Riksdagens snabbprotokoll 1998/99:21 Tisdagen den 24 november

ProtokollRiksdagens protokoll 1998/99:21

Riksdagens snabbprotokoll Protokoll 1998/99:21 Tisdagen den 24 november Kl. 14.00 - 15.04

---

Det justerade protokollet beräknas utkomma om 3 veckor

---------------------------------------------------------------------

1 § Justering av protokoll

Justerades protokollen för den 17 och
18 november.

2 § Anmälan om fördröjda svar på interpella-
tioner

Till riksdagen hade inkommit följande skrivelser:

Interpellation 1998/99:26

Till riksdagen
Interpellation 1998/99:26 av Fredrik Reinfeldt om
Stockholmsbörsen.
Interpellationen kommer att besvaras måndagen
den 7 december 1998.
Skälet till dröjsmålet är hög arbetsbelastning samt
utlandsresa.
Stockholm den 19 november 1998
Erik Åsbrink

Interpellation 1998/99:34

Till Riksdagen
Interpellation 1998/99:34 av Ulla-Britt Hagström
om jordbrukssektorn.
Interpellationen kommer att besvaras den
7 december 1998.
Skälet till dröjsmålet är utlandsresa.
Stockholm den 19 november 1998
Margareta Winberg
Enligt uppdrag
Lena Ingvarsson
Expeditionschef

3 § Svar på interpellation 1998/99:12 om Hög-
skolan i Karlstad

Anf. 1 Utbildningsminister THOMAS
ÖSTROS (s):
Fru talman! Per-Samuel Nisser har frågat vilka åt-
gärder regeringen avser att vidta för att universitetet i
Karlstad skall få resurser, kort- och långsiktigt, för att
nå den kvalitet som krävs för ett universitet.
Det är riktigt att det kommer att krävas ytterligare
resurser, framför allt för att bygga upp forskning och
forskarutbildning vid det nya Karlstads universitet
såväl som vid de nya universiteten i Växjö och Öre-
bro och så småningom vid Mitthögskolan.
Den socialdemokratiska regeringen startade den
kraftiga utbyggnaden av den högre grundläggande
utbildningen. Detta är en utbyggnad som regeringen
avser att fullfölja så att 68 000 utbildningsplatser
kommer att ha tillskapats under perioden 1997 till
2000. Det var den socialdemokratiska regeringen som
under föregående mandatperiod formulerade kriterier
för vad som krävs för att bli universitet. Dessa kriteri-
er antogs av riksdagen.
Regeringen har verkat för att permanenta resurser
avsatts till forskning vid de mindre och medelstora
högskolorna så att forskningen vid dessa har kunnat
utvecklas och kan fortsätta att utvecklas. Forsk-
ningsmedlen vid de mindre och medelstora högsko-
lorna har från år 1997 till 1998 ökat från knappt
282 miljoner kronor till drygt 563 miljoner kronor.
Vid Högskolan i Karlstad har forskningsmedlen un-
der samma period ökat från 30,3 miljoner kronor till
57,6 miljoner kronor.
Mot bakgrund av den utveckling som högskolorna
har haft, och då särskilt högskolorna i Karlstad, Växjö
och Örebro samt vid Mitthögskolan, har regeringen
beslutat om tre nya universitet.
Regeringens beslut i juli att ge högskolorna i
Karlstad, Växjö och Örebro benämningen universitet
fr.o.m. den 1 januari 1999 är ett viktigt beslut för den
framtida utbildnings- och forskningspolitiken i Sveri-
ge. Beslutet innebär också ett åtagande från regering-
ens sida om ytterligare resurser till de nya universite-
ten. Framför allt behövs nya resurser för att förstärka
kvaliteten i forskningen och forskarutbildningen.
Att bygga upp ett eller flera universitet är ett lång-
siktigt åtagande för regeringen. Regeringen kommer
att återkomma till riksdagen i denna fråga i vårpropo-
sitionen 1999.

Anf. 2 PER-SAMUEL NISSER (m):
Fru talman! Utbildningsminister Thomas Östros!
Jag får tacka för svaret. Interpellationen tar ju upp
den fråga som utbildningsministern nämnde här om
hur det kommande universitetet i Karlstad skall ges
förutsättningar att kunna utvecklas till ett bra univer-
sitet med hög kvalitet där elever och studenter får en
så god utbildning att de har möjlighet att konkurrera
väl ute på arbetsmarknaden.
Bakgrunden är ju att ett antal högskolor blev
granskade av Högskoleverkets expertgrupp, som det
heter. Det är ett antal sakkunniga som sitter i denna
expertgrupp. Den är inte politiskt tillsatt. Den fick i
uppdrag redan i fjol, 1998, att se över olika kriterier
och hur dessa uppfylls. Man lämnade sitt svar under
våren 1998. Det gällde, som utbildningsministern
sade, Karlstad, Örebro, Växjö och Mitthögskolan.
Deras bedömning var att Karlstad var den enda av
dessa som uppfyller deras kriterier och krav. Men
sedan utsåg regeringen under sommaren Karlstad,
Örebro och Växjö till nya universitet från den
1 januari 1999.
Man kan notera att Högskoleverkets expertgrupp
ansåg att för att Karlstad skulle kunna ges styrka att
utvecklas till ett universitet med hög kvalitet krävdes
en fördubbling av resurserna för forskning och fors-
karutbildning. Den här frågan kom ofta upp i valrö-
relsen, inte minst i Värmland. Socialdemokraterna
sade hela tiden att Karlstad skulle få de resurser som
krävdes för att nå målen.
När den nya regeringen lämnade sin budgetpropo-
sition i början av oktober såg vi att det endast var
10 miljoner kronor extra avsatta för Karlstads del
1999. Jag tycker att det är förvånande att regeringen
inte fullföljer och ger de resurser som helt klart krävs.
Utbildningsministern skriver i interpellationssvaret:
"Det är riktigt att det kommer att krävas ytterligare
resurser, framför allt för att bygga upp forskning och
forskarutbildning vid det nya Karlstads universitet
såväl som vid de nya universiteten i Växjö och Öre-
bro och så småningom vid Mitthögskolan."
Den skrivningen tycker jag är mycket positiv.
Dock ställer jag mig frågan om regeringen verkligen
kommer att ge dessa nödvändiga medel. Utbild-
ningsministern skriver vidare: "Regeringen kommer
att återkomma till riksdagen i denna fråga i vårpropo-
sitionen 1999."
Om detta inte sker finns det som jag ser det en
risk att Karlstad och de andra nya universiteten inte
ges möjlighet till en god kvalitet. Moderaterna har
alltid ställt kvaliteten i främsta linjen. Att här utse
högskolor till universitet och inte skicka med som jag
ser det nödvändiga och tillräckliga resurser kan med-
föra att det blir olika rang på olika universitet. Det
vore mycket olyckligt som jag ser det.
Därför vill jag fråga utbildningsministern om han
ser en fara i det senare som jag tar upp här, detta med
olika rang, om nu Karlstad inte får de nödvändiga
resurserna för forskning och forskarutbildning.

Anf. 3 Utbildningsminister THOMAS
ÖSTROS (s):
Fru talman! Jag välkomnar Per-Samuel Nissers
engagemang för universitetet i Karlstad. Jag hoppas
att det nu också gäller det parti som Per-Samuel Nis-
ser företräder. För vi behöver verkligen breda politis-
ka överenskommelser när det gäller forsknings- och
universitetspolitiken. Där har ju Moderaterna svajat
lite grann. Det har varit vissa diskussioner om bygde-
högskolor och annat. Men om Per-Samuel Nisser nu
antyder att ni förändrar er politik så tycker jag att det
är väldigt positivt. Jag hoppas också att det inte bara
gäller Karlstad utan att det också gäller Växjö och
Örebro.
Det beslut som regeringen fattade i somras om att
utnämna tre nya universitet från den 1 januari är ett
viktigt beslut. Vår bedömning var att de uppfyller
kriterierna. Men universitetsstämpeln är inte ett sätt
att säga att nu är det färdigutvecklat. Det kommer att
krävas mer resurser.
Vi kan titta på den resursutbyggnad som pågår om
vi ser till antalet studenter. Högskolan i Karlstad får
under perioden 1997-2000 2 400 nya permanenta
platser. Högskolan i Växjö får 2 600. Högskolan i
Örebro får 2 900.
Vi är mitt uppe i någonting unikt i svensk utbild-
ningspolitik. Det är en mycket stark expansion av
högre utbildning efterfrågad av arbetsmarknaden,
efterfrågad på grund av internationalisering och efter-
frågad på grund av ett ökat omvandlingstryck i Sveri-
ge. Det är en utbyggnad över hela landet - inte minst
vid de tre ställen som nu blir universitet. Dessutom
har dessa ett antal år bakom sig med förstärkning av
forskningsresurser. Men det behövs mer resurser för
att de skall bli högkvalitativa universitet.
För mig är det tveklöst så att vi inte skall ha en
utveckling mot olika typer av klassificeringar av
universitet i kvalitetstermer. Det har varit socialde-
mokratisk politik länge, och den politiken kommer vi
att fullfölja. Däremot är det viktigt att se till att bred-
da högskoleutbildningen så att fler delar av landet får
tillgång till den. De här tre nya universiteten är ett
väldigt viktigt steg i detta. Regeringen kommer att
återkomma med närmare förslag i vårpropositionen.

Anf. 4 PER-SAMUEL NISSER (m):
Fru talman! Utbildningsministern antyder att vi
svajar. Jag tror inte att Moderaterna svajar. Vi har
med i storleksordningen en halv miljard, 500 miljoner
kronor, mer vad gäller högre utbildning och forsk-
ning. Vad gäller Karlstad är det, om vi plockar ut den
delen, 25 miljoner kronor mer som vi har avsatt i vårt
budgetförslag. När det gäller målet tror jag att det är
rätt tydligt att vi inte svajar i den frågan.
Jag ställer mig ändå frågan om den tidigare rege-
ringen med förre utbildningsministern Carl Tham
hade rent politiska motiv och gjorde politiska bedöm-
ningar när man utsåg de tre högskolorna till universi-
tet. Tanken kan lätt komma eftersom utnämningen
skedde endast några få månader före valet.
När sedan regeringen inte ger de resurser som vi
alla - och tydligen även utbildningsministern - anser
krävs kan resultatet bli att det enda som sker är att
man byter skylt från högskola till universitet. Jag
hoppas och förutsätter att regeringen nu tar det ansvar
som krävs.
Att Karlstad högskola blivit universitet är mycket
positivt. Högskolan, dess personal och ledning har
gjort ett enormt bra arbete för att nå den kvalitet som
nu ligger till grund. Det kommer att ge många elever
en bra utbildning och möjligheter till arbete. För
Karlstad och Värmland som region är allt detta
mycket viktigt och innebär en positiv utveckling.
Universitetet i Karlstad kommer att ge en utveck-
lingsmöjlighet dels genom välutbildade elever, dels
genom att näringsliv och företag samarbetar med
universitetet. Det gäller även förtag som utvecklas,
knoppas av och startas kring universitetet. Det är en
möjlighet som är till nytta både för Värmland och för
Sverige.
Utbildning och forskning av hög kvalitet är som
jag ser det nyckeln till att Sverige framgent skall
kunna utvecklas och kunna konkurrera med andra
regioner. Denna enorma möjlighet måste vi kunna ta
till vara. Vi måste gemensamt se till att Karlstad får
de resurser som krävs så att detta blir möjligt.
Jag vill avslutningsvis fråga utbildningsministern
om han kan lova att det i vårpropositionen finns de
medel som vi båda vet är nödvändiga för att Karlstad
universitet skall kunna utvecklas till ett lärosäte med
goda utvecklingsmöjligheter och en hög kvalitet.

Anf. 5 Utbildningsminister THOMAS
ÖSTROS (s):
Fru talman! Jag välkomnar verkligen engage-
manget från Moderaterna. Lite grand är det väl som
så ofta när man bestämmer sig för att se att vinden
har vänt och tiden är ny och då blir extra engagerad
och vill vara lite mer offensiv än dem som har drivit
utvecklingen.
Det är bra om vi får en politisk enighet om ut-
byggnaden av universiteten. Det är klart att det steget
inte innebär att de är färdigutvecklade. Det kommer
att behövas mer resurser. Det kommer att finnas gott
om tillfällen att ta upp den diskussionen i samband
med vårpropositionen och andra propositioner som
lämnas framöver.
Per-Samuel Nisser antyder att det skulle finnas
något slags politisk bedömning ett valår och inte en
kvalitativ bedömning av Växjö och Örebro. Det vill
jag bestämt avvisa. Den viktiga centrala kvalitetsbe-
dömningen som görs är när Högskoleverket har prö-
vat om dessa högskolor skall få eget vetenskapsom-
råde eller inte. Skall de själva ha möjligheten och
rätten att bedriva forskarutbildning och examinera
doktorander? Det är den viktiga kvalitetsbedömning-
en. Den har Högskoleverket gjort, och det har tilldelat
dem vetenskapsområden.
När det gäller begreppet universitet är det lite mer
mångtydigt än just vetenskapsområdesbedömningen.
Det handlar om ett bredare perspektiv. Är högskolan
av tillräcklig storlek? Har den tillräckligt med stu-
denter och utbildningsprogram? Har den tillräckligt
med forskningserfarenhet och allt detta? Har den
tillräcklig infrastruktur i form av bibliotek och så-
dant?
De kriterierna lades fast av riksdagen efter rege-
ringens proposition 1997. Min bedömning är, och
regeringens bedömning var då, att de uppfyller dessa
kriterier. Men de behöver naturligtvis också en ut-
veckling framöver som gör att de förstärks inom
forskarutbildningen och när det gäller forskningsre-
surserna.
Vi ämnar återkomma med förslag om den framti-
da forsknings- och högskolepolitiken. Jag hoppas
verkligen att denna interpellationsdebatt signalerar en
omvändelse från Moderaterna framöver.

Överläggningen var härmed avslutad.

4 § Svar på interpellationerna 1998/99:14 och
20 om utflaggning av svenska fartyg, m.m.

Anf. 6 Näringsminister BJÖRN
ROSENGREN (s):
Fru talman! Johnny Gylling och Tom Heyman har
frågat mig vad jag avser göra för att stoppa utflagg-
ningen av svenska fartyg samt för att skapa en lång-
siktig sjöfartspolitik för Sverige.
Efter förhandlingar mellan regeringen, SEKO och
Sveriges Redareförening samt mellan regeringen och
Vänsterpartiet och Miljöpartiet kan jag - som väl
också i dag är bekant - nu meddela att vi nått samför-
stånd om utformningen av sjöfartspolitiken för åren
1999-2001.
Detta samförstånd bygger på tre element:
för det första har vi kunnat konstatera att rege-
ringens bidragsmodell, den s.k. bruttometoden, och
parternas lagstiftningsmodell, den s.k. nettometoden,
ger minst samma ekonomiska utfall, och parterna har
bl.a. av det skälet kunnat acceptera bruttometoden,
för det andra har vi gemensamt kunnat konstatera
att en bidragsnivå om 58 000 kr per år och årsanställd
liksom full återbetalning av inkomstskatten är kon-
kurrenskraftigt i förhållande till våra EU-
konkurrenter,
för det tredje kommer parterna på sjöarbetsmark-
naden nu omgående att sluta erforderliga avtal för
tillfälligt anställt sjöfolk ombord på svenska fartyg.
Den uppgörelse som träffades den 16 november
1998 är enligt min bedömning positiv för svensk
sjöfart.
Jag anser därför att jag med visst fog kan säga att
det nu finns förutsättningar för en stabil sjöfartspoli-
tisk utveckling för att trygga tillväxt och sysselsätt-
ning på detta område.

Anf. 7 JOHNNY GYLLING (kd):
Fru talman! Jag vill tacka näringsministern för
svaret på min interpellation. Naturligtvis välkomnar
jag den överenskommelse som ministern bidragit till
att göra med sjöfartens parter. Tyvärr har regeringens
budgetproposition skapat onödig turbulens inom
sjöfartsnäringen och förmodligen bidragit till att ett
större antal fartyg anmälts för utflaggning från Sveri-
ges handelsflotta. Detta är att beklaga.
Det är också att beklaga att regeringen inte upp-
fyllt det löfte som den förra regeringen, också den
socialdemokratisk, gav till näringens parter, nämligen
att införa ett s.k. nettostöd, vilket skulle väsentligt
förbättra konkurrensmöjligheterna för svensk sjöfart.
Bruttostödet lär motsvara ca 70 % av sociala avgifter
medan nettostödet i princip motsvarar 100 %. Jag är
medveten om att näringsministern nyligen fått denna
fråga på sitt bord och inte kan lastas för tidigare givna
löften, men regeringen bör känna ett stort ansvar i
frågan.
Direkt vill jag deklarera att vi kristdemokrater inte
har som mål att föreslå olika slags subventioner och
stöd för näringars överlevnad. Subventionsvägen är
ingen bra väg att gå. Men samtidigt anser vi att Sve-
rige inte skall frånsäga sig möjligheten att ha en egen
handelsflotta. Sveriges kunnande på sjöfartsområdet
är stort, och det finns många skäl att slå vakt om
sjöfarten. Subventionsfrågan måste drivas inom EU.
Fru talman! I december 1996 antog riksdagen ett
långsiktigt sjöfartspolitiskt beslut som innebar dels att
sjöfartens möjligheter skulle tillvaratas som en kon-
kurrenskraftig exportnäring för att stärka handelsba-
lansen, dels att den svenska handelsflottan skulle
tillförsäkras rimliga konkurrensvillkor. Staten tog på
sig ett ansvar för att skapa dessa förutsättningar.
Det är detta beslut som legat till grund för den sjö-
fartsutredning som nyligen presenterats av generaldi-
rektören Birger Bäckström. Av denna utredning går
också tydligt att utläsa att konkurrensmöjligheterna
för den svenska handelsflottan är sämre än ett flertal
andra EU-länders i dag. Jag citerar: "Det naturligaste
och snabbaste sättet att likställa konkurrensvillkoren
med andra EU-länders och Norges är att i Sverige
genomföra motsvarande förändringar, som dessa
länder har gjort vad gäller t.ex. beskattning och soci-
ala avgifter. Konkurrensvillkoren blir då inte bara
likvärdiga utan också mer jämförbara." Därefter kon-
staterar Bäckström att han är förhindrad att lägga
fram förslag i skattefrågor.
Det är alltså på det viset att Sverige avstår ifrån att
ge sin egen handelsflotta samma villkor som andra
länder inom EU/EES-området. Varför? undrar man.
Uppenbart är att finansministerns hand vilar tung
över denna fråga.
Utredaren får inte föreslå skatteförändringar. Nä-
ringsministern väljer en sämre bruttomodell som stöd
i stället för en snabb och tidigare utlovad lösning,
nämligen nettomodellen. Var är långsiktigheten i
detta beslut? Hur länge dröjer det innan utflaggningen
börjar igen?
Jag efterlyser alltså ett samlat beslut som skapar
arbetsro och framtidstro för den svenska sjöfarten.

Anf. 8 TOM HEYMAN (m):
Fru talman! Även jag vill passa på och tacka nä-
ringsministern för svaret. Det har ju hänt en del sedan
interpellationen skrevs. Med det beslut som regering-
en har fattat förs tyvärr rederinäringen än längre ut i
subventionsträsket.
Direkta kontanta driftsstöd är aldrig en framkom-
lig väg för industrin. Regeringen delar ju uppenbarli-
gen denna uppfattningen eftersom man på ett annat
ställe i budgeten säger att statliga subventioner enligt
svensk uppfattning är destruktiva för en näring som
måste arbeta på en starkt konkurrensutsatt internatio-
nell marknad. Det gör ju sjöfarten. Men det här utta-
landet gällde inte sjöfarten, utan det gällde skogsin-
dustrin.
Då skulle jag vilja fråga om det enligt näringsmi-
nisterns uppfattning finns någon fundamental skillnad
mellan att sälja tjänster i form av transporter och att
sälja varor i form av pappersmassa. Om det finns en
fundamental skillnad på detta, finns det då någon
skillnad mellan att sälja tjänster i form av transporter
på gummihjul och i form av transporter på vatten?
Detta med direkta driftssubventioner kommer na-
turligtvis att skapa förväntningar, t.ex. hos Sveriges
åkerier. Sedan halvårsskiftet sitter de i samma hårda
internationella konkurrens i och med att cabotage-
reglerna har ändrats.

Anf. 9 Näringsminister BJÖRN
ROSENGREN (s):
Fru talman! Låt mig först kommentera det Johnny
Gylling sade. Den s.k. nettomodellen som diskutera-
des tidigare har exakt samma värde som bruttomo-
dellen. Nettomodellen utgick ifrån en subvention på
29 000 för de svenskt anställda. Den utgick ifrån att
man inte skulle betala sociala avgifter för de andra.
Vi är alltså överens med sjönäringen och de fackliga
organisationerna om att detta har exakt samma värde
som bruttomodellen.
Fördelen med bruttomodellen är helt enkelt den
att den ger en annan trygghet för de anställda. Man
får sin lön och man har rimliga avtal. Staten subven-
tionerar med dessa 58 000 per anställd och år.
Det fördes en diskussion om nettomodellen och
bruttomodellen. De har samma värde om vi betalar ut
de 48 000 som ligger i regeringens, Vänsterpartiets
och Miljöpartiets förslag i budgeten. Efter förhand-
lingar och diskussioner har vi höjt det med 10 000 till
58 000. Det har vi gjort för att få konkurrensneutrali-
tet. Om vi tittar på de länder som vi skall konkurrera
med vill jag påstå att vi har konkurrensneutralitet, och
det är vi också överens med parterna om.
Låt mig sedan kort kommentera det Tom Heyman
sade. Den här situationen uppkom på grund av att EU
gav möjligheter till att införa en s.k. nettomodell. Det
innebar att det långsiktiga politiska krav på möjlig-
heter för själva näringen som antogs här i riksdagen
milt uttryckt ramlade ihop. Därför försökte man finna
en annan väg.
Jag tycker att regeringen, tillsammans med Väns-
terpartiet och Miljöpartiet, har tagit sig an denna
fråga. Man har funnit en annan väg, och man har
hittat en teknisk lösning som helt ansluter sig till det
ställningstagande som riksdagen gjorde när det gällde
långsiktigheten i denna näring.
Jag vill klart deklarera att regeringen är emot sub-
ventioner och kontantstöd. Jag delar Tom Heymans
uppfattning. Vi skall inte ha näringar som subventio-
neras och som bärs upp av subventioner. Därmed har
jag markerat gentemot andra näringar. Problemet med
sjöfarten är att de transporterna är utsatta för en inter-
nationell konkurrens som starkt subventioneras av de
länder som man konkurrerar med. Detta förhållande
gäller inte för andra transporter.
Fru talman! Därmed tycker jag att jag har besvarat
de frågor som har uppkommit här.

Anf. 10 JOHNNY GYLLING (kd):
Fru talman! När det gäller brutto- respektive net-
tomodellen konstaterar jag att det finns lite olika
uppfattningar om de är lika bra eller inte. I sin sjö-
fartsutredning skriver Bäckström att nettomodellen,
som flera EU-länder har infört eller, vad jag förstår,
är på väg att införa, är att föredra för att uppnå full
konkurrensneutralitet.
Jag är övertygad om att näringsministern väl kän-
ner till det här problemet och även möjligheterna
inom svensk sjöfart. Jag tycker att det är bra att mi-
nistern vill engagera sig i frågan.
Men min andra fråga kvarstår. När kommer ett
samlat förslag till en långsiktig sjöfartspolitik?
Bäckströms utredning tar ju upp ett antal frågor
utöver det direkta rederistödet, nämligen färjenäring-
en, det svenska regelverket, fartygsfonder, kompe-
tenshöjning, ett nationellt program för tillämpad
forskning samt Sjöfartsverkets sektorsansvar.
Fru talman! 1995 års sjöfartspolitiska utredning
lades fram i mycket stor parlamentarisk enighet. Det
fanns en förhoppning om att en långsiktig svensk
sjöfartspolitik skulle kunna införas. De här förslagen
bakades in i budgetpropositionen för år 1997. Senare
samma år startade en ny utredning, den som nu är
färdig, nämligen Bäckströms.
Villkoren har förändrats inom den här näringen.
Många fartyg lämnar nu Sveriges handelsflotta.
Många redare är tröttkörda, bl.a. efter det här svikna
löftet från den förra regeringen. En stor del av sjöfol-
ket är också besviken på det ointresse för svensk
handelssjöfart som regeringen har visat.
Jag vill upprepa att jag tycker att det är bra att en
överenskommelse har gjorts nu, även om jag tycker
att den kunde ha varit bättre utformad. Men jag anser
fortfarande att riksdagsbeslutet 1996 om en långsiktig
sjöfartspolitik inte kan anses vara helt uppfyllt. Jag
undrar alltså hur ministern tänker behandla sjöfartens
frågor framöver.

Anf. 11 TOM HEYMAN (m):
Fru talman! Jag välkomnar Björn Rosengrens be-
sked om hans allmänna inställning till subventioner.
Hela den svenska exportindustrin är utsatt för
världsmarknadens konkurrens, och ofta från låglöne-
länder. Det gäller inte bara sjöfarten. Det gäller i lika
hög grad bilindustrin och skogsindustrin. Mycket av
de höga svenska kostnaderna är skattedrivna.
Vi har ju sett en rad utflyttningar inte bara av far-
tyg utan också av företag under den senaste perioden.
Nordbanken har flyttat till Finland, Stora har flyttat
till Finland, Ericsson flyttar till England, Pharmacia
flyttar till USA och Mölnlycke flyttar till Tyskland. I
alla de här fallen har skattekostnaden varit en domi-
nerande eller i alla fall väsentlig del i själva flytt-
ningsbeslutet.
Vi kan inte driva en verksamhet genom att betala
tillbaka skattemedel som kontanta subventioner till
olika näringar. Det måste finnas en konsekvens och
en logik i de åtgärder som vi vidtar. Jag hoppas att
näringsministern vill fortsätta att verka mot en svensk
subventionspolitik.

Anf. 12 Näringsminister BJÖRN
ROSENGREN (s):
Fru talman! Jag börjar med Johnny Gylling. Jag
menar att vi måste ha en samlad sjöfartspolitik. Den
överenskommelse som finns skall gälla i tre år. Det är
ju också vad som skulle ha gällt om vi inte hade gjort
några förändringar, om inte EU hade gjort föränd-
ringar i sin politik.
Frågan om utbildning och kompetens och de frå-
gor som tas upp av Birger Bäckström i hans utredning
återkommer vi till. Vi kommer att ha en form av
hearing där vi bjuder in olika intressenter att diskutera
denna utredning, och därefter kommer vi att vidta
åtgärder. Därmed menar jag att det finns stora förut-
sättningar för att ha en samlad politik.
Vi har mellan Finansdepartementet och Närings-
departementet fattat beslut om att vi skall göra en
noggrann utredning av sjöfarten vad gäller såväl den
samhällsekonomiska betydelsen som näringens eko-
nomiska roll i betydelsen av sysselsättning, inkomster
och skatter. Det skall vi också be att få återkomma
till. Vi skall ta ett mer samlat grepp i fråga om vad
det kostar, vad subventionerna betyder och vilken roll
de spelar.
Vad gäller den fråga som Tom Heyman tar upp
vill jag hålla med om att vi befinner oss i en situation
när den internationella konkurrensen blir allt hårdare.
Vi kommer att få ett mycket tuffare omvärldstryck
som gör att vi måste anpassa oss i fråga om kostna-
der, produkter och dess kvalitet och inte minst i fråga
om nya produkter som kan konkurrera på nya mark-
nader.
Men jag vill också säga att det nog är få företag i
världen, i varje fall om vi tittar på de stora industrifö-
retagen i Sverige, som har klarat detta omvärldstryck
så väl. Jag förutsätter att den svenska industrin även
fortsättningsvis kommer att göra detta.
De sammanslagningar som Tom Heyman tar upp
gäller stora svenska företag, som slår sig samman
med andra stora svenska företag inom olika näringar.
Jag delar uppfattningen att man inte har lagt sina
huvudkontor i de olika länderna, som Tom Heyman
sade, utan man har skrivit företagen där. Det har att
göra med dubbelbeskattningen på aktier. Det är en
aktieägare i ett land och en annan aktieägare i Sveri-
ge, och genom att dubbelbeskattningen blir högre i
Sverige skriver man ofta företaget i de här länderna.
Det gäller bl.a. Stora och Enso, och det finns fler
sådana exempel. Men detta följs inte av att man läg-
ger huvudkontoren där, det vill jag ändå tillägga.

Anf. 13 JOHNNY GYLLING (kd):
Fru talman! Jag konstaterar att vi i alla fall är
överens om att den svenska sjöfarten är viktig för
Sverige. Måhända är vi inte exakt överens om vilka
medel som bör användas för att ge bästa konkurrens-
förutsättningar.
Jag tycker att det är bra att sjöfarten diskuteras
och jag ser fram emot att ministern återkommer med
förslag till en långsiktig sjöfartspolitik.
Jag vill härmed tacka för debatten och svaret.

Överläggningen var härmed avslutad.

5 § Svar på interpellation 1998/99:23 om åt-
gärder mot arbetslösheten

Anf. 14 Näringsminister BJÖRN
ROSENGREN (s):
Fru talman! Stefan Attefall (kd) har frågat mig
vilka åtgärder jag avser vidta för att möta den försäm-
rade arbetslöshetsutveckling som nu kan skönjas.
Stefan Attefall menar vidare att konjunkturutveck-
lingen nu tyder på att regeringens mål om en halve-
ring av arbetslösheten till slutet av år 2000 inte kom-
mer att kunna infrias.
Det är sant som Stefan Attefall säger att varslen
inom industrin har ökat de senaste månaderna. Men
ökningen är från en mycket låg nivå, varför varslen
fortfarande är relativt låga. Det tycks också ha skett
en beteendeförändring jämfört med 1980-talet. Det är
i dag vanligt att man varslar i ett tidigare skede, dvs.
man varslar för säkerhets skull, varför varslen inte
behöver resultera i uppsägningar sex månader senare.
Det är inte så att vi skönjer en lågkonjunktur med
ökande arbetslöshet bakom knuten. Tvärtom har vi i
dag snarast problem med kapacitetsutnyttjandet och
bristsituationer inom vissa yrkesområden, även om
industrikonjunkturen har mattats.
Nyligen kom siffror från SCB över arbetsmark-
nadsläget i oktober. Arbetslösheten sjönk med 47 000
personer jämfört med för ett år sedan. Och det är inte
dåligt. 239 000 personer var arbetslösa, eller 5,6 % av
arbetskraften. Detta är den lägsta arbetslöshetssiffran
på över sex år.
Glädjande nog visade även sysselsättningen en
betydande ökning. Det senaste året har antalet syssel-
satta ökat med 102 000 personer. Inom tillverk-
ningsindustrin minskade - tyvärr, får jag tillägga -
antalet sysselsatta med ca 5 000 personer, men detta
uppvägdes mer än väl av att antalet sysselsatta inom
privat tjänstesektor ökade med ca 70 000 och även av
en betydande uppgång av sysselsatta inom offentlig
verksamhet, främst inom utbildningsväsendet.
Under de senaste åren har det framför allt varit
exporten som drivit tillväxten, medan den inhemska
efterfrågan varit nedpressad. I dag ser vi en om-
svängning till mer hemmamarknadsefterfrågan. Sane-
ringen av de offentliga finanserna och den räntened-
gång som följt denna har gjort det möjligt för hus-
hållen att öka sin konsumtion. Den uppbromsning av
exportökningstakten som den internationella avmatt-
ningen medför kompenseras därför av hemmamark-
naden. Detta leder till att sysselsättningen ökar främst
inom tjänstesektorerna. Huvuddelen av sysselsätt-
ningsökningen de närmaste åren väntas komma inom
den privata tjänstesektorn.
Den ökning av varsel som skett den senaste må-
naden är oroande, men det är ännu för tidigt att säga
att det är ett tecken på en mer påtaglig avmattning av
industrikonjunkturen. Vi får ej heller glömma att den
avmattning vi ser är från en mycket hög aktivitetsni-
vå. Den sanering av ekonomin som regeringen ge-
nomförde under den förra mandatperioden gör att
svensk ekonomi står väl rustad för att möta en tillfäl-
lig konjunkturavmattning inom industrin.
Regeringens mål att halvera den öppna arbetslös-
heten till år 2000 ligger fast. Dessutom har regeringen
förstärkt ambitionen genom att införa ett sysselsätt-
ningsmål. Detta innebär att andelen sysselsatta i be-
folkningen i ålder 20-64 år skall öka från 74 % år
1997 till 80 % år 2004. I praktiken betyder det att
arbetslösheten skall sjunka genom att den reguljära
sysselsättningen skall öka. Regeringen återkommer i
vår med en samlad strategi för tillväxt och ökad sys-
selsättning.
Fru talman! Näringspolitiken är i dag inställd på
att underlätta för den nödvändiga tillväxten. Huvud-
uppgiften är att förena en kraftig sysselsättningsök-
ning med en låg inflation och sjunkande arbetslöshet.
Arbetsmarknadspolitikens roll är att se till att plat-
serna tillsätts snabbt och att företagen kan få den
personal de efterfrågar. En väl fungerande arbets-
marknadspolitik kan på så sätt underlätta för att möj-
liggöra en hög tillväxt och därmed en hög sysselsätt-
ning i kombination med en låg inflation.

Anf. 15 STEFAN ATTEFALL (kd):
Fru talman! Jag får tacka näringsministern för
svaret.
Vi är i dag inne i en högkonjunktur med hög till-
växt i ekonomin. I det läget har vi en öppen arbets-
löshet på 5,6 %, och 4,2 % av arbetskraften är i kon-
junkturberoende åtgärder. Eller: 240 000 människor
är öppet arbetslösa, och 180 000 är i konjunkturbero-
ende arbetsmarknadspolitiska åtgärder - sådant man
brukar tillgripa när det är lågkonjunktur.
Men av svaret att döma är näringsministern gans-
ka nöjd med situationen. Jag tycker att det är en
mycket allvarlig situation vi befinner oss i - dels
därför att många människor inte längre känner sig
behövda och delaktiga i arbetslivet, dels därför att
många människor inte kan försörja sig själva genom
eget arbete och delta i skapandet av de gemensamma
resurser vi behöver för att klara vård, omsorg och
andra angelägna behov.
I det här läget får vi alltfler prognoser om att det
nu kommer en avmattning i konjunkturen. Tillväxt-
siffrorna skruvas ned av alla - utom möjligtvis rege-
ringen. Arbetslöshetssiffrorna skruvas upp. Varslen
ökar. I går presenterade AMS en rapport där man
hävdade att skapandet av nya jobb nästa år nu halve-
rats jämfört med vad man trodde tidigare. AMS-
chefen Bosse Ringholm säger att det nu krävs excep-
tionella åtgärder för att klara målet om 4 procents
öppen arbetslöshet. I stället menar AMS att den öpp-
na arbetslösheten kommer att stanna på 6 % år 1999.
Men näringsministern verkar vara nöjd. Allt är
väl, enligt svaret.
Han fortsätter med att säga att regeringen kommer
med åtgärder i vår, nio månader före det magiska
årtalet 2000. I dag, dvs. samtidigt som jag får svar på
den här interpellationen, uttalar sig dock näringsmi-
nistern i en artikel i Dagens Nyheter och säger att det
till jul kommer någon typ av paket med åtgärder. Man
frågar sig vad det kan vara för slags paket. Man frå-
gar sig också vad det är som kommer till jul. Kommer
det över huvud taget någonting till jul? Vi har ju hört
förut att regeringen återkommer med förslag längre
fram. Vi har hört att man återkommer längre fram,
längre fram, längre fram - men aldrig har det kommit
några åtgärder.
Nu kan ju inte näringsministern ta ansvar för vad
tidigare arbetsmarknads- och näringsministrar i tidi-
gare regeringar gjort, men som minister ingår man i
ett kollektiv. Regeringen är ett kollektiv. Min fråga
är: Fanns det ingenting i byrålådorna på Näringsde-
partementet? Fanns det inget tankegods att plocka
fram? Ser inte näringsministern allvaret i nuvarande
situation? Är inte näringsministern beredd att skynda
på åtgärder för att komma till rätta med de problem
som finns på arbetsmarknaden, nu när alla prognoser
tyder på att man kommer att misslyckas med att nå
målet om 4 procents öppen arbetslöshet?
Det intressanta att komma ihåg är ju att det under
den gångna socialdemokratiska regeringsperioden,
fyra år med ganska god internationell konjunktur,
bara har skapats 50 000 nya jobb netto. I dag säger
man - i en situation då 400 000-500 000 människor
står utanför den ordinarie arbetsmarknaden - att vi
återkommer i vår. Frågan är: Kommer det någonting
snart som hjälper de arbetslösa och som får fart på
företagandet och näringslivet, eller kommer vi åter-
igen att få höra att man återkommer senare, senare
och senare?

Anf. 16 Näringsminister BJÖRN
ROSENGREN (s):
Fru talman! Jag står inte här i talarstolen och är
lycklig med utgångspunkt i den situation som råder i
Sverige beträffande arbetslöshetsstatistiken. Men om
man går tillbaka och tittar måste man ändå säga att vi
har ökat antalet sysselsatta och fått ned arbetslösheten
väldigt kraftfullt de senaste åren, i synnerhet det se-
naste året. Detta tror jag ingen kan tvista om.
Det andra jag försöker säga är att vi inte nu kan
rusa i väg med några brandkårsutryckningar med
olika åtgärder hit och dit. Jag tycker faktiskt att vi i
svensk arbetsmarknadspolitik har haft för många
åtgärder. Vad vi nu måste koncentrera oss på är att gå
från åtgärder till en mer aktiv arbetsmarknadspolitik
där vi i första hand ser till att få bort flaskhalsarna.
Som AMS mycket väl redovisade har vi så att säga en
dubbel situation. Å ena sidan har vi en relativt hög
arbetslöshet; å andra sidan har vi relativt stora flask-
halsar. Vi har efterfrågan på arbetskraft, men vi har
inte den arbetskraften. Därför kommer vi nu att gå
från en mer åtgärdsinriktad politik till en mer aktiv
arbetsmarknadspolitik.
Men än en gång: Detta kan inte ske med att man
bara snabbt slänger ut foten och har någon lösning
som till synes skall få ned arbetslösheten. Det krävs
faktiskt lite mer. Jag tycker att detta resonemang
kräver sin respekt. Låt oss nu få vår tid. Vi kommer
dels att före jul titta på framför allt småföretagandet,
dels att till våren komma med ett mer samlat paket
som kommer att kopplas till vårpropositionen. Det
kommer att vara genomtänkt, och det kommer att ta
ett samlat grepp. Det är så jag tror att man måste
göra. Det finns ingen annan väg att gå. Det hjälper
inte att slänga ut någon liten åtgärd hit eller dit, och
det var det jag försökte uttrycka.

Anf. 17 STEFAN ATTEFALL (kd):
Fru talman! Jag har stor respekt för att näringsmi-
nister Björn Rosengren känner att det är svårt att
komma som ny minister och slänga ut åtgärder efter
kanske en eller två månader i sitt nya ämbete. Pro-
blemet är dock att näringsministern ingår i en rege-
ring som har haft ansvar för de här frågorna i fyra år.
Näringsministern har ett ansvar, när han tar på sig
det här arbetet, att också titta i de s.k. byrålådorna och
se vad som finns där. Vi har en socialdemokratisk
regering som haft som ett av sina stora vallöften att
bekämpa arbetslösheten. Med mycket goda interna-
tionella omständigheter har det under de gångna fyra
åren skapats 50 000 nya jobb netto. Det är det som är
problemet. Det vore klädsamt om ministern kunde
erkänna att vi har fyra år då mycket kunde ha gjorts
bättre bakom oss och säga att han är beredd att ta nya
tag nu.
Det som är intressant i dagens läge är självklart
bl.a. arbetsmarknadspolitiska åtgärder som att till-
skjuta mer resurser till yrkesinriktad arbetsmarknads-
utbildning. Sådana förslag finns t.ex. i dag i riksda-
gens arbetsmarknadsutskott. Men om jag förstår sa-
ken rätt kommer de att avslås av Björn Rosengrens
parti nu på torsdag när vi tar slutlig ställning till dem.
Det finns också förslag från oppositionen om friare
möjligheter för AMS att använda sina medel - men
de kommer nog att avslås av Björn Rosengrens parti.
Inom näringspolitikens område finns det många
förslag. Vi har haft en småföretagardelegation som
har radat upp ett otal förslag, vilka har funnits på
regeringens bord under en tid. Men det enda vi får
höra är ett slags debatt i medierna mellan olika mi-
nistrar där den ene tycker det ena och den andra tyck-
er något annat. Sällan är man överens. Och det är det
som är problemet: Det kommer varken tydliga signa-
ler om vilken typ av åtgärder som är på gång eller
tydliga förslag.
Näringsministern ger dock ett visst hopp när han
säger att det kommer någonting före jul. Jag skulle
vilja be att näringsministern utvecklade lite grand vad
det är som kommer till jul. Jag tror nämligen att det
finns ett värde i att skicka ut tydliga signaler till de
arbetslösa och till företagen om att regeringen nu
satsar på att skapa goda förutsättningar för nya jobb i
nya, livskraftiga företag. En sådan tydlig signal från
näringsministern skulle vara bra och kanske skynda
på arbetet i Regeringskansliet i rätt riktning. Kanske
kunde den också minska en del stridiga viljor som
finns.
Men varför är näringsministern inte beredd att ge
tydligare signaler och lägga fram sådana förslag som
faktiskt är ganska väldebatterade - och som borde ha
varit välberedda i Regeringskansliet även innan nä-
ringsministern tillträdde i början av oktober?

Anf. 18 KENT OLSSON (m):
Fru talman! När man läser näringsministerns svar
till Stefan Attefall blir man lite förvånad. I tredje
stycket säger han: "Det är inte så att vi skönjer en
lågkonjunktur med ökande arbetslöshet bakom knu-
ten. Tvärtom har vi i dag snarast problem med kapa-
citetsutnyttjandet och bristsituationer inom vissa
yrkesområden, även om industrikonjunkturen har
mattats." Och visst har vi flaskhalsar, vilket vi från
oppositionen under en längre tid har varnat för. Men
när man läser dagens meddelande från AMS kan man
konstatera att vi har högre arbetslöshet än väntat år
1999.
AMS-chefen Bo Ringholm säger också att han be-
farar att det blir svårt för regeringen att nå sitt mål om
en öppen arbetslöshet på högst 4 %. Då fordras det
exceptionella insatser på andra politikområden än
arbetsmarknadspolitiken. Men frågan skickas vidare
till regeringen som skall dra slutsatserna.
Vi kan konstatera att de slutsatser som näringsmi-
nistern drar är att det skall komma något, kanske nu i
höst. Sedan skall det eventuellt komma något senare.
Det är ju bra att ministern utlovar något nytt. Men
samtidigt kan man säga till alla de människor som nu
står arbetslösa att regeringen inte gör någonting.
Ministern säger att vi inte snabbt skall slänga in
några åtgärder. Här är det inte fråga om att snabbt
slänga in några åtgärder. Här är det egentligen fråga
om att det har funnits förslag under en längre tid för
att man skall komma till rätta med arbetslösheten,
men regeringen har inte gjort någonting. Jag vill inte
skylla näringsministern för detta, utan jag hoppas att
han med sina friska ögon kan få regeringen att för-
ändra sig. När vi träffades vid Nordiska rådet i Oslo
sade jag att det nog inte är oppositionen som nä-
ringsministern har problem med utan att det nog är
med sina egna i regeringen. Jag hoppas att ministern
kan övertyga de andra i regeringen att det behövs
åtgärder.
Varslen och arbetslösheten har faktiskt ökat, och
regeringen säger: Vi gör kanske någonting, eventuellt
under hösten, men framför allt i vår. Men arbetslös-
heten ökar. Det finns ju faktiskt förslag. Stefan Atte-
fall redogjorde för dem tidigare. Vi i oppositionen har
lagt fram förslag efter förslag. Och vi håller just nu på
att behandla budgeten och konstaterar att det finns
gott om förslag. Jag hoppas därför att ministern nu tar
till sig något. Det vore också intressant om han sade
att han också hade någon samverkan med det utskott
som behandlar dessa ärenden, nämligen arbetsmark-
nadsutskottet. Jag upplever inte att det finns någon
flexibilitet där eller någon som är beredd att ta till sig
en del av de synpunkter som jag antar att ministern
kommer med när han lägger fram förslaget. Men vi
får väl se hur det blir.
Jag är emellertid orolig över att det sker så lite.
Det är faktiskt så att vi har en stor arbetslöshet i Sve-
rige och att åtgärder måste vidtas. Konjunkturen som
regeringen har litat på under en längre tid börjar fak-
tiskt också bli ogynnsam mot regeringen. Se därför
till att komma med något snart för alla arbetslösa i
landet.

Anf. 19 Näringsminister BJÖRN
ROSENGREN (s):
Fru talman! Jag vill börja med att än en gång säga
att om man ser tillbaka på perioden oktober 1997-
oktober 1998 har det tillkommit 102 000 nya jobb. Vi
har fått ned arbetslösheten till 5,4 %. Om jag hade
stått här i riksdagen för två år sedan hade ni inte trott
mig om jag hade lagt upp det målet. Det är faktiskt
så.
Det andra som jag vill säga är att regeringens po-
litik för ökad sysselsättning bygger på fem grundste-
nar, och jag skall redogöra för dem och sedan kom-
mentera det som här har sagts.
För det första skall de offentliga finanserna vara
sunda och priserna stabila. Om man hade stått här i
riksdagen och talat om detta för fyra år sedan hade
ingen trott det heller. Vi har faktiskt stabilitet i rikets
affärer. Vi har en räntenivå som är den lägsta på
många år. Och vi har i stort sett ingen inflation. Det
är så att säga grunden för hur vi skall klara av sådant
som har med sysselsättning och arbetslöshet att göra.
För det andra krävs det en bättre fungerande löne-
bildning för att arbetslösheten skall kunna halveras. I
fråga om detta har regeringen tillsatt en utredning
som snart kommer att presentera sitt resultat. Jag
tänker alltså på Öbergs utredning.
För det tredje skall företagsklimatet vara gott och
stabilt, och huvuddelen av sysselsättningen under de
kommande åren bör ske i den privata sektorn. Så sker
också.
När det gäller företagsklimatet får man ändå säga
att det är relativt gott sett till vår omvärld. Men det
kan självklart bli bättre. Och när jag talar om vad vi
kommer att göra före jul planerar vi att framför allt
titta på småföretagen, och vi går nu också igenom
Småföretagsdelegationens olika förslag. Men vi gör
inte som Kristdemokraterna, tar alla förslag och säger
att de skall genomföras, eftersom det är fullständigt
orimligt. Vi försöker i stället att se vilka förslag som
är viktiga och bärande för att det skall bli bättre för
småföretagen.
För det fjärde skall när det gäller den offentliga
sektorn verksamheter prioriteras framför transfere-
ringar. Det handlar då om skolan, vården och omsor-
gen. De utgör kärnan i denna välfärd.
För det femte skall arbetslösheten och kompe-
tenslinjen stärkas. Det innebär att arbetslösheten skall
minskas huvudsakligen genom att fler människor får
arbete eller utbildning som ger ökade möjligheter till
arbete.
Än en gång vill jag ha sagt att denna regering har
arbetat drygt en månad. Vi i regeringen samlar oss
kraftfullt för att öka tillväxten och därmed också få
ned arbetslösheten. Och vi kommer att redovisa en
mängd åtgärder fortare än ni kanske tror, om man
lyssnar på er lite väl hopplösa inställning riktad mot
denna mycket ambitiösa regering och detta närings-
departement. Vi kommer att lägga fram dessa förslag,
och huvudpunkten kommer självklart att finnas i den
s.k. vårpropositionen. Vi kommer också att ha en
diskussion, och jag kommer i kväll att träffa i alla fall
de socialdemokratiska ledamöterna från trafikutskot-
tet, arbetsmarknadsutskottet och näringsutskottet så
att den processen börjar.
Men jag vill än en gång säga att vi nu seriöst
måste gå igenom en helhet. Det handlar om skatter,
det handlar om arbetsmarknadspolitiska åtgärder, etc.
och se helheten och inte bara rycka någon åtgärd hit
eller dit.

Anf. 20 STEFAN ATTEFALL (kd):
Fru talman! Orsaken till att jag ställde interpella-
tionen är att jag faktiskt är djupt oroad över situatio-
nen på arbetsmarknaden och det som vi ser framför
oss.
Jag kan säga att jag lider lite grand med närings-
ministern. Om den här regeringen hade varit helt ny
från i höstas, hade jag haft en förståelse för situatio-
nen. Och jag förstår att näringsministern upplever det
som frustrerande. Problemet är ju att den socialdemo-
kratiska regeringen nu har suttit i fyra år och är inne
på sitt femte år och att så lite har hänt.
Det skedde en kraftig sysselsättningsuppgång
hösten 1994 när Socialdemokraterna tog över rege-
ringsmakten. Sedan bröts den trenden, och arbetslös-
heten steg, och sysselsättningen sjönk. Sedan har det,
som näringsministern mycket riktigt påpekade, under
det senaste året vänt kraftigt uppåt. Problemet är att vi
behöver den kraften i flera år. Vi behöver exceptio-
nella åtgärder, för att använda AMS-chefens ord, för
att öka sysselsättningen. Problemet är bara att ut-
vecklingen nu ser ut att brytas igen, och det är detta
som skapar denna frustration hos oppositionen.
Vi i oppositionen har inte kastat ut en massa för-
slag. Vi har också suttit och försökt skapa en helhets-
bild. Jag är glad om näringsministern genomför nå-
gonting i de sju olika betänkandena från Småföre-
tagsdelegationen med kanske 50-60 olika förslag. Jag
kommer inte ihåg hur många det var, men det är en
mängd olika förslag. Om vi kan få se hälften genom-
förda skulle jag bli överlycklig. Men jag är rädd för
att det bara kommer att bli en tumme av allt detta,
eftersom vi tidigare har sett hur regeringen har agerat.
Jag önskar emellertid näringsministern lycka till.
Jag tror och hoppas att näringsministern är så ambiti-
ös och engagerad och vill förändra den rådande poli-
tiken som han ger uttryck för här. I det arbetet önskar
jag honom lycka till. Han kommer att få allt stöd och
all hjälp av oss kristdemokrater om han lägger fram
förslag till förenklingar för företag och ger företag-
samheten en nytändning så att vi kan bekämpa ar-
betslösheten med riktiga och nya jobb.

Anf. 21 KENT OLSSON (m):
Fru talman! Situationen blir på något sätt värre
och värre. Enligt den här AMS-prognosen som kom i
dag bedöms att antalet nya jobb nästa år kommer att
minska med hälften mot vad man tidigare sade. Den
konjunkturuppgång som regeringen har levt under
och alltjämt tror skall fortsätta fortsätter ju inte. Där-
för kommer vi tillbaka till frågan att jag tycker att det
är för sent att lägga fram förslag till våren. Nu sade ju
ministern att detta skulle gå snabbare än vi kan
drömma om. Då får vi väl se vad detta kan innebära.
Det här kommer ju att stå i riksdagens protokoll,
så vi hoppas verkligen att ministern kan uppfylla
detta. Alla arbetslösa runt om i landet väntar på att
det skall komma förslag till åtgärder. De har väntat
länge - de har nämligen väntat i flera år - men det har
inte kommit några förslag. Det har inte kommit några
förslag om förändringar i arbetsrätten, om man nu
inte menar att RAS var ett sådant förslag - dock totalt
misslyckat. Det har däremot kommit andra typer av
åtgärder - generationsväxlingen och andra förslag -
som inte gett någonting vad gäller att få fler arbeten.
Det vore nog intressant att av ministern i hans
sista inlägg få höra om det blir några förändringar i
arbetsrätten. Har man i regeringen lyckats enas om
någon form av hemtjänster? Och blir det sänkta skat-
ter? Alla vet vi ju att det ger fler jobb.
Jag får väl göra som Stefan Attefall här gjorde och
önska ministern lycka till. Det är inte så lätt förstår
jag för Björn Rosengren att få överta ett fögderi som
inte varit fullt av idéer om sådant som ger nya jobb.
Mest har det väl varit fullt av innovationsidéer som
inte har gett några jobb. Därför får jag, som sagt,
önska ministern lycka till i fortsättningen när det
gäller att få fler jobb.

Anf. 22 Näringsminister BJÖRN
ROSENGREN (s):
Fru talman! AMS prognos har tidigare varit att det
skulle bli 60 000 nya jobb 1999. Nu är AMS prognos
att det skall bli 33 000 nya jobb. Det är förvisso långt
sämre än 60 000 jobb men det är ändå en ganska hög
nivå jämfört med vad vi varit vana vid sedan en lång
tid tillbaka. Det är det ena som jag ville säga. Det
andra är att vi inte på dagen kan säga: Nu skall göra
det och det. Nu får vi upp sysselsättningen och ned
arbetslösheten.
Att höra en företrädare för ett borgerligt parti så
kraftfullt plädera för åtgärder som direkt skulle få ned
arbetslösheten är i varje fall för mig någonting nytt.
Alla vet att vi inte, vare sig här i riksdagen eller i
regeringen, helt plötsligt kan fatta beslut om att nu
skall arbetslösheten upphöra. Vad vi kan göra det är
att titta på regelverk, och det kommer vi att göra, och
det är också att se på olika åtgärder som stimulerar
tillväxt. Men tillväxten skapas av många, många
aktörer. Då är vår roll helt enkelt att försöka tillse att
dessa aktörer ger möjligheter att få den tillväxt som vi
väl önskar. Det klarar vi inte med några enkla åtgär-
der. Det är just därför som jag här pläderar för ett mer
samlat grepp.

Överläggningen var härmed avslutad.

6 § Anmälan om inkommen faktapromemoria
om förslag från Europeiska kommissionen

Andre vice talmannen anmälde att följande fak-
tapromemoria om förslag från Europeiska kommis-
sionen inkommit och delats ut till kammarens leda-
möter:
Förslag till rådets direktiv i syfte att säkerställa en
effektiv minimibeskattning av ränteinkomster från
sparande i gemenskapen KOM (98) 295

7 § Förnyad bordläggning

Föredrogs men bordlades åter
Utrikesutskottets betänkanden 1998/99:UU4 och
UU5

8 § Bordläggning

Anmäldes och bordlades
Miljö- och jordbruksutskottets betänkanden
1998/99:MJU3 Uppföljning av skogspolitiken
1998/99:MJU4 Avgaser och buller från mobila ma-
skiner

Arbetsmarknadsutskottets betänkanden
1998/99:AU2 Utveckling och rättvisa - en politik för
storstaden på 2000-talet
1998/99:AU3 Akt om ändring i ILO:s stadga samt
ILO:s konvention och rekommendation om hem-
arbete

Justitieutskottets betänkande
1998/99:JuU5 Styrningen av polisen

Kulturutskottets betänkande
1998/99:KrU2 Kriminalisering av främjande av del-
tagande i lotterier som anordnas utom landet

9 § Anmälan om interpellationer

Anmäldes att följande interpellationer framställts

den 23 november

1998/99:50 av Gudrun Lindvall (mp) till miljöminis-
tern
Miljökrav vid upphandling

den 24 november

1998/99:51 av Rosita Runegrund (kd) till utbild-
ningsministern
Försöksverksamhet med sjöbefälsutbildning i Skär-
hamn
1998/99:52 av Lars Elinderson (m) till socialminis-
tern
Försäljning av landstingsägda sjukhus och alternativa
driftsformer inom sjukvården
1998/99:53 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m) till
statsrådet Mona Sahlin
Småföretag inom den hemnära tjänstesektorn

Interpellationerna redovisas i bilaga som fogas till
riksdagens snabbprotokoll tisdagen den 1 december.

10 § Anmälan om frågor för skriftliga svar

Anmäldes att följande frågor för skriftliga svar
framställts

den 23 november

1998/99:95 av Britt-Marie Danestig (v) till utbild-
ningsministern
Studiestöd efter utlandspraktik
1998/99:96 av Kia Andreasson (mp) till justitiemi-
nistern
Sverige och National Security Agency, NSA
1998/99:97 av Lars Ångström (mp) till statsrådet Leif
Pagrotsky
Export av bandvagnar till Saudiarabien
1998/99:98 av Barbro Westerholm (fp) till socialmi-
nistern
Människor i psykiska kristillstånd

Frågorna redovisas i bilaga som fogas till riksda-
gens snabbprotokoll tisdagen den 1 december.

11 § Kammaren åtskildes kl. 15.04.

Förhandlingarna leddes av andre vice talmannen.