Riksdagens snabbprotokoll 1999/2000:94 Fredagen den 7 april

ProtokollRiksdagens protokoll 1999/2000:94

Riksdagens snabbprotokoll Protokoll 1999/2000:94 Fredagen den 7 april Kl. 9.00 - 9.20

---

Det justerade protokollet beräknas utkomma om 3 veckor

--------------------------------------------------------------------

1 § Meddelande om debatt med anledning av
vårpropositionen

Förste vice talmannen meddelade att debattregler-
na för debatten med anledning av vårpropositionen
torsdagen den 13 april kl. 9.00 delats ut till kamma-
rens ledamöter.
2 § Svar på interpellation 1999/2000:313 om
konkurrensneutralitet för veterinärer

Anf. 1 Jordbruksminister MARGARETA
WINBERG (s):
Herr talman! Christel Anderberg har frågat mig
vilka åtgärder jag ämnar vidta för att åstadkomma
konkurrensneutralitet mellan statliga och privata
veterinärer.
Distriktsveterinärorganisationen har som huvud-
syfte att tillgodose behovet av sjuk- och hälsovård
hos djur inom animalieproduktionen och hos hästar
som används inom jord- och skogsbruket. En viktig
funktion är att bedriva förebyggande djurhälsovård
och t.ex. förebygga spridning av smittsamma sjuk-
domar. Distriktsveterinärerna är dessutom skyldiga
att utöva djursjukvård för samtliga husdjur om djur-
skyddsskäl föreligger eller där annan veterinärvård
inte kan anvisas. Den statliga organisationen gör det
möjligt att tillhandahålla en bra service, dygnet runt,
över hela landet. Distriktsveterinärernas vård av säll-
skapsdjur är viktig i djurglesa områden där det inte
finns ekonomiska förutsättningar för privat verksam-
het samt i mer djurtäta områden framför allt för att
upprätthålla en heltäckande jourverksamhet. Avsikten
är naturligtvis inte att konkurrera ut de privata klini-
kerna utan att i samarbete med dessa kunna erbjuda
djurägarna all tänkbar service.
Konkurrensrådet har i ett yttrande nyligen gjort
bedömningen att privatpraktiserande och statsanställ-
da veterinärer inte konkurrerar på lika villkor. Jag har
informerats om att många av de frågor som rådet
behandlar i sitt yttrande redan har uppmärksammats
av Statens jordbruksverk, som är ansvarig myndighet
för distriktsveterinärorganisationen. I september 1999
tillsatte Jordbruksverket en arbetsgrupp bestående av
representanter från Veterinärförbundet, LRF, länsve-
terinärerna och Jordbruksverket. Gruppen samman-
träder regelbundet med ambitionen att nå ett ökat
samarbete och en fortsatt utveckling av den veterinära
verksamheten med fokus på ett gott djurskydd och en
god service till kunderna. De frågor som Konkurrens-
rådet tar upp, bl.a. frågan om en gemensam syn rö-
rande jourtjänstgöring, hur omfattande det statliga
åtagandet ska vara och hur ersättningen för djursjuk-
vård till avlägset boende djurägare ska fördelas, be-
reds inom gruppen. I frågan om bidrag till avlägset
boende djurägare hoppas arbetsgruppen nå en gemen-
sam ståndpunkt under år 2000.
Jag tycker att det är positivt att Jordbruksverket
har tagit initiativ till en arbetsgrupp där parterna kan
diskutera och behandla gemensamma frågeställning-
ar, och jag förlitar mig på att man där ska finna lös-
ningar som alla parter kan finna tillfredsställande. Jag
anser därför att det för närvarande inte finns något
behov av att vidta ytterligare åtgärder för att åstad-
komma konkurrensneutralitet mellan statliga och
privata veterinärer.

Anf. 2 CHRISTEL ANDERBERG (m):
Herr talman! Jag ber att få tacka statsrådet Win-
berg för svaret. Statsrådet säger att avsikten naturligt-
vis inte är att distriktsveterinärorganisationen ska
konkurrera ut de privata klinikerna utan att i samar-
bete med dessa kunna erbjuda djurägarna all tänkbar
service. Det är teorin.
Men låt mig då ge några ögonblicksbilder ur den
för privata veterinärer mycket bistra verkligheten.
Jag ska ta ett exempel från Gotland. Där utövar
Jordbruksverket en stenhård konkurrens och ska un-
der innevarande år etablera en statlig station och
anställa fler veterinärer mitt på Gotland, precis där de
privatpraktiserande veterinärerna är verksamma.
De statliga veterinärerna har just haft öppet hus
med kraftigt dumpade priser på kastrering och vacci-
nering av katter, priser som en privatpraktiker aldrig
skulle kunna komma i närheten av. Det öppna huset
kompletterades med en tipsrunda där första pris var
att staten bjöd på gratis årlig vaccination av en katt så
länge den levde.
En veterinär på Gotland säger: Det är ju mina
skattepengar som jag har arbetat ihop som staten
skickar ned till grannveterinären för att slå ihjäl min
verksamhet. Det är ju sjukt.
Även i Kristianstad jäser det bland veterinärerna.
Där bedriver staten också en mycket offensiv verk-
samhet. Där säger en veterinär: Man läser sex-sju år
och vidareutbildar sig. Sedan lånar man pengar och
öppnar eget. Och när företaget väl är startat kommer
staten med full kraft och försöker ta kål på en. De hyr
in häst-, hund- och kattspecialister. De köper in loka-
ler, utrustning och annonserar om billig hundmat etc.
för att dra kunder. De dumpar priserna, och till slut
lyckas de knäcka den privatpraktiserande veterinären.
Så ser det ut i verkligheten, statsrådet.
Mot den här bakgrunden måste man naturligtvis
fråga sig om Jordbruksverket verkligen är rätt instans
att bringa ordning i konkurrensfrågorna. Statliga verk
har inte precis gjort sig kända för att godvilligt se
inskränkningar i sina revir.
Jag har också erfarit att diskussionerna i den ar-
betsgrupp som statsrådet nämnde har gått i stå. Vete-
rinärerna upplever att det pratas och att det lovas.
Men när det kommer till handling så gör verket precis
tvärtom, en uppfattning som nyss nämnda exempel
visar att veterinärerna kan ha visst fog för. Därför
undrar jag nu om statsrådet Winberg är beredd att,
utöver den här arbetsgruppen inom Jordbruksverket,
vidta åtgärder så att Konkurrensrådets råd och syn-
punkter efterkoms.

Anf. 3 Jordbruksminister MARGARETA
WINBERG (s):
Herr talman! Det var två ögonblicksbilder från
Gotland och Kristianstad. Och det är säkert på sina
ställen på det sätt som Christel Anderberg säger.
Samtidigt ska vi komma ihåg att det troligen är väl-
digt svårt att skapa en organisation som täcker de
områden där de privata veterinärerna inte vill vara,
t.ex. alla Norrlandslänen. Där är det långa avstånd,
och det är inte lika lukrativt. På många områden är
det nämligen lukrativt att vara privatpraktiserande
veterinär. Jordbruksverket har för övrigt vissa pro-
blem att få tag i veterinärer därför att marknaden för
sällskapsdjur har ökat så mycket att det finns många
veterinärer som startar eget. Men det gäller de områ-
den där marknaden finns. Men där marknaden inte
finns måste vi ju tillgodose att vi har ett heltäckande
system.
Avgifterna kommer att höjas. Det har förutskick-
ats att de statliga avgifterna från distriktsveterinärerna
kommer att höjas. Men mot bakgrund av det beslut
som vi fattade 1995 och som hade sina orsaker, mot
bakgrund av det som Konkurrensrådet har sagt och
mot bakgrund av att Jordbruksverket faktiskt redan
tidigare hade uppmärksammat denna fråga - det är ju
ingalunda är en ny fråga, den har varit aktuell under
de här åren när vi har haft den nya organisationen för
distriktsveterinärer - tog Jordbruksverket redan i
september i fjol detta initiativ. Det är också ett initia-
tiv som Konkurrensrådet har talat om i uppskattande
ordalag. Och jag ser för dagen ingen anledning för
mig att gå in i detta, utan jag avvaktar nu för att se
vad denna arbetsgrupp där de olika parterna ingår
kommer fram till. Jag tycker alltid att det är allra bäst
om parterna på det här viset kan lösa ett problem som
är uppenbart, och det har också uppmärksammats av
Jordbruksverket.

Anf. 4 CHRISTEL ANDERBERG (m):
Fru talman! Det är riktigt att det finns glesbygds-
områden där staten förmodligen måste ta ett ansvar
för att det bedrivs veterinärvård av hög kvalitet. Men
staten ska inte gå in i områden där det finns privata
veterinärer, småföretagare, som sköter den här verk-
samheten minst lika bra.
Konkurrensrådet har i sin undersökning sett att det
finns områden i södra Sverige där det är gott om
privatpraktiserande veterinärer och där distriktsvete-
rinärorganisationen har schemalagt 30-40 % av sin
totala tid för vård av sällskapsdjur. Så borde det inte
få se ut. Att frågan inte är ny är knappast ett bra ar-
gument. Tvärtom talar det för att man borde ha åtgär-
dat problemen för länge sedan.
Konkurrensrådet efterlyser också åtgärder från
statsmakternas sida. Rådet säger att om Jordbruks-
verket och Veterinärförbundet inte kommer överens -
mycket tyder på att de inte gör det - måste statsmak-
terna närmare precisera vad de statliga anslagen ska
användas till, varvid utgångspunkten måste vara att
skattemedel får användas enbart för att täcka de mer-
kostnader som uppkommer av det statliga åtagandet,
inte för att täcka sådana kostnader som privata veteri-
närer måste finansiera med kundintäkter.
När det gäller bidrag till avlägset boende djuräga-
re säger Konkurrensrådet: Ett steg i riktning mot ökad
konkurrensneutralitet skulle vara att närmare utreda
möjligheterna att låta detta bidrag utgå, oberoende av
om veterinärinsatsen görs av en statlig eller en privat
veterinär.
Enligt rådet bör regeringen ta initiativ till att en
sådan översyn sker.
Vidare säger Konkurrensrådet att de problem i
konkurrenshänseende som uppkommer av att Jord-
bruksverket kombinerar myndighetsutövning och
försäljningen av konkurrensutsatta veterinärtjänster
inte kan lösas inom ramen för nuvarande organisa-
tion, utan kräver att distriktsveterinärorganisationen
organisatoriskt separeras från Jordbruksverket. Även
detta torde kräva åtgärder från regeringens sida.
Herr talman! Det är inte bara Konkurrensrådet
som förväntar sig kraftfulla åtgärder från jordbruks-
ministerns sida nu, utan det gör också vi moderater -
för att inte tala om Sveriges ca 800 privatpraktiseran-
de veterinärer!

Anf. 5 Jordbruksminister MARGARETA
WINBERG (s):
Herr talman! Jo, det sista förstår jag mycket väl.
Ni moderater har väl aldrig varit särskilt stora an-
hängare av att ha ett statligt system. Men nu är det ju
så att vi, inte minst av djurskyddsskäl, måste tillgodo-
se djurens omvårdnad på det här viset. Det är också
så att det finns många privata som inte vill ta jourer
utan som vill arbeta på dagtid. Det kan jag i och för
sig förstå, för det är bekvämt och bra. Men vem ska
då ta hand om djuren om de blir sjuka på natten?
Vidare finns det en del privata veterinärer som
inte vill ta hand om stora djur, t.ex. hästar. Då måste
vi också kunna lösa den frågan.
Sedan till frågan om inte också de privata ska få ta
del av statens pengar. Detta hör till det som arbets-
gruppen tittar på. Det statliga anslaget för innevaran-
de år uppgår till drygt 75 miljoner. Fördelningen av
de här pengarna är sådan att den övervägande delen
går till landets norra delar där det alltså inte finns
samma intresse därför att marknaden inte är så stor.
Det är inte så djurtätt. Det finns inte samma intresse
för privata kliniker och annat.
Om man tog bort distriktsveterinärernas möjlig-
heter att behandla även sällskapsdjur och sporthästar
skulle man behöva höja detta anslag betydligt. Princi-
pen för fördelningen av anslaget för de olika veteri-
närstationerna är att varje station får medel med hän-
syn till antalet anställda veterinärer vid stationen och
genomsnittligt reseavstånd vid förrättningar avseende
lantbrukets djur.
Den här fördelningsprincipen betyder att anslaget
per station i absoluta belopp är störst för stationer i
glesbygdsområden. De som erhåller de mesta pengar-
na är Jämtlands, Västernorrlands, Västerbottens och
Norrbottens län.
Låt oss avvakta. Nu när Jordbruksverket självt har
tagit initiativ till denna grupp, när de olika intressen-
terna sitter i gruppen och när det - såvitt jag förstår
och har fått mig berättat - är ett bra klimat i gruppen
för att lösa de här frågorna finns det väl ingen anled-
ning för en regering eller en minister att gå in och slå
dem på fingrarna. Låt dem först visa om de klarar det
eller inte! Jag är övertygad om att de klarar det.

Anf. 6 CHRISTEL ANDERBERG (m):
Herr talman! Vad gäller samtalsklimatet i arbets-
gruppen skulle jag vilja råda ministern att inte bara
lyssna på ena parten, Jordbruksverket, utan också på
motparten, Veterinärförbundet och dess medlemmar.
När det gäller jourtjänstgöring skulle jag vilja ta
ett exempel från min egen gamla verksamhet. När
man lade om reglerna så att häktningsförhandlingar
skulle ske även under helger och annan icke kon-
torstid lyckades man utan några större problem ordna
så att privata advokater arrangerade ett heltäckande,
väl fungerande joursystem. Det skulle man mycket
väl kunna göra också inom veterinärområdet.
Även om inte alla veterinärer är förtjusta över att
behöva ingå i jourverksamhet skulle, är jag säker på,
tillräckligt många ta den nackdelen om de i stället
vinner att slippa bli utkonkurrerade av distriktsveteri-
närer som konkurrerar med hjälp av statliga subven-
tioner.
Det är alldeles riktigt att vi moderater gärna vill se
den statliga verksamheten begränsad men samtidigt
vill vi se staten stark på de områden där den behövs.
Det behövs förmodligen statliga veterinärer på
många områden i vårt land men där de inte behövs
ska de dra sig tillbaka - alternativt tillämpa sådana
taxor att privata och statliga veterinärer konkurrerar
på samma villkor.
Jag skulle önska att ministern ville ta till sig detta
och även överlägga med sina regeringskolleger på
Näringsdepartementet. Ytterst är det här en principi-
ellt ganska stor fråga om villkoren för privata småfö-
retagare. Tack!

Anf. 7 Jordbruksminister MARGARETA
WINBERG (s):
Herr talman! Beträffande samtalsklimatet vill jag
säga att självklart lyssnar vi också på de andra. Vi
pratar inte bara med Jordbruksverket, utan vi kan
prata också med privata företagare och det gör vi. Vi
lyssnar också på dem. Vi har alltså gjort det och det
finns inget dåligt samtalsklimat. Det kan man väl
också se. Sedan den här samtalsgruppen kom i gång
är nämligen samtalen till oss och de klagomål, frågor
och kommentarer som vi tidigare fick från privata
veterinärer inte alls lika frekventa längre. Det tyder
också på att man har en tilltro: Nu sitter vi i den här
arbetsgruppen. Låt oss göra det, låt oss debattera och
låt oss komma överens och få lugn och ro både fram
till dess och förhoppningsvis också efter det.
Christel Anderberg säger att veterinärerna ska in-
gå i ett slags jourverksamhet. Det är ju det som vi
tidigare har försökt med men det har inte fungerat.
Man kan inte tvinga privata veterinärer att göra det
här. Det är så att en del inte vill, och det kan jag för-
stå. Det är bra, skönt, att bara behöva arbeta på dagtid
om man klarar sig med det. Det kan jag begripa. Men
staten och jag som ansvarig minister måste ta ett
ansvar för djurskyddet också kl. 2 på natten.

Överläggningen var härmed avslutad.

3 § Hänvisning av ärenden till utskott

Föredrogs och hänvisades
Proposition
1999/2000:96 justitieutskottet

Motioner
1999/2000:Ju24 till justitieutskottet
1999/2000:T11-T15 till trafikutskottet
1999/2000:So24-So46 till socialutskottet
1999/2000:Ju25 till justitieutskottet
1999/2000:L18 till lagutskottet

4 § Bordläggning

Anmäldes och bordlades
Finansutskottets betänkanden
1999/2000:FiU19 AP-fonden i det reformerade pen-
sionssystemet
1999/2000:FiU18 Ansvaret för fastställande av dis-
kontot m.m.
1999/2000:FiU24 Statliga kreditgarantier

Bostadsutskottets betänkande
1999/2000:BoU08 Registrering av fastighetsrättsliga
förhållanden, m.m.

Konstitutionsutskottets betänkanden
1999/2000:KU15 Kommersiell lokalradio och andra
mediefrågor
1999/2000:KU18 Helgdagar, ordnar och flaggor
1999/2000:KU21 Fråga om medgivande enligt 4 kap.
8 § första stycket regeringsformen att väcka åtal
mot riksdagsledamot

Justitieutskottets betänkande
1999/2000:JuU14 Ändringar i rättshjälpslagen

Socialförsäkringsutskottets betänkande
1999/2000:SfU10 Integrationspolitik

Trafikutskottets betänkande
1999/2000:TU08 Ökad konkurrens på mobiltele-
marknaden

5 § Anmälan om interpellationer

Anmäldes att följande interpellationer framställts

den 7 april

1999/2000:342 av Margareta Viklund (kd) till stats-
rådet Britta Lejon
Folkomröstningsinstitutet
1999/2000:343 av Margareta Viklund (kd) till utri-
kesminister Anna Lindh
Kosovoalbanska fångar i Serbien

Interpellationerna redovisas i bilaga som fogas till
riksdagens snabbprotokoll tisdagen den 11 april.

6 § Anmälan om frågor för skriftliga svar

Anmäldes att följande frågor för skriftliga svar
framställts

den 6 april

1999/2000:800 av Inga Berggren (m) till statsrådet
Lars-Erik Lövdén
Ägarlägenheter
1999/2000:801 av Nikos Papadopoulos (s) till stats-
rådet Maj-Inger Klingvall
Europeiskt icke-diskriminerande medborgarskap
1999/2000:802 av Owe Hellberg (v) till statsrådet
Ingela Thalén
Adoptioner
1999/2000:803 av Lars Ångström (mp) till närings-
minister Björn Rosengren
Nätbolag med bristande rapportering

Frågorna redovisas i bilaga som fogas till riksda-
gens snabbprotokoll tisdagen den 11 april.

7 § Anmälan om skriftligt svar på fråga

Anmäldes att skriftligt svar på följande fråga in-
kommit

den 6 april

1999/2000:779 av Sten Tolgfors (m) till statsminister
Göran Persson
Östersjömiljarden

Svaret redovisas i bilaga som fogas till riksdagens
snabbprotokoll tisdagen den 11 april.

8 § Kammaren åtskildes kl. 9.20.

Förhandlingarna leddes av förste vice talmannen.