Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:76 Fredagen den 6 mars

ProtokollRiksdagens protokoll 1997/98:76

Riksdagens snabbprotokoll Protokoll 1997/98:76 Fredagen den 6 mars Kl. 9.00 - 9.36

---

Det justerade protokollet beräknas utkomma om 3 veckor

-------------------------------------------------------------------

1 § Svar på interpellation 1997/98:193 om stu-
diestödssystemet

Anf. 1 Utbildningsminister CARL
THAM (s):
Fru talman! Eva Björne har frågat mig om jag har
för avsikt att omgående agera för att studerande i
Sverige får ett studiestödssystem som är förutsägbart,
leder till ökad studiemotivation och högre kvalitet i
studieresultaten.
Sverige har ett bra och generöst studiemedelssys-
tem. Det är också överblickbart. Som jag vid ett fler-
tal tillfällen framhållit pågår för närvarande arbetet
med en studiestödsproposition utifrån de förslag som
Studiestödsutredningen lämnat. En av grundtankarna i
utredningens förslag är att studiestödssystemet skall
vara sammanhållet och enhetligt. Utredningen föreslår
även höjda bidragsnivåer i kombination med ett nytt
återbetalningssystem. Regeringen ämnar överlämna
propositionen i sådan tid att reformen skall kunna
genomföras under år 2000.
För återbetalning av studielån gäller samma prin-
ciper oavsett inkomstkälla. Återbetalning skall göras
med högst 4 % av bruttoinkomsten. Jag beklagar att
en del personer som erhållit särskilda utbildningsbi-
drag ej tagit reda på hur det förhåller sig med detta.
Jag vill samtidigt meddela att jag uppdragit åt f.d.
generaldirektör Britt-Marie Bystedt att se över CSN:s
organisation och resurser. Hon överlämnade en del-
rapport den 2 mars, och utifrån denna kommer ome-
delbara åtgärder att vidtas för att förbättra CSN:s
service.

Anf. 2 EVA BJÖRNE (m):
Fru talman! Jag tackar utbildningsministern för
svaret. Jag anser dock att hans svar ger uttryck för en
helt motsatt uppfattning mot min interpellation.
Min uppfattning speglar vad studerande, vuxen-
studerande och CSN:s tjänstemän har för uppfattning.
På CSN - vars synpunkter jag tagit del av dels via
pressen, dels vid direkta samtal - säger man att be-
kymret är att vi har så många olika typer av stöd. Det
är väldigt svårt med alla regler. Jag tror också att
informationen ibland kan förvirra mer än den förkla-
rar. Man tycker vidare att det är splittrat och detalj-
reglerat. Också i sin egen författningssamling har man
bestämmelser som är för otydliga och för besvärliga
att handlägga, och man håller nu på att se över detta.
Särskilt besvärlig är den studiestödstyp som är
bunden till a-kassenivå, vilken alla de som går kun-
skapslyftet nu har. Det gäller det särskilda utbild-
ningsbidraget. Det är nämligen inte självklart vilken
typ av studielån som i förhållande till a-kassenivå ger
det bästa utslaget för den enskilde studeranden. Det
här är krångligt och besvärligt. Man har på CSN lovat
att komma med bättre information. Det lovade man
redan i januari. Men jag har varit och hämtat infor-
mation som gäller just det särskilda utbildningsbidra-
get, och där finns inte en rad om att det är meningen
att man skall betala tillbaka pengar när man uppbär
det här bidraget ett halvår efter det att man haft annan
typ av studiestöd. För väldigt många av dessa stude-
rande hade det varit bättre att ta t.ex. svuxa. Då hade
man kunnat fortsätta sina studier.
I kunskapslyftet är det i dag ungefär 10 000 per-
soner som har fått besked om att de måste göra åter-
betalningar på studielån. Där finns många ensamstå-
ende som har försörjningsplikt och som nu har tving-
ats att avbryta sina studier. Det handlar om dem som
har gått in i kunskapslyftet men inte börjat studera nu.
Man har redan tidigare tagit det här steget för att
försöka förbättra sin situation, försöka kvalificera sig
till ett jobb. Sedan ser man kunskapslyftet som en
möjlighet att förbättra den väldigt dåliga ekonomi
man har.
Jag har träffat många kvinnor som kunnat berätta
om hur eländigt de har det och om att det först och
främst är barnen som kommer i kläm och far illa när
man har så här dålig ekonomi. De kan jämföra sig i
skolan med andra barn från familjer med annan eko-
nomi. Det är tragiska interiörer man får ta del av. Och
nu tvingas alltså mamman att sluta med sina studier,
avbryta dem. Men hon har kvar skulderna, har kvar
kostnaden för studielitteraturen och känner sig över
huvud taget allmänt misslyckad. Det ger inte kvalitet
till denna studerande. Det ger inte motivation att fort-
sätta studierna.

Anf. 3 Utbildningsminister CARL
THAM (s):
Fru talman! Jag betvivlar inte Eva Björnes per-
sonliga engagemang i frågan. Men jag måste ändå
påminna Eva Björne om vad moderaterna själva har
sagt när det gäller studiemedelsfrågorna.
För det första vill moderaterna avveckla studie-
medelssystemet som det nu är och ersätta det med
banklån utan några som helst trygghetsgarantier eller
annat - ett helt vanligt banklån garanterat av staten.
Det innebär klara försämringar för de studerande. Och
det är i själva verket syftet. Det har framgått då er
ledande ideolog på området, Ulf Kristersson, sagt att
syftet är att försämra för den studerande i förhoppning
att det skall driva fram större löneklyftor i Sverige.
För det andra har moderaterna yrkat på en minsk-
ning av CSN:s budgetanslag med 30 miljoner kronor.
Detta är mycket för en liten myndighet som CSN, som
verkligen kämpar oerhört kraftfullt för att klara sina
stora uppgifter. Vi anser tvärtom att CSN måste få
större ekonomiska resurser för att klara sina stora
åtaganden.
För det tredje har moderaterna här i riksdagen gått
emot en stor del av satsningen på kunskapslyftet. Det
går ju inte att här tala i vackra ord om hur synd det är
om människor som kommer in i kunskapslyftet när
man själv här i riksdagen har röstat för en begräns-
ning av kunskapslyftet. De pengar som skulle gå till
att utbilda människor som inte hade gymnasie- eller
yrkesutbildning vill ju moderaterna lägga på forsk-
ning.
Jag vill påminna om detta, för det ger ändå en li-
ten relief åt det som Eva Björne nu säger.
Vad beträffar den speciella situation som Eva
Björne tar upp är det ju på det sättet att utbildningsbi-
draget egentligen är att likställa med a-kassa. Det
innehåller inget lån. Det är en väldigt förmånlig studi-
efinansiering. Det är precis som a-kassa. Också när
man har a-kassa måste man göra återbetalning om
man har tidigare studielån. Så är det. Det här är att
jämställa med a-kassa. Precis samma villkor gäller.
Det är en helt annan sak om man har studielån.
Om man har studielån är det ju inte meningsfullt att
man samtidigt skall betala tillbaka på andra studielån.
Men det här är inte ett studielån. Det här är jämförbart
med a-kassa.
Jag beklagar som sagt att individer inte har fått
kunskap om detta. Det är mycket möjligt att man kan
kritisera CSN för att man inte har gett tillräcklig in-
formation om detta. Men så är det, och så har det varit
hela tiden: A-kassa och motsvarande innebär att man
också under den tid man uppbär det måste betala
tillbaka på tidigare lån.
Likväl behöver vi ett mer enhetligt studiesocialt
system. Det är helt rätt. Jag är glad över att Eva Björ-
ne anser det. Dock måste jag åter påminna om att
moderaternas representant i den studiesociala utred-
ningen, återigen Ulf Kristersson, motsatte sig det
förslag till ett enhetligt studiesocialt system som den-
na utrednings majoritet lade fram och som innebar
högre bidrag och en annan konstruktion på lånen. Han
vill inte ha högre bidrag. Jag förmodar att han talade
för Moderaterna i det avseendet.
Men visst behövs det ett mer enhetligt system för
att främja alla typer av studerande, vuxenstuderande
lika väl som studenter. Det blir naturligtvis också
lättare att administrera.

Anf. 4 EVA BJÖRNE (m):
Fru talman! Det är rätt att Ulf Kristersson har varit
förespråkare för ett nytt studiestödssystem. Den in-
ställningen delar jag också. Studielånen är i dag livs-
tidslån. Man beräknar att de studerande skall hålla på
ända fram till pensionen med att avbetala studielånen.
Det är ett orimligt system att ha det på det sättet.
Det som nu är situationen för studielånen är att
CSN har en helt orimlig arbetsbörda. I och med kun-
skapslyftet har man fått hand om ytterligare 100 000
personer med studielån. Man har 1,2 miljoner männi-
skor som har studieskuld. Man har 800 000-900 000
personer som i det aktuella läget studerar med studi-
elån och studiebidrag av olika slag.
Det gläder mig att ministern säger att man måste
göra någonting åt det här. Det är ett akut behov av att
man gör någonting. Såvitt jag har förstått skall Britt-
Marie Bystedt skyndsamt lägga fram förslag. Jag har
inte sett det delbetänkande som kom den 2 mars, men
såvitt jag har förstått menar hon att CSN har att
handlägga en härva av stöd och att man måste förenk-
la både stödformerna och CSN:s författningssamling.
Men det som jag upplever som akut nu är att de
människor som har kommit in i kunskapslyftet, som
har satsat på den här studieformen, som har skaffat sig
skulder och som på grund av den här härvan av studi-
estöd och den enorma arbetsbelastning som ligger på
CSN, så att man där inte har klarat uppgiften att in-
formera på rätt sätt, har hamnat i en personlig mycket
tragisk situation, där man har ökande skulder, avbrut-
na studier och brustna illusioner om en bra framtid.

Anf. 5 Utbildningsminister CARL
THAM (s):
Fru talman! Som jag nyss sade får man inga ökade
skulder genom att ha utbildningsbidrag, för det inne-
håller inga lån. Det är det som är fördelen med ut-
bildningsbidrag i förhållande till svuxa, som innehål-
ler lån.
Sedan får jag säga att jag håller med om att CSN
har en stor och mycket tung arbetsbörda. Det behövs
en del rationaliseringar och kanske en effektivisering
av myndigheten, men det behövs uppenbarligen också
mer resurser. Det är alldeles uppenbart. Det var Britt-
Marie Bystedts huvudförslag. Men moderaterna går ju
emot det. Redan i nuvarande system går man emot att
CSN får nya resurser. Inte nog med det, man vill
minska resurserna med 30 miljoner. Det representerar
ganska många anställda, kan jag upplysa om. Inte
skulle det bli bättre genom att man minskar resurser-
na.
Beträffande lånebördan måste man först och
främst ha klart för sig att de flesta inte har en studie-
medelsskuld som räcker hela livet. De flesta har en
studieskuld som ligger under 100 000 kr och den
betalas av under deras aktiva tid.
Orsaken till att det tar lång tid är ju att det i syste-
met är inbyggt en trygghetsgaranti, nämligen att man
varje år inte skall behöva betala mer än 4 % av sin
bruttoinkomst. Det är ju en fördel för den enskilde,
för det innebär att om man har låga inkomster i början
av sitt yrkesaktiva liv skall man inte tyngas ned av
mycket stora studieskulder. Det är klart att man får
betala tillbaka snabbare om man vill. Men detta sys-
tem är en fördel för den enskilde som har en låg in-
komst. Det är själva idén med systemet. Och det är
den idén som moderaterna vill avskaffa, just den idén.
Likaså vill man avskaffa den möjlighet som för
närvarande finns för dem som trots allt inte har betalat
tillbaka sina studieskulder, nämligen avskrivning vid
pensioneringen. Man vill ersätta studielånen med
vanliga banklån. Det vet vi ju hur banklån fungerar.
Där ges ingen nåd. Det skall betalas precis i enlighet
med den individuella uppgörelsen med banken.
Allt detta går ju ut på, det står uttryckligen inte ba-
ra i Ulf Kristerssons motion, utan i motioner som är
undertecknade av den moderata partiledaren Carl
Bildt, även om han kanske inte kommer ihåg det, att
man skall göra det dyrare för den enskilde att studera
för att det skall driva fram större löneklyftor.
Jag tycker att det för det första är en mycket cy-
nisk politik. För det andra är den orealistisk. För det
tredje innebär den helt säkert att ungdomar som
kommer från hem där man inte naturligt är intresserad
av studier kommer att dra sig för att bedriva högsko-
lestudier. Det systemet är socialt oacceptabelt och
kommer att leda till att färre går vidare till högskolan.
Nå, jag anser att vi måste få ett mer sammanhållet
och enhetligt studiesocialt system. Det var också
innebörden av Studiestödsutredningens betänkande.
Det innebar ju att man skulle öka bidragsdelen i sys-
temet - kanske upp till 40 %, i dag är den 28 % - och
i andra ändan göra lånesystemet litet tuffare, dvs. ha
en snabbare återbetalningstakt. Men det skulle kom-
penseras genom att själva låneskulden blev lägre
genom att bidraget blev högre. Det var idén. Det gick
moderaterna emot. Man ville inte ha högre bidrag.
Man säger att bidragstänkandet försvårar för indivi-
den. Jag kan inte förstå det.

Anf. 6 EVA BJÖRNE (m):
Fru talman! Oavsett vad vi moderater anser kom-
mer nu mer pengar att tillföras CSN på grund av den
arbetssituation som har uppstått genom den konstruk-
tion som studielånet nu har. Såvitt jag har förstått har
man redan med departementets goda minne börjat
anställa personer som skall klara av att handlägga
ärenden på CSN så att de studerande skall få sina
besked och få veta att de över huvud taget har ett
studielån.
Som studielånet nu är konstruerat har jag också
förstått att staten några år in på 2000-talet kommer att
bli tvungen att på de här studielånen avskriva en väl-
digt stor summa pengar som man aldrig har möjlighet
att få tillbaka. Vid ett par tillfällen har regeln varit att
när man har betalat har man fått en del av skulden
avskriven. Då har staten fått in väldigt mycket pengar
och det har visat sig väldigt bra.
Men dagens situation är att man måste göra det
lättare att söka studiestöd. Som det är i dag blir det en
större social segregering till högskolestudier därför att
det är de som har de ekonomiska möjligheterna att få
hjälp av föräldrar och anhöriga att klara av de svåra
avbetalningarna som kan kliva in i det här. Det gäller
speciellt bland dem som är vuxna, bland dem som har
varit arbetslösa en längre tid. De klarar inte det här
systemet över huvud taget i dag.

Anf. 7 Utbildningsminister CARL
THAM (s):
Fru talman! Det kunskapslyft som regeringen har
infört, emot moderaternas tankar och idéer, innebär
helt nya chanser för människor att studera genom att
de också får en mycket förmånlig studiefinansiering,
utan lån, nämligen utbildningsbidrag. Moderaterna
har inte vågat gå helt emot på den punkten men man
stod för en krympning med ungefär 1 miljard kronor.
Det representerar ganska mycket folk. Det är nog litet
magstarkt att här bekymra sig över hur det går för
människor som kommer in i detta kunskapslyft, för
om moderaterna hade fått bestämma hade inte så
många människor kommit in i det över huvud taget.
Det är det första.
Det andra är att vi behöver ett enhetligt studieso-
cialt system. Men om det skall vara socialt riktigt
utformat kräver det också ett högre bidrag, och det
går ju moderaterna emot. Man vill inte ha det. Man
säger att bidragstänkandet på något sätt gör att indivi-
derna inte blir intresserade av sin utbildning. Det är
helt fel. Det är tvärtom en förutsättning för att ung-
domar som kommer från studieovana hem skall bli
intresserade av högskolan.
Nu finns det en stark våg av många som går till
högskolan. Vi kan se det tydligt. Det förutsätter en
socialt ansvarsfull politik när det gäller det studieso-
ciala systemet. Det innebär i sin tur att vi måste avvisa
Moderaternas förslag om att överföra detta till ban-
kerna.
Eva Björne sade sist en riktig sak, nämligen att
oavsett vad Moderaterna tycker kommer CSN att få
förstärkningar som skall underlätta verksamheten. Det
är helt rätt. Det visar också att det är viktigt att Mode-
raterna även fortsättningsvis befinner sig i minoritet.

Överläggningen var härmed avslutad.

2 § Svar på interpellation 1997/98:196 om
tjänstebilsbeskattningen

Anf. 8 Statsrådet THOMAS ÖSTROS (s):
Fru talman! Lennart Daléus har frågat mig dels om
regeringen avser att tillsätta en utredning eller på
annat sätt utvärdera den tjänstebilsbeskattning som
infördes för ett år sedan, dels om regeringen avser att
genomföra förändringar innebärande en miljödiffe-
rentiering av förmånsbilsbeskattningen.
Frågorna är ställda mot bakgrund av att det före-
kommer uppgifter om att de dieseldrivna bilarnas
andel av tjänstebilsmarknaden ökat under år 1997 och
att detta skulle bero på att den nya tjänstebilsbeskatt-
ningen gynnar dieselbilar.
Den värderingsmodell som gällt det senaste året
för beskattning av bilförmån innebär att förmånsvär-
det bestäms efter en schablon utan hänsyn till drivme-
del. Bilförmånsvärdet beräknas utifrån ett fast belopp,
ett ränterelaterat belopp och ett prisrelaterat belopp.
Det fasta beloppet är knutet till basbeloppet medan de
ränterelaterade respektive prisrelaterade beloppen är
beroende av bilens pris. Om det i bilförmånen ingår
fritt drivmedel skall den förmånen värderas till mark-
nadsvärdet multiplicerat med 1,2.
Den som själv betalar för drivmedlet till sin för-
månsbil har rätt att göra avdrag för kostnaderna för
drivmedel när bilen används för resor i tjänsten eller
för resor mellan bostaden och arbetsplatsen. Avdraget
är schablonmässigt bestämt till 5 kr per mil för kost-
naden för dieselolja och till 8 kr per mil för annat
drivmedel, dvs. främst bensin.
Den nya beskattningsmodellen för förmånsbilar
med separat värdering av drivmedlet har som inrikt-
ning att ge tjänstebilsinnehavaren ett incitament att
köra mindre privat. Meningen med bestämmelserna är
däremot inte att gynna dieseldrivna bilar framför
bensindrivna.
I och med att avdragsbeloppen för kostnader för
drivmedel är schablonmässigt bestämda medför pris-
förändringar på diesel respektive bensin också en viss
skatteeffekt. Det gäller framför allt när bilförmånsin-
nehavaren kör mycket i tjänsten eller när han eller hon
har stora avdrag för resor mellan bostaden och ar-
betsplatsen. Större prissänkningar på drivmedel kan
då leda till en något gynnsammare skattemässig be-
handling än avsett medan motsatsen inträffar vid
prisökningar. På samma sätt kan förändringar i
bränsleförbrukningen för olika bilmodeller få olika
skatteeffekter. Reglernas utformning gynnar en
bränslesnålare bil, vilket också är avsikten. Det bör
dock framhållas att dessa beskrivna skatteeffekter är
små i jämförelse med den totala kostnaden för bilen,
både för arbetsgivaren och innehavaren av förmånsbi-
len. Eventuella förändringar i dieselbilarnas andel av
förmånsbilsmarknaden torde väsentligen ha sin orsak
i bilarnas totalekonomi i jämförelse med andra bilar
snarare än i de marginella och oförutsebara skatteef-
fekter som reglerna om beskattning av bilförmån kan
medföra.
Sedan den nya beskattningsmodellen för för-
månsbilar började tillämpas har priset på dieselolja
sjunkit medan priset på bensin ökat något. Det har
också introducerats nya motorer i dieselbilar som har
lägre bränsleförbrukning än vad som tidigare var
vanligt för motsvarande modeller. Inom Regerings-
kansliet sker en kontinuerlig uppföljning av bilför-
månsbeskattningen. Skulle det visa sig att nuvarande
avdragsbelopp för drivmedel medför att det uppkom-
mer en bestående skattefördel av betydelse för en
dieseldriven förmånsbil i jämförelse med en motsva-
rande bensindriven bil kan det bli aktuellt att anpassa
avdragsbeloppen till de i så fall ändrade förhållande-
na.
Avslutningsvis kan jag säga att det inte är aktuellt
att införa en differentierad förmånsbeskattning av
bilar med hänsyn till deras effekt på miljön. Sådana
åtgärder bör enligt min bestämda mening riktas mot
fordonsparken i sin helhet och inte vidtas inom ramen
för förmånsbeskattningen.

Anf. 9 LENNART DALÉUS (c):
Fru talman! Jag tackar naturligtvis för svaret, och
jag tackar av flera skäl. Jag skulle egentligen ha fått
svaret i tisdags, men på grund av att jag kom i
tidstrångmål blev det en ändring som kammarkansliet
och statsrådet medverkade till. Det tackar jag alldeles
särskilt för.
Jag tackar för svaret som gav mycket nyttig och
användbar information till mig. Det finns några mo-
ment där jag har frågor kvar eller där vi inte riktigt
delar samma uppfattning.
Jag har funderat över varför förskjutningen har
kommit att äga rum så att det verkar bli fler dieselbi-
lar. Fenomenet tycks vara att när kilometerskatten
togs bort och fordonsskatten betalades av arbetsgiva-
ren blev fordonsskatten inte så hög som den egentli-
gen behövde vara för att få en stabil kostnadssituation
mellan bilar som drivs med olika drivmedel. Den
borde ha blivit fem, den blev fyra gånger. Det har
uppstått en lucka, och dessutom betalar inte den som
kör bilen. Det verkar som om det är en förskjutning
till förmån för dieselbilarna.
En annan förklaring till att dieselbilarna ökar i
antal är följande. Visserligen är avdragen relaterade
till bränslekostnaderna så att de stämmer mellan die-
sel och bensin. Dieselbilarna drar mindre bränsle. Det
påverkar situationen för den enskilde.
Kunde statsrådet kommentera mina funderingar?
Stämmer inte resonemanget? Om det gör det, borde
man väl ändå se på om uppgifterna stämmer att die-
selbilarna ökar i antal. Min andra fråga till statsrådet i
interpellationen är om det inte kan vara skäl att se
över detta litet noggrannare. Nu säger statsrådet att
det sker en kontinuerlig uppföljning inom Regerings-
kansliet. Det må väl vara. Det är så pass många frågor
som börjar klumpa ihop sig efter den genomförda
förändringen av fordonsbeskattningen. Man borde
skaffa sig en riktig kartbild med hjälp av en utvärde-
ring. Är det inte läge att göra detta?
Jag tycker att statsrådet missade tyngden i ett
tredje moment. Om dieselbilarna ökar i andel av
tjänstebilarna, är det inte en isolerad företeelse som
hänger samman med "bara" tjänstebilsflottan. De förs
över till den totala fordonsparken. Dessa bilar domi-
nerar andrahandsmarknaden.
Jag har respekt för att statsrådet säger att om
skatten skall få en miljöinriktning skall inte bara
tjänstebilsbeskattningen påverkas. Det är i och för sig
riktigt resonerat sett totalt för fordonsbeskattningen.
Men om just den delen av den totala fordonsparken
blir vägledande för hela systemet, och miljö- hälsoef-
fekterna av dieselbilarna är sådana att de bör minskas
i antal, bör inte den hanteringen påverkas för att styra
den totala vagnparken?

Anf. 10 Statsrådet THOMAS ÖSTROS (s):
Fru talman! Jag delar mycket av Lennart Daléus
argumentation. Om vi har en beskattningssituation av
dieselfordon jämfört med bensindrivna fordon som
sammantaget stimulerar en ökad användning av die-
sel, är det naturligtvis en faktor som måste in i rege-
ringens arbete vid jämförelse av fordons-, bensin- och
dieselskatter. Det är en riktig utgångspunkt.
Poängen i svaret är att det inte är framför allt för-
månsbilsbeskattningen som kan styra detta. Jag tror
att vi befinner oss nära varandra där. Då måste vi se
på en sammantagen bild av beskattningen. Det gäller
fordonsskatter, det gäller bensin- och dieselskatter
och om det i tjänstebilsbeskattningen finns oriktiga
avdrag.
Tiden har varit för kort sedan den nya tjänstebils-
beskattningen infördes för att göra några stora för-
ändringar. Prisförändringar på marknaden på diesel
och bensin ger små effekter via förmånsskattesyste-
met.
Det nya förmånsskattesystemet för tjänstebilar har
ju införts framför allt av miljöskäl. Det gamla syste-
met gav ganska konstiga incitament. Det var en över-
beskattning av tjänstebilar generellt sett. Skulle man
som privatperson få det lönsamt med sin tjänstebil var
man tvungen att köra mycket privat. Den situationen
har vi kommit ifrån. Men när vi bryter ut drivmedel-
skostnaden ur förmånsskattesystemet och man själv
får betala för det, eller betala förmånsskatt om ar-
betsgivaren betalar det åt en, blir det naturligtvis
schablonbelopp. De schablonbeloppen kan vi inte
justera för tätt, utan vi måste vara säkra på att det har
skett en väsentlig förändring i relativpriser som är
bestående. Vi följer självfallet den utvecklingen noga,
och vi kommer att föreslå förändringar när vi finner
det påkallat.
När det gäller Lennart Daléus bredare fråga, om
dieselfordon generellt sett är gynnade av skattesyste-
met i dag, är det en fråga som vi ser över i Trafikbe-
skattningsutredningen. Där tar vi in frågor kring for-
donsskatten och skall också ta in frågor om relatio-
nerna mellan diesel- och bensinbeskattningen. Samti-
digt ser vi över hela energiskattesystemet, och även
där kommer självfallet den här typen av frågeställ-
ningar in. Det arbetet kommer att pågå fram till hös-
ten. Jag tror att det kommer att finnas anledning att
föreslå förändringar både på fordonsskattesidan och i
relationerna mellan bensin- och dieselskatter, om det
går att visa att vi har den typen av situation, som Len-
nart Daléus argumenterar för, att vi i Sverige har en
viss stimulans av dieselfordon.

Anf. 11 LENNART DALÉUS (c):
Fru talman! Det är uppenbart att vi ser rätt likartat
på frågan, så det är egentligen inte mycket att argu-
mentera kring. Jag tar det ändå som att statsrådet
håller med om att det finns effekter av den förändrade
tjänstebilsbeskattningen som man möjligen inte räk-
nade med, som börjar komma i dagen nu när det har
rullat ett tag. Det är då bra att skatteministern säger att
det också, givet att man kan verifiera förändringar
som man egentligen inte vill ha, kan bli aktuellt att
ändra avdragskostnader eller andra delar i det här
systemet. Det är glädjande.
Den andra delen gällde om detta sker genom ett
fortlöpande arbete i Regeringskansliet eller i form av
en regelrätt utredning. Jag är tilltalad av utredningar,
med den öppenhet som de kan medföra och den kon-
tinuerliga informationsspridning som kan ske kring
förändringen. Men andra arbetssätt kan möjligen
också vara rimliga.
Det viktiga är att en förändring kommer till stånd
snabbt, om det nu sker en sådan förändring som jag
pekade på i interpellationen. De siffror som jag har
kunnat se visar att det under första kvartalet 1997
kunde förmärkas en rejäl förskjutning över till die-
selbilar på tjänstebilsmarknaden. Om den förskjut-
ningen fortsätter och har en storlek av många procen-
tenheter, som det verkar, måste den stoppas ganska
snabbt.
Därför kan jag fråga statsrådet om det är något
tidsperspektiv i detta. Sker det nu en sådan kontinuer-
lig uppföljning att statsrådet och regeringen är bered-
da till åtgärder som kan förhindra en kantring till
förmån för dieselbilar?
Man skall inte racka ned på dieselbilar alltför
mycket. Det är uppenbart att hälsoeffekterna är det
stora problemet med dieselbilar, men de kan ha en
miljöeffekt som är gynnsammare än vad bensinbilar
har. Det är inte alldeles enkelt.
Jag tar alltså detta med tidsperspektivet som en
avslutande fråga.

Anf. 12 Statsrådet THOMAS ÖSTROS (s):
Fru talman! Jag delar Lennart Daléus uppfattning
att det inte är så enkelt att man kan säga att diesel
generellt sett är sämre på alla punkter. Det är lägre
bränsleförbrukning, och koldioxideffekten är annor-
lunda. Sedan är det partikelproblematiken och de
effekter den kan få, och den avvägningen måste man
göra.
Vi ligger nära varandra, tror jag, men bara för att
vara tydlig vill jag peka på att det är två saker. När
det gäller just tjänstebilssystemet och den beskatt-
ningsmodell vi nu har haft under ett år, kommer det
inte i sig att utredas. Det är ett bra system. Det ger
incitament till att vara försiktig med sin privatkörning,
och det ger positiva miljöeffekter. Vi har också fått
bort överbeskattningen på tjänstebilarna. Det innehål-
ler schabloner, och de ses alltid över. Om det händer
stora relativprisförändringar på marknaden mellan
bensin och andra drivmedel måste de schablonerna
självfallet förändras. Det behöver inte utredas närma-
re, utan vi gör det i det läget när vi uppfattar det som
mer permanenta förändringar.
En sittande utredning tittar på vägtrafikens be-
skattning generellt sett, på fordonsskatter och allt det
som hör därtill. De tittar på det utifrån miljöperspek-
tiv och säkerhetsperspektiv. Det finns anledning för
den utredningen att ta in detta i sitt arbete.
När vi gjorde förändringen på grund av EU-
medlemskapet och tog bort kilometerskatten och
införde förändringen i fordonsskatten för dieselbilar
gjordes det i en viss miljö under vissa förutsättningar,
och de förutsättningarna kan ha förändrats. Vi har
olika beskattning av gamla och nya dieselbilar, som
var motiverat vid den tidpunkten men som ju längre
tiden går blir svårare att motivera. Det tittar utred-
ningen också på. I den delen kommer vi också att få
besked under hösten om vilka rimliga relationer som
det bör vara inte minst på fordonsskatten.

Överläggningen var härmed avslutad.

3 § Hänvisning av ärenden till utskott

Föredrogs och hänvisades
Propositioner
1997/98:92 till jordbruksutskottet
1997/98:93 till utbildningsutskottet
1997/98:99 till lagutskottet

Motioner
1997/98:Ju23-Ju26 till justitieutskottet
1997/98:Ju27 yrk. 1-18 och 20-24 till justitieutsottet
yrk. 19 till arbetsmarknadsutskottet
1997/98:Ju28 yrk. 1-16 till justitieutskottet
yrk. 17-22 till arbetsmarknadsutskottet
1997/98:Ju29-Ju31 till justitieutskottet
1997/98:Ju32 yrk. 1-9 till justitieutskottet
yrk. 10-14 till arbetsmarknadsutskottet
1997/98:A8 till arbetsmarknadsutskottet
1997/98:U14-U21 till utrikesutskottet

4 § Bordläggning

Anmäldes och bordlades
Proposition
1997/98:56 Transportpolitik för en hållbar utveckling

Socialförsäkringsutskottets betänkande
1997/98:SfU8 Socialförsäkringens administration

Socialutskottets betänkanden
1997/98:SoU14 Vissa alkoholfrågor
1997/98:SoU15 Läkemedelsfrågor
1997/98:SoU16 Handikappfrågor
1997/98:SoU20 Tobaksfrågor

Kulturutskottets betänkande
1997/98:KrU6 Idrott

Jordbruksutskottets betänkanden
1997/98:JoU14 Livsmedelskontroll och genteknik
1997/98:JoU16 Vissa forskningsfrågor
1997/98:JoU17 Kärnsäkerhet

Bostadsutskottets betänkanden
1997/98:BoU7 Vissa frågor om hyresrätt och bostads-
rätt m.m.
1997/98:BoU8 Vissa va-frågor m.m.
1997/98:BoU9 Vissa frågor om länsförvaltningen
m.m.

5 § Anmälan om frågor för skriftliga svar

Anmäldes att följande frågor för skriftliga svar
framställts
den 6 mars

1997/98:512 av Rose-Marie Frebran (kd) till justi-
tieministern
Utvidgning av registernämnden
1997/98:513 av Göran Hägglund (kd) till försvars-
ministern
SOS Alarm och försäljning av nyhetstips
1997/98:514 av Inga Berggren (m) till statsrådet
Thomas Östros
Fastighetsskatten
1997/98:515 av Ann-Kristin Føsker (fp) till statsrådet
Pierre Schori
Iranskt medborgarskap
1997/98:516 av Berndt Ekholm (s) till utrikesminis-
tern
Ungdomsrepresentant i Sveriges FN-delegation
1997/98:517 av Lars Björkman (m) till utrikesminis-
tern
Kosovo
1997/98:518 av Ragnhild Pohanka (mp) till utrikes-
ministern
Kosova
1997/98:519 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m) till
kulturministern
Levande djur som konstföremål
1997/98:520 av Fanny Rizell (kd) till kulturministern
Göteborgs stadsteater
1997/98:521 av Ann-Kristin Føsker (fp) till
Kulturhuvudstadsåret och de fria teatergrupperna

Frågorna redovisas i bilaga som fogas till riksda-
gens snabbprotokoll tisdagen den 10 mars.

6 § Kammaren åtskildes kl. 9.36.

Förhandlingarna leddes av talmannen.

Innehållsförteckning

1