Riksdagens snabbprotokoll 2000/01:72 Fredagen den 23 februari

ProtokollRiksdagens protokoll 2000/01:72

Riksdagens snabbprotokoll Protokoll 2000/01:72 Fredagen den 23 februari Kl. 9.00 - 9.33

---

Det justerade protokollet beräknas utkomma om 3 veckor

---------------------------------------------------------------------

1 § Justering av protokoll

Justerades protokollet för den 20 februari.
2 § Kompletteringsval till justitieutskottet

Talmannen anmälde att Moderata samlingspartiets
riksdagsgrupp på grund av uppkommen vakans an-
mält Fredrik Reinfeldt som ledamot i justitieutskottet
efter Gun Hellsvik fr.o.m. den 1 mars.

Talmannen förklarade vald till

ledamot i justitieutskottet
Fredrik Reinfeldt (m)

3 § Meddelande om ändringar i kammarens
sammanträdesplan

Talmannen meddelade att ett meddelande om änd-
ringar i kammarens sammanträdesplan delats ut till
kammarens ledamöter.

4 § Meddelande om voteringstider

Talmannen meddelade att ett meddelande om vo-
teringstiderna för tiden mars-juni delats ut till kam-
marens ledamöter.

5 § Anmälan om fördröjda svar på interpella-
tioner

Till riksdagen hade inkommit följande skrivelser:

Interpellation 2000/01:247

Till riksdagen
Interpellation 2000/01:247 av Gunnar Axén (m)
om lagen om offentlig upphandling.
Interpellationen kommer att besvaras den 6 mars
2001.
Skälet till dröjsmålet är inbokade engagemang
som innebär att det inte finns någon annan tid som
passar mig.
Stockholm den 19 februari 2001
Finansdepartementet
Bosse Ringholm

Interpellation 2000/01:248

Till riksdagen
Interpellation 2000/01:248 av Maud Ekendahl (m)
om smugglingen av punktskattebelagda varor.
Interpellationen kommer att besvaras den 6 mars
2001.
Skälet till dröjsmålet är redan inbokade engage-
mang som innebär att det inte har funnits någon an-
nan tid som har passat mig.
Stockholm den 20 februari 2001
Finansdepartementet
Bosse Ringholm

Interpellation 2000/01:244

Till riksdagen
Interpellation 2000/01:244 av Roy Hansson (m)
om folkbokföringslagens konsekvenser för Försvar-
smakten.
Interpellationen kommer att besvaras den 20 mars
2001.
Skälet till dröjsmålet är inbokade engagemang
som innebär att det inte finns någon annan tid som
passar mig.
Stockholm den 19 februari 2001
Finansdepartementet
Bosse Ringholm

Interpellation 2000/01:174

Till riksdagen
Interpellation 2000/01:174 av Catharina Elmsäter-
Svärd (m) om utredningsman för Stockholmsregio-
nens flygplatskapacitet.
Interpellationen kommer att besvaras den 13 mars
2001.
Skälet till dröjsmålet är på grund av resor.
Stockholm den 16 februari 2001
Näringsdepartementet
Björn Rosengren
Enligt uppdrag
Dag Ekman
Expeditionschef

Interpellation 2000/01:239

Till riksdagen
Interpellation 2000/01:239 av Hans Stenberg (s)
om deltidsstämpling.
Interpellationen kommer att besvaras den 9 mars
2001.
Skälet till dröjsmålet är på grund av resor.
Stockholm den 16 februari 2001
Näringsdepartementet
Björn Rosengren
Enligt uppdrag
Dag Ekman
Expeditionschef

Interpellation 2000/01:243

Till riksdagen
Interpellation 2000/01:243 av Jan-Erik Rådhström
(m) om alkolås.
Interpellationen kommer att besvaras den 9 mars
2001.
Skälet till dröjsmålet är på grund av resor.
Stockholm den 16 februari 2001
Näringsdepartementet
Björn Rosengren
Enligt uppdrag
Dag Ekman
Expeditionschef

Interpellation 2000/01:261

Till riksdagen
Interpellation 2000/01:261 av Kent Härstedt (s)
om serveringstillstånd för näringsidkare i Öresunds-
regionen.
Interpellationen kommer att besvaras tisdagen den
6 mars 2001.
Skälet till dröjsmålet är plenifritt i riksdagen.
Stockholm den 19 februari 2001
Socialdepartementet
Lars Engqvist
Enligt uppdrag
Erna Zelmin-Åberg
Expeditions- och rättschef

6 § Svar på interpellation 2000/01:232 om lä-
genhetsöverskottet

Anf. 1 Statsrådet LARS-ERIK LÖV-
DÉN (s):
Fru talman! Carl-Erik Skårman har frågat mig vil-
ka åtgärder jag ämnar ta initiativ till för att nedbringa
lägenhetsöverskottet och minska kostnaderna för
dessa. Frågan har ställts mot bakgrund av en rapport
från SABO.
Jag vill först framhålla att jag delar Carl-Erik
Skårmans uppfattning att det är angeläget att minska
de kostnader som kan uppkomma vid ett varaktigt
överskott på lägenheter och att motverka att sådana
överskott uppstår.
Sett i ett vidare perspektiv är det ett stort problem
om de bostäder och den övriga infrastruktur samhället
förfogar över inte kan användas på ett effektivt sätt.
Det lägenhetsöverskott som många kommuner
under senare år drabbats av är primärt symtom på två
utvecklingsmönster, för det första en relativt omfat-
tande befolkningsminskning som förstärkts under
senare år, och för det andra handlar det även om in-
omregionala omflyttningar, dvs. människor flyttar i
stor utsträckning från mindre tätorter till omgivande
landsbygd. Dessa mönster har nyligen beskrivits
genom omfattande studier av befolknings- och flytt-
mönster inom ramen för den regionalpolitiska utred-
ningen.
Regeringen ser mycket allvarligt på dessa pro-
blem och har för avsikt att vidta ett antal åtgärder för
att stimulera tillväxt, sysselsättning och rättvisa i alla
delar av landet. Inom Regeringskansliet pågår för
närvarande ett omfattande arbete för att konkretisera
olika åtgärder med dessa syften. Det sker inom ramen
för arbetet med ett antal propositioner, bl.a. inom
regionalpolitiken, och jag har inte anledning att när-
mare kommentera dessa här.
När det gäller det konkreta problemet med tomma
lägenheter vill jag inledningsvis betona, att det yt-
tersta ansvaret för ekonomin i de kommunala bo-
stadsföretagen ligger hos företagen själva och hos
deras ägare, kommunerna. Bostadsföretag, likväl som
andra företag, verkar i en föränderlig omvärld. Det
ligger i företagens och styrelsernas uppgift att konti-
nuerligt värdera de marknadsvillkor som företagen
verkar i, att analysera troliga förändringar i ramvill-
koren samt att utarbeta strategier och handlingsplaner
för hur dessa förändrade villkor ska bemötas.
Detta sagt, kan det ändå uppstå extrema lägen där
kommunen riskerar att hamna i en särskilt svår eko-
nomisk situation på grund av sina åtaganden för bo-
endet, och där kommunens ansvar att ensam fullgöra
sina förpliktelser för bostadsföretaget blir övermäk-
tigt. I sådana situationer kan statens övergripande
ansvar för den offentliga verksamheten och ekonomin
motivera tillfälligt stöd till en enskild kommun som
saknar förutsättningar att av egen kraft fullgöra sina
åtaganden.
Det var mot denna bakgrund regeringen 1998 in-
rättade Bostadsdelegationen.
Under tidsperioden 1998-2000 inkom ansökning-
ar om statligt stöd från 88 kommuner till Bostadsde-
legationen. Delegationen hade vid det senaste års-
skiftet träffat avtal om stöd med 36 av kommunerna.
Stödet gäller huvudsakligen rekonstruktion av kom-
munägda bostadsföretag, men även i ett antal fall
avlösen av kommunal borgen för bostadsrättsför-
eningar.
Som en grund för sina ställningstaganden om stöd
gör delegationen i samarbete med kommunen en
grundlig analys dels av förutsättningarna för kommu-
nen att själv fullgöra sina ekonomiska åtaganden, dels
av bostadsföretaget och dess ekonomi med syfte att
klargöra förutsättningarna för en långsiktigt hållbar
utveckling.
Delegationen ställer krav på att kommunerna an-
passar sig till de ekonomiska och demografiska förut-
sättningar som kan förutses för den närmaste framti-
den så att de därmed kan uppnå ekonomisk balans.
I de allra flesta fall är bostadsföretagets, och där-
med kommunens, problem orsakade av uthyrnings-
svårigheter och vakanser på en vikande lokal bo-
stadsmarknad. Den rekonstruktion av företagen som
avtalas om utgår från åtgärder som minskar obalansen
i kommunens bostadsbestånd.
I avtalen kan t.ex. krävas att huvuddelen av de
outhyrda lägenheterna avvecklas som bostäder och
lyfts bort ur företagets bestånd för att därefter ut-
vecklas för nya ändamål eller rivas. Det blir sedan en
fråga för kommun och företag att avgöra hur detta
bäst sker.
Genom rekonstruktionsavtalen kommer kommu-
nerna att ha åtagit sig att genomföra åtgärder för
sammanlagt ca 3 ½ miljarder kronor. Statens samlade
kostnader för det stöd som Bostadsdelegationen an-
svarar för kommer att uppgå till ca 2 miljarder kro-
nor.
Bostadsdelegationens arbete behöver nu följas
upp, på liknande sätt som sker för Kommundelega-
tionen, så att de erfarenheter som gjorts kan tillvara-
tas i det fortsatta arbetet.
Jag ser i dagsläget ingen orsak att spekulera i yt-
terligare statligt stöd eller andra statliga åtgärder för
kommuner med överskott på bostäder. Ansvaret att
aktivt anpassa företagens verksamhet till rådande
förutsättningar ligger ytterst på företagen själva och
deras ägare, kommunerna. De besitter dessutom själ-
va den bästa kunskapen om vilka åtgärder som är
möjliga och effektiva.

Anf. 2 CARL-ERIK SKÅRMAN (m):
Fru talman! Inför denna ensliga skara vill jag gär-
na till statsrådet framföra ett tack för svaret på min
interpellation. Ett särskilt tack vill jag uttala för att
jag fick mig svaret tillsänt redan i onsdags eftermid-
dag.
Trots frånvaron av åhörarmassor är det inte något
oväsentligt ärende som vi diskuterar. Vad den utred-
ning som SABO gjort visar är att det år 2010 i 145
SABO-företag kommer att finnas 42 500 tomma
lägenheter till en sammanlagd kostnad på 29 miljar-
der kronor. Ett mer flagrant tecken på avgörande
systemfel i efterkrigstidens bostadspolitik kan man
knappast föreställa sig. Nej, det är snarare sensatio-
nellt att frågan inte har uppmärksammats mer än vad
som faktiskt har skett.
Det naturliga - om det rör sig om vanliga företag
- är att man nu hade haft en stor mängd konkurser att
vänta sig. Men här har vi inte att göra med vanliga
företag. SABO har den principiella uppfattningen att
staten på ett eller annat sätt borde ta på sig kostnaden.
Och visst kan det finnas vissa skäl för ett sådant syn-
sätt, även om det inte bär ända fram.
Den centraldirigerade bostadspolitiken har lett -
för att inte säga förlett - kommunerna till en överpro-
duktion av lägenheter. I många kommuner har den
ideologiska ambitionen varit att få fram en så stor
produktion som möjligt av hyreslägenheter. I detta
har nog många socialdemokratiska kommunalpoliti-
ker känt ett kraftigt ideologiskt stöd av sina socialde-
mokratiska bröder på riksplanet.
Resultatet har inte blivit bra. Det har blivit en
överproduktion av bostäder. De kommunala bostads-
företagen har inte förmått att leva upp till sitt mark-
nadsansvar. Som statsrådet påpekade är det företags-
ledningarna som har ansvaret. De har inte lagt ned
den omsorg eller haft det kunnande som hade krävts
för att få en god uppfattning om hur en framtida efter-
frågan skulle gestalta sig.
Nu dignar dessa kommuner under det ekonomiska
trycket, och statsrådet ger inte några klara riktlinjer
för hur man ska komma till rätta med detta. Jag ser
framför mig att statsrådet lägger ett stort ansvar på de
enskilda företagen, deras företagsledningar och ägar-
na, kommunerna. Men jag kan något förundras över
att statsrådet nu betonar självständigheten hos de
kommunala bostadsbolagen så kraftigt. Vi här i
kammaren är ju vana vid, åtminstone när det gäller
kommunala bostadsföretag som klarar sina problem
av egen kraft, att det inte är fråga om någon själv-
ständighet, utan då vill regeringen och den socialde-
mokratiskt ledda majoriteten med arrogans mot
grundlagen beröva både företagen och kommunerna
som ägare inflytandet över respektive företag och i
stället tvinga in dessa företag i de socialistiska fållor-
na.
Till sist vill jag, fru talman, igen ställa min fråga
till statsrådet: Vad är det för åtgärder som statsrådet
väntar sig ska lösa upp dessa stora problem? Är det
sänkta hyror som gör att man lyckas attrahera nya
hyresgäster? Eller är det att sälja dessa till norrmän
eller andra som visat ett visst intresse för den här
typen av lägenheter? Är det fråga om att riva, för att
inte säga kanske spränga, de här lägenheterna?

Anf. 3 ULLA-BRITT HAGSTRÖM (kd):
Fru talman! Jag vill tacka Stockholmsledamoten
Carl-Erik Skårman för denna interpellation.
Den bostadspolitiska debatten handlar mest om
den akuta bristen på lägenheter i tillväxtområdena,
vilket är ett stort problem då det byggs minst i Sveri-
ge i förhållande till EU-länderna. Att obalansen är så
stor i Sverige med bostadsbrist i 45 tillväxtkommuner
samt 20 ytterligare i innerstan, samtidigt som resten
av de 289 kommunerna inte rapporterar någon bo-
stadsbrist, har lett till det förslag som nu är ute på
remiss att demokratiprocessen ska ändras i hela lan-
det.
I flera kommuner förstår man inte denna proble-
matik över huvud taget. Det finns ett gigantiskt lä-
genhetsöverskott. Många ledande kommunpolitiker
har som sitt största bekymmer hur man ska bära sig åt
för att bli av med tomma lägenheter. Där har stopp-
lagstiftningen mist sin udd, för det finns ingen att
sälja till.
Lars-Erik Lövdén måste förstå att möjligheterna
att få resurser från Bostadsdelegationen och kommun-
akuten för att anpassa sitt bostadsbestånd är krävande
vad gäller såväl ansökningsförfarande som chansen
att få del av resurser. Hyresrätterna har i dag ett skat-
temässigt underläge. Staten tar utöver arbetsgivarav-
gifter ut en extra uttagsskatt för anställd personal för
förvaltning av fastigheter. Denna slår särskilt hårt mot
fastighetsägare i avflyttningskommuner med en stor
andel tomma lägenheter i fastighetsbeståndet. Det är
ett orimligt system att beskatta tomma lägenheter som
inte ger någon inkomst. För en tom plånbok behöver
man, som väl är, hittills inte betala skatt. Men för ett
tomt hus ska man betala skatt. Ett tomt hus kostar
pengar. Ett tomt hus kostar energi. Ett tomt hus kostar
skötsel, och ett tomt hus kostar skatt.
Inte långt från Skövde, där jag bor, finns kommu-
ner med tomma lägenheter. Falköpings hyresfastig-
heter har 300 tomma lägenheter. De privata fastig-
hetsägarna har nästan lika många tomma. Töreboda
kommun har ett gigantiskt lägenhetsöverskott. Marie-
stad lyckades sälja lägenheter till Norge.
Statsrådet Lars-Erik Lövdén måste hitta fler åt-
gärder än att enbart låta Bostadsdelegationen hjälpa
de kommuner som ligger på ruinens brant. Det måste
finnas hjälp till självhjälp, t.ex. ta bort skatten för
tomma lägenheter så att kommunerna får någon möj-
lighet att finna egna idéer. Det finns ett gammalt
ordspråk som säger att tomma tunnor skramlar. Det är
orimligt att tomma lägenheter ska skramla så mycket
pengar till staten. Hjälp t.ex. kommuner att marknads-
föra sig i Norge och Tyskland för att de ska kunna
sälja fastigheter. Det ökar turismen på orten och ger
mer liv åt en ort. Hitta sätt att stimulera utglesning,
t.ex. att ta bort ett plan på en hyresfastighet i stället
för rivning. Lägg för resten ut statliga verk inte enbart
till kommuner som blivit av med militär verksamhet,
för det är inte säkert att alla flyttar därifrån för det.
Fru talman! Till sist vill jag ställa en fråga till
Lars-Erik Lövdén. Jag tar Falköping som exempel.
En åtgärdsplan skulle kunna bestå av utlokalisering
av ett statligt verk, stimulans att marknadsföra lägen-
heter i Norge och Tyskland samt att lyfta bort skatten
för tomma lägenheter. Vad svarar statsrådet Lövdén
på den utmaningen?

Anf. 4 Statsrådet LARS-ERIK LÖV-
DÉN (s):
Fru talman! Låt mig först ta den mer allmänbo-
stadspolitiska frågan kring allmännyttans uppbygg-
nad.
Carl-Erik Skårman gav uttryck för att antalet
tomma lägenheter i allmännyttan i landet är en följd
av en misslyckad bostadspolitik. Jag tycker att Carl-
Erik Skårman ska tänka efter lite mer. Vad var det
som hände när allmännyttan byggdes upp runtom i
landet? Ja, det var bostadsbristen som ledde fram till
att kommunerna tog ett ansvar för att lösa problemen
på bostadsmarknaden. Det var företagen på den lo-
kala orten som ville expandera och som knackade på
kommunalrådets dörr och sade att de måste bygga
bostäder så att företagen kan bygga ut och anställa
fler personer på företaget eller bruket. Det var en
tvingande nödvändighet att se till att vi fick fram ett
bostadsbestånd på dessa orter.
Sedan har det inträffat att vi har haft en framväx-
ande regional obalans. Det är befolkningsströmmar
som har gått från de gamla bruksorterna och andra
orter runtom i landet in till tillväxtregionerna eller ett
mer glesbygdsnära boende.
Det här är en beskrivning av vad som hänt. Det är
inget uttryck för en misslyckad bostadspolitik, men
väl ett uttryck för att vi har en regional obalans i
landet och att det finns ett behov av mer aktiva och
offensiva regionalpolitiska åtgärder. Det sitter rege-
ringen just nu och arbetar med och kommer att pre-
sentera det i form av en regionalpolitisk proposition
under året.
SABO:s utredning, som är grund för Skårmans
interpellation, kan man ha många synpunkter på. Det
är en teoretisk framskrivning utifrån någon sorts
beräkningsmodell för hur en befolkningsflyttning kan
te sig. Det är inte alldeles säkert att det är den ut-
veckling som vi kommer att få. Sveriges utveckling
är inte ödesbestämd på något sätt. Jag tycker att man
ska vara något försiktig med att bara rakt upp och ned
ta SABO:s kalkyler för givet.
Det finns också andra invändningar mot SABO:s
beräkningar. Men likväl ser regeringen utomordent-
ligt allvarligt på den situation som vi har.
Vi från statsmakterna måste vara beredda - och
det har vi visat genom Bostadsdelegationen - att
hjälpa till så att kommunerna inte hamnar i en över-
mäktig situation. Vi funderar nu på hur vi ska fort-
sätta arbetet efter det att Bostadsdelegationen har
avslutat sitt arbete under den här fasen. Vi från stats-
makterna måste naturligtvis ha en beredskap för att
vidta ytterligare åtgärder om det skulle visa sig vara
nödvändigt.
Det är ganska spännande att Carl-Erik Skårman
och även Kristdemokraterna - men framför allt Carl-
Erik Skårman och moderaterna - helt plötsligt har
blivit ömsinta och ser allvarligt på dessa problem. Jag
har inte mött det när vi har yrkat på medel för Bo-
stadsdelegationens arbete och Kommundelegationens
arbete. Det har inte varit någon översvallande entusi-
asm från moderaterna inför de insatserna. Men det är
bra att man ser allvarligt på bekymren och att man är
beredd att framöver konstruktivt medverka till åtgär-
der om det skulle visa sig vara nödvändigt med ytter-
ligare statliga ingripanden och resurser för att lösa
problemen.

Anf. 5 CARL-ERIK SKÅRMAN (m):
Fru talman! Jag vill gärna deklarera att jag känner
det största förtroende för Bostadsdelegationens
kansliledning, för dess kunnighet och dess rättrådig-
het, det vill jag särskilt betona.
Men jag vill också visa på det som händer i t.ex.
Olofström. Där har Bostadsdelegationen försökt att få
till stånd bättre förhållanden. Man har tvingat kom-
munen att riva hus i området Ekerydsplan, men nu
ska kommunens bostadsföretag, efter att ha rivit,
bygga nytt och därigenom ytterligare öka bostadspro-
duktionen. Ledningen säger att man inte ser någon
motsättning mellan att riva och bygga nytt i stort sett
samtidigt. Det handlar om kundanpassning. Tja, det
är väl viktigt med kundanpassning.
Fru talman! På tal om misslyckande med bostads-
politiken vill jag citera det som statsrådet nyss läste
upp:
"När det gäller det konkreta problemet med tom-
ma lägenheter vill jag inledningsvis betona, att det
yttersta ansvaret för ekonomin i de kommunala bo-
stadsföretagen ligger hos företagen själva och hos
deras ägare, kommunerna. Bostadsföretag, likväl som
andra företag, verkar i en föränderlig omvärld. Det
ligger i företagens och styrelsernas uppgift att konti-
nuerligt värdera de marknadsvillkor som företagen
verkar i, att analysera troliga förändringar i ramvill-
koren samt att utarbeta strategier och handlingsplaner
för hur dessa förändrade villkor ska bemötas."
Det är bara en kvart sedan som statsrådet läste upp
detta. Jag kan inte se annat än att det innebär en väl-
digt skrap kritik mot de företag som inte har lyckats
att analysera sina marknadsförhållanden och dra de
rätta slutsatserna. Det tycker jag är ett exempel på att
systemet inte har fungerat och att bostadspolitiken
inte har fungerat så som den skulle. Annars skulle det
ju inte finnas 42 500 tomma lägenheter prognostise-
rade för år 2010.
Fru talman! Jag vill veta: Vad ska göras fram-
över? Ska man sänka hyrorna för att locka till sig nya
hyresgäster? Ska man sälja bostäderna som man gör i
Mariestad, Falköping, Tidaholm och på andra orter
till norrmän? Eller ska man, som har gjorts i vissa
städer, engagera militär för att spränga hyreshusen?

Anf. 6 ULLA-BRITT HAGSTRÖM (kd):
Fru talman! Jag har hittills inte fått något svar från
Lars-Erik Lövdén, så jag fortsätter att upprepa min
frågor.
Om vi går tillbaka till allmännyttan och de kom-
munal bostadsföretagen har regeringen gjort vissa fel.
Man har gått in med en stopplagstiftning som har
hindrat kommuner från att i tid kunna sälja ut vid
behov. Man har en normerande hyreslagstiftning.
Hyrorna kan inte sänkas därför att andra företag då
inte skulle kunna följa denna lagstiftning. Det skulle
medföra en väldig obalans. Alltså sitter man fast. Det
går inte att konkurrera på lika villkor.
Det måste bli ett nytt regelverk för allmännyttan.
Det nya redovisningssystemet gör att den helt enkelt
inte kan redovisa sin problematik. Detta är ett akut
företagsdilemma som kommer att visa sig inom den
närmaste tiden.
Men min fråga var om hur man i de kommuner
som i dag inte får hjälp av Bostadsdelegationen - här
tog jag upp exemplet Falköping - ska kunna gå in i
god tid och ge hjälp till självhjälp med olika åtgärder.
Falköping är en kommun som har kvar sin framtidstro
och lever på en kulturhistorisk tradition, och det finns
flera sådana exempel. Vad gör man där? De får över
huvud taget ingen hjälp av Bostadsdelegationen. De
står där med 300 tomma lägenheter. De privata fas-
tighetsägarna har nästan lika många tomma lägenhe-
ter.
Vill vi att en sådan kommun ska kunna leva vida-
re? Vill vi se till att de ska kunna använda sina egna
idéer? Vill vi satsa på dessa kommuners möjligheter?
I så fall måste det finnas annat än en bostadsdelega-
tion, som ligger dem så fjärran att det inte ens är
någon idé för dem att ansöka om hjälp därifrån. Jag
skulle vilja ha ett svar på dessa frågor.

Anf. 7 Statsrådet LARS-ERIK LÖV-
DÉN (s):
Fru talman! Jag kan försäkra Ulla-Britt Hagström
att de kommuner som har fört en dialog med Bo-
stadsdelegationen har uppskattat det väldigt mycket.
Det är också många kommuner i det här landet som
har fått medel beviljade från Bostadsdelegationen och
som har gjort upp en åtgärdsplan tillsammans med
den. De har sett den processen som ett väldigt bra
stöd. De har fått möjlighet att sanera sitt bostadsbe-
stånd och fått en förbättrad ekonomi utan att detta
alltför allvarligt har ingripit i kommunernas övriga
ekonomiska förutsättningar. Så Bostadsdelegationens
arbete har varit viktigt och bra, och vi har naturligtvis
en beredskap för att vidta ytterligare åtgärder, om det
skulle visa sig vara nödvändigt.
När det gäller marknadsförutsättningar och lokala
förhållanden har jag samma uppfattning som Carl-
Erik Skårman. Det är naturligtvis företaget och kom-
munerna som i första hand måste se till att hantera
problemen. Företagen måste anpassas till en förän-
derlig värld, som jag uttrycker det in interpellations-
svaret.
Nu finns det här en väldig dramatik. Om vi går
tillbaka tio år, till 1989 och 1990, då fanns det bara
5 000-10 000 tomma lägenheter i landet. Det har
alltså hänt oerhört mycket under 90-talet, dels som en
följd av den ekonomiska krisen under 90-talet med
sjunkande allmän efterfrågan på bostadsmarknaden -
men det har ju svängt nu - dels till följd av de flytt-
ningsmönster och befolkningsförändringar som vi har
kunnat se. Det har sannerligen inte varit lätt för
många kommuner att hantera den här situationen, det
finns det skäl att understryka.
Än en gång: Jag tycker inte att man ska ta SA-
BO:s rapport för given. Utvecklingen är inte ödesbe-
stämd. I dag finns det 30 000 tomma lägenheter. Det
är inget som säger att man om tio år kommer att ha
tomma lägenheter i ett bestånd på 42 000 lägenheter.
Det är framför allt inget som säger att det kommer att
bli fråga om de resursbehov som SABO visar på i sin
rapport.
Ulla-Britt Hagström, stopplagstiftningen förhind-
rar ju inte kommunerna att vidta åtgärder. Det finns
möjligheter att avyttra ett fastighetsbestånd inom
ramen för stopplagstiftningen. Det finns också möj-
ligheter att begära dispens hos regeringen om man
vill göra ett mer långtgående ingripande när det gäller
det kommunala ägandet i bostadsföretagen. Ännu har
jag inte sett någon sådan dispensansökan. Stopplag-
stiftningen är alltså inget hinder för kommunerna att
vidta åtgärder för att komma till rätta med situationen
på den lokala marknaden.
Det finns många kommunala bostadsföretag som
har jobbat aktivt med hyressättningar för att försöka
hantera problemen. De har infört särskilda ungdoms-
rabatter för att locka till sig unga människor till
kommuner. Det gäller en del kommuner som ligger
på lämpligt avstånd från universitetsorter. De har
byggt om tomma lägenheter till studentbostäder. Det
finns väldigt goda förutsättningar att på olika sätt
möta problemet.
Men i vissa situationer är de ekonomiska påfrest-
ningarna så extrema för kommunernas övriga verk-
samhet att vi på det nationella planet måste ha möj-
ligheter att gå in och hjälpa till och bistå, och det har
vi via Bostadsdelegationen visat att vi är beredda att
göra.

Anf. 8 CARL-ERIK SKÅRMAN (m):
Fru talman! Uppenbarligen är vi helt överens om
att det är ett mycket stort och allvarligt problem som
SABO här har visat på. Det har inte uppmärksammats
så mycket, men likväl är det mycket stort och väldigt
allvarligt. Jag är fortfarande nyfiken på hur statsrådet
tänker sig konkreta åtgärder för att komma till rätta
med det här. Jag tror inte att man kommer ifrån att till
sist måste man rent av spränga en del ganska ny-
byggda hus.
Sedan tycker jag att det är roligt att höra statsrå-
dets uttalande om självständigheten och ansvaret hos
de kommunala bostadsföretagen och deras ägare,
kommunerna. Jag hoppas verkligen att denna filosofi
kommer att prägla statsrådets bostadspolitiska age-
rande även framdeles när det gäller de företag som
klarar av sina problem, exempelvis i Stockholm.

Anf. 9 Statsrådet LARS-ERIK LÖV-
DÉN (s):
Fru talman! Nu blev jag något irriterad, Carl-Erik
Skårman, över det sista tillägget: "exempelvis i
Stockholm".
Jag träffar kommunalpolitiker runtom i landet
som säger så här till mig: Hur kan ni tillåta att led-
ningen i Stockholms kommun säljer ut det allmän-
nyttiga bostadsbeståndet och tillåter kommunerna att
tillgodogöra sig miljardvinster? Det är inte lite pengar
som det är fråga om. Det är pengar som är tillkomna
genom en uppbyggnad av ett bostadsbestånd som
hela Sverige har svarat för. Det är ju faktiskt alla
skattebetalare i det här landet som har medverkat till
uppbyggandet av bostadsbeståndet i Stockholm ge-
nom frikostiga bostadssubventioner.
Kommunalmännen ställer då följande fråga: Var-
för tillåter ni detta? Varför ser ni inte till att ni tar
hand om pengarna och använder dem till att hjälpa till
i andra delar av landet, som har problem inom all-
männyttan till följd av de starka befolkningsmönst-
ren?
Jag har inte så bra svar på den frågan. Jag tycker
att det är ett ganska omoraliskt beteende som Stock-
holmsmoderaterna har när man gör sig av med ett
bostadsbestånd och en förmögenhet som hela svenska
folket har svarat för uppbyggnaden av.
Jag kan försäkra Carl-Erik Skårman att vi från re-
geringens sida har en stor beredskap för att vidta
ytterligare åtgärder utöver de som vi har visat genom
Bostadsdelegationen. Moderaterna har hitintills inte
visat så stort engagemang i frågan. Ni har inte varit så
positiva till Bostadsdelegationens eller Kommundele-
gationens arbete. Men jag skulle ju välkomna om det
vore en omsvängning på gång inom Moderaterna.
Och möjligen, om jag ska vara snäll, kan jag väl tolka
Carl-Erik Skårmans engagemang i den här interpella-
tionsdebatten som att det just är en omsvängning på
väg inom Moderaterna när det gäller möjligheten och
ansvaret från statens sida att bistå kommuner med
ekonomiska svårigheter.

Överläggningen var härmed avslutad.

7 § Hänvisning av ärenden till utskott

Föredrogs och hänvisades
Skrivelse
2000/01:103 till konstitutionsutskottet

Motioner
2000/01:T5-T7 till trafikutskottet

8 § Anmälan om interpellationer

Anmäldes att följande interpellationer framställts

den 22 februari

2000/01:281 av Carl Erik Hedlund (m) till finansmi-
nister Bosse Ringholm
Skatteregler för fåmansbolag
2000/01:282 av Johan Pehrson (fp) till statsrådet
Maj-Inger Klingvall
Arbetskraftsinvandring

Interpellationerna redovisas i bilaga som fogas till
riksdagens snabbprotokoll tisdagen den 6 mars.

9 § Anmälan om frågor för skriftliga svar

Anmäldes att följande frågor för skriftliga svar
framställts

den 23 februari

2000/01:787 av Birgitta Ahlqvist (s) till justitiemi-
nister Thomas Bodström
Diskriminering av barn
2000/01:788 av Mikael Oscarsson (kd) till justitiemi-
nister Thomas Bodström
Polisen i Uppsala län
2000/01:789 av Kenneth Lantz (kd) till utbildnings-
minister Thomas Östros
Medicinsk forskning på människor

Frågorna redovisas i bilaga som fogas till riksda-
gens snabbprotokoll tisdagen den 6 mars.

10 § Kammaren åtskildes kl. 9.33.

Förhandlingarna leddes av talmannen.