Riksdagens snabbprotokoll 1999/2000:22 Fredagen den 29 oktober

ProtokollRiksdagens protokoll 1999/2000:22

Riksdagens snabbprotokoll Protokoll 1999/2000:22 Fredagen den 29 oktober Kl. 9.00 - 9.54

---

Det justerade protokollet beräknas utkomma om 3 veckor

-----------------------------------------------------------------------

1 § Svar på interpellation 1999/2000:38 om
mänskliga rättigheter i Vitryssland

Anf. 1 Utrikesminister ANNA LINDH (s):
Fru talman! Göran Magnusson har frågat mig på
vilket sätt regeringen stöder de demokratiska krafter-
na i Vitryssland.
Regeringen delar till fullo den oro som Göran
Magnusson uttrycker vad gäller mänskliga rättigheter
i Vitryssland. Vitryssland har gått tvärs emot den
demokratiska utveckling vi har sett i grannländerna.
Företrädare för oppositionen har tystats. Några har
t.o.m. försvunnit. Kvinnor och barn drabbas hårt av
de svåra ekonomiska och sociala förhållandena.
Regeringen har markerat tydligt mot Vitryssland
flera gånger, senast den 18 oktober efter våldsamhet-
erna i samband med den "frihetsmarsch" som anord-
nades i Minsk den 17 oktober av den demokratiska
vitryska oppositionen. Flera framstående företrädare
för oppositionen fängslades efter denna demonstra-
tion. I uttalandet uppmanade jag bl.a. regimen att
inleda konkreta samtal med oppositionen, omedelbart
frige fängslade oppositionella och intensifiera efter-
forskningarna kring de kända politiker som försvunnit
på senare tid.
EU:s ordförandeskap gjorde på hela EU:s vägnar
några dagar senare ett liknande uttalande som i
mycket tydliga ordalag fördömde våldet och arreste-
ringarna i samband med oppositionens manifestation.
I deklarationen avfärdas också myndigheternas ensi-
diga förklaringar till oroligheterna som går ut på att
oppositionen är skyldig till våldsamheterna. EU-
länderna underströk vidare - på samma sätt som
gjorts i tidigare uttalanden - att en genuin politisk
dialog med syfte att anordna fria och demokratiska
val är det enda sättet att ge det vitryska ledarskapet
politisk legitimitet. EU har tidigare gjort flera tydliga
markeringar mot de vitryska brotten mot mänskliga
rättigheter.
Men vid sidan av uttalanden måste vi också agera
till stöd för en demokratisk utveckling. Låt mig ge
några exempel på vad vi gör.
I november 1997 arrangerade regeringen tillsam-
mans med Polen ett internationellt seminarium vid
Östersjöinstitutet i Karlskrona med syfte att markera
stöd för det vitryska civila samhället. Som en upp-
följning till seminariet beslutade Sida-Öst 1998 om
ett projekt inom ramen för det svenska utvecklings-
samarbetet med Central- och Östeuropa. Forum Syd
är paraplyorganisation för projektet som ska främja
kontakter mellan svenska och vitryska enskilda orga-
nisationer. För att uppmuntra kontakter med just
Vitryssland är kraven på självfinansiering från de
svenska organisationernas sida sänkta och stöd kan
även ges till rekognoseringsresor. Inledningsvis av-
sattes 6,5 miljoner kronor för projektet. Glädjande
nog har intresset från svensk sida varit mycket stort,
och projektet har resulterat i åtskilliga kontakter på
gräsrotsnivå mellan Sverige och Vitryssland. En
fortsättning på projektet kommer att övervägas inom
kort.
Regeringen stöder också andra projekt med an-
knytning till demokrati och mediefrihet i Vitryssland.
Över 200 vitryska journalister har hittills med Sida-
Öst- eller Tacisfinansiering genomgått s.k. FOJO-
kurser vid högskolan i Kalmar. Dessa kurser har rönt
stor uppskattning bland vitryska journalister. Sida-Öst
delfinansierar dessutom den vitryska medborgar-
rättsorganisationen Charta 97:s Brysselkontor.
Regeringen har därtill inom ramen för det av
Svenska institutet administrerade projektet Part-
nerskap för kultur avsatt särskilda medel för insatser
till stöd för de demokratiska krafterna i Vitryssland.
Svenska institutet har också genom UNDP i Minsk
gett stöd till två vitryska projekt med direkt anknyt-
ning till mänskliga rättigheter. Ett projekt har gällt
utgivning av skolböcker om de mänskliga rättigheter-
na för spridning på vitryska skolor. Ett annat projekt
omfattar tryckning och spridning i Vitryssland av
grundläggande dokument om mänskliga rättigheter
från FN, OSSE och Europarådet.
EU gör också ansträngningar för att stödja demo-
kratin i Vitryssland. Ett konkret exempel är det plane-
rade Tacisprogrammet - värt 5 miljoner euro - till
stöd för det civila samhället i Vitryssland. Utgångs-
punkten är att de officiella kontakterna med Vitryss-
land är begränsade och sker genom EU:s ordföran-
deland. Kontakterna med det civila samhället ökas
däremot, eftersom det vitryska folket och demokratin
inte gynnas av isolering.
Regeringen ger vidare sitt fulla stöd till OSSE:s
närvaro i Minsk genom dess rådgivnings- och över-
vakningsgrupp. Mandatet för gruppen omfattar bl.a.
främjande av demokratiska institutioner och övervak-
ning av Vitrysslands åtaganden inom OSSE. På sisto-
ne har stora ansträngningar gjorts för att under OS-
SE:s ledning inleda en dialog mellan regimen och
oppositionen i syfte att ge oppositionen tillgång till
medier och skapa förutsättningar för fria och demo-
kratiska val nästa år.
Interpellanten berör slutligen Europarådet. Bris-
terna i Vitryssland gör att landet ännu inte kvalifice-
rar sig för inträde i Europarådet. Den speciella gäst-
status som landet tidigare hade suspenderades 1997.
Detta medför att det s.k. övervakningsförfarandet
inom Europarådets ministerkommitté inte är tillämp-
bart för Vitrysslands del. I syfte att främja en demo-
kratisk utveckling i Vitryssland genomförde nyligen
Vitrysslandsrapportören i Europarådet ett besök i
Minsk.
Fru talman! Förhållandena i Vitryssland är fruk-
tansvärda. Vi måste reagera när vi t.o.m. i ett grann-
land ser hur mänskliga rättigheter förtrampas. Männi-
skor förtrycks, fängslas och förnedras. Situationen i
Vitryssland berör Sverige i högsta grad, både som en
del av vårt närområde och som en del av Europa.
Landet gränsar till tre av de länder i Central- och
Östeuropa som ansökt om medlemskap i EU. Huvud-
staden Minsk ligger bara 75 mil från den svenska
kusten.
Regeringen räknar med att vi gemensamt - rege-
ringen, de politiska partierna och organisationerna -
ska kunna fortsätta våra ansträngningar. För egen del
kommer jag inom kort att bjuda in alla svenska frivil-
ligorganisationer som är verksamma i Vitryssland till
ett möte för att diskutera hur vi gemensamt kan gå
vidare i arbetet för att främja respekten för mänskliga
rättigheter och ett återupprättande av demokratin i
Vitryssland.

Anf. 2 GÖRAN MAGNUSSON (s):
Fru talman! Jag vill börja med att tacka utrikes-
ministern för ett uttömmande och kraftfullt svar på
min interpellation om förhållandena för de mänskliga
rättigheterna i Vitryssland. Jag vill understryka det
som utrikesministern konstaterar i slutet av sitt inter-
pellationssvar, nämligen att förhållandena i Vitryss-
land är fruktansvärda.
Jag hade själv tillfälle att besöka Vitryssland i
samband med Lukasjenkos statskupp. Jag tycker att
man ska kalla det för en statskupp. Jag kunde då
konstatera att de sociala och ekonomiska förhållande-
na var mycket besvärliga, och de har förvisso inte
förbättrats sedan dess. Utöver stora svårigheter med
förtrampade mänskliga rättigheter är det också en
kraftig ekonomisk nedgång som faktiskt leder till
social misär i landet. Detta är naturligtvis alldeles
oacceptabelt ur mänsklig synpunkt.
När man studerar förhållandena i Vitryssland är
det mycket enklare att beskriva de svåra problemen
än att peka på vilka lösningar som finns. Jag tror att
det är väldigt viktigt att man aktar sig för att nöja sig
med problembeskrivningen och i stället bl.a. satsar på
dessa folkliga kontakter. Det är sådant som kan bygga
upp ett inre motstånd mot Lukasjenko.
När jag var där för tre år sedan hade jag tillfälle
att besöka en människorättsorganisation. De hade
verkligen inte särskilt goda förutsättningar att arbeta.
För någon eller några månader sedan mötte jag vit-
ryssar som var i Sverige genom Kommunförbundets
försorg. Där förekommer det också ett utbyte. Då
hade jag tillfälle att utbyta tankar kring detta. Man har
inte stora möjligheter att agera i Vitryssland med
hänsyn till den närmast polisiära stat som det faktiskt
är.
Jag tycker alltså att det är väldigt bra att vi har fått
ett ytterligare understrykande av regeringens inställ-
ning i de här frågorna, där man kraftigt markerar att
förhållandena i Vitryssland är oacceptabla.
Jag vill, fru talman, också ta upp en annan aspekt
på den här frågan. Jag har i mitt arbete i Committee
on Legal Affairs and Human Rights i Europarådet
bl.a. mött kolleger från andra länder i Östeuropa. Det
finns där ett stigande intresse för den presidentmakt
som Lukasjenko har konstruerat i Vitryssland, och
man uttalar sig i olika länder för att det är en ur presi-
dentens synpunkt effektiv organisation.
Man hyser i en del av de här länderna stor oro för
att Lukasjenkos statskonstruktion, om jag får uttrycka
det så, ska smitta av sig till andra länder. Jag skulle,
fru talman, gärna vilja höra om utrikesministern har
några kommentarer till risken för en sådan utveck-
ling.
Det ska för övrigt på söndag hållas val i Ukraina,
som är ett av de länder som har en svag demokratisk
situation och stabilitet och där man inte riktigt vet vad
som kan hända. Därför är det angeläget att sätta press
på regimen i Vitryssland också ur stabilitetssynpunkt.

Anf. 3 MARIANNE ANDERSSON (c):
Fru talman! Jag vill tacka både för interpellatio-
nen och för svaret. Jag tycker att det är mycket ange-
läget att den här debatten förs i riksdagen. Vi har
alldeles för lite debatt om vad som egentligen händer
i Vitryssland, ett grannland som ligger så nära oss. Vi
talar inte så mycket om det.
Jag kan också bekräfta det stora folkliga engage-
mang som finns för det vitryska folket i Sverige. Det
gäller insatser för Tjernobylbarn och andra riktade
humanitära insatser.
Låt mig bara ge ett exempel. Missionsförsamling-
en i min hemort Vårgårda bedriver ett mångårigt
hjälparbete i Vitryssland, som har lett till många
kontakter och vänskapsförhållanden. Det är ett myck-
et viktigt redskap för att motstå de onda krafter som
nu finns i Vitryssland. De människor som jobbar med
det här kan också beskriva alla de svårigheter som
man som hjälparbetare möter i denna verksamhet.
Jag hörde att utrikesministern nu tänker bjuda in
frivilligorganisationer, och det är väldigt bra. Det kan
då ges exempel på vilka problem som man möter i
detta sammanhang. Regimen gör faktiskt ganska stora
ansträngningar för att försvåra för hjälpen att nå fram.
Centerpartiet har i en ganska omfattande motion
tagit upp förhållandena i Vitryssland. Vi beskriver där
förhållandena i landet. Det är inga nyheter - också
utrikesministern känner till dem - men vi pekar t.ex.
på att förre premiärministern och presidentkandidaten
Michael Tjigir sitter fängslad sedan i mars i år. Oppo-
sitionspolitikern Viktor Gontjar, förre inrikesminis-
tern Zacharenko och förra riksbankschefen Tamara
Vinikova är några av de mer kända exemplen på
människor som är försvunna.
Lukasjenko har skaffat sig fullständig kontroll
över etermedierna och trakasserar tidningarna med
speciallagar, skatterazzior och en hel del annat. Den
enda Internetleverantören i landet tillhör staten.
Dessutom beskärs användandet av det vitryska
språket i skolor och i olika kultursammanhang, allt
som ett led i unionsprocessen med Ryssland. Det är
förfärligt.
Jag vill ställa en rad frågor till utrikesministern
bl.a. utifrån vår motion. Naturligtvis tycker vi att
Sverige behöver bli ännu mer aktivt när det gäller att
uppmärksamma MR-situationen i Vitryssland i olika
internationella forum där Sverige kan göra någonting.
Vi bör arbeta för en högre aktivitetsnivå i FN:s kom-
mission för mänskliga rättigheter när det gäller för-
hållandena i Vitryssland. Vi tycker att FN:s kommis-
sionär för mänskliga rättigheter bör inleda en syste-
matisk granskning och dokumentation av de över-
grepp som sker. Kan Sverige ta initiativ till det?
Vidare ska enligt Vitrysslands konstitution parla-
mentets talman ta över som statschef då presidentens
mandat löper ut. Sedan den 21 juli 1999 är egentligen
talman Semjon Sjaretskij landets laglige statschef.
Han har som bekant lämnat landet och tagit sig in i
Litauen. Hur ser utrikesministern t.ex. på möjligheten
att inbjuda honom till Sverige för att få en ännu bättre
dialog med oppositionen?
Vi menar också att internationella sanktioner bör
sättas in mot Vitryssland. Det kan handla om krediter
som nu går via Moskva. Jag är medveten om trubbig-
heten i sanktionsinstrumentet, men det finns en del
åtgärder, bl.a. detta, som skulle kunna drabba de
ledande skikten i Vitryssland. Det kan t.ex. också
gälla idrottsbojkotter och handel med lyxartiklar.
Det enda språk som en man som Lukasjenko för-
står är maktspråk, och detta är de maktmedel som
man kan sätta in. Om Sverige kan ta initiativ till
sanktioner vore det bra.
Sverige bör också sätta ökad press på Ryssland att
agera. Ryssarna bör åtminstone kräva en folklig för-
ankring i Vitryssland för den fortsatta unionsproces-
sen. Vi behöver verkligen trycka på för detta.
Det var slutligen intressant att höra om journa-
listutbildningarna. Jag vill till sist fråga om det finns
kunskaper om hur de journalister det gäller kan an-
vända sina kunskaper i Vitryssland efter den här ut-
bildningen.

Anf. 4 Utrikesminister ANNA LINDH (s):
Fru talman! Jag ska försöka hinna besvara så
många som möjligt av Göran Magnussons och Mari-
anne Anderssons kommentarer och frågor.
Inledningsvis vill jag bara säga att jag tycker att
det väldigt glädjande att vi har en så stor samsyn och
samstämmighet i den här frågan. Jag tror att det är
väldigt viktigt att vi kan agera mellan partierna och
även gemensamt med organisationerna för att få
största möjliga press på regimen i Vitryssland.
Naturligtvis är också relationerna med Ryssland
och med de andra grannstaterna, som både Göran
Magnusson och Marianne Andersson tog upp, av stort
intresse. Jag skulle på Göran Magnussons fråga gärna
ha velat svara att Lukasjenko är isolerad och att vi
inte tror att det är någon risk för en spridningseffekt.
Samtidigt vet jag att det tyvärr finns sådana risker.
Genom att vi visar vårt motstånd mot regimen i
Vitryssland så tydligt som möjligt tror jag dock att vi
kan minska de riskerna. Det var naturligtvis väldigt
oroande signaler när vi häromdagen fick rapporter om
att Lukasjenko höll tal till den ryska duman och möt-
tes av stående ovationer och fick ett oerhört entusias-
tiskt mottagande för den politik som ju är så oerhört
kränkande för mänskliga rättigheter.
Naturligtvis är i det perspektivet också diskussio-
nerna om att bilda någon typ av statsförbund tillsam-
mans med Ryssland oroande. De stärker dessutom de
mer nationalistiska krafterna i Ryssland. Detta är,
som jag ser det, till nackdel för båda länderna.
Det är i och för sig upp till dem själva att fatta be-
slut om formerna för samverkan mellan Ryssland och
Vitryssland, men vi ska komma ihåg att om den typen
av beslut ska fattas, ska det ske med legitimitet hos
folken i båda länderna. Vi har tidigare inte sett att
man har kunnat genomföra demokratiska folkomröst-
ningar i Vitryssland, och det inger därför väldigt stora
farhågor att man tvärtemot folkopinionens vilja för-
söker att genomföra den här typen av statsförbund.
Vi kommer naturligtvis att agera via FN och FN:s
kommission för mänskliga rättigheter. Vi kan också
se att engagemanget och intresset för Vitryssland i
EU, i Europarådet och i FN har ökat.
En fråga är vad man kan göra vid sidan av att
stödja de demokratiska organisationerna. Marianne
Andersson tar upp ett antal frågor om sanktioner. Det
är rätt komplicerade frågor. Det gäller att hitta meto-
der som inte försvårar utbytet med folkliga organisa-
tioner och med oppositionen i Vitryssland. I dagsläget
är nog de aktiviteter som riktar sig mot att dels
tydliggöra brotten mot mänskliga rättigheter, dels öka
samarbetet med de demokratiska organisationerna
och oppositionen de bästa framkomstvägarna.
Regeringen kommer att på olika sätt försöka bjuda
in oppositionen. Från regeringens sida har vi hittills
haft kontakter med socialdemokraterna - vi har ju
partikontakter, precis som Marianne Anderssons parti
har - men regeringen kommer också att genom
Charta 97 bjuda in representanter för oppositionen i
Vitryssland till Sverige. Förhoppningsvis kan vi ord-
na former för ett sådant besök redan i vinter.
Jag tycker också att det är viktigt att vi stryker
under vilka fantastiska insatser som görs alltifrån de
stora svenska organisationernas sida och från enskilda
familjer som har tagit emot barn från Vitryssland och
t.ex. till Aftonbladets kampanj för att samla in pengar
till datorer åt vitryska kvinnor.

Anf. 5 GÖRAN MAGNUSSON (s):
Fru talman! Dessvärre kan man ju konstatera att
Lukasjenko åtnjuter ett visst folkligt stöd för sin poli-
tik. Folkomröstningen som genomfördes, och som
naturligtvis hade oerhörda brister och som inte ac-
cepterades av någon av de europeiska organisationer-
na, vare sig OSSE eller Europarådet, gav ju honom
ändå en indikation om att han har stöd för sin politik.
Detta är ju i och för sig inte så svårt att förstå, där-
för att för det vitryska folket har ju utvecklingen mot
demokrati hela tiden gått parallellt med försämrad
levnadsstandard och ökade svårigheter i det sociala
livet. Så det finns naturligtvis på det sättet ett visst
stöd, och möjligen också en besvikelse över upplös-
ningen av Sovjetunionen och de förutsättningar och
möjligheter till bättre försörjning som det vitryska
folket rent faktiskt hade under den tidigare perioden.
Det är naturligtvis därför väldigt viktigt att Sveri-
ge, folkliga organisationer och annat inte hanterar den
här situationen så att man inte bara isolerar Lukasjen-
ko utan också isolerar de folkliga organisationer och
de folkliga kontakter som man har där borta. Det är ju
oerhört viktigt att man så att säga kan underminera
Lukasjenkos regim via de omfattande kontakter som
utrikesministern har beskrivit i sitt interpellationssvar
och som är exempel på det; det finns ytterligare ett
antal sådana här aktiviteter.
Jag vill, fru talman, till sist för min del bara un-
derstryka vikten av att utrikesministern och Sverige i
alla olika organ håller den här frågan levande, så att
man inte, vilket är ganska lätt i sådana här samman-
hang, efter ett antal år - snart är det tre år sedan stats-
kuppen i Vitryssland, och man kan inte säga att Luka-
sjenkos ställning har försvagats under de här tre åren,
utan snarare tvärtom - misslyckas med att hålla den
här frågan levande, utan så att man i alla samman-
hang kan sätta press på det.
Jag vet ju, genom mitt eget arbete i Europarådets
parlamentarikerförsamling, att man därifrån på olika
sätt försöker sätta press på Vitryssland, men att det
inte är alldeles lätt att komma i kontakt med själva
regimen och framför allt få regimen på resonemangs-
basis. Man diskuterar ju som om det mesta av Vit-
rysslands problem egentligen är förorsakade av Euro-
pa.
Jag hade, som jag nämnde tidigare, fru talman,
tillfälle att vara i Vitryssland i en Europarådsmission
just i anslutning till Lukasjenkos maktövertagande. I
hans propagandaupplägg ingick då också att plötsli-
gen träffa den här lilla Europarådsdelegationen. Han
ställde då frågan till mig och några andra: Vi har ju
nu plockat de bästa bitarna ur författningarna i Euro-
pa; Frankrikes författning, Sveriges författning och
ytterligare några andra. Vad har ni egentligen för
invändning mot era egna författningar?
Det är ju den totala tillämpningen av de här för-
fattningarna och det sätt som Lukasjenko gör det på
som är problemet. Jag ville återge det här, därför att
det återspeglar på ett bra sätt det tänkande som Luka-
sjenko och hans medarbetare ägnar sig åt i de här
frågorna. Deras attityd är: Vi har tagit det bästa från
Europa, och så klagar Europa på oss! Det är alltså den
attityd som man möts av när man försöker påverka
den politiska utvecklingen i Vitryssland.

Anf. 6 MARIANNE ANDERSSON (c):
Fru talman! På något vis befinner vi oss i den här
situationen när det gäller Vitryssland som har före-
kommit så många gånger förr: Man ser problemen
och man vet ganska väl vad som händer, men om-
världen kan göra så lite därför att de instrument som
finns är så trubbiga. Och det är ju inte så lätt att säga
hur man ska ändra dem. Den diskussionen har vi ju
ofta när det käller konflikthantering, förebyggande
arbete osv.
Om vi jämför med t.ex. Jugoslavien, så vet vi att
det finns vissa makthavare som inte bryr sig om något
annat än maktmedel, och det är därför vi tog upp det
här med sanktioner. Jag kan förstå utrikesministerns
tveksamhet för att det kan drabba även gräsrotsnivån.
Samtidigt undrar jag om man ändå inte allvarligt ska
överväga att försöka göra någonting så att de krediter
som i dag går via Moskva till Vitryssland blir stoppa-
de, om det är möjligt att göra det. Det är ju just de här
pengarna som ledarskiktet tar till sig. Folket får väl
inte så mycket del i dem, såvitt jag förstår. Lyxartik-
lar är sådana saker som vi tar upp. Idrottsutbyte är
också en sådan symbolsak som alltid är viktig för ett
ledarskikt att man kan ha. Om man kan göra sådana
saker tror jag ändå att det är värt att överväga, fak-
tiskt.
Det var bra att höra att oppositionen kanske ska
bli inbjuden hit redan i vinter, och det är väldigt bra.
Då hoppas jag att talmannen, som numera befinner
sig i Litauen, också blir en del i det här, därför att
enligt konstitutionen borde han egentligen vara stats-
chef. Jag hoppas alltså att detta innefattar det.
Jag fick inte riktigt något svar - jag förstår att ut-
rikesministern inte hann med det - på min fråga om
journalister och medier. Kontrollen över medierna är
ju viktig om man ska ha en motkraft mot det som sker
i landet. Då finns det några tecken på att man ändå
kan använda sina kunskaper.

Anf. 7 Utrikesminister ANNA LINDH (s):
Fru talman! Precis som Göran Magnusson säger
är det viktigt att folket i Vitryssland kan få bra infor-
mation, och det hör ju också samman med frågan om
journalisterna. Man ska väl i och för sig säga att deras
möjligheter att verka är väldigt begränsad, men det
här innebär ju ändå både ett moraliskt stöd och en
möjlighet att verka i viss utsträckning när de kommer
tillbaka. Så även om de naturligtvis inte kan åka till-
baka och arbeta så fritt som vi skulle önska tror jag
ändå att detta att flera hundra journalister får den här
utbildningen betyder väldigt mycket för att sprida
kunskap, både i Sverige om Vitryssland och i Vit-
ryssland om demokrati och mänskliga rättigheter och
om vad fria medier betyder.
Sedan finns det ju andra vägar att verka för ökad
information. Jag vet inte om det egentligen är tillåtet
att i riksdagen göra reklam för insamlingar, men jag
tycker att just den insamling som sker till kvinnor i
Vitryssland och deras datorer är väldigt viktig. Vi
kunde inte minst i samband med krisen i Kosovo se
hur mycket det betyder med enskilda som på det
sättet också hela tiden via Internet kan ha en direkt-
kontakt utåt, ta till sig information från utlandet och
sprida information till utlandet. Det här gäller alltså
den insamling som Aftonbladet har.
Jag skulle också vilja beröra de demokratiska or-
ganisationerna och oppositionen. Där hoppas jag att
vi kan återkomma efter att vi har träffat de olika or-
ganisationerna och se vad det ytterligare finns som vi
kan göra från svensk sida i samordnade insatser för
att öka kontaktytorna med den vitryska befolkningen.
I det perspektivet är jag möjligen lite tveksam till
just idrottssanktionerna, för jag tror att idrottsutbytet
ofta är ett sätt att visa på gräsrotsnivå hur ett demo-
kratiskt land fungerar i praktiken. Däremot tror jag att
det naturligtvis finns anledning att fortsätta att funde-
ra på andra typer av sanktioner, som ju kan bli aktu-
ella om inte förhållandena i Vitryssland ändras. Jag
kan garantera Marianne Andersson att jag naturligtvis
kommer att ha kvar också sanktionsfrågorna i det
fortsatta bedömandet.
Slutligen vill jag bara säga att vi naturligtvis ock-
så tar upp det här med andra länder som kan tänkas
påverka situationen. Vi tar t.ex. upp det i våra kon-
takter med Ryssland. Senast när vi hade den ryska
vice utrikesministern i Stockholm för ett par veckor
sedan tog vi också upp frågorna om Vitryssland och
vikten av att Ryssland också agerar när det gäller
Vitryssland. Vi kommer också nästa vecka att ha en
uppvaktning från EU i Vitryssland i Minsk, som
kommer att framföra EU:s mycket bestämda protester
mot den utveckling som nu sker.
Men till syvende och sist tror jag att det viktigaste
arbetet är det vi kan göra gemensamt för att stödja
olika partier och olika demokratiska organisationer i
Vitryssland och också se till att vi får så breda kon-
taktytor som möjligt mot det svenska samhället.

Överläggningen var härmed avslutad.

2 § Svar på interpellation 1999/2000:42 om
demokrati i Kosovo

Anf. 8 Utrikesminister ANNA LINDH (s):
Fru talman! Margareta Viklund har frågat hur re-
geringen avser att påskynda processen så att allmänna
demokratiska val kan hållas i Kosovo, hur regeringen
tänker agera för att upprätta ett multietniskt Kosovo
och för att krigsförbrytare och ansvariga ledare ställs
inför rätta och politiska fångar släpps fria.
Jag vill börja med frågan om ett multietniskt Ko-
sovo. Såsom Margareta Viklund mycket riktigt påpe-
kar har i flyktingåtervändandets fotspår nya problem
skapats. Tiotusentals serber, romer och andra natio-
nella minoriteter har tvingats fly från sina hem. Det
internationella samfundet har, trots omfattande militä-
ra och andra resurser på platsen, inte förmått att stop-
pa denna utveckling.
Ett framtida multietniskt Kosovo där olika natio-
naliteter kan leva sida vid sida är en viktig politisk
målsättning. Världssamfundet reagerade kraftfullt
mot Milosevic-regimens omänskliga övergrepp mot
den albanska befolkningen. Men även om man kan
förstå de starka känslor som råder bland kosovoalba-
nerna efter åratal av förtryck, får aldrig hämndbegär
och revanschism tas till intäkt för att nu förtrycka
serber, romer eller andra minoriteter. Så länge våldet
tillåts härska i Kosovo finns inga förutsättningar för
utvecklingen av ett fredligt multietniskt samhälle.
Den albanska majoritetsbefolkningen i Kosovo måste
förmås inse att vägen mot en framtid i det nya multi-
etniska Europas gemenskap bara kan ske genom
tolerans och respekt för andra folkgrupper. Regering-
en och EU har kraftigt fördömt det fortsatta etniskt
baserade våldet i Kosovo och betonat vikten av ett
multietniskt Kosovo och fördrivna människors rätt att
återvända till sina hem.
Försoning och stabilitet i Kosovo förutsätter att de
individer som gjort sig skyldiga till krigsförbrytelser
och MR-brott måste ställas inför rätta och dömas.
Självfallet måste alla nödvändiga medel användas så
att rättvisan får sin gång. I detta sammanhang betonar
regeringen särskilt det viktiga arbete som bedrivs av
den internationella tribunalen för f.d. Jugoslavien
(ICTY). Sverige har bidragit till tribunalens arbete i
Kosovo genom tidigt tillhandahållande av svensk
expertis för att utreda de övergrepp som begåtts mot
civilbefolkningen.
Rapporterna om att 5 000 kosovoalbaner fortfa-
rande hålls fängslade i Serbien utan rättegångar är
djupt oroande. En kommission under FN:s översyn
med MR-experter och anhöriga från Kosovo arbetar
med att försöka identifiera saknade personer. Interna-
tionella rödakorskommittén är också engagerad i
frågan. Sverige har med kraft tagit upp frågan direkt
med företrädare för den serbiska regeringen i Bel-
grad.
Det internationella samfundet bör inrikta sig på att
stödja demokratiska politiska krafter i Kosovo, och en
demokratisk utveckling för försoning i Kosovo.
Det är viktigt att befolkningen i Kosovo känner
sig delaktig i återuppbyggnadsarbetet. En huvudupp-
gift för FN:s interimsadministration (UNMIK) är att
utveckla demokratiska och självstyrande institutioner
i Kosovo. Bildandet av Kosovo Transitional Council
("transitionsrådet") i juli skapade ett forum mellan de
större politiska partierna, lokala ledare och UNMIK.
Sverige stöder UNMIK:s arbete politiskt, finansi-
ellt och personellt. Drygt 70 svenskar arbetar i dag
inom UNMIK och ytterligare personer håller på att
rekryteras. Sverige har i olika forum verkat för att
säkra UNMIK:s finansiering.
Regeringen anser att fria, rättvisa och demokratis-
ka lokala val bör hållas så snart det är politiskt och
tekniskt möjligt. Det är viktigt att valen i Kosovo är
väl förberedda och håller en hög demokratisk stan-
dard samt att de invånare som för närvarande befinner
sig på flykt från Kosovo också bereds en möjlighet att
delta. Det är också viktigt att ge nya politiska partier
en möjlighet att förbereda sig.
Behovet av tekniska förberedelser innan val kan
äga rum i Kosovo ska inte underskattas. Registrering
av väljare ska enligt planerna inledas inom kort. Det
är angeläget att det skapas en korrekt bild av val-
manskåren genom en folkräkning. En ny vallag och
röstlängder måste också utarbetas. Det är i samman-
hanget viktigt att bristen på finansiering inom FN inte
ytterligare fördröjer de tekniska förberedelserna.
Den exakta tidpunkten för lokalvalen är fortfaran-
de föremål för diskussion. Generalsekreteraren har
nyligen skickat en expertmission till Kosovo för in-
samla ytterligare underlag om förutsättningarna för
lokala val i Kosovo. Inom UNMIK har OSSE ett
särskilt ansvar för valförberedelserna och det lång-
siktiga demokratiseringsarbetet. Sverige stöder OS-
SE:s mission med 40 experter.

Anf. 9 MARGARETA VIKLUND (kd):
Fru talman! Jag ber att få tacka utrikesministern
för svaret och för att det kom så snabbt. Jag tror
egentligen inte att det råder några större motsättning-
ar mellan oss när det gäller behovet av insatser i Ko-
sovo. Men av utrikesministerns svar kan man få in-
trycket att oerhört mycket görs av Sverige för att
multilateralt och bilateralt avhjälpa de enorma beho-
ven. Jag tror och vill tro att intentionerna och viljan är
både stora och goda. Det låter så fint och mycket när
jag lyssnar till utrikesministerns svar och ord.
Vad står de vackra orden egentligen för? Något
speciellt konkret kan jag inte se i svaret. Det finns
ingen direkt handlingsplan för vad regeringen vill
göra för att nu inrätta demokrati i Kosovo. Sverige
lämnar över en massa pengar och ansvar till andra
organ. Konkreta insatser som polis, militär och tjäns-
temän i olika internationella organ är naturligtvis
viktiga men inte tillräckliga. Man måste också ha
kontakt med folket.
Fru talman! Krig är ofattbart grymt. Jag tror inte
riktigt att vi förstår det i vår skyddade del av världen.
Jag är glad att jag varit i Bosnien och sett förödelsen
där, som var obeskrivlig, när jag bestämde mig för att
åka till Kosovo. Jag var där i slutet av augusti.
Fru talman! Jag mötte i Kosovo representanter
från de partier som ingår i det demokratiskt valda
parlamentet. Man hade ett val i mars 1998. Jag mötte
också en ledare för gerillarörelsen UCK och många
andra. Samtliga politiska ledare inklusive UCK-
ledaren och president Ibrahim Rugova önskade få
hjälp med att bygga upp demokratin i Kosovo. Man
ser Sverige som något slags idealland för demokrati
och mänskliga rättigheter. Man sade också att Sverige
är världens mest demokratiska land. Hur det än är
med det ställer det naturligtvis krav på oss.
Fru talman! Visst gör vi en del genom FN och EU
både när det gäller humanitära hjälpinsatser och på
annat sätt. Visst kan vi påverka olika processer ge-
nom de organen. Men jag har varit på plats. Jag har
rest genom cirka två tredjedelar av landet och sett
förödelsen. Jag vet att människor, stora familer, bor i
tält, hönshus eller fönsterlösa hus utan uppvärmning.
Samtidigt vet de om att EU, inklusive Sverige, har
lovat pengar till byggmateriel. Men man väntar, som
det kan tyckas, i all oändlighet och ser inget ljus.
Något byggmateriel kommer inte i någon större om-
fattning fastän tiotusentals villiga armar är beredda att
jobba både natt och dag för att skydda sig, sina fa-
miljer och samhällen mot vinterns kyla om de bara
hade materiel.
Många av de ledande politikerna varnar för kaos
och anarki om inte den materiella återuppbyggnaden
och införandet av ett demokratiskt Kosovo påskyn-
das. Det materiella har här också blivit en symbol för
infriandet av demokratiskt fattade beslut i bl.a. EU.
Kanske är det början på anarki och kaos som vi nu får
se i en del upplopp och hemska onödiga mord som
ägt rum. Jag vet inte, men jag kan föreställa mig att
det kan vara så.
Jag anser att det brådskar för de internationella
samfunden, FN, EU och också Sverige att ta sitt an-
svar, bygga upp landet och hålla de utfästelser man
har lovat. Det är också demokrati.

Anf. 10 Utrikesminister ANNA LINDH (s):
Fru talman! Jag tror det är viktigt att vi i Sverige
gör allt vad vi kan för att nu stödja FN:s arbete i Ko-
sovo och i samarbete med FN också arbete i ett antal
andra organisationer. Däremot tror jag faktiskt inte att
den svenska regeringen ska göra en egen handlings-
plan för övergången till ett demokratiskt samhälle i
Kosovo. Det man minst av allt behöver i Kosovo är
att det är väldigt många som agerar på eget bevåg och
med olika handlingsplaner.
Det är FN som måste leda det övergripande arbe-
tet på vägen till en demokrati i Kosovo. Vi ska göra
allt för att stötta FN i det arbetet, inte att försöka
bedriva något slags parallellt arbete. Vi gör mycket
för att stötta FN:s arbete. Vi bidrar som alla vet med
militär, en väldigt stor grupp, för att bevaka säkerhe-
ten. Vi bidrar också med många poliser. Polisen gör
ett oerhört viktigt arbete för att minska spänningarna
mellan befolkningsgrupper och för att se till att försö-
ka garantera säkerheten för minoriteter.
Det är ett väldigt svårt arbete. Vi vet att det fortfa-
rande begås övergrepp mot minoriteter. Man jag vet
också att den svenska polisen är väldigt uppskattad
för sina insatser. Det var faktiskt också den interna-
tionella polisgrupp som allra först kom på plats i
Kosovo. Den svenska polisledningen agerade snabbt,
hjälpte till och såg till att styrkan omedelbart kom dit
när regeringen bad om det.
Vi kan också se att regeringen via Röda korset,
via Kvinna till kvinna och på olika sätt med andra
svenska organisationer och institutioner kunnat bidra
till att försöka läka såren så gott som det går och
bygga upp Kosovo igen.
Naturligtvis återstår oerhört mycket arbete och
många decennier kanske snarare än år innan man
verkligen har kunnat bygga upp ett multietniskt och
demokratiskt samhälle inte bara i Kosovo utan i hela
Balkan. Kosovo är en del av det arbete som nu sker
genom stabilitetspakten, där man försöker bygga upp
inte bara Kosovo utan hela Balkanregionen för att få
fred och stabilitet i framtiden. Min kabinettsekretera-
re Jan Eliasson är för övrigt ordförande för ett av
arbetsborden i stabilitetspakten. Genom detta kan
Sverige också bidra.
Sverige bidrar också på olika sätt till återupp-
byggnaden. Där kan vi fortfarande se att det saknas
väldigt mycket resurser. Jag tror tyvärr att det är
ogörligt att ett land, t.ex. Sverige, ensamt ska kunna
ta på sig det arbetet. Vi måste se att samtliga länder
hjälper till, och inte minst att de stora ekonomiska
institutionerna också tar ett stort ansvar genom att
bidra med lån och krediter för att bygga upp Kosovo
och Balkan igen. Ett sådan arbete pågår också.

Anf. 11 MARGARETA VIKLUND (kd):
Fru talman! Det är egentligen ett hästjobb att göra
insatser i Kosovo. Jag hade aldrig räknat med eller
heller menat att den svenska regeringen skulle göra
en handlingsplan för hur det arbetet ska gå till. Där-
emot skulle det vara intressant att veta hur regering-
ens handlingsplan för sina egna insatser ser ut. Det
var så jag menade - det kan hända att jag uttryckte
mig dåligt.
Polisen är uppskattad. Jag vet att den är väldigt
mycket uppskattad. Polisen fick mycket beröm för
sina insatser när jag var där nere. Jag tror säker att
Sverige gör många fina insatser osv., men de försvin-
ner ändå som en droppe i havet i allt det myckna som
behövs. Samtidigt väntar folket på att de löften som
har givits i olika internationella sammanhang, där ju
också Sverige ingår, ska infrias. Man ser så lite re-
sultat av det hela. Var någonstans bromsarna finns är
svårt att säga, men någonstans måste de ju finnas. Det
vet säkert utrikesministern - åtminstone bättre än vad
jag vet.
Ta bara en sådan sak som att det inte finns några
lagar som fungerar nere i Kosovo! Man vet egentli-
gen inte vilka lagar det är som gäller. Är det de ser-
biska lagarna - de lagar som rådde innan Serbien
drog åt tumskruvarna i Kosovo - eller är det de lagar
och förordningar som den FN-ledda administrationen
UNMIK bestämmer om?
Det råd som ska hjälpa den av FN:s generalsek-
reterare speciellt tillsatta utsände har inte den respekt
bland folket, och inte heller bland de politiska ledar-
na, som man egentligen skulle kräva att det borde ha.
Man anser inte att den kommittén är politiskt och
demokratiskt representativ. Man tycker inte heller att
rådet lyssnar på folket tillräckligt. Det är min uppfatt-
ning efter de signaler jag har fått.
Det finns ett embryo till demokrati som man
måste ta till vara. Men det fordras taktisk skicklighet,
finkänslighet och medmänsklighet för att hjälpa lan-
det att ta vara på sig självt. Utrikesministern var lite
grann inne på detta i sitt förra svar - att man måste
satsa på det folkliga stödet. Jag tror att här finns det
mycket att göra i Kosovo. Folket är nämligen berett
att hjälpa till. Man kan inte bara sätta sig som för-
myndare över människorna och se dem som utslagna
individer. Det finns ju också oerhört mycket kraft och
en vilja att ta till sig demokratin. Framför allt tittar
man på den västerländska demokratin. Man vill inte
ha en Balkandemokrati. Hjälp oss att bygga upp en
västerländsk demokrati! säger man.
Ett parlament valdes i mars 1998. Detta parlament
har på grund av de omständigheter som rått inte kun-
nat sammanträffa så många gånger. Det skedde en
gång under Rambouilletavtalet, och sedan vet jag att
parlamentet har haft ett par sammankomster nu i
september.
Det väckte naturligtvis förvirring hos folket och
kanske också hos dem som kallas demokratiskt valda
- och jag tror man också kan säga att de är det - när
den provisoriska regeringen tillsattes. Det fanns ju
redan en demokratiskt vald regering. Dessa funde-
ringar har jag mött i hög grad bland de människor
som i dag representerar den demokratiskt valda rege-
ringen. Så visst finns det motsättningar, och det finns
mycket att göra. Det gäller att ta vara på den spirande
och önskvärda demokrati som finns hos folket.

Anf. 12 Utrikesminister ANNA LINDH (s):
Fru talman! Återuppbyggnadsarbetet i Kosovo
måste ske i flera steg. Det första som måste göras är
att ta itu med den akuta säkerheten, och det är också
det som det internationella samfundet har försökt
göra. När kriget upphörde måste man försöka garan-
tera säkerheten för olika befolkningsgrupper, och
göra något åt den mest akuta humanitära nöden.
Därefter handlar det om två saker. Det gäller dels
att försöka bygga upp demokratin, det civila samhäl-
let och institutionerna, dels att återuppbygga Kosovo
rent fysiskt.
Det har skett relativt mycket med den fysiska
återuppbyggnaden av Kosovo. Jag tror att en hel del
har skett sedan Marianne Viklund var där i augusti.
Jag var där någon månad senare, och redan då kunde
vi se att väldigt mycket återuppbyggnadsarbete på-
gick. I dag räknar man med att ungefär två tredjedelar
av husreparationerna redan är klara, enligt UNHCR.
Betydligt längre tid tar det naturligtvis att bygga
upp hela det administrativa, politiska och civila sam-
hället igen, precis som Margareta Viklund säger. Det
är FN:s representant som har ansvaret för den tillfäl-
liga ledning av landet som han försöker utöva genom
detta transition council. Det är också han som beslu-
tar hur denna tillfälliga ledning ska se ut. Skälet till
att han har valt att inte ta med alla de politiska parti-
erna, utan bara ett par av grupperna från Kosovo, är
framför allt att man räknar med att de är de två stora
politiska krafterna. Det är de två som måste enas.
Genom att sätta serber och albaner tillsammans kan
man försöka lösa de oerhörda motsättningar som
finns.
I nästa steg kan man sedan återgå till mer normala
förhållanden, där man återigen fritt kan välja mellan
de politiska partierna i val. Vi räknar med att man
först kommer att få se lokala val för att bygga upp
lokal administration. Först i steget efter kommer
nationella val. Det har förts en diskussion om hur
snabbt man skulle kunna hålla lokala val. Håller man
dem för snabbt finns det risk för att man inte hinner
få någon demokratisk förankring eller stabilitet först,
och att det kanske bara gynnar extrema intressen.
Som jag sade i mitt svar kommer det heller inte att
finnas tid att upprätta ordentliga röstlängder och att
garantera att de som har flytt men ändå tillhör Ko-
sovo får möjlighet att rösta t.ex. vid gränsstationer.
Allt sådant försöker man nu lösa, och så fort det är
löst ska också lokala val kunna hållas för att senare
också följas av de nationella valen.
Sverige försöker också att hjälpa till med detta,
både genom olika institutioner och med kunskaper
som vi har om demokrati och valprocesser. I det lång-
siktiga återuppbyggnadsarbetet kommer också en
lång rad med jurister, administratörer och liknande att
behövas för att bygga upp rättssystemet igen. Precis
som Margareta Viklund säger är läget ganska osäkert
när det gäller vilka lagar som tillämpas. Framför allt
verkar man nu följa principen att man använder de
lagar som KFOR-styrkan tillhör, dvs. i brittisk zon
tillämpas brittisk lag, i fransk zon tillämpas fransk lag
osv. Det är naturligtvis inte ett långsiktigt hållbart
system, men det är ändå kanske den enda praktiska
möjligheten under den tillfälliga övergångsregim som
vi nu ser. Det finns säkert mycket kvar som behöver
göras innan vi kan se en demokratisk och stabil ut-
veckling i Kosovo. Vi kommer att fortsätta att göra
allt vad vi kan.

Anf. 13 MARGARETA VIKLUND (kd):
Fru talman! Demokratin är väldigt skör. En de-
mokrati som inte riktigt finns är ännu skörare; den
måste man naturligtvis bygga upp. Men som jag ser
det finns det ett embryo till demokrati också i det här
landet.
Det största partiet är ju LDK. UCK kallar sig inte
för ett politiskt parti i dag. Jag frågade dem direkt,
och de säger: nej, det är inget politiskt parti. Men
dessa finns representerade i den här kommissionen.
De andra, t.ex. kristdemokraterna, som är det andra
största partiet, socialdemokraterna och liberalerna
känner sig väldigt förbigångna eftersom de inte får
vara med. De får vara med lite perifert i den demo-
kratiska diskussionen, men de skulle vilja vara med
på ett mer aktivt sätt.
Som jag sade förut finns det ett embryo, och det
finns också en vilja hos de människor som är demo-
kratiskt valda att hjälpa till med det som utrikesmi-
nistern nämnde. Det gäller registrering och allt annat
praktiskt och konkret arbete. Från alla möjliga håll
säger man att man har erfarenhet, kunskap och vilja.
Har man försökt att nå dessa människor, folket
självt, och försökt få med dem i den här processen, så
att de kan vara med och känna sig delaktiga i den här
uppbyggnaden av demokratin? Det tror jag är väldigt
viktigt, och de längtar efter att få komma in i det
arbetet. De har kunskap och vilja. De har också levt i
det system som har funnits även om de kanske inte
har levt i landet i hela tiden. De har ju också levt
utanför landets gränser men försökt hålla kunskaper
och kontakter uppe. Det finns oerhört mycket att göra
när det gäller demokratin.
Jag har skrivit en rapport om min resa som jag
gärna vill överlämna sedan.

Anf. 14 Utrikesminister ANNA LINDH (s):
Fru talman! Vi kan naturligtvis se att det finns
mycket kvar att göra i Kosovo. Jag har inte tillräckli-
ga kunskaper för att framföra någon kritik mot det
sätt som FN hittills har försökt att hantera den här
svåra situationen på. Man har försökt bilda ett transi-
tionsråd och försökt få till stånd en interimsadminist-
ration, en tillfällig administration, som också kan
fungera mellan de största krafterna i landet och de
viktigaste partierna i landet.
Däremot kan vi naturligtvis vara överens om att
man inför framtiden måste återgå till normala förhål-
landen där alla partier är med och kan spela en roll i
återuppbyggnaden. Vi kan redan se att det sker på
lokal nivå. Man har bildat lokala råd. Där ingår ofta
fler representanter från partierna. Detta kan naturligt-
vis sedan bilda mönster för det nationella råd som så
småningom kommer att byggas upp med ett bredare
deltagande.
Tills vidare får vi fortsätta att göra allt vad vi kan
för att stötta FN:s ansträngningar, öka våra egna an-
strängningar och dessutom se till att även andra län-
der mer aktivt bidrar ekonomiskt till UNMIK:s arbe-
te, eftersom man i dag lider akut brist på pengar. Och
det är UNMIK som ska göra det mest avgörande
arbetet i Kosovo.

Överläggningen var härmed avslutad.

3 § Hänvisning av ärenden till utskott

Föredrogs och hänvisades
Skrivelse
1999/2000:13 till miljö- och justitieutskottet

Motioner
1999/2000:K13-K16 till konstitutionsutskottet
1999/2000:Sk12-Sk16 till skatteutskottet
1999/2000:T2-T4 till trafikutskottet

4 § Bordläggning

Anmäldes och bordlades
Motioner
med anledning av prop. 1999/2000:12 Statlig förvalt-
ning av premiepensionsmedel, m.m.
1999/2000:Sf6 av Ulla Hoffmann m.fl. (v)
1999/2000:Sf7 av Kerstin-Maria Stalin (mp)
1999/2000:Sf8 av Inger Davidson m.fl. (kd)

Utrikesutskottets betänkanden
1999/2000:UU5 Nordiskt samarbete 1998
1999/2000:UU3 Om kryptografi
1999/2000:UU4 Ett forskningssamarbete med Väst-
europeiska försvarsmaterielgruppen (WEAG) och
Finland

Justitieutskottets betänkande
1999/2000:JuU3 Ändring av fridskränkningsbrotten

Lagutskottets betänkande
1999/2000:LU1 Utländska förvärv av fritidsfastighe-
ter i Sverige

Socialförsäkringsutskottets betänkande
1999/2000:SfU4 Tidsbegränsade uppehållstillstånd i
vissa utlänningsärenden

Socialutskottets betänkande
1999/2000:SoU3 Ändring i lagen om ersättning till
steriliserade i vissa fall, m.m.

Miljö- och jordbruksutskottets betänkanden
1999/2000:MJU3 Godkännande av 1998 års protokoll
om långlivade organiska föroreningar och om
tungmetaller under konventionen om långväga
gränsöverskridande luftföroreningar
1999/2000:MJU4 Djurskydd m.m.
1999/2000:MJU5 Livsmedelskontroll

Arbetsmarknadsutskottets betänkande
1999/2000:AU3 Ändrade bestämmelser för
överprövning av vissa personalärenden

5 § Anmälan om interpellationer

Anmäldes att följande interpellationer framställts

den 29 oktober

1999/2000:47 av Martin Nilsson (s) till näringsmi-
nister Björn Rosengren
Rörlighet på arbetsmarknaden
1999/2000:48 av Dan Ericsson (kd) till miljöminister
Kjell Larsson
Det lokala investeringsprogrammet och projektet
Ringdansen
1999/2000:49 av Gudrun Lindvall (mp) till socialmi-
nister Lars Engqvist
Nickelallergier
1999/2000:50 av Ola Karlsson (m) till kulturminister
Marita Ulvskog
Digitala TV-sändningar i marknätet
1999/2000:51 av Sten Andersson (m) till justitiemi-
nister Laila Freivalds
Polisläckor
1999/2000:52 av Göte Jonsson (m) till socialminister
Lars Engqvist
Funktionshindrades boendeplacering

Interpellationerna redovisas i bilaga som fogas till
riksdagens snabbprotokoll tisdagen den 2 november.

6 § Anmälan om frågor för skriftliga svar

Anmäldes att följande frågor för skriftliga svar
framställts

den 29 oktober

1999/2000:122 av Leif Carlson (m) till statsrådet
Ingela Thalén
Regelverket för tandvård
1999/2000:123 av Lennart Klockare (s) till statsrådet
Ingela Thalén
Köp av rehabiliteringstjänster
1999/2000:124 av Yvonne Ruwaida (mp) till nä-
ringsminister Björn Rosengren
Lönediskriminering
1999/2000:125 av Ola Karlsson (m) till statsrådet
Britta Lejon
Kommunala bussbolag
1999/2000:126 av Berit Jóhannesson (v) till utrikes-
minister Anna Lindh
Etnisk rensning i Kosovo
1999/2000:127 av Chatrine Pålsson (kd) till social-
minister Lars Engqvist
Patientjournaler
1999/2000:128 av Chatrine Pålsson (kd) till social-
minister Lars Engqvist
Elöverkänslighet
1999/2000:129 av Chatrine Pålsson (kd) till social-
minister Lars Engqvist
AMS kurser för språkutbildning i medicin
1999/2000:130 av Kenneth Lantz (kd) till socialmini-
ster Lars Engqvist
Försäkringskassorna
1999/2000:131 av Amanda Agestav (kd) till social-
minister Lars Engqvist
Tablettmissbruk bland unga
1999/2000:132 av Rosita Runegrund (kd) till statsrå-
det Ingegerd Wärnersson
Undervisningsmaterial med brottsförebyggande per-
spektiv
1999/2000:133 av Per Lager (mp) till statsrådet Maj-
Inger Klingvall
Barnkonventionen
1999/2000:134 av Sten Andersson (m) till justitiemi-
nister Laila Freivalds
Förbud mot s.k. smällare under nyårshelgen
1999/2000:135 av Carina Hägg (s) till statsrådet
Maj-Inger Klingvall
Afganistan

Frågorna redovisas i bilaga som fogas till riksda-
gens snabbprotokoll tisdagen den 2 november.

7 § Anmälan om skriftligt svar på fråga

Anmäldes att skriftligt svar på följande fråga in-
kommit

den 29 oktober

1999/2000:79 av Rolf Gunnarsson (m) till näringsmi-
nister Björn Rosengren
Åkerinäringens konkurrensläge

Svaret redovisas i bilaga som fogas till riksdagens
snabbprotokoll tisdagen den 2 november.

8 § Kammaren åtskildes kl. 9.54.

Förhandlingarna leddes av talmannen.