller jag med Ulla-Britt
Hagström om att lärarnas möjlighet att framföra kritik
och föräldrarnas vilja att delta i skolans arbete är två
viktiga frågor att uppmärksamma. I båda fallen krävs
dock långsiktigt arbete på lokal nivå för att förbättra
situationen.

Anf. 2 ULLA-BRITT HAGSTRÖM (kd):
Fru talman! Jag vill tacka för svaret på min inter-
pellation om attityder i och till skolan.
Bakgrunden till interpellationen är Skolverkets
rapport nr 197 om attityder till skolan från insidan av
elever och lärare och från utsidan av föräldrar och
allmänhet. Undersökningen år 2000 ger möjligheter
till att jämföra förändringar i uppfattningar hos de
olika grupperna under en sexårsperiod. Jämförelser
med de nordiska länderna har också gjorts. Den första
undersökningen gjordes år 1993-1994. Givetvis hål-
ler jag med Ingegerd Wärnersson om att elevernas
svar är oerhört viktiga - egentligen viktigast. Men jag
valde lärare och föräldrar eftersom elevernas svar
borde kräva en helt egen debatt.
Lärarna är inte bara den viktigaste yrkesgruppen
för att ge eleverna kunskaper och färdigheter, utan
också en mycket viktig yrkesgrupp för folkhälsan,
hävdar jag. Att ge elever förutsättningar att bygga
upp sitt självförtroende ger trygghet och föder lust att
lära och leva.
I vårt moderna samhälle kan lärarna ses som den
viktigaste yrkesgruppen. Samtidigt upplever lärare
enligt rapporten Attityder till skolan 2000 brist på
inflytande över extra stöd till elever med behov,
storlek på klasser, undervisningsgrupper, skolmiljön,
skolans användning av resurser osv. En fjärdedel av
lärarna uppger dessutom att de inte kan kritisera för-
hållandena i skolan utan att det drabbar dem själva på
något sätt. Det är denna trend vi måste vända. Vi
måste börja lyssna på lärarna.
Fru talman! Kommunerna satsar i dag olika
mycket pengar på skolan. Kostnaden för en grund-
skoleelev varierar mellan 37 000 och 76 200 kr. Det
är inte självklart att mer pengar ger bättre studiere-
sultat. Ministerns Wärnerssonpengar kan öka lärartät-
heten, men med 0,069 % eller 7 lärare per 10 000
elever oavsett var på skalan kommunerna befinner
sig. Det blir bara en nödåtgärd från regeringen för att
försöka rycka till sig styrningen. I skolan, där alla
samhällets grupper möts, finns stora möjligheter att
främja en ökad folkhälsa, jämställdhet, social kom-
petens och att ha nolltolerans för mobbning och
främlingsfientlighet.
Dagens verklighet är sådan att skolan har fått ta
över alltmer av familjens fostrande ansvar. Att lyssna
på lärarna och ge dem högre auktoritet måste innebä-
ra att deras ord väger tungt. Om en lärare begär extra
stöd vid behov för en elev, måste denna begäran väga
lika tungt som när en läkare ordinerar en insats. Ty-
värr har inte en lärare i dag uppnått samma status som
en läkare.
Samtidigt som jag vill ge skolministern kredit för
det värdegrundsarbete skolministern genomfört, inser
jag att vi har ett gemensamt dilemma. Både Kristde-
mokraterna och Socialdemokraterna vill att kommu-
nerna fortsatt ska vara huvudmän för skolan. Vi tror
på närhetsprincipen. Samtidigt ser vi hur lärarkåren
verkligen skulle behöva få ett bättre erkännande. Det
har varit ett värdegrundsår. Jag skulle vilja fråga
skolministern om det inte är dags för ett lärarår.
Rapporten Education at a Glance från OECD
2001 visar bl.a. att Sverige är nummer ett av 18 län-
der när det gäller läsförmåga hos befolkningen i ål-
dern 16-65 år. När det gäller antalet undervisnings-
timmar per år för 13-åringar ligger vi dock allra lägst
av 26 länder. Kvoten mellan lönen för högstadielärare
med 15 års erfarenhet och bruttonationalprodukten
per capita placerar Sverige åtta från botten av 26
länder. Det är dags för läraryrkets renässans.
Jag vill därför fråga skolminister Ingegerd Wär-
nersson om hon skulle kunna tänka sig att gå i brä-
schen för ett lärarår.

Anf. 3 Statsrådet INGEGERD WÄRNERS-
SON (s):
Fru talman! Jag får väl fundera på att sätta lärarna
i centrum på samma sätt som vi ofta pratar om att
eleverna är i centrum. Jag tror att det är oerhört vik-
tigt. Det är viktigt att de får allt det stöd som de be-
höver i sitt viktiga arbete.
Ulla-Britt Hagström nämner Wärnerssonpengarna
och kallar dem för en nödåtgärd. När jag tittade till-
baka på hur ekonomin såg ut under 90-talet och på de
stora nedskärningar som hade varit, kunde jag kon-
statera att det hade försvunnit mycket kompetent
personal från skolan. Då kände jag att det var oerhört
angeläget att åtminstone på något sätt förstärka lite
med tanke på allt det som hade försvunnit. I många
debatter har jag varit noggrann med att säga att vi
håller på att återställa. Förhoppningsvis ska vi kunna
göra det lite bättre än vad det har varit tidigare.
Jag är väl medveten om att det är kommunerna
som har det övergripande ansvaret. De ska självfallet
se till att det kommer fler lärare och annan personal
till skolan. Men detta är ändå ett sätt att markera att
jag har lyssnat och sett vad som pågår. Jag önskar
självfallet att jag hade haft ännu fler miljarder att föra
till, eftersom det behövs mer personal. Jag tror att det
är viktigt att det blir mer personal i skolan, eftersom
det behövs många olika kompetenser.
Precis som Ulla-Britt Hagström betonade, har
barn väldigt olika förutsättningar i dag när de kom-
mer till skolan. Vi är överens om att familjerna är det
viktigaste av allt. Men dessvärre är det många föräld-
rar och familjer som inte orkar med sin egen situa-
tion. Skolan ser resultatet av det när eleverna börjar
skolan. De har kanske inte fått med sig den grund
som de borde ha hemifrån. Då får skolan det dubbla
ansvaret. Ibland behövs det då andra kompetenser i
skolan som psykologer och kuratorer. Men framför
allt behövs det kanske en nära samverkan med soci-
altjänsten för att på detta sätt uppmärksamma behovet
av att gå in i familjerna mycket tidigare och ge stöd
där det behövs.
Jag vill inte kalla Wärnerssonpengarna för en
nödåtgärd. Jag tror att varenda en av de tjänster som
kan komma till i skolan behövs. Jag tror också att vi
behöver förstärka ytterligare på flera andra sätt.

Anf. 4 ULLA-BRITT HAGSTRÖM (kd):
Fru talman! Jag ska inte säga att jag är helt emot
Wärnerssonpengarna. Vi vill inte tillföra mindre
pengar till kommunsektorn, men vi ser svårigheter att
styra så exakt när det varierar så mycket när det gäller
kostnaden per elev.
Lärarförbundets landsomfattande enkät visar att
ett stort antal kommuner planerar för nedskärningar
inom skolan också nästa år. Det handlar främst om
indragna lärartjänster och vikariestopp, men också
om större barngrupper i förskolor och fritidshem.
Mediernas bild av skolan ger inte utrymme för
den verklighetsbeskrivning som är nödvändig. På-
tryckningarna från kommunal och skolpolitisk led-
ning får inte vara sådana att lärarna inte känner att de
kan föra en öppen kritisk debatt.
Trots att resurserna minskat på många skolor ge-
nomförs ett omfattande pedagogiskt utvecklingsar-
bete. Trots detta är det lärarna som får kritik när det
inte går bra i skolan. När mobbning och våld ökar i
skolan får ofta lärarna skulden, trots att det är famil-
jeutvecklingen i samhället som är den egentliga orsa-
ken.
I en debattartikel redovisas från Lärarförbundet att
spännvidden är mycket stor när det gäller hur lärarna
upplever att de har möjlighet att påverka. Man har ett
indexvärde på 50 som jämförelse. Där varierar det
mellan 23 och 70. Det är alltså ända ned i 23 på vissa
skolor. Det lärarna i första hand efterlyser är mindre
elevgrupper. Många lärare bär ständigt med sig en
känsla av att inte ha hunnit med.
Fru talman! Tyvärr är det som Lärarförbundet
skriver om att respekten för lärares yrkesmässiga
frihet och professionella kunnande brister sant. Det
kan bero på att föräldrainflytandet brister. Det är
därför jag har kopplat dessa båda frågor till varandra.
Mer än dubbelt så stor andel av föräldrarna uppger år
2000 att de vill vara med och bestämma om vad bar-
nen får lära sig i skolan jämfört med 1997. Det sade
också ministern i sitt anförande. Men samtidigt fram-
går det av undersökningen att jämfört med 1997 finns
det en ökad klyfta mellan vad föräldrarna vill och vad
de uppfattar att de kan vara med att bestämma om.
Det är viktigt att föräldrarna ges chansen att vara med
i skolans värld mera, framför allt genom att ta ett
ansvar för skolan.
Det är viktigt att lärares profession uppvärderas
och att rollen blir tydlig när det gäller vad som är
yrkeskompetensen. Det har slarvats för mycket med
det genom tiderna. Man har trott att vikarier utan
utbildning kunnat ersätta en utbildad lärare. Det har
undergrävt lärares auktoritet. Det skulle aldrig kunnat
ske inom t.ex. läkarkåren.
Det område som störst andel lärare anser att sko-
lan generellt lyckas sämst med är att ge stöd till ele-
ver med behov. Föräldrarna anser att antalet lärare på
skolan är otillräckligt. Det gäller särskilt grundskolan.
Eleverna anser i för låg grad att skolan väldigt eller
ganska mycket ger dem lust att lära sig mer. Stressen
har ökat sedan 1997 i såväl grundskolan som gymna-
sieskolan. Grundskolan tycks ha en sämre arbetsmiljö
än gymnasiet.
Svenskarna framstår som mest kritiska till skolan i
en jämförelse mellan de nordiska länderna.
Fru talman! Vi måste gemensamt vända attityder-
na. Om föräldrarnas roll blir klar, blir lärarnas profes-
sion tydligare. Frilansskribenten Catherina Ronsten
har skrivit boken Betydelsefulla lärare. Jag tycker att
den skulle kunna vara utgångspunkten för en natio-
nell satsning på lärare. Varför inte satsa på ett lärarår
2002?

Anf. 5 Statsrådet INGEGERD WÄRNERS-
SON (s):
Fru talman! Det är en bra bok, där jag har fått
glädjen att på slutet skriva några sammanfattande
rader. Många av berättelserna i den visar på egenska-
per som gör att elever kan lyckas. De visar på lärare
som har tid med att se varje människa och som har tid
för samtal. Någon skriver att läraren har varit tydlig
om att alla människor har ett lika värde oavsett vilken
bakgrund man har. Det är verkligen en pedagogisk
skrift som också jag rekommenderar många att läsa.
För att konkret gå in på hur man ska kunna stärka
lärarnas inflytande vill jag redovisa tre åtgärder. Den
första är den dialog som Skolverket genomför med ett
sextiotal kommuner. Den är inriktad på situationer
där man inte har en bra måluppfyllelse men också på
andra punkter där det inte fungerar på skolan. Lärarna
får här verkligen en möjlighet att ta fasta på syn-
punkter som har kommit fram i attitydundersökning-
en och diskutera tillsammans med Skolverk och
skolledning hur vi ska kunna gå vidare för att förbätt-
ra vår situation. Det är oerhört viktigt.
Den andra åtgärden är en kompetensutveckling
för skolledarna. Vi har haft en sådan under flera år,
och den kommer att fortsätta. Vi har i den här utbild-
ningen bl.a. understrukit det demokratiska förhåll-
ningssättet. Det måste påverka förhållandet mellan
rektor och lärarkår och mellan lärarkår och elever
liksom också förhållandet till föräldrarna. Dessa för-
hållanden påverkar varandra, och samma synsätt
måste genomsyra hela skolan.
Också Kommunförbundet har tagit upp denna frå-
ga, bl.a. i boken Yttrandefrihet och lojalitet hos kom-
munala arbetstagare - även ur ett arbetsrättsligt
perspektiv, som kom 1998. Här har man gjort olika
fallbeskrivningar från skolans område, där bl.a. JO
uttalar sig om gränsdragningen vad gäller möjlighe-
terna att få säga sin åsikt och behovet av att vara lojal
mot sin arbetsgivare och följa demokratiskt fattade
beslut.
Jag tycker att det här är oerhört viktiga frågor att
diskutera inom lärarkollegiet, men det är också värde-
fullt att få stöd utifrån. Man har sedan några år tillba-
ka en situation med individuell lönesättning. Jag
möter ibland när jag är ute i lärarrum att man känner
en rädsla för att säga sin ärliga uppfattning. Det är bra
att vi har den individuella lönesättningen. En sådan
finns på andra arbetsplatser, och den ska finnas också
inom skolan. Men det är viktigt att agera så att man
inte känner sig otrygg.
Jag tror också på de modeller som finns med en
decentraliserad budget på skolor, där alla har ansvar
för att lägga upp och beskriva sin verksamhet också
ur ekonomisk synvinkel. Regeringen understryker nu
att det är en skyldighet för varje skola att göra kvali-
tetsredovisningar. Alla lärare ska vara delaktiga i att
sätta upp målen och för att följa upp och utvärdera
dessa. Då får man också ett inflytande.
Vi kommer så småningom att lägga ut ett uppdrag
till Kvalitetsgranskningsnämnden att bl.a. studera
tidsanvändningen i skolan. Hur används den tid som
man har till förfogande i undervisning, i planering
och i samverkan med övriga lärare och för att ta an-
svar för t.ex. budget och inköp av läromedel samt för
tillsättande av personal när man får medel över?
När det gäller elever som har behov av mer stöd
än andra finns det mycket kvar att göra. Man har t.ex.
under 90-talet ibland kunnat se bristerna, men när
man har rapporterat dem till skolledningen har man
ofta fått svaret att det inte funnits några pengar att
sätta in. Detta är givetvis oerhört frustrerande för den
berörda läraren. Man är medveten om att man behö-
ver extra resurser, men den ekonomiska ramen tillåter
inte sådana.

Anf. 6 ULLA-BRITT HAGSTRÖM (kd):
Fru talman! Ja, lärare står ju i lojalitet främst till
eleven men även till föräldrarna, och det känns väl-
digt svårt att tvingas bryta mot den lojaliteten för
andra lojaliteter. Vid besök på skolor osv. är det
många som talar om vad värdegrundsåret har betytt.
Detta år har varit väldigt viktigt, och det bör få en
fortsättning. Jag menar att det nu verkligen är dags
för ett lärarår, när lärarens stora betydelse hålls fram.
Jag kan i detta sammanhang tala om att jag har
fått tillfälle att sona gamla försyndelser. Jag höll i
sjätte klass på att helt förstöra en lärare. Jag var
mycket stygg, men nu har jag kunnat skriva om vad
den läraren har betytt för mig. Man kan på olika sätt
lyfta fram läraren.
Jag vill utnyttja min återstående talartid till att tala
om vad Skolverket vill vad gäller attityder till skolan.
Vad vill man fortsätta med och understryka i detta
sammanhang? Man vill skapa förtroende från svenska
folkets sida för skolan. Man vill skapa acceptans och
legitimitet för den lokala styrningen. Man vill skapa
förutsättningar för extra stöd till elever som behöver
det. Man vill skapa förutsättningar för elevers och
föräldrars inflytande. Man vill skapa meningsfullhet
och lust till att lära, motverka stressen och skapa goda
sociala relationer. Man vill skapa förutsättningar för
en ökad integrering av skolan i samhället.
Detta är oerhört viktiga mål, som vi behöver ar-
beta för. Jag tror att ett lärarår 2002 skulle vara en
viktig del i ett sådant arbete.

Anf. 7 Statsrådet INGEGERD WÄRNERS-
SON (s):
Fru talman! Jag vill tacka Ulla-Britt Hagström för
att hon alltid vill visa dels på allt det positiva som
finns i skolan och som vi hela tiden vill lyfta fram,
dels också på ett seriöst sätt vill lyfta fram problemen
i skolan. Det är så skoldebatten ska föras.
Jag hade förra veckan glädjen att besöka tre sko-
lor som alla arbetar med värdegrunden och mot
mobbning. Det är ett fantastiskt arbete som där görs
av föräldrar, av kyrkan och av många föreningar som
engagerat sig, liksom givetvis av skolorna själva.
Engagerade unga människor hade där fått se resultat
av flera års aktivt arbete mot mobbning och mot
rasism.
Detta är ett långsiktigt arbete, och det tar tid. Det
viktiga är dock att vi som politiker visar på möjlig-
heterna och ger stöd åt alla de många som berörs av
detta. De ska känna att de har en framtid och att vi
alltid är beredda att stötta dem.

Överläggningen var härmed avslutad.

4 § Svar på interpellation 2001/02:100 om sta-
ten och medborgarna

Anf. 8 Statsrådet BRITTA LEJON (s):
Fru talman! Elver Jonsson har frågat mig vilka åt-
gärder jag avser vidta för att få ett medborgar- och
konsumentperspektiv på den statliga samlade verk-
samheten.
Låt mig börja med att tacka Elver Jonsson för att
han tar upp den viktiga frågan om politikens och
politikernas uppdrag och ansvar. Våra uppdragsgivare
är medborgarna, folket. Vi tjänar medborgarna och är
ansvariga inför dem, inte tvärtom. Hela det demokra-
tiska systemet är beroende av medborgarnas, folkets,
förtroende för sin legitimitet. Det är hela folkets sam-
hälle som vi har fått förtroendet att styra och förvalta.
De nedskärningar och besparingar som vi tving-
ades genomföra i den generella välfärden under 90-
talet slog hårt mot hela Sverige. De medborgare som
var mest behövande drabbades också hårdast av dessa
neddragningar.
Regeringens välfärdsmål är att säkra alla männi-
skors välfärd i Sverige och att skapa en jämlik fördel-
ning av människors livsvillkor och möjligheter. För
att uppnå detta behövde regeringen ett grundligt kun-
skapsunderlag om välfärdsutvecklingen och effekter-
na av 90-talets ekonomiska kris. Därför tillsatte rege-
ringen 1999 en utredning som i oktober i år lämnade
sitt slutbetänkande, Välfärdsbokslut för 1990-talet
(SOU 2001:79). Detta betänkande utgör ett viktigt
underlag för regeringens fortsatta arbete med att säkra
välfärdsmålet.
Låt mig sedan säga att jag vänder mig mot den
beskrivning av utgångspunkterna för regeringens
politik som Elver Jonsson försöker ge. Interpellanten
tycks mena att regeringens politik på de flesta områ-
den saknar ett medborgarperspektiv och att detta är
extra tydligt vad gäller utsatta grupper i samhället:
arbetslösa, långtidssjuka, barn och gamla. Inget kun-
de vara mera felaktigt.
Den socialdemokratiska politiken har alltid for-
mats utifrån ett medborgarperspektiv. För socialde-
mokratin har grunden alltid varit ett samhälle för alla
medborgare. Den socialdemokratiska politiken byg-
ger på solidaritet. Den bygger på tanken att alla män-
niskor har lika värde och ska ha lika möjligheter
utifrån sina egna förutsättningar.
Vi tror på det solidariska samhället där tillväxt
och rättvisa är förutsättningar för varandra, ett sam-
hälle där olikhet är en tillgång och inte ett problem,
ett samhälle där alla har en plats och där vi lär av
varandra, och ett samhälle som blir starkare när alla
ges möjlighet att bidra till dess utveckling och när
alla får del av dess välstånd.
Jag har talat om de värden som är kärnan i utfor-
mandet av regeringens politik. Men regeringen arbe-
tar också för att genomförandet av politiken ska ge-
nomsyras av dessa värden. Utifrån de riktlinjer som
angavs i propositionen 1997/98:136, Statlig förvalt-
ning i medborgarnas tjänst, genomför regeringen just
nu ett flerårigt förvaltningspolitiskt handlingspro-
gram. Kärnan i programmet är att medborgarna sätts i
centrum i en demokratisk, rättssäker och effektiv
förvaltning. Det är förvaltningen som möter medbor-
garna i vardagen. Det är i förvaltningens verksamhet,
i genomförandet av politiska beslut som demokratin
många gånger ges ett ansikte.
I en särskild skrivelse till riksdagen har regeringen
den 30 augusti i år redogjort för det förvaltningspoli-
tiska utvecklingsarbetet inom ramen för detta hand-
lingsprogram. En av huvudpunkterna i regeringens
förvaltningspolitik är som sagt att den statliga för-
valtningen måste ha ett tydligt medborgarfokus. Det
här innebär bl.a. att statsförvaltningens öppenhet och
service gentemot medborgarna prioriteras.
Jag vill från ovannämnda skrivelse ge exempel på
några av de åtgärder regeringen har vidtagit.
Det handlar för det första om att göra myndighe-
ternas information och tjänster tillgängliga. Medbor-
gare ska ges möjlighet att utnyttja myndigheternas
tjänster när det passar dem, oberoende av myndighe-
ters öppettider eller belägenhet geografiskt. Här är
informationstekniken ett viktigt instrument.
Det handlar för det andra om att stärka männi-
skors insyn och delaktighet i myndigheternas verk-
samhet. Ett antal statliga myndigheter och försäk-
ringskassor har fått regeringens uppdrag att under två
år bedriva försöksverksamhet med servicedeklaratio-
ner och servicedialog. De myndigheter som deltar har
valts ut därför att de i sin verksamhet har många
kontakter med medborgare och företag.
Det handlar för det tredje om att öka myndighe-
ters samverkan med såväl varandra som med kom-
muner, landsting och näringsliv.
Därtill har regeringen gett Statistiska centralbyrån
och Statskontoret i uppdrag att genomföra medbor-
garundersökningar om synen på den offentliga för-
valtningen. Det kommer att ge oss underlag för att
ytterligare stärka medborgarperspektivet i statsför-
valtningens arbete.
Jag vill avslutningsvis nämna den satsning som
regeringen gör på konsumentpolitikens område. I juni
i år presenterade regeringen i propositionen
2000/01:135, Handlingsplan för konsumentpolitiken,
mål för de kommande fem årens konsumentpolitik.
Konsumentpolitiken avser att bl.a. ytterligare stärka
konsumentens ställning och inflytande på marknaden,
samt att öka skyddet för konsumenternas hälsa och
säkerhet. Dessutom skjuter regeringen till 20 miljoner
kronor under nästa år för att stärka den kommunala
konsumentvägledningen.

Anf. 9 ELVER JONSSON (fp):
Fru talman! Tack för svaret, fru statsråd, på min
interpellation om staten och medborgarna. Jag upp-
skattar demokratiministerns tacksamhet till mig för
att jag väcker viktiga frågor, men sedan övergår den,
när man läser interpellationssvaret, i ett slags trum-
penhet i gränstrakten mot irritation över att jag pekar
på en rad brister i enskilda människors vardagsvill-
kor, brister som Britta Lejon bara några rader tidigare
i interpellationssvaret sade sig hävda, nämligen män-
niskors välfärd och jämlika möjligheter. Statsrådet
beskriver min beskrivning när det gäller de problem
som jag har tagit upp här, och jag vill säga att det
finns goda ambitioner i de allmänna deklarationer
som statsrådet ger, men det blir mycket mera teori än
praktik.
Jag har i interpellationen pekat på åtta konkreta
områden där brister råder, bl.a. rättsväsendets uttun-
ning, att skolan inte förmår förmedla sina kunskaps-
mål fullt ut, infrastrukturella brister som tar sig ut-
tryck i att nyttotrafik omöjliggörs vissa tider på året
för en stor del av befolkningen, postservicen - främst
då kassaservicen - som försämras och TV-frågorna
som har gått i stå, både vad gäller nordiskt public
service-utbud och samarbete och digitalboxarnas
haveri i Sverige. Om detta har regeringen genom
statsrådet inget att säga. På min fråga om medborgar-
och konsumentperspektiv ges beskedet att kunskaper
nu ska inhämtas inom regeringskretsen. Det är bra,
men visst låter det något yrvaket.
Utredningar finns på många områden där enskilda
människor förutsätts ta större ansvar och att organi-
sationer och folkrörelser går in och gör insatser. Det
finns ingenting att säga om det heller, men man har
inte så att säga fått den förstärkning och uppbackning
som vore angeläget. Nu ska ju som sagt var Posten
alltmer e-postförmedla verksamheten, vilket innebär
att t.ex. pensionärer får det svårare och framför allt
ökade kostnader.
Det jag tycker mig se i interpellationssvaret är att
det är för mycket av passivitet, och det gäller flera
områden, bl.a. kvinnors möjligheter till nyföretagande
och handikappades möjligheter till arbete - nu väljer
man ofta förtidspensioneringen. I stället för att backa
upp nya arbetsmarknader och underlätta så försvåras
det ofta. Tar vi den riktigt stora frågan i ett världs-
perspektiv, biståndspolitiken, dvs. stöd till fattiga
länder, så har det hittills hållits tillbaka, ofta med den
politiska högerns hjälp. När det gäller hinder så finns
de på en rad områden för småföretagande, för invand-
rare att snabbt få jobb och för samhällsstödet, som jag
nämnde, till folkrörelserna, som har urholkats.
I stället har det mera handfasta och aktiva från
statens sida gått till det som har varit destruktivt, och
då tänker jag på det ökade drogutbudet i form av
ökade utskänkningstillstånd för alkoholkonsumtio-
nen. Lördagsöppet körde i gång långt innan utvärde-
ringen var klar, och de statliga kasinona lär inte lösa
vare sig sysselsättningsproblem eller minska brotts-
ligheten i stort.
På något sätt blir det lite fel saker där handlings-
kraften finns, och det som skulle vara positivt, där
utreds och avvaktas alltför mycket. Det är min poäng
i interpellationen, fru talman.

Anf. 10 Statsrådet BRITTA LEJON (s):
Fru talman! Ja, Elver Jonsson, det är ju inte riktigt
så att jag är ansvarigt statsråd för alla dessa frågor
som ni tar upp och som ni anser är uttryck för att
regeringen är yrvaken och inte har en politik som
sätter medborgarnas bästa i fokus. Jag kan inte och
ska inte gå i svaromål i alla de enstaka frågor som
Elver Jonsson tog upp, eftersom det finns andra stats-
råd som är bättre lämpade för det.
Men låt mig bara säga några saker för att visa på
att regeringen inte är yrvaken, Elver Jonsson. Det
försökte jag ge en bild av i mitt interpellationssvar,
när jag faktiskt redovisade att regeringen redan 1998
lämnade en proposition till riksdagen som antogs med
stor enighet i den här kammaren, om just behovet av
det Elver Jonsson efterlyser: att allt som riksdagen
beslutar om och alla demokratiskt fattade beslut ju
inte blir verklighet förrän de når gatan, arbetsplatser-
na, skolorna etc. Då måste genomförandet av de be-
sluten, som sker ute i förvaltningarna, i myndigheter-
na och i försäkringskassorna, också bära med sig
vetskapen om att det sätt på vilket tjänstemännen
genomför de beslut som riksdagen har fattat har jätte-
stor betydelse för hur människors livsvillkor gestaltar
sig, och därmed också för människors tilltro till de-
mokratin och politiken som verktyg att förbättra Sve-
rige.
Redan 1998, Elver Jonsson, lämnade regeringen
en proposition som talade om att detta är målsättning-
en och detta är arbetet som måste genomsyra förvalt-
ningens fortsatta insatser, och vi har vidtagit ett antal
olika åtgärder för att förbättra situationen. Regeringen
är inte yrvaken.
För att ta upp några av de saker som Elver Jons-
son menar är ett tecken på att vi inte bedriver rätt
politik vill jag ta upp följande:
Biståndet hålls inte tillbaka. Vi ser nu ökningar av
anslagen till bistånden i en omfattning som inte tidi-
gare varit fallet.
Hinder för småföretagandet har vi en minister
med särskilt ansvar för att undanröja. En viktig del av
mitt ansvar som förvaltningsminister handlar just om
detta: att uppmuntra och stimulera myndigheter och
förvaltningar att agera på ett sådant sätt att man
minskar det byråkratiska krånglet. Det finns ingen
anledning att göra livet värre för småföretagare, utan
tvärtom: Vi har all anledning att underlätta deras
verksamhet. Det är vad regeringen arbetar med. Det
syns också i förvaltningspolitiken.
Elver Jonsson tar upp frågan om handikappades
möjligheter. I ett antal olika aspekter har bl.a. jag
inom mitt ansvarsområde sett till att vi har ändrat
lagstiftningar och flyttat fokus just för att underlätta
för människor med funktionshinder att vara delaktiga,
ha insyn och kunna ta sin del av ansvaret i Sverige för
Sverige. Det har senast skett genom de ändringar som
rör vallagens utformning som riksdagen nu har på sitt
bord att behandla. Vi talar där om vallokalerna och
ser till hur vi kan öka kraven på att man bara använ-
der vallokaler som är anpassade för människor med
funktionshinder.
Så är det på punkt efter punkt när det gäller både
vallokaler och Postens kassaservice. Vi inför, om
riksdagen så beslutar, en lag som just betonar Postens
ansvar för att finnas tillgänglig i alla kommuner. Vi
vet att utvecklingen här har gått åt fel håll. Vi vet
också, precis som Elver Jonsson påtalar, vikten av att
Posten ska finnas tillgänglig för de äldre i Sverige.
Regeringen är varken yrvaken eller passiv, Elver
Jonsson. Tvärtom.

Anf. 11 ELVER JONSSON (fp):
Fru talman! Det behövdes i varje fall en debat-
tomgång innan statsrådet kom med konkreta syn-
punkter på det jag hade frågat om. Det var ändå en
framgång.
Nu säger statsrådet Lejon att hon inte kan svara på
allt och att det finns statsråd som kan detta bättre. Det
är i och för sig sant. Men någonstans måste det finnas
ett samlat ansvar för hur medborgarna upplever sin
situation. Det är för mycket som har gått åt fel håll.
Det har varit passivitet på en rad områden där det
borde ha varit aktivitet, och där det varit aktivitet har
den riktats mot fel saker.
Det gäller t.ex. kasinon och lördagsöppet på Sys-
temet. Där avvaktar man inte några utredningar eller
vetenskapliga rön, utan då gäller det att köra i gång.
Man ger vika för det kommersiella trycket. Både jag
som socialliberal och ni som socialdemokrater borde
vara främmande för en sådan undfallenhet.
Statsrådet säger att vi har ökat biståndet. Fattas
bara annat. Vi har ett snart trettiofemårigt löfte till FN
att ge en hundradel av våra samlade inkomster till
fattiga länder. De flesta av de år har biståndet legat
under den nivån. Vi har aldrig någonsin med social-
demokratisk regeringen nått upp till enprocentsmålet.
Vi nådde det några få år, men då var det en annan
regering.
Britta Lejon säger att regeringen uppmuntrar fö-
retagandet. Men företagandet sjunker. Det är inte sagt
att det är rätt saker som görs. Hur angriper regeringen
den typen av frågor, dvs. när företagen inte så att säga
tänder på åtgärderna? Hästen orkar inte dricka för att
man väntade för länge innan man satte fram vatten-
hinken, för att ta ett gammalt bildspråk.
Sedan till kassaservicen för äldre personer. Det är
klart att man kan säga att den finns på fler ställen,
men det är en sämre service. Man har sagt upp avtalet
och sålt Postgirot, och det kostar väldigt mycket mer.
Nu kostar det både att utfärda en check och när den
ska användas som betalningsmedel och t.ex. löses in
av Posten.
Fru talman! Det är mycket märkligt. Statliga Pos-
ten kan inte ens låta en kund öppna postgiro på Pos-
ten. Är det inte märkligt, fru statsråd?

Anf. 12 Statsrådet BRITTA LEJON (s):
Fru talman! Om Elver Jonsson hade tänkt tala
med mig om bistånd, företagsamhet eller postgiron
tror jag att det är bättre att han specifikt ställer de
frågorna.
När det gäller frågan om människors berättigade
förväntningar på förvaltningen i Sverige har jag na-
turligtvis som ledamot av Sveriges regering men
också som ansvarig för förvaltningsfrågor ett övergri-
pande ansvar. I de aspekterna, dvs. när det gäller den
övergripande styrningen av statsförvaltningen, är det
precis det perspektiv som Elver Jonsson efterlyser
som regeringen också arbetar efter.
Ett exempel som jag nämnde i förbigående i mitt
första svar till Elver Jonsson är ett tydligt tecken på
detta. För första gången har regeringen nu bestämt sig
för att vi ska fråga människor i Sverige vad de tycker
om de förvaltningar om är satta att tjäna dem. Vi ska
använda oss av den kunskapen när vi förbättrar verk-
samheten på ett mycket mer systematiskt sätt än tidi-
gare. Den undersökningen ska redovisas, om jag nu
minns rätt, i maj nästa år. Den kommer säkert att ge
oss underlag för förändrade arbetssätt inom många
delar av den statliga verksamheten i dag.
På sakfrågor inom andra ministrars ansvarsområ-
den kan jag i dag tyvärr inte ingå i svaromål, Elver
Jonsson.

Anf. 13 ELVER JONSSON (fp):
Fru talman! Det är väl riktigt att man i olika sak-
frågor med fördel kan ställa enstaka specialfrågor till
andra ministrar. När jag hade preciserat frågan i åtta
tydliga punkter trodde jag att jag skulle få något be-
sked. Jag förutsatte att ministrarna inte hade upphört
med sina regeringsluncher och kanske kunde samtala
över dessa gränser.
Fru talman! Det är lite av politikens problem att
det blir vattentäta skott. Det illustreras här av statsrå-
dets svar. Statsrådet säger att hon har det övergripan-
de ansvaret för förvaltning etc. Med vilken kraft kan
det utövas? När t.ex. justitieminister Bodströms före-
trädare drog in tingsrätter i administrativ ordning, inte
trädde då detta förvaltningsansvar i funktion.
Närpolisreformen, som är en så angelägen och
god idé, har inte ens börjat verka, eftersom man får
använda de människorna för andra uppgifter. Skolan
har nyss diskuterats här, och där finns brister. Jag har
nämnt postservice och vägnätets nedslitning, osv.
Jag menar inte att Britta Lejon ska ha specialkun-
skaper. Jag preciserade frågan för att visa på att män-
niskor inte minst ute i våra landsbygdsområden upp-
lever att det är en försvagad allmänservice. Detta är
inte bara ett problem för regeringen. Det är också ett
problem för denna lagstiftande församling. Därför tar
jag allvarligt på de frågorna.
Jag tror att vi borde försöka sätta axeln till från
regeringen och från parlamentariskt håll för att få en
bättre tingens ordning. Medborgarna kan inte vänta
två tre år på utredningar, utvärderingar och sedan
beslut. Nu behöver det handlas. Handlingsmöjlighe-
ten finns i första hand hos regeringen.

Anf. 14 Statsrådet BRITTA LEJON (s):
Fru talman! Vi talar med varandra i regeringen,
och vi har ett kollektivt beslutsfattande i Sveriges
regering. Det gäller t.ex. det som Elver Jonsson tar
upp om tingsrätterna och närpolisreformerna. Det är
också ett utslag för medborgarperspektivet, vågar jag
hävda.
Man kan tycka att det är en försämring när en
tingsrätt läggs ned. Men om man ser vad sakfrågan
egentligen handlar om, nämligen att vi ska ha ett
rättssamhälle som i kvalitet och rättssäkerhet klarar
av att leva upp till sitt stora ansvar, är också föränd-
ringen av tingsrätterna en viktig del. Vi kan inte ha
tingsrätter där domare och åklagare alldeles för sällan
behandlar olika sorters mål. Då blir de helt enkelt för
dåliga på det de håller på med. Jag ska inte gå in mer
på det. Det är egentligen inte mitt ansvarsområde.
Elver Jonsson tar upp det som exempel på att vi
har misslyckats att ha ett medborgarperspektiv. Det är
inte ett misslyckande. Det handlar om att se till att vi
har en tillräckligt hög kvalitet i våra offentliga verk-
samheter. Däremot håller jag med Elver Jonsson om
att det finns ett bekymmer med att vi ibland har för
långt avstånd till de offentliga verksamheterna. Det
märks naturligtvis särskilt ute på landsbygden. Detta
är regeringen medveten om och motarbetar på alla
sätt och vis.
För att nå dit Elver Jonsson vill nå, och som jag är
övertygad om att hela denna församling vill nå, näm-
ligen en offentlig verksamhet med hög kvalitet som är
lättillgänglig för medborgarna, måste vi ha en ökad
grad av samverkan mellan olika offentliga verksam-
heter. Det perspektivet kommer också att finnas med i
den demokratiproposition som regeringen lägger på
riksdagens bord, Elver Jonsson.
Jag ser fram emot fortsatta diskussioner. Jag är
övertygad om att vi delar ambitionsnivån gemensamt.
Jag tror inte att vi riktigt har samma bild av regering-
ens politik på området. Men vi delar ambitionerna,
Elver Jonsson.

Överläggningen var härmed avslutad.

5 § Svar på interpellation 2001/02:88 om åt-
gärder mot drogade förare

Anf. 15 Justitieminister THOMAS
BODSTRÖM (s):
Fru talman! Anders Ygeman har frågat mig vilka
åtgärder jag är beredd att vidta för att för det första
göra det möjligt att förklara fordon förverkade direkt
på plats, för det andra göra det möjligt att förklara
fordon förverkade trots att föraren inte är fordonets
ägare, för det tredje stoppa körkortslösa förare och för
det fjärde motverka systematisk olovlig körning.
Det är självklart allvarligt att det förekommer att
personer upprepade gånger och ofta kör bil när de är
påverkade av droger.
Låt mig börja med att kort redogöra för vilka
straff som kan bli aktuella vid dessa brott. Den som
vanemässigt gör sig skyldig till olovlig körning döms
för grov olovlig körning till böter eller fängelse i
högst sex månader. Om föraren är påverkad av alko-
hol eller narkotika vid körningen döms han dessutom
för rattfylleri till böter eller fängelse i högst sex må-
nader eller grovt rattfylleri till fängelse i upp till två
år.
Om brottet får sådana följder att någon blir påkörd
döms gärningsmannen oftast också för antingen vål-
lande till annans död eller vållande till kroppsskada
eller sjukdom. Straffskalorna för dessa brott sträcker
sig från böter till fängelse i högst sex år. Om ett så-
dant brott har begåtts vid förande av motorfordon och
gärningsmannen varit påverkad av alkohol eller något
annat medel ska brottet normalt bedömas som grovt.
På grund av reglerna om brottskonkurrens kan, om
någon gör sig skyldig till t.ex. grovt vållande till
annans död och grovt rattfylleri, det maximala straffet
bli fängelse i högst åtta år.
I många fall finns det möjlighet att förverka for-
don som använts vid brott. Med hänsyn bl.a. till de
stora risker som trafiknykterhetsbrott och andra all-
varliga trafikbrott utgör utvidgades förverkandebe-
stämmelsen i trafikbrottslagen år 1994. Ett fordon
som använts vid brott enligt trafikbrottslagen - t.ex.
rattfylleri eller olovlig körning - får nu förklaras
förverkat, om det behövs för att förebygga fortsatt
sådan brottslighet och förverkande inte är oskäligt.
Normalt är det tillräckligt att risken för fortsatt
brottslighet framstår som beaktansvärd.
I förarbetena till lagändringen (prop. 1993/94:44
s. 53) förutsattes att vetskapen om att det utöver det
hot som lagföring och straff innebär dessutom finns
en beaktansvärd risk att bli av med sin bil sannolikt
skulle få viss brottsförebyggande betydelse. Vidare
anfördes att en mindre restriktiv utformning av för-
verkandebestämmelsen i många fall skulle komma att
innebära att den från vilken en bil förklaras förver-
kad, rent faktiskt hindras från fortsatt likartad brotts-
lighet.
Det har framkommit att det trots dessa utvidg-
ningar i vissa situationer finns svårigheter att förver-
ka. Det gäller bl.a. i de fall föraren påstår sig inte vara
ägare till fordonet. När det påstås att annan än föraren
äger bilen och detta inte kan motbevisas, kan man
med nuvarande lagstiftning förverka bilen endast hos
någon som medverkat vid brottet eller hos den som
har förvärvat fordonet efter brottet, antingen genom
familjerättsligt fång eller genom annat fång i ond tro.
Ett med förverkandefrågan sammanhängande
problem är de kostnader som särskilt i storstäderna
uppkommer i samband med förvaring av beslagtagna
bilar. Kostnaderna kan i många fall bli betungande
eftersom bilarna inte kan förstöras innan det finns en
lagakraftvunnen dom.
Som jag redogjort för i tidigare sammanhang har
vi mot denna bakgrund startat ett arbete inom Justi-
tiedepartementet för att analysera bl.a. just de frågor
som Anders Ygeman tar upp. Arbetet ska syfta till att
kartlägga och närmare definiera frågeställningarna ur
ett brett perspektiv och överväga vad som skulle
kunna göras. Det är angeläget att undersöka i vilken
omfattning oskattade och obesiktigade bilar före-
kommer i trafiken och i vilken utsträckning dessa
eller andra bilar med förare utan körkort förekommer
i trafikolyckor. Resultatet av arbetet kommer för-
hoppningsvis att ge bättre underlag för bedömningen
av vilka åtgärder som kan vara nödvändiga för att
förbättra möjligheterna att ingripa. De brottsförebyg-
gande aspekterna väger givetvis tungt vid en sådan
bedömning.
Det är ännu för tidigt att säga vad det påbörjade
arbetet kan komma att resultera i, men jag är natur-
ligtvis angelägen om att det ska finnas effektiva me-
del för att stoppa förare som systematiskt begår tra-
fikbrott. Visar det sig att en utvidgning av förverkan-
dereglerna är rätt väg att gå är jag inte främmande för
en sådan.

Anf. 16 ANDERS YGEMAN (s):
Fru talman! Jag vill börja med att tacka justitie-
ministern för svaret. Det handlade om vilken lagstift-
ning som i dag finns på området, om vilka författ-
ningsändringar som gjordes 1984 och om kostnaderna
för lagrandet av förverkade bilar i väntan på att dom
vinner laga kraft. Tyvärr ställde jag ingen av dessa
frågor i interpellationen.
Interpellationen handlar om Rebecka, en 27-årig
kvinna som sedan den 26 februari i år ligger i koma.
Hon blev påkörd på ett övergångsställe, påkörd av en
drogpåverkad förare i en bil som var belagd med
körförbud sedan två år tillbaka. Det var förarens
114:e fall av olovlig körning. Han hade aldrig haft
körkort.
Trots diverse lagändringar och översyner kör 500
drogpåverkade förare fortfarande omkring på Stock-
holms gator.
Interpellationens frågor var ganska enkla:
Vilka åtgärder är ministern beredd att vidta för att
göra det möjligt att förklara fordon förverkade direkt
på plats?
Vilka åtgärder är ministern beredd att vidta för att
göra det möjligt att förklara fordon förverkade trots
att föraren inte är fordonets ägare?
Av justitieministerns svar går det inte att utläsa
om ministern är beredd att vidta en enda åtgärd utom
att det pågår en översyn av problemens omfattning.
Medan arbetsgrupper funderar över omfattningen
kör 500 drogpåverkade förare omkring på Stock-
holms gator. Det är polisens uppfattning om omfatt-
ningen, men mina frågor gällde inte omfattningen
utan om justitieministern var beredd att vidta åtgär-
der.
Fru talman! Jag vill därför återigen ställa frågan
till justitieministern: Vilka åtgärder är justitieminis-
tern beredd att vidta?

Anf. 17 Justitieminister THOMAS
BODSTRÖM (s):
Fru talman! Det har alltså gjorts flera straffskärp-
ningar. Jag tror inte att det är rätt väg. Däremot behö-
ver förverkandereglerna ses över. Det är därför som
man nu tittar på frågan om omfattningen. Självfallet
är syftet att se vad man kan komma fram till.
Jag kan redan nu säga - och här är jag ganska op-
timistisk - att när det gäller bilar som inte är registre-
rade på någon ägare har jag svårt att se att man inte
skulle kunna gå ett steg längre i effektivitet utan att
det ska inverka på det begrepp som används så ofta
nuförtiden, nämligen rättssäkerheten.
Det här diskuteras, och det diskuterades så sent
som förra måndagen då vi tittade på dessa saker.
Syftet är just att öka effektiviteten så att det inte ska
få förekomma att personer kör på det sätt som har
beskrivits.
Det finns naturligtvis svårigheter när fordonet är i
en annan persons ägo, en person som inte har kunnat
påverka att bilen har körts av en drogpåverkad. Då
måste man göra en avvägning för att se om den bilen
ska förverkas för en person som inte på något sett
borde ha känt till vad den skulle användas till.
Sedan är det här problemet egentligen mycket
större. Det gäller över huvud taget att det finns perso-
ner som använder narkotika och samtidigt kör bil. Det
allra bästa är naturligtvis att få människor att inte
använda narkotika alls.
Som Anders Ygeman känner till kommer nu rege-
ringen att lägga fram en proposition som syftar till att
bekämpa narkotika på alla olika områden och inte
minst till att förbättra möjligheten till vård. För varje
person som man kan rädda kommer det att bli en
mindre som kör bil narkotikapåverkad.
Dessutom ställdes frågor i den förra interpellatio-
nen om närpolisen. Den får nu ökade resurser som
kommer att göra det möjligt att arbeta i förebyggande
syfte.
I korthet vill jag svara att det finns en utredning
på det här området. Syftet är alldeles klart, att öka
effektiviteten så att färre förare kan köra omkring på
våra vägar drogpåverkade för att det inte ska bli det
katastrofala resultat som skedde med Rebecka.

Anf. 18 ANDERS YGEMAN (s):
Fru talman! Jag vill börja med att återigen tacka
justitieministern. Det är två saker som är glädjande i
justitieministerns svar. Det första är naturligtvis beto-
ningen av förebyggande åtgärder. Hade inte den
stackars personen som körde bilen varit drogpåverkad
hade olyckan aldrig hänt. Två personers liv hade inte
behövt bli förstörda.
Det andra är att justitieministern i dag går längre
än i det ursprungliga svaret när det gäller vilka åtgär-
der som han är beredd att vidta för att öka effektivi-
teten i rättssystemet, och det är jag tacksam över.
Jag vill ändå fråga när översynen ska vara klar. I
februari fick justitieministern en liknande fråga. Han
svarade då att det pågår en översyn. I juli svarade
justitieministern samma sak och att utredningen
skulle vara klar under hösten. Nu i helgen firades
första advent, vilket rimligen borde markera en slut-
punkt för hösten. Det vore spännande att få veta när
översynen är klar och när vi kan få se lagförslaget här
i kammaren.

Anf. 19 ELVER JONSSON (fp):
Fru talman! Det är ett viktigt spörsmål som inter-
pellanten tar upp om åtgärder mot drogade förare.
Tyvärr har väl debatten handlat lite för mycket om
kostnaden för förverkade bilar. Det är i och för sig ett
problem men kanske det mindre. Att stoppa körkort-
slösa förare och systematisk olovlig körning, där inte
sällan onykterhet förekommer, är naturligtvis ännu
mer angeläget.
Nu bejakar justitieministern behovet av åtgärder,
men, tycker jag, ger inte något av de enkla besked
som skulle kunna ges i en sådan här debatt, nämligen
att vi har flera verktyg men att de används för lite. Då
tänker jag t.ex. på de fordons- och nykterhetskon-
troller som polisen sysslar med. Man kan t.ex. se i en
del årsredogörelser att bara ungefär hälften utförs av
det antal som skulle ha utförts enligt den budget och
de förutsättningar som är givna.
Nu visar också statsrådet på påföljden och talar
om att det kan bli fängelse etc. för olika saker, och
det ska det naturligtvis vara när det är fråga om all-
varliga brott. Problemet är att det har blivit allt mind-
re tillämpat. Mer ofta blir det fotboja, villkorliga
domar, samhällstjänst och vad det kan vara.
Det är klart att allvarliga brott ska ha fängelsepå-
följd, inte därför att vi i största allmänhet gillar att
folk sitter inlåsta utan för att påpeka just det allvarliga
i brottet och koppla fängelsestraffet till en undervis-
ning om att rattfylleri är ett mycket allvarligt pro-
blem.
Problemet, fru talman, är att många som är i
onyktert tillstånd inte tycker att problemet är rattfyl-
lan, utan för deras del var det att polisen var ute. Jag
tror att det är viktigt att man får insikten att problemet
är om man inte är i kondition att framföra fordonet.
Därför tycker jag att det skulle behövas en aktive-
ring av de verktyg som samhället redan i dag har,
nämligen flera kontroller och en strängare påföljd.
Det är ingen tvekan, fru talman, om att det i dag görs
en annan bedömning än vad det gjordes för några år
sedan då lagen var ny. Och den behöver ses över när
det gäller just påföljdsfrågorna.

Anf. 20 Justitieminister THOMAS
BODSTRÖM (s):
Fru talman! Anders Ygeman har alldeles rätt i,
som jag svarade i juni, att en översyn skulle påbörjats
under hösten. Nu är det så att det arbete som pågår i
Justitiedepartementet helt har förändrats efter den
11 september. Flera av de saker som vi hade tänkt att
vi skulle kunna arbeta med under hösten har inte
kunnat påbörjas. Vi har fått skjuta det framför oss,
helt enkelt därför att väldigt mycket av arbetet på det
straffrättsliga området koncentreras kring terrorism-
bekämpningen.
Det här är beklagligt. Men jag tror ändå att man
har en förstående syn på detta, för det går inte att
arbeta hårdare än vad tjänstemännen gör nu i Justitie-
departementet. Det måste ändå finnas en viss arbets-
miljö där, för om vi inte är försiktiga med tjänste-
männen kommer det inte att bli några utredningar
alls.
Men det här arbetet är på gång. Vi diskuterade det
förra måndagen. Jag kan inte ange någon exakt tids-
ram nu, men jag kan så fort som möjligt meddela den
till Anders Ygeman. Och, som sagt, trots det pågåen-
de terrorismbekämpningsarbetet har vi diskuterat
detta, för vi anser att det är ett prioriterat område.
Vad sedan gäller polisens kontroller kommer ju
även polisens möjligheter att öka med de nya sats-
ningar som görs på polisen, och dessa satsningar är
inget som kommer utan de har redan börjat. Det kom
ut 350 nya poliser i juni. Det kommer ut nya poliser
nu i december. Vi har startat två nya polisutbildning-
ar, en förra året och nu ytterligare en. Det polisiära
arbetet kommer alltså att kunna intensifieras även på
det här området.
Vad gäller påföljderna vill jag först säga att fot-
boja inte är någon påföljd, utan det är någonting som
används vid fängelse under tre månader. Den används
alltså när man dömts till fängelse.
Jag tror inte på uppfattningen att det har blivit
mindre strängt i våra domstolar, tvärtom. Men oavsett
vilket är det domstolarna som sätter praxis och inte vi
politiker, och så tycker jag också att det ska förbli.

Anf. 21 ANDERS YGEMAN (s):
Fru talman! Jag vill tacka justitieministern för
svaret, och jag ser fram emot resultatet av översynen.
Jag vill ändå passa på tillfället att markera mot
Elver Jonssons syn att strängare fängelsestraff skulle
vara lösningen på problematiken.
Den förare som körde på Rebecca är nu dömd.
Han var tidigare dömd 114 gånger för olovlig kör-
ning. Jag tror att i den typ av fall som jag tagit upp i
min interpellation handlar det om att förverka de
fordon det handlar om. Föraren i fråga har över huvud
taget aldrig haft körkort. Han har som sagt varit dömd
114 gånger och avtjänat en mängd olika fängelse-
straff.
Jag ser fram emot att diskutera betänkandet efter
propositionen om åtgärder mot drogade förare.

Anf. 22 ELVER JONSSON (fp):
Fru talman! Jag vill bara helt kort, som en liten
replik till Ygeman, säga att jag hoppas att jag inte var
otydlig när det gäller påföljden. Den är ju kopplad till
en undervisning, och det är lite av poängen. Det är
alltså inte att sätta folk i fängelse. Jag sade ju särskilt
att det inte ska vara något egenintresse.
Men vad kan en fängelsevistelse ge? För det
första: ett besked om att detta är ett mycket allvarligt
brott. För det andra: vetskap om vad man har sysslat
med. Lite grann av rattfylleriets problem är att det är
för otydligt både för dem som tidigare straffats men
också för dem som möjligen kan vara presumtiva
rattfyllerister.
Jag vill säga till justitieministern att jag tycker att
det är bra att vi har en restriktiv lagstiftning när det
gäller rattonykterheten i Sverige. Det är en av de
saker som vi kanske skulle låta bli lite av en export-
vara till Europa, för där är man slappare i synen på
detta.
Jag önskar justitieministern all lycka i arbetet att
inspirera till en strängare syn också ute i Europa, för
det skulle rädda många människoliv. Och jag förut-
sätter, fru talman, att all vår lagstiftning syftar till
detta.

Överläggningen var härmed avslutad.

6 § Förnyad bordläggning

Föredrogs men bordlades åter
Justitieutskottets betänkanden 2001/02:JuU1, JuU4
och JuU5
Miljö- och jordbruksutskottets betänkanden
2001/02:MJU4 och MJU6
Finansutskottets betänkande 2001/02:FiU7
Ajournering

Kammaren beslutade kl. 11.06 på förslag av tal-
mannen att ajournera förhandlingarna till kl. 11.45 då
de för dagens bordläggning aviserade ärendena vän-
tades föreligga.
Återupptagna förhandlingar

Förhandlingarna återupptogs kl. 11.45.

7 § Bordläggning

Anmäldes och bordlades
Proposition
2001/02:76 Teracom AB - garanti och omstrukture-
ring

Socialförsäkringsutskottets betänkanden
2001/02:SfU1 Anslag inom socialförsäkringsområdet
(utgiftsområdena 10, 11 och 12)
2001/02:SfU5 Vissa socialförsäkringsfrågor
2001/02:SfU7 Senareläggning av premiepensionens
efterlevandeskydd före pensionstiden

Försvarsutskottets betänkanden
2001/02:FöU1 Totalförvarsbudgeten för år 2002
2001/02:FöU2 Försvarsbeslut för 2002-2004

8 § Anmälan om frågor för skriftliga svar

Anmäldes att följande frågor för skriftliga svar
framställts

den 3 december

2001/02:333 av Hillevi Larsson (s) till statsrådet
Mona Sahlin
Exit Skåne
2001/02:334 av Ulla Hoffmann (v) till statsrådet
Mona Sahlin
EU och utvecklingsprogram
2001/02:335 av Anita Sidén (m) till socialminister
Lars Engqvist
Tinnitus hos barn
2001/02:336 av Anita Sidén (m) till socialminister
Lars Engqvist
Unga missbrukare
2001/02:337 av Sten Tolgfors (m) till näringsminister
Björn Rosengren
Svensk näringspolitik
2001/02:338 av Maria Larsson (kd) till utrikesmi-
nister Anna Lindh
Fattigdom och hälsoproblem i Central- och Östeuropa
2001/02:339 av Lena Ek (c) till miljöminister Kjell
Larsson
Vindkraftsparken Klasåsen
2001/02:340 av Agne Hansson (c) till jordbruksmi-
nister Margareta Winberg
Anpassning av livsmedelslagen och naturlig försko-
leverksamhet
2001/02:341 av Maria Larsson (kd) till försvarsmi-
nister Björn von Sydow
Utförsäljning av försvarsmateriel
2001/02:342 av Stig Rindborg (m) till justitieminister
Thomas Bodström
Arvodering av sakkunniga vid domstol

Frågorna redovisas i bilaga som fogas till riksda-
gens snabbprotokoll tisdagen den 11 december.

9 § Kammaren åtskildes kl. 11.46.

Förhandlingarna leddes av talmannen.

1