Riksdagens snabbprotokoll 1998/99:4 Torsdagen den 8 oktober

ProtokollRiksdagens protokoll 1998/99:4

Riksdagens snabbprotokoll Protokoll 1998/99:4 Torsdagen den 8 oktober Kl. 12.00 - 12.27

---

Det justerade protokollet beräknas utkomma om 3 veckor

-----------------------------------------------------------------------

1 § Omröstning om misstroendeförklaring

Talmannen meddelade att Carl Bildt tisdagen den
6 oktober väckt yrkande om misstroendeförklaring
mot statsminister Göran Persson och att förslaget
bordlagts den 6 och 7 oktober.
Talmannen meddelade vidare att riksdagens pröv-
ning om förslaget kunde prövas antingen denna dag
eller vid ett följande sammanträde den 9 oktober.

Anf. 1 SVEN HULTERSTRÖM (s):
Fru talman! En begäran om misstroendeförklaring
mot statsministern är detsamma som ett yrkande om
regeringens avgång. Med tanke på att någon annan
regering än en socialdemokratisk regering inte är
aktuell måste dagens omröstning betraktas som ing-
enting annat än en politisk demonstration. Den som
röstar ja röstar inte för någon annan regering än den
sittande. Den som röstar ja röstar endast för en rege-
ringskris - en regeringskris som skulle inträffa i ett
för nationen ganska känsligt läge, inte minst med
tanke på den finansiella oron världen över.
Som alla vet tog statsministern redan på valnatten
kontakt med ledarna för Miljöpartiet och Vänsterpar-
tiet i syfte att bana väg för en handlingskraftig majo-
ritet i riksdagen. De förhandlingar som därefter inled-
des har resulterat i en uppgörelse om den ekonomiska
politiken, sysselsättningspolitiken, fördelningspoliti-
ken, jämställdhetspolitiken och miljöpolitiken. De-
taljerna i denna överenskommelse kommer att redovi-
sas i samband med att budgetpropositionen framläggs
den 13 oktober.
I regeringsförklaringen, som avgavs i tisdags, dras
riktlinjerna upp för politiken under den kommande
mandatperioden. Europafrågor, tillväxtfrågor och
utbildningsfrågor står i förgrunden. Samtidigt tillkän-
nagav statsministern en omfattande regeringsombild-
ning och en i modern tid unik stor förändring av Re-
geringskansliets organisation.
Slutsatserna av det dåliga valresultatet för social-
demokratin har med andra ord inneburit allt annat än
passivitet och desorientering. Vi har uppfattat väljar-
nas signaler och besked, och vi har tagit emot dem
självkritiskt och med ödmjukhet. Det beskedet har,
som vi ser det, medfört ökade förutsättningar för ett
nytt samarbete i riksdagen, gärna över blockgränser-
na, en ny betoning på rättvisa och sysselsättning, en
ny budgetproposition samt en ny regering och en ny
regeringsorganisation.
Fru talman! Kanske handlar dagens demonstrativa
begäran om misstroendeomröstning egentligen inte
om ett i och för sig tvivelaktigt användande av ett
viktigt författningspolitiskt instrument. Kanske
handlar det i själva verket, för att apostrofera en be-
kant fråga som på sin tid ställdes av författaren Karl
Vennberg, om hur högern skall hantera sin besvikel-
se.
Den socialdemokratiska riksdagsgruppen kommer
givetvis att rösta nej till förslaget att uttala misstroen-
de mot statsminister Göran Persson. Vårt förtroende
för statsministern och regeringen rubbas inte av ett
enskilt partis frustration över valresultatet. Vår vikti-
gaste uppgift nu är att få denna riksdag i arbete sedan
väljarna har sagt sitt. Låt oss så snart som möjligt
genomföra omröstningen, så att detta viktiga arbete
kan fortsätta.

Anf. 2 CARL BILDT (m):
Fru talman! Moderata samlingspartiet har yrkat att
riksdagen uttalar att statsminister Göran Persson icke
längre åtnjuter dess förtroende.
Valet söndagen den 20 september innebar ett stör-
re nederlag för regeringspartiet än vad något rege-
ringsparti i Sveriges moderna historia någonsin har
råkat ut för. Det som redan tidigare var en minoritets-
regering fick sin ställning kraftigt försvagad. Rege-
ringspartiet erhöll endast något mer än en tredjedel av
riksdagens mandat.
Redan inför och under valrörelsen sade jag att ett
läge där regeringspartiet tydligt försvagades borde
leda till att regeringsfrågan öppet prövades under
talmannens ledning. Det, menade jag då, var närmast
en demokratisk självklarhet.
Vår svenska parlamentarism formas på basen av
regeringsformens formella regler, men också med
hjälp av den praxis som kontinuerligt utvecklas. Vi
har under de senaste decennierna sett den gradvisa
framväxten av en parlamentarisk praxis, som succes-
sivt gett ett allt tydligare innehåll åt vår författning
och frågan om hur vi väljer att leva i dess anda.
Det är en självklarhet att en majoritetsregering
som i ett val behåller sin majoritet i riksdagen icke
behöver avgå. Det behöver inte finnas någon automa-
tik i att regeringsfrågan prövas efter ett riksdagsval.
Det är likaledes en självklarhet att en majoritets-
regering, som tydligt förlorar sin majoritetsförankring
i riksdagen efter ett val, avgår. Här är parlamentaris-
mens krav mycket tydliga.
Situationen med minoritetsregeringar innehåller
lägen som ibland är svåra att bedöma. Regeringsfor-
men har inga klara regler. Här utvecklas successivt en
konstitutionell praxis.
Vid endast ett tillfälle tidigare under vår nuvaran-
de författning har riksdagen stått inför en situation
som har drag liknande den som uppstod efter 1998
års val. Det var valet 1979, då den folkpartistiska
minoritetsregeringen Ullsten i valrörelsen hade sagt
att man avsåg att regera vidare om en icke-socialistisk
majoritet uppstod. Men därefter valde man i alla fall
att avgå och lämna regeringsfrågan öppen, efter det
att tydliga krav på detta framställts.
Det finns drag av 1979 års situation i dagens läge.
Men det finns självfallet också det som skiljer. Det vi
gör och det vi säger i dag bidrar därför till att skapa
den konstitutionella praxis som för vår parlamenta-
rism vidare under kommande år och decennier.
Jag ser inga som helst principiella skäl till varför
det inte hade varit rätt och riktigt att låta regerings-
frågan prövas öppet efter årets val. Jag noterar åtskil-
liga uttalanden under olika delar av vårt politiska liv
som på denna punkt har samma mening. Det hade
givit möjligheter till överläggningar mellan partierna
under talmannens ledning. Därefter hade en statsmi-
nistervotering givit entydiga besked om majoritets-
och sammarbetsmöjligheterna för den regering som
då hade bildats.
Men till detta, det grundläggande, fru talman,
kommer att jag ser starka politiska moraliska skäl till
varför ett valresultat för ett regeringsparti som det den
20 september bör leda till statsministerns avgång och
en öppen process. Det handlar om värden som är
viktiga, om respekten för väljarna, om respekten för
valutslaget, om respekten för det som i grunden är
parlamentarismens principer. Detta kan aldrig ersättas
av dunkla dokument av tvivelaktigt värde. Jag är
alldeles övertygad om att detta hade varit en själv-
klarhet i varje annat land än vårt eget.
Att ett regeringsparti drabbas av en historiskt sett
unik tillbakagång och ändå väljer att sitta kvar som
om ingenting hade hänt uppfattas alltför lätt som ett
uttryck för den maktens arrogans som väljarna just
har vänt sig mot.
Att utveckla synen på folkstyret, respekten för
väljarna och innehållet i vårt parlamentariska styre är
en uppgift som kräver konsekvens och klarhet och
som sträcker sig över tiden. I en statsministervotering
som hade kommit till stånd efter den regeringsbild-
ningsprocess som enligt min uppfattning vår parla-
mentarism kräver hade vi moderater med stor sanno-
likhet, i enlighet med de principer vi redovisat vid
tidigare tillfällen, lagt ned våra röster. Men dagens
votering handlar inte om detta. Dagens votering
handlar om arrogansen hos det parti som drabbades
av ett historiskt unikt valnederlag men som därefter
berövade riksdagen möjligheten till ett ställningsta-
gande i statsministerfrågan. Det är mot denna bak-
grund vi avser att rösta för att statsministern icke
åtnjuter riksdagens förtroende. Han borde ha haft
ödmjukheten att avgå.
Sakinnehållet i regeringens politik och i den möj-
liga majoritet som kan föreligga för denna kommer vi
att löpande pröva i andra sammanhang. Också då
kommer vi med tydlighet att hävda den uppfattning
som är vår.

Anf. 3 GUDRUN SCHYMAN (v):
Fru talman! Valet visade tydligt att väljarna ville
ha en politik för arbete, för rättvisa, för miljöomställ-
ning och för ökad jämställdhet. Med respekt för väl-
jarna och valresultatet har Vänsterpartiet därför satt
sig i förhandlingar med Socialdemokraterna. Respekt
för valresultatet krävde förhandlingar för klargörande
av det parlamentariska läget. Utgångspunkten har
varit just respekten för väljarna, att vi skall kunna få
genomslag för en politik för arbete och rättvisa, för
miljöomställning och ökad jämställdhet.
Jag har förståelse för att frågan väckts i valrörel-
sen, men efter de förhandlingar som vi har haft mel-
lan Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Socialdemokra-
terna har det klarnat i konturerna, och den gemen-
samma kommuniké som kom från de tre partierna i
måndags visade med all önskvärd tydlighet att vi har
gått in i ett långsiktigt politiskt samarbete som skall
sträcka sig över hela mandatperioden på de här vikti-
ga politikområdena. I och med det är ju det parla-
mentariska läget klargjort. Vänsterpartiet kommer
därför att rösta emot en misstroendeförklaring.

Anf. 4 GÖRAN HÄGGLUND (kd):
Fru talman! Jag vill för den kristdemokratiska
riksdagsgruppens räkning avge en röstförklaring med
anledning av den väckta frågan om misstroendeför-
klaring mot statsministern.
Kristdemokraterna har i likhet med Moderata
samlingspartiet och Folkpartiet känt en stor besvikel-
se över att den socialdemokratiska regeringen inte
dragit några konstitutionella slutsatser av den omfat-
tande valförlusten. Det rimliga hade varit att rege-
ringspartiet låtit talmannen pröva förutsättningarna
för ett regeringsunderlag med största möjliga bredd.
Väljarnas besked den 20 september till regerings-
partiet var entydigt. Socialdemokraterna drabbades av
en omfattande valförlust. Respekten för parlamenta-
rismens principer borde därför ha lett till en av-
skedsansökan från statsministern, även om konstitu-
tionen inte uttryckligen kräver det.
Socialdemokraterna vägrade under valrörelsen att
redovisa hur man avsåg att agera i en sådan situation
som nu har uppkommit. Statsministern underlät dess-
utom att klargöra hur samstämmighet skulle kunna
skapas mellan Socialdemokraterna, Miljöpartiet och
Vänsterpartiet trots uppenbara skillnader i program-
hänseende när det gäller synen på ekonomisk tillväxt,
sysselsättning, skattepolitik och Europasamarbete.
Nu avser Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och
Miljöpartiet att presentera en gemensam budgetpro-
position, och man har dessutom uppvisat ett gemen-
samt dokument med bl.a. följande lydelse:
Samarbetet bygger på ömsesidig respekt och ge-
mensamt ansvarstagande. Därmed finns goda förut-
sättningar för ett långsiktigt samarbete under mandat-
perioden mellan de tre partierna.
Fru talman! Kristdemokraterna konstaterar såle-
des att det för närvarande föreligger majoritetsstöd
för den sittande socialdemokratiska regeringen. Det
är skälet till att kristdemokraterna kommer att avstå i
den förestående misstroendeomröstningen.

Anf. 5 AGNE HANSSON (c):
Fru talman! Valet resulterade i en kraftig tillbaka-
gång för regeringspartiet. Något formellt hinder för
en regering att sitta kvar även efter en valförlust före-
ligger emellertid inte enligt nuvarande grundlag. Den
misstroendeförklaring som Moderata samlingspartiet
begärt och som riksdagen nu skall ta ställning till
motiveras med den parlamentariska situationen efter
valet, inte med någon sakfråga. Därmed liknar för-
hållandet en omröstning om ett förslag från talman-
nen till regeringsbildare.
Centerpartiet hade önskat en grund i riksdagen för
en regering hämtad ur i första hand de tre mittenparti-
erna Kristdemokraterna, Folkpartiet liberalerna och
Centerpartiet. Valresultatet och partiernas agerande
före och efter valet har gjort att detta inte är möjligt.
En överenskommelse mellan Socialdemokraterna,
Vänsterpartiet och Miljöpartiet om samverkan har
träffats.
Centerpartiets förhållningssätt är nu liksom i tidi-
gare liknande situationer att avstå i voteringen, om
regeringsbildningen bedöms vara i överensstämmelse
med den parlamentariska situationen.
Fru talman! Centerpartiets riksdagsledamöter
kommer att avstå i den kommande voteringen om
misstroendeförklaring.

Anf. 6 LARS LEIJONBORG (fp):
Fru talman! Folkpartiet lade ned stor kraft i valrö-
relsen på att varna för ett valresultat som gav Social-
demokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet majo-
ritet i riksdagen. Det var mitt huvudtema i riksdagens
slutdebatt i juni, och jag återkom till det temat i näs-
tan varje framträdande ända fram till valdagen. En
röst på Persson är en röst på Schyman och Schlaug.
Välj jobballiansen före stoppalliansen!
Men det räckte som bekant inte. Nu är vi ändå
där. Inga superdepartement kan dölja att vi nu har en
majoritet som saknar konkreta idéer om hur massar-
betslösheten skall knäckas och den växande segrega-
tionen brytas. Tillväxtprognoserna justeras ned, och
oklarheten om Sveriges kurs i Europapolitiken växer.
Den svenska kronan har inte varit så svag sedan förra
gången en rödgrön regeringsröra prövades.
Vi liberaler är mycket kritiska till den politik som
nu kommer att föras, men enligt demokratins spel-
regler är det nu det rödgröna alternativet som skall
prövas. Vi kommer att driva en tydlig oppositionspo-
litik.
Enligt vår mening hade det varit mest korrekt av
statsminister Göran Persson att efter valet agera som
den dåvarande statsministern Ola Ullsten gjorde efter
valet 1979, alltså lämna in regeringens avskedsansö-
kan och låta en ny regeringsbildning ske under tal-
mannens ledning.
Enligt parlamentarismen måste regeringen ha stöd
i riksdagen. Vi gjorde i måndags klart att om inte
statsministern kunde visa att han hade en majoritet i
riksdagen bakom sig skulle Folkpartiets riksdags-
grupp stödja en misstroendeförklaring. Några timmar
senare kom ett papper som partiledarna i Socialde-
mokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet stod
bakom. Det finns förvisso mycket att säga om håll-
fastheten och trovärdigheten i det nu etablerade sam-
arbetet. Men om de tre partierna själva anser sig utgö-
ra en regeringsduglig majoritet - dvs. precis det vi
varnade för - får det tills vidare godtas.
Den förtroendeomröstning som nu skall genomfö-
ras kan ses som ett slags omvänd statsministerom-
röstning. Folkpartiet liberalernas ledamöter kommer,
i enlighet med den praxis Folkpartiet följt konsekvent
sedan den nya regeringsformens tillkomst, att lägga
ned sina röster. Det signalerar att vi visserligen ser
regeringslösningen som en naturlig följd av valutsla-
get, men är starkt kritiska till regeringens politiska
kurs.

Anf. 7 MARIANNE SAMUELSSON (mp):
Fru talman! Årets val var i första hand en stor
förlust för det demokratiska systemet. Aldrig någon-
sin har så få gått till röstlokalerna som i årets val. Det
tycker jag är en av de viktiga frågor som vi som ar-
betar inom de politiska partierna måste fundera över.
Hur gör vi för att få människor att känna tilltro till det
politiska demokratiska systemet?
Vi i Miljöpartiet de gröna har efter valet tagit vårt
parlamentariska ansvar genom att vi har satt oss till-
sammans med Socialdemokraterna och Vänsterpartiet
och diskuterat fram ett budgetförslag som kommer att
i nästa vecka läggas fram på riksdagens bord. Inrikt-
ningen är naturligtvis ett långsiktigt samarbete som
förhoppningsvis skall kunna räcka över mandatperio-
den.
Miljöpartiet de gröna ser därför ingen anledning
till att i detta läge lägga fram en misstroendeförkla-
ring. Vi kommer som följd av detta att rösta nej i
omröstningen om misstroendeförklaringen.

Överläggningen var härmed avslutad.

Beslut

Ärendet om misstroendeförklaring mot statsminister
Göran Persson skulle nu avgöras.
För bifall till yrkande om misstroendeförklaring ford-
rades enligt regeringsformen 12 kap. 4 § att mer än
hälften av riksdagens ledamöter förenade sig därom.
Beslut som fordrade anslutning från särskilt flertal
enligt föreskrift i riksdagsordningen 5 kap. 3 § skulle
alltid fattas genom omröstning.
Votering:
82 för bifall
186 för avslag
74 avstod
7 frånvarande
Talmannen konstaterade att mindre än hälften av
riksdagens ledamöter hade röstat ja och kammaren
hade således avslagit yrkande om misstroendeförkla-
ring mot statsminister Göran Persson.
Partivis fördelning av rösterna:
För bifall: 82 m
För avslag: 127 s, 43 v, 16 mp
Avstod: 41 kd, 17 c, 16 fp
Frånvarande: 4 s, 1 kd, 1 c, 1 fp
Yvonne Andersson ((kd), Viviann Gerdin (c) och
Runar Patriksson (fp) anmälde att de avsett att avstå
från att rösta men markerats som frånvarande.

2 § Anmälan om interpellation

Anmäldes att följande interpellation framställts

den 7 oktober

1998/99:2 av Mats Lindberg (s) till näringsministern
Färjetrafiken Umeå-Vasa

Interpellationen redovisas i bilaga som fogas till
riksdagens snabbprotokoll tisdagen den 13 oktober.

3 § Anmälan om frågor för skriftliga svar

Anmäldes att följande frågor för skriftliga svar
framställts

den 8 oktober

1998/99:2 av Patrik Norinder (m) till socialministern
Konkurrensneutralitet vid myndighets auktorisation
1998/99:3 av Tomas Eneroth (s) till justitieministern
Cookiefilers offentlighet

Frågorna redovisas i bilaga som fogas till riksda-
gens snabbprotokoll tisdagen den 13 oktober.

4 § Anmälan om skriftliga svar på frågor

Anmäldes att följande skriftliga svar på frågor in-
kommit

den 7 oktober

1997/98:1094 av Roland Larsson (c) till socialminis-
tern
Förskrivning av läkemedelssynonymer
1997/98:1095 av Marianne Samuelsson (mp) till
miljöministern
Farligt miljöavfall
1997/98:1098 av Eva Goës (mp) till miljöministern
MOX-bränsle

Svaren redovisas i bilaga som fogas till riksdagens
snabbprotokoll tisdagen den 13 oktober.

5 § Kammaren åtskildes kl. 12.27.

Förhandlingarna leddes av talmannen.