Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:23 Fredagen den 2 november

ProtokollRiksdagens protokoll 2001/02:23

Riksdagens snabbprotokoll Protokoll 2001/02:23 Fredagen den 2 november Kl. 9.00 9.31

---

Det justerade protokollet beräknas utkomma om 3 veckor

Protokoll
2001/02:23
--------------------------------------------------------------------------------
----------

1 § Utökning av antalet suppleanter i konstitu-
tionsutskottet

Valberedningen hade, enligt ett till kammaren in-
kommet protokollsutdrag, tillstyrkt att antalet supple-
anter i konstitutionsutskottet skulle utökas från 22 till
23.
Kammaren biföll denna utökning.

2 § Val av extra suppleant i konstitutionsut-
skottet

Företogs val av extra suppleant i konstitutionsut-
skottet.

Kammaren valde i enlighet med valberedningens
förslag till

suppleant i konstitutionsutskottet
Per-Samuel Nisser (m)

3 § Avsägelser

Talmannen meddelade att Yvonne Ruwaida (mp)
avsagt sig uppdraget som suppleant i lagutskottet.

Kammaren biföll denna avsägelse.

Talmannen meddelade att Ewa Larsson (mp) av-
sagt sig uppdraget som suppleant i arbetsmarknadsut-
skottet.

Kammaren biföll denna avsägelse.

4 § Kompletteringsval

Talmannen meddelade att Miljöpartiet de grönas
riksdagsgrupp på grund av uppkomna vakanser an-
mält Gudrun Lindvall som suppleant i lagutskottet
samt Kerstin-Maria Stalin och Ingegerd Saarinen som
suppleanter i arbetsmarknadsutskottet.

Talmannen förklarade valda till

suppleant i lagutskottet
Gudrun Lindvall (mp)

suppleant i arbetsmarknadsutskottet
Kerstin-Maria Stalin (mp)
Ingegerd Saarinen (mp)

5 § Svar på interpellation 2001/02:29 om djur-
skyddet på svenska slakterier

Anf. 1 Jordbruksminister MARGARETA
WINBERG (s):
Fru talman! Chatrine Pålsson har frågat mig vilka
konkreta åtgärder jag avser att vidta med anledning
av uppgifterna om bristande tillsyn av svenska slakte-
rier samt vilka åtgärder jag avser att vidta för att för-
bättra djurhållningen på svenska slakterier.
Inledningsvis vill jag klart slå fast att det enligt
min mening är fullständigt oacceptabelt att djur plå-
gas på svenska slakterier. Djurskyddstänkandet måste
finna i varje led i matkedjan, och bristande djurskydd
ska inte få förekomma.
Med anledning av massmediernas rapportering
från slakterier hade jag den 1 oktober i år ett möte i
Jordbruksdepartementet där jag träffade företrädare
för slakteribranschen, LRF, Jordbruksverket, Kom-
munförbundet och Livsmedelsverket. Alla parter såg
oerhört allvarligt på de brister i djurskyddet som
kunde konstateras. Slakteriföretagen förklarade att det
självklart är de som ska ha huvudansvaret för hur
djuren hanteras på slakterier. Slakterinäringen åtog
sig därför att gemensamt utarbeta handlingsplaner för
att säkerställa en god djuromsorg på slakterierna. Jag
kommer att bjuda in till ett uppföljningsmöte i de-
cember i år för att informera mig om utvecklingen.
I Sverige har vi, i jämförelse med andra länder,
mycket stränga djurskyddsbestämmelser. I 13 § djur-
skyddslagen (1988:534) slås det fast att djur, när de
förs till slakt och när de slaktas, ska skonas från onö-
digt obehag och lidande. Jordbruksverket har försäk-
rat mig att man inte har fått några signaler om att djur
systematiskt skulle behandlas illa. Det är dock illa
nog med enstaka fall av onödigt lidande, och det ska
givetvis inte få förekomma. Det räcker inte med bra
bestämmelser. För att brister i djurskyddet ska kunna
upptäckas och åtgärdas krävs också en effektiv tillsyn
av att bestämmelserna verkligen följs. Den lokala
djurskyddstillsynen runtom i landet är kommunernas
uppgift. De kommunala inspektörerna ska bl.a. tjäna
som allmänhetens ögon även på slakterierna, och de
ska försäkra sig om att djurskyddslagstiftningen följs.
Tyvärr finns det dock stora brister i den kommunala
tillsynen.
Jag anser att den offentliga djurskyddstillsynen
ska förstärkas bl.a. genom samverkan mellan olika
myndigheter och genom att besiktningsveterinärens
kompetens och närvaro tas till vara i slakteriet. Alla
veterinärer, också besiktningsveterinärerna, bör få
skyldighet att anmäla brister i djurskyddet. Jag har för
avsikt att snarast föreslå regeringen en sådan ändring
i förordningen (1971:810) med allmän veterinärin-
struktion. Dessutom kommer regeringen att inom kort
lägga fram förslag för riksdagen, dels om förbättring-
ar av djurskyddstillsynen, dels om en ny djurskydds-
myndighet i syfte att förstärka djurskyddet. Jag hop-
pas att riksdagen är beredd att stödja dessa förslag för
ett förbättrat djurskydd.

Anf. 2 CHATRINE PÅLSSON (kd):
Fru talman! Jag vill börja med att tacka jord-
bruksministern för svaret. Jag vill också tacka för att
det finns konkreta åtgärder och att man vill göra för-
ändringar.
Sedan vill jag säga att jag blev oerhört chockad
när jag såg det här TV-programmet. Som lekman på
det här området känner man kanske en viss trygghet i
Sverige och tror att det inte går till så här. Jag ställde
då en rad frågor till mig själv och även till mina kam-
rater som arbetar inom det här området.
Jag är från Kalmar län, och just det program som
jag såg gällde ett slakteri där. Det känns bekymmer-
samt att de här besiktningsveterinärerna hade försökt
förändra. De hade varit runt på olika slakterier i vårt
land och hade försökt få det att bli bättre, men de
kände sig mobbade. Det var för mig en chock. Det
finns människor som kan de här frågorna, som försö-
ker ta itu med dem och så blir de nästan av med job-
bet eller får i varje fall inte fortsätta med just den här
verksamheten.
Min fråga är om Margareta Winberg också känner
den här frustrationen när människor med ett visst
civilkurage ställer sig upp och inte blir hörda.
Fru talman! För mig är det här en djupt etisk frå-
ga. Den handlar om hur vi behandlar liv. För något
eller ett par år sedan var det mycket diskussion om
hur vi transporterade djur inom EU. Då uttalade Mar-
gareta Winberg och många av oss också mycket star-
ka ord om att det inte fick vara så. Men det känns ju
lite lättare för oss att kritisera något som sker längre
ifrån oss än det som händer nära oss. Det är klart att
det i skuggan av detta är oerhört viktigt att vi på alla
sätt försöker se till att det blir bättre.
Sedan har jag en fråga när det gäller nödslakt. Om
jag minns rätt kunde ett djur förr få slaktas på gården
när det blev sjukt. Åtminstone jag som lekman bedö-
mer att smärtorna och processen då inte behövde bli
så besvärande. Har Margareta Winberg tänkt arbeta
för att nödslakt på nytt ska införas? Det är väl ingen
tvekan om att det är jättejobbigt med långa resor,
oavsett om det är djur eller människor som blir sjuka,
och det är kanske inte alltid så bra. Därför vill jag
ställa den frågan.
Sedan vill jag ställa en fråga till när vi pratar om
djurskyddet. Efter den här händelsen har jag läst i
tidningarna att en del av de lantbrukare som får EU-
stöd kan få det stödet i fortsättningen, trots att de är
dömda för misskötsel av djur. Är det accepterat i
reglerna i den europeiska gemenskapen att man får
fortsatt stöd trots att man har vanvårdat sina djur?

Anf. 3 MARIA WETTERSTRAND (mp):
Fru talman! Vi i Miljöpartiet tycker att det är väl-
digt bra att den här frågan kommer upp till diskussion
här. Vi hade tidigare begärt en särskild debatt om
situationen på slakterierna och har också delvis tagit
upp den tidigare i den allmänpolitiska debatten för ett
par veckor sedan.
Vi är naturligtvis också väldigt upprörda över det
som visades på TV, men vi kanske inte är riktigt lika
förvånade. Vi har även tidigare hört veterinärer påpe-
ka detta. Tyvärr har de ofta blivit bemötta med non-
chalans, vilket också framgick i TV-inslaget.
Man kan då fråga sig vems felet är att den här si-
tuationen finns på vissa slakterier. Vi anser naturligt-
vis att det liksom i andra sammanhang huvudsakligen
är den enskilde personen som utför handlingen som är
skyldig. Men det kan också finnas vissa strukturella
bidragande orsaker i bakgrunden.
Ett sätt att ge sig på dessa orsaker är att inrätta den
nya djurskyddsmyndigheten. Vi hoppas att djurskyd-
det kommer att stärkas i och med detta. Vi är också
väldigt positivt inställda till att man ger ett tydligare
djurskyddsansvar till besiktningsveterinärerna. Vi tror
att det är absolut nödvändigt för att komma till rätta
med den här situationen.
Vi har också ytterligare ett förslag, som vi har lagt
fram i en motion under allmänna motionstiden i år,
och det är att man ska införa legitimation för trans-
portörer och slakteriarbetare samt att det ska finnas en
neutral instans som utfärdar denna legitimation, gärna
staten. Det handlar alltså om att öka kunskapen om
djurs behov och beteenden. Om denna ökar kommer
också sättet som djuren behandlas på att förbättras;
det är vi fullkomligt övertygade om.
När det gäller kommunernas situation med ansvar
för djurskyddet finns det orsaker till att det inte har
fungerat riktigt bra på alla håll - i många kommuner
fungerar det alldeles utmärkt. Bl.a. har kommunerna
litat på att det ska fungera med besiktningsveterinä-
rerna. Vi tror att om det förbättras vad gäller skyldig-
heten att anmäla för besiktningsveterinärer så kom-
mer också kommunernas verksamhet att bli bättre och
tydligare.
Det har också funnits en osäkerhet om framtiden
när det gäller att satsa på den kommunala djur-
skyddstillsynen, eftersom det finns oklarheter om
huruvida den ska ligga kvar på kommunerna i framti-
den eller inte. Vi hoppas att det här kommer att få ett
snart svar i propositionen om den nya djurskydds-
myndigheten och organisationen för djurskyddet. Vi i
Miljöpartiet tycker naturligtvis att det är bra att kom-
munerna har det här ansvaret - dels därför att beslut
och verksamheter ska ligga på en nivå så nära de
människor som berörs som möjligt, dels därför att de
kommunala djurskyddsansvariga personerna har en
lokalkännedom som vi tror är nödvändig för att ge det
stöd och den hjälp som behövs åt dem som eventuellt
behandlar sina djur illa.
Vi hoppas också att man kan inrätta någon form
av stödorganisation för kommunerna på den nya
djurskyddsmyndigheten så att de kommuner som har
svårt att klara av det här arbetet kan få stöd och hjälp
från personal på den nya djurskyddsmyndigheten. En
sådan kombination tror vi skulle vara bättre än att ta
bort ansvaret helt och hållet från kommunerna.
Det var det jag ville säga först.

Anf. 4 INGVAR ERIKSSON (m):
Fru talman! Jag tycker också att det är bra att frå-
gan har ställts. Det har diskuterats väldigt mycket
under senare tid hur det kan ha fått gå till på det sätt
som det tydligtvis har gjort. Det är alldeles uppenbart
att misskötsel har förekommit, och det är helt oac-
ceptabelt. Jag tror att alla är överens om att vi måste
skärpa åtgärderna när det gäller kontrollen, om man
inte har följt våra trots allt starka djurskyddslagar. Vi
har nämligen starka djurskyddslagar, och bristerna
beror helt och hållet på att man inte har följt dem.
Man har inte tillämpat dem. Man har slarvat. Sedan är
det klart att tillsynen på slakteriet har brustit. Det är
också alldeles uppenbart att de som har utfört själva
slakten inte har följt föreskrifterna, och då måste man
skärpa tillsynen och kontrollen både från företaget
och från myndigheterna, som har tillsynsansvaret.
Jag delar helt och hållet jordbruksministerns upp-
fattning i svaret men vill trots det ställa några frågor.
Jordbruksministern talar om att hon har för avsikt
att föreslå ändringar i förordningen, även när det
gäller tillämpningen, och att det ska bli förbättringar i
djurtillsynen. Det skulle vara väldigt intressant att
veta vilka förbättringar jordbruksministern avser att
föreslå.
När det sedan gäller djurskyddsmyndigheten är
det en sak som vi får återkomma till. Det är inte själ-
va myndigheten utan hur detta tillämpas, tror jag, som
är avgörande. Men den frågan får vi återkomma till.
Det talas om var tillsynen ska ligga. Jag delar den
uppfattning som kom fram här nyss, nämligen att den
måste ligga så nära människorna som möjligt. När det
gäller uppfödning tror jag att det är väldigt viktigt.
Varför tycker jag det? Jo, av det enkla skälet att där
misskötsel av djur har förekommit är det i allmänhet
sociala problem som ligger bakom. Det löser man
inte med en skärpt myndighet, utan det handlar fram-
för allt om hur tillsynen går till, hur man förebygger
och på vilket sätt man exempelvis i kommunerna kan
förbättra det hela.
Jag är medveten om att det finns problem i många
kommuner. Men då är det där man ska förbättra det.
Dessutom ska man se till att kompetensen förbättras
så att de som utövar tillsynen verkligen har en hög
kompetensnivå.
Men frågan är alltså: Vad är det för förbättringar
som jordbruksministern avser att föreslå?
Sedan finns det en annan fråga som jag tycker är
väsentlig. Jordbruksministern talar om att hon ska
informera sig. Jag tror att det är lika viktigt att jord-
bruksministern informerar oss i riksdagen om vad
som komma skall längre fram i den här frågan. Vi har
ju haft sådana informationer under det senaste året
som jag tycker har varit väldigt bra. Jag hoppas att
det blir samma sak i denna fråga framöver.

Anf. 5 Jordbruksminister MARGARETA
WINBERG (s):
Fru talman! Låt mig börja med tillsynen, eftersom
ni alla var inne på den. Jag delar inte er uppfattning
att det i alla lägen är bra att tillsynen ligger så nära
som möjligt. Det kan vara bra om det är sociala pro-
blem, vilket det ibland är när det gäller misskötsel av
djur. Men det är trots allt så att vi, som Ingvar Eriks-
son sade, måste se till att tillsynen förbättras. När den
är kommunal kan vi inte se till det. Vi styr inte på det
sättet över kommunerna, utan kommunerna har en
suveränitet att själva bestämma om de vill satsa på
barnomsorgen eller på djurskyddstillsynen. Det är
också det som har kritiserats från EU, dvs. att vi inte
direkt från statens sida kan styra över tillsynen. Det
förekommer också kommuner där det inte finns nå-
gon tillsyn alls. Tillsynen är alltså inte likadan över
hela landet. Den är väldigt ojämlik, och det beror
väldigt mycket på vilket intresse de kommunala poli-
tikerna har för den här frågan.
Det finns också en annan komplikation här. Det
finns kommuner som har väldigt många slakterier
eller något väldigt stort slakteri. Jag har lyssnat på
veterinärer. Jag har t.ex. lyssnat på Ingvar Ekesbo i
Skara, som har beskrivit i vilken beroendeställning en
del kommuner är och hur de därför inte orkar fullfölja
den här tillsynen. Exemplen är otaliga. Jag tycker att
vi måste lyssna på dem som har den här erfarenheten
och som definitivt tycker att vi måste förändra detta
något vis. Det behöver inte utesluta att kommunerna
också kan få en roll att spela. Men vi måste på något
sätt kunna garantera att tillsynen fungerar över landet,
och staten måste kunna utfästa den garantin. Det kan
vi nämligen inte i dag.
Jag tror inte alls att vi i övrigt är oense om att vi
måste skärpa det här så långt vi kan. För min del
handlar det om information och diskussion med nä-
ringen, eftersom den ändå har huvudansvaret för att
lagar och förordningar följs. Detta ska jag som sagt
följa upp, och jag ska gärna också informera kamma-
ren på ett bra sätt.
Det måste också vara så, Chatrine Pålsson, att vi
inte kan kritisera andra om vi inte har sopat framför
egen dörr. Självklart måste vi göra det först, innan vi
börjar kritisera andra. Jag delar fullständigt den upp-
fattningen.
Chatrine Pålssons andra fråga gällde huruvida
djurägare som missköter sina djur ändå kan få djurbi-
drag. Ja, det är så. Djurägare som missköter sina djur
ska bli dömda enligt den vanliga rättsordningen i
Sverige och få böter, fängelse eller vad man nu utdö-
mer. Men vi har inte i Sverige, och det är heller inte
möjligt enligt regelverket, en dubbel bestraffning så
att man dessutom blir fråntagen sina djurbidrag. Det
är stötande på ett vis. Men man kan ju överföra det på
mänskliga värden. Det var någon som gjorde det, och
jag tyckte att exemplet var ganska talande. En familj
som misshandlar sina barn mister ju inte sitt barnbi-
drag. Rättsordningen har alltså sin gång och man ska
dömas enligt den. Sedan finns det ett annat regelverk
som handlar om bidrag, förmåner och sådana saker.
Detta till trots håller vi på och undersöker frågan,
därför att jag tycker att detta är stötande ur ett all-
mänpolitiskt perspektiv. Vi tittar närmare på om det
är möjligt att införa det som brukar heta cross comp-
liance, dvs. att vi knyter bidragen till skötseln. Det är
inte möjligt i dag, men kanske vi ska driva det för
framtiden.

Anf. 6 CHATRINE PÅLSSON (kd):
Fru talman! Jag tycker att det sistnämnda är
mycket intressant. Jag är väldigt glad för att jord-
bruksministern tittar närmare på detta. Det handlar
faktiskt i grunden också om en tilltro och en allvarlig
signal. Enligt uppgift finns det lantbrukare som trots
att de varit dömda flera gånger har fått sina bidrag.
Samtidigt förstår jag komplexiteten när Margareta
Winberg talar om den. Men jag känner som allmän-
hetens företrädare att det är lite stötande.
Jag skulle också vilja ta upp en annan fråga. Den
gäller utbildningen av personalen på slakterierna, som
jag inte känner till. Ingår det etiska dimensioner i
utbildningen? Jag tror att detta är oerhört viktigt.
Jag läste om en lantbrukare som hade blivit dömd
för vanvård av djur. Jag tror dessutom att han var
politiker någonstans i norr. Man berättade att det
etiska staketet redan var nedrivet. Om vi inte har ett
etiskt förhållningssätt till allt levande, kommer vi att
ha svårt att behandla djuren på ett riktigt sätt. Skulle
man inte i utbildningen på slakterierna också kunna
ha en etisk dimension, hur djuren ska behandlas? Det
tror jag är jätteviktigt, och jag vill fråga om det skulle
kunna vara en idé.
När jordbruksministern säger att Jordbruksverket
har försäkrat att djur inte systematiskt behandlas illa,
tror jag tyvärr inte att det är sant, därför att det är så
många av de här personerna som har försökt ändra på
detta. När man börjar behandla djur på ett visst sätt
blir man lite immun själv mot att det är fel. Jag tror
att det här är mer omfattande och det är illa i sig.
Jag håller också till fullo med om att vi måste
ändra på detta. Jag kan i alla fall lova jordbruksmi-
nistern att jag kommer att ställa mig positiv till nya
förslag inom det här området och jag hoppas att
kammaren också gör det.
När det gäller en ny proposition vill jag fråga: När
kommer den? Kan man räkna med att den kommer
inom ett par månader? Jag tror att det skulle vara
viktigt att få det här gjort så fort det över huvud taget
är möjligt.

Anf. 7 MARIA WETTERSTRAND (mp):
Fru talman! Jag tänkte säga några ord till om till-
synen av kommunerna. Jordbruksministern talar om
att det finns brister och att staten inte har tillräckligt
mycket kontroll över vad som händer i kommunerna.
Här kan man dra paralleller till mängder av andra
områden. Det finns naturligtvis kommuner som är
olika på skolans område, de erbjuder olika mycket
verksamhet inom barnomsorgen, äldreomsorgen och
alla kommunala verksamheter. Det kan finnas skill-
nader mellan kommunerna. Men lösningen på det
problemet är inte nödvändigtvis att man flyttar upp
allting till statlig nivå och ger staten total kontroll
över allting. Det är inte säkert att det blir bättre på det
sättet.
Staten stiftar de lagar som kommunerna är skyldi-
ga att följa. Man gör förordningar och man meddelar
olika typer av regler som kommunerna faktiskt är
tvungna att följa. Följer kommunerna inte de reglerna
kan man vidta olika åtgärder.
Men jag håller helt med om att det behöver finnas
en nivå som kommunerna kan överlämna en del av
ansvaret till i de fall då man känner att man inte själv
kan ta hand om ett ärende därför att man kanske är
för nära berörd eller för att man på något sätt inte
klarar av att hantera just det enskilda ärendet. Det
kanske är ett ovanligt svårt ärende. Då kan man läm-
na över det. Vi tror att den nya djurskyddsmyndighe-
ten kan ha en sådan roll, att det kommer att finnas en
organisation inom den som kan stödja kommunerna
på det sättet.

Anf. 8 INGVAR ERIKSSON (m):
Fru talman! Jag tackar för de svar som vi hittills
har fått. Men ännu har inget besked getts om det blir
någon information till oss, men jag förutsätter att det
blir det.
När det gäller tillsynen, som jag sade bör ligga så
nära som möjligt, anser jag det på grund av att det i
95 % kanske 99 % av fallen handlar om sociala skäl.
Det finns ingen djurhållare som medvetet, utan soci-
ala problem, sköter sina djur illa. Finns det fall där
det sker krävs det helt klart väldigt snabba ingripan-
den och då ska det hårda tag till. Men när det gäller
sociala skäl är det ju fråga om en sjuk människa och
han eller hon behöver hjälp. Då måste man också
handskas med de frågorna på det sättet. Annars
kommer man inte att vinna någonting på förändring-
en.
Det är mot den bakgrunden som jag är väldigt an-
gelägen om att man ser över alla fall, så att man
kommer fram till en lösning där man kan samarbeta
med myndigheter och även de människor som är
drabbade. Man måste hjälpa dem ur eländet och det
måste ske snabbt. Jag tror inte att en ny myndighet,
som ligger ännu längre ifrån, klarar detta snabbt.
Det är väl ändå så, fru jordbruksminister, att även
jordbruksenheten i Jordbruksverket har ett övergri-
pande ansvar när det gäller vad som sker ute i kom-
munerna. Kommunerna måste, som har sagts här
tidigare, självfallet följa lagarna.
Jag tror egentligen inte att det här är en lagstift-
ningsfråga, för redan i dag är lagarna så bra att de bör
kunna fungera. Det är i tillämpningen av lagarna och
bristen på kompetens när det gäller tillsynen det lig-
ger. Det är där vi måste sätta in resurserna. Vi måste
stärka kompetensen hos tillsynspersonerna.
När jordbruksministern säger att vissa slakterier
har veterinärer som är i beroendeställning är det klart
att det är mycket olyckligt. Men de har ett ansvar att
fullfölja sin uppgift. Jag har väldigt svårt att tro att
man med det ämbetsmannaansvar och det ansvar i
övrigt som veterinärer har i Sverige inte är beredd att
följa de lagar som gäller.

Anf. 9 Jordbruksminister MARGARETA
WINBERG (s):
Fru talman! Det finns en utbildning för persona-
len. Jag säger det som svar till Chatrine Pålsson. Det
är näringen själv som har det ansvaret. Enligt uppgift
utbildas de både i praktik och i etik. Men efter det
möte vi hade har man lovat att förstärka utbildningen.
En av cheferna som var på mitt möte skulle själv resa
runt till dessa slakterier för att personligen tala med
ledningarna. Det får inte vara så att ledningen inte vet
vad som pågår ute på golvet i slakteriet. Det har vi
sett exempel på.
Den syn som delas av alla människor i Sverige
måste genomsyra hela kedjan inne i slakteriet. Det
har den uppenbarligen inte gjort. Det har man nu sagt
att man ska ta tag i.
Systematik, nej, vi har inte fått sådana rapporter.
Och det finns ett sätt att rapportera detta. En besikt-
ningsveterinär kan rapportera till kommunen, till den
kommunala inspektören eller till Livsmedelsverket.
Om det vore systematik i det hela skulle vi få in mas-
sor av rapporter av det här slaget, men det har alltså
inte skett. Det är därför vi kan hävda att det inte finns
någon systematik i det här.
Till Maria Wetterstrand vill jag säga att skillnaden
mellan barnomsorg och skola när det gäller kommu-
nernas ansvar är att vi styr över detta själva i Sverige.
Men tillsynen och de krav som vi ska ställa på tillsy-
nen är EU-gemensamma. Det är där konflikten upp-
står. EU säger till oss: Se nu till att tillsynen fungerar!
Ställ krav på dem! Och vi står här och säger: Nej, det
kan vi inte göra, för det är en kommunal kompetens.
Vi kan inte styra över kommunerna. De bestämmer
själva om de ska lägga pengarna på barnomsorg eller
djurtillsyn, och då väljer de barnomsorg i de allra
flesta fall. Det är därför vi inte har någon möjlighet
att styra.
Det är också ett svar till Ingvar Eriksson. Vi kan
inte tvinga kommunerna. Vi har inte rätten att göra
det med den organisation av vår förvaltning som vi
har i Sverige.
Ingvar Eriksson ställde en fråga om utbildning. Vi
kan erbjuda dem utbildning. Det har också Jord-
bruksverket erbjudit, och man har betalat nästan hela
kostnaden. Sedan har man fått lägga ned kurserna
därför att kommunernas företrädare inte kommer. Det
är vad vi kan göra. Men utbildningarna duger tydli-
gen inte eftersom deltagarna inte kommer, och ut-
bildningar har fått läggas ned.
Då får vi kritik från EU. Då känner jag som an-
svarigt statsråd att här är någonting som inte fungerar.
Vi måste försöka ändra på detta. Jag vädjar till er som
representerar tre olika partier att sätta er in i detta och
gärna tala med Ingvar Ekesbo och andra veterinärer.
De kan ge massor med exempel på hur det inte får
vara. De har också förslag till hur det hela borde se ut
och andra olika lösningar.

Anf. 10 CHATRINE PÅLSSON (kd):
Fru talman! Jag vill avslutningsvis säga att jag nu
förstår detta dilemma. Det viktigaste för mig är att det
blir en förändring. Så får vi använda den metod som
krävs för att få denna förändring.
Om jag har förstått saken rätt är besiktningsvete-
rinärernas huvuduppgift att kontrollera köttkvaliteten.
Men om jag dessutom har förstått saken rätt är kvali-
teten på köttet beroende av hur man behandlar djuren
i "livets slutskede".
Jag är glad att det blir en förändring. Den är nöd-
vändig. Det är alldeles utmärkt att regeringen kom-
mer att ändra på detta, men jag tror att kvaliteten på
det svenska köttet fortsättningsvis måste vara hög. Vi
har ju varit kända för att ha hög kvalitet. Det är en
faktor. Ändå är det inte den faktor som driver mig till
denna debatt, men den är viktig ur vårt perspektiv.
Jag vill verkligen tacka för detta, och det kommer
att vara jättespännande att vara med om att genomfö-
ra förändringar på området. Det är vi skyldiga allt
levande i vårt land.

Anf. 11 Jordbruksminister MARGARETA
WINBERG (s):
Fru talman! Jag är glad över det Chatrine Pålsson
har sagt. Jag tolkar det som en ärlig och uppriktig
vilja att vara med och genomföra en förändring till
det bättre. Hur den sedan ska se ut får vi väl åter-
komma till, men det är helt uppenbart att det behöver
göras någonting.

Överläggningen var härmed avslutad.

6 § Hänvisning av ärenden till utskott

Föredrogs och hänvisades
Redogörelse
2001/02:JO1 till konstitutionsutskottet

Motioner
2001/02:N42-N46 till näringsutskottet
2001/02:N34-N41 till näringsutskottet
2001/02:Fi4-Fi7 till finansutskottet

7 § Bordläggning

Anmäldes och bordlades
Motioner
med anledning av prop. 2001/02:33 Schengenintyg
2001/02:So5 av Margit Gennser m.fl. (m)
2001/02:So6 av Kenneth Johansson m.fl. (c)

8 § Anmälan om interpellationer

Anmäldes att följande interpellationer framställts

den 2 november

2001/02:53 av Sven Brus (kd) till socialminister Lars
Engqvist
Platsbrist i kommunala äldreboenden
2001/02:54 av Sven Brus (kd) till statsrådet Mona
Sahlin
Diskriminering av äldre
2001/02:55 av Nils-Erik Söderqvist (s) till finansmi-
nister Bosse Ringholm
EU-skatter på alkoholdrycker
2001/02:56 av Elver Jonsson (fp) till näringsminister
Björn Rosengren
Nya arbetsmarknader
2001/02:57 av Per Bill (m) till statsrådet Britta Lejon
Information om personvalet

Interpellationerna redovisas i bilaga som fogas till
riksdagens snabbprotokoll tisdagen den 13 november.

9 § Anmälan om frågor för skriftliga svar

Anmäldes att följande frågor för skriftliga svar
framställts

den 2 november

2001/02:151 av Inger Lundberg (s) till finansminister
Bosse Ringholm
Kreditprövning
2001/02:152 av Inge Carlsson (s) till statsrådet Ingela
Thalén
Finansiell och politisk samordning
2001/02:153 av Sonia Karlsson (s) till kulturminister
Marita Ulvskog
Bevarande av anläggningar och kulturmiljöer
2001/02:154 av Berit Jóhannesson (v) till försvars-
minister Björn von Sydow
Klusterbomber
2001/02:155 av Michael Hagberg (s) till miljöminis-
ter Kjell Larsson
Förvaltningen av lodjurstammen
2001/02:156 av Eva Arvidsson (s) till finansminister
Bosse Ringholm
Beskattning av kulturarbetare

Frågorna redovisas i bilaga som fogas till riksda-
gens snabbprotokoll tisdagen den 13 november.

10 § Kammaren åtskildes kl. 9.31.

Förhandlingarna leddes av talmannen.

Innehållsförteckning

7

7