Riksdagens snabbprotokoll 1999/2000:86 Måndagen den 27 mars

ProtokollRiksdagens protokoll 1999/2000:86

Riksdagens snabbprotokoll Protokoll 1999/2000:86 Måndagen den 27 mars Kl. 12.00 - 12.19

---

Det justerade protokollet beräknas utkomma om 3 veckor

--------------------------------------------------------------------

1 § Justering av protokoll

Justerades protokollet för den 21 mars.
2 § Meddelande om frågestund

Andre vice talmannen meddelade att vid fråge-
stunden torsdagen den 30 mars kl. 14.00 skulle föl-
jande statsråd närvara:
Vice statsminister Lena Hjelm-Wallén, jord-
bruksminister Margareta Winberg, utbildningsminis-
ter Thomas Östros, statsrådet Britta Lejon och fi-
nansminister Bosse Ringholm.

3 § Svar på interpellation 1999/2000:296 om
folkbildningen folkbildningen

Anf. 1 Statsrådet INGEGERD
WÄRNERSSON (s):
Fru talman! Birgitta Sellén har frågat kulturmi-
nister Marita Ulvskog vad hon avser att vidta för
åtgärder för att åstadkomma ett förändrat synsätt vid
kommunernas bidragsgivning till studieförbunden,
dels för att öka de kommunala anslagen, dels för att
bidragsgivningen följer de principer som formats i
vår nationella folkbildningspolitik. Eftersom dessa
frågor huvudsakligen faller inom mitt ansvarsområde
har interpellationen överlämnats till mig för besva-
rande.
Folkbildningen är av stort nationellt intresse, inte
minst för att en aktiv folkbildningsrörelse stärker och
utvecklar demokratin men också för att den ger den
enskilde individen möjlighet till kunskap, personlig
utveckling och inte minst kulturupplevelser. En fun-
gerande folkbildning skapar förutsättningar för ut-
veckling och framsteg i hela landet genom att erbjuda
möjligheter för medborgare, oavsett bostadsort, att få
en höjd bildningsnivå.
De bidrag som kommuner och landsting ger till
studieförbund och folkhögskolor utgör en viktig del i
finansieringen av verksamheterna men är ett frivilligt
åtagande från kommuner och landsting. I samband
med folkbildningsreformen 1991 uttalade regeringen
en förhoppning om att kommunernas och landsting-
ens bidrag skulle ligga på en oförändrad nivå.
Kommuner har, under de tuffa ekonomiska år som
har varit, tvingats göra prioriteringar som drabbat
många verksamheter, även folkbildningen. Min för-
hoppning är att det i dag finns ett större utrymme för
att stödja folkbildningen, då det ekonomiska läget är
ljusare för många kommuner.
Regeringen har uppmärksammat problematiken
med att kommunerna har minskat bidraget till studie-
förbunden. Folkbildningsrådet har av regeringen fått i
uppdrag att redovisa och kommentera utvecklingen
av kommunernas bidrag till studieförbunden. Folk-
bildningsrådet ska även bedöma orsakerna till föränd-
ringen av den kommunala bidragsgivningen. Folk-
bildningsrådet ska redovisa sitt resultat i slutet av
februari nästa år.
Mot bakgrund av detta har inte regeringen för av-
sikt att vidta några åtgärder gentemot kommuner och
landsting.

Anf. 2 BIRGITTA SELLÉN (c):
Fru talman! Jag tackar för svaret. Jag har ställt
min interpellation på grund av att vi i dag kan se att
kommunerna inte följer de statliga direktiv som
skrevs in i folkbildningsreformen 1991. Enligt dessa
ska man övergå från regelstyrning till målstyrning.
Det innebär enligt förordningen att folkbildnings-
verksamheten ska bedrivas "fritt och frivilligt utifrån
deltagarnas behov och intressen".
Enligt målen ska folkbildningen stärka och ut-
veckla demokratin, precis som ministern säger i sva-
ret. Det står i proposition 1990/91:82:
"Folkbildningsverksamheten skall vara ett forum där
deltagarna själva väljer ämne och arbetsformer och
där de egna erfarenheterna och behoven styr studier-
na."
Riksrevisionsverket har granskat folkbildningen
för att belysa och analysera hur den styrs mot mål och
kvalitet. I dess rapport kan man läsa att kommunerna
blir mer och mer intresserade av att få "valuta för
pengarna", dvs. att den verksamhet som får pengarna
mer påtagligt ska anpassas till de kommunala priori-
teringarna. Det kan t.ex. röra sig om att komplettera
eller ersätta en kommunal verksamhet.
Kommunen kan dessutom ge studieförbunden
projektpengar för att få ett uppdrag utfört. Då har man
från kommunens sida godkänt och granskat verksam-
heten i förväg, och det tillvägagångssättet ligger långt
ifrån de statliga fördelningsprinciperna. Kommunerna
har i själva verket satt upp villkoren för verksamhe-
ten. Med all respekt för den kommunala självstyrel-
sen menar jag ändå att staten har anledning att upp-
märksamma det här vid överläggningar med kommu-
nerna. Det känns väldigt långt ifrån förordningens
mål, där det talas om "deltagarnas behov och intres-
sen".
Förutom den regelstyrning som RRV har upp-
märksammat har kommunernas bidrag till folkbild-
ningen minskat oroväckande under 90-talet. I genom-
snitt har det minskat från 75 kr till 56 kr per invånare.
Detta har skett trots att folkbildningspropositionen
förutsatt att de kommunala bidragen ska ligga på
oförändrad nivå och utgå från samma principer som
statsbidraget.
Ändå vill inte regeringen vidta några åtgärder utan
avvaktar det resultat som Folkbildningsrådet ska
redovisa i februari 2001, detta trots att det i RRV:s
rapport talas om att kommunerna inte lever upp till
statens direktiv. Skolministern säger i stället att det är
hennes förhoppning att det i dag finns större utrymme
för att stödja folkbildningen i kommunerna när det
ekonomiska läget är bättre i många kommuner. Hon
säger också att regeringen har uppmärksammat pro-
blematiken. Men hur har det skett?
Fru talman! Jag har väldigt svårt att tro att en för-
hoppning i en interpellationsdebatt kommer att skapa
större utrymme i kommunernas vilja att öka bidragen
till folkbildningen. Därför är det med besvikelse som
jag mottar svaret om att vänta och se i stället för att
vidta åtgärder.

Anf. 3 Statsrådet INGEGERD
WÄRNERSSON (s):
Fru talman! Jag kan förstå att Birgitta Sellén med
sitt stora engagemang för studieförbunden och för
folkbildningen känner sig besviken. Problemet för
mig är att det verkligen är upp till kommunerna själva
att hantera bidragen. Att från statens sida gå in och
styra dem skulle vara ett oerhört stort steg.
Vi har ändå tittat på hur det har sett ut. Kommun-
bidraget till folkbildningen har minskat med drygt
30 % sedan 1992. Räknat per invånare är det en
minskning med 22 %. Vad sker då nu när jag säger att
ekonomin börjar bli lite bättre? Det är en oerhört
ojämn bild som vi ser.
År 1999 hade 44 kommuner ökat anslaget, medan
däremot 87 hade minskat det. 158 kommuner ger ett
oförändrat bidrag. Bidraget uteblev helt i Lidingö och
Nacka. I Salem och Danderyd var bidraget under 7 kr
per invånare. Detta kan jämföras med Eskilstuna, som
ger drygt 142 kr per invånare.
Preliminära siffror som vi har för år 2000 tyder på
att fem kommuner - Lidingö, Nacka, Salem, Dan-
deryd och Täby - har beslutat att helt ta bort bidraget
till studieförbunden.
Visst är detta en skrämmande situation. Stock-
holm minskar sitt bidrag med drygt 23 %, medan
Strömstad ökade sitt bidrag med 65 %. Det är uppen-
bart att det här väldigt mycket handlar om vilken
politisk inställning man har. Vi kan se att många av
de här kommunerna har ett moderat styre, där man
inte har det engagemang för folkbildningen som
Centerpartiet och Socialdemokraterna faktiskt delar.
Det kan tyckas att jag avvaktar för länge, men vi
vill verkligen se vad som är orsakerna och hur man
kommer att förklara sig när Folkbildningsrådet gör
undersökningen i kommunerna. Men det är också
oerhört viktigt att man från enskilda partier följer den
debatt som vi nu för och studerar den här statistiken.
Jag brukar ibland säga att var och en som sitter i riks-
dagen har partikamrater ute i kommunerna med ett
ansvar för folkbildningen. Om vi sitter i Sveriges
riksdag och riksdagen fattar beslut om nationella
riktlinjer är det också något som ska genomsyra parti-
ernas vilja ute i kommunerna.
Men här sker det en väldig kursförändring i vissa
kommuner, där man helt går emot de nationella di-
rektiven. Dessvärre är detta inte det första området
där man väljer att inte följa de nationella direktiven.
Det sker också på andra områden.

Anf. 4 BIRGITTA SELLÉN (c):
Fru talman! Skrämmande var nog rätta ordet, för
det är precis så jag upplever det. Vi vet ju i dag att det
är många människor som har glädje av studieförbun-
den. Det finns elva studieförbund, och 330 000 studi-
ecirklar ordnas varje år där 3 miljoner människor
deltar. 180 000 kulturarrangemang arrangeras också.
Kulturen är ju en viktig bit av folkbildningen. Det är
alltså, som skolministern säger, oerhört värdefullt att
det finns möjligheter.
De siffror som visar hur det har minskat är fruk-
tansvärda. En del kommuner har t.o.m. tagit bort
stödet, som jag också har uppmärksammat. Lidingö
och Nacka har t.ex. gjort det.
Det här innebär också, när resurserna nu minskar,
att studieförbunden får svårigheter att hålla kvalifice-
rade cirkelledare. Och då riskerar kvaliteten att sjun-
ka. Dessutom kan förbunden inte anordna lika många
kurser. Då tappar man tempo, och det blir väldigt
tråkigt för allihop. Det är i och för sig logiskt att man
måste dra ned på cirkelledare, men man hamnar ock-
så i en besvärlig situation. Man hamnar i ett ekorrhjul
som man inte riktigt kommer ur.
Därför anser jag att det är viktigt att regeringen tar
sitt ansvar. Ekorrhjulet man hamnar i handlar om att
man säger upp cirkelledare och att kvaliteten sjunker.
Folk säger: Det studieförbundet kan jag inte gå i, för
där har man inte kvalificerade studieledare. Då har
det blivit en olycklig omständighet på grund av det
minskade anslaget.
Jag tycker att det är viktigt hur regeringen agerar.
Jag tycker att det är svårt att förstå att man ska vänta
ytterligare ett år på vad Folkbildningsrådet säger. Då
tar det ju ändå tid innan man har kommit i gång och
åtgärdat det här. När vi nu har RRV:s rapport liggan-
de och ser hur skrämmande siffrorna är tycker jag att
även om vi pratar med våra partikamrater ute i landet
- vilket vi ju gör - hjälper det ändå inte till fullo. Det
är ju ändå regeringen och regeringens ord som väger
tungt för kommunerna.

Anf. 5 Statsrådet INGEGERD
WÄRNERSSON (s):
Fru talman! Det hade kunnat vara något av våra
andra skolärenden som vi diskuterar. Jag nämnde ju
som exempel att det finns andra områden där de na-
tionella besluten inte följs. En sådan fråga har handlat
om betygsliknande omdömen, som några av de här
berörda kommunerna också har brutit mot. I det fallet
kunde vi direkt se till att Skolverket som myndighet
kunde gå in och granska och föreslå åtgärder mot
kommunerna, eftersom man gjorde bedömningen att
de direkt bröt mot de nationella målen.
Anslagen till studieförbunden är en helt kommu-
nal angelägenhet som vi inte har samma möjlighet att
följa upp och vidta åtgärder mot. Nu har vi bett att
Folkbildningsrådet ska följa upp det. Folkbildnings-
rådet i sig är ju självständigt gentemot mig som mi-
nister, så jag kan inte heller styra över Folkbildnings-
rådet på det sättet. Frågan är alltså svårare att hantera
än andra vanliga ärenden som ligger inom mitt områ-
de, där jag kan använda Skolverket som en myndig-
het. Men det gör inte att jag tycker att frågan har
mindre värde. Jag vill följa upp den uppföljning och
utvärdering som Folkbildningsrådet gör.
Sedan har vi att diskutera hur vi i så fall går vida-
re. Som jag sade innan tycker jag att det är skräm-
mande, när riksdagen fattar beslut om nationella mål
och inriktningar, att man ute i kommunerna så full-
ständigt struntar i det som riksdagen beslutar. Oavsett
var man sitter som förtroendevald - i en kommun, i
en riksdag, i ett landsting - har man ju ändå att följa
de riktlinjer som olika beslutandeförsamlingar har
antagit.
Att man nu gång efter annan helt och fullständigt
bryter mot de nationellt satta målen gör att vi, menar
jag, kommer att få en helt annan politisk diskussion
framöver. Frågan är om det är någon mening med att
vi har en parlamentarisk församling som både stiftar
lagar och ger råd och anvisningar när man som för-
troendevald ute i en kommun fullständigt struntar i
dem. Frågan är en oerhört viktig politisk fråga. Det är
viktigt att se vilka partier som har en rak linje genom
sina beslut och vilka som struntar i de beslut som
fattas i denna riksdag. Jag ser mycket allvarligt på
den hantering man har i vissa kommuner när man
t.o.m. struntar i att ge några bidrag över huvud taget.

Anf. 6 BIRGITTA SELLÉN (c):
Fru talman! Folkbildningen är viktig för demo-
kratin, så det här kanske börjar leda till en demokrati-
debatt i stället.
Att man kan gå in och påverka problem med be-
tyg är ju bra. Men då tycker jag också att det är vik-
tigt att man kan gå in och redan nu tala om att det är
viktigt med folkbildning. Det visar sig ju att det finns
skolor som köper studieverksamhet från studiecirklar
och från folkhögskolor. De elever som har problem i
den vanliga skolan klarar bättre det sätt att studera på
som folkbildningen kan erbjuda.
Det är framför allt av den anledningen som jag
känner mig så oroad när jag ser de nedskärningar som
vi har pekat på i dag. Jag känner också stor oro för att
det ska påverkas av vilket styre det är och även för att
det påverkar vilka studieförbund som faktiskt får
projektpengar, beroende på vilket styre det är i kom-
munen. Är det socialdemokratiskt styre är det lättare
att ABF får projektpengar. Det slår också snett mot
den kvalitet, jämställdhet och fria konkurrens vi vill
ha mellan de olika studieförbunden.
Därför är det svårt för mig att acceptera att rege-
ringen stillatigande kan se på när kommunerna miss-
sköter det här. Vi gräver en grop för framtiden som är
svår att ta sig ur. Därför önskar jag att skolministern
kan vidta åtgärder nu och ändå gå in och börja föra ett
samtal med kommunerna om det problem som håller
på att uppstå.

Anf. 7 Statsrådet INGEGERD
WÄRNERSSON (s):
Fru talman! Det finns stunder när man önskar att
man kunde agera snabbare. Jag kan inte göra det i det
här läget. Det jag kan göra är att understryka att jag
också ser oerhört positivt på de insatser som görs från
folkhögskolorna, och som görs från våra studieför-
bund.
Det är helt riktigt att de är en stor resurs också för
den vanliga skolverksamheten när man ibland känner
att man måste erbjuda undervisning på ett annat sätt.
Därför ser jag att det är så angeläget att vi i fortsätt-
ningen kommer att ha våra folkhögskolor och våra
studieförbund. Vi pratar ju många gånger om ett
livslångt lärande. I det livslånga lärande som kommer
att vara en nödvändighet in på hela 2000-talet kom-
mer givetvis studieförbunden att vara en mycket vik-
tig del. Alla människor kommer inte att kunna fort-
bilda och kompetensutveckla sig inom de traditionella
skolorna, komvux eller vad det nu kan vara. Det
krävs att våra studieförbund finns där som ett mycket
stort och starkt komplement.
Svaret blir alltså likadant. Vi får avvakta till dess
att Folkbildningsrådet är klart med sin analys. Men vi
får kanske också fundera över hur riksdagen kommer
att hantera det här framöver.

Överläggningen var härmed avslutad.

4 § Hänvisning av ärende till utskott

Föredrogs och hänvisades
Redogörelse
1999/2000:NR1 till utrikesutskottet

5 § Förnyad bordläggning

Föredrogs men bordlades åter
Försvarsutskottets betänkande 1999/2000:FöU2
Trafikutskottets betänkande 1999/2000:TU6

6 § Anmälan om interpellationer

Anmäldes att följande interpellationer framställts

den 24 mars

1999/2000:314 av Ulla Hoffmann (v) till statsrådet
Maj-Inger Klingvall
Rätten till familjeåterförening
1999/2000:315 av Kenneth Lantz (kd) till finansmi-
nister Bosse Ringholm
Öresundsbrons avgifter

den 27 mars

1999/2000:316 av Tuve Skånberg (kd) till statsrådet
Maj-Inger Klingvall
Bistånd till utvecklingsarbete i Kongorepublikerna

Interpellationerna redovisas i bilaga som fogas till
riksdagens snabbprotokoll tisdagen den 4 april.

7 § Anmälan om frågor för skriftliga svar

Anmäldes att följande frågor för skriftliga svar
framställts

den 24 mars

1999/2000:750 av Anders Sjölund (m) till statsrådet
Lars-Erik Lövdén
Kommunal subvention till statlig verksamhet
1999/2000:751 av Bertil Persson (m) till miljöminis-
ter Kjell Larsson
EU:s fågeldirektiv
1999/2000:752 av Ulla-Britt Hagström (kd) till stats-
rådet Mona Sahlin
Satsning på turismen
1999/2000:753 av Amanda Agestav (kd) till för-
svarsminister Björn von Sydow
Civilpliktsutbildningen
1999/2000:754 av Ewa Larsson (mp) till statsrådet
Ingegerd Wärnersson
Sex- och samlevnadsundervisning i skolan
1999/2000:755 av Kent Olsson (m) till finansminister
Bosse Ringholm
Yrkesfiskaravdrag

Frågorna redovisas i bilaga som fogas till riksda-
gens snabbprotokoll tisdagen den 4 april.

8 § Kammaren åtskildes kl. 12.19.

Förhandlingarna leddes av andre vice talmannen.