Riksdagens snabbprotokoll 1999/2000:18 Fredagen den 22 oktober

ProtokollRiksdagens protokoll 1999/2000:18

Riksdagens snabbprotokoll Protokoll 1999/2000:18 Fredagen den 22 oktober Kl. 9.00 - 9.35

---

Det justerade protokollet beräknas utkomma om 3 veckor

----------------------------------------------------------------------

1 § Svar på interpellation 1999/2000:8 om Na-
tionellt resurscentrum

Anf. 1 Statsrådet MONA SAHLIN (s):
Fru talman! Lena Ek har ställt följande tre frågor
till mig:
- Hur ser framtiden ut för Nationellt resurscentrum?
- Hur planeras uppföljning och utveckling av de
påbörjade processer som inletts med verksamhe-
ten vid Nationellt resurscentrum?
- Vilka resurser kommer framöver att tillföras verk-
samheten?
Inledningsvis vill jag understryka att jag anser att
det är mycket angeläget att jämställdhetsarbetet be-
drivs med kraft inom all statlig verksamhet. Jäm-
ställdhetsaspekterna ska beaktas på alla nivåer och
inom alla områden, och jämställdhetsarbetet skall
utföras av ordinarie personal.
Jag delar Lena Eks uppfattning att processen med
att förändra och förnya synsätt och strukturer i detta
fall handlar om ett utvecklingsarbete på lång sikt.
Regeringen har därför i budgetpropositionen för år
2000 föreslagit riksdagen att 2 ½ miljoner kronor
skall tillföras NUTEK:s förvaltningsanslag. Medlen,
som tidigare användes till att finansiera projektet
Nationellt resurscentrum för kvinnor, skall år 2000
bl.a. användas till att integrera projektet i NUTEK:s
ordinarie verksamhet. Den uppgift som Nationellt
resurscentrum för kvinnor i dag har avses nämligen
bli en del av NUTEK:s ordinarie verksamhet. Rege-
ringen avser vidare att ge NUTEK i uppdrag att se
över hur detta bör ske, för att bäst ta till vara de erfa-
renheter som har vunnits i det arbete som gjorts hit-
tills. Avsikten är att verksamheten skall ligga i linje
med regeringens jämställdhetspolitik, vilket bl.a.
innebär att jämställdhetsaspekter ska beaktas inom all
verksamhet. Regeringen anser dessutom att till arbe-
tet bör knytas ett råd eller en referensgrupp.
Regeringen anser att det även i fortsättningen be-
hövs åtgärder särskilt riktade till kvinnor inom nä-
rings- och regionalpolitiken, både för att stärka kvin-
nors position på arbetsmarknaden och för att tillvarata
kvinnors initiativ och kompetens.
Regeringen avser för år 2000 även att anslå medel
för att stödja de regionala och lokala resurscentrum
för kvinnor som har byggts upp under de senaste
åren. För detta ändamål avses NUTEK även fortsätt-
ningsvis tilldelas särskilda projektmedel, som ska
användas till att medfinansiera projekt vid regionala
och lokala resurscentrum. Dessa medel bör användas
till tillväxtorienterade projekt med inriktning på nä-
ringslivsutveckling och sysselsättning.

Anf. 2 LENA EK (c):
Fru talman! Jag tror att både jag och ministern har
en grundläggande gemensam uppfattning om att det
är väldigt viktigt att kvinnor finns med i näringslivet
och arbetslivet på lika villkor. Jag tror också att vi
båda två är beredda att lägga ned ganska mycket tid
och kraft på att det verkligen ska bli så. Men här finns
några principiella och praktiska frågor som jag tycker
att man bör diskutera. Vi håller på att ändra taktiken i
jämställdhetsarbetet i Sverige. Från att tidigare ha
pekat ut särskilda områden, lagt särskilda pengar och
särskild uppmärksamhet på jämställdhetsområdet
håller vi i Sverige, precis som man gör i EU, på att gå
över till en annan taktik, det som kallas för main-
streaming, ett slags inblandning av jämställdhetsfrå-
gor i all verksamhet. Om allting fungerar på ett idea-
liskt sätt är det förstås väldigt bra att jämställdetsas-
pekterna finns med överallt. Men jag undrar om vi
ännu nått det stadium där det är dags att använda sig
av bara mainstreaming. Jag ställer ett litet frågetecken
där. Om vi ska använda mainstreaming för jämställd-
hetsarbetet i Sverige, måste vi vara mycket uppmärk-
samma på resultatet, analysera och följa upp det.
Jag ska ta ett exempel på ett tillfälle där main-
streaming enligt min mening inte fungerar. Det finns
allmänna direktiv om att företagsstödet ska användas
likvärdigt för kvinnliga och manliga företagare. Det
finns t.o.m. särskila stöd för kvinnliga företagare. Vi
centerkvinnor, som är Sveriges största politiska kvin-
noorganisation, har studerat hur företagspengarna har
använts ute på länsstyrelserna. Det visar sig att det på
sina håll bara är 15 % som gått till kvinnliga företaga-
re. Det bästa länet ligger på lite drygt 30 % av den
totala potten. Det är alltså inte acceptabelt. Det tycker
jag är ett exempel där main streaming slår fel.
När det gäller Nationellt resurscentrum har den
första metoden varit att rikta särskild uppmärksamhet
på och särskilda pengar till detta område. Det har
varit mycket lyckosamt. Det finns fler än 150 resur-
scentrum för kvinnligt företagande i det här landet.
Resultatet av deras verksamhet är väldigt bra. De har
på sina håll lyckats mycket bra.
Jag skulle vilja fråga statsrådet: Vilka särskilda
åtgärder tänker regeringen rikta till kvinnor inom
närings- och regionalpolitiken? Avser regeringen att
ändra i regelverket? Hur ska man analysera och följa
upp detta? Jag tror alltså att Nationellt resurscentrum
faktiskt fortfarande behövs.

Anf. 3 Statsrådet MONA SAHLIN (s):
Fru talman! Till att börja med vill jag verkligen
hålla med Lena Eks beskrivning av historien och hur
viktigt det är att försöka förändra synsättet på jäm-
ställdetsarbetet. Jag tror att det är viktigt att förr eller
senare gå till det vi kallar mainstreaming, att vi kvin-
nor är en del av mänskligheten, att i längden måste de
resurser som är avsedda för människor också vara
avsedda för kvinnor och inte bara för män. Det har
skett ett stort skifte både i praktiken och i synsättet på
jämställdhetsarbetet de senare åren, där vi inte längre
bara behöver bygga upp särskilda områden för kvin-
nor utan faktiskt förväntar oss och kräver av både
myndigheter och organisationer att det allmänna
arbete de bedriver ska handla om både kvinnor och
män.
Jag vill också hålla med om det Lena Ek sade, att
man inte kan jobba bara med mainstreaming. Så
länge strukturerna ser ut som de gör i dag, som Lena
Ek mycket riktigt påpekade, kommer det att behövas
särskilda insatser riktade till kvinnor, t.ex. inom både
närings- och regionalpolitiken, vilket jag också sade i
mitt interpellationssvar. Där har vi ett antal åtgärder
som handlar om stöd för kvinnliga företagare, sär-
skilda stöd i regionalpolitiken och, något som vi
kommer att diskutera vid nästa interpellationsdebatt i
dag, hur vi kan jobba med tillväxtavtalen för att se till
att det i framtiden blir ett ännu starkare genuspers-
pektiv också i regionalpolitiken.
Däremot tycker jag att det är viktigt när det gäller
myndigheternas sätt att arbeta, där NUTEK är ett
exempel, att vi nu är mogna att gå från att NUTEK
inte ska ha ett allmänt ansvar för att också kvinnorna
finns med i all deras verksamhet.
Därför tycker jag att det är rimligt att nationella
resurscentrum nu upphör och att vi i stället ställer
både resurser till förfogande och krav på krav på
NUTEK att göra kvinnor till en naturlig del i hela
NUTEK:s verksamhet. Jag är mycket medveten om
att det här synsättet inte går att tillämpa överallt, men
jag tror att Lena Ek och jag är överens om att det i det
långa loppet är mainstreaming som gäller: Människor
består inte bara av män utan också av kvinnor.

Anf. 4 LENA EK (c):
Fru talman! Det är möjligt att jag är en mer pes-
simistisk person än statsrådet. Det som vi inom Cen-
terkvinnorna kan se när vi tittar på det faktiska resul-
tatet av arbetet är två saker. Det finns fortfarande
tyvärr väldigt liten förståelse för att kvinnor vill ar-
beta på ett annat sätt inom företagande.
Det gäller t.ex. synen på kooperativt företagande.
Det är nog en principiell skärningspunkt där det syns.
Kvinnor arbetar gärna med den företagsformen. Men
om man studerar NUTEK:s verksamhet finns det
väldigt lite som uppmuntrar kooperativt företagande.
Frågan är då: Hur ska man, om man tar bort Natio-
nellt resurscentrum, kunna garantera att det finns
denna medvetenhet - metrologiskt, analytiskt och när
det gäller resursfördelning - om att kvinnors företa-
gande ser annorlunda ut och att kvinnor vill arbeta på
ett annorlunda sätt? Och hur ska man kunna garantera
att medlen fördelas så att detta uppmuntras och så att
denna verksamhet kan komma till stånd?
Jag sitter i finansutskottet. När vi tittar på den na-
tionella ekonomin och de arbetstillfällen som ska
skapas är det 85 000 av 100 000 nya jobb som har
skapats i tjänstesektorn. Men de har skapats huvud-
sakligen av manliga företagare.
I USA når man så goda resultat i sin ekonomi att
nationalekonomerna har börjat fundera över om de
ska skapa nya teorier. En viktig del av dessa resultat
består av det har skapats nya företag av kvinnor inom
tjänstesektorn, inte låglönejobb utan med anständig
betalning. Detta är en verksamhet som vi borde upp-
muntra av många skäl, av ekonomiska skäl och av
jämställhetsskäl.
Det finns fortfarande ett behov av ett strålkastar-
ljus på denna vilja att uppmuntra och skapa beredskap
för och goda villkor för sådant företagande. Detta är
viktigt både ur jämställdhetsperspektiv och ur eko-
nomiskt perspektiv. Frågan är: Hur ska NUTEK kun-
na garantera stöd, skydd och utvecklingsmöjligheter
för de drygt 150 olika resurscentra som finns när
organisationen för detta stöd tas bort och kunskapen
försvinner?
Om man bestämmer sig för mainstreaming och
anser att det finns argument för det måste man också
bestämma sig för hur man ska följa upp detta. Man
måste vara mycket tydlig även här.
Jag blir orolig när jag ser att man på andra håll
inte har lyckats fokusera tillräckligt. Vi ska strax
debattera tillväxtavtalen, och det är ett annat sådant
område. Fördelningen av de företagsstöd som finns är
också ett område där det är väldigt tydligt att resur-
serna inte fördelas jämnt.

Anf. 5 Statsrådet MONA SAHLIN (s):
Fru talman! Jag är optimistisk och jag hoppas att
jag också är realistisk. Visst ser jag också att allt inte
går åt rätt håll, att många strukturer när det gäller
kvinnors makt och inflytande sitter väldigt hårt och
djupt i samhället. Dit hör synen på kvinnors företa-
gande. Men jag blir ändå optimistisk när jag hör Lena
Ek. Vi är många krafter i många partier som inte
kommer att ge oss, det är jag övertygad om, förrän
situationen har förändrats ännu mer och ännu djupare.
I morse blev jag ännu mer optimistisk när jag hör-
de NUTEK:s rapport om hur lönsamheten såg ut i
företag där det fanns jämställdhet respektive företag
där det inte fanns jämställdhet. Rapporten visade att
lönsamheten var högre i företag där det fanns både
män och kvinnor. Detta är ett resultat av mainstrea-
ming, dvs. in med kvinnor överallt.
Om Nationellt resurscentrum nu läggs ned och
kraven ställs på hela NUTEK förflyttar vi oss inte
bort från strålkastarljuset, som Lena Ek sade, utan
från en mycket effektiv ficklampa till att nu rikta
strålkastarljuset på hela NUTEK. NUTEK tvingas i
den ordinarie organisationen att arbeta med jäm-
ställdhetsfrågor inom alla ämnesområden. Man kan
inte längre gömma sig bakom Nationellt resurscent-
rum - om nu någon har försökt att göra det - och
kräva att det skulle sköta jämställdhetsarbetet. Nu
åligger detta alla delar i NUTEK.
Jag har ofta och många samtal med NUTEK:s
ledning. Jag ställer krav på NUTEK och kommer att
följa och utvärdera detta mycket noga så att de resur-
ser som ställs till förfogande och de krav som ställs
på NUTEK motsvarar detta. Det hoppas jag att Lena
Ek och jag kan hjälpas åt med i opinionsbildningen
framöver.

Anf. 6 LENA EK (c):
Fru talman! Nu slumpar det sig så att vi har gans-
ka goda relationer med NUTEK:s ledning båda två,
så jag tror nog att vi kan hålla den dialogen levande,
och det är förstås väldigt viktigt.
Av en grundläggande välvilja inför detta ämne
sägs i interpellationssvaret: "Regeringen anser att det
även i fortsättningen behövs åtgärder särskilt riktade
till kvinnor inom närings- och regionalpolitiken." Då
frågar jag: Vilka särskilt riktade åtgärder är det fråga
om? Jag tror att det är viktigt att det finns sådana
åtgärder och att de är tydliga för att man ska kunna
driva på detta arbete.

Anf. 7 Statsrådet MONA SAHLIN (s):
Fru talman! Som Lena Ek är medveten om finns
det ett antal sådana instrument redan i dag. Det
handlar t.ex. om det stöd som ges till kvinnliga före-
tagare och de stödformer som finns ute i regionerna
och som Lena Ek själv nämnde.
Vi ser nu över alla myndigheter som ligger under
Näringsdepartementet för att se om de har rätt vapen
för att hjälpa kvinnorna. Kan vi ställa ännu högre
krav? När vi nu ser över regionalpolitiken och myn-
dighetsstrukturen, kan vi då vässa kraven också på
hur man jobbar med genusperspektiv vid alla myn-
digheter och inom alla politiska områden som vi på
Näringsdepartementet har hand om?
På Lena Eks fråga om det behövs fler instrument
än de som vi har i dag är svaret ja.

Överläggningen var härmed avslutad.

2 § Svar på interpellation 1999/2000:9 om de
regionala tillväxtavtalen

Anf. 8 Statsrådet MONA SAHLIN (s):
Fru talman! Lena Ek har frågat näringsministern
om hur regeringen kommer att hantera frågan om
genusperspektivet i tillväxtavtalen, i vilken utsträck-
ning frågan kommer att tas upp i pågående samtal
med regionerna samt om regeringen kommer att god-
känna regionala tillväxtavtal som saknar genuspers-
pektiv. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det
är jag som har ansvaret för dessa frågor.
Genusperspektivet är precis som Lena Ek tar upp
hittills otillräckligt i arbetet med tillväxtavtalen.
Kvinnorepresentationen i partnerskapen har genom-
gående varit låg. Enligt de oberoende utvärderare som
har analyserat avtalen är könsperspektivet bristfälligt
beaktat i de flesta analyser och följaktligen också i
insatsområden och åtgärder. De kunskaper och den
kapacitet att skapa tillväxt i näringslivet som kvinnor
svarar för återspeglas inte i programmen.
I den budgetproposition för 2000 som regeringen
just har lämnat till riksdagen markerar vi tydligt att
arbetet med jämställdhetsperspektivet i tillväxtavtalen
måste fördjupas. I den löpande dialog som Rege-
ringskansliet har med regionerna om tillväxtavtalen
nu står frågan högt på dagordningen.
Jag anser att bristerna i tillväxtavtalen till stor del
återspeglar okunskap om betydelsen av jämställda
förhållanden i näringslivet och hur detta beaktas i
arbetet för regional tillväxt. Flera län har också efter-
frågat råd och metodstöd. På alla länsstyrelser finns
det en expertfunktion för jämställdhetsfrågor, vars
huvuduppgift är att stödja, stimulera och underlätta
jämställdhetsarbetet i länen. Denna expertis bör tas
till vara bättre. I regeringens uppdrag till NUTEK att
medverka i överläggningar kring de regionala till-
växtavtalen ingår det att medverka i länens arbete
med frågor på jämställdhetsområdet. Vi har just dis-
kuterat NUTEK:s roll vad avser att förändra synsätt
och strukturer inom detta område.
Den 16 september i år fattade regeringen beslut
om "villkor för statlig medverkan i finansiering och
genomförande av regionala tillväxtavtal". I dessa
lämnas ett antal generella kriterier som ska gälla för
att statligt finansierade organ ska medverka till till-
växtavtalens finansiering och genomförande. Ett
kriterium är att könsperspektivet ska ha beaktats i
avtalets olika delar. Detta är ett sätt för regeringen att
göra tydligt att staten, för att medverka till genomfö-
randet, ställer krav på avtalens kvalitet i bl.a. detta
avseende.
Vad gäller regeringens godkännande av tillväx-
tavtalen inskränks det till att omfatta de fall då avta-
len innehåller något som går utöver vad parterna
själva har möjlighet att fatta beslut om. Jag vill i detta
sammanhang betona att arbetet med tillväxtavtalen är
en långsiktig och lärande process som måste få tid att
utvecklas. De brister som vi ser i dag hanteras bäst
genom ökad kunskap och gemensam metodutveck-
ling.
I regeringens löpande uppföljning och utvärdering
av arbetet med tillväxtavtalen kommer hanteringen av
genusperspektivet att vara en av de frågor som står
mest i fokus. Det är min förhoppning att vi successivt
kommer att se mycket påtagliga förbättringar, och det
måste ske. Likafullt är jag övertygad om att det är
nödvändigt att fundera över hur staten kan bli ännu
tydligare vad avser vikten av att garantera det som
borde vara en självklarhet - att kvinnors förutsätt-
ningar och kapacitet att bidra till tillväxt och syssel-
sättning verkligen tas till vara.

Anf. 9 LENA EK (c):
Fru talman! Arbetet med tillväxtavtalen går till på
det sättet att man samlar samtalspartner ute i länet:
länsstyrelse, landsting, företag, universitet, högskola,
dvs. de som har en del i länets framtid. Och det är nog
ett väldigt viktigt och bra arbetssätt att koppla in flera
parter i dessa väldigt viktiga frågor än, som det hittills
har varit på många ställen, bara länsstyrelsen. Det är
rätt metod att få fram en hållbar och långsiktig till-
växt, som vi alla är så beroende av.
Centerkvinnornas organisation har 35 000 med-
lemmar. När det här arbetet drogs i gång ringde
många av mina medlemmar som är engagerade poli-
tiskt eller företagare på olika håll ute i landet och
sade: Vi finns inte med i det här framtidsarbetet. Jag
sade: Det är klart att ni är med, men kanske för lite.
Vi ska undersöka det här.
Vi gjorde då en undersökning där vi tittade på i
stort sett alla län. Alla länsstyrelser svarade inte. Men
det visade sig att kvinnorna inte har varit med. De har
inte bara varit med lite grann, utan på många ställen
är det som i region Skåne, att man har drygt 20 ut-
vecklingsgrupper som arbetar med tillväxtavtalet.
Man har en kvinnlig ordförande och nästan inga
kvinnliga ledamöter i de andra grupperna.
Det här är väldigt allvarligt, därför att tillväxtav-
talen binder ju upp hela utvecklingsviljan i länen för
många år framåt. De binder de pengar som finns för
att styra tillväxten: Vad ska vi satsa på i länet? Vad är
viktigt? I det här arbetet finns liksom bara halva
verkligheten med.
Bilden av resultaten från de olika länsstyrelserna
och det som vi har fått in med hjälp av länsstyrelser-
nas jämställdhetsexperter är lite varierande, men
totalt sett mörk. Det finns inget län som fullt ut har
använt kvinnorna som resurs i detta arbete. Inte ett
enda län har sett till att kvinnorna är med på lika
villkor. Bilden är alltifrån att de är lite smådåliga ned
till riktigt extremt dåliga.
Sedan har signalerna gått ut från bl.a. NUTEK om
att detta måste finnas med. Man har i handlingarna
slängt in en del påpekanden om hur detta ska gå till.
I förhandlingarna har alltså länsstyrelserna fått
tillbaka avtalen med de två påpekandena att jäm-
ställdhets- och genusperspektiven är för dåliga liksom
miljöperspektiven. När undersökningen nu följs upp
jobbar man med att förstärka miljöperspektiven, och
man har plockat in en jämställdhetsexpert, som längst
ned får signera att detta har han eller hon tittat på,
som något slags gisslan.
Detta är rätt vanligt. Vi känner igen det från
många håll och insatser tidigare. Men jag måste frå-
ga: Är man på departementet beredd att helt enkelt
skicka tillbaka sådana förslag till tillväxtavtal där
jämställdhetsperspektivet inte tas till vara ordentligt?
Jag vill fråga om man är beredd att säga: Ni är för
dåliga. Staten går inte in som medverkande och part i
dessa tillväxtavtal därför att ni har glömt halva verk-
ligheten.

Anf. 10 Statsrådet MONA SAHLIN (s):
Fru talman! Jag hade stor glädje av den undersök-
ning som Centerkvinnorna gjorde. Dessutom är be-
skrivningen som jag själv gav i interpellationssvaret
att det verkligen är uruselt på många områden. Det är
extra tragiskt därför att tanken med tillväxtavtalen,
och jag tror väldigt mycket på idén som ligger bak-
om, är att förflytta perspektivet ut till regionerna där
man kan sin egen verklighet. Där måste man också få
större makt och inflytande över hur tillväxtpolitiken
ska bedrivas i regionerna. Detta kan inte Stockholm
bäst, utan det kan man bäst ute i länen.
Om man då är övertygad om att vi lever i en ny
tid, måste också politikens innehåll vara nytt. Och hur
får man politikens innehåll att vara nytt i länen? Ja,
inte genom att samma män som har suttit år ut och år
in ska fortsätta men i en ny form. Det enda sättet att
faktiskt få nytt innehåll i tillväxtpolitiken är att ta in
grupper som inte har varit i de inre rummen tidigare.
Dit hör kvinnorna. Det är extra synd om länen om
man inte konsekvent genomför genusperspektivet,
därför att då tappar man så mycket av tillväxtpotenti-
alen.
Som jag har förstått det är det egentligen bara i 6
av de 21 utkasten till tillväxtavtal som man över hu-
vud taget försöker att tillämpa mainstreaming. Som
jag har kunnat bedöma det är det endast i två av dessa
som det är konsekvent genomfört, nämligen i Öster-
götland och i Jämtland. De får ändå av mig godkänt.
Jag tror inte att vare sig jag eller Lena Ek hade
tänkt att tillväxtavtalen skulle finna dess perfekta
form redan nu första gången. De innebär en så stor
förändring i sättet att föra regionalpolitiken att det
kommer att ta tid. Vi måste också låta det ta tid.
I nuläget känner jag det som viktigt att med
mycket tydliga krav och mycket tydliga förväntningar
på länen understryka mainstreaming, jämställdhetsar-
betet och genusperspektivet. Jag är inte riktigt färdig
med hur långt man kan gå i detta avseende redan nu.
Jag har dock, för att hålla med Lena Ek, sist i inter-
pellationssvaret uttryckt: Likafullt är jag övertygad
om att det är nödvändigt att fundera över hur staten
kan bli än tydligare vad avser vikten av att garantera
det som borde vara en självklarhet - kvinnornas roll.
Om det verkligen är rätt metod, som Lena Ek fö-
reslår, att skicka tillbaka tillväxtavtalen - staten har ju
inte riktigt den möjligheten med det sätt som det här
arbetet är utformat - är jag inte riktigt säker på. Men
jag är minst lika missnöjd som Lena Ek, och det be-
höver ske fler insatser från statens sida.

Anf. 11 LENA EK (c):
Fru talman! Jag tror att vi är väldigt överens om
att man, för att förnya politiken och få en politik som
faktiskt håller in i nästa århundrade och årtusende,
måste öppna politiken så att andra grupper är med än
just de som statsrådet kallar för de män som alltid har
varit med tidigare. Det innebär t.ex. andra män än de
som har varit med tidigare. Det kan vara unga företa-
gare, företrädare för ungdomsorganisationer eller
människor med annan bakgrund än de som har enbart
svenska föräldrar. Detta är väldigt viktigt.
Jag håller med om att sex av avtalen innehåller
ansatser som är vettiga och att två är ganska bra. Men
om man tittar bakom kulisserna vad gäller länen Ös-
tergötland och Jämtland har man inte ens där haft en
dialog som fyller kraven. På slutet har man skärpt sig
och fått till analyser, nyckeltal och målbeskrivningar
som jag tycker ser väldigt bra ut. De har lärt sig av
detta arbete, men det är bara två län. Då återstår ändå
resten av Sverige som trots att det finns tydliga di-
rektiv från regering och riksdag om hur detta ska gå
till väljer att bara strunta i direktiven, för så måste
man ju se det. Jag kan inte se det på något annat sätt
än att om vi i denna kammare, regeringen och statsrå-
det har bestämt att kvinnors rättigheter tydligt ska
finnas med och det sedan kommer in produkter där så
inte är fallet, då har ju länen valt att strunta i detta. Då
har jag väldigt svårt att se att man ska ha så stor för-
ståelse för detta förhållningssätt från länen. Det är ju
väldigt snällt, mjukt och försiktigt att säga att det tar
lång tid, att det är en långsiktig och lärande process
och att det tar tid innan det hittar sin perfekta form.
Jag tycker att de beslut som fattas i den här kam-
maren, och som fattas av den svenska regeringen, ska
följas - punkt! I fråga om de här tillväxtavtalen är ju
den största finansieringskällan ändå de av regering
och riksdag beviljade regionala anslagen till länssty-
relsen, och det är de som till största delen ska betala
utvecklingsarbetet. Då tycker jag att man ska säga att
om vi lägger pengarna här så ska det se ut på ett visst
sätt. Det är den folkvalda församlingens åsikt, och det
har ni inte rätt att strunta i.

Anf. 12 Statsrådet MONA SAHLIN (s):
Fru talman! Det blir tjatigt att upprepa det, men
jag håller med. Det är inte så att jag menar att det här
är en lång process och att vi ska acceptera att den tar
flera år. Det var mer ett uttryck för att hela den för-
ändring av regionalpolitiken som tillväxtavtalen är ett
exempel på är en process som måste få ta tid. Jag är
övertygad om att vi är överens om den delen. Sedan
är jag också otålig i fråga om den flagranta bristen när
det gäller att ta hänsyn till det som staten i form av
riksdag och regering har uttryck rörande genuspers-
pektivet.
Jag har också talat om detta i interpellationssvaret,
och jag kan inte bli tydligare än så i dag. Däremot
kommer jag att återkomma med det här under hösten.
Jag har sagt att ett sätt för regeringen att göra det här
tydligt är att staten för att medverka till genomföran-
det ställer krav på avtalens kvalitet i bl.a. detta hänse-
ende; alltså jämställdheten. En del av tillväxtavtalen
består ju av att parterna själva ute i länen bestämmer
sig för vissa saker. I andra delar krävs statens med-
verkan. Det jag säger här är att jag är beredd att pröva
att vi där staten är medverkande också mycket tydli-
gare ställer krav, alternativt visar missnöje, utifrån
hur genusperspektivet ser ut.
Därutöver betonade jag en gång till på slutet att
det är möjligt att vi behöver göra ännu mer för att
garantera kvinnornas medverkan i tillväxtavtalens
arbete. Exakt hur kan jag inte svara på i dag. Men jag
lovar att jag inte är lugn och bara inväntar processer.
Genom att se på detta hökögon, genom att också göra
aktiva ingrepp i tillväxtdiskussionerna och genom
samtal med landshövdingarna hoppas jag att vi kom-
mer att åstadkomma en del förändringar redan till
hösten.

Anf. 13 LENA EK (c):
Fru talman! Jag uppskattar det här interpellations-
svaret väldigt mycket. Det ska jag ärligt säga. Men
jag tycker att det här med, jag skulle nästan vilja säga,
det tydliga trotset av beslut i riksdagen och av rege-
ringen handlar om att man i länen måste släppa in nya
människor i utvecklingsarbetet. Det innebär ju också
att om man har bestämt sig för att ha kanske tolv
stolar runt bordet måste några flytta på sig för att
släppa in de nya. Det är där jag tycker att långsiktig-
heten och förståelsen för detta faktiskt når en punkt
där tålamodet tar slut.
Det är ganska många år som vi båda i riksdagen
har talat om hur viktigt det är att kvinnorna finns med
och att genusperspektiven är belysta. Då tycker jag att
man efter den här långa diskussionsperioden, läran-
deperioden och uppbyggnadsfasen kommer till en
punkt där man få säga att nej, nu är vi klara med det
här. Nu borde ni har lärt er så mycket av detta att det
faktiskt ska bli verklighet. Och de styrmedel som
staten har handlar ju om medelsfördelningen till stor
del. Då tycker jag faktiskt att man kan vara tuffare
där.
Det är också något som länsstyrelsernas jäm-
ställdhetsexperter efterlyser när vi talar med dem. De
upplever att de finns där, med skylten på dörren. De
finns med kunskaperna innanför dörren. Men det är
väldigt sällan som någon bjuder in dem till de här
sammanträdesborden eller kommer innanför tröskeln
för att diskutera vad som kan göras rent praktiskt.
Däremot får de ibland kontrasignera - t.ex. de här
tillväxtavtalen.
Jag tycker så här: Låt oss nu sätta punkt för det
här. Nu ska vi vara färdiga och framme, och kvinnor-
na ska vara med.

Överläggningen var härmed avslutad.

3 § Hänvisning av ärende till utskott

Föredrogs och hänvisades
Proposition
1999/2000:17 till skatteutskottet

4 § Bordläggning

Anmäldes och bordlades
Finansutskottets betänkande
1999/2000:FiU6 Allmänna pensionsfondens verk-
samhet år 1998

Skatteutskottets betänkande
1999/2000:SkU4 Ändring i dubbelbeskattningsavtalet
mellan Sverige och Japan m.m.

Socialförsäkringsutskottets betänkande
1999/2000:SfU3 Socialförsäkringens personkrets

Kulturutskottets betänkande
1999/2000:KrU5 Ny svensk filmpolitik

Utbildningsutskottets betänkanden
1999/2000:UbU4 Elever med funktionshinder
1999/2000:UbU5 Vissa regeländringar på skolområ-
det
1999/2000:UbU6 Utvecklingsplan för förskola, skola
och vuxenutbildning

Trafikutskottets betänkanden
1999/2000:TU2 Förarbevis för moped klass I och för
terrängskoter
1999/2000:TU3 Lägesrapport två om IT-
omställningen i samhället inför år 2000

5 § Anmälan om interpellationer

Anmäldes att följande interpellationer framställts

den 22 oktober

1999/2000:40 av Inga Berggren (m) till statsrådet
Lars-Erik Lövdén
Boendesituationen och hyreslagstiftningen
1999/2000:41 av Stefan Attefall (kd) till näringsmi-
nister Björn Rosengren
Ersättningsjobb vid försvarsnedläggningar
1999/2000:42 av Margareta Viklund (kd) till utri-
kesminister Anna Lindh
Demokrati i Kosovo

Interpellationerna redovisas i bilaga som fogas till
riksdagens snabbprotokoll tisdagen den 26 oktober.

6 § Anmälan om frågor för skriftliga svar

Anmäldes att följande frågor för skriftliga svar
framställts

den 22 oktober

1999/2000:98 av Owe Hellberg (v) till kulturminister
Marita Ulvskog
Folkteatern i Gävleborg
1999/2000:99 av Owe Hellberg (v) till statsrådet
Lars-Erik Lövdén
Lag om kommunal bostadsförmedling
1999/2000:100 av Per Lager (mp) till miljöminister
Kjell Larsson
Tolv miljöprofessorer
1999/2000:101 av Inger Strömbom (kd) till justitie-
minister Laila Freivalds
Fördelning av resurser till polisen i Stockholms län
1999/2000:102 av Thomas Julin (mp) till socialmini-
ster Lars Engqvist
Rökning och lungsjukdomar
1999/2000:103 av Tuve Skånberg (kd) till socialmini-
ster Lars Engqvist
Värnpliktigas drogvanor
1999/2000:104 av Ester Lindstedt-Staaf (kd) till soci-
alminister Lars Engqvist
Färdtjänst
1999/2000:105 av Birger Schlaug (mp) till närings-
minister Björn Rosengren
Utvärdering av utlokaliseringar
1999/2000:106 av Göran Hägglund (kd) till närings-
minister Björn Rosengren
F-skattsedel

Frågorna redovisas i bilaga som fogas till riksda-
gens snabbprotokoll tisdagen den 26 oktober.

7 § Kammaren åtskildes kl. 9.35.

Förhandlingarna leddes av talmannen.