Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:93 Tisdagen den 21 april

ProtokollRiksdagens protokoll 1997/98:93

Riksdagens snabbprotokoll Protokoll 1997/98:93 Tisdagen den 21 april Kl. 14.00 - 14.30

---

Det justerade protokollet beräknas utkomma om 3 veckor

--------------------------------------------------------------------

1 § Justering av protokoll

Justerades protokollen för den 14 och 15 april.

2 § Meddelande om information från regering-
en

Talmannen meddelade att efter frågestunden tors-
dagen den 7 maj omkring kl. 15.00 skulle statsrådet
Ulrica Messing lämna information om könsfördel-
ningen i statliga myndighetsstyrelser - centralt och
regionalt.

3 § Meddelande om fördröjda svar på interpel-
lationer

Till riksdagen hade inkommit följande skrivelser:

Interpellation 1997/98:255

Till riksdagen
Interpellation 1997/98:255 av Anders Svärd (c)
om Kilsbergen.
Interpellationen kommer att besvaras måndagen
den 27 april 1998.
Skälet till dröjsmålet är att jag inte kunnat finna en
debattdag som passar både interpellanten och mig.
Stockholm den 8 april 1998
Björn von Sydow
Enligt uppdrag
I Åkesson
Expeditionschef

Interpellation 1997/98:257

Till riksdagen
Interpellation 1997/98:257 av Jan Backman (m)
om SVT:s public service-uppdrag.
Interpellationen kommer att besvaras tisdagen
den 5 maj 1998.
Skälet till dröjsmålet är arbetsanhopning.
Stockholm den 16 april 1998
Marita Ulvskog

4 § Svar på interpellation 1997/98:234 om
flyktingförläggningen i Flen

Anf. 1 Statsrådet PIERRE SCHORI (s):
Fru talman! Ulla Hoffmann har ställt fem frågor
till mig. Avser regeringen vidta åtgärder för att barn
som bor i s.k. korridorförläggning i likhet med svens-
ka barn skall få ett "skäligt boende"? Avser regering-
en vidta åtgärder för att asylsökande för vilka det
föreligger verkställighetshinder skall beviljas uppe-
hållstillstånd i Sverige? Avser regeringen vidta åtgär-
der för att asylsökande barn i grundskoleåldern skall
få samma rätt till utbildning som svenska barn? Avser
regeringen vidta åtgärder för att asylsökande ungdo-
mar mellan 16 och 18 år skall få samma rätt till ut-
bildning som svenska ungdomar? Och slutligen: Vilka
åtgärder avser regeringen vidta för att meningsfull
sysselsättning utöver städning och matlagning skall
erbjudas på samtliga förläggningar?
Fru talman! Jag håller naturligtvis med Ulla
Hoffmann om att asylsökande barn bör ha ett skäligt
boende. Invandrarverket har en grannlaga och för
verket självklar uppgift att också se till barnens be-
hov. Många av de familjer som kommer till Sverige
har traumatiska upplevelser bakom sig. Det är själv-
klart att dessa familjer behöver ha en trygg och säker
tillvaro under den tid de väntar på besked i tillstånds-
frågan.
Flertalet förläggningsplatser finns i vanliga lägen-
heter med självhushåll, och det är också en strävan
från Invandrarverket att placera barnfamiljer i lägen-
hetsboende. Mottagandet måste dock vara flexibelt
och så långt möjligt klara de svängningar i inström-
ningen som kan uppstå. Detta innebär att mottag-
ningsenheter - som egentligen huvudsakligen är av-
sedda för ensamboende - ibland kan behöva ge logi
även till barnfamiljer i avvaktan på en bättre lösning.
Om en asylsökande har fått avvisningsbeslut, skall
han eller hon självmant lämna landet. Detta framgår
tydligt av utlänningslagen (1989:529). I vissa fall kan
det emellertid uppstå problem, exempelvis kan myn-
digheterna i den asylsökandes hemland hindra den
återvändande från att resa in. Detta sker tyvärr i en hel
del fall. Att kunna återvända till sitt hemland är ett
folkrättsligt mänskligt krav. Många personer har
emellertid vistats långa tider i Sverige. Detta är natur-
ligtvis ingen bra situation. Tillvaron blir pressande för
såväl utlänningarna som personalen vid Invandrarver-
kets mottagningsenheter.
För att komma till rätta med dessa problem har
Sverige ingått avtal med vissa länder. Exempelvis slöt
vi i början av året ett avtal med Förbundsrepubliken
Jugoslavien, för att göra det möjligt för jugoslaviska
medborgare att resa hem. Som nyligen meddelats i
riksdagen har avtalet ännu inte ratificerats av För-
bundsrepubliken Jugoslavien. Vi kommer naturligtvis
att fortsätta ansträngningarna att komma överens även
med andra länder där denna typ av problem finns. Jag
vill också erinra om att regeringen den 19 mars i år
fattade beslut om en förordning om uppehållstillstånd
för medborgare i Förbundsrepubliken Jugoslavien.
Innebörden i förordningen är att medborgare från
Förbundsrepubliken Jugoslavien som vistats så länge i
Sverige att ett beslut om av- eller utvisning kommer
att preskriberas före den 1 januari 1999 får beviljas
uppehållstillstånd av humanitära skäl. Ett avvisnings-
beslut som inte har verkställts preskriberas efter fyra
år. Beslutet innebär att den aktuella gruppen efter
ansökan kan beviljas uppehållstillstånd omedelbart.
Det är riktigt som Ulla Hoffmann säger att asylsö-
kande barn inte har rätt till skolgång på exakt samma
villkor som barn som är bosatta i Sverige. Asylsökan-
de barn skall dock enligt grundskoleförordningen
(1994:1194) tas emot i grundskolan i den kommun
där de vistas. Detta skall ske så snart skolgång är
lämplig för dem med hänsyn till deras personliga
förhållanden. Omfattningen av undervisningen kan
dock vara mindre än den som gäller för i Sverige
bosatta barn. I många fall deltar barnen i den vanliga
skolan i kommunen. Kommunen erhåller statlig er-
sättning för skoleundervisningen. Majoriteten av de
ungdomar mellan 16 och 18 år som kan och vill stu-
dera erbjuds undervisning i gymnasieskolan. Statlig
ersättning lämnas på samma villkor som för grundsko-
lebarn.
Barnkommittén har i sitt betänkande Barnets
bästa i främsta rummet (SOU 1997:116) föreslagit att
reglerna bör ändras så att asylsökande barn och ung-
domar skall få samma rätt till utbildning som svenska
barn. Begränsningen i barnens skolgång skall enligt
kommittén endast utgå från barnets behov och inte det
regelsystem som styr rätten till utbildning för asylsö-
kande barn. Betänkandet har remissbehandlats. Frå-
gan om asylsökande barns skolgång bereds för närva-
rande inom Utbildningsdepartementet.
Den asylsökande skall bemötas med respekt för
sin integritet och förmåga och vilja att själv ta ansvar
för sig själv och sin familj medan de väntar på besked
i tillståndsfrågan. Verksamheten i mottagandesyste-
met är därför anpassad till att de boende skall ta en
aktiv roll i den dagliga skötseln av förläggningen.
Därutöver erbjuds de asylsökande olika former av
organiserad verksamhet vilken syftar till att den en-
skilde skall kunna få mening och struktur i vardagen
under väntetiden. Den skall utformas så att den kan
vara till nytta oavsett utgången i asylärendet och är
obligatorisk så till vida att den som utan giltigt skäl
inte deltar i verksamheten kan få sin dagersättning
nedsatt. Förutom utbildning av varierande utbud, ofta
med inslag av praktikplatser, anordnas också på mot-
tagningsenheterna ett rikt utbud av verksamhet i olika
former. Den kan variera från aktiviteter liknande
småföretagsamhet, kaféverksamhet, andrahandsbuti-
ker med skrädderi- och tvättverksamhet till snickerier
för restaurering av anläggningens inventarier. Ut-
bildningen upphandlas ofta hos externa utbildningsfö-
retag som erbjuder ett stort och varierande utbud
såsom svenska och samhällsskola, IT, medier, engels-
ka, hantverk och kultur. Innehållet i den organiserade
verksamheten på Invandrarverkets mottagningsenhe-
ter varierar naturligtvis utifrån lokala förutsättningar
och sammansättningen av den grupp asylsökande som
vid olika tillfällen vistas på respektive mottagnings-
enhet.
Avslutningsvis vill jag försäkra att Invandrarver-
ket mycket aktivt arbetar med att utveckla mottagande
av asylsökande.

Anf. 2 ULLA HOFFMANN (v):
Fru talman! Jag tackar statsrådet Schori för svaret.
Men innan jag går in på själva svaret vill jag försöka
att lägga en bas utifrån vilken jag skulle vilja att de-
batten förs. Jag måste erkänna att det inte är utan en
viss bävan som jag står här i dag. Senast som jag hade
ställt en interpellation till statsrådet läste statsrådet
upp sitt svar men gjorde inga ytterligare inlägg, vilket
gjorde att det inte blev någon debatt om kvinnors
asylskäl.
Flyktingfrågan är en känslig och värdeladdad frå-
ga, och det kan just därför vara svårt att få till stånd
en debatt där båda debattörerna av varandra uppfattas
ha ett ärligt uppsåt. Sedan kan man ha olika politiska
uppfattningar beroende på vilket parti man tillhör,
men ärligheten och viljan till en förändring till något
som man tror är bättre bör inte ifrågasättas.
Anledningen till min interpellation är förtvivlan
och upprördhet. Vänsterpartiet fick som alla partier
och statsrådet ett brev från Psyköppenvårdsteamet i
Flen via Lena Holmberg Broström. Framför allt oroar
hon och hennes kolleger sig för barnens situation på
flyktingförläggningen i Flen. Hon undrar om det inte
går att förbättra boendet för familjerna på förlägg-
ningen. Hon menar att föräldrarna inte kan ta hand om
sina barn därför att de mår så dåligt på grund av långa
vistelsetider just på förläggningen.
Charlotta L Bjälkebring, som kommer att gå upp
senare i debatten, och jag åkte dit, och interpellatio-
nen är ett resultat av detta besök.
Statsrådet säger i sitt svar att flyktingmottagandet
måste vara flexibelt och så långt som möjligt klara de
svängningar i inströmningen som kan uppstå. Det kan
jag acceptera i situationer av kris då många flyktingar
kommer till Sverige. Men i nuläget, då det kommer få
asylsökande, borde vi kunna ge barnfamiljerna ett
skäligt boende. Som jag ser det är det det långa kon-
traktet som Invandrarverket har med ett privat bo-
stadsföretag i Katrineholm som är problemet och som
gör det krasst ekonomiskt lönsamt att låta barnfamil-
jerna vara kvar på korridorförläggningen i Flen. Jag
vet genom förläggningschefen att personalen gör vad
den kan för att förbättra för barnfamiljerna på för-
läggningen. Men jag tror att detta är en fråga för poli-
tikerna, nämligen att vi kanske måste skjuta till extra
pengar för att se till att barnfamiljerna på korridorför-
läggningen i Flen får flytta ut i samhället.
Statsrådet tar upp avtalet med Förbundsrepubliken
Jugoslavien med anledning av min fråga om asylsö-
kande med verkställighetshinder. Såvitt jag förstår
kommer Sverige att tillställa Jugoslavien en lista över
beslut som skall verkställas och som skall godkännas
av Jugoslavien. Antag att Jugoslavien endast vill ta
emot hälften. Vad kommer då att hända med dem som
Jugoslavien inte godkänner? Jag återkommer senare i
debatten om det blir fler inlägg i den frågan.
I samband med att bestämmelsen om preskrip-
tionstiden fördes över till 1980 års utlänningslag har
lagen bara ändrats vad gäller preskriptionstiden, som
nu är utsträckt från två till fyra år. Det bör inte vara
uteslutet att, om utlänningen gömt sig, på nytt ta upp
frågan om utlänningens avlägsnande ur landet och
meddela ett nytt utvisningsbeslut.
I den förordning gällande asylsökande från Jugo-
slavien som regeringen utfärdade den 19 mars står det
att uppehållstillstånd inte skall beviljas om den hu-
vudsakliga anledningen till att beslutet inte kunnat
verkställas är att utlänningen hållit sig undan. Innebär
detta att regeringen genom en förordning har skärpt
utlänningslagstiftningen?
Så till barnen och deras skolgång. En enig barn-
kommitté har föreslagit att asylsökande barn och
ungdomar skall få samma utbildning som svenska
barn. Detta gäller även gymnasieutbildning. Frågan
bereds inom Utbildningsdepartementet, vilket jag
tycker är bra - det är bra att frågan uppmärksammas.
Som en sista fråga undrar jag: Instämmer statsrå-
det i det som Barnkommittén föreslår?

Anf. 3 CHARLOTTA L
BJÄLKEBRING (v):
Fru talman! Tack invandrarministern! Även jag
har besökt förläggningen i Flen, både när den funge-
rade som flyktingförläggning och även tidigare när
där var ett hem för psykiskt handikappade människor.
Då hette förläggningen Jättunahemmet. Då, liksom
nu, har jag upprörts av de förhållanden under vilka de
människor lever som bor där.
Fru talman! I dag är jag särskilt oroad för de barn
som lever, vistas och bor - ja, faktiskt växer upp - på
flyktingförläggningen i Flen. Många bor där i flera år.
De bor i ett litet rum utan avskildhet från övriga fa-
miljemedlemmar och utan egen toalett att stänga in
sig på för att filsofera. Jag tror - eller, rättare sagt, jag
vet, herr invandrarminister - att barn behöver av-
skildhet. Men de behöver också möjligheter att ha
omkring sig många vuxna, friska vuxna, som också
tänker och vill leva livet, vuxna som inte är nedbrutna
av utvisningshot som vilar över dem.
Förläggningen i Flen är nu, liksom förr när det var
mentalsjukhus där, en avskild del av vårt samhälle. Få
flensbor rör sig inom området eller etablerar sociala
kontakter där, vilket innebär att barnen är hänvisade
till att ha de viktiga sociala kontakterna i huvudsak
med personer som lever under ungefär samma förut-
sättningar som de och deras föräldrar. Jag är faktiskt
övertygad om att det här skadar dessa barn.
Förr talade vi om institutionsskadade mentalpati-
enter. Snart kommer vi - tror jag, om ingenting görs -
att tala om barn som har fått liknande skador på grund
av den psykiska, fysiska och sociala miljön. Här tror
jag att invandrarministern och alla de som jobbar med
flyktingfrågor genom att skapa en god sysselsättning,
en meningsfull fritid och ett meningsfullt jobb på
dagarna kan medverka till att dessa asylsökande
människor får litet mer av livsglädje och livskvalitet.
Det är särskilt viktigt för barnen att de har levande
vuxna omkring sig som kan ta sig an dem.
I Flen, liksom i många andra kommuner, finns det
tomma lägenheter. Dessa finns faktiskt på gångav-
stånd från flyktingförläggningen. Såvitt vi förstår har
inte några förhandlingar tagits upp ännu; detta för att
försöka lösa de här barnfamiljernas problem med
korridorboendet. Det här skrämmer mig litet grand.
Hur kan det komma sig att en invandrarminister, vars
värderingar vilar på samma humanistiska värdegrund
som min och med uppfattningen om alla människors
lika värde, inte gör någonting radikalt nu för de här
utsatta barnen? Detta skrämmer mig, som sagt. Jag
hoppas på ett inlägg om detta.
Kommer invandrarministern att erbjuda lägen-
hetsboende nu? Kan invandrarministern ge något
besked om det till oss nu? Jag skulle vara väldigt
tacksam för ett besked.

Anf. 4 Statsrådet PIERRE SCHORI (s):
Fru talman! Ulla Hoffmann hade så många frågor
att jag inte hade tid att svara på allihop på en gång, så
jag fortsätter.
Det är givet att den asylsökande skall bemötas
med respekt för sin integritet och för sin förmåga och
vilja att själv ta ansvar för sig själv och sin familj i
väntan på besked i tillståndsfrågan. Därför är verk-
samheten i mottagandesystemet anpassad så att de
boende aktivt skall ta del i den dagliga skötseln av
förläggningen. Därutöver erbjuds de asylsökande
olika former av organiserad verksamhet. Detta syftar
till att den enskilde skall kunna få en mening och
struktur i vardagen och i sitt liv under väntetiden.
Verksamheten skall utformas så att den kan vara till
nytta, oavsett utgången i asylärendet. Jag tror att
Sverige är unikt i det sammanhanget. Verksamheten
är också obligatorisk så till vida att den som utan
giltigt skäl inte deltar i den kan få sin dagersättning
nedsatt.
Förutom utbildning av varierande utbud, ofta med
inslag av praktikplatser, anordnas på mottagningsen-
heterna ett rikt utbud av verksamheter i olika former.
Aktiviteterna kan variera från småföretagsverksamhet,
kaféverksamhet och andrahandsbutiker med skrädderi
och tvättverksamhet till snickerier för restaurering av
anläggningens inventarier osv. Utbildningen upphand-
las ofta hos externa utbildningsföretag som erbjuder
ett stort och varierande utbud - svenska och samhälls-
skola, IT, medier, engelska, hantverk och kultur.
Innehållet i den organiserade verksamheten på In-
vandrarverkets mottagningsenheter varierar natur-
ligtvis utifrån lokala förutsättningar och sammansätt-
ningen av den grupp asylsökande som vid olika tillfäl-
len vistas på respektive mottagningsenhet. Med detta
vill jag understryka att Invandrarverket mycket aktivt
arbetar med att utveckla mottagandet av asylsökande.
Flyktingförläggningen i Flen blev uppmärksam-
mad i mars i reportage i tidningarna efter det att det
hade utbrutit bråk mellan olika grupper där. Jag fick
då, fru talman, en fråga här i riksdagen där man näs-
tan försökte indikera att de som fanns på flyktingmot-
tagningen hade en stor skuld i detta och att det här
nästan skulle belasta dem. Jag menar därför att det är
oerhört viktigt att just ta hänsyn till den traumatiska
bakgrund som många asylsökande har till följd av
terror, tortyr och krig. Då är det inte så konstigt att
nerverna så att säga ligger utanpå.
De frågor som ställts i dag representerar någonting
annat. Där är man kritisk till sättet att ta emot de
asylsökande. Jag menar att jag med mitt svar har gett
besked om att man är mycket väl uppmärksammad på
vilka svårigheter som finns. Man gör så gott man kan,
alltefter omständigheterna. Detta är inte dåligt. Jag
har räknat upp de erfarenheterna, de olika program-
men och de hänsyn som man försöker ta. Jag skulle
vilja påstå att detta är unikt i världen. Det gäller då
framför allt boendet. Själv har jag, för att svara på den
sista frågan som jag fick här, inga lägenheter att dela
ut. Men från Invandrarverkets sida försöker man så
mycket som möjligt och i mån av tillgång att tillgodo-
se önskemålen vad gäller lägenhetsboendet. Det
kommer man att fortsätta med. Detta är ett mål, och
det tycker jag är riktigt.

Anf. 5 ULLA HOFFMANN (v):
Fru talman! Jag skulle en gång för alla klart vilja
säga att ingen av oss lastar Invandrarverkets personal,
alltså förläggningspersonalen i Flen. Jag har träffat de
personerna och har talat med dem ett antal gånger på
telefon för att bekräfta att jag känner att det är vi
politiker som skall ta ansvaret för det. Det är ju ändå
vi som har beslutat om att lägga ned flyktingförlägg-
ningar, och då blev förläggningen i Flen kvar. Där
finns i dag 50 stycken barn, 29 barnfamiljer. Jag vet
också att förläggningspersonalen gör sitt bästa för att
ställa i ordning ett boende för de här barnfamiljerna
så att det skall bli så hyfsat som möjligt. Men det kan
inte ersätta en lägenhet, en dörr att stänga kring sig,
eller, som Charlotta sade, litet avskildhet både för
föräldrar och för barn.
Jag är av den åsikten, och det är mitt parti också,
att integrationen börjar den dag den asylsökande
kommer till Sverige och söker uppehållstillstånd. Den
attityd som man möts av från myndighetspersonalen
är då väldigt viktig. Därför tycker vi att det är viktigt
att vi gör något åt just frågan om skolan och utbild-
ningen av ungdomarna. Skall ungdomarna kunna
komma ut i samhället när de har fått uppehållstillstånd
måste de ha fått en grundläggande utbildning.
Jag har dock en fråga när det gäller statsrådets
svar. Det gäller vem som betalar för gymnasieutbild-
ningen. I sitt svar säger nämligen statsrådet att majori-
teten av de ungdomar mellan 16 och 18 år som kan
och vill studera erbjuds undervisning i gymnasieskola.
Statlig ersättning lämnas på samma villkor som för
grundskolan. Men i Barnkommitténs betänkande står
det att ansvarig för den studieverksamhet som mot-
svarar gymnasieskolan är den förläggning vid vilken
ungdomarna är registrerade. Förläggningen kan köpa
in utbildning från en kommunal gymnasieskola. En
kommun som frivilligt ordnar gymnasieutbildning för
asylsökande ungdomar får inte ersättning av staten.
Jag undrar om statsrådet kan hjälpa mig. Jag har för-
sökt leta för att se vad det är som gäller, men jag har
inte lyckats hitta det.
Sedan skulle jag vilja återgå till avtalet med För-
bundsrepubliken Jugoslavien. I sekretesslagen 7 kap.
14 § finns en sekretessbestämmelse till skydd för den
asylsökande som går ut på att man inte får lämna ut
uppgifter om det kan antas att det kan leda till skada
för den asylsökande eller närstående om uppgifterna
kommer ut. I Aftonbladet i dag säger verksjuristen vid
Invandrarverket att man inte vill lämna ut uppgifter
om vilka som har sökt asyl i Sverige därför att de då
kan råka illa ut i hemlandet om myndigheterna där får
reda på att de har sökt asyl här. Man följer alltså sek-
retessbestämmelsen. Det tycker jag är bra, för vi vet
att så är fallet vad gäller t.ex. peruaner, som alla be-
traktas som terrorister när de kommer tillbaka om de
har sökt asyl utomlands.
Men jag förstår inte riktigt hur denna sekretes-
stämpling av verkställighetspromemorior går ihop
med den lista över asylsökande kosovoalbaner som
enligt avtalet skall överlämnas till myndigheterna i
Förbundsrepubliken Jugoslavien. Jag skulle därför
vilja be statsrådet att litet närmare utveckla sin syn på
just det.

Anf. 6 CHARLOTTA L
BJÄLKEBRING (v):
Fru talman! Jag förstår att invandrarministern inte
kan dela ut lägenheter, men ministern kan åtminstone
verka för att förhandlingar med Flens kommun tas
upp.
Jag vill för invandrarministern också berätta om
hur hungriga de barn är som går i förberedelseklas-
serna, som ligger på flyktingförläggningens område i
Flen. Som jag tidigare sagt bor ofta barnfamiljerna
flera år på förläggningen. Hotet om utvisning blir det
primära i hela deras handlande. På förläggningen
tillämpas självhushåll, vilket å ena sidan är bra. Men å
andra sidan kan det slå verkligt hårt, särskilt mot
barnen.
Föräldrarna sparar och gnetar för att kunna spara
så mycket som möjligt av sin dagersättning till den
dag de blir utvisade. De vill ju ha litet pengar när de
kommer ned till sitt modersland. Det är ju inte så lätt
att hitta en försörjning när man har varit asylsökande
och borta i flera år. Det här innebär att barnen faktiskt
inte får den mat de behöver för att växa och utvecklas
intellektuellt, för att klara skolan och andra saker, som
att leka, vara nyfikna, vilja leva och gå vidare i livet.
Barnen kommer till skolan och är hungriga. Den mat
som delas ut i skolan räcker inte till barnen.
Jag undrar vad invandrarministern tänker göra
dels för att förbättra hälsovården för barnen och in-
formera om vikten av att barnen får bra mat för att
kunna växa, dels om ministern kommer att lägga fram
något förslag om att höja det 60-procentiga bidrag
som i dag utgår till asylsökande barns skolgång.

Anf. 7 Statsrådet PIERRE SCHORI (s):
Fru talman! När det gäller frågan om ersättningen
till utbildningen är det som det står i mitt svar: Statlig
ersättning lämnas på samma villkor som för grundsko-
lebarnen.
Det är svårt för mig, fru talman, att gå in på mat-
lagningen på förläggningen i Flen. Men jag vet att den
som är ytterst ansvarig för Invandrarverket i den regi-
onen, Björn Eriksson, utförligt har svarat på Ulla
Hoffmanns frågor i Aftonbladet. Han erbjuder också
de intresserade att tillbringa litet längre tid än ett kort
besök på mottagningsenheten för att se hur de verkli-
ga förhållandena är. Det kanske vore bra för att åt-
minstone få svar på alla de frågor som ni fortfarande
har.
Jag har också varit i Flen. Jag skulle för min del
vilja säga att det syns hur man hela tiden försöker
reformera verksamheten och förbättra den när man ser
att problem uppstår, även på de områden som har
tagits upp här.
En sak jag särskilt skulle vilja nämna är det s.k.
förvaret, där man alltså håller de personer som har fått
besked om att de skall utvisas. De har inte haft till-
räckliga asylskäl. Det har tidigare varit vad man kun-
de kalla celliknande rum, och polisen har hanterat
detta. Efter den reform som vi har genomfört av ut-
länningslagen är det Invandrarverket som svarar för
förvaret och inte längre polisen.
Man har genast sett hur det har blivit en helt annan
möjlighet att förändra miljön. Man har satt i gång med
utbildningsverksamhet och andra saker i syfte att även
den person som skall avvisas får något slags menings-
fylld tillvaro i avvaktan på detta. Det är ett exempel
som också är unikt i världen, menar jag, hur man från
Invandrarverkets sida försöker att humanisera en
verksamhet som är oerhört svår, eftersom den har att
göra med människor som har lidit så mycket och som
i vissa fall, där man inte har asylskäl, måste skickas
tillbaka. Det är svårt och traumatiskt.
Men vi har reglerad invandring i Sverige, och de
som har asylskäl får stanna i Sverige. De som inte har
det måste återvända. Det finns de som inte accepterar
ett nej. Det är där som den långa väntetiden kan
komma in, för då måste fallet prövas igen. Det skall
vara rättssäkert m.m. Det är naturligtvis oerhört plåg-
samt, inte minst om barn är inblandade. Men jag me-
nar att med den nya lagstiftning vi har och den anda
som nu mer och mer genomsyrar myndigheterna har
vi en human utlänningslag.

Anf. 8 ULLA HOFFMANN (v):
Fru talman! Först vill jag kommentera Björn
Erikssons svar. Om det var det svar som han gav i
Aftonbladet som statsrådet syftade till var det inte
svar på någon enda av mina frågor. Det var egentligen
ett försvar för personalen på förläggningen, som jag
inte på något sätt hade angripit. Jag ville ta över an-
svaret till oss.
Jag kan dessutom berätta att vi har vänsterpartister
även i Flen som följer verksamheten vid förläggning-
en ganska noga. Jag kommer att fortsätta att göra
besök på flyktingförläggningarna. Jag har redan varit
på väldigt många i Sverige. Men jag har inte suttit i
riksdagen så länge att jag har hunnit med alla ännu.
Jag skall besöka Lillhagen i början av maj.
Jag vill också klart deklarera och tala om, vilket
ofta blir ett missförstånd, att även Vänsterpartiet är
för en reglerad invandring. Jag tror att alla partier i
riksdagen är för en reglerad invandring. Vi pratar inte
om att öppna gränserna helt fritt. Vi delar uppfatt-
ningen att flyktingkonventioner och andra internatio-
nella konventioner skall följas.
Men det är egentligen inte konventionerna som är
ämnet för interpellationen. Det är vad vi skall göra åt
situationen för de barnfamiljer som bor på flyktingför-
läggningen i Flen, som bor i ett rum som delas av
både vuxna och barn. Det finns få utvecklingsmöjlig-
heter för de här barnen. Jag är helt övertygad om att
Invandrarverkets personal, som jag har sagt tidigare,
gör sitt absolut bästa. Men den måste ha resurser för
att göra det. Den måste få hjälp med att flytta barn-
familjerna från flyktingförläggningen i Flen.
Jag vill avsluta den här debatten med att tacka för
att vi har fått en möjlighet att diskutera detta i en anda
där jag känner att mitt ärliga uppsåt inte är ifrågasatt.

Anf. 9 Statsrådet PIERRE SCHORI (s):
Fru talman! Också jag tackar för debatten. Jag
uppskattar frågorna trots allt, och det är viktigt att vi
arbetar vidare för att reformera där det behöver re-
formeras.

Överläggningen var härmed avslutad.

5 § Förnyad bordläggning

Föredrogs men bordlades åter
Konstitutionsutskottets betänkanden 1997/98:KU26
och KU29
Lagutskottets betänkanden 1997/98:LU19 och LU28
Utrikesutskottets betänkande 1997/98:UU7
Försvarsutskottets betänkande 1997/98:FöU7
Kulturutskottets betänkande 1997/98:KrU12
Arbetsmarknadsutskottets betänkanden
1997/98:AU10 och AU12

6 § Bordläggning

Anmäldes och bordlades
Skatteutskottets betänkanden
1997/98:SkU19 Reformerat förhandsbesked, m.m.
1997/98:SkU22 Avtal med Ryssland om bekämpning
av vissa fiskala brott
1997/98:SkU23 Dubbelbeskattningsavtal mellan
Sverige och Makedonien

Försvarsutskottets betänkande
1997/98:FöU6 Försvarsmaktens högre ledning, m.m.

7 § Anmälan om interpellationer

Anmäldes att följande interpellationer framställts
den 20 april

1997/98:264 av Gudrun Lindvall (mp) till jord-
bruksministern
Kor på bete
1997/98:265 av Rune Evensson (s) till justitieminis-
tern
Årsredovisningslagen
den 21 april

1997/98:266 av Per Westerberg (m) till finansminis-
tern
Hyundai

Interpellationerna redovisas i bilaga som fogas till
riksdagens snabbprotokoll tisdagen den 28 april.

8 § Kammaren åtskildes kl. 14.30.

Förhandlingarna leddes av talmannen.