Riksdagens snabbprotokoll 2001/02:19 Fredagen den 26 oktober

ProtokollRiksdagens protokoll 2001/02:19

Riksdagens snabbprotokoll Protokoll 2001/02:19 Fredagen den 26 oktober Kl. 9.00 - 9.48

---

14.00 - 14.01

Det justerade protokollet beräknas utkomma om 3 veckor
--------------------

1 § Ny riksdagsledamot, m.m.
Upplästes och lades till handlingarna
följande från Valprövningsnämnden inkomna

Berättelse om granskning av bevis för
riksdagsledamot och ersättare för
riksdagsledamöter
Till Valprövningsnämnden har från
Valmyndigheten inkommit bevis om att
dels Barbro Hietala Nordlund (s),
Borlänge, utsetts till ny ledamot av
riksdagen fr.o.m. den 25 oktober 2001 sedan
Laila Bäck (s) avsagt sig sitt uppdrag som
riksdagsledamot,
dels Lennart Bolander (m), Härnösand,
utsetts till ny ledamot av riksdagen
fr.o.m. den 14 januari 2002 sedan Per-
Richard Molén (m) avsagt sig sitt uppdrag
som riksdagsledamot.
Valprövningsnämnden har denna dag
granskat bevisen för de nya ledamöterna och
protokollet angående ersättare och därvid
funnit att de blivit utfärdade i enlighet
med 19 kap. 11 § vallagen.
Stockholm den 25 oktober 2001
Lars Tottie
Kerstin Siverby

2 § Anmälan om ersättare för statsråd

Tredje vice talmannen anmälde att Kurt
Kvarnström (s) inträtt som ersättare för
kulturminister Marita Ulvskog fr.o.m. den
25 oktober tills vidare.

3 § Svar på interpellation 2001/02:13 om
den gröna boxen

Anf. 1 Jordbruksminister MARGARETA
WINBERG (s):
Fru talman! Harald Nordlund har frågat om
jag är beredd att vidta åtgärder för att
medlen i den s.k. gröna boxen i högre grad
ska kunna hanteras nationellt, regionalt
eller lokalt och om jag vill medverka till
att en större andel av EU:s jordbruksbudget
används till bevarande av jordbruk som är
viktiga för kulturell och biologisk
mångfald.
Jag delar Harald Nordlunds uppfattning
att frågor om jordbruk och
livsmedelspolitik kräver ett
internationellt samarbete och samförstånd.
Vår gemensamma jordbrukspolitik inom EU är
för många länder i tredje världen ett
hinder för utvecklingen av det egna
jordbruket och den egna
livsmedelsförsörjningen.
Regeringen har sedan Sverige blev medlem
i EU arbetat för att förändra den
gemensamma jordbrukspolitiken. Riksdagen
antog år 1998 riktlinjer för detta arbete i
proposition 1997/98:142, Riktlinjer för
Sveriges arbete med jordbruks- och
livsmedelspolitiken inom Europeiska
unionen. Dessa riktlinjer vägledde
regeringens agerande då Agenda 2000
förhandlades och är fortfarande giltiga
även om vi i dag befinner oss i en delvis
ny verklighet. Den väg regeringen pekat ut
är att gå mot mer resursbevarande,
miljöanpassade och etiskt godtagbara
produktionsformer. Vi måste utveckla en
politik som främjar konkurrenskraftig
produktion som vilar på hållbara
produktionsformer, oavsett företagens
storlek. Detta förutsätter en övergång från
marknadsprisstöd till riktade insatser på
miljö- och landsbygdsområdet.
Vi genomför nu ett omfattande miljö- och
landsbygdsprogram till en kostnad av drygt
3 miljarder kronor per år, varav EU betalar
ca 45 %. Bland miljöåtgärderna i programmet
ingår ersättningar för att jordbrukarna
bevarar biologisk mångfald i
naturbetesmarker och på slåtterängar,
vårdar värdefulla natur- och kulturmiljöer
i odlingslandskapet och håller
odlingslandskapet öppet och varierat.
Anslutningen till dessa åtgärder är god. De
uppställda målen är nästan uppfyllda redan
efter ett år. Åtgärderna omfattar mer än en
och en halv miljon hektar. Gemensamt för de
åtgärder som ingår i miljö- och
landsbygdsprogrammet är att de
medfinansieras från den del av EU:s
jordbruksbudget som kallas den andra
pelaren. Dessa åtgärder kan i WTO-
sammanhang normalt placeras i den "gröna
boxen", dvs. att de är avlänkade från
själva jordbruksproduktionen.
Jag påstår att Sverige och de andra
medlemsländerna i EU har stor frihet att
utforma och genomföra sina
landsbygdsprogram efter de olika förut
sättningar som gäller i varje land, region
och lokalt område. Eftersom miljö- och
landsbygdsåtgärderna är en del av en
gemensam politik måste det finnas vissa
gemensamma ramar. Exempel på sådana ramar
är regler för vad som är tillåtet att
stödja, ersättningsnivåer, krav på
miljöhänsyn och god jordbrukarsed,
kontroll, uppföljning, utvärdering etc.
Alla möjligheter att förbättra och förenkla
dessa gemensamma ramar och regler liksom de
regler och stödutformningar som vi själva
infört ska självklart tas till vara. Miljö-
och landsbygdsprogrammet kommer därför att
utvärderas första gången år 2003 efter
halva programperioden. Jordbruksverket
genomför för närvarande på regeringens
uppdrag en översyn som ska redovisas i
december i år.
Redan i förhandlingarna om Agenda 2000
var den svenska positionen att en större
andel av EU:s jordbruksbudget skulle
användas för miljö- och landsbygdsåtgärder.
I det nuvarande finansiella perspektivet
som sträcker sig t.o.m. år 2006 är denna
andel ca 10 %. Under det svenska
ordförandeskapet tog jag initiativ till en
diskussion om unionens framtida
jordbrukspolitik. I framtiden bör
ersättning till jordbruket i större
utsträckning än i dag utgå för produktion
av kollektiva nyttigheter som samhället
efterfrågar, t.ex. miljötjänster. Redan i
samband med den halvtidsöversyn av Agenda
2000 som nu förbereds avser jag att ta upp
denna fråga. Till min glädje finner jag att
alltfler länder arbetar i samma riktning.
Genom bl.a. frivillig s.k. modulering kan
varje medlemsland besluta om att redan inom
ramen för nuvarande flerårsbudget använda
pengar från arealbidrag och djurbidrag till
bl.a. miljöåtgärder. Sverige har hittills
haft en avvaktande inställning till
modulering. Det ingår i Jordbruksverkets
uppdrag att analysera behov och
förutsättningar för att Sverige ska kunna
införa modulering.

Anf. 2 HARALD NORDLUND (fp):
Fru talman! Jag vill tacka
jordbruksministern för svaret på
interpellationen.
Jag har önskat den här debatten av flera
skäl.
Först och främst ifrågasätts
jordbrukspolitiken allt oftare och av
alltfler människor, inte bara av människor
inom näringen utan också av många utanför
den näringen.
Vidare är jordbrukspolitiken i dag ett
hinder för östutvidgningen. Därom torde vi
vara överens.
Jag tror också att vi är överens om att
nuvarande jordbrukspolitik drabbar länder i
tredje världen. Det är också ett starkt
skäl för att förändra politiken.
Tullmurarna hindrar dessa länder från
export. Vi har en överproduktion. Vi har
hamnat i ett stort systemfel med
jordbruket.
Jag instämmer i jordbruksministerns
beskrivning av den inriktning som politiken
måste få. Det är de kollektiva
nyttigheterna som ska ersättas. Man måste
radikalt förändra stödformerna.
Landsbygdsutvecklingen, vård av
kulturlandskapet är den typ av satsningar
som behövs.
Men intrycken från oss som ändå är en bit
ifrån vad som sker i EU inom
jordbrukspolitikens område är att det går
oerhört långsamt. Otåligheten börjar bli
stor. Inte bara bönderna tycker att det är
jobbigt att ägna sig så mycket som man nu
måste åt att fylla i blanketter för att
kunna överleva, utan det oroar också att
det här är ett hinder för u-länderna, för
länder i tredje världen, att växa. Det är
ett hinder för att utvidga unionen.
Nya grepp måste uppenbarligen till. Var
finns svårigheterna i dag? Det vill jag
fråga jordbruksministern. Alltfler länder
väljer den här vägen, sägs det i svaret.
Men hindren är uppenbarligen oerhört stora.
Nya grepp behövs. Finns några sådana nya
grepp från regeringens sida?

Anf. 3 Jordbruksminister MARGARETA
WINBERG (s):
Fru talman! Harald Nordlund säger att
jordbrukspolitiken ifrågasätts. Ja, den
ifrågasätts. Men inte tillräckligt för att
de ansvariga politikerna ska våga sig på en
radikal förändring. Det har att göra med
att flera länder får tillbaka så mycket
pengar och har en så stor grupp bönder som
får dessa bidrag. Det är klart att man i
och för sig kan förstå den oro som både
ledande politiker och dessa bönder känner
inför en förändring. Men det ifrågasätts av
allmänheten, som kanske inte direkt är
anknuten till jordbruket.
Harald Nordlund säger vidare att det här
är ett hinder för östutvidgningen. Jag
delar inte den uppfattningen. Det har
aldrig varit den svenska regeringens
position att villkora utvidgningen med en
förändrad jordbrukspolitik. Då skulle vi
nog knappast ha kunnat sätta upp det ganska
ambitiösa tidsschema som vi ändå har gjort
för utvidgningen. Självklart skulle det
underlätta. Men det är inget villkor för en
östutvidgning.
Däremot delar jag uppfattningen om tredje
världen. Det var jag också inne på i mitt
svar. Sverige försöker nu, inför den
gemensamma position som vi ska ha till WTO,
att driva fram ytterligare steg för att EU
ska inta en position som har ett bättre u-
landsperspektiv. Jag vill påstå att vi har
lyckats lite grann, men vi är inte nöjda,
utan vi fortsätter att försöka omformulera
den hittillsvarande positionen från EU.
Kollektiva nyttigheter ska vi stödja. Men
jag skulle vilja vända tillbaka frågan: Hur
mycket ska jordbrukspolitiken få kosta? Där
har jag en känsla av att Folkpartiet inte
är ett särskilt trovärdigt parti. Harald
Nordlund säger nu att vi ska ha nya stöd.
De ska bli på ett annat vis. I andra
sammanhang har andra politiker talat om en
kraftig reduktion av ersättningarna och
stöden. Med upp till 70 % skulle man minska
de EU-stöd som i dag går ut. Det vore
intressant att höra var man kan tro att
Folkpartiets position kommer att hamna så
småningom. Ska vi ha det här på en fri
marknad? Ska maten produceras på en fri
marknad? Ska vi stödja något annat och i så
fall vad och med hur mycket pengar?
Sedan delar jag uppfattningen att det går
långsamt, men det har sin bakgrund i att
många länder fortfarande tycker att
jordbruksnäringen är viktig för dem och
därför är väldigt motvilliga att byta
system. De får ut alltför mycket ekonomiskt
av det nuvarande systemet.

Anf. 4 HARALD NORDLUND (fp):
Fru talman! Folkpartiets uppfattning i de
här frågorna är väldigt tydlig. Vi måste
sikta på att jordbrukspolitiken förändras
så att produktionen kommer att ske på en
fri marknad. Det är svaret. Det måste vara
inriktningen. Kvar blir detta med att
stödja de kollektiva nyttigheterna, se till
att vi bevarar biologisk mångfald och
håller landskapet öppet, bevara
kulturlandskap osv. Hur mycket pengar vi
ska ha för dessa insatser är jag inte
beredd att svara på. Det viktiga är att vi
lägger om politiken så att vi snabbare
kommer fram när det gäller avreglering, att
vi kommer in i en situation där
produktionen sker på en fri marknad och att
stöden utgår som miljöstöd.
Jag efterlyser nya grepp. Jag blir mer
och mer övertygad om att det sätt att
arbeta med de här frågorna som vi har inte
räcker. När jag har ställt frågor omkring
hur långt vi är beredda att gå när det
gäller att lägga besluten på regional och
lokal nivå avser jag alla de stora
kunskaper som finns hos bönderna och hos
lokalbefolkningen i de här frågorna. Jag
blir mer och mer övertygad om att vi på ett
bättre sätt måste ta vara på de
kunskaperna.
Jag har en förhoppning om att regeringen
i större utsträckning ska börja tänka och
agera i de här banorna också på EU-nivå.
Det måste vara så att bara ramarna dras upp
på EU-nivån. De är viktiga. Det här är
gemensamma EU-frågor. Men ta vara på den
lokala kunskapen och erfarenheten!

Anf. 5 Jordbruksminister MARGARETA
WINBERG (s):
Fru talman! Jag måste fråga Harald
Nordlund om det är en åternationalisering
som han talar om. I så fall är vi inte
överens. Nu är vi med i EU. Vi är med på en
gemensam marknad. Vi har en produktion vars
produkter ska cirkulera på denna marknad,
och bönderna ska konkurrera på denna
marknad. Då tror jag inte att man i varje
land kan ta tillbaka besluten. Det kan ju
leda till ganska sneda
konkurrensvridningar. Jag vill veta vad det
är för typ av tillbakatagande som
Folkpartiet och Harald Nordlund talar om.
Jag tror, och det vet vi ju också, att i
det nuvarande miljö- och
landsbygdsprogrammet har länderna möjlighet
att använda sig av det här i den mån man
väljer att göra det. Men det är inte
tvunget. Jag sade att i genomsnitt 10 % av
budgeten i EU går till det här miljö- och
landsbygdsprogrammet. I Sverige är det mer
än dubbelt så mycket som går dit. Det är
exempelvis tio gånger så mycket som i
Danmark. Varje land får självt inom vissa
ramar både bestämma hur mycket av sin
budget man vill ska gå till detta program
och utforma innehållet i programmet.
Visserligen ska det sedan gå ned till
Bryssel och bli godkänt, men det är mycket
en formalitet, för vi vet inom vilket
regelverk vi ska röra oss för att inte
snedvrida konkurrensen.
Det vore alltså intressant att höra hur
mycket ni vill ta tillbaka till lokal,
regional eller nationell nivå. Vad ska
Sverige bestämma om? Vad ska länet bestämma
om? Vad ska den lokala nivån - det måste
väl vara kommunen - bestämma om? Jag tror
att det är en svår väg att gå om man tror
att man bara ska dela ut en påse pengar och
sedan ge fria händer till de respektive
nivåerna att göra detta. Det låter
sympatiskt, men jag tror kanske inte att
Sverige som land skulle tjäna på det. Vi
kanske skulle hålla oss till något slags
regelverk. Det måste ju ändå finnas i
botten. Jag är rädd för att konkurrensen
skulle snedvridas om inte detta regelverk
fanns.
Sedan vill jag fråga om den här siffran
70 %. En minskning av stöden med 70 % är
vad Folkpartiet tidigare har uttalat sig om
att man kan tänka sig. Så mycket mindre
kommer jordbruket att kosta om Folkpartiet
får bestämma. Håller den siffran?

Anf. 6 HARALD NORDLUND (fp):
Fru talman! Jag är inte beredd att tala
om kronor eller procent. Att det blir fråga
om en kraftig minskning är ju uppenbart.
När det gäller beslutanderätten regionalt
och lokalt menar jag att svaret på frågan
från jordbruksministern är att det inte är
fråga om någon åternationalisering av
jordbrukspolitiken. Vad som nu sker är ju
att de här riktlinjerna på EU-nivå i hög
grad dras upp av proffspolitiker. Därefter
har man regionalt och lokalt att,
visserligen i viss frihet, bestämma hur man
ska använda de här medlen.
Vad jag tror att de nya greppen måste bli
handlar om att innan man är med och fattar
beslut på EU-nivå måste det regionala och
lokala samarbetet bli intensivare. Vi måste
ta med oss böndernas och lokalbefolkningens
kunskaper om och synpunkter på de här
frågorna i större utsträckning innan man
tar ställning på EU-nivå. Det är det som
jag efterlyser och ser som de nya greppen i
jordbrukspolitiken.

Anf. 7 Jordbruksminister MARGARETA
WINBERG (s):
Fru talman! Det här blir en konstig
debatt, eftersom Harald Nordlund nu står
och talar om att bönderna måste få vara med
och bestämma. I andra sammanhang brukar han
inte vara så väldigt producenttillvänd. Då
frågar jag: Är det bönderna som ska
bestämma detta? Finns det inte ett vidare
perspektiv än så? Det finns även ett
konsumentperspektiv och ett
samhällsperspektiv. Alla dessa tre
perspektiv måste komma in. Och
samhällsperspektivet svarar ju faktiskt vi
politiker för. Jag menar att
konsumentperspektivet och
producentperspektivet kan tillgodoses genom
att man har en dialog om programmen. Det
har vi haft. Vi har haft en remissomgång,
och vi har haft seminarier och annat. Men
det är väldigt farligt att snävt inrikta
sig mot att det är producenterna, bönderna,
som ska tala om hur de stöd som de själva
så småningom ska få ska användas. Jag menar
att vi lever i en värld som kräver större
ansvar än så. Vi lever i ett samhälle som
kräver vårt medborgerliga samhällsansvar.

Överläggningen var härmed avslutad.

4 § Svar på interpellation 2001/02:25 om
antidemokratisk verksamhet

Anf. 8 Statsrådet BRITTA LEJON (s):
Fru talman! Tomas Högström ställde våren
2001 en fråga till mig om vilka åtgärder
jag avser vidta för att skattemedel inte
används i strid med de intentioner som de
är avsedda för. Det ändamål som åsyftas är
Ungdomsriksdagen 2001 och ett av dess
utskott som hade fått benämningen Gatstenar
& Sammanträden - Två sätt att påverka
Europa. Jag svarade Tomas Högström i våras
att jag inte ämnar vidta några åtgärder mot
att Ungdomsriksdagen fått använda
skattemedel, eftersom det uttalade målet
för Ungdomsriksdagen är att stimulera
ungdomars demokratiska engagemang.
Per Unckel har nu frågat mig om jag
alltjämt har samma uppfattning i fråga om
statligt stöd till Ungdomsriksdagen mot
bakgrund av det som hände i Göteborg i
samband med EU-toppmötet och vilka åtgärder
jag avser vidta för att säkra att
skattemedel inte används för
antidemokratisk verksamhet.
Det kan tyckas märkligt att två frågor
ställts till mig som helt utgår från enbart
titeln på ett av Ungdomsriksdagens elva
utskott. Det verkar inte som om någon av
frågeställarna har brytt sig om att ta reda
på vare sig syftet med utskottets arbete
eller resultatet av detta arbete.
Det är så långt från sanningen som man
kan komma att som Per Unckel påstå att
"staten har varit med och finansierat de
mötesplatser där förståelse och acceptans
för våld och vandalism som politiska
metoder odlats". Det är en befängd idé att
Ungdomsriksdagen skulle ha uppmuntrat till
våldsamma aktioner av det slag som förekom
vid EU-toppmötet i Göteborg. Tvärtom är
Ungdomsriksdagen ett uttalat demokratiskt
forum som arbetar för att stärka ungdomars
kunskaper om demokrati och möjligheter till
inflytande. Att utveckla ungdomars
möjligheter och kunskaper i demokratins
arbetsformer utgör basen för att förhindra
att händelser av den typ som inträffade i
Göteborg blir vanligare och ökar i
omfattning.
Ungdomsriksdagen är ett partipolitiskt
obundet projekt som syftar till att öka
ungdomars inflytande i samhället genom att
skapa en mötesplats där aktuella frågor
behandlas utifrån ett ungdomsperspektiv och
utan krav på partipolitiskt
ställningstagande. Målet är att alla ska
återvända hem fulla med nya idéer och
inspiration och peppade att engagera sig
lokalt med något viktigt och intressant.
Ungdomsriksdagen fungerar som ett av många
viktiga alternativ till de traditionella
formerna för deltagande i samhällslivet.
Ungdomsriksdagen har hittills hållits
vartannat år och kommer fr.o.m. i år att
anordnas varje år. Projektet finansieras
genom bidrag från Ungdomsstyrelsen och
Integrationsverket, avgifter från
deltagande ungdomar och stöd av
värdkommunen samt en viss sponsring.
Till Ungdomsriksdagen kommer ca 1 000
ungdomar från hela Sverige.
Ungdomsriksdagen vänder sig till ungdomar i
åldern 13-20 år. De flesta deltagarna är i
åldern 15-16 år. De fyra dagarna som
Ungdomsriksdagen pågår består av arbete i
ett antal olika utskott, men också av ett
program med seminarier, möten för
ungdomsråd och kvällsarrangemang. Den
viktigaste delen är det arbete som sker i
utskotten. Resultatet av arbetet
sammanställs i en rapport som skickas till
berörda beslutsfattare i landet.
Jag anser att projekt av olika slag som
syftar till att öka ungdomars engagemang
och kunskaper i demokratifrågor är
angelägna och bör stödjas med skattemedel.
Det är just en sådan utveckling av de
demokratiska möjligheterna till inflytande
som kan förhindra våldsamma
utomparlamentariska aktioner av det slag
som Per Unckel avser i sin interpellation.

Anf. 9 PER UNCKEL (m):
Fru talman! Tack statsrådet för svaret på
interpellationen.
Britta Lejon bär ju den maktpåliggande
titeln demokratiminister, alltså ministern
för vårt öppna och fria samlevnadssätt,
ministern som ska värna vårt samlevnadssätt
på ett sådant sätt att våldet inte tillåts
ta överhanden. Det var därför som jag
ställde interpellationen till henne.
Bakgrunden är enkel, nämligen att en del
av de stenar som kastades i Göteborg vid EU-
toppmötet i juni kastades med statligt
stöd.
Jag ber i mina frågor egentligen
statsrådet göra en mycket enkel men mycket
viktig sak, nämligen att sätta demokratins
gränser, att ge besked om att staten inte
stöder vad som helst och att reagera när
demokratins värden kränks. Jag hade trott
att statsrådet skulle säga någonting om
det, men det gör hon inte. Hon upprepar i
realiteten ett svar som hon har gett före
Göteborgskravallerna på en likartad fråga
som då gällde vad statsrådet ansåg om
ungdomsriksdagens seminarium med titeln
Gatstenar & Sammanträden - Två sätt att
påverka Europa, som statsrådet refererade.
Men sedan klippte hon bort rubriken: Vilken
är din väg - Lär dig att hitta och använda
metoderna. Där slutade rubriken.
Nu säger statsrådet fortfarande att detta
var ett viktigt sätt att främja ungdomars
diskussion om demokratins värden.
På min fråga om vad statsrådet avser att
göra för att förhindra att statliga medel
används för antidemokratiska metoder svarar
statsrådet absolut ingenting. Det är som om
frågan och frågeställningen över huvud
taget inte finns, trots att alla vi som är
engagerade i demokratins livsformer och
arbetssätt säger oss att här ligger själva
kärnan i det som måste diskuteras efter det
som hände i Göteborg.
Fru talman! Jag säger inte att Britta
Lejon stöder det som inträffade i Göteborg.
Däremot säger jag att hon är antingen naiv,
flat eller okunnig. Samhället utanför
riksdagen hör nämligen vad statsrådet inte
säger. Det hör att hon inte har någonting
att säga om ett seminarium där man ber
deltagarna att komma för att fundera över
vilken väg som de ska välja mellan
gatstenarna och sammanträdet och för att
lära sig att hitta och använda metoderna.
Det hör också att statsrådet Lejon inte har
någonting att säga om att AFA,
Antifascistisk aktion, som hade de svarta
huvorna på sig i Göteborg och som
bokstavligen kastade en del av stenarna med
hjälp av 230 000 statliga skattekronor.
Statsrådet säger absolut ingenting. Drar
regeringen inga slutsatser av vad som har
inträffat när t.o.m. Revolutionär
kommunistisk ungdom finner att detta är för
magstarkt och lämnar det nätverk i vilket
AFA ingår? Då säger statsrådet fortfarande
ingenting. Vilka instruktioner har hon
eller regeringen t.ex. gett till de
statliga myndigheter som uppenbarligen kom
att finansiera en del av det som inträffade
i Göteborg? Observera, fru talman, att jag
inte säger att detta är något som
regeringen ville ha. Det ville den
naturligtvis inte. Men en regering måste
tänka på vad som hände när det väl har
inträffat och vara beredd att lända sig
erfarenheterna till efterrättelse.
Fru talman! Så här får det inte vara. När
demokratin kränks måste en regering som
värnar demokratins idé sätta sig till
motvärn. Då måste demokratiministern tala.
Då måste demokratiministern handla. Då kan
demomkratiministern inte låtsas som om
problemet inte existerar.

Anf. 10 HARALD NORDLUND (fp):
Fru talman! Jag var i Göteborg kort efter
det att den första vågen av kravaller hade
inträffat. Jag kom gående mot
Kungsportsavenyn. Plötsligt hör jag
stillsam orientalisk musik, och över avenyn
lägger sig ett lugn och en ro. Sedan jag
hade gått en bit - det var i den här
manifestationen jag själv skulle delta för
att göra en appell - träffade jag på några
polismän. En av polismännen vänder sig till
de människor som kommer tågande klädda i
gult och vitt, och så säger han: Varför kom
ni inte tidigare?
Polismannens fråga har väldigt starkt
fastnat i mig - varför kom ni inte
tidigare? Detta har fått mig att fundera
och också ännu mer börja engagera mig i
frågor kring icke-våld. Då tror jag att det
är viktigt att vi som riksdagsledamöter
snarare försöker trycka på för att få till
mer åtgärder för att sprida icke-
våldskulturen.
Jag för min del tror att Ungdomsriksdagen
dr ett sätt att sprida kunskap om
demokratin och att den vägen också sprida
icke-våldskulturen, men det behövs ju
mycket mer. Det är därför, fru talman, som
jag ville delta i den här debatten.
I går frågade jag statsministern: Vad gör
regeringen för att stötta skolor och
organisationer som nu deltar i icke-
våldspropaganda? Hur stöttar vi de många
människorna i dag? Jag tycker att vi gör
det i alltför liten utsträckning, och vi
måste göra det mer kraftfullt.
Visst ankommer detta på oss enskilda
människor. Vi måste ge stöd, och vi måste
ge mer stöd. Vi måste stödja de
ungdomsgrupper som vill ta tag i de här
frågorna för att det ska bli alltfler. Jag
vill uttrycka ett önskemål till regeringen:
Gör mer för att stötta det här därför att
snart är det för sent, men det är inte för
sent ännu. Vi måste alltså göra mer. Vad
ska vi göra för att stötta de här
människorna?

Anf. 11 Statsrådet BRITTA
LEJON (s):
Fru talman! Per Unckel må gärna använda
brösttoner i denna sal, i denna kammare,
men ta först reda på hur det föreligger med
sakförhållandena!
Först och främst: Den här
interpellationsdebatten handlade väl
ursprungligen om frågan om
Ungdomsriksdagen, men låt mig inledningsvis
göra ett klarläggande: Det som hände i
Göteborg - detta har jag, Per Unckel,
tidigare sagt; Per Unckel kan läsa
riksdagens protokoll - är något som
fullständigt spårade ur. Självklart är inte
våld acceptabelt som politisk arbetsmetod.
Självklart har vi från statens och de
ansvariga politikernas sida ett ansvar för
att se till att sätta just de tydliga
gränser som Per Unckel efterlyser och säga
att det i en demokrati är orden och
argumenten, att tala för sin sak och att
lyssna till andra, som är våra
arbetsmetoder. Självklart är inte våld
eller hot om våld något som hör hemma i en
demokrati.
Detta har jag vid upprepade tillfällen
uttalat. Jag kan försäkra, Per Unckel, att
regeringen inte använder statliga medel för
att stödja våldsamma aktioner. Om det, som
Per Unckel påstår, är så att det har hänt,
då är det ett misstag som naturligtvis inte
får upprepas. Regeringens hållning här är
glasklar.
För att återvända till Ungdomsriksdagen
kan jag säga - också som ett försök att
svara på Harald Nordlunds inlägg - att jag
tycker att det är viktigt att man som
politiker faktiskt bekymrar sig över vad
det är för frågeställningar som lyfts upp.
Arbetet i utskottet, med den något
provokativa titeln Gatstenar &
sammanträden, var förberett av Landsrådet
för Sveriges ungdomsorganisationer,
tillsammans med organisationen Peace Quest.
Peace Quest är en fredsorganisation som
startade 1983 - en organisation som aktivt
arbetar just för att förebygga våld och som
arbetar för ett icke-våldssamhälle och för
icke-våld som metod för att påverka.
Vad man gjorde i detta utskott handlade
om ett rollspel för att öka kunskapen om
hur beslut fattas i den europeiska unionen
- precis sådana åtgärder som vi borde
stötta och uppmuntra. För två dagar sedan
talade jag med Joel Lind som är ordförande
i Peace Quest. Jag sade då att jag hade
fått den här frågan från Per Unckel. Då
sade den unge mannen Joel Lind: Åh, snälla
rara, självklart inte! Här föregick inte
något som på något sätt kunde uppmuntra
till att kasta gatstenar - tvärtom!
Peace Quest är en icke-våldsorganisation,
och det arbete som försiggick i utskottet
på Ungdomsriksdagen handlade om precis det
som vi efterlyser, nämligen om: att vara
tydlig, om att sätta gränser och om tala om
vilka metoder som bör, och ska, användas
också av ungdomar i den svenska demokratin.

Anf. 12 PER UNCKEL (m):
Fru talman! Nu tar det sig. Plötsligt
blir nu statsrådet lite tydligare om
demokratin och gränserna. Det gläder mig
därför att det borde ha stått redan i
svaret, som faktiskt inte är ett svar på en
fråga som primärt handlar om
Ungdomsriksdagen. Ungdomsriksdagen är ett
exempel på ett problem som aktualiserades i
anslutning till Göteborgskravallerna,
nämligen om staten kan tänka sig att
indirekt eller direkt stödja organisationer
och verksamheter som riskerar att ramla
utanför demokratins råmärken.
Mitt svar på den frågan är ett klart och
entydigt hundraprocentigt nej - det kan
staten aldrig någonsin göra! För att vara
välvillig kan jag säga att statsrådet Lejon
nu börjar närma sig denna ståndpunkt. Alla
vi som har varit engagerade i vad som hände
efter Göteborg vet att statliga pengar gick
direkt till kravallerna - naturligtvis inte
med "vett och vilje", men väl därför att
naiva myndigheter uppenbarligen lämnade
pengarna; jag talar om AFA. Detta vet
statsrådet mycket väl - eller borde veta
det. Vet hon inte det, är det i sig
anmärkningsvärt. 230 000 kr gick till en
organisation inrymmande människor med klart
antidemokratiska uppfattningar och som
visade sig vara de som i Göteborg bar
huvudansvaret för kravallerna.
Nu säger statsrådet: Om det hände var det
ett misstag. Då vill jag fråga: Vad avser
regeringen att göra för att ge ett klart
besked till omgivningen om att denna typ av
pengar aldrig någonsin i framtiden kommer
att utgå? Är Britta Lejon beredd att säga
att det är stopp för pengar som kan
misstänkas gå till organisationer som inte
har rent demokratiskt mjöl i sin påse?

Anf. 13 HARALD NORDLUND (fp):
Fru talman! Jag vill knyta an till Peace
Quest och även här vittna. Vid ett flertal
tillfällen, senast i går, har jag träffat
de ungdomar som är engagerade i Peace
Quest, och jag kan säga att jag som
politiker aldrig känt mig så stimulerad som
efter det att jag har träffat de här
ungdomarna; detta tack vare det engagemang
som finns hos ungdomarna, den kunskap som
finns och den vilja som finns att vara med
och lära sig mer. Jag märker inte något av
inställningen att använda revolutionen
eller andra odemokratiska medel för att
komma fram. Tvärtom handlar det om en vilja
att lära sig mer. Man vill lyssna på mig,
och jag lyssnar på dem. Det är den
diskussionen som vi måste föra mer. Hur
stöttar vi dessa människor, och hur stöttar
vi andra? De är för få i dag; de måste bli
fler.
Jag upprepar frågan: Vad kan vi och
regeringen göra mer för att stötta Peace
Quest och andra som vill göra en insats för
att sprida icke-våldskulturen?

Anf. 14 Statsrådet BRITTA
LEJON (s):
Fru talman! Självfallet ska inte
skattebetalarnas pengar användas för
antidemokratiska aktiviteter eller till
organisationer som bedriver en sådan
verksamhet. Det är utgångspunkten, och det
är detta som vi ska hålla oss till.
Förekommer det något annat måste det rättas
till.
Det kan finnas anledning för Per Unckel
att dra sig till minnes att till
demokratins grundläggande värderingar hör
yttrandefrihet. Vi har också i Sverige
bestämt oss för att ha ett mycket öppet
samhälle där vi inte använder oss av förbud
som ett hot.
Per Unckels parti, bl.a., samarbetar med
sådana partier som i dag finns
representerade i olika politiska
församlingar i Sverige och som - enligt min
mening - inte alla gånger fullständigt
företräder demokratiska uppfattningar, utan
de kan ha rasistiska attityder, vara
intoleranta och ha antidemokratiska
åsikter. Per Unckels parti och andra
partier samarbetar med dessa partier. Det
är ett bekymmer som vi också har anledning
att diskutera.
Men får att återgå till själva
grundfrågan: Staten ska självfallet inte
stödja antidemokratiska aktiviteter. Staten
och vi som folkvalda politiker har ett
ansvar för att vara tydliga och dra
gränser. Jag förväntar mig att Per Unckel,
som ordförande i konstitutionsutskottet,
och alla andra på olika arenor kommer att
bedriva det arbetet gemensamt.
Dessutom håller jag helt med Harald
Nordlund om att vi har all anledning att
förstärka våra insatser för att uppmuntra
till ett demokratiskt, kreativt tänkande
och till ett demokratiskt engagemang bland
våra ungdomar i Sverige i dag. Regeringen
bedriver det arbetet på många olika sätt.
Ett sätt är att inom ramen för skolan se
till att skolan fokuserar betydligt mer än
vad man hittills har gjort frågor som rör
demokrati och mänskliga rättigheter,
demokratins grundläggande värderingar,
beslutsformer och spelregler. Dit hör
naturligtvis icke-våld.
Vi uppmärksammar också 80-årsjubileet av
den allmänna rösträtten. Vi tillsätter en
ny valmyndighet som ska uppmuntra till högt
valdeltagande och insikt om och förståelse
för den allmänna rösträttens betydelse i
den svenska demokratin. Vi bedriver detta
arbete på en mängd olika sätt, t.ex. genom
Forum för levande historia och genom att se
till att fortsätta att stödja
Ungdomsriksdagen.

Anf. 15 PER UNCKEL (m):
Fru talman! Statsrådet Lejon skulle göra
sig bättre utan otydliga insinuationer om
vilka partier hon anser att mitt parti
samarbetar med. Jag skulle möjligen kunna
svara med att mitt parti aldrig någonsin
har övervägt att basera sitt
regeringsinnehav på ett parti som tidigare
var direkt lierat med några av de värsta
mördarna i Europas historia. Nog om detta.
Enligt Britta Lejon säger nu regeringen
att det inte ska betalas ut några
statsbidrag till organisationer som inte
ställer upp på demokrati. Utmärkt. Då har
vi kommit en bit på väg.
Då återstår bara frågan som jag ställde
redan för en månad sedan och som statsrådet
har hunnit att grunna på länge, nämligen:
Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta
för att detta inte längre sker? Det är inte
statsrådet själv som har delat ut de pengar
som jag angriper och som jag anför som
exempel på att statsmakterna agerar
inkonsekvent, utan det är de underställda
myndigheterna.
Min fråga blir naturligtvis om statsrådet
nu är beredd att tillse att de regeringen
underställda myndigheter som har gjort det
som vi nu kritiserar i fortsättningen
upphör med det. Det är angeläget att
regeringen ger ett entydigt besked på den
punkten. Om man inte gör det kommer också
ljudet av det som inte sägs att höras.
Statsrådet säger mycket riktigt att
demokratin inte baseras på förbud utan på
det öppna och fria meningsutbytet. Alldeles
korrekt. Men det öppna meningsutbytet får
aldrig övergå i att man till äventyrs ser
mellan fingrarna på dem som bryter mot
principen om det öppna meningsutbytet.
Demokratins livsnerv är den öppna, fria
debatten. Men den är också rättsstaten som
säger ifrån när den öppna, fria debatten
kränks. Jag hör till dem som ser med
utomordentligt stort allvar på det som
hände i Göteborg. Jag är därför angelägen
om att alla som står för de demokratiska
värdena inser vidden av den utmaning mot
demokratin som stenkastningen kom att
utgöra.

Anf. 16 Statsrådet BRITTA
LEJON (s):
Fru talman! Det är betryggande att Per
Unckel som med denna stora emfas och detta
stora engagemang försvarar gränssättandet i
den svenska demokratin och rättssamhället
också är konstitutionsutskottets
ordförande.
Om det finns något sätt som jag kan lugna
Per Unckel på ska jag återigen förtydliga
och upprepa att statliga medel självfallet
inte ska användas för antidemokratiska
verksamheter.
Däremot tror jag inte att det behöver
vidtas några ytterligare åtgärder än dem
som regeringen redan har vidtagit för att
se till att skattebetalarnas pengar används
till verksamheter som de är avsedda för.
Jag kan lova Per Unckel att vi i det
fortsatta arbetet naturligtvis kommer att
fokusera detta. Men dessa regler finns
redan och de ska fortsätta att gälla.
Jag tror att Per Unckel har uppnått sitt
syfte med interpellationen och debatten här
i dag, nämligen att fokusera en viktig
frågeställning i den svenska demokratin.
Men det vore nog klokt att Per Unckel i
fortsättningen, när han väljer att ställa
sådana frågor till mig, redan i sin fråga
tar upp det som han egentligen vill
diskutera. Ungdomsriksdagen har vi all
anledning att fortsätta att stödja.

Överläggningen var härmed avslutad.

5 § Hänvisning av ärenden till utskott
och beslut om förkortad motionstid

Föredrogs och hänvisades
Propositioner
2001/02:25, 42 och 46 till skatteutskottet
2001/02:23 till trafikutskottet

Beträffande prop. 2001/02:23 hade
regeringen föreslagit att motionstiden
skulle förkortas till två dagar.

Kammaren biföll detta förslag.

Tredje vice talmannen meddelade att
motionstiden skulle utgå måndagen den
29 oktober kl. 16.30.

Ajournering

Kammaren beslutade kl. 9.48 på förslag av
tredje vice talmannen att ajournera
förhandlingarna till kl. 14.00 då de för
dagens bordläggning aviserade ärendena
väntades föreligga.

Återupptagna förhandlingar

Förhandlingarna återupptogs kl. 14.00.

6 § Bordläggning

Anmäldes och bordlades
Skrivelse
2001/02:48 Användning av försöksdjur

Skatteutskottets betänkande
2001/02:SkU2 Skatten på vin

Finansutskottets betänkanden
2001/02:FiU6 Rätt för sparbanker och
medlemsbanker att driva verksamhet
utomlands m.m.
2001/02:FiU8 Riksbankens deltagande i
finansieringen av IMF:s mjuka utlåning

Utrikesutskottets betänkande
2001/02:UU3 Partnerskapsavtalet mellan
Europeiska gemenskapen och dess
medlemsstater och staterna i Afrika,
Västindien och Stillahavsområdet

Trafikutskottets betänkande
2001/02:TU4 Åtgärder för förbättrad
fartygssäkerhet

Socialförsäkringsutskottets betänkande
2001/02:SfU3 Reformerade regler för
bostadstillägg till pensionärer m.fl.

Utbildningsutskottets betänkande
2001/02:UbU3 Asylsökande barns skolgång
m.m.

7 § Anmälan om frågor för skriftliga
svar

Anmäldes att följande frågor för
skriftliga svar framställts

den 26 oktober

2001/02:108 av Birgitta Ahlqvist (s) till
socialminister Lars Engqvist
Den vita käppens status
2001/02:109 av Chatrine Pålsson (kd) till
socialminister Lars Engqvist
Väntetiderna för cancerpatienter
2001/02:110 av Henrik S Järrel (m) till
försvarsminister Björn von Sydow
Försvarets helikopteraffär
2001/02:111 av Gunnel Wallin (c) till
näringsminister Björn Rosengren
Persontrafiken mellan Sverige och Tyskland
2001/02:112 av Fredrik Reinfeldt (m) till
justitieminister Thomas Bodström
Underlaget för ny lagstiftning mot
kvinnovåld
2001/02:113 av Lennart Värmby (v) till
miljöminister Kjell Larsson
Redovisning av koldioxidutsläpp
2001/02:114 av Murad Artin (v) till
statsrådet Maj-Inger Klingvall
Flyktingsituationen i Afghanistan
2001/02:115 av Murad Artin (v) till
utrikesminister Anna Lindh
Afghanska flyktingar vid Paktistans gräns
2001/02:116 av Ester Lindstedt-Staaf (kd)
till socialminister Lars Engqvist
Svenska för invandrade läkare
2001/02:117 av Michael Hagberg (s) till
näringsminister Björn Rosengren
Arbetsmarknadssituationen i Katrineholm
2001/02:118 av Murad Artin (v) till
utrikesminister Anna Lindh
Mänskliga rättigheter och barnens
rättigheter i Iran
2001/02:119 av Murad Artin (v) till
utrikesminister Anna Lindh
Misstänkt användning av BC-vapen
2001/02:120 av Murad Artin (v) till
utrikesminister Anna Lindh
Svenska medborgares säkerhet vid
utlandsbesök
2001/02:121 av Nils-Göran Holmqvist (s)
till näringsminister Björn Rosengren
Samhall

Frågorna redovisas i bilaga som fogas
till riksdagens snabbprotokoll tisdagen den
30 oktober.

8 § Anmälan om skriftliga svar på
frågor

Anmäldes att skriftliga svar på följande
frågor inkommit

den 26 oktober

2001/02:59 av Sven-Erik Sjöstrand (v) till
justitieminister Thomas Bodström
Spridning av främlingsfientliga uppgifter
inom polisen
2001/02:63 av Karin Pilsäter (fp) till
utbildningsminister Thomas Östros
Effektiviteten hos CSN
2001/02:87 av andre vice talman Eva
Zetterberg (v) till statsrådet Leif
Pagrotsky
Kanonexport till Indien
2001/02:88 av Berit Jóhannesson (v) till
statsrådet Leif Pagrotsky
Vapenexport till Bahrain
2001/02:92 av Margareta Viklund (kd) till
utrikesminister Anna Lindh
Minor och vapen i Afghanistan

Svaren redovisas i bilaga som fogas till
riksdagens snabbprotokoll tisdagen den
30 oktober.

9 § Kammaren åtskildes kl. 14.01.

Förhandlingarna leddes
av tredje vice talmannen från sammanträdets
början till ajourneringen kl. 9.48 och
av förste vice talmannen därefter till
sammanträdets slut.