Riksdagens snabbprotokoll 1998/99:40 Fredagen den 18 december

ProtokollRiksdagens protokoll 1998/99:40

Riksdagens snabbprotokoll Protokoll 1998/99:40 Fredagen den 18 december Kl. 14.40 - 15.17

---

Det justerade protokollet beräknas utkomma om 3 veckor

-----------------------------------------------------------------------

1 § Hänvisning av ärende till utskott och beslut
om förlängd motionstid

Föredrogs och hänvisades
Skrivelse
1998/99:39 1998 års redogörelse för tillämpningen av
lagen (1991:572) om särskild utlänningskontroll

Kammaren biföll talmannens förslag att motions-
tiden för ovanstående skrivelse skulle förlängas till
fredagen den 22 januari 1999.

2 § Statsbudget för budgetåret 1999

Föredrogs
Finansutskottets betänkande 1998/99:FiU10
Statsbudget för budgetåret 1999

Kammaren biföll utskottets förslag att ärendet fick
avgöras efter endast en bordläggning.

Anf. 1 LARS TOBISSON (m):
Fru talman! Normalt brukar fastställandet av
statsbudgeten betraktas som en ren formsak av kam-
marens ledamöter, angelägna om att snabbt få sjunka
in i julefriden. Jag inser att jag bryter mot konvenan-
sen, när jag så här i höstriksdagens sista ärende slår
an en skiljaktig, kritisk och varnande ton.
Men vi moderater har till finansutskottets betän-
kande nr 10 fogat ett särskilt yttrande, där vi konstate-
rar att statsbudgeten för 1999 vilar på felaktiga grun-
der. Redan när regeringen lade fram budgetproposi-
tionen i oktober stod det klart att den bedömde de
ekonomiska utsikterna alltför ljust. Detta har sedan
den borgerliga oppositionen hävdat under höstens
budgetarbete här i riksdagen men inte vunnit gehör
för.
Sedan utgiftsramarna fastställts medgav regering-
en i fredags att den ekonomiska tillväxten inte blir
några 3 %, vilket var bedömningen i budgetproposi-
tionen, utan 2,2 %. Vidare erkände regeringen att
målet att få ned den öppna arbetslösheten till 4 % år
2000 inte kommer att nås. Den beräknas nu bli 5,3 %
år 2000 och inte komma ned till 4 % ens påföljande
år. Erfarenhetsmässigt mer träffsäkra bedömare har
samtidigt redovisat prognoser som förutser en betyd-
ligt sämre tillväxt och större arbetslöshet än vad rege-
ringen ännu så länge kommit fram till.
Regeringen skyller den väntade avmattningen på
den internationella utvecklingen. Men Sveriges eko-
nomiska problem är i allt väsentligt hemmagjorda.
Det framgår av att vi successivt förlorar i välstånd
jämfört med andra länder. Regeringen har försummat
att utnyttja den tidigare konjunkturförbättringen till
att vidta åtgärder mot strukturfelen i Sveriges ekono-
mi, främst de höga skatterna och regleringarna på
arbetsmarknaden. Jämviktsarbetslösheten kan bedö-
mas motsvara den höga nivå som nu råder.
I går bröt de s.k. tillväxtsamtalen samman. Ar-
betsmarknadens parter kom inte överens. LO kunde
inte förmå sig till att mjuka upp de stelheter som
hämmar den ekonomiska tillväxten och tillkomsten
av nya jobb. Därmed uteblir den tilltänkta draghjäl-
pen för regeringen Persson. Enda reaktionen hittills är
att en av de båda pratministrarna till nästa år kallat till
- ja, just det - överläggningar.
Det är ofrånkomligt att svagare tillväxt och större
arbetslöshet leder till lägre statsintäkter och högre
statsutgifter, vilket försämrar budgetsaldot. I den
statsbudget som nu skall fastställas finns ett överskott
på 16 miljarder. Men i går meddelade Ekonomistyr-
ningsverket, som ändå inte hunnit beakta regeringens
senaste prognosneddragning, att det i stället blir ett
underskott på ca 14 miljarder. Utan att balans någon-
sin uppnåtts i statsfinanserna börjar nästa år såväl det
faktiska som det underliggande budgetunderskottet
att öka - tvärtemot allt regeringens tal om att det nu
skall amorteras på statsskulden och att det t.o.m. kan
bli pengar över för överföringar till hushållen.
Till betydande del beror försämringen av budget-
saldot på försvagningen av den svenska kronan - den
försvagning som statsministern för några dagar sedan
på ett för omvärlden utmanande sätt förklarade hade
varit bra för Sverige.
Regeringens oförmåga till ledarskap beträffande
införandet av euron och det därav följande svenska
utanförskapet slår rakt in i statsbudgeten. Och samti-
digt som detta konstateras förbereder regeringen ett
konvergensprogram till EU som vill ge intryck av att
problemet med den svängiga och svaga kronan inte
existerar.
Fru talman! Under hösten har varslen stått som
spön i backen. Stora företag har beslutat flytta hu-
vudkontor eller forskningsavdelningar utomlands.
Det är uppenbart att det nödvändiga strukturella re-
formarbetet inte kan skjutas på framtiden. Men fi-
nansministern har meddelat att några nya förslag inte
kommer förrän i vårpropositionen i april, vilket bety-
der att riksdagen kan fatta beslut tidigast i mitten av
juni, dvs. om ett halvår.
Det duger inte! Omläggningen av den ekonomiska
politiken måste påbörjas genast, med sikte på både
den väntade konjunkturdämpningen och - än viktiga-
re - de strukturella svagheterna i den svenska ekono-
min. Från moderat håll har vi begärt att regeringen
inför riksdagen före juluppehållet skulle redovisa
vilka åtgärder den ämnar vidta för att inte fallet i jobb
och välfärd skall bli ännu större. Något sådant besked
har inte avhörts. Tvärtom har statsråden varit alldeles
ovanligt osynliga i kammaren under de senaste da-
garnas budgetdebatter.
Däremot läser vi i Dagens Nyheter i dag en arti-
kel, som visar att Sverige styrs av personer som lever
i en skenvärld. Rosenröda drömmar blandas med
omoget gröna påfund. En parlamentariskt svag soci-
aldemokratisk regering utan idéer om framtiden låter
tydligen sin politik bestämmas av uttalat tillväxt- och
Europafientliga krafter på marginalen i samhällsde-
batten.
Strax skall alltså riksdagen åtskiljas för juluppe-
hållet. Men vårt lands problem finns kvar. Vi lägger
en förlorad höst bakom oss. Det mesta tyder på att vi
går mot en förlorad vår. Under 1999 kommer behovet
av tillväxt- och Europainriktad politik att växa ytter-
ligare. Men Sveriges regering står illa rustad för att ta
sig an de utmaningar som nu tornar upp sig.
Det behövs, fru talman, inga fler utredningar, inga
fler tillväxtsamtal. Vad som behövs är politiska be-
slut, ett ledarskap. Om inte regeringen förmår samla
sig till handling, tar den på sig ett mycket stort an-
svar. Vi i den borgerliga oppositionen kommer under
alla omständigheter att driva på för att riva bort hin-
der för en tillväxt som ger välstånd och nya jobb.
(Applåder)

I detta anförande instämde Mats Odell (kd), Ca-
milla Dahlin-Andersson (fp), Göran Hägglund (kd),
Barbro Westerholm (fp), Mikael Odenberg (m), Stig
Rindborg (m), Bertil Persson (m), Margit Gennser
(m), Liselotte Wågö (m), Inger René (m), Berit
Adolfsson (m), Björn Leivik (m), Ola Karlsson (m),
Lars Björkman (m), Patrik Norinder (m), Rolf Gun-
narsson (m), Anne-Katrine Dunker (m), Per-Richard
Molén (m), Ola Sundell (m), Anders Sjölund (m),
Olle Lindström (m) och Elizabeth Nyström (m).

Anf. 2 JAN BERGQVIST (s):
Fru talman! Jag höll i all hast på att få det att se ut
som om jag också instämde med högerpolitiken.
När jag var ny i riksdagen fick jag ett råd av en
gammal ledamot. Han sade: Dina besök i talarstolen
skall du göra korta och glesa, särskilt sista dagen.
Det var synd att Lars Tobisson inte var med i den
ekonomiska debatt som vi hade för två veckor sedan.
Där diskuterade vi många av de här frågorna, och då
hade vi gott om tid för en rejäl diskussion.
Carl Bildt utnämnde den 11 december till en svart
dag för Sverige. Det var när regeringen presenterade
en tillväxt som var mer än dubbelt så hög som infla-
tionen i förening med rekordlåga räntor. Han sade
faktiskt så: En svart dag för Sverige.
Om det görs till en svart dag för Sverige, vad skall
man då använda för färgskala för de dagar då den
svenska ekonomin helt kollapsade och räntan var
500 %? Försvinner inte alla våra möjligheter till ny-
anser om vi på detta vis drar ned rullgardinen full-
ständigt i den politiska debatten och gör allt nattsvart
omkring oss?
I och för sig är det är det oppositionens uppgift i
en demokrati att kritiskt granska regeringen och varna
för att det värsta kan inträffa. Vill oppositionen pre-
dika pessimism så är den i sin fulla rätt att göra det.
Men trots Lars Tobissons bistra uppsyn och ned-
dragna mungipor är han faktiskt inte särskilt överty-
gande som pessimismpredikant. För om läget är så
uselt är det ju direkt oansvarigt att lova ut
60 000 miljoner i skattesänkningar år 2000 och mer
än 85 000 miljoner i skattesänkningar år 2001.
Moderata riksdagsledamöter har själva erkänt att
ert budgetalternativ inte håller. Nästa år får vi en
tillväxt som är högre än vi varit vana vid under de
senaste åren. Med de åtgärder som har föreslagits i
budgetpropositionen och som riksdagen nu ställer sig
bakom fortsätter sysselsättningen att öka och arbets-
lösheten att minska. I vårpropositionen kommer se-
dan ytterligare förslag som ökar sysselsättningen och
stärker ekonomin.
Lars Tobisson talade om Ekonomistyrningsver-
kets budgetprognos. Jag tror att han vet att det finns
en avgörande skillnad mellan Ekonomistyrningsver-
kets prognos och vad som faktiskt kommer att ske i
verkligheten. Att prognosen säger att utgiftstaket
överskrids innebär att regeringen kommer att agera så
att detta inte sker i verkligheten.
Vi kan jämföra med hur det var i år. Vid ett till-
fälle fanns det en prognos om att utgiftstaket skulle
brytas igenom med 5 miljarder kronor. Ekonomistyr-
ningsverket bedömer i dag att taket håller. Man tror
att det blir en buffert på ungefär 100 miljoner kronor.
Finansdepartementets mer aktuella bedömning är att
det klaras med en buffert som är minst tio gånger så
stor.
Jag kan också glädja Lars Tobisson med att sta-
tens inkomster nu ökar snabbare än man räknade med
i budgetpropositionen. Inte bara de offentliga finan-
serna utan också bytesbalansen visar goda överskott.
Lars Tobisson kan också, eftersom han talade om att
vi successivt skulle ha förlorat i OECD:s välståndsli-
ga, glädja sig åt att vi i själva verket nu har klättrat
upp från 18:e plats till 15:e. Allt tyder också på att vi
rör oss uppåt även i fortsättningen.
Jag vill alltså önska Lars Tobisson en riktigt god
helg, och jag önskar att han i lugn och ro skall få
fundera över hur Moderaternas budgetalternativ skall
ändras så att det kan bli hållbart. God jul, Lars Tobis-
son!
(Applåder)

Anf. 3 LARS TOBISSON (m) replik:
Fru talman! Jan Bergqvist vet ju mycket väl att
regeringen vid tiden för den ekonomisk-politiska
debatten inte hade lagt fram den prognos som be-
kräftar vad vi från den borgerliga oppositionen häv-
dat, nämligen att den uppskattning som gavs i bud-
getpropositionen var överoptimistisk. Inte heller Eko-
nomistyrningsverkets prognos hade lämnats in.
Jag frågade nu på sammanträdet med finansut-
skottet om man inte hade någon kommentar till det
förhållandet att vi tvärtemot vad som står i våra pap-
per, där det anges att vi går mot ett överskott, går mot
ett underskott. Men det är klart, tiden var ju knapp
här.
Det som är ännu mer allvarligt är ju att vi inte har
fått något som helst besked från regeringen när det
gäller vad man avser att göra annat än att vi får vänta
till vårpropositionen i april. Det tycker jag är an-
märkningsvärt.
Nu skickas Jan Bergqvist upp för att lägga locket
på. Men Jan Bergqvist har som finansutskottets ord-
förande medverkat till att budgeten på sätt och vis
blivit ett falsifikat, något som inte motsvarar verklig-
heten. Vi fick inte någon kommentar till att det aldrig
blir något överskott, till att underskottet börjar växa
nästa år och till att arbetslösheten inte på utsatt tid når
ned till 4 %.
Det tycker jag att Jan Bergqvist skall få fundera
på över julen. Jag lovar att jag skall fundera på mitt
håll. Sedan möts vi efter nyår med en ordentlig
kraftmätning om hur politiken skall läggas upp. Vi
väntar inte tills regeringen presenterar sina förslag i
vårpropositionen i april.

Anf. 4 JAN BERGQVIST (s) replik:
Fru talman! Gärna det, Lars Tobisson! Lars To-
bisson för här resonemanget som om han inte hade
lyssnat på eller kände till den diskussion som vi hade
i den ekonomiska debatten för två veckor sedan. Om
man läser i finansutskottets betänkande ser man att vi
gör bedömningen att det grovt räknat handlar om en
tillväxt som blir någon halv procent lägre i förhållan-
de till budgetpropositionen. Detta är alltså ingen ny-
het. Det här hade vi uppe i våra diskussioner i ut-
skottet. Det finns redovisat i betänkandet. Det var en
central del i den debatt som fördes från olika håll.
Sedan är det så lyckligt att den internationella för-
svagning som sker framför allt påverkar exportsidan i
Sverige. Effekterna på de offentliga finanserna blir
inte lika direkta som om det hade varit t.ex. en för-
svagning av den privata konsumtionen. Den privata
konsumtionen utvecklas stabilt och bra för närvaran-
de.
När det gäller Ekonomistyrningsverkets prognos
bör det understrykas att det inte är fråga om en eko-
nomisk-politisk prognos på vanligt sätt utan till stora
delar en mekanisk framräkning utifrån vissa speciella
antaganden.
Jag minns ju hur Riksrevisionsverkets generaldi-
rektör inför utskottet förde en diskussion omkring
huruvida man över huvud taget skulle kalla detta för
en prognos eller om man skulle använda ett annat
uttryck för att markera att resultatet av det här blir
väldigt beroende av mekaniska framräkningar på de
antaganden man gör.
Vi kan t.ex. ta kronans kurs. Man utgår från vad
kronans kurs var vid ett visst datum. Sedan räknar
man som om kronans kurs blir exakt densamma över
hela det kommande året. Det är klart att det finns ett
antal sådana orealistiska antaganden. Det här är vis-
serligen ett material som vi använder oss av, men vi
kan inte ta slutresultatet för givet. Man skall inte
övertolka detta.

Anf. 5 LARS TOBISSON (m) replik:
Fru talman! Jag beklagar att jag skall behöva för-
länga den här debatten. Jag sade ju att vi kan komma
igen efter nyår. Men Jan Bergqvist är så förtvivlad i
sina ansträngningar att ställa allt till rätta att han an-
vänder sig av argument som definitivt inte håller.
När vi nu har fått en nedjustering av tillväxtpro-
gnosen så rör det sig inte om en halv procent - från
3,0 % till 2,2 %. Observera dessutom att det samtidigt
avges prognoser av andra bedömare som brukar träffa
mer rätt, t.ex. Industriförbundet som ligger på 1,5 %.
Jag är övertygad om att detta bara är en process som
har börjat med den nedrevidering som vi vet brukar
komma steg för steg från regeringens sida.
Detta är inte någon mekanisk framräkning som
det presenteras som - tvärtom. Om man skall säga
någonting om Ekonomistyrningsverkets prognoser är
det väl att Ekonomistyrningsverket inte har kunnat ta
hänsyn till den neddragning som regeringen har gjort.
Så om den skulle göras efter det att den informatio-
nen har tillkommit skulle det se ännu sämre ut.
När Jan Bergqvist säger att kronans kurs bestäm-
mer så mycket av detta, är det faktiskt så att kronan är
sämre nu än vad den var när man gjorde den här kal-
kylen. Det finns alltså all anledning för Jan Bergqvist
och socialdemokraterna att gå hem till regeringen och
tala med den om saken och att ni tänker över detta
under helgerna, så att vi snabbt får besked om vad
som skall göras för att möta aktuella hot mot tillväx-
ten och jobben, men framför allt för att lägga grunden
för den omläggning av politiken som krävs för att vi
långsiktigt skall få en bättre ekonomi i landet.

Anf. 6 JAN BERGQVIST (s) replik:
Fru talman! Jag känner igen den här diskussionen.
Den har vi haft i princip varje höst. Och vi har haft
den tidigare i år när det gäller prognosen om att ut-
giftstaket skulle brytas igenom med 5 miljarder kro-
nor. Nu kan vi se hur det kommer att bli. Och den
mest aktuella och korrekta bedömningen för närva-
rande är att det inte blir något sådant överskridande
över huvud taget utan att det blir en god buffert som
är minst tio gånger så stor som Ekonomistyrningsver-
ket räknar med i sin senaste bedömning.

Anf. 7 CARL BILDT (m):
Fru talman! Jag hade inte tänkt att lägga mig i
detta, men Jan Bergqvist drog in mig i detta.
Förra fredagen var en svart dag. Framför allt var
det en svart dag för socialdemokratin, men det riske-
rar ju att bli en svart dag för Sverige i dess helhet.
Det finns inget politiskt löfte och inget politiskt
mål som har varit så viktigt, så centralt och så omtalat
under senare år som målet att den öppna arbetslöshe-
ten skulle halveras - den skulle ned till 4 % år 2000.
Jan Bergqvist har sagt det, och det finns inte en soci-
aldemokratisk valarbetare som inte har sagt det. Det
finns inte ett torg i Sverige där inte detta har sagts.
Och i fredags kastade regeringen in handduken. Och
det var inte bara någon liten decimal som det handla-
de om - att det skulle bli en närmiss på målet. Nej,
prognosen för den öppna arbetslösheten till år 2000
räknades upp med en tredjedel, och regeringen för-
sökte smyga ut beskedet till allmänheten.
Vi kan tala om tillväxt, vi kan tala om budgetpro-
gnoser, och vi kan tala om kronkurs, men ytterst
handlar det om jobben för människorna, och det är
jobben som är grunden för välfärden. Och om man
misslyckas så grovt med ett mål som har varit så
viktigt, då borde man själv inse att det är en svart dag.
Att socialdemokraten Jan Bergqvist inte inser hur
svart det är när regeringen kastar in handduken i en så
viktig fråga som jobben är väl svart inte minst det.
Med dessa ord i all vänlighet: God jul, Jan
Bergqvist, och god jul ni tomma bänkar därborta i
hörnet.

Anf. 8 JAN BERGQVIST (s) replik:
Fru talman! Om en sådan här prognos som pre-
senterades den 11 december presenterats under den
tid då Carl Bildt var statsminister hade det varit klang
och jubel i gamla Sverige.

Anf. 9 LARS BÄCKSTRÖM (v):
Fru talman! Man skall alltid akta sig för plakatpo-
litik - att bara bära runt blå skyltar och gå i demon-
strationståg. Fru talman! Även här i kammaren tror
jag att man skall akta sig för det. Vi har en budget-
process. Man kan ha synpunkter på den processen,
men vi har den. Om man skulle börja bryta sönder
den processen och säga att man skall börja budget-
processen på nytt någon vecka efter att man har anta-
git statsbudgeten, då skulle vi få en väldigt instabil
budgetprocess.
Det är något märkligt att höra företrädare för det
parti - Moderata samlingspartiet - som har talat om
vikten av stabilitet och en stram budgetprocess här i
kammaren på riksdagens sista dag stå och tala om att
vi borde riva upp hela processen, ha en rullande bud-
get och besluta lite då och då. Det skulle verkligen
skapa instabilitet för alla marknader, löntagare, före-
tag och fackliga organisationer. Det vore en olycklig
politik.
Det som man brådstörtat vill ha fram är ett åta-
gande om att kraftigt sänka alla skatter och riva upp
arbetsrätten. Sänkt skatt är ingen patentmedicin för
tillväxt. Det är den ekonomiska kunskapen överens
om. Det vet Sveriges löntagare och företagare. Att
riva upp arbetsrätten vore att rycka undan grunden för
de samtal som förs mellan arbetsmarknadens parter.
Det vore en fientlig handling för de samtal som förs
med stor möda. Det vore olyckligt för tillväxten.
Lars Tobisson sade att regeringen stöder sig på
tillväxtfientliga partier. Jag kan tala för Vänsterparti-
et. Vi är för ett samhälle med fler i arbete, fler arbeta-
de timmar, fler sysselsatta och en ökad produktion.
Det betyder en uthållig tillväxt. Det är oerhört viktigt.
Jag tror nog att Lars Tobisson är för tillväxt. Men att
vara för någonting betyder inte att man klarar av det.
Det betyder bara att man har en vilja. Och ni har
hittills misslyckats då ni satt vid makten. Ni kanske
hade otur. Men, som någon sade tidigare: Varför välja
företrädare som alltid har otur.
Fru talman! Det är nu dags att fatta det slutliga
beslutet och skapa stabilitet. Det är vad vi nu har. Vi
kan läsa det i Dagens Nyheter. Vi har en långsiktig,
stabil parlamenterisk majoritet för tillväxt för hela
mandatperioden. Det är ju bra. Låt oss utnyttja den.
Det är slut med krispaketen, Lars Tobisson. På Lars
Tobissons tid hade vi alltid krispaket. Vi behöver
varken krispaket eller blå löftesballonger. Väljarna är
ganska nöjda med det som vi har just nu. Det sade jag
i finansdebatten. Det är kanske ett litet rött paket med
gröna snören. Men det är mycket bättre att ha den
stabiliteten än blå löftesballonger och blå plakatpoli-
tik på kammarens sista dag. Vi har möjligheter att nu
åstadkomma en tillväxt. Det stora med den nya bud-
getpropositionen är att vi anger ett tillväxtmål för fler
sysselsatta - för ökad sysselsättning. Vi har ju nu på
er begäran, kan vi kanske säga om vi skall vara vänli-
ga, inte bara ett mål att ta ned öppna arbetslösheten
utan ett mål att få upp sysselsättningen. Varför inte
vara lite positiv någon gång i livet, i alla fall vid jul-
tid? Det var väl ett steg i rätt riktning i alla fall?
God jul, Lars Tobisson! Det finns några glädje-
ämnen i livet, t.ex. små röda paket med gröna snören.
Vi går mot tillväxt. Vi skall klara det. Vi har några år
på oss - en hel mandatperiod.
(Applåder)

Anf. 10 LENNART VÄRMBY (v):
Fru talman! Gott folk! Jag har inte tyckt att det
här har varit någon spontanitetens högborg sedan jag
hamnade här. Men Tobisson har i alla fall bidragit
med att i viss utsträckning rucka på mina illusioner.
Jag blev inkryssad här mer eller mindre mot min
vilja. Och som gammal vänsterpartist vacklar jag
ibland i tilltro till den gode finansministern Åsbrink.
Men varje gång jag hör Tobisson försvinner alla tvi-
vel.
Så här några dagar före jul vet ni väl, om ni inte är
helt senildementa, att på julafton så knackar det på
alla dörrar i Sveriges land och så står det en lite skäg-
gig figur med luva där utanför. Vet Lars Tobisson vad
hans första fråga är? Finns det några snälla barn,
frågar han. Och handen på hjärtat, och det sitter ändå
till vänster, vad svarar Lars Tobisson då?
Nu är ju tomten snäll, så även en klapp lär väl lig-
ga under granen och vänta på Lars Tobisson.
Jag är inte så bra på räknenissarnas alla prognos-
serier och sådant, men Tobisson, skillnaden mellan
oss i majoriteten och er i Björnligan är att eran gröt
inte bara är sur. Den saknar också mandel. Tack!
(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.
Beslut

Kammaren biföll utskottets hemställan.
3 § Avslutning

Anf. 11 TALMANNEN:
Ärade riksdagsledamöter! När vi - den nyvalda
riksdagen - möttes för första gången vid uppropet den
5 oktober förutspådde jag att 1998/1999 års riksmöte
skulle kräva alldeles särskilda insatser av oss, inte
minst på grund av den nya budgetprocessen.
Så har det också blivit. Men vi kan i dag, när vi
faktiskt är färdiga betydligt tidigare än vi hoppades
på, konstatera att vi med gemensamma och engagera-
de krafter, från både ledamöter och riksdagens perso-
nal, har lyckats genomföra höstens arbete i utskott
och i denna kammare med gott resultat. Det kunde
ske, inte minst genom att vi i mycket god tid hade
planerat - och pekat på effekterna i utskottens och
kammarens arbete - för olika utfall i och med höstens
val, även de mest krävande vad gäller riksdagens
möjligheter att på extremt kort tid genomföra budge-
tarbetet.
Nu blir en av uppgifterna för den nyligen tillsatta
riksdagskommittén att direkt efter juluppehållet starta
utvärderingen av hur budgetprocessen har fungerat,
också efter ett val, och att föreslå de förändringar som
kan bli nödvändiga. Också våra erfarenheter av olika
alternativ för regler i kammardebatterna, som vi har
prövat de senaste åren, kommer att utvärderas i mina
överläggningar med gruppledarna.
Höstens arbete har också i hög grad dominerats av
det faktum att så många av oss är nya som riksdags-
ledamöter och att kanske ännu fler finns på nya upp-
drag inom våra hus. Det har inneburit mycket stora
förändringar, ibland påfrestande och krävande, som
har ställt hårda krav på flexibilitet och konstruktivitet,
på vilja att anta utmaningar, att lära sig och att ut-
vecklas. Det inrymmer naturligtvis också goda möj-
ligheter till nytänkande och kreativitet.
Som talman ser jag er. Jag har bättre förutsätt-
ningar än de flesta att följa vad som sker och vad som
sägs i denna kammare. Och jag vill gärna säga i dag
att det har varit spännande, stimulerande och mycket
glädjande att ta del av de goda insatser som de nya -
och ibland också unga - har bidragit med i kammar-
debatterna.
Från mitt perspektiv som riksdagens ålderspresi-
dent kan jag konstatera att den hämsko av tillbaka-
dragenhet som tyngde tidigare generationer av nya
ledamöter, på grund av den äldre omgivningens tryck,
i dag är ett minne blott. I dag förutsätts nya och unga
ge sitt bidrag och ta sitt ansvar utifrån sina speciella
erfarenheter från första stund - och det har ni gjort
med den äran!
Det har också varit roligt att se hur kammarens
mer erfarna ledamöter prövat nya uppgifter och sam-
tidigt både klokt och omtänksamt stöttat nya leda-
möter. Jag har med uppskattning lagt märke till en
mer öppen, lyssnande och diskuterande ton i debat-
terna.
Vi har också fått än mer engagerade och intresse-
väckande frågestunder, där frågor från nya ledamöter
på ett utvecklande sätt har varvats med inlägg från
ledamöter med längre riksdagserfarenhet.
Ni kan nu alla ta julledigt med gott samvete efter
väl förrättat värv under en ovanligt arbetsam höst.
Jag vill också ta detta tillfälle i akt för att varmt
tacka Peter Eriksson, som kommer att lämna riksda-
gen i och med årsskiftet för att bli kommunalråd
hemma i Kalix. Peter Eriksson har varit riksdagsle-
damot sedan valet 1994 och har arbetat inom EU-
nämnden, konstitutionsutskottet och, efter valet, i
finansutskottet där han varit riksdagsgruppens eko-
nomiske talesman och deltagit i förhandlingarna med
regeringen. Peter Eriksson har gjort sig känd som en
aktiv, flitig och engagerad debattör. Vi önskar dig nu
framgång på ditt nya viktiga uppdrag.
Ärade ledamöter! Det är nu dags att sätta punkt
också för denna hösts arbete. Varmt tack till er alla
för goda och engagerade insatser i folkstyrets tjänst.
Tack också till de vice talmännen, till gruppledarna
för stimulerande och utvecklande samarbete, till
kammarsekreterarna och kvittningsmännen och till
riksdagens personal. Jag önskar er alla en skön och
avkopplande helg och - inför det nya årtusendet -
också ett gott nytt 1999.
(Applåder)

4 § Kammaren åtskildes kl. 15.17.

Förhandlingarna leddes av talmannen.