Riksdagens snabbprotokoll 1998/99:85 Fredagen den 23 april

ProtokollRiksdagens protokoll 1998/99:85

Riksdagens snabbprotokoll Protokoll 1998/99:85 Fredagen den 23 april Kl. 9.00 - 10.01

---

Det justerade protokollet beräknas utkomma om 3 veckor

--------------------------------------------------------------------

1 § Anmälan om fördröjda svar på interpella-
tioner

Till riksdagen hade inkommit följande skrivelser:

Interpellation 1998/99:251

Till riksdagen
Interpellation 1998/99:251 av Sten Tolgfors om
skolan och synskadade barn med multipelhandikapp.
Interpellationen kommer att besvaras tisdagen den
4 maj 1999.
Skälet till dröjsmålet är arbetsanhopning.
Stockholm den 21 april 1999
Ingegerd Wärnersson

Interpellation 1998/99:270

Till riksdagen
Interpellation 1998/99:270 av Sonja Fansson om
arbetsgivarens rehabiliteringsansvar.
Interpellationen kommer att besvaras tisdagen den
25 maj.
Skälet till dröjsmålet är arbetsanhopning.
Stockholm den 21 april 1999
Socialdepartementet
Enligt uppdrag
Björn Reuterstrand
Rättschef

2 § Svar på interpellation 1998/99:237 om stu-
derandes yttrandefrihet

Anf. 1 Utbildningsminister THOMAS
ÖSTROS (s):
Herr talman! Beatrice Ask har frågat vilka initia-
tiv jag är beredd att ta för att säkerställa att studenter
som kritiserar sin utbildning inte skall behöva utsättas
för repressalier när de utövar sin grundlagsskyddade
yttrandefrihet samt vilka initiativ jag är beredd att ta
för att ge varje students egna val och synpunkter på
utbildningen ökad betydelse.
Det är viktigt att studenterna är delaktiga i hög-
skolans hela verksamhet, allt ifrån högskolans styrel-
se till den enskilda kursen. Under den föregående
mandatperioden utökades studenternas formella re-
presentation i högskolans styrelse och fakultetsnämn-
der från två till tre ledamöter. Det var ett viktigt steg.
Nu gäller det att fortsätta att förstärka studenternas
medverkan i högskolans arbete. Jag ser det som en
viktig kvalitetsaspekt att denna medverkan förstärks
och fördjupas inom högskolan.
Enskilda studenter och grupper av studenter skall
självfallet kunna uttrycka kritiska åsikter om sin hög-
skola och sin utbildning utan att frukta repressalier
från högskolans ledning, administratörer eller lärare.
Aktiva och engagerade studenter är avgörande för en
högre utbildning av god kvalitet. Om en utbildning
har brister är det ett friskhetstecken att studenterna
kritiserar den. Det är studenterna som är mest bero-
ende av att undervisningen fungerar bra. Jag anser att
det är bra om debatten om olika frågor inom högsko-
lan förs offentligt.
Det är viktigt att högskolans ledning uppmuntrar
en fri och öppen debatt om högskolan och dess ut-
bildningar. Över huvud taget bör högskolorna stimu-
lera en fri debatt och ett kritiskt tänkande från stu-
denternas sida. Högskolorna och deras ledning skall
självfallet inte göra något som kan uppfattas som ett
hinder mot ett fritt meningsutbyte. De skall heller inte
uttrycka sig så att det kan uppfattas som att någon
som utnyttjar sin yttrandefrihet blir utsatt för en ne-
gativ behandling av något slag. Den inställningen
torde vara allmänt rådande inom högskolevärlden.
Utredningen Studentinflytande inom högskolan
(Ds 1998:81) har redovisat en omfattande kartlägg-
ning av hur det faktiskt är ställt med studenternas
inflytande i dag. Utredningen har remissbehandlats
och för när varande förbereds en proposition om bl.a.
studenternas inflytande. Propositionen skall presente-
ras för riksdagen under hösten 1999.

Anf. 2 BEATRICE ASK (m):
Herr talman! Först vill jag tacka för svaret på in-
terpellationen.
Den direkta bakgrunden till den är givetvis att
ledningen för Mitthögskolan uppmanat studenterna
att inte öppet kritisera högskolan, eftersom man befa-
rade att det skulle kunna försämra möjligheterna för
högskolan att utnämnas till universitet.
Utbildningsministerns uttalanden i medierna och i
svaret om att studenternas synpunkter är viktiga och
aldrig en belastning är betydelsefulla. I den frågan är
vi helt överens. Jag hoppas också att de uttalanden
som gjorts inte var något slags djupare uttryck för att
det vare sig på Mitthögskolan eller på någon annan
högskola finns frågetecken om vikten av en fri debatt
och kritiskt tänkande också när det gäller lärosätenas
egen organisation och utbildningens kvalitet.
Tvärtom är jag övertygad om att den snabba ut-
byggnaden av högre utbildning, med allt vad det
innebär, ställer särskilt stora krav på en livfull debatt
om vad som skall åstadkommas och på kontinuerlig
eftertanke och utvärdering av resultaten.
I detta sammanhang och utifrån aspekten om stu-
denters inflytande över sin egen utbildning är emel-
lertid den debatt som nu förs på andra håll om jämfö-
relser mellan olika institutioner och lärosäten väldigt
intressant. Det är uppenbart att det i högskolevärlden
finns viss rädsla för detta.
Tidskriften Moderna Tider har ju gjort en första
kvalitetsrankning av den högre utbildningen i Sveri-
ge. Den är naturligtvis inte komplett, gör inte anspråk
på att vara det och omfattar heller inte allt. Men nå-
gonstans måste man ju börja.
Ett problem som inte tas upp i den utredning som
så småningom skall bli en proposition är att möjlig-
heterna för enskilda studenter att ha ett inflytande
förutsätter information och kunskap om det man skall
ha inflytande över. Därför är det naturligtvis allvarligt
att vi i vår organisation här i landet har ganska dåligt
med underlag när det gäller utbildningskvalitet.
Sedan är det en annan sak att det inte är fullt så
enkelt att åstadkomma vettiga och kvalitativa jämfö-
relser. Det finns ju heller inte på internationell nivå,
även om man i en del andra länder har gjort fler för-
sök än vad som har gjorts i Sverige.
En fråga som jag därför vill ställa till utbild-
ningsministern, som nu bereder en kommande propo-
sition, är om regeringen har några planer på att ut-
veckla detta, t.ex. genom tydligare direktiv till Hög-
skoleverket eller genom idéer om hur vi skall få,
förenklat uttryckt, i vart fall något slags VDN-
märkning eller information som studenter kan använ-
da för att sakligt bedöma hur de skall agera under
utbildningstiden men kanske också när de väljer hög-
re utbildning.
Min andra fråga i interpellationen undviker ut-
bildningsministern att svara på. Den gäller om rege-
ringen avser att ge studenternas val ökad betydelse.
Jag upprepar därför frågan eftersom förhållandet
mellan studenters val och fördelningen av utbild-
ningsplatser faktiskt är ett mått på viljan att ta till sig
vad studenterna anser och tycker.
De senaste årens fördelning av utbildningsplatser
har inte riktigt haft studenternas önskemål som en
tung faktor, utan det har såvitt jag kan bedöma snarast
varit fråga om att använda utbyggnad av högskolan
som ett verktyg inom regional- och arbetsmarknads-
politiken. Jag skulle vilja veta hur det blir i höst.
Kommer sökandetrycket att tillmätas större betydelse
än tidigare?

Anf. 3 Utbildningsminister THOMAS
ÖSTROS (s):
Herr talman! Jag tror att Beatrice Ask och jag har
en gemensam uppfattning just om hur viktigt det är
att studenterna på våra högskolor har att reellt infly-
tande.
Jag måste säga att jag inte kan tänka mig någon
sämre strategi att närma sig universitetsstatus än att
tro att en sådan väg skulle vara att undertrycka stu-
denternas åsikter. Det är precis tvärtom. Vid våra
högskolor och universitet är det väldigt viktigt att
man har ett klimat och en miljö där kritisk granskning
och öppen debatt verkligen är starkt rådande. Man
kan ibland tycka att det inte är så i dag. Vi bör därför
uppmuntra detta genom att se till att t.ex. studenterna
direkt och via deras organisationer får ett större in-
flytande över verksamheten vid högskolorna.
Den typ av inriktning som vi har i den proposition
som vi förbereder till hösten är att brett stärka stu-
denternas inflytande och tydliggöra deras roll på
universitet och högskolor. Jag tror att detta är viktigt
också ur kvalitetsaspekt.
All typ av utbildning är en intellektuell verksam-
het som är känslig för att gå i stå, känslig för att bli
rutinartad. Det behövs motorer och drivkrafter för att
hela tiden utveckla utbildningen, dels för att följa
med i utvecklingen, dels för att hålla kvalitetskrav
som kan mäta sig internationellt. Då tror jag att stu-
denterna är en av de viktigaste motorerna. De lägger
ned sina bästa år och mycket av ekonomiska resurser
på en utbildning som skall ge dem ett fast fotfäste på
arbetsmarknaden. De har mycket starka skäl att öppet
och kritiskt granska sin utbildning.
Det första som är viktigt när det gäller just kvali-
tetsarbetet är att koppla detta till studentinflytandet.
När det gäller den diskussion som Beatrice Ask har
om rankning, med typexempel i den rankning som
gjorts av tidskriften Moderna Tider, ser jag inget skäl
att vara emot att vi har många aktörer på det här om-
rådet som granskar högskolan utifrån. Jag har själv
tagit del av Moderna Tiders rankning. Den är natur-
ligtvis fylld av frågetecken. Det hävdar de också
själva. Det är mycket svårt att ranka högskolor i ord-
ning efter vilka som har bäst kvalitet på det sätt som
Moderna Tider har valt att göra. Men det är klart att
det är en intressant aspekt av många, och det är väl
bra att flera engagerar sig i detta.
Jag vill att vi fortsätter att driva det arbete som
Högskoleverket har inlett under den förra mandatpe-
rioden, först med att stimulera själva kvalitetsarbetet
ute på högskolor och universitet. Det har man gjort
genom att granska varenda en av högskolorna och
driva på för att man faktiskt måste ha ett aktivt kvali-
tetsarbete. Det har gjort att vi har fått en del föränd-
ringsprocesser vid våra högskolor och universitet som
är bra.
Nästa steg tror jag blir att jämföra högskolor på en
del viktiga områden som vi kan se som viktiga indi-
katorer på hur väl arbetet fungerar i högskolan. Ett
sådant är studentinflytande. Jag är inte alls främman-
de för att jämföra högskolor och universitet med
avseende på hur bra man är på använda sig av stu-
dentinflytandet.
En annan sådan sak är jämställdhetsfrågorna. Jag
är inte heller främmande för att jämföra högskolor
och universitet utifrån hur pass framgångsrika man är
i jämställdhetsarbetet. Ett tredje sådant område gäller
den rekrytering man har, hur pass väl man lyckas
locka studiebegåvade ungdomar från andra grupper
än de som traditionellt går vidare till högskolan.
Också det är ett sätt att se hur väl högskolan fungerar.
Studenternas val är viktigt. Vi har ett resursför-
delningssystem som på många sätt tar hänsyn till
studenternas val. Samtidigt är det så att riksdag och
regering måste ha möjlighet att göra satsningar av
viktiga strategiska intressen. Som exempel kan vi ta
Karlskrona/Ronneby. Om inte riksdag och regering
hade haft en långsiktig politik för att se till att Karls-
krona/Ronneby blir en stark högskola så hade den
inte blivit denna i dag mycket attraktiva högskola
som har ett högt sökandetryck - men som inte alltid
har haft det.
Detsamma gäller Södertörns högskola, en ny hög-
skola som har möjlighet att rekrytera på ett nytt,
spännande sätt. Där krävs det en långsiktigt uthållig
politik från riksdag och regering, och vi kommer att
se att det blir en väldigt attraktiv högskola.

Anf. 4 BEATRICE ASK (m):
Herr talman! Det är bra att utbildningsministern
tar upp klimatet för studentinflytande på högskolorna,
för det finns mycket att göra i fråga om attityden. Det
är väl bra att det finns med. Jag förstår också, det är
inte särskilt förvånande, att propositionens arbete är
inriktat på att titta på det formella inflytandet för
studenter. Däremot är det ju så, det påpekar t.ex. SFS
i sitt remissvar, att det finns ett sviktande intresse.
Det är svårt att få enskilda studenter att engagera sig
för den här typen av inflytande.
Det är klart att de som kan utöva detta inte är så
många, men jag tror ändå att det är väldigt viktigt.
Det ger en möjlighet i styrelser och olika organ att ha
ett perspektiv utifrån studenternas situation på olika
frågor och beslut. Men, och det är det som ligger lite
grann i min fråga, de enskilda studenternas inflytande
och val, inte minst när det gäller deras egen situation,
är ju viktigt. Det säger utbildningsministern att han
också inser. Då måste det ju ändå vara ett problem att
vi inte i dag har statistik, uppgifter och modeller som
ger studenterna bättre konsumentinformation när de
skall söka och fatta sina olika beslut.
Det är ju som utbildningsministern påpekar väl-
digt viktiga val och prioriteringar man måste göra.
Det är utmärkt att regeringen välkomnar och tycker
att vi behöver olika initiativ på det här området. Men
det jag ändå undrar är om det inte, även om Högsko-
leverket har drivit på ett kvalitetsarbete, är dags att
fundera över om inte också staten på något sätt skulle
bidra till att hitta en modell och utföra ett arbete där
jämförelser börjar göras.
Jag har förstått av svaret att studentinflytande och
jämställdhet är viktigt. Det tycker jag också. Men det
kanske inte är de enda faktorer som kan ligga till
grund för mina beslut som student. Och det kanske
inte är så klokt att bara ägna sig åt att titta på det. Det
måste ändå vara så att vi skall ta oss fram när det
gäller kunskaper om det här andra.
Sedan delar jag också uppfattningen att staten
måste kunna göra satsningar. Men problemet har ju
varit att det nästan bara har varit det. Karlskro-
na/Ronneby och Södertörn må vi se som väldigt vik-
tiga satsningar. Men man kan ju faktiskt utan att ha
några fördomar - jag kommer själv uppifrån Härje-
dalen - tycka att man lade lite väl många platser på
Mitthögskolan i förhållande sökandetrycket när man
samtidigt vet att andra högskolor har det väldigt
trångt och svårt att ta emot de studenter som söker.
Jag är väl inte helt övertygad om att det var just kva-
litetsaspekter på utbildningen vid Mitthögskolan som
gjorde att regeringen förra gången valde att lägga så
väldigt mycket tryck just där.
Då är min fråga igen: När vi nu går in i nästa fas,
kommer man då att lyssna lite mer på studenterna och
titta på sökandetrycket?

Anf. 5 Utbildningsminister THOMAS
ÖSTROS (s):
Herr talman! Vi satsar ju väldigt mycket på högre
utbildning. Det har vi gjort under senare år i Sverige.
Vi fortsätter med den satsningen genom att bygga ut
med 10 000 ytterligare platser år 2001 och ytterligare
10 000 år 2002. Den här satsningen gör det möjligt
för många ungdomar som inte tidigare haft möjlighet
att komma in på högre utbildning att faktiskt ta det
steget. Jag tror att det kan vara en viktig del i kampen
mot social snedrekrytering.
En annan viktig del i att försöka knäcka den sega
sociala snedrekrytering vi har i Sverige handlar om
att få högre utbildning att komma närmare människor,
både geografiskt och kulturellt. Då är det väldigt
viktigt att vi bygger ut högskolan över hela landet.
Tittar vi ut över landet ser vi att vi har väldigt olika
verkligheter beroende på vilken tradition olika regio-
ner har och beroende på hur pass nära man har till
högskolevärlden och högskolekulturen.
Övergångarna till högskolan skiljer sig alltså
mellan olika regioner. Då blir det väldigt viktigt att
inte bara titta på dagens sökandetryck. Det är av na-
turliga skäl riktat mot de stora universiteten, mot de
som är väldigt väl etablerade i människors tänkande.
Det blir väldigt viktigt att kunna göra satsningar på
andra håll i landet, så att vi får en högskolekultur
också där. Det gör att det blir lättare för grupper som
inte tidigare har sökt sig till högskolan att faktiskt bli
en del av sökandetrycket, att faktiskt börja fundera:
Kan också jag gå på högskola?
Det gör vi med Södertörn. Det har vi tidigare gjort
med Karlkrona/Ronneby. Det gör vi med Malmö. Det
gör vi med Visby. Där ingår också Mitthögskolan och
många andra. Det är väldigt viktigt. Det är ett sätt att
höja bildningsnivån i hela landet och att locka fler
unga människor till högre utbildning.
Skulle vi välja moderaternas modell för resursför-
delning som, har jag förstått i debatter i kammaren,
handlar om att ha en studentpeng som följer studen-
tens val och bygga ut just där sökandetrycket är som
störst, då byggs det ut i Stockholm, i Uppsala, i Lund
och på de stora universitetsorterna. Man är själva inte
intresserade av detta i de städerna, för där känner man
att man har nått en storlek som är svår att radikalt
förändra. Det är svårt att bygga ut med 20 000-
30 000 nya studentplatser i Stockholm med tanke på
bostadssituationen och trycket över huvud taget på
den regionen. Samma sak gäller Uppsala.
Vi har ett intresse av att försöka stimulera fler
unga människor till högre utbildning. Då är det na-
turligt att vid en utbyggnad lägga en del av tyngd-
punkten på nya högskolor - samtidigt som våra uni-
versitet naturligtvis är av nationellt mycket stort in-
tresse. De är nationellt väldigt viktiga för oss alla.
Det är klart att skulle man från regeringens och
statens sida kunna göra enkla tabeller över var utbild-
ningen är bäst och var den är mindre bra, då skulle
det väl vara lockande. Men man lurar sig själv med
de enkla tabellerna. Låt Moderna Tider sköta de enkla
tabellerna. Det har jag absolut ingenting emot, och
det är en bra debatt som kommer att komma varje
gång Moderna Tider kommer med sina tabeller.
Den debatten kommer också varje gång att handla
om hur tveksamt det faktiskt är att rangordna på det
här sättet, för vi är inte säkra på att det verkligen
gagnar kvaliteten. Ta de här tabellerna och för in dem
i ett vetenskapligt seminarium i något samhällsveten-
skapligt ämne. Jag är säker på att de blir sågade i den
vetenskapliga diskussionen när man väl går in och
funderar på vad de fakta som man har tagit fram i
dessa tabeller säger.
Den typen av enkla typen av jämförelser tycker
jag inte att vi skall driva på från statens sida.
Men jag har ingenting emot jämförelser. Därför
ser vi fram emot att Högskoleverket tar ytterligare
steg, inte bara i kvalitetsarbetet utan också i kvalitet-
sjämförelserna. Därför tycker jag också att det är
mycket viktigt när det gäller utbildningsprogram och
inriktning av utbildningar att det regelbundet görs
stenhårda internationella utvärderingar, där det görs
jämförelser av vad man faktiskt får med sig från en
examen jämfört med andra länders examenskrav och
hur pass väl man klarar sig på arbetsmarknaden och
vilken kvalitet utbildningen har hållit. Det skall vi
absolut inte tveka inför. Men enkla tabeller tror jag
inte leder oss vidare.

Anf. 6 BEATRICE ASK (m):
Herr talman! Jag är väldigt glad över att utbild-
ningsministern tar upp social snedrekrytering när vi
resonerar om sökandetryck. En av mina poänger är
nämligen att om det är några som har det besvärligt
när det gäller att ha inflytande, att välja högre utbild-
ning och att leta i det mycket stora utbud som ut-
byggnaden innebär så är det de som inte kommer från
en akademisk miljö och har den bakgrunden. Det är
nästan ogenomträngligt.
Då kan man säga att det är kul om några andra
ägnar sig åt detta och att det är bra. Men vi skall inte
låta oss luras av enkla tabeller. Det tycker inte jag
heller. Men jag tror att det är ännu farligare att nöja
sig med glassiga broschyrer där alla lovar guld och
gröna skogar. Det var därför som jag undrade om
regeringen möjligen hade någon tanke på att driva på
och att inte bara vänta på att Högskoleverket skall ta
initiativ och se om man kan ta sig fram.
Svårigheterna att bedöma kvalitet och göra jämfö-
relser är ju inget skäl för att låta bli att försöka.
Tvärtom tror jag att vi ganska snart skulle behöva ta
oss fram i fråga om detta för att få en saklig debatt
om den kvalitet som vi har och göra jämförelser men
också för att stärka studenters möjligheter och flerta-
lets möjligheter att göra aktiva, medvetna och bra val
när det gäller utbildningen. Det här är alltså inte emot
detta - tvärtom.
När det sedan gäller vår moderata uppfattning att
man skall låta sökandetrycket ha större betydelse för
fördelningen av platser, säger utbildningsministern att
det skulle ge fler platser bl.a. i Stockholm. Det är
alldeles korrekt. Däremot är det helt fel att säga att
man i Stockholm är emot det. Stockholms län är
mycket stort, och vi har många olika högskolor.
Dessutom finns det en bred politisk enighet i denna
region och i alla kommuner om att vi önskar bereda
ungdomar i t.ex. Stockholmsområdet bättre möjlig-
heter att komma in på högre utbildning. Och vi har
kapacitet för att klara det. Jag tycker inte att det kan
få stå oemotsagt.
Jag uppfattar emellertid att utbildningsministern
och regeringen än så länge inte tänker ta några initia-
tiv, men jag tänker fortsätta att driva dessa frågor.

Anf. 7 Utbildningsminister THOMAS
ÖSTROS (s):
Herr talman! En av de viktiga frågorna framöver
är att utbyggnaden av högre utbildning skall fortsätta
därför att vi har ett så starkt sökandetryck bland ung-
domar. Ungdomar vill gå vidare till högre utbildning.
Det skall ske över hela landet, och naturligtvis också i
Stockholm.
Jag hade ju förmånen att lägga fram en storstads-
proposition förra året som inriktades just på utbygg-
nad av högskolan t.ex. i Stockholm. Vi har byggt upp
en helt ny högskola i Södertörn som kan betyda väl-
digt mycket för att locka nya grupper till högskolan.
Det är väldigt viktigt.
Det jag talar om är att när vi nu bygger ut hög-
skolan 1997-2002 med 88 000 platser, så tror jag inte
att ens Beatrice Ask tror att Stockholm skall ta emot
alla dessa 88 000 platser. Då handlar det om att också
se till att man bygger upp högskolor i hela landet som
blir starka för att klara av att locka så många ungdo-
mar som vi behöver locka framöver till högre utbild-
ning. Alla som känner att de har studiemotivation,
studiebegåvning och lusten att läsa vidare bör på sikt
naturligtvis få chansen att komma in på högre utbild-
ning. Det är för oss i Sverige en jättechans att också
klara av våra mål när det gäller att bli en stark nation
med stark tillväxt.
Jag tycker alltså att det är bra med fler platser i
Stockholm. Men det handlar inte om att lägga alla
platser i Stockholm, utan det måste finnas en rimlig
fördelning.
Jag tror att en av de viktiga frågorna framöver
kommer att vara just studentinflytande. Det är ett sätt
att hålla motorn i gång när det gäller kvalitetsarbetet
- att hela tiden se till att man använder sina resurser
på klokast möjliga sätt och att man inte går i stå när
det gäller utbildning och undervisning. Studentinfly-
tandet skall stärkas. Vi lägger fram en proposition till
hösten.
Högskoleverket kommer att jobba vidare med att
se till att man jämför högskolor när det gäller väldigt
viktiga indikatorer på hur kvaliteten verkligen är på
högskolorna. Det ser jag som centralt och viktigt.
Vi skall inte ändra resursfördelningssystemet på
det sätt som Moderaterna har föreslagit, så att vi inte
skulle kunna ha den möjligheten som vi nu har att
bygga upp starka högskolor som sedan blir lika bra
som Karlskrona/Ronneby eller som får de chanser
och möjligheter som Malmö och Södertörn nu har.

Överläggningen var härmed avslutad.

3 § Svar på interpellation 1998/99:242 om opti-
kerutbildningen

Anf. 8 Utbildningsminister THOMAS
ÖSTROS (s):
Herr talman! Tomas Högström har frågat mig vil-
ka åtgärder jag är beredd att vidta för att säkerställa
arbetsmarknadens behov av optiker och vilka initiativ
jag är beredd att vidta för att kvalitetssäkra optikerut-
bildningen.
Tomas Högström uppger att branschorganisatio-
nen, Optikerförbundet SOR, på förfrågan och efter
rundfrågning bland sina medlemmar anger att det
behövs omkring 100 nya legitimerade optiker per år.
Tomas Högström säger vidare att det examinerades
ca 90 personer per år innan utbildningen förlades till
Karolinska Institutet (KI) mot för närvarande 30-35
per år, vilket skulle vara för få för att täcka det behov
som kommer att finnas.
Låt mig först upplysa om att det fanns drygt 60
platser i den tidigare gymnasieutbildningen och i
legitimationsutbildningen för optiker. Optikerutbild-
ningen blev högskoleutbildning 1994. Två årskullar
har hittills utexaminerats från KI. De omfattade 35
respektive 38 personer.
Vid den utredning inom KI som föregick överfö-
randet av optikerutbildningen till högskolan föreslog
SOR en årlig antagning av 40-45 studenter till ut-
bildningen. Ett faktaunderlag beträffande antalet
verksamma legitimerade optiker i landet grupperade
efter ålder togs fram som en del i en bedömning av
det framtida behovet av optiker med hänsyn till ar-
betsmarknadens efterfrågan på kort och lång sikt,
pensionsavgångar etc. Utredningen kom fram till att
det mot denna bakgrund fanns skäl att överväga en
minskning av dimensioneringen till 40-45 nybörjar-
platser totalt i landet.
KI antar årligen 40 studenter till den treåriga opti-
kerutbildningen. För optiker med den utbildning som
tidigare getts inom gymnasieskolan, har KI dessutom
sedan läsåret 1995/96 årligen gett dels en legitima-
tionskurs om 40 poäng för 35 deltagare, dels en 20-
poängskurs i kontaktlinskunskap, också den för 35
deltagare. För att möta det alltjämt stora behovet av
kompletteringsutbildningar har KI anordnat kontakt-
linskurser såväl vår- som hösttermin både 1997 och
1998. Total kostnad för kompletteringsutbildningarna
var 1998 omkring 4 miljoner kronor. KI har klart
uttalat att KI inte har möjlighet att utöka antalet plat-
ser på den treåriga optikerutbildningen så länge
kompletteringsutbildningarna pågår.
Härutöver undersöker KI för närvarande också
möjligheterna att ge kompletterande utbildning till
dem som gått den tvååriga utbildningen Affär och
hantverksoptiker vid Stefanskolan och andra motsva-
rande utbildningar.
Svensk Optikerförening, som är en förening inom
SACO, har i en skrivelse till Utbildningsdeparte-
mentet den 14 januari 1999 framfört att det vore till
skada för yrket om en överutexaminering av optiker
sker. Optikerföreningen anser att marknaden redan i
dag på sina håll är kraftigt överetablerad. Föreningen
har föreslagit att man skall vänta med en översyn av
antalet utbildningsplatser, dels tills man ser effekterna
av att de som genomgår kompletteringsutbildningarna
kommit ut i arbetslivet, dels tills det finns ett konsu-
menttryck med dokumenterad statistik över oskälig
väntetid hos den legitimerade optikern.
Enligt uppgift från Arbetsmarknadsstyrelsen har
det under 1998 till arbetsförmedlingarna i hela landet
anmälts i genomsnitt 14 nya lediga platser som opti-
ker per månad.
Av den åldersstatistik som SOR lämnade till Ut-
bildningsdepartementet den 3 december 1998 framgår
att under perioden 2001-2005 uppnår i genomsnitt 19
optiker per år pensionsåldern. Under perioden 2006-
2010 är motsvarande siffra 33.
Mot bakgrund av de redovisade uppgifterna bör
en högre dimensionering av optikerutbildningen kun-
na anstå några år in på 2000-talet. Jag vill emellertid
betona att det är den enskilda högskolan som har
ansvaret för att i samverkan med det omgivande sam-
hället besluta om omfattning och inriktning av de
utbildningar som högskolan anordnar. Det blir såle-
des KI som, om så erfordras, fattar beslut om en ökad
dimensionering av optikerutbildningen.
Vad beträffar optikerutbildningens kvalitet har
SOR i en skrivelse till Utbildningsdepartementet
framfört att förbundet fått signaler från såväl företag
som anställer nyutbildade optiker som studenter un-
der utbildning på KI att utbildningen inte stämmer
överens med förväntade krav.
Den tidigare utbildningen omfattade grundutbild-
ning, legitimationskurs samt kontaktlinskurs och tog
med mellanliggande praktik sammanlagt cirka nio år.
Den nuvarande utbildningen är en koncentrerad
huvudsakligen teoretisk högskoleutbildning om tre år.
Även om de som utexamineras från denna utbildning
är formellt behöriga, så krävs det tjänstgöring därut-
över innan de har den yrkesmässiga kompetens som
krävs för självständigt arbete. Att så är fallet beror
inte på bristande kvalitet i utbildningen.
Det ankommer ytterst på varje enskild högskola
att säkra och utveckla kvaliteten i sina utbildningar.
KI gör fortlöpande en uppföljning genom utvärdering
av varje enskild kurs inom optikerutbildningen. De
brister som därvid framkommer diskuteras dels inom
den utbildningsgivande institutionen, dels inom pro-
gramkommittén för beslut om åtgärder i syfte att
ständigt förbättra utbildningen. De specifika målen
för utbildningen fastställs av KI och baseras på de
övergripande målen för utbildningen i högskolelagen
och i högskoleförordningen samt på Socialstyrelsens
föreskrifter för legitimerade optiker i Sverige. Målet
är att förbereda studenterna både för yrkesrollen och
att följa kunskapsutvecklingen inom optometri.
KI har inlett en mer omfattande utvärdering ge-
nom en enkätundersökning som riktar sig till dem
som genomgått utbildningen. Den beräknas pågå i
minst fem år. Avsikten är att mäta studenternas syn
på utbildningen i förhållande till målen och de krav
som ställs i yrkeslivet dels direkt efter genomgången
utbildning, dels efter två respektive fyra års yrkeser-
farenhet. KI har vidare ett brett internationellt kon-
taktnät och följer noga den pedagogiska och veten-
skapliga utvecklingen inom optometri.
KI genomför således ett kvalitetssäkringsarbete
inom optikerutbildningen. Det finns därför inte någon
anledning för mig att vidta några åtgärder för att kva-
litetssäkra optikerutbildningen.

Anf. 9 TOMAS HÖGSTRÖM (m):
Herr talman! Jag har i min interpellation tagit upp
dimensioneringen av optikerutbildningen och också
frågat statsrådet, med anledning av den kvalitet som
optikerutbildningen i dag har, vilka åtgärder han är
beredd att vidta.
Låt mig börja med att konstatera att statsrådet
bygger sina svar på ställningstaganden gjorda i början
av 90-talet. Det är korrekt i den meningen att dimen-
sioneringen och innehållet av utbildningen fastställ-
des vid den tiden. Men sedan dess har det hänt en hel
del inom optikerbranschen. Om inte annat kan vi se
det bland oss själva, vår närmaste omgivningen och
de närvarande personerna i kammaren att antalet
glasögon, vill jag påstå, högst avsevärt ökat - med
något undantag. Dessutom har ny teknik, datorer och
annat, inneburit att vi i dag använder oss av glasögon
på annat sätt än tidigare. Linser och annat har kommit
in.
Det här har inneburit en ny syn på optikerrollen i
den meningen också att det medfört en modeväxling,
som inom få branscher har utvecklats på så sätt som
vad gäller mode av glasögon. Det gör att man inom
branschorganisationerna konstaterar att det föreligger
ökade behov av optiker. Man konstaterar också att
pensionsavgångar och annat leder till ett ökat behov
av utbildningsplatser. Statsrådet hänvisar i sitt svar
till den åldersstruktur som är bland optiker. Om alla
optiker går vid 65 års ålder får man mycket riktigt
den redovisning som statsrådet gör i sitt interpella-
tionssvar, där han hävdar att under perioden 2001-
2005 uppnår i genomsnitt 19 optiker per år pensionsål-
dern. Under perioden 2006-2010 är motsvarande
siffra 33 per år. Nu vet både statsrådet och jag att den
faktiska pensionsåldern i det här landet är betydligt
lägre. Om optiker säljer sin verksamhet, övergår i
någon annan verksamhet, förtidspensioneras eller på
annat sätt slutar sin verksamhet, sjunker omedelbart
den faktiska pensionsåldern i yrket. Det är viktigt när
man talar om att dimensionera en utbildning för att
svara upp mot de behov som finns.
Låt mig också säga att Svenska optikerföreningen
för sin del anser att det inte är bra med en överutexa-
minering av optiker. Man skall vänta tills det finns ett
konsumenttryck med dokumenterad statistik över
oskäliga väntetider hos en legitimerad optiker. Är det
dithän vi skall komma innan vi gör någonting? Det
skall vi inte. Det är det vi skall förekomma. Det är
bl.a. därför jag väckt den här interpellationen. Det
som är väsentligt för oss är att om vi beslutar om en
utökning av optikerutbildningen nu får det effekter,
men först betydligt senare.

Anf. 10 Utbildningsminister THOMAS
ÖSTROS (s):
Herr talman! Jag är helt överens med Tomas Hög-
ström på en punkt. Om man skall låta fackliga organi-
sationer dimensionera utbildningen är jag inte säker
på att det alltid är arbetsmarknadens behov som blir
det helt avgörande. Där kan vi ha precis samma ut-
gångspunkt.
Jag har i svaret redovisat väl hur vi ser på situa-
tionen och framför allt den punkt som är viktig, att vi
nu har ett kraftigt decentraliserat högskolesystem. Det
är inte längre så att regering och riksdag i detalj fast-
ställer hur många som skall utexamineras per år av
olika sorters utbildningar. Det är väldigt mycket upp
till högskolan i samverkan med det omgivande sam-
hället.
I det här fallet är det KI som har ansvaret för ut-
bildningarna. Jag har redovisat de bedömningar som
KI gör och de insatser utöver grundutbildning som de
bidrar med. Under den period som det gäller kommer
de inte att ha möjlighet att utöka utbildningen. Det
verkar vara en rimlig bedömning.

Anf. 11 TOMAS HÖGSTRÖM (m):
Herr talman! Det är alldeles riktigt att statsrådet
utförligt redovisat resonemangen och Karolinska
Institutets ställningstaganden. Men bedömningar kan
vara en sak och verkligheten en annan, beroende på
vad man bygger bedömningen på. Klarar vi inte av att
tillgodose det behov av optiker som vi kommer att ha
i framtiden får det de konsekvenser som Svenska
optikerföreningen skisserar och som statsrådet hänvi-
sar till. Vad som också skall läggas in är patientsä-
kerhetsaspekter. Vi skall ha kunniga optiker som är
välutbildade. Klarar vi inte av att tillgodose de behov
och den efterfrågan som finns för den här typen av
utbildning då går man t.ex. till Danmark och får sin
utbildning där. Den svarar inte upp mot de svenska
högskolekraven. Man etablerar sedan verksamhet i
Sverige. Man har alltså kringgått det utbildningssys-
tem som vi har. Jag kan också konstatera att Norge,
som är ett land med hälften av invånare mot Sverige,
har lika många utbildningsplatser i optikerutbildning
som Sverige. Jag vill påstå att man i Norge i dagslä-
get är mer framsynt än vad vi är i Sverige.
Branschen har till uppgift att leva upp till lagstif-
tarens krav under förutsättning att de hela tiden kan
rekrytera det antal utbildade optiker som regelverken
sätter upp. Då är det självklart så att vi måste se till
att dessa finns tillgängliga. Det är Karolinska Institu-
tet som svarar för dimensioneringen. Signalen borde
rimligtvis vara att man i kontakterna med branschor-
ganisationerna väger in deras önskemål.
Jag konstaterar att den utvärdering och uppfölj-
ning som man gör inom Karolinska Institutet, åt-
minstone i den här redovisningen, ser bra ut. Jag
konstaterar dock att man mäter studenternas syn på
utbildningen. Det är bra, men man kanske också skall
mäta vad de som anställer studenterna tycker om den.

Överläggningen var härmed avslutad.

4 § Svar på interpellation 1998/99:189 om för-
enklingar för medborgarna

Anf. 12 Statsrådet BRITTA LEJON (s):
Herr talman! Ronny Olander har frågat om jag av-
ser att ta initiativ till en "förenklingskommission"
som skall se över hur man kan förenkla för medbor-
garna i kontakten med myndigheter.
Att förenkla och förbättra kontakterna mellan
medborgarna och myndigheterna är självfallet en
mycket viktig uppgift för mig som statsråd med an-
svar för demokrati- och förvaltningsfrågor.
Min ambition är att få i gång ett förändringsarbete
på bred front som verkligen ger resultat i myndighe-
ternas dagliga verksamhet. Jag tror inte att den vikti-
gaste åtgärden i det arbetet skulle vara att tillsätta en
förenklingskommission.
Som Ronny Olander konstaterar gör regeringen
särskilda insatser för att genom bl.a. regelförenklingar
skapa bättre förutsättningar för småföretagen. Arbetet
leds av en statssekreterargrupp tillsammans med en
nyinrättad förenklingsgrupp inom Näringsdeparte-
mentet. Till arbetet har man också knutit en referens-
grupp med representanter för små och växande före-
tag.
Ett annat arbete som pågår är uppbyggnaden av
ett nytt offentligt rättsinformationssystem som skall
göra alla offentliga rättskällor elektroniskt tillgängli-
ga på ett överskådligt och enhetligt sätt.
En gemensam ingång till det offentliga Sverige på
Internet har skapats genom Sverige Direkt som ett
gemensamt projekt mellan riksdagens förvaltnings-
kontor, Regeringskansliet, kommun- och landstings-
förbunden.
En översyn har vidare gjorts av den statliga regle-
ringen och tillsynen över kommunal verksamhet.
Statskontoret har på regeringens uppdrag utrett
hur införandet av EU-regler påverkar myndigheternas
författningsarbete.
Dessa utredningar bereds för närvarande inom
Justitiedepartement. Regeringen kommer att i olika
sammanhang återkomma till riksdagen med förslag
som syftar till att förenkla såväl medborgarnas som
företagens kontakter med de statliga myndigheterna.
Det finns också en granskningsenhet inom Justi-
tiedepartementet som svarar för kvalitetskontroll av
lagstiftning från alla departement. Enheten granskar
författningsförslag, kommittédirektiv och andra be-
slut ur konstitutionell synvinkel och bevakar texternas
allmänna kvalitet. Enheten skall också genom sina
språkexperter utveckla språket i författningar och
andra texter.
Arbetet med att förenkla och förbättra regler bör
inte begränsas till olika punktinsatser utan måste ske
på ett sammanhållet och systematiskt sätt med inrikt-
ning på att allmänt höja kvaliteten i regelstyrningen.
Det är särskilt viktigt att man har en helhetssyn efter-
som regleringar många gånger innebär svåra avväg-
ningar mellan olika intressen som skall värnas och
mål som kan stå i konflikt med varandra.
Medborgarnas kontakter med förvaltningen
handlar emellertid om så mycket mera än om hur
regler är utformade. Som jag redan har sagt vill jag
därför få till stånd ett förändringsarbete på bred front
som verkligen ger resultat i myndigheternas dagliga
verksamhet.
Viktiga utgångspunkter för detta arbete har rege-
ringen redovisat i den proposition om statlig förvalt-
ning i medborgarnas tjänst som riksdagen ställde sig
bakom förra våren. Ett viktigt underlag för proposi-
tionen var en omfattande översyn av förvaltningspo-
litiken genomförd av den s.k. förvaltningspolitiska
kommissionen.
Genom propositionen angav regeringen mål och
riktlinjer för det fortsatta arbetet med att utveckla den
statliga förvaltningen. Ett grundläggande mål är att
förvaltningen skall ha medborgarnas fulla förtroende.
Det uppnår vi genom att de offentliga verksamheterna
sköter sina åligganden på bästa tänkbara sätt och
genom att vara tillgängliga och tillmötesgående med
höga krav på rättssäkerhet, effektivitet och demokrati.
Som också framgår av propositionen kommer re-
geringen att genomföra ett handlingsprogram för att
göra en bra förvaltning ännu bättre. Åtgärderna syftar
i hög grad till att förvaltningen skall genomsyras av
sitt demokratiska uppdrag och av att säkerställa en
hög kvalitet i myndigheternas verksamheter och i de
tjänster som de tillhandahåller.
En särskild myndighet - Statens kvalitets- och
kompetensråd - inrättades vid årsskiftet för att stödja
regeringen i detta arbete. I dess uppgifter ingår att
stimulera till ett mera systematiskt kvalitetsarbete i
förvaltningen.
En hög kvalitet i förvaltningen innebär för mig
bl.a.:
- att myndigheterna uppfyller offentlighetsprinci-
pens krav på öppenhet och insyn i verksamheten,
- att myndigheterna förmår anpassa sina tjänster
och sin service till medborgarnas olika behov och
förutsättningar; i detta ligger exempelvis att kunna
nå myndigheter på tider som passar oss som med-
borgare, att få begriplig information och att inte
behöva kontakta flera handläggare eller myndig-
heter i samma ärende,
- att vi har myndighetschefer som kan utöva ett
aktivt och framåtriktat ledarskap,
- att de anställda i förvaltningen har en kompetens
som svarar mot rollen och ansvaret som stats-
tjänstemän samt
- att de regler som myndigheterna utfärdar är enkla
och ändamålsenliga och att regelverken ständigt
ses över och hålls aktuella.

Jag tror inte att det finns några enkla och snabba
lösningar om man vill åstadkomma reella och bestå-
ende förbättringar i förvaltningens sätt att fungera.
Vad som krävs är i stället en långsiktig strategi som
engagerar hela förvaltningen i ett gemensamt, syste-
matiskt och uthålligt förbättringsarbete.

Anf. 13 RONNY OLANDER (s):
Herr talman! Jag vill börja med att tacka statsrådet
för det mycket intressanta och ingående svaret på min
interpellation om förslag om en s.k. förenklingskom-
mission för medborgarna. Svaret visar att det pågår
ett spännande arbete på området. Jag tycker också att
det är glädjande att Sverige har en post i sin regering
som har ett i mina ögon mycket viktigt uppdrag inne-
fattande demokrati- och förvaltningsfrågor.
Ursprunget till att jag skrev denna interpellation är
att jag under senare år mött alltför många människor
på möten, i telefonsamtal och genom kontakter på
olika sätt som gett uttryck för en hopplöshet och
trötthet i sina kontakter med myndigheter i samhället.
Man förstår inte hur systemen fungerar eller man
reagerar på hur man blir bemött vid dessa kontakter.
Jag vet också att det inom Förvaltningssverige på-
går ett arbete med syfte att underlätta för den enskilde
i kontakten med myndigheter och att man har kommit
olika långt i detta viktiga arbete.
Just för att varje människa är unik bör hon också
behandlas därefter. Det går inte att stoppa alla männi-
skor i samma fack, även om deras fall på ytan liknar
varandra. Systemutveckling måste också tillåta
mänskliga, individuella hänsyn utan att man släpper
på kravet på lika behandling. Denna hänsyn måste
också följas mycket noga när det gäller utveckling av
ADB-stöd och IT-utvecklingen. Målsättningen måste
vara att stärka demokratin och öka det direkta med-
borgarinflytandet och känslan av att vara en av många
i samhället.
Regeringens beslut om förenklingar för småföre-
tagen är ett bra exempel på det tänkande som alltmer
kommer att växa fram i samhället och också kraven
på att förenkla och förstå det skrivna ordet.
För en väl fungerande demokrati och rättsstat är
det viktigt att medborgarna ges goda möjligheter att
ta del av information på olika sätt.
Hur framtiden och förändringsprocessen kommer
att se ut i en alltmer internationell värld, med globali-
sering, IT-värld och ur ett EU-perspektiv för den
enskilde vanlige medborgaren är viktigt att noggrant
följa och försöka att påverka. Det ligger inte minst i
politikens möjligheter och i det uppdrag som med-
borgarna har givit oss politiker.
I dag lever vi i ett mångkulturellt Sverige med
olika tillgång till svenska språket. Detta är i viss mån
en generationsfråga där vi har fått olika tillgång till
studier genom åren. Avgörande kan också vara vilket
arbete man har och möjligheterna att på dagtid ringa
och skriva till olika myndigheter.
Begreppet lika inför lagen är väldigt centralt, men
jag tror att det kan få olika utslag beroende på förmå-
ga till aktivt agerande från en persons sida.
En frågeställning, som förmodligen också är en
klassfråga, är: Vilken person har bäst förutsättningar
för att kunna agera i en fråga gentemot en myndighet
i ett ärende där det finns olika uppfattningar? Därför
är det viktigt med lättförståelig korrespondens utan
att man ger avkall på rättssäkerheten.
För en del år sedan påbörjades ett arbete inom
skatteområdet som för de allra flesta ledde fram till
en förenklad självdeklaration. Detta är till stor glädje,
inte minst i dessa dagar, för många och utgör ett bra
exempel på förenkling.
En annan intressant fråga är: Kommer man i
framtiden att kunna ha blanketter eller liknande mate-
rial när man korresponderar med olika myndigheter?
Jag skulle vilja gå så långt i mina funderingar om
att göra administrationen och byråkratin enklare för
vanliga människor att man borde överväga att ha
gemensamma direktiv om granskning ur ett förståel-
seperspektiv när det gäller regeringsförslag, riksdags-
beslut, myndighetsförslag, förvaltningsbesked osv. på
de olika nivåerna - centralt och lokalt - innan man
fattar beslut. Det hade varit intressant med sådana
gemensamma direktiv. Det är också min fråga till
statsrådet: Ligger detta i svaret här?

Anf. 14 Statsrådet BRITTA LEJON (s):
Herr talman! Granskning ur ett förståelseperspek-
tiv, säger Ronny Olander. Granskningsenheten på
Justitiedepartementet gör det arbetet när det gäller
produkterna som lämnar Regeringskansliet. I det
samlade beredningsarbete som vi nu håller på med i
Justitiedepartementet får vi självfallet också fundera i
de banorna: Vilka ytterligare insatser kan vi göra för
att se till att det offentliga Sverige kommunicerar med
medborgarna på ett sätt så att alla förstår?
Ronny Olander tar upp en mängd olika aspekter
där han vittnar om att det finns behov av att förbättra
de offentliga verksamheternas och förvaltningens
insatser, attityder och bemötande gentemot enskilda
människor i Sverige i dag. Jag håller med dig om din
beskrivning. Det finns en hel del kvar att göra, både
om man ser till ambitionen att förvaltningen skall
återspegla den svenska befolkningen, det mångfal-
dens Sverige som vi i dag lever i, och när det gäller
ambitionerna att förenkla kontakterna. Jag kan bara
försäkra Ronny Olander om att det är det som hela
tiden är syftet och ambitionen med samtliga de olika
översyner som vi nu gör, både i Näringsdepartemen-
tet och i Justitiedepartementet. Det övergripande
syftet är naturligtvis att förenkla inte enbart för före-
tagen utan också för enskilda individer i Sverige.
Men jag har nog inte något mer konkret svar på
din sista fråga, mer än att vi naturligtvis tittar på vilka
ytterligare insatser vi kan göra.

Anf. 15 RONNY OLANDER (s):
Herr talman! Jag är väldigt glad över det här reso-
nemanget och över att vi kan föra den här debatten i
riksdagen. Jag hoppas också att vi vid något senare
tillfälle kanske skulle kunna få en bredd och en debatt
där även riksdagen kanske skulle kunna delta som en
helhet.
Det är ju just som enskild person man möter det
offentliga Sverige, och då vet man inte om det är
regering, riksdag eller myndigheter. Som person
möter man någon som representerar det offentliga
Sverige. Det är det jag menar. Jag vet att det här är en
mycket stor fråga, men någonstans måste man börja.
Jag tror att det är så pass angeläget. Jag förstår också
att man uppfattar det så att det finns all anledning att
ta de här initiativen.
Jag skulle faktiskt också vilja fråga om ministern
är beredd att ta ett annat initiativ, kanske på EU-nivå.
Jag läser i interpellationssvaret som statsrådet ger till
mig att vi, om vi lyckas bra med det, skulle kunna bli
ett bra föredöme för EU-byråkratin. Man möter
många människor som liksom jag själv faktiskt har
vissa svårigheter att förstå vad som menas. Det är
krångligt och det är komplext. Därför tror jag också
att ett EU-initiativ från svensk sida skulle vara en
intressant fundering på att begära att de i Bryssel
också uttrycker sig på ett mer lättförståeligt sätt.
Massmediernas roll och ansvar bör också vid tillfälle
diskuteras. Jag anser att man många gånger tar ansvar
men att man tyvärr alltför många gånger inte gör det.
Då är frågan t.ex. vad det är som gör att man inför
EU-valet den 13 juni kan känna en viss rädsla, att
man kan känna sig skrämd. Hur blir valdeltagandet?
Vi ser i backspegeln att valdeltagandet förra gången
rörde sig kring 42 %. I det svenska valet 1998 var det
80 % deltagande. I Finlands val var det nyligen 65 %.
Tittar man på England rör det sig om mellan 65 %
och 70 %, och i USA mellan 40 % och 50 %, beroen-
de på om det är val till senaten eller presidentval.
De här grupperna är identifierade. Det handlar
ibland om, som man säger, svaga grupper. Det är ett
uttryck som jag egentligen inte gillar, men som an-
vänds. Men vad är det som gör att så stora grupper
känner ett så pass stort utanförskap att de inte deltar i
demokratins grundtanke och inte deltar med sin röst i
valen? Beror det på att man tycker att man möter ett
för komplext samhälle eller att man inte har möjlighet
att komma in och på något sätt känna att man kan
vara med och påverka?
Det här är ett oerhört allvarligt problem. Jag tror
att vi med alla krafter måste arbeta med detta just för
att inte få ett tudelat samhälle i Sverige. Det kan fin-
nas en uppenbar risk också, känner jag, utifrån demo-
kratins grundvalar. Hur länge orkar politiken år efter
år, val efter val, att appellera till människor som inte
röstar? Jo, så länge de som röstar känner att det är
viktigt att man har alla med på vagnen. Men det kan
ju komma tider då de egoistiska intressena blir alltför
starka och därmed gör att olika partier kanske inte
orkar prata för helheten, för alla i ett samhälle.
Därför är min fråga: Skulle statsrådet kunna tänka
sig att vi kan vara något av en förebild eller ta initia-
tiv i de här sammanhangen när det gäller hela EU-
perspektivet?

Anf. 16 Statsrådet BRITTA LEJON (s):
Herr talman! Ronny Olander tar upp en mängd
olika frågeställningar som rör det gigantiska och
mycket förpliktigande området demokrati i dess hel-
het. För att inom ramen för den här interpellationsde-
batten kunna föra diskussionen framåt skall jag för-
söka besvara kärnan i det jag uppfattade var fråge-
ställningen: Kan det möjligtvis vara så att bristen på
överskådlighet, komplexiteten i det nuvarande svens-
ka samhället och i EU får negativa konsekvenser för
demokratin i Sverige, demokratin i Europa, valdelta-
gandet etc? Borde inte Sverige gå före och propagera
för ett enklare, förståeligare, mindre komplext, mer
demokratiskt offentligt samhälle, även i de aspekter
som har att göra med våra relationer och vårt ansvar
för ett folkens Europa, EU?
Jo, jag är helt övertygad om att en grundförutsätt-
ning för att en demokrati skall fortsätta att växa och
fortsätta att omfattas av människors hjärta och själ är
att de demokratiska beslutsprocesserna vi har, oavsett
om vi pratar om de nationella, överstatliga eller mel-
lanstatliga, går att förstå, att överblicka. Det är en
förutsättning att man har insyn i dem, att de är öppna,
att man kan följa dem som medborgare och därmed
också påverka dem samt att det går att utkräva ansvar
på ett tydligt sätt. Förståeligheten, öppenheten, an-
svarsutkrävandet - de tre apsekterna är alltid viktiga
när vi pratar om demokratiska beslutsforum.
Det är enkelt att konstatera att det finns en hel del
att göra i de avseendena, både här hemma i Sverige
och i EU. Om sedan Sverige har förutsättningar att ta
någon form av ledande position i detta arbete återstår
väl att se. Men vi har från den svenska regeringens
sida tidigare arbetat mycket hårt för att öka insyn och
öppenhet i EU. Nu i samband med att så mycket hän-
der i Europakommissionen och parlamentet - vi har
valet och Amsterdamfördraget träder i kraft om några
dagar - fortsätter vi det här arbetet. Det finns en stör-
re förståelse från de övriga EU-länderna för vårt för-
hållningssätt. Vi uppfattas kanske inte längre lika
extrema som man tidigare har betraktat oss.
Jag tror att öppenheten är en nyckel i arbetet med
att få EU mer överskådligt och mindre komplext och
för att det skall bli enklare att utkräva ansvar på alla
nivåer.
Sedan finns det en hel del andra saker som vi sä-
kert kan göra, men jag tror att det är nyckeln. Det
pågår diskussioner som har lyfts av andra medlems-
stater, t.ex. Storbritannien, om hur man skall se till att
förbättra den europeiska kommissionen, det europeis-
ka samarbetet. I de diskussionerna deltar också den
svenska regeringen, med all den kraft och den vitali-
tet som vi kan bidra med. Jag kan alltså försäkra att vi
arbetar med detta.

Anf. 17 RONNY OLANDER (s):
Herr talman! Jag vill än en gång framföra ett
mycket varmt tack till statsrådet för de svar som har
givits på min interpellation liksom för den efterföl-
jande diskussionen. Jag har under diskussionen känt
att det efterhand öppnar sig i många frågor. Demo-
kratin är en stor och viktig fråga, och när det gäller en
så stor angelägenhet önskar man att många tar ett
ansvar. Inte minst har massmedierna ett mycket stort
ansvar för att på olika sätt spegla verkligheten. Jag
syftar då på hela verkligheten, inte bara en del av den.
Ibland speglar kritikerna bara en del av verkligheten,
dessutom i ett felaktigt perspektiv.
Jag vill avsluta med att säga att vi alla får försöka
göra ett gott arbete. Jag vill än en gång framhålla att
interpellationssvaret var mycket intressant och givan-
de. En önskedröm kunde vara att vänliga veckan, som
infaller en gång om året, skulle råda hela året runt i
kontakterna mellan den enskilde medborgaren och det
offentliga Sverige.

Överläggningen var härmed avslutad.

5 § Hänvisning av ärenden till utskott

Föredrogs och hänvisades
Proposition
1998/99:94 till utbildningsutskottet

6 § Bordläggning

Anmäldes och bordlades
Skrivelse
1998/99:104 Utvärdering av Riksgäldskontorets
upplåning och skuldförvaltning budgetåren
1993/94-1998

Miljö- och jordbruksutskottets betänkande
1998/99:MJU6 Miljöpolitiken

Skatteutskottets betänkande
1998/99:SkU16 Dubbelbeskattningsavtal mellan
Sverige och Filippinerna m.m.

Lagutskottets betänkanden
1998/99:LU18 Familjerättsliga frågor, m.m.
1998/99:LU19 Ändringar i trafikskadelagen
1998/99:LU20 God man och förvaltare

Kulturutskottets betänkanden
1998/99:KrU6 Museifrågor m.m.
1998/99:KrU8 Bibliotek, litteratur och kulturtid-
skrifter
1998/99:KrU9 Ersättningar och bidrag till konstnärer
1998/99:KrU10 Folkbildning

Utbildningsutskottets betänkande
1998/99:UbU8 Studiesociala frågor

Trafikutskottets betänkanden
1998/99:TU8 Transportpolitik
1998/99:TU9 Trafiksäkerhet m.m.

7 § Anmälan om interpellationer

Anmäldes att följande interpellationer framställts

den 23 april

1998/99:279 av Inga Berggren (m) till näringsminis-
tern
Godstrafiken genom Skåne
1998/99:280 av Kjell-Erik Karlsson (v) till miljömi-
nistern
Bekämpningsmedel och glyfosater

Interpellationerna redovisas i bilaga som fogas till
riksdagens snabbprotokoll tisdagen den 27 april.

8 § Anmälan om frågor för skriftliga svar

Anmäldes att följande frågor för skriftliga svar
framställts

den 22 april

1998/99:567 av Stig Eriksson (v) till finansministern
Transporter till och från Ryssland
1998/99:568 av Agne Hansson (c) till kulturministern
Förändringar i presstödsförordningen
1998/99:569 av Ingemar Vänerlöv (kd) till utbild-
ningsministern
Stenebyskolan
1998/99:570 av Barbro Westerholm (fp) till social-
ministern
Samverkan mellan offentlig och privat hälso- och
sjukvård

den 23 april

1998/99:571 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m) till
finansministern
Takregeln för koldioxidbeskattning för cement- och
kalkbranscherna
1998/99:572 av Eva Arvidsson (s) till näringsminis-
tern
Väg 73
1998/99:573 av Eva Arvidsson (s) till statsrådet Maj-
Inger Klingvall
Rehabilitering

Frågorna redovisas i bilaga som fogas till riksda-
gens snabbprotokoll tisdagen den 27 april.

9 § Kammaren åtskildes kl. 10.01.

Förhandlingarna leddes av förste vice talmannen.