Riksdagens snabbprotokoll 2000/01:81 Fredagen den 16 mars

ProtokollRiksdagens protokoll 2000/01:81

Riksdagens snabbprotokoll Protokoll 2000/01:81 Fredagen den 16 mars Kl. 9.00 - 10.01

---

12.00 - 12.01

Det justerade protokollet beräknas utkomma om 3 veckor

--------------------------------------------------------------------

1 § Meddelande om frågestund

Talmannen meddelade att vid frågestunden tors-
dagen den 22 mars kl. 14.00 skulle följande statsråd
närvara:
Vice statsminister Lena Hjelm-Wallén,
statsrådet Ingela Thalén, jordbruksminister Margareta
Winberg, socialminister Lars Engqvist och finansmi-
nister Bosse Ringholm.
2 § Meddelande om information från regering-
en

Talmannen meddelade att tisdagen den 27 mars
kl. 14.00 skulle statsminister Göran Persson lämna
information från EU-toppmötet i Stockholm den 23
och 24 mars.

3 § Anmälan om fördröjda svar på interpella-
tioner

Till riksdagen hade inkommit följande skrivelser:

Interpellation 2000/01:284

Till riksdagen
Interpellation 2000/01:284 av Marianne Anders-
son (c) om vindkraften.
Interpellationen kommer att besvaras den 20 mars
2001.
Skälet till dröjsmålet är att det har varit svårt att
hitta en debattdag som passat både interpellanten och
statsrådet.
Stockholm den 14 mars 2001
Näringsdepartementet
Björn Rosengren
Enligt uppdrag
Dag Ekman
Expeditionschef

Interpellation 2000/01:294

Till riksdagen
Interpellation 2000/01:294 av Harald Nordlund
om världens barn.
Interpellationen kommer att besvaras tisdagen den
3 april 2001.
Skälet till dröjsmålet är tjänsteresor.
Stockholm den 12 mars 2001
Justitiedepartementet
Britta Lejon

Interpellation 2000/01:315

Till riksdagen
Interpellation 2000/01:315 av Margit Gennser om
yttrandefriheten i EU.
Interpellationen kommer att besvaras tisdagen den
3 april 2001.
Skälet till dröjsmålet är tjänsteresor.
Stockholm den 12 mars 2001
Justitiedepartementet
Britta Lejon

4 § Svar på interpellation 2000/01:289 om be-
skattningen av personaloptioner

Anf. 1 Finansminister BOSSE RING-
HOLM (s):
Fru talman! Catharina Hagen har frågat mig vilka
åtgärder jag avser att vidta för att skapa en mer kon-
kurrenskraftig beskattning av personaloptioner.
Jag har i november 1999 svarat på en interpella-
tion från Catharina Hagen med samma innehåll som
den nu aktuella. Jag svarade att jag inte såg något
behov av att ta initiativ till förändringar i beskattning-
en av personaloptioner.
I sakfrågan vill jag erinra om att det är en viktig
princip i det svenska skattesystemet att alla inkomster
av arbete ska beskattas på samma sätt, oavsett om
ersättningen utgår som kontant lön eller som en för-
mån. Jag kan inte se något skäl till att frångå denna
princip och skapa en särskild skatteförmån för den
som får ersättning för arbete via en option i förhål-
lande till den som får ersättning i form av kontant lön.
Det kan också tilläggas att det bara är inom vissa
delar av arbetsmarknaden som personaloptioner kan
erhållas och det finns enligt min mening inte någon
anledning till att de personer som kan erhålla optioner
ska få en gynnsammare beskattning än andra.
Jag har således ingen avsikt att för närvarande fö-
reslå någon ändring i beskattningen av personaloptio-
ner.

Anf. 2 CATHARINA HAGEN (m):
Fru talman! Tack för svaret, finansministern!
I sitt svar utgår finansministern från att persona-
loptioner ska betraktas som lön och att de därför inte
ska behandlas annorlunda än vanliga arbetsinkomster.
Men min utgångspunkt är en annan.
Personaloptioner är ett annorlunda sätt att avlöna
medarbetare. För den anställde är det betydligt mera
riskfyllt. Personaloptioner kan ge mycket, men de kan
också ge ingenting, vilket de flesta av oss har noterat
under den senaste tiden. Personaloptioner innebär att
man inte behöver vara ekonomiskt resursstark för att
bli delägare i ett företag. Man betalar i princip ingen-
ting vid utfärdandet av optionerna, men man har en
chans att få mycket samtidigt som man riskerar att
inte få någonting. Socialavgifter läggs på vid den
tidpunkt då man utnyttjar optionen, och då inkomst-
beskattas också den anställde.
Det är vanligt med personaloptioner utomlands. I
USA betraktar man dem som ett riskfyllt belöningsin-
strument och har en särskild beskattning, ca 20 %. I
England och i många andra europeiska länder är be-
skattningen mycket lägre än i Sverige. Visserligen
inkomstbeskattas man för optionerna, men det läggs
inte på några socialavgifter. För närvarande håller
England på att införa en ännu förmånligare skatt på
optioner. Det finns ett sådant tryck även i andra län-
der fast man utgår redan från en mycket lägre skatte-
nivå.
I interpellationssvaret nämner finansministern att
det är viktigt att inkomst av arbete ska beskattas på
samma sätt. Redan tidigare har regeringen aviserat att
det är svårt att belöna kvalificerad arbetskraft. Därför
har regeringen t.ex. infört en speciell skatt för utländ-
ska experter eftersom konkurrensen är stor om denna
arbetskraft. De utländska experterna får också för-
månligare beskattning på personaloptioner eftersom
dessa räknas in i det skatteunderlag som de utländska
experterna får en skattereduktion på.
Därför kan man redan i dag säga att personalop-
tioner beskattas olika beroende på om man är en
svensk högutbildad eller om man är en s.k. utländsk
expert. Om man har en option och arbetar i olika
länder är Sveriges regler till stor nackdel. Man be-
skattar personaloptionen i Sverige när man flyttar ut,
om man kan utnyttja optionen här, medan andra län-
der har en annan tidpunkt. Det innebär att beskatt-
ningen av personaloptioner för den arbetskraft som
flyttar utomlands är extra oförmånlig i Sverige, efter-
som optionen beskattas en gång extra här.
Det finns alltså tre olika sätt att beskatta persona-
loptioner, och det gäller utländska experter, vanliga
svenskar och sådan arbetskraft som flyttar mycket
mellan olika länder. Det är därför som jag frågar
finansministern ytterligare en gång om det inte är
angeläget att se över denna beskattning. Det är också
angeläget att ha instrument som gör det lätt för före-
tag att växa och bli större. Det är inte lyckligt att vara
beroende av stora, enskilda företag - det kan vi se i
dag i och med raset för Ericsson.
Finns det verkligen ingenting som gör att finans-
ministern i dag överväger en ny beskattning? Finns
det inte nya fakta som gör att man tänka sig att se
över denna beskattning, särskilt som utländska ex-
perter har fått en annorlunda beskattning och när
utlandet dessutom sänker beskattningen på persona-
loptioner?

Anf. 3 Finansminister BOSSE RING-
HOLM (s):
Fru talman! Vårt skattesystem behöver inte fler
undantag. Tvärtom behöver det fredas från den typ av
undantag som skapar ännu mer ogenomtränglighet i
systemet.
Det är alldeles riktigt som interpellanten säger, att
den som överenskommer med sin arbetsgivare om
ersättning i form av ett optionssystem tar på sig stora
risker. Det är upp till den enskilde att själv bedöma
om han eller hon vill ta den typen av risker.
Jag ser inget skäl till att svara på annat sätt än vad
jag har gjort tidigare på den frågan. Vårt skattesystem
ska inte dräneras genom nya typer av undantag.

Anf. 4 CATHARINA HAGEN (m):
Fru talman! Det är ju inte vi moderater som före-
slår en rad undantag från en hög beskattning. Rege-
ringen envisas med att behålla den höga nivån på
beskattningen och själv införa en rad undantag, varav
jag har nämnt ett enda, nämligen beskattningen av
utländska experter.
Man ska inte se på personaloptioner som ett un-
dantag från en lönebeskattning utan som ett riskfyllt
belöningsinstrument och därmed införa en kapitalbe-
skattning. Men jag inser att finansministern inte alls
är inne på samma linje.
Jag måste ändå få påpeka att det inte är så att fi-
nansministerns skattekista skulle bli så mycket tom-
mare om man ändrade beskattningen. I dag försöker
företagen undvika den oförmånliga beskattningen
genom att anlita konsulter och införa försäkringssys-
tem - allt för att beskattningen av personaloptioner är
så krånglig och oförmånlig att man vill undvika den.
Det finns i dag inte många företag som de facto ut-
nyttjar personaloptioner.
Jag anser att man gör det krångligt för företagen
genom dessa regler. Eftersom andra länder inser vik-
ten av nya belöningssystem för kvalificerade medar-
betare borde Sverige, inte gå i bräschen men man
borde i alla fall följa andra länder. Regeringen är ju
medveten om skattekonkurrensen när det gäller kvali-
ficerad arbetskraft, så jag är förvånad över att fi-
nansministern är så oerhört negativ till att se över
denna typ av beskattning.
Jag skulle då vilja fråga finansministern ytterliga-
re en gång: Om regeringen nu inte vill ändra den
principiella beskattningen av personaloptioner, kan
inte finansministern då tänka sig att åtminstone ändra
tidpunkten för betalning av socialavgifter för perso-
naloptioner?
Det är väldigt olyckligt, som det är i dag, när fö-
retagen inte vet hur stora kostnaderna blir för soci-
alavgifterna eftersom socialavgifterna faller ut när
den enskilde utnyttjar optionen, och företagen vet ju
inte när det kan bli. Näringslivet har framfört önske-
mål om att ändra tidpunkten för betalning av soci-
alavgifterna till den s.k. kantidpunkten i stället för
utnyttjandetidpunkten.
Därför frågar jag finansministern: Finns det ingen
möjlighet att ni kan tänka er att se över denna fråga?
En annan fråga är: Kan finansministern inte tänka sig
att sänka socialavgifterna eller helst slopa dem, efter-
som många andra länder har sänkt dem på det här
belöningsinstrumentet? Varför ska Sverige alltid
urskilja sig med att ha den mest oförmånliga beskatt-
ningen på sådant som är väldigt viktigt ur konkur-
renssynpunkt?
Jag har alltså två konkreta frågor om tidpunkten
för betalningen och även storleken på socialavgifter-
na.
Är det inte möjligt att finansministern vid något
tillfälle kan tänka sig att beakta dessa önskemål från
näringslivet?

Överläggningen var härmed avslutad.

5 § Svar på interpellation 2000/01:260 om hus-
hållsnära tjänster

Anf. 5 Finansminister BOSSE RING-
HOLM (s):
Fru talman! Margareta Cederfelt har frågat stats-
rådet Mona Sahlin om hon är beredd att verka för att
det ska vara möjligt för hushållen att anlita hushåll-
snära tjänster på den vita marknaden. Arbetet inom
regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara
på frågan.
Frågan är ställd med anledning av att många män-
niskor, framför allt kvinnor, blir sjukskrivna eller på
annat sätt drabbas av ohälsa vilket leder till att de inte
längre står till arbetsmarknadens förfogande.
Regeringen ser mycket allvarligt på den ökade
ohälsan i arbetslivet och har därför inlett en omfat-
tande översyn av dess orsaker. Som ett led i att kom-
ma till rätta med problemet har olika utredningsinsat-
ser genomförts och andra har påbörjats. En särskild
utredare har tillkallats för att utarbeta förslag till en
samlad handlingsplan för ökad hälsa i arbetslivet.
Arbetet ska bedrivas med hänsyn tagen till både
kvinnor och mäns förutsättningar och behov. Förslag
till handlingsplan ska lämnas senast den 1 juni 2001.
När det gäller skattesystemets utformning är rege-
ringens huvudlinje att stimulera arbetsmarknadsdelta-
gande, arbetsutbud, sysselsättning och utbildning med
brett inriktade justeringar av skatteuttaget på för-
värvsinkomster. Den pågående inkomstskatterefor-
men - däribland kompensation för den allmänna
pensionsavgiften - har medfört lägre skatter för låg-
och medelinkomsttagare. I detta avseende är refor-
men särskilt betydelsefull för deltidsarbetande och för
kvinnor.
Det är oklart i vilken mån särskilda skatteregler
för hushållsnära tjänster skulle kunna leda till en
generellt sett lägre arbetsbelastning och därigenom
till att färre personer kommer att stå utanför arbets-
marknaden. Särskilda skatteregler, vilka i normalfal-
let leder till snedvridande konkurrens, måste därtill
vägas mot skatteregler som är så rättvisa, enkla, neu-
trala och likformiga som möjligt.

Anf. 6 MARGARETA CEDERFELT (m):
Fru talman! Jag ber att få tacka finansministern
för svaret på min interpellation.
Interpellationen var ursprungligen riktad till stats-
rådet Mona Sahlin, beroende på det uttalande statsrå-
det Sahlin har gjort avseende hushållsnära tjänster
den 13 februari 2001 vid en konferens angående pen-
sionsfrågor. Statsrådet Sahlin uttalade sig där positivt
för hushållsnära tjänster och sade att hon var beredd
att stödja en reform som skulle göra det möjligt för
människor att anlita hushållsnära tjänster.
Min fråga handlar just om huruvida regeringen är
beredd att utarbeta ett förslag som skulle göra det
möjligt för hushållen att anlita dessa tjänster. Finans-
ministern har inte svarat på frågan utan talat om prin-
ciperna för beskattning, att det ska vara likvärdiga
system osv.
Men min fråga handlar egentligen inte om dessa
frågor, utan den handlar om huruvida regeringen är
beredd att gå på samma linje som statsrådet Sahlin,
dvs. att faktiskt ta tag i problemet som många hushåll
har med att inte klara av att kombinera arbete, familj
och fritid. Det gäller att få detta att gå ihop i en mo-
dell som innebär att man faktiskt orkar med tillvaron
och inte drabbas av ohälsa. Vi kan ju faktiskt se att
det är just kvinnorna som drabbas av ökande ohälsa,
framför allt kvinnorna inom den offentliga sektorn.
Det tycker jag är ett väldigt allvarligt problem som
naturligtvis måste åtgärdas.
Det är någonting som är fel i hela systemet när
människor är sjuka i den omfattning som är i dag och
utbrändhet i det närmaste är en folksjukdom - ut-
brändhet bland förvärvsarbetande människor i arbets-
för ålder. Därför måste möjligheterna att göra någon-
ting åt detta ses över.
I det här sammanhanget är det omöjligt för ett
stort antal medborgare att anlita hushållsnära tjänster.
Tidigare fanns möjligheten att via rotavdragen anlita
tjänster för reparationer osv. i hushållen. Effekterna
av rotavdragen har i olika utredningar visat sig vara
väldigt positiva.
Nu kommer vi till hushållsnära tjänster. Vad är
regeringens inställning när det gäller dessa? Är in-
ställningen att betrakta som överensstämmande med
Mona Sahlins inställning?

Anf. 7 Finansminister BOSSE RING-
HOLM (s):
Fru talman! Regeringens uppfattning är att det
inte är via skattepolitiken som vi i första hand ska
angripa de problem som finns i vårt arbetsliv.
Regeringen ser mycket allvarligt på att vi har haft
en period av ökad ohälsa i arbetslivet som har lett till
exempelvis fler långtidssjukskrivningar. Därför tog
regeringen redan i vårpropositionen för ett år sedan
initiativ till att ta fram ett antal förslag och ett pro-
gram för att motverka ohälsa i arbetslivet. Det är ett
arbete som nu pågår mycket intensivt, och som jag
redovisade i mitt interpellationssvar kommer det
också inom kort att presenteras ytterligare material i
denna fråga.
Jag tror att det här är en fråga som borde engagera
alla arbetstagare och alla arbetsgivare i landet. Det är
inte i första hand här i Sveriges riksdag, i kammaren,
i regeringen eller i andra parlamentariska samman-
hang som besluten kan fattas som ändrar situationen
på våra arbetsplatser, utan det är just på den enskilda
arbetsplatsen. Det är samarbetet mellan arbetsgivare
och arbetstagare som är så oerhört viktigt för att
komma till rätta med problemen med den stress och
den ökade arbetsbelastning som många upplever.
Därför handlar det mer om att hitta instrument inom
andra politiska sektorer än skattepolitiken för att
komma till rätta med det hela.
Jag förstår interpellantens fråga som ju handlar
om den vanliga moderata linjen, att alla problem ska
lösas via skattesänkningar och därmed ökade subven-
tioner till enskilda sektorer. Regeringens uppfattning
är att det har skett en fantastisk utveckling under
senare år, där just den privata tjänstesektorn, som
berörs i interpellationen, är den kanske snabbast väx-
ande sektorn på vår arbetsmarknad. Att i ett sådant
läge gå in med subventioner till denna sektor skulle
inte lösa de problem som vi diskuterar här, utan det är
helt andra typer av insatser som behöver göras för att
komma till rätta med ohälsan i arbetslivet.

Anf. 8 MARGARETA CEDERFELT (m):
Fru talman! Ja, visst finns det ohälsa inom arbets-
livet. Så långt är finansministern och jag överens. När
det sedan gäller hur vi ska tackla problemen är det
klart att det finns olika åtgärder som behöver vidtas.
Men samtidigt finns det vissa fakta som inte kan
sopas under mattan. Dessa handlar om att det framför
allt är bland kvinnorna som sjukskrivningarna ökar,
framför allt kvinnor med anställning inom den of-
fentliga sektorn.
När vi nu återvänder till de hushållsnära tjänsterna
i debatten kan jag säga att det inom den privata sek-
torn har börjat utvecklas avtal som innebär att en stor
grupp anställda kan få hushållsnära tjänster utförda
som förmåner. Detta är tyvärr ingenting som den
stora gruppen kvinnor inom offentlig sektor ännu så
länge har fått möjlighet till.
Genom att utarbeta det system som Mona Sahlin
har uttalat sig positivt om såväl den 13 februari 2001
som vid ett flertal tillfällen under förra året skulle det
vara möjligt för hushållen att själva ta ställning i
denna fråga.
Det är faktiskt så att vårt grannland Finland har
gjort det möjligt för hushållen att anlita hushållsnära
tjänster genom en 40-procentig skattereduktion.
Det pågår också projekt inom EU i syfte att slå
undan fötterna på den svarta marknaden för att på så
sätt både göra det möjligt för människor att vara lag-
lydiga och också öka tryggheten för de personer som
annars ägnar sig åt svart arbete. Det här är också en
viktig fråga. Det tror jag säkert att finansministern
också anser.
Det vore bra om man gjorde det möjligt för hus-
hållen att anlita dessa tjänster. Frågan får inte åter
dras i långbänk medan människor fortsätter att vara
sjuka och drabbas av ohälsa. Det är också en stor
grupp människor som ägnar sig åt svartarbete och
lever i otrygghet.
Hur är regeringens inställning i dessa frågor?

Anf. 9 CATHARINA HAGEN (m):
Fru talman! Jag vill bara kommentera en liten sak
som finansministern sade, nämligen att skatteregler
inte är ett sätt att påverka om fler eller färre personer
ska stå utanför arbetsmarknaden. Det tycker jag är ett
väldigt underligt uttalande från finansministern. Na-
turligtvis är det så, som finansministern själv har
påpekat i många sammanhang, att marginaleffekterna
är väldigt viktiga när det gäller att få ut människor på
arbetsmarknaden. Det är bl.a. därför som regeringen
själv inför t.ex. maxtaxa inom barnomsorgen. Man
funderar nu på att ta bort de inkomstprövade bostads-
bidragen. Detta är en annan sida av skattesystemet.
Naturligtvis är det så att även marginaleffekterna
inom själva skatten påverkar utbudet av arbetskraft
och även, som Margareta Cederfelt påpekar, efterfrå-
gan. Så visst påverkar skattereglerna i mycket hög
utsträckning vår arbetsmarknad.
Det har också påpekats från OECD och EU att
Sverige måste sänka sina marginalskatter. Det är helt
nödvändigt för att öka sysselsättningen.
Finansministern påpekar att vi inte ska ha en mas-
sa undantag. Jag skulle ingenting hellre önska än att
vi slapp alla dessa undantag, men de är nödvändiga
därför att regeringen förespråkar en högskattepolitik.
Då tror vi att det är bättre att man börjar med undan-
tag inom vissa sektorer för att se om det inte fungerar
bättre. Allrahelst vill vi sänka skatten inom ett myck-
et bredare område, men vi tycker ändå att hushålls-
sektorn vore ett väldigt lämpligt område att börja
sänka skatten inom, för det är stora svårigheter för de
flesta familjer när det gäller att få hjälp i hemmen.
Inte minst för de äldre är det väldigt svårt att få till-
gång till den hemtjänst som de skulle behöva. Att
sänka skatten på hushållsnära tjänster för äldre tycker
vi skulle vara ett utmärkt exempel på hur man skulle
kunna hjälpa de äldre. Vi vill gärna sänka skatten för
alla hushållsnära tjänster, men jag tror att de äldre är
en kategori som skulle ha mycket stort behov av
detta.
Jag vill därför fråga finansministern vad han me-
nar med att skatteregler inte påverkar arbetsmarkna-
den.

Anf. 10 Finansminister BOSSE RING-
HOLM (s):
Fru talman! Det är oerhört viktigt att vi har ett
skattesystem som är enkelt, genomskinligt, hanterbart
och effektivt. Det förvånar mig egentligen inte att
Moderata samlingspartiets företrädare här i riksdagen
ständigt försöker krångla till skattesystemet och stän-
digt försöker hitta nya sätt att införa undantag i skat-
tesystemet och därmed göra det mer ineffektivt och
orättvist.
Jag är förvånad över, eftersom det egentligen stri-
der mot den moderata ideologin, att man ständigt
misstror marknadsekonomin. Man vill ständigt ha
olika regler för olika sektorer på arbetsmarknaden
och i näringslivet. Vi har ett skattesystem som ska
behandla olika branscher och olika näringsgrenar så
enhetligt och korrekt som möjligt, och jag har svårt
att förstå den typ av ständig misstro mot marknaden
som företrädare för Moderata samlingspartiet ger
uttryck för genom att man vill införa ständiga undan-
tagsregler.
Det som Margareta Cederfelt pekar på i sin inter-
pellation - att det är ett faktum att vi har fått en ökad
ohälsa på många arbetsplatser och i många arbets-
miljöer under senare år, framför allt bland den of-
fentliga sektorns kvinnor - finns det en mycket enkel
förklaring till. Den enkla förklaringen är den oerhört
dåliga ekonomi som Sverige drog på sig i början på
1990-talet, då Sverige under Carl Bildts och den
moderata regimens ledning fick ett oerhört dränage
vad gäller samhällsekonomi och skatteinkomster. Det
ledde till att många människor slogs ut från arbets-
marknaden. Det ledde till en oerhörd skärpning av
arbetssituationen just i den offentliga sektorn - i äld-
reomsorgen, i sjukvården och i barnomsorgen - som
förvärrades oerhört mycket som ett resultat av det
borgerliga ekonomiska haveriet. Det är de följderna
som vi nu försöker reda ut.
Jag är också förvånad över att varken Margareta
Cederfelt eller någon annan från Moderata samlings-
partiet ser det enkla sambandet att den enda möjlig-
heten att komma till rätta med problemet naturligtvis
är att tillföra resurser till kommuner och landsting på
det sätt som har skett under senare år. Sedan 1994 -
sedan regeringsskiftet - har den kommunala sektorn
fått 100 miljarder kronor mer i resursutrymme i form
av ökade skatteintäkter och i form av ökade statsbi-
drag. Totalt sett är det en fantastisk resursökning som
kommuner och landsting har fått och som naturligtvis
kan användas just för att bl.a. ta itu med de ohäl-
soproblem som finns på den offentliga sektorns ar-
betsplatser.
Moderaterna har ständigt motsatt sig den förstärk-
ning som nu sker av den kommunala ekonomin, och
man har ständigt motsatt sig att vi ska skaffa ordent-
liga skatteinkomster både till staten och till kommu-
nerna. Det största hotet för kvinnorna i den offentliga
sektorn är att en moderat skattepolitik på nytt skulle
få fäste i en parlamentarisk majoritet i denna kamma-
re och att vi skulle dränera både kommuner, landsting
och staten från inkomster som skulle återföra oss till
den nivå vi var på i början på 90-talet, som gjorde att
vi skapade alla de många arbetsmiljöproblem som nu
bl.a. kvinnor i sjukvård, barnomsorg och annat drab-
bas av.
Därför tycker jag att det finns skäl att påminna om
att det finns två vägar ut ur detta. Den ena vägen är
den moderata skattevägen: minska skatteinkomsterna
och se till att man permanentar problemen inom den
offentliga sektorn för inte minst kvinnor. Den andra
vägen är att se till att vi stärker vår ekonomi på det
sätt som har skett under senare år och inte minst ger
kommuner och landsting möjligheter att bearbeta sina
arbetsmiljöproblem.

Anf. 11 MARGARETA CEDERFELT (m):
Fru talman! Skillnaden i synsätt mellan regering-
en och moderaterna kan inte framställas tydligare än
vad Bosse Ringholm gjorde just nu. Naturligtvis är
det en skillnad. När Bosse Ringholm här talar om
vilka åtgärder som behöver vidtas handlar det åter-
igen om fortsatt utbyggnad av social ingenjörskonst.
Marknadsekonomi innebär faktiskt att marknaden har
möjlighet att styra. Det regeringen gör är att man
påverkar genom ett högt skattetryck som just slår
undan fötterna på marknaden.
Det finns inget land i Europa där låginkomsttagare
är så hårt beskattade som i Sverige, och därmed är de
beroende av politiska beslut när de själva fattar beslut
som rör livet. Är detta vad finansministern anser är en
bra politik?
Den offentliga sektorn är genomstyrd av politiska
beslut. När nu t.ex. Stockholms läns landsting vill se
över verksamheten som bedrivs och förändra och
modernisera den försöker regeringen genast komma
med pekpinnar och stifta lagar som återigen ska slå
undan fötterna. Jag tänker här på lagen om utförsälj-
ning av sjukhus.
Nu börjar vi komma långt ifrån hushållsnära
tjänster, men vad jag vill säga är att vi ska göra det
möjligt för människor att själva disponera och ta
ansvar för sina liv. Vi kan se, genom den utredning
som gjordes vid Karolinska Institutet, att många
kvinnor försöker komma till rätta med de problem
som finns kring deras ohälsa genom att börja idrotta
mer och gå ned i arbetstid. Det var endast 5 % av
kvinnorna som hade anlitat hushållsnära tjänster.
Varför det? Jo, därför att det är en omöjlighet. Kost-
naden är alldeles för hög genom de pålagor som finns
i form av sociala avgifter, höga skatter osv.
Följ EU:s uppmaning och åtgärda problemet, så
att människor kan anlita hushållsnära tjänster.

Anf. 12 CATHARINA HAGEN (m):
Fru talman! Jag vill kommentera tre saker som fi-
nansministern sade i sitt svar.
Först påstår finansministern att moderaterna vill
ha undantag från skattesystemet. Är det något parti
som vill ha undantag är det väl socialdemokraterna.
Varför har man annars infört expertskatt? Man har
extremt tuffa undantagsregler för fåmansbolagen. Är
inte det undantag från skattesystemet, finansminis-
tern?
Den andra frågan jag vill kommentera gäller att
finansministern säger att vi vill dränera kommuner
och landsting på pengar. Var hamnar pengarna när
regeringen skickar pengar till politiker i landsting och
kommuner, exempelvis i form av de s.k. kanonpeng-
arna eller i form av extrapengar till skolan? Ja, inte
hamnar de i verksamheten. Tvärtom möts vi dagligen
av reportage om hur illa ställt det är med det och att
pengarna inte hamnar där de borde hamna. De ham-
nar någon annanstans därför att politikerna inte kan
sköta ekonomin i kommuner och landsting.
Det tredje som jag vill kommentera är att finans-
ministern säger att vi misstror marknaden. Är det
någon som misstror marknaden så är det väl social-
demokraterna. Vi kan bara nämna ordet sjukvård och
Lars Engqvist så vet finansministern vad jag tänker
på. Jag tycker inte att det är rätt att påstå att det är
moderaterna som misstror marknaden. Är det någon
som gör det så är det socialdemokraterna.

Överläggningen var härmed avslutad.

6 § Svar på interpellation 2000/01:257 om dis-
kriminering av romer på fastighetsmarknaden

Anf. 13 Finansminister BOSSE RING-
HOLM (s):
Fru talman! Carl-Erik Skårman har frågat vilka
ägardirektiv regeringen har givit till de statliga före-
tagen beträffande deras förhållningssätt till olika
minoritetsgrupper samt vilka initiativ statsrådet äm-
nar vidta för att garantera att de statliga företagen inte
diskriminerar olika minoritetsgrupper.
I interpellationen redogör Carl-Erik Skårman för
den uppkomna situationen av att ett ombud för Va-
sakronan AB uttryckt sig kränkande om romer som
folkgrupp. Det är av vikt att här framföra att de vär-
deringar som framkommit inte alls speglar Vasakro-
nans värderingar. Vad jag har erfarit har bolagets
verkställande direktör mycket bestämt tagit avstånd
från det inträffade och beklagar djupt ombudets utta-
lande om romer.
Vidare vill jag erinra om brottsbalkens bestäm-
melse om olaga diskriminering. Om en näringsidkare
i sin verksamhet diskriminerar en annan person på
grund av ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ur-
sprung, trosbekännelse är det enligt gällande rätt en
straffbar handling.
Det är förstås viktigt att företagen eller branschor-
ganisationer själva arbetar med att motverka och
förebygga diskriminering inom sina områden. I ett
sådant arbete kan det behövas kunskaps- och medve-
tandehöjande insatser. Regeringen har därför gett ett
uppdrag till Ombudsmannen mot etnisk diskrimine-
ring och Integrationsverket att genomföra informa-
tions- och utbildningsinsatser för att öka kunskapen
hos personer i nyckelfunktioner om såväl mekanis-
merna bakom etnisk diskriminering som de gällande
reglerna på området. Det kan t.ex. handla om företrä-
dare för olika myndigheter, företag och branschorga-
nisationer. Det är även viktigt att i de dialoger som
förs mellan regeringen och de statligt ägda företagen
belysa vikten av att arbeta med dessa frågor och på så
sätt bidra till kunskaps- och medvetandehöjande in-
satser på området.

Anf. 14 CARL-ERIK SKÅRMAN (m):
Fru talman! Jag vill tacka för svaret. Denna hän-
delse tonar nu bort lite grann i mediebruset. Jag vet
inte om det är bra att den tonar bort eller om det är
dåligt. Det är bra om den tonar bort därför att den
allmänna opinionen är så på det klara med att Va-
sakronans representant har gjort fel och begått en
felaktig handling. I så fall är det bra att den inte upp-
märksammas mer. I annat fall, om det beror på att
man tycker att det på något sätt skulle vara naturligt,
är det förskräckligt.
Jag noterar emellertid att statsrådet medger att
Vasakronans representant i detta fall har begått ett
allvarligt fel och alltså utfört en straffbar handling när
man nekade romerna möjlighet att hyra en ny guds-
tjänstlokal och att man gjorde det med hänvisning till
romernas etniska tillhörighet.
Det kan naturligtvis inte ha varit behagligt för re-
geringen och Vasakronan att denna händelse avslöja-
des dagen efter att regeringen i en 99-sidig skrivelse
med emfas hade deklarerat sitt avståndstagande från
all diskriminering och deklarerat att arbetet med att
motverka rasism och all slags diskriminering är en av
de viktigaste samhällsfrågorna över huvud taget.
Jag vill gärna instämma i vad regeringen sade i
denna skrivelse. Men det är nu bara att hoppas att
denna inställning hos regeringen framdeles ska lyckas
med hjälp av de åtgärder som statsrådet påpekar i sitt
svar, så att vi inte får en upprepning av det som up-
penbarligen misslyckades när det gäller kontakterna
mellan Vasakronan och de religiösa romerna.
Fru talman! Jag utgår vidare från att statsrådet
håller sig underrättad om att detta ärende får en ade-
kvat rättslig uppföljning i enlighet med vad statsrådet
själv deklarerat i sitt interpellationssvar.

Överläggningen var härmed avslutad.

7 § Svar på interpellation 2000/01:281 om skat-
teregler för fåmansbolag

Anf. 15 Finansminister BOSSE RING-
HOLM (s):
Fru talman! Carl Erik Hedlund har frågat mig vad
jag avser att göra för att de som drabbas av regelver-
ket för beskattning av fåmansföretag ska slippa betala
skatt på pengar de aldrig erhållit.
Särskilda regler för beskattning av utdelning från
och kapitalvinst vid avyttring av andelar i fåmansfö-
retag, de s.k. 3:12-reglerna, infördes vid 1990-års
skattereform. Reglerna innebär bl.a. att en kapital-
vinst delas upp i två delar, varav den ena beskattas i
inkomstslaget tjänst och den andra i inkomstslaget
kapital. Den 1 januari 1999 ändrades möjligheterna
att få uppskov med beskattningen vid avyttring av
kvalificerade andelar i fåmansföretag. I dessa fall
bestäms ett uppskovsbelopp för den del av vinsten
som är hänförlig till tjänst och ett uppskovsbelopp för
den del som är hänförlig till kapital.
Under senare tid har i olika sammanhang upp-
märksammats fall där fåmansföretag sålts och sälja-
ren som ersättning erhållit högt värderade aktier i det
köpande företaget. Säljaren har fått uppskov med
beskattningen enligt reglerna jag nyss nämnde. Om
det köpande företaget försätts i konkurs får den del av
uppskovsbeloppet som är kapitalbelopp kvittas mot
den genom konkursen uppkomna kapitalförlusten.
Någon sådan kvittningsrätt finns däremot inte för den
del av uppskovsbeloppet som är tjänstebelopp. Situa-
tionen blir densamma om aktierna sjunker i värde och
säljs med förlust.
Carl Erik Hedlunds kritik tar sikte på det förhål-
landet att om den skattskyldige skulle ha fått uppskov
vid andelsbytet utan att uppskovsbeloppet delats upp i
tjänst och kapital skulle hela vinsten ha kunnat kvittas
mot en efterföljande förlust. Vid en sådan jämförelse
kan jag förstå den kritik som förs fram. Å andra sidan
kan man konstatera att utfallet blir ett annat om man i
stället väljer att jämföra med ett system som inte
innehåller några uppskovsregler.
Frågeställningen är komplex, och svårigheterna
beror på att det är två olika regelverk - de s.k. 3:12-
reglerna och reglerna om andelsbyten - som samti-
digt är tillämpliga i den aktuella situationen.
Den s.k. 3:12-utredningen ser över reglerna för
hur ägare av fåmansföretag ska beskattas, och den
aktuella frågan omfattas av utredningens uppdrag.
För dagen är jag inte beredd att lämna några ytterliga-
re besked.

Anf. 16 CARL ERIK HEDLUND (m):
Fru talman! Jag får först tacka finansministern för
svaret. Och jag ska nu överraska finansministern med
att säga att jag kan hålla med honom om att fråge-
ställningen är komplex, men däremot inte att svårig-
heterna beror på att det är två olika regelverk som
samtidigt är tillämpliga. Orsaken till problemen är i
allt väsentligt utformningen av 3:12-reglerna.
De stora kursfallen för aktier i bolag inom den s.k.
nya ekonomin har blottlagt ett system som inte är
värdigt en rättsstat.
En duktig IT-entreprenör har drivit upp ett nytt fö-
retag tillsammans med några kamrater. De är fram-
gångsrika, och deras idéer är eftertraktade. Ett större
börsnoterat företag förvärvar deras företag och betalar
med egna aktier. Aktiebytet innebär att entreprenör-
erna på papperet blivit mångmiljonärer. Solen lyser,
och livet är stenkul. Några kontanter har inte betalats
ut, och man har förbundit sig att behålla aktierna
några år. Köparen vill vara förvissad om att säljarna
finns kvar i bolaget. Beskattningen är inget problem
till en början. Reavinsten bestämdes efter kurserna på
affärsdagen. Men säljarna får uppskov med att betala
skatten på vinsten till dess att aktierna sålts.
Men så inträffar kursfallet, och aktierna blir i stort
sett värdelösa. För vanliga aktieägare är detta inte
något större problem ur likviditetssynvinkel. Rea-
vinsten kan kvittas mot den reaförlust som uppstått.
Man är lika fattig som innan affären gjordes. Lätt
fånget, lätt förgånget. För fåmansbolagsdelägaren är
det helt annorlunda. Av reavinsten ska hälften be-
skattas i inkomstslaget tjänst och hälften som inkomst
av kapital.
Om reavinsten i det här tilltänkta fallet totalt
skulle vara 2 miljoner är skatten på tjänstedelen
560 000 kr, och entreprenören har inte erhållit en
enda krona. Att ta fram ett så stort belopp efter skatt
är inte heller lätt.
Fru talman! Det här visar hur absurda dessa 3:12-
regler är. Andelsbyteslagen är det inget fel på, men
3:12-reglerna innebär en diskriminering av entrepre-
nörer och en form av straffskatt på humankapital. Det
är inte underligt att många entreprenörer, som läst
skattelagen ordentligt, har förlagt sin verksamhet
utanför landets gränser, men långt ifrån alla har varit
så förutseende.
Problematiken är inte ny. Det har varit åtskilliga
motioner i ärendet, debattartiklar och olika typer av
utredningar har pekat på vad som händer. Regeringen
tillsatte en utredning som utredde stoppreglerna för
fåmansbolag, men den fick tyvärr inte behandla 3:12-
reglerna. Därför måste en ny utredning sent omsider
tillsättas för att reda ut 3:12-reglerna. När räknar
finansministern med att den kommer med sitt betän-
kande, så att vi kan ha en realdiskussion om de här
reglerna?
Vi moderater har länge hävdat att om en före-
tagsledare i ett fåmansbolag har tagit ut en mark-
nadsmässig lön är rimligen reavinsten att betrakta
som inkomst av kapital. Det är en lösning som jag
med varm hand överlämnar till finansministern. Ett
annat sätt att lösa problemet vore att avskaffa den
statliga skatten på inkomst av tjänst. Då försvinner
upphovet till denna orättvisa och krångliga lag som
slår så hårt.
Problematiken i det vi nu diskuterar är inte så
svår. Lösningen behöver inte heller vara svår: mark-
nadsmässig lön, resten avkastning på kapital. Finns
det någon principiell invändning mot ett sådant reso-
nemang vore det intressant att höra den. Vi kan väl,
finansministern, vara överens om att det är olyckligt
att beskatta inkomster som aldrig har verkställts?

Anf. 17 Finansminister BOSSE RING-
HOLM (s):
Fru talman! Interpellanten och jag är överens om
att det här är en oerhört komplicerad fråga där det
handlar om 3:12-regler och andelsbyten som går i
varandra. Som också framgick av mitt svar finns en
särskild utredning om 3:12-reglerna. Jag kan svara
interpellanten på hans fråga att utredningen har enligt
sin plan för avsikt att komma med ett betänkande i
höst. Då får vi ett ordentligt underlag för en fortsatt
diskussion.
Jag vill gärna lägga till att det är som interpellan-
ten beskriver, att det har gjorts många stora vinster av
många personer under de senaste åren, med den ut-
veckling som vi har haft framför allt på IT-området.
Det finns naturligtvis i alla marknadsekonomiska
system inte bara vinster utan också risker, därmed
risker för förluster. Det kan inte generellt sett vara så
att förlusterna ska någon annan bära, utan det handlar
om en rimlig avvägning mellan olika aspekter. Då får
man vara beredd att acceptera de spelregler som det
finns i ett marknadsekonomiskt system med både
vinster och förluster.
Svaret på huvudfrågan är att det kommer under
hösten enligt den plan som utredaren har ett förslag i
ett betänkande i ärendet.

Anf. 18 CARL ERIK HEDLUND (m):
Fru talman! I en marknadsekonomi finns det
chanser och risker, vinster och förluster, det är riktigt.
Men jag tycker, och många med mig, att det är otill-
ständigt att vi har en skattelagstiftning som ingriper i
detta. Som jag sade i mitt anförande och som även
finansministern redogjorde för i sitt interpellations-
svar är det så att hade det varit fråga om en vanlig
placerare hade hela vinsten varit att betrakta som en
kapitalförlust. Därmed hade man kunnat kvitta detta
mot andra vinster. Det hade inte uppstått något pro-
blem, utan problemet är att hälften av reavinsten ska
beskattas som inkomst av tjänst.
Det är alldeles riktigt som finansministern säger,
att det här systemet infördes i samband med skattere-
formen 1990. Då hade man lönenivåerna som rätte-
snöre, man ville undvika att småföretagare skulle
kunna föra över en del av sitt resultat till kapitalvinst
så att de därmed skulle få en lägre totalskatt.
Det finns två vägar att lösa problemet, och jag har
antytt båda två i mitt tidigare anförande. Det ena är
att säga att om fåmansbolagsdelägaren har tagit ut en
marknadsmässig lön - det kan vi säkert fastställa i det
här landet med all den statistik som vi har - är rim-
ligtvis resten att betrakta som inkomst av det kapital
som man satt in och ska beskattas enligt det. Hade vi
haft det systemet hade det inte varit något problem.
Den andra problemlösningen är - den är dyrare
och kan bara göras på sikt - att avskaffa den statliga
inkomstskatten, för då finns det ingen skillnad att tala
om mellan skattesatserna på kapital och på inkomst
av tjänst. I så fall behövs inte de här bestämmelserna,
och då skulle en fåmansbolagsdelägare beskattas
precis på samma sätt som vilken annan passiv aktie-
ägare som helst.
Apropå marknadsekonomi i det här sammanhang-
et - skattereglerna snedvrider marknadsekonomin och
gör att riskerna blir än större. Det är bl.a. därför vi har
en utflyttning av entreprenörerna. De ser att det är
ofördelaktigt i Sverige, både när man vinner och
framför allt när man förlorar, som det här är fråga om.
Varför, finansministern, är det alltid så bråttom
med att införa lagar som är till småföretagarnas nack-
del och alltid ska ta så lång tid när någonting ska
tillskapas till fördel för företagarna och entreprenör-
skap? Varför kunde man inte i samband med stoppre-
gelutredningen utreda det här med 3:12? Det var
uttryckligen sagt att utredningen inte skulle göra det.
Sedan kom det regelverket, och det blev som vi mo-
derater hade sagt. Det visade sig att de var helt obso-
leta och skulle avskaffas. Så tillsattes en utredning.
Det känns tungt för entreprenörer och småföreta-
gare i Sverige. Det här kan vi med gemensamma
ansträngningar göra någonting åt.
Jag ställer fortfarande min fråga om finansminis-
tern har någon principiell invändning mot mitt reso-
nemang om att om man har tagit ut en marknadsmäs-
sig lön i företaget borde resten betraktas som en in-
komst av kapital.

Anf. 19 CATHARINA HAGEN (m):
Fru talman! Finansministern säger att i en mark-
nadsekonomi finns risker och chanser, och dem får
man ta. Felet med de nuvarande reglerna, tycker jag,
är att riskerna är mycket större för de mindre företa-
gen. Det är det som är problemet i Sverige. Som jag
tidigare nämnde i min interpellation är det ett be-
kymmer att Sverige är så beroende av stora domine-
rande företag som Ericsson. Vi behöver fler små
företag som också vill växa. Nuvarande skatteregler
gör att riskerna för små företag i det avseendet är
mycket större än för stora företag. Satsar man kapital
i ett litet företag och dessutom är aktiv i det företaget
drabbas det lilla företaget av en mer oförmånlig be-
skattning än om man bara hade satsat pengar och inte
arbetar i det. Det är så fåmansbolagsreglerna funge-
rar. Det är en osund princip. Ett aktivt arbete i ett
företag ska inte straffas jämfört med en passiv kapi-
talinsats.
Jag vill påpeka att småföretagen beskattas mycket
förmånligare i konkurrentländerna. Jag läste just en
artikel som visar att i t.ex. Irland, England och Tysk-
land drabbas den genomsnittliga småföretagaren av
26-30 % skatt. I Sverige är skatten ungefär dubbelt så
hög.
Principen att missgynna små företag är olycklig i
det svenska skattesystemet. Det är därför vi är så
angelägna om att regeringen ska ändra på dessa skat-
teregler. Finansministern måste väl hålla med om att
det är en olycklig uppdelning att de större företagen
ska ha mindre risk i skattehänseende än de små före-
tagen.

Överläggningen var härmed avslutad.

8 § Svar på interpellation 2000/01:295 om taket
för jackpott i V 75

Anf. 20 Finansminister BOSSE RING-
HOLM (s):
Fru talman! Sten Andersson har frågat mig vilka
åtgärder jag är beredd att vidta i syfte att få till stånd
en ändring av taket för jackpott i V 75 från 5 till
10 kr. Frågan gäller gränsen för när utbetalning ska
ske av små vinster till speldeltagare i V 75.
Jag vill börja med att säga att jag håller med Sten
Andersson om att hästsport av olika slag medför
mycket positivt för många människor. Den bidrar
t.ex. till sysselsättning, till att ge avsättning för bön-
dernas produkter och till att hålla landskapen öppna.
Hästsport är också en omtyckt hobby för många män-
niskor.
När det gäller verksamheternas finansiering får
man skilja mellan hästsport i form av ridsport och
hästsport i form av trav- och galoppsport. Ridsporten
får anslag över statsbudgeten, via Riksidrottsförbun-
det och genom kommunala stöd. Trav- och galopp-
sporten får sedan 1974 stöd genom att regeringen
lämnar det av sporten ägda bolaget AB Trav och
Galopp, ATG, tillstånd att med ensamrätt bedriva
vadhållning på hästar. Under 1999 omsatte ATG 10,2
miljarder kronor, och trav- och galoppsporten erhöll
ett överskott på ca 1,3 miljarder kronor. ATG har
ännu inte publicerat sitt resultat för år 2000 men har
meddelat att omsättningen för år 2000 ökat med
3,2 % till 10,5 miljarder kronor.
I regeringens tillstånd till ATG finns inte något
tak för hur stora ATG:s jackpotter får bli. Däremot
har staten och trav- och galoppsportens organisationer
i ett avtal enats om att ATG ska dela ut även lägre
vinstbelopp till vinnande speldeltagare i den aktuella
spelomgången av V 75. Den nedre gränsen för vin-
stutbetalning på V 75 är 5 kr. Om gränsen i stället
vore 10 kr skulle sannolikt antalet jackpottomgångar i
V 75 bli fler, men antalet spelare som vinner mindre
vinster skulle samtidigt bli färre.
Det nu gällande avtalet mellan staten och trav-
och galoppsporten gäller t.o.m. den 31 december i år
och ska alltså omförhandlas under hösten. Jag har inte
för avsikt att föregå denna förhandling genom att nu
föreslå ändrade regler för vinstutdelning i ATG:s spel
V 75.
Som finansminister är jag dessutom ansvarig för
regleringen av hela spelmarknaden. Svenska Spel ger
i år ett överskott till staten på ca 3,5 miljarder kronor.
Framför allt ger folkrörelsernas Bingolotto ca 1 mil-
jard kronor i överskott till främst idrottsklubbar. Des-
sa överskott vill jag givetvis också värna om. Jag vill
slutligen också påminna om att det inom Regerings-
kansliet nu pågår ett arbete med att bereda förslagen i
utredningarna Föreningslivet på spel- och lotteri-
marknaden (SOU 2000:9) och den s.k. Lotterilagsut-
redningen (SOU 2000:50). Regeringens avsikt är att i
höst lämna en proposition till riksdagen med förslag
på hur den svenska spelmodellen ska stärkas.

Anf. 21 STEN ANDERSSON (m):
Fru talman! Jag tackar för erkännandet av den sto-
ra betydelse som svensk hästsport och svensk häst-
hållning har. Vi har ungefär 250 000 hästar i Sverige,
och de betyder mycket för sysselsättningen, för bön-
dernas produktion och för förmågan att hålla land-
skapet öppet. Svensk travsport tillhör sedan länge
världstoppen och har stor folklig förankring. Det
kanske däremot inte är så känt att ingen sport i Sveri-
ge har ett större publikantal än travsporten.
Det är också många som spelar på hästar. Varje
vecka spelar en halv miljon svenskar på V 75. Jag
tycker dock att reglerna borde ändras, vilket kan ske
på ett sätt som ökar statens inkomster. Det är inte så
vanligt att sådana möjligheter nämns när man från
denna talarstol begär förändringar i olika lagstiftning-
ar. Jag kan garantera att knappast någon av de nuva-
rande spelarna vill behålla nuvarande vinsttak vid
5 kr. Däremot är det bra att finansministern i den här
diskussionen inte längre använder spelberoende som
motiv. Mot bakgrund av det utbud som det statliga
Svenska Spel i dag har kan jag förstå att det argu-
mentet är begravt.
Jag hoppas att man tar hänsyn till de många spe-
larnas önskemål när man nu ska teckna ett nytt avtal,
som ska gälla fr.o.m. nästa år. Det är nämligen inte så
att travsporten själv bestämmer utan staten som ge-
nom att utdela totalisatortillstånd har den avgörande
betydelsen för hur svensk travsport ska utvecklas. Jag
tycker att det är självklart att staten ska bestämma
skatteskalan men att hästsporten, precis som Svenska
Spel, själv borde få bestämma vilka regler som ska
gälla för utdelning.
Jag hoppas alltså att vi i varje fall fr.o.m. nästa år
kan få se ett högre vinsttak i V 75.

Överläggningen var härmed avslutad.

9 § Svar på interpellation 2000/01:306 om
SBAB

Anf. 22 Finansminister BOSSE RING-
HOLM (s):
Fru talman! Per Bill har ställt frågan vilka åtgär-
der jag avser att vidta för att privatisera Statens Bo-
stadsfinansieringsaktiebolag, SBAB. Han anser bl.a.
att SBAB snedvrider konkurrensen i stället för att
gynna denna och att det inte finns anledning för det
offentliga att driva näringsverksamhet som redan
finns tillhandahållen av privata aktörer.
Jag delar inte Per Bills uppfattning att SBAB
snedvrider konkurrensen på bolånemarknaden och de
motiv som framförs för en privatisering av bolaget.
SBAB bidrar till mångfald och konkurrens som vil-
ken annan aktör på bolånemarknaden som helst. Ett
viktigt krav på verksamheten är att företaget över en
längre period ska uppnå statens krav på avkastning på
det egna kapitalet. Sedan mitten av 90-talet, då nuva-
rande verksamhet tog sin form, har bolaget totalt sett
infriat detta krav.
Bolaget vidtar i dagsläget åtgärder i syfte att öka
effektiviteten och minska kostnaderna samt att öka
den strategiska slagkraften med ökade marknadsan-
delar som följd. Goda förutsättningar skapas därmed
för att bolaget även i framtiden kommer att infria
avkastningskravet och utgöra ett viktigt inslag i
mångfalden och konkurrensen på bolånemarknaden.
För närvarande avser jag inte att vidta några åt-
gärder för att privatisera SBAB.

Anf. 23 PER BILL (m):
Fru talman! Tack för ett tydligt och väldigt snabbt
svar. Finansministern har ju tidigare fått kritik för att
dröja med sina svar, men det har den här gången bara
låtit vänta på sig tre dagar, och det är jag imponerad
av.
Finansministern hävdar att SBAB är bra, eftersom
det bidrar till en bättre konkurrens. Om staten inte
bara är domare och regelskrivare utan också aktör på
marknaden, får vi alltså en bättre konkurrens på
marknaden.
Låt oss se t.ex. på Telia och Nordbanken. Jag tror
att många skulle hålla med mig om att det här inte
stämmer. Det är kanske t.o.m. tvärtom, dvs. att ett
företag som Telia, som öppet säger att det sätter sina
priser så att det kan täcka sina kostnader och ovanpå
detta lägger en vinst, på en öppen marknad inte kan
jobba på det sättet. Snarare ger det de andra på sam-
ma marknad en fantastisk möjlighet att göra stora
vinster på grund av statlig ineffektivitet.
Fru talman! Det är för oss moderater väldigt tyd-
ligt att stat, kommun och landsting inte ska driva
affärsverksamhet. Det ska i stället små, medelstora
och stora företag göra. Staten ska ägna sig åt sina
kärnverksamheter, inte vara ett slags diversehandlare
på ett antal olika marknader.
Jag tycker att man i svaret mycket tydligt kan se
att de rykten som har funnits om att SBAB ska priva-
tiseras är felaktiga. Snarare tycker jag att svaret gör
det än tydligare att finansministern vill bygga upp en
ny aktör på bostadslånemarknaden, en aktör som ska
vara ägd av staten och som innebär en fortsatt sam-
manblandningsekonomi.

Anf. 24 Finansminister BOSSE RING-
HOLM (s):
Fru talman! Den konkurrens som i dag finns på
bolånemarknaden har främjats genom SBAB:s myck-
et aktiva medverkan. SBAB tog exempelvis under
förra året initiativ till att använda Internet som ett
viktigt instrument för att förmedla bolån. Detta har
gett SBAB en växande del av marknaden och stora
framgångar. Jag tycker att det är viktigt att staten
bidrar till att göra det möjligt för människor som har
behov av att skaffa sig lån för bostaden att pressa de
egna boendekostnaderna. SBAB gör en väldigt bra
insats för att öka konkurrensen på bolånemarknaden.
Vi har över huvud taget behov av konkurrens på
bostadsmarknaden och i byggandet, och därför är det
välkommet om SBAB även i fortsättningen via sin
närvaro kan bidra till en ökad konkurrens på denna
delsektor.

Anf. 25 PER BILL (m):
Fru talman! Eftersom jag själv just har köpt ett
hus är jag den första att skriva under på att det är
viktigt att det finns en bra och fungerande konkurrens
på marknaden. Men är det verkligen så att SBAB
behöver förbli en statlig aktör?
Socialdemokratiska ministrar från många olika
departement har hävdat att det är för lite konkurrens
på bankmarknaden. Kanske vore det en god idé att
sälja ut SBAB till en stor utländsk aktör som därmed
verkligen skulle kunna öppna marknaden inte bara för
det ganska begränsade antalet banker som finns utan
också se till att nya globala aktörer kan ta sig in på
den svenska bostadsmarknaden.

Överläggningen var härmed avslutad.
Ajournering

Kammaren beslutade kl. 10.01 på förslag av tal-
mannen att ajournera förhandlingarna till kl. 12.00 då
de för dagens bordläggning aviserade ärendena vän-
tades föreligga.
Återupptagna förhandlingar

Förhandlingarna återupptogs kl. 12.00.

10 § Bordläggning

Anmäldes och bordlades
Propositioner
2000/01:79 Stöd till brottsoffer
2000/01:85 Förberedelse till brott m.m.
2000/01:88 Inskrivning enligt lagen (1984:649) om
företagshypotek och sjöfartsregisterärenden

Redogörelser
2000/01:NR1 Nordiska rådets svenska delegations
berättelse angående verksamheten under 2000
2000/01:RR5 Riksdagens revisorers berättelse över
granskningen av Riksbankens verksamhet under
år 2000
2000/01:RR6 Riksdagens revisorers berättelse över
granskningen av Riksbankens Jubileumsfonds
verksamhet under år 2000

Utrikesutskottets betänkande
2000/01:UU12 Svenskt deltagande i fredsstyrka i
Kosovo

Konstitutionsutskottets betänkande
2000/01:KU16 Kommuner och landsting i internatio-
nell samverkan

Finansutskottets betänkande
2000/01:FiU16 Regeringens redovisning av resurser
inom olika politikområden

Justitieutskottets betänkanden
2000/01:JuU14 Straffrättsliga frågor
2000/01:JuU15 Särskild utlänningskontroll

Skatteutskottets betänkanden
2000/01:SkU14 Allmänna motioner om inkomstskatt
m.m.
2000/01:SkU15 Allmänna motioner om mervärdes-
skatt

Lagutskottets betänkande
2000/01:LU12 Utvärdering av skuldsaneringslagen

Socialförsäkringsutskottets betänkande
2000/01:SfU10 Föräldraförsäkring och föräldraledig-
het

11 § Anmälan om skriftliga svar på frågor

Anmäldes att skriftliga svar på följande frågor in-
kommit

den 15 mars

2000/01:850 av Ola Rask (s) till näringsminister
Björn Rosengren
Insatser med räddningshelikopter i huvustadsregionen
2000/01:851 av Jonas Ringqvist (v) till jordbruksmi-
nister Margareta Winberg
EU:s jordbrukspolitik
2000/01:862 av Anders Sjölund (m) till jordbruksmi-
nister Margareta Winberg
Förändrade förutsättningar för sittande utredning

den 16 mars

2000/01:861 av Caroline Hagström (kd) till finans-
minister Bosse Ringholm
Marknadsföring av spel och spelberoende

Svaren redovisas i bilaga som fogas till riksdagens
snabbprotokoll tisdagen den 20 mars.

12 § Kammaren åtskildes kl. 12.01.

Förhandlingarna leddes av talmannen.