Riksdagens snabbprotokoll 1998/99:2 Tisdagen den 6 oktober

ProtokollRiksdagens protokoll 1998/99:2

Riksdagens snabbprotokoll Protokoll 1998/99:2 Tisdagen den 6 oktober Kl. 14.00 - 15.23

---

Det justerade protokollet beräknas utkomma om 3 veckor

Efter gudstjänst i Storkyrkan, där predikan hölls
av ärkebiskop K G Hammar, öppnades riksmötet i
kammarens plenisal enligt det program som i bilaga
fogats till detta protokoll.

1 § Öppnande av riksmötet

Anf. 1 TALMANNEN:
Jag hemställer att Ers Majestät måtte förklara
1998/99 års riksmöte för öppnat.

Anf. 2 HANS MAJESTÄT KONUNGEN:
Fru talman! Ärade riksdagsledamöter, valda om-
bud för Sveriges folk!
Efter valrörelsen samlas nu en ny riksdag till sitt
första riksmöte. Många och viktiga frågor står på
dagordningen för det kommande arbetsåret.
Valrörelser är betydelsefulla för demokratin. Då
lyfts samhällsfrågorna fram till debatt, och den förda
politiken granskas. Visionerna om hur vi skall fort-
sätta att bygga Sverige presenteras.
En stor uppgift för riksmötet blir att förbereda
landet för 2000-talet. Det är då särskilt viktigt att
tänka och handla långsiktigt. När vi står inför ett nytt
millenium känner vi påtagligt vårt gemensamma
ansvar för vårt framtida samhälle.
Ser man på de yttre förutsättningarna för riksda-
gens arbete erbjuder denna långsiktighet en stor ut-
maning, eftersom situationen i vår omvärld för närva-
rande präglas av osäkerhet både ekonomiskt och
politiskt. Den ekonomiska utvecklingen i världen har
stor inverkan på en exportberoende industrination
som Sverige och sätter inte gränser enbart för riksda-
gens handlingsfrihet utan påverkar också den enskilde
medborgarens vardag.
När vi följer dagshändelserna i vår omvärld bi-
bringas vi en bild av en värld fylld av kriser och krig.
Färsk statistik visar dessbättre ett annat facit. Sedan
1992 har antalet konflikter tvärtom minskat. Glädjan-
de nog beror minskningen till stor del på att flera
fredsavtal har tecknats. Med hänsyn till vårt lands
starka engagemang i FN är det också med tillfreds-
ställelse vi kan konstatera att denna organisation har
spelat en viktig roll vid tillkomsten av många av
dessa avtal.
Som medlem av FN:s säkerhetsråd har Sverige
påtagit sig ett stort ansvar både för att FN skall lyckas
i sina fredsskapande och fredsbevarande uppgifter
och för att vårt land framstår om en mönsterdemo-
krati. Aldrig tidigare i världshistorien torde demokra-
tin ha framstått så klart som ett ideal att sträva efter.
Inte minst har Sverige en viktig uppgift när det gäller
att leva upp till och på olika sätt verka för de mänsk-
liga rättigheter som FN formulerade för första gången
för 50 år sedan.
Statsbesöken utgör en viktig plattform för arbetet
med att främja kontakter mellan Sverige och andra
länder. Under det gångna riksdagsåret har Drottning-
en och jag haft glädjen att hälsa flera utländska stats-
chefer välkomna till vårt land. Under föregående höst
avlade presidenterna från Österrike och Ryssland och
under våren presidenterna från Italien och Argentina
statsbesök i Sverige.
Vi kommer alla att med uppmärksamhet och in-
tresse följa ert arbete i riksdagen. Många nya leda-
möter har efter årets val fått säte i Sveriges rikdag.
Jag avslutar med att önska er samt alla övriga valda
ombud för Sveriges folk lycka och framgång i ert
ansvarsfulla värv.
Med dessa ord förklarar jag 1998/99 års riksmöte
öppnat.

2 § Från Pnyx till Helgeandsholmen - demo-
kratins smala väg
Föredrag av professor emeritus Stig Strömholm

Eders Majestäter, Eders Kungliga Höghet, fru
talman, högt ärade församling!
En historiefilosof har en gång sagt att den allvar-
ligaste bristen i vår kunskap om det förflutna består i
att ingen har skrivit det självklaras historia. Det ford-
ras inte mycket eftertanke för att inse hur oändligt
mycket större andel av vår tid och våra mödor som
upptas av vad vi anser vara rena självklarheter än som
åtgår till vad vi ser som ovanliga och märkliga hän-
delser. Men det är de korta stunder då det märkliga
inträffar som framstår som minnesvärda; det är för
det allra mesta de som historien handlar om. Det
självklara glider bara obemärkt förbi utan vare sig
reflexion eller kommentar, som de många milen barr-
skog längs en svensk landsväg. När resan närmar sig
målet har huvuddelen av dess innehåll försvunnit ur
minnet.
Vad vi uppfattar som märkligt och som självklart
varierar med tid och plats. Det berättas om en gam-
mal man som låg på sitt yttersta i sin stuga i de små-
ländska utvandrarbygderna någon gång i början av
detta århundrade och eftersinnande såg tillbaka på sitt
långa liv. "En annan har inte varit omkring mycket
här i världen", säger han. "En har inte varit i Eksjö en
gång." Han tystnar, tänker efter och tillägger: "Ja, det
är klart, när en var ung var en ju med och byggde
Pacifiken."
Att något uppfattas som självklart har den faran
med sig att vår uppmärksamhet avtrubbas, att även
sådant som en gång skapats med möda och setts som
en värdefull klenod sjunker undan i likgiltighet. Det
är därför nyttigt, och ibland nödvändigt, att reflektera
över det självklaras historia.
För det helt övervägande flertalet invånare i Sve-
rige år 1998 är det självklart att ett bestämt antal
människor, utsedda i viss ordning genom allmänna
val, kommer samman i denna byggnad för att likale-
des i viss noga föreskriven ordning fatta de viktigaste
bland de många beslut som vårt gemensamma liv i ett
komplicerat och föränderligt samhälle kräver. Det är
också självklart för oss att antalet ombud för varje
åsiktsriktning bestämmes av det antal röster som
avgivits för den riktningen och att ett val därför kan
leda till en fullständig men fredlig politisk kursänd-
ring.
Det demokratiska och parlamentariska statsskick-
ets självklarhet i Sverige 1998 kan, om man vill se
saken från den ljusa sidan, uppfattas som ett vittnes-
börd om en djup trygghet, en uppslutning kring en
grundläggande gemenskap och ett samhälleligt styr-
kebevis. Men det vore farligt om det mödosamt eröv-
rade uppfattades som givet av naturen, som tidlöst
och aldrig hotat. En lika farlig felsyn är nu att den
fullt utbyggda demokratin och den fredliga maktväx-
lingen är ett slags i förväg bestämd slutstation för
hela den historiska utvecklingen, ett självklart mål där
historiens vagn stannar när den väl har nått dit efter
en lång men planmässig och rak, egentligen aldrig
avbruten resa.
Ingenting kan vara felaktigare. Det råder alltjämt
åtskillig oklarhet om hur det första väldokumenterade
demokratiska styrelseskicket i en högt utvecklad stat
- det var Aten i det femte förkristna århundradet -
över huvud taget var möjligt och hur det kom till
stånd. Någon som helst historieautomatik fanns det
förvisso inte anledning att räkna med. I själva verket
tyder de resultat som de lärde i dag har nått fram till
snarast på att det var en serie av oförutsedda och
nästan slumpmässiga omständigheter som under
knappt ett århundrade ledde till det statsskick som
både av atenarna själva och av deras för övrigt ofta
mycket kritiska omvärld kom att benämnas
"demokrati". Demos är det grekiska ordet för "folk", i
vissa sammanhang betyder det "folkets massa", "de
obesuttna", i motsättning till eliter som avgränsades
genom olika kriterier, i regel börd eller rikedom, eller
bådadera. Kratein betyder "härska" och härleds från
grundordet kratos, som betyder "styrka", "makt".
Någon tradition för flertalsvälde fanns inte vare
sig i Aten eller annorstädes. Folkligt missnöje med
statsstyrelse och samhällsförhållanden hade dittills i
de allra flesta bland Greklands småstater lett till nå-
gon form av envälde, eller tyranni som den styrelse-
formen utan alla ogillande övertoner kallades. Det
gick vanligen så till att ledaren för en av de aristokra-
tiska klaner som kämpade om makten med folkligt
stöd gjorde sig till härskare över de andra, förjagade
sina motståndare och regerade ensam tills uppror,
attentat eller fientlig invasion gjorde slut på härlig-
heten - det brukade dröja ett par generationer.
I ett Aten, som skakades av sociala motsättningar,
genomförde statsmannen Solon på 590-talet före
Kristus ett antal reformer. Som praktiskt viktigast
framstod säkerligen för samtiden en nedskrivning av
alla skulder, ett upphävande av pantförskrivning av
jordbruksmark och ett förbud mot att gäldenärer som
inte förmådde betala blev fordringsägarnas slavar.
Men vid sidan härav företog Solon vissa politiska och
administrativa förändringar. Vid första påseende kan
dessa tyckas allt annat än demokratiska i modern
mening. De innebar bl.a. en uppdelning av Atens
befolkning i fyra klasser; klasstillhörigheten bestäm-
des enbart av förmögenheten, och valbarhet till statli-
ga ämbeten liksom politiska rättigheter varierade
starkt från klass till klass. Men denna ordning innebar
tydligen en försvagning av ett urgammalt klansystem
som var präglat av småbönders och jordlösas full-
ständiga beroende av en jordägande aristokrati, som
hade monopol på politiskt, militärt, ekonomiskt och
även religiöst ledarskap.
Nu medförde inte Solons reformer att Aten und-
gick den så att säga normala grekiska utvecklingen -
en tyrann grep makten även här och regerade i nära
ett halvt århundrade. Men när hans välde kastats över
ände genomförde Kleisthenes, som själv var en av de
traditionella adliga partiledarna, någon gång strax
före 500 f.Kr. ytterligare ett par förändringar, säkert
med övervägande praktiskt-administrativt syfte och
utan några vittsvävande genomtänkta politiska av-
sikter. Befolkningen indelades i tio stammar, som
byggde på rent territoriell grund och som ersatte tidi-
gare indelningar, vilka hade varit grundade på verkli-
ga eller fiktiva blodsband och religiös kultgemen-
skap. Vidare, och framför allt, fick de allra minsta
underavdelningarna, demerna, en ny och viktig upp-
gift - det blev deras sak att föreslå kandidater vid
politiska val. Den här förändringen fick genomgri-
pande konsekvenser. Plötsligt kunde den enkle med-
borgaren utöva en reell politisk funktion utan att
behöva ansluta sig till en klanhövding eller stödja en
tyrann. Politisk aktivitet på kvartersnivå och i var-
dagslag hade blivit meningsfull. Pnyx, folkförsam-
lingens mötesplats, blev statslivets centrum.
Kring Atens demokrati, dess segrar och nederlag,
dess fördelar, oarter och avarter, växte på förvånande
kort tid fortlöpande debatt, kritiskt granskande litte-
ratur, teoribildning och ideologi fram i den intellektu-
ella hetluft med stormstyrkans vitalitet som var Hel-
las. Några årtionden före Kleisthenes reformer hade
begreppet demokrati knappast haft något verkligt
konkret innehåll för någon. Under några årtionden
kring 400-talets mitt - det var Perikles period - hade
den atenska demokratin en klassisk fas, en tid av
högsta blomstring, av balans och av intellektuell och
konstnärlig kreativitet på alla områden. Den aktiva
ledningen utövades alltjämt länge av erfarna och högt
bildade aristokrater. Men de kunde inte längre styra
utan brett folkligt stöd. I ett av världshistoriens mest
berömda tal, Perikles liktal över de atenare som hade
fallit under det första året av det stora 25-åriga krig
som bröt ut 431, skildrar statsmannen i ord av oöver-
träffad lyskraft än i dag sambandet mellan det fria
statsskicket och det kulturella skapandet. Då hade
skuggorna redan börjat falla. 25 år senare, då det
starkt radikaliserade demokratiska Aten stod som
förlorare i kriget mot Sparta och andra grekiska sta-
ter, ett krig där stadens folk visat en nästan obegriplig
kampvilja och offervilja men också arrogant imperia-
lism och stor brutalitet mot grannarna, var regimen
diskrediterad och ersattes av ett hårdhänt fåmanna-
välde. År 399 levererar Aten historiens mest ökända
exempel på vart en direkt folklig maktutövning kan
leda om gränsdragningen mellan politiska beslut och
rättskipning i enskilda mål inte hålls klar; det är
dödsdomen över Sokrates. Och hos de allra flesta
talare, filosofer och historiker i och utanför Aten
beskrivs den radikala demokratin närmast som ett
organiserat kollektivt vanvett.
Historiens tunga vagn rullar in i andra hjulspår. I
Alexander den stores och hans efterföljares jätteriken
finns ingen plats för folkstyre, och inte heller den
strikt ståndsindelade romerska republiken erbjuder
något utrymme för de styrelseformer som hade ut-
vecklats i 400-talets Aten. När en medveten reflexion
över statsskick och medborgarroll växer fram på
romersk botten, förhärligar man den egna författ-
ningstraditionen, med dess balansgång mellan mo-
narkiska, aristokratiska och demokratiska element.
Man har, och man utvecklar förvisso, ett medborgari-
deal, en bild av den för det allmänna och för den
republikanska friheten outtröttligt kämpande romaren
- en gestalt som gång på gång skall frammanas i
europeisk historia, särskilt under den franska revolu-
tionen - men det är inte demokrati i atensk eller
modern västerländsk mening som denne strider för.
Det är i själva verket så att om någon vid tiden för
Kristi födelse eller tusen år senare, eller ytterligare
femhundra eller sjuhundra år fram i tiden, hade för-
sökt sig på att karakterisera det demokratiska styrel-
seskickets ställning i europeiskt medvetande, skulle
han knappast ha haft mycket mer att säga än att detta
grekiska ord var namnet på ett statsskick som hade
blomstrat i Aten mellan 450 och 405 f.Kr. och ansågs
ha lett till stadens slutliga nederlag i ett stort krig,
som därefter hade förekommit periodvis men aldrig
varaktigt i Aten och annorstädes, som också prövats i
religiösa sekter, särskilt ytterlighetsrörelser, men som
av så gott som alla historiker och tänkare hade avvi-
sats som i bästa fall en skön men orealistisk rättvise-
dröm, i sämsta fall ett brutalt och primitivt pöbelväl-
de. Något mindre självklart än demokratin är det i
det perspektivet svårt att föreställa sig. En mindre rak
och bred väg genom historien vore inte lätt att upple-
ta. Snarast måste demokratin ha förefallit följa en
återvändsgränd, som till slut förlorade sig som ett
övergivet spår på historiens stora avstjälpningsplats
för kasserade samhällsformer.
Men begreppet demokrati hade en gång fötts till
världen och existerade alltjämt. Det fanns så att säga
disponibelt i det europeiska idéförrådet, låt vara på
avstjälpningplatsen. Det händer alltjämt att virke till
nya byggnader hämtas på sådana platser.
"Demokrati" var ett tankeelement, en idé och ett
namn. Elementet kunde under gynnsamma förhållan-
den släpas fram och fogas samman med andra
byggstenar på den europeiska samhälleliga bygg-
nadsplatsen. Det kunde kopplas till exempelvis den
stoiska filosofins och snart också med större styrka
med den kristna religionens föreställningar om alla
människors lika värde, föreställningar som i det
längsta och för det mesta förde en diskret och be-
skedlig tillvaro men som under starkt tryck eller stark
hetta kunde förtätas till handlingsparoller.
Det kunde också t.ex. användas av dem som höll
före att de enskildas frihet var ännu viktigare än god
ordning och välvillig härskarmakt. Tankemodellen
"demokrati" erbjöd också möjligheter åt dem som
började hävda att samhället vilade på ett avtal som
slutits till alla samhällsmedborgares lika och gemen-
samma bästa. Helt dött var aldrig demokratibegrep-
pet. Men dess väg var slingrande och lång.
Lång, mödosam och allt annat än självklar var inte
minst den vägsträcka som förde mellan den äldsta
demokratisynen, den som krävde att alla, bokstavli-
gen alla, skulle personligen, fysiskt närvarande, utöva
sin medborgarrätt i en beslutande församling - som ju
ännu Rousseau vid l700-talets mitt drömde om som
ett ideal - och å andra sidan dem som accepterade
beslut genom valda ombud. Det finns uppenbarligen
praktiska gränser för den direkta demokratins arbets-
möjligheter. Dessa skall dock inte underskattas. Färs-
ka studier från de sista schweiziska kantoner där
folkets beslutanderätt utövas direkt av en mångtusen-
hövdad skara församlad på ett gärde visar hur häp-
nadsväckande snabbt och med hur ringa tvivel om
resultatet en omröstning kan genomföras av en van
mötesledare, i svåra fall biträdd av fyra eller till nöds
åtta, som delar upp fältet i sektorer mellan sig när de
skattar de uppräckta händerna. Någon detaljräkning
blir det självfallet aldrig fråga om.
Det är framför allt under senmedeltiden, särskilt i
samband med de kyrkliga reformrörelser som i skarp
motsättning till påvestolen framtvang allmänna kyr-
komöten, men också i de situationer där världsliga
makthavare försökte mobilisera ett brett stöd för sin
politik, som det representativa beslutsförfarandets
ideologi och teknik utvecklas. En mäktig formel,
försedd med den romerska rättens tunga auktoritet,
blir orden Quod omnes tangit, ab omnibus debet
approbari - vad som angår alla, bör godkännas av
alla. Formeln börjar eka oss till mötes hos kyrkliga
och världsliga teoretiker och i kallelser till kyrkomö-
ten, riksmöten och herredagar. Återigen kan man
konstatera att en modell har fötts, en tankemodell har
klätts i formelartat suggestiv språklig dräkt och gjorts
disponibel för samhällsideologer, samhällsarkitekter
och samhällsbyggare. Vid gynnsamma omständighe-
ter kan modellen tas i ett handlingsprograms tjänst,
tillhandahålla en lösning. Men självklar var den ald-
rig. När vi först träffar på den latinska formeln, är den
gömd långt inne i den snåriga romerska förmynder-
skapsrätten.
I l600-talets England och l700-talets Frankrike
fogas de historiska byggstenarna ihop till samman-
hängande teorier. Under l800-talet växer byggnaden
där och annorstädes till det stolta torn som vi i dag
kallar västerländsk demokrati. Men ingenstädes var
vägen kort, och ingenstans var demokratin en själv-
klarhet. I denna sal får vi inte glömma det starka,
betydelsefulla och i många stycken märkliga svenska
bidraget - det som vi finner i tingsmenigheter, i den
internationellt unika bondefriheten och riksdagens
likaså internationellt unika fjärde stånd, bondeståndet,
i folkrörelserna senare och i den rådande samhällsfre-
den.
Demokratin har sina rötter både här på Helge-
andsholmen och på många andra håll, långt borta i tid
och rum, så fjärran som på atenarnas Pnyx. Det är ett
krokvuxet och vittförgrenat träd, inte någon okompli-
cerat rak stam. Att trädet har djupa rottågor i nordisk
mark betyder inte att det är en av dessa självklarheter
som man kan ta för givna och därför också kan låta
sjunka undan i minnet, ned i glömska och likgiltighet.
Trädet är alltför dyrköpt, alltför dyrbart och alltför
krävande för att inte ständigt troget och varsamt vår-
das.

3 § Regeringsförklaring

Anf. 3 Statsminister GÖRAN PERS-
SON (s):
Eders Majestäter, Eders Kungliga Höghet, fru
talman, ärade ledamöter av Sveriges riksdag, mina
damer och herrar!
I dag samlas världens mest jämställda parlament
för att axla förtroendet från det svenska folket att föra
Sverige in i 2000-talet.
Sverige står inför betydande utmaningar. Trots att
sysselsättningen ökar är 300 000 människor arbetslö-
sa. Trots att tillväxten är hög är klyftorna mellan
människor stora. Trots att nationens välstånd är större
än någonsin finns det brister i välfärden.
Det mandat som medborgarna gav uttryck för i
valet är tydligt. Sverige skall ta steget in i nästa årti-
onde med fler jobb, större rättvisa och vidgat samar-
bete. Den budgetproposition som regeringen - i sam-
arbete med Miljöpartiet och Vänsterpartiet - föreläg-
ger riksdagen i nästa vecka kommer att vila på detta
uppdrag.
Den finansiella oron över världen ökar betydelsen
av en stadig och ansvarstagande ekonomisk politik.
Sveriges handelsberoende och finansiella historia gör
oss utsatta. Grunden är sunda offentliga finanser och
stabila priser. Därtill krävs beredskap för samförstånd
och långsiktiga lösningar i riksdagen.
Tillsammans med andra progressiva regeringar i
Europa kommer regeringen att föra en modern politik
för högre tillväxt, ökad utbildning och dynamiska
storstäder. Vi vill se ett Europa som kan förena soci-
alt ansvar med vital utveckling.
Steget in i 2000-talet skall tas med fördjupat in-
ternationellt samarbete utan att de nationella demo-
kratiernas styrka minskar.
Sverige skall aktivt bidra till att forma Europas
framtid. Medlemskapet i Europeiska unionen ger
Sverige möjlighet att verka för en kontinent präglad
av demokrati, solidaritet och öppenhet. Ordförande-
skapet i EU år 2001 blir en milstolpe i det svenska
EU-arbetet.
Avståndet mellan folk och folkvalda måste mins-
ka i EU. Öppenheten bör öka, den demokratiska för-
ankringen stärkas och samarbetsformerna utvecklas.
Arbetssättet måste reformeras.
EU:s arbete skall koncentreras till de frågor som
berör människor. Endast genom konkreta resultat av
direkt betydelse för människornas trygghet och väl-
stånd kan EU få den nödvändiga förankringen hos
medborgarna i unionens medlemsländer.
I dag går 18 miljoner människor utan arbete i EU.
Antidemokratiska krafter marscherar på Europas
gator. Miljöförstörelsen hotar såväl människors hälsa
som djur- och växtarters existens på vår kontinent och
i våra hav. Det krävs ett framtidsprogram för EU som
kan förena ökad sysselsättning, modern välfärd och
bättre miljö. Riktlinjerna för sysselsättningspolitiken
bör ges samma vikt som motsvarande instrument på
det ekonomiska och monetära området.
Jämställdheten mellan män och kvinnor i EU skall
öka. Konsumenternas och löntagarnas ställning på
den gemensamma marknaden skall stärkas. Det nya
Europa skall utvecklas av människors möten - genom
studier och arbete utomlands, genom vänortsutbyten
och handel.
Med utvidgningen av EU kan vi äntligen sätta
punkt för det kalla kriget. För att utvidgningen inte
skall försenas måste reformeringen av EU:s jord-
bruks- och strukturpolitik fortsätta. Sverige skall i
första hand inrikta sina insatser på att stödja de bal-
tiska staterna och Polen i deras strävan att bli med-
lemmar i EU.
Den gemensamma valutan kommer att förverkli-
gas under denna mandatperiod. Beslut om svenskt
deltagande i EMU:s tredje fas skall underställas det
svenska folket i val eller i folkomröstning. För att öka
kunskapen och stimulera en bred debatt påbörjas ett
omfattande informations- och folkbildningsarbete om
EMU.
Nya skiljelinjer i Europa får inte uppstå. Sveriges
militära alliansfrihet, syftande till att vårt land skall
kunna vara neutralt i händelse av krig i vårt närområ-
de, består. Det främjar den säkerhetspolitiska stabili-
teten i norra Europa. Inriktningen av försvarspolitiken
bör förnyas. Totalförsvaret skall anpassas till vår tids
hot och risker. Försvarets förmåga till internationella
humanitära och fredsfrämjande insatser utvecklas. Vi
fortsätter att bidra till att lösa konflikterna i Balkan.
Lidandet i Kosovo måste få ett slut. Sverige är redo
att stödja aktiva insatser.
Det nordiska samarbetet stimuleras genom en allt
närmare samverkan med de baltiska länderna. Öster-
sjösamarbetet drivs vidare med oförminskad styrka.
Den demokratiska utvecklingen och inriktningen mot
en social marknadsekonomi i Ryssland ges fortsatt
stöd. En särskild satsning görs under 1999 på samar-
betet med Polen.
Sveriges globala engagemang skall vägledas av
ökad rättvisa, demokrati, mänskliga rättigheter samt
ekonomisk och social utveckling. Biståndet höjs. En
särskild satsning för att kombinera bistånd och eko-
nomiskt samarbete görs under 1999 i Sydafrika.
Flyktingmottagandet måste präglas av humanitet och
styras av asylrätten - i Sverige liksom i övriga Euro-
pa.
Det aktiva arbetet i FN:s säkerhetsråd har ytterli-
gare stärkt Sveriges internationella anseende. Refor-
meringen av FN drivs vidare. Ansträngningarna för
att förebygga konflikter och främja nedrustning fort-
sätter. Engagemanget i FN utgör en hörnpelare i
svensk utrikespolitik.
Fru talman! Sverige skall ta steget in i 2000-talet
med stark tillväxt utan att rovdriften på kommande
generationers livsbetingelser fortsätter.
Folkets vilja till arbete är nationens främsta till-
gång. Under mandatperioden skall förutsättningar
skapas för full sysselsättning. Delmålet att arbetslös-
heten skall nå 4 % under år 2000 ligger fast. Det skall
kompletteras med målet att 80 % av befolkningen
skall vara sysselsatt år 2004. En tillväxttakt på närma-
re 3 % är möjlig under de närmaste åren.
De internationella ekonomiska problemen måste
tas på största allvar. Även om den svenska ekonomin
allt tydligare drivs av inhemsk efterfrågan, riskerar
tillväxten att påverkas av vikande exportmarknader
och fortsatt finansiell oro.
De positiva effekterna av öppna marknader och
fria kapitalrörelser får inte hotas av ökad protektio-
nism eller ohämmad spekulation. Sverige kommer att
delta i arbetet för att minska kapitalrörelsernas nega-
tiva påverkan på världsekonomin. De sociala skade-
verkningarna måste begränsas. Stödprogram skall
byggas på samarbete och utformas efter varje lands
speciella omständigheter. Samordnade insatser kan
komma att krävas för att främja världsekonomin.
Den ekonomiska kursen i Sverige ligger fast. De
offentliga finanserna skall visa ett överskott på 2 %
av BNP över en konjunkturcykel. Utgiftstaken får
inte hotas. Inflationen skall vara låg.
Samarbetet mellan arbetsmarknadens parter får en
ökad betydelse. Frivilliga överenskommelser ger
långsiktiga och stabila lösningar. Formerna för löne-
bildningen, arbetsrätten, arbetstiderna och andra frå-
gor som rör förhållandet mellan de anställda och
företagen bör formas i samarbete mellan parterna på
arbetsmarknaden. Målet för samarbetet skall vara att
nå full sysselsättning, låg inflation och goda villkor
för både arbetstagare och arbetsgivare. En arbets-
grupp tillsätts för att analysera konsekvenserna av
förändringar i arbetstider och presentera förslag för
det fortsatta arbetet.
En politik för ökad tillväxt måste formuleras i ak-
tivt samarbete med det svenska näringslivet. Ett fort-
satt stort nyföretagande skall kombineras med bra
möjligheter för företag att växa och utvecklas. Sam-
lade nationella strategier för att stärka Sveriges kon-
kurrenskraft och utvecklingsmöjligheter eftersträvas
inom fyra områden:
· Sverige skall vara ett föregångsland i omställ-
ningen till hållbar utveckling. Arbetet med att
skydda miljön, stimulera lokala initiativ och
främja kretsloppstänkandet fortsätter. En agenda
21 för Östersjön samordnas inför EU:s utvidg-
ning. Den elintensiva industrins konkurrenskraft
skall hävdas genom teknisk utveckling och en
förnuftig avveckling av kärnkraften. Energiöver-
enskommelsen ligger fast.
En breddad samverkan mellan politik och nä-
ringsliv för omställningen till hållbarhet skulle
stärka landet. I ett första steg vill regeringen till-
sammans med svensk bilindustri utarbeta ett pro-
gram för att utveckla miljövänliga bilar. Bilens
frihetsrevolution skall kombineras med ekologiskt
ansvar.
· Sveriges tätposition som IT-land skall befästas.
Myndigheterna skall vara föregångare genom högt
ställda krav på tillgänglighet av offentlig infor-
mation och aktiv användning av tekniken. Sveri-
ges världsledande kunskapsföretag, goda in-
frastruktur och offentliga öppenhet ger oss stora
möjligheter. Genom ett nära samarbete och ge-
mensamma visioner kan kompetensen höjas, an-
vändandet öka och än större utländska investe-
ringar lockas till Sverige.
· Sveriges aktiva roll i Östersjöutvecklingen skall
stärkas. Öresundsregionens sammanflätning, de
unga demokratiernas utveckling och EU:s utvidg-
ning innebär att vår del av Europa har förutsätt-
ningar att bli en av kontinentens mest dynamiska
och starkaste tillväxtregioner. Genom ökad sam-
verkan mellan näringsliv och politik skall vi ta va-
ra på denna unika möjlighet.
· Sverige skall vara en ledande kunskapsnation.
Skolan utvecklas och moderniseras. Lärarnas ar-
betssituation och möjligheter till utveckling skall
förbättras. Kunskapslyftet, den kvalificerade yr-
kesutbildningen och folkbildningen skall garante-
ra en kunskapsbredd av hög kvalitet. Utbyggna-
den av högskolan fortsätter över hela landet. Nya
universitet skapas i Karlstad, Växjö och Örebro.
Även Mitthögskolan skall ges förutsättningar att
kunna utvecklas till universitet under mandatperi-
oden. Den sociala snedrekryteringen till högre ut-
bildning minskas genom att studiemedelssystemet
reformeras, distansutbildningen utökas och infor-
mationstekniken utnyttjas bättre. De etablerade lä-
rosätena skall fortsätta att hävda Sveriges position
som en ledande forskningsnation.
Sveriges möjligheter att konkurrera med kompe-
tens och kvalitet på en alltmer krävande världs-
marknad kan stärkas ytterligare genom ökat sam-
arbete. Rekryteringen till tekniska och naturveten-
skapliga utbildningar måste öka. Samverkan mel-
lan högskolan och det övriga samhället skall bli
bättre. Svenska uppfinningar bör i större utsträck-
ning kunna tillverkas av svenska företag. Under
1999 kommer förslag på hur kompetensutveck-
lingen i arbetslivet kan stärkas.
Storstädernas roll som centrum för handel, inter-
nationellt samarbete och företagande skall utvecklas.
En storstadsdelegation tillsätts. Hyror och kostnader
för flerbostadshus bör sänkas. Flaskhalsproblemen i
byggsektorn motverkas. Fortsatta insatser görs i de
utsatta bostadsområdena för att förbättra boendemil-
jön, öka sysselsättningen och höja utbildningsnivån.
Ett näringslivsråd skall tillsättas för att öka invand-
rarnas möjligheter och främja en dynamisk mångfald
på arbetsmarknaden.
En ökad dynamik i storstäderna får inte försämra
landsbygdens möjligheter. Hela Sverige skall leva.
Det ekologiskt hållbara samhället och aktiva konsu-
menter gör lantbruket till en framtidsnäring. Livsme-
delssäkerhet, god djurhållning och miljöanpassning
eftersträvas - på nationell nivå och i EU. Avfolkning-
en av landsbygden skall motverkas genom god in-
frastruktur, ett brett och varierat näringsliv och ett
konkurrenskraftigt jordbruk. Jordbruket skall ges
villkor som är likvärdiga med andra näringars. Djur-
skyddet skall stärkas.
Steget in i 2000-talet skall tas med en politik som
ökar rättvisan i Sverige.
Sveriges generella välfärd är oöverträffad i att
forma jämlika livsvillkor. Varje människa har rätt till
ett bra ekonomiskt stöd vid utbildning, arbetslöshet
och sjukdom. Varje människa har också rätt till an-
ställningstrygghet, till inflytande över sitt arbete och
till stöd i en stark fackförening. När globaliseringen
ökar blir kunskap, trygghet och rättvisa moderna,
starka drivkrafter.
Det utrymme som kan finnas för skattesänkningar
när välfärden har tryggats skall främja rättvisa och
jämlikhet. De politiska partierna i riksdagen inbjuds
till överläggningar om utformningen av framtidens
skatter.
För att förbättra och utveckla skolan, vården och
omsorgen skall statsbidragen till kommunerna öka.
Vården kan därigenom ytterligare förbättras, vänteti-
derna kortas och patientens ställning stärkas. Äldre-
omsorgen kan få mer personal och fler platser i äldre-
boende. Förbättrade arbetsvillkor i den gemensamma
sektorn skapas och möjligheterna för offentligt an-
ställda att gå från deltid till heltid skall öka.
Elever med läs- och skrivsvårigheter kan få extra
stöd. Alla skall i skolan få tillgång till Internet och en
egen e-postadress.
Barnkonventionen skall efterlevas och alla rele-
vanta politiska beslut skall analyseras utifrån hur de
påverkar barnens situation. Misshandel, sexuellt ut-
nyttjande och andra övergrepp mot barn måste med
kraft motverkas. Barnbidragen skall höjas med 200 kr
under mandatperioden. Flerbarnstilläggen höjs i mot-
svarande mån. Under mandatperioden eftersträvar
regeringen parlamentariska förutsättningar för att
radikalt kunna sänka avgifterna i barnomsorgen.
Alla har rätt till en värdig ålderdom. De nationella
målen för äldrepolitiken följs upp och en parlamenta-
risk äldreberedning tillsätts. Forskningen om äldre
och åldrandet intensifieras. Stödet till anhöriga utvid-
gas. Pensionerna höjs från den 1 januari 1999 då
reduceringen av basbeloppet upphör. Ekonomin för
de pensionärer som har lägst inkomster förbättras
genom att bostadstillägget höjs.
Människor med funktionshinder skall ha goda
möjligheter till delaktighet. Lagstiftningen skall skär-
pas för att förhindra diskriminering av funktionshind-
rade på arbetsmarknaden och i resten av samhället.
Tillgängligheten till offentliga lokaler och kollektiv-
trafik skall förbättras. Avgifterna och reglerna inom
äldre- och handikappomsorgen ses över och social-
tjänstlagen förändras för att garantera att alla har
pengar till personliga behov.
Sverige är inte jämställt. Män och kvinnor har
fortfarande olika möjligheter till både inflytande och
inkomst. Ett jämställdhetsperspektiv måste genomsy-
ra hela politiken i alla delar av samhället. Kvinnligt
företagande och minskad könsuppdelning av arbets-
marknaden eftersträvas. Lagstiftning mot lönediskri-
minering på grund av kön utreds.
Tryggheten på gator och torg är en viktig del av
välfärden. Alla brott skall med kraft bekämpas, lik-
som brottens orsaker. Fler poliser utbildas. Förbätt-
ringar för brottsoffer skall genomföras, speciellt för
kvinnor och barn. Kampen mot internationell brotts-
lighet, miljöbrottslighet och ekonomisk brottslighet
intensifieras.
Social segregation måste motverkas. Kvinnor och
män skall ha lika rättigheter oavsett etnisk och kultu-
rell bakgrund. Full sysselsättning och en generell
välfärd är nödvändigt, men inte tillräckligt. Lagstift-
ning mot diskriminering krävs. Riktade insatser till
missbrukare, psykiskt sjuka, hemlösa och andra ut-
satta grupper skall genomföras.
Fru talman! Demokratin och den allmänna röst-
rätten är det gångna seklets största landvinningar. Sett
i ljuset av detta är det ett nederlag för oss alla att
1900-talets sista allmänna ordinarie val fick ett så lågt
valdeltagande. Vi bär gemensamt ansvar för detta och
för att vända utvecklingen.
Direktiven till rådet för utvärdering av 1998 års
val och till Demokratiutredningen vidgas så att de
även studerar valdeltagandet och föreslår åtgärder för
ett ökat demokratiskt engagemang. Samtliga riks-
dagspartier bjuds in till samtal om hur öppenheten
kan öka kring finansiella bidrag till politiska partiers
och enskilda kandidaters valkampanjer.
En levande demokrati förutsätter både utbildning
och bildning. Kulturen är samtidens känselspröt in i
framtiden. Här blandas historiens identitet med för-
hoppningarnas nyfikenhet. Det konstnärliga arbetet
skall stödjas och kulturlivet öppnas.
Alla människor måste ha ett språk som de kan ut-
trycka sin mening med, som kan synliggöra dem och
som bär fram till andra människor. Folkbibliotek skall
finnas i varje svensk kommun. Särskilda satsningar
kommer att göras för litteraturen, läsandet och det
svenska språket.
De svenska museernas roll för att bevara och ut-
veckla ett tolerant och demokratiskt samhälle görs
tydligare. Det industrihistoriska arvet lyfts fram. Ett
världskulturmuseum i Göteborg etableras under man-
datperioden.
Fru talman! När vi tar steget in i nästa århundrade
kan vi lämna våldets sekel i Europa bakom oss. Vi
måste dra lärdom ur historien - ur minnet av skyt-
tegravarna i Flandern, bomberna i Guernica och de
människor som sköts vid Berlinmuren. Vi får inte
glömma prickskyttarna på berget Igman eller massa-
kern i Omagh.
Vi har en skyldighet att minnas dödsfabrikerna i
Chelmno, Belzec, Sobibor, Treblinka, Majdanek och
Auschwitz. Minns vi inte historiens övergrepp på
människovärdet, då kan våldet och hatet segra på
nytt. Historien är dessvärre full av exempel på att
ondskan ofta segrar när godheten tiger still.
Demokratin måste erövras, och erövras igen. Na-
zism, fascism och rasism kan inte tolereras. Det an-
svaret - att aldrig tiga still - delar vi alla som med-
borgare.
Jag hoppas på hela riksdagens fortsatta stöd för
folkbildningsprojektet Levande historia. Dagordning-
en har vidgats. Det internationella arbetet fortsätter
över sekelskiftet. Aktionsgruppen som bildades på
svenskt initiativ har utökats från tre länder - USA,
Storbritannien och Sverige - till att också omfatta
Tyskland och Israel. I Sverige planeras ett permanent
kunskapscentrum för utbildning, forskning och håg-
komst av Förintelsen.
Uppgiften som ligger framför riksdagen och rege-
ringen under denna mandatperiod är lika stor som den
är stimulerande.
Vi skall skapa ett modernt Sverige där alla männi-
skor får del av det nya seklets möjligheter, ett Sverige
som tar steget in i 2000-talet utan att någon lämnas
utanför, ett Sverige som bygger på insikten att det
bästa samhället är ett samhälle där människan är
människan till stöd.
I regeringens vision är människan målet - hennes
utveckling och frihet, hennes törst att lära och bilda
sig, hennes vilja att växa och spränga nya gränser,
hennes ansvarskännande för kommande generationer,
hennes solidaritet och kärlek till andra människor.
Fru talman! För att understödja denna politik som
här redovisats kommer regeringens arbete att organi-
seras om.
Fyra departement avvecklas: Kommunikationsde-
partementet, Arbetsmarknadsdepartementet, Närings-
och handelsdepartementet samt Inrikesdepartementet.
Ett nytt departement tillskapas fr.o.m. den 1 janu-
ari 1999. Det nya näringsdepartementet får till uppgift
att koordinera regeringens tillväxtpolitik. Näringsmi-
nistern kommer att ansvara för struktur- och ägarfrå-
gor, infrastrukturpolitiken samt regel- och rättssys-
tem. Det andra statsrådet i Näringsdepartementet
kommer att ansvara för näringslivets utveckling,
småföretagen, regional utveckling samt forsknings-
frågor.
Finansdepartementets redan centrala roll stärks
ytterligare genom att frågor som rör kommunal eko-
nomi och bostadsfinansiering förs dit.
Mot bakgrund av det oroande låga valdeltagandet
får ett nytt statsråd i Justitiedepartementet i uppdrag
att ansvara för demokrati- och förvaltningsfrågor.
Det svenska ordförandeskapet i EU och regering-
ens EU-politik kommer att samordnas i Statsrådsbe-
redningen.
Regeringens handels- och östersjöpolitik koordi-
neras av ett statsråd i Utrikesdepartmentet.
Miljödepartementet får en starkare ställning ge-
nom att även ansvara för frågor som rör bostäder,
byggande och samhällsplanering.
Margareta Winberg blir ansvarig för regeringens
jämställdhetspolitik.
Kulturdepartementet tillförs ett statsråd med upp-
gift att ansvara för integration av invandrare samt
folkrörelser, föreningar, idrott och ungdomsfrågor.
Fru talman! Mot denna bakgrund vill jag till riks-
dagens protokoll anmäla följande förändringar i rege-
ringen:
Statsråd i Statsrådsberedningen med funktion som
vice statsminister är Lena Hjelm-Wallén.
Statsråd och chef för Utrikesdepartementet är An-
na Lindh.
Statsråd och chef för Socialdepartementet är An-
ders Sundström.
Statsråd och chef för Utbildningsdepartementet är
Thomas Östros.
Statsråd och chef för Jordbruksdepartementet är
Margareta Winberg.
Statsråd och chef för Miljödepartementet är Kjell
Larsson.
Statsråd och chef för Näringsdepartementet är
Björn Rosengren.
Statsråd i Näringsdepartementet är Mona Sahlin.
Statsråd i Kulturdepartementet är Ulrica Messing.
Statsråd i Utrikesdepartementet är Leif Pagrotsky.
Statsråd i Finansdepartmentet är Lars Engqvist.
Statsråd i Utbildningsdepartementet är Ingegerd
Wärnersson.
Statsråd i Justitiedepartementet är Britta Lejon.

Fr.o.m. den 7 oktober hade regeringen således
följande sammansättning:

Statsminister Göran Persson
Vice statsminister Lena Hjelm-Wallén

Justitieminister Laila Freivalds
Statsråd Britta Lejon

Utrikesminister Anna Lindh
Statsråd Pierre Schori
Statsråd Leif Pagrotsky

Försvarsminister Björn von Sydow

Socialminister Anders Sundström
Statsråd Maj-Inger Klingvall

Finansminister Erik Åsbrink
Statsråd Lars Engqvist (t.o.m.
981231 även chef för
Inrikesdepartementet)

Utbildningsminister Thomas Östros
Statsråd Ingegerd Wärnersson

Jordbruksminister Margareta Winberg

Kulturminister Marita Ulvskog
Statsråd Ulrica Messing

Miljöminister Kjell Larsson

Näringsminister Björn Rosengren (t.o.m.
981231 även chef för
Kommunikations-,
Arbetsmarknads- samt
Närings- och handels-
departementen)
Statsråd Mona Sahlin

Anf. 4 TALMANNEN:
Ordet har nu begärts av Carl Bildt. Med anledning
härav kommer kammarens överläggningar att ajour-
neras till kl. 15.20 för att bereda möjlighet till erfor-
derlig praktisk ommöblering. Den ceremoniella delen
av öppnandet fortsätter nu enligt programmet.

4 § Ceremonin avslutades.
Ajournering

Kammaren ajournerade förhandlingarna till
kl. 15.20.
Återupptagna förhandlingar

Förhandlingarna återupptogs kl. 15.20.

5 § Yrkande om misstroendeförklaring

Anf. 5 CARL BILDT (m):
Fru talman! Får jag börja med att litet utanför
protokollet framföra min uppskattning för det sätt på
vilket talmannen och kansliet praktiskt har möjlig-
gjort detta parlamentariska inslag i det högtidliga
öppnandet.
Låt mig därefter mera formellt säga att efter ett
val, som innebär ett mycket betydande nederlag för
regeringspartiet, bör statsministern avgå och bereda
utrymme för en regeringsbildningsprocess under
talmannens ledning. Så har icke skett. Med anledning
av detta har nu framställts ett yrkande enligt 12 kap.
4 § regeringsformen om att riksdagen uttalar att
statsministern icke åtnjuter riksdagens förtroende.
Tack!

Skrivelsen överlämnades till talmannen och hade
följande lydelse:

Till talmannen
I enlighet med 12 kap. 4 § regeringsformen yrkar
Moderata samlingspartiet att riksdagen skall förklara
att statsminister Göran Persson icke åtnjuter riksda-
gens förtroende.
Stockholm den 6 oktober 1998
Carl Bildt (m)
Lars F Tobisson (m)
Gun Hellsvik (m)
Beatrice Ask (m)
Nils-Fredrik Aurelius (m)
Knut Billing (m)
Anders Björck (m)
Lars Björkman (m)
Leif Carlson (m)
Catharina Elmsäter-Svärd (m)
Karin Falkmer (m)
Lennart Fridén (m)
Carl Fredrik Graf (m)
Carl-Erik Hedlund (m)
Lennart Hedquist (m)
Chris Heister (m)
Tom Heyman (m)
Lars Hjertén (m)
Anders G Högmark (m)
Tomas Högström (m)
Göte Jonsson (m)
Henrik S Järrel (m)
Ola Karlsson (m)
Ulf Kristersson (m)
Henrik Landerholm (m)
Patrik Norinder (m)
Mikael Odenberg (m)
Bertil Persson (m)
Fredrik Reinfeldt (m)
Inger René (m)
Ola Sundell (m)
Per Unckel (m)
Per Westerberg (m)
Liselotte Wågö (m)
Anna Åkerhielm (m)

Överläggningen var härmed avslutad.

6 § Bordläggning

Talmannen meddelade att under kammarens
sammanträde hade Carl Bildt (m) väckt yrkande om
misstroendeförklaring mot statsminister Göran Pers-
son.
Talmannen konstaterade att det av den överläm-
nade skrivelsen framgick att yrkandet biträtts av
35 ledamöter.
Enligt förutsättningarna i regeringsformen 12 kap.
4 § skulle ärendet nu bordläggas.
Talmannen meddelade att ärendet skulle bordläg-
gas på nytt onsdagen den 7 oktober och upptagas till
slutligt avgörande vid kammarens sammanträde tors-
dagen den 8 oktober eller - om kammaren då beslu-
tade om ännu en bordläggning - vid sammanträdet
fredagen den 9 oktober.
Talmannen meddelade vidare att i enlighet med
föreskriften i tilläggsbestämmelse 1, 2 kap. 7 § i riks-
dagsordningen skulle ärende komma att uppföras som
första punkt på föredragningslistan.

Ärendet bordlades.

7 § Kammaren åtskildes kl. 15.23.

Förhandlingarna leddes av talmannen.

Bilaga
Program för öppnandet av riksmötet 1998/99 tisdagen den 6 oktober 1998 kl. 14.00

Musik under samlingen
av bl.a. Lillebror Söderlundh och Hugo Alfvén

Fanfar
av Ingvar Lidholm

Kungssången

Låt från Bingsjö

Talmannen

Hans Majestät Konungen
öppnar riksmötet

Fanfar

Valse triste
av Jean Sibelius

Från Pnyx till Helgeandsholmen - demokratins smala väg
föredrag av professor emeritus Stig Strömholm

Vallflickans dans
av Hugo Alfvén

Statsministern
avger regeringsförklaring

Nationalsången

Grande Marche
av Charles Voss
-------------------------------------------------------
Medverkande

Riksplan:
Arméns musikkår konserterar
Trapphallen:
Körer från Kulturskolan i Södertälje under ledning av Lena Palmquist, Ingrid
Bergström, Ulri-
ka Renström Martinsson och Ann Ljungquist
Folkmusikgruppen Draupner från Hälsningland
Plenisalen:
Dalasinfoniettan från Falun under ledning av Gary Berkson
Fanfarmusiker ur Stockholms Spårvägsmäns Musikkår

Innehållsförteckning

1

10