Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:20 Tisdagen den 28 oktober

ProtokollRiksdagens protokoll 1997/98:20

Riksdagens snabbprotokoll Protokoll 1997/98:20 Tisdagen den 28 oktober Kl. 14.00 - 14.57

---

Det justerade protokollet beräknas utkomma om 3 veckor

-----------------------------------------------------------------

1 § Justering av protokoll

Justerades protokollen för den 20, 21 och
22 oktober.

2 § Meddelande om särskilt anordnad debatt

Talmannen meddelade att särskilt anordnad debatt
om åldringsvården skulle hållas onsdagen den
5 november kl. 9.00.

3 § Svar på interpellation 1997/98:14 om rege-
ringens informationskampanj om Amsterdamför-
draget

Anf. 1 Utrikesminister LENA HJELM-
WALLÉN (s):
Fru talman! Peter Eriksson har frågat mig om
1. jag tänker verka för att de som är kritiska till
EU skall få bidrag till en reklamkampanj mot Ams-
terdamfördraget
2. regeringen med hänsyn till de filmer som nu
sänds i TV på temat "Nyfiken EU" tänker verka för
en förändring vad gäller förbudet mot TV-reklam för
politiska åsikter.
Låt mig till att börja med säga att regeringen har
riksdagens uppdrag att bedriva en saklig och bred
informationsverksamhet om regeringens politik i EU-
frågor inklusive resultatet av regeringskonferensen.
Det är detta uppdrag vi genomför med bl.a. informa-
tionssatsningen "Nyfiken EU".
Frågan om EU-medlemskap underställdes folket
genom en folkomröstning. Svaret blev ja, och Sverige
är sedan knappt tre år medlem i EU. Regeringen inrik-
tar sig nu på att informera om de frågor som är av
särskilt intresse för svensk del och redovisa vad rege-
ringen vill åstadkomma med medlemskapet.
Sedan förra hösten har UD informerat löpande om
de sakfrågor som kommit upp i regeringskonferensen
och regeringens syn på dessa frågor. "Nyfiken EU"
skall ses som en avslutning på denna informa-
tionsverksamhet. Syftet har hela tiden varit detsamma
- att öka intresset för de förändringar som diskuteras
inom EU-samarbetet, att fortlöpande informera om
dessa sakfrågor och att stimulera debatten.
Stora ansträngningar har gjorts från UD:s sida för
att öka intresset och bidra till en levande debatt om
EU:s nya fördrag. Ett nyhetsbrev har givits ut var
fjortonde dag och distribuerats till ett stort antal mot-
tagare. Nyhetsbrevet har även funnits att hämta på
landets folkbibliotek, och den som velat har kunnat få
en gratis prenumeration direkt hem i brevlådan. Upp-
lagan har varit 45 000 exemplar. Tillsammans med
andra berörda departement har UD arrangerat sju
stora seminarier, öppna för allmänheten. Som regel
har företrädare för olika ståndpunkter eller represen-
tanter för samtliga riksdagspartier medverkat vid
seminarierna. Att som Peter Eriksson påstå att rege-
ringsföreträdare inte ställer upp i offentliga debater
om Amsterdamfördraget är således fel.
Regelbundet genomförda mätningar visar att i ge-
nomsnitt endast fyra av tio svenskar känt till att rege-
ringskonferensen pågått. Andelen som känt till inne-
börden har varit lägre. Informationssatsningen
"Nyfiken EU" är ett försök att öka intresset för och
kunskaperna om EU-frågorna och det nya Amster-
damfördraget hos fler. Det är inte fråga om någon
"reklamkampanj" för Amsterdamfördraget, och svaret
på Peter Erikssons fråga är därför nej.
Peter Erikssons andra fråga gäller om regeringen
tänker verka för att upphäva förbudet mot TV-reklam
för politiska åsikter med hänsyn till de filmer som
sänds på TV och som ingår i informationssatsningen.
Svaret är självklart nekande.
De filmer som åsyftas innehåller inte reklam för
några politiska åsikter. Filmerna syftar enbart till att
väcka intresse kring EU-frågan. De innehåller korta
repliker om hur svenskarna ser på EU. Olika åsikter
får komma till uttryck. Filmerna slutar med frågan: -
Nyfiken EU? och hänvisar till EU-upplysningens
telefonnummer. EU-upplysningen vid riksdagen har i
uppdrag att informera om EU från en partipolitiskt
neutral utgångspunkt. När Peter Eriksson talar om att
detta skulle vara smygreklam för politiska åsikter och
att hänvisningen till telefonnumret är till för att
"tittaren skall komma i kontakt med den mer hård-
vinklade informationen" är han långt ifrån sanningen.
Utöver filmerna har annonser införts i dags- och
kvällspress. Dessa berättar mycket kortfattat om
Amsterdamfördraget. Den som vill veta mer hänvisas
dels till EU-upplysningen, dels till UD för beställning
av en broschyr om Amsterdamfördraget. Denna bro-
schyr inleds med ett förord av mig, där jag ger rege-
ringens syn på Amsterdamfördraget. I övrigt innehål-
ler broschyren en saklig redogörelse för det nya för-
draget, allt i enlighet med vårt uppdrag att informera
om regeringens EU-politik.

Anf. 2 PETER ERIKSSON (mp):
Fru talman! Jag har framställt en interpellation om
regeringens kampanj för Amsterdamfördraget. Det är
en kampanj som nu har pågått en tid och där man dels
har tagit fram en broschyr, som utrikesministern tala-
de om här, dels går ut i annonser i tidningar och TV
för att informera om Amsterdamfördraget. Framför
allt hänvisar man därvid till telefonnummer, genom
vilka det är tänkt att man skall få del av den broschyr
som regeringen har producerat.
Jag tycker för min del att det inte kan råda någon
som helst tvekan om att det här är en reklamkampanj
för Amsterdamfördraget. Jag tror också att alla de
som läser den här broschyren inser att det är så.
Låt mig bara ge ett exempel. Efter det inledande
förord som utrikesministern sade att hon hade och
som naturligtvis är vinklat utifrån den ståndpunkt som
utrikesministern intar finns det ett helt uppslag där det
framhålls att EU blir öppnare och mer av en medbor-
garnas union, att EU får större möjligheter att ingripa
effektivt när kriser blossar upp, att EU nu kan inleda
utvidgningen mot öster osv.
Jag tycker att man lika gärna kunde skriva att EU
skärper gränserna mot omvärlden och blir mer en
byråkraternas union, att EU får stora möjligheter att
sätta in soldater och militära stridskrafter runt om i
världen, att EU blir mer av en federal stat och att
utvidgningen försvåras.
Man kunde lika gärna ha haft den vinklingen, men
det är naturligtvis inte den vinkling som regeringen
vill ta fram, för regeringen har bestämt sig för att det
är fråga om ett bra fördrag och vill informera med
syftet att svenska folket skall tycka samma sak.
Därför ställer jag två frågor till utrikesministern.
Den första frågan är om det inte är rimligt att också vi
som är kritiska till EU-fördraget och till EU-
medlemskapet kan få statliga skattemedel för att in-
formera om vår syn. Den andra frågan är om inte den
reklamkampanj i TV som man också går in för borde
medföra att regeringen lägger fram ett förslag om att
det inte längre skall vara förbjudet med TV-reklam
för politiska åsikter.
Utrikesministern svarar nej på bägge dessa frågor.
Jag blir väldigt bekymrad över den inställning som
regeringen och utrikesministern ger uttryck för här. Vi
har från Miljöpartiets sida ända sedan det slutliga
förslaget till nytt fördrag togs fram mitt i sommaren
försökt få i gång debatter runt om i landet om det nya
Amsterdamfördraget. Gång på gång har vi fått nej
både från regeringens företrädare och från andra före-
trädare för s.k. ja-partier. Men nu hade vi för några
dagar sedan en ordentlig debatt om det nya Amster-
damfördraget. Jag tycker att det var bra.
Intrycket är ändå att vi nu får i stället för en öppen
demokratisk debatt ovanifrån statlig information till
medborgarna om hur verkligheten ser ut. Demokrati-
underskottet håller på att bli stort. Jag tycker att det
förvärrar det grundläggande problemet med demo-
kratiunderskottet i EU.

Anf. 3 Utrikesminister LENA HJELM-
WALLÉN (s):
Fru talman! Regeringen har gjort precis det som
riksdagen uppdrog till oss, nämligen att föra ut en
saklig, korrekt information om EU och, i det här fal-
let, Amsterdamfördraget.
Det är inte så, Peter Eriksson, att vi skall tillbaka
till något slags ja-och-nej-kampanj. Svenska folket -
även om Peter Eriksson tycker illa om det - har sagt
ja till EU. Vi är med i EU. Jag drar gärna in folkrörel-
ser och partier i en konstruktiv diskussion om EU. Jag
tror att det är bra. Men det skall inte vara utifrån de
förutsättningar Peter Eriksson talar om, nämligen att
det fortfarande skall vara ett ja-och-nej-
argumenterande. Jag tycker att Peter Eriksson är en
ganska tydlig representant för den sortens argumente-
rande. Som Peter Eriksson läser fördraget och sedan
torgför det, blir det fyllt av förvanskningar och rena
felaktigheter - för att inte säga lögner! Den typen av
information kan svenska folket inte ha någon nytta av.
Det är en sak att vi tycker olika om olika frågor.
Men för det behöver man inte förvränga fakta.
Regeringen har uppdragit åt UD:s tjänstemän att
skriva korrekt och saklig information. Om Peter
Eriksson tycker att denna korrekta och sakliga infor-
mation är en reklamkampanj, är det egentligen ett
ganska bra betyg åt Amsterdamfördraget. Det är
egentligen bra mycket bättre än vad Peter Eriksson
vill tro att det är. Alla de påståenden Peter Eriksson
gör om det nya fördraget stämmer helt enkelt inte.
Det var en debatt i förra veckan. När jag tittade i
protokollet efteråt kunde jag se minst tio stycken
direkta felaktigheter, förvanskningar, för att inte säga
förlöpningar, i Peter Erikssons beskrivningar av EU.
Den typen av negativ debatt, uppbyggd på felaktiga
grundfakta, vill jag inte ha. Vi måste ha en saklig
korrekt debatt. Det är något helt annat att vi sedan kan
tycka olika i sakfrågan.
Jag noterar att Peter Eriksson inte har mycket att
säga om innehållet i broschyren som vi har fört ut.
Det kanske beror på att han vid närmare eftertanke
finner att det han tidigare höll på inte håller längre.
Det gäller t.ex. asylfrågorna, där ni fortfarande tycks
tro att de skall innebära en stor förändring i förhållan-
de till nuet. Det är inte sant. Sverige kommer precis
som på samma sätt som tidigare att följa Genèvekon-
ventionen. EU sätter inga hinder i vägen för det. Vi är
suveräna i utrikes- och säkerhetspolitiken - som tidi-
gare.
Peter Eriksson måste hålla sig till vad som faktiskt
står i Amsterdamfördraget och inte hitta på saker som
faktiskt inte finns där.

Anf. 4 PETER ERIKSSON (mp):
Fru talman! Jag blir litet bestört. Jag får en rad
anklagelser om lögner, förvrängning av fakta och att
jag hittar på saker som inte står där. Men utrikesmi-
nistern redovisar inte ett enda exempel. Är någonting
av det jag sagt i dag felaktigt? Jag läste några rader ur
utrikesministerns egen broschyr. Vad det fel?
Jag är litet grand bestört över den här typen av
fullständigt felaktigt, demokratiskt sett oacceptabelt,
sätt att resonera. Utrikesministern säger också att
medborgarna inte har anledning att ta del av Miljö-
partiets syn på Amsterdamfördraget. Den behövs inte
för den allmänna debatten.
Om man har den synen på demokrati som utri-
kesministern gör sig till tolk för, dvs. anser att en
öppen debatt med flera åsikter är helt onödig, har jag
ingen som helst svårighet att förstå varför regeringen
med statliga skattemedel går ut med en propaganda-
kampanj. Regeringen tycks ha inställningen att vi har
passerat det stadiet.
Den här broschyren utgör en vinklad information
från regeringen. Det finns rena sakfel i den. Jag hade
nu inte tänkt att gå in på varje sådant exempel. Det
skulle ta alldeles för lång tid. Men jag har tagit upp
mer allmänt exempel på vinklingen och den retorik
som präglar aktstycket. Jag tycker också att regering-
ens sätt att använda TV-mediet, att använda både
TV 4 och den statliga televisionen för sina egna syf-
ten är stötande.
Jag skulle vilja se en seriös diskussion inom soci-
aldemokratin om dessa tendenser. Utrikesministern är
uppenbarligen över huvud taget inte intresserad av att
föra en sådan seriös diskussion, dvs. om det är rimligt
att använda den statliga televisionen och TV 4 i den
typen av reklamkampanjer. Men den diskussionen får
jag uppenbarligen inte nu. Jag tror ändå att det går att
föra en sådan diskussion med andra företrädare från
Socialdemokraterna som är mer intresserade av att
hålla en öppen demokratisk debatt där flera sidor får
komma till tals.
Jag känner mig ganska färdig med den här dis-
kussionen, eftersom utrikesministern över huvud taget
inte är beredd att diskutera på ett sansat sätt.

Anf. 5 BIRGITTA HAMBRAEUS (c):
Fru talman! Inom Centerpartiet har vi för närva-
rande ett rådslag för att de olika partiavdelningarna
och distrikten skall kunna tala om för riksdagsgruppen
huruvida de anser att Amsterdamfördraget utgör en
sådan stor förändring att det skall begäras en folkom-
röstning. Vi har i vårt parti tagit det ställningstagandet
till EU, att om det blir stora förändringar i fördraget
skall det bli en ny folkomröstning.
I vår medlemstidning har man beskrivit Amster-
damfördraget på ett stort uppslag. På den ena halvan
av uppslaget görs ungefär samma tolkning av Amster-
damfördraget som regeringen gör. På den andra hal-
van där en av våra Europaparlamenteriker och andra
får komma till tals görs en helt annan tolkning av
Amsterdamfördraget.
Det är helt uppenbart att med ett sådant fördrag
som pekar in i framtiden att det inte finns några exak-
ta fakta över hur det hela kommer att utfalla. Väldigt
mycket beror på de värderingar man har och de erfa-
renheter som finns av hur det hela har fungerat förut.
Vid folkomröstningen om vårt medlemskap i EU
gick UD ut med s.k. objektiv information. Det har
visat sig att nej-sidan som då tolkade, precis som
Peter Eriksson gör nu, UD:s material som rena propa-
gandan fick rätt. Det var inte så som UD sade, utan en
alltför rundhänt tolkning hade gjorts.
När vi 1973 bestämde oss i riksdagen för att om-
pröva kärnkraften, sade riksdagen att det behövdes ett
nytt allsidigt beslutsunderlag i frågan.
Olof Palme erkände då i interpellationsdebatter att
eftersom vi hade en regering med en politisk färg och
som hade en åsikt i frågan, kunde inte regeringen ta
fram ett allsidigt beslutsunderlag, utan man gav peng-
ar även till dem som hade en annan åsikt. Det är nå-
gonting som jag tycker att socialdemokraterna borde
fullfölja.
Det är alltså uppenbart att regeringen, som har fört
förhandlingarna om EU-fördraget och som har bundit
sig vid det som blivit, naturligtvis tycker att det är ett
bra resultat och vill framföra det i en så god dager
som möjligt. Men det kan finnas andra synpunkter. Är
det inte så, utrikesministern, att man borde också ge
pengar till dem som gör en annan tolkning? Det finns
många högutbildade, t.ex. en jurist som är EU-
parlamentariker, som gör en helt annan tolkning av
fördraget. Också den sidan bör självfallet få möjlighe-
ter till resurser. Då blir det ett intresse, då blir det den
debatt och det intresse hos folket som utrikesministern
efterlyser. När det nu bara är en propagandadrive med
en massa statliga medel, kommer folk att bli trötta och
säga: Ja, ja, det är väl som det är. Kan båda sidorna få
föra fram sina argument, då kan folket på ett helt
annat sätt intressera sig och ta ställning.

Anf. 6 Utrikesminister LENA HJELM-
WALLÉN (s):
Fru talman! Det är alldeles utmärkt att inte bara
två sidor utan att människor mera allmänt intresserar
sig för EU och lägger olika aspekter på det. Så måste
det naturligtvis vara genomgående i denna stora verk-
samhet. Det är ingenting märkvärdigt i det. Det är för
sådant som folkrörelser och partier får ganska stora
pengar. Självfallet skall det äga rum.
Det vi nu talar om och som Peter Erikssons inter-
pellation handlar om, är de grundfakta som finns i
Amsterdamfördraget. Det har enligt riksdagsbeslut
regeringen en skyldighet att föra ut information om.
Den allmänna debatt som vi bör ha bör grundas på det
sakliga innehållet i Amsterdamfördraget. Det är då
som jag tillät mig att vara kritisk mot Peter Erikssons
sätt att framföra det som står i fördraget. Eftersom det
var en TV-sänd debatt förra veckan och hans anfö-
rande var så fullt av rena osakligheter, måste det ändå
sägas. Även på en riksdagsman måste man kunna
ställa vissa krav när det gäller fakta, tycker jag.
I en folkomröstningssituation, då vi skall säga si
eller så i en fråga, kan man ge speciella pengar till
grupper som är för och emot, men vi är inte i den
situationen nu. Vi måste inse det. Vi är med i EU, och
vi måste utifrån vad vi allmänt står för sakligt granska
EU, men det är inte fråga om ja eller nej.
Jag tror att det hos många av dem som är väldigt
negativa, och där är dessvärre Peter Eriksson ett gott
exempel, är en sorts förgrämhet över att Amsterdam-
fördraget på en hel del punkter ger tydliga förbätt-
ringar. Det gäller miljöfrågorna, som vi kan hantera
bättre när fördraget väl träder i kraft. Det gäller EU:s
möjligheter att hantera kriser och konflikter som
kommer att bli något bättre än tidigare. Det blir inte
tillräckligt bra men ändå något bättre. Det gäller att få
ett öppnare EU och det gäller brottsbekämpningen.
Det här måste vi ändå tala om för svenska folket. Vi
är med i unionen, och då måste vi också tala om detta,
liksom naturligtvis det väldigt viktiga i att EU nu
kommer att arbeta mycket mera med tillväxt och
sysselsättning än tidigare. Det är vår skyldighet att
göra det. Sedan kan man alltid diskutera om det är
tillräckligt mycket, om det görs på bra sätt osv. Men
inte skall vi förneka de förändringar som faktiskt har
kommit till stånd.

Anf. 7 PETER ERIKSSON (mp):
Fru talman! Jag tror att jag hämtat mig litet grand
från de ganska oförskämda beskyllningar som Lena
Hjelm-Wallén gör sig till tolk för här. Om jag skall
recensera förra veckans debatt så tycker jag nog att
utrikesministern borde kunna ge något exempel på en
direkt felaktighet som lämnats vid den debatten. Jag
för min del tycker att utrikesministern använder all sin
tid för att tala om enbart positiva och jag tycker väl-
digt vinklade argument för att det här är bra men ger
inga upplysningar, inte heller här, om att t.ex. Sveri-
ges riksdag genom Amsterdamfördraget förlorar väl-
digt mycket möjligheter att påverka i viktiga frågor i
framtiden. Det är den vinkling som jag tror utrikes-
ministern inte vill höra.
Som utrikesministern sagt flera gånger är det up-
penbart att det inte skall vara en ja-eller-nej-debatt.
Den har vi fört färdigt. Vad är det för en konstig ana-
lys? Här skall nu Amsterdamfördraget diskuteras och
antas eller förkastas av Sveriges riksdag, men dessför-
innan bestämmer sig regeringen för att det inte skall
vara någon ja-eller-nej-debatt. Är det här bra ett sken,
en chimär? Är det bara en låtsaslek att vi i Sveriges
riksdag och i andra länders parlament skall diskutera
och eventuellt anta fördragen? Är folkomröstningarna
i andra länder, exempelvis i Danmark, också bara ett
sken och en chimär?

Anf. 8 BIRGITTA HAMBRAEUS (c):
Fru talman! Det är alldeles uppenbart regeringens
skyldighet att exakt beskriva vad fördraget går ut på.
Det har jag ingenting att invända mot. Men om man
bara tar fördragstexten blir det naturligtvis oerhört
torrt. Därefter gör man alltid urval av möjliga fakta.
Det urval man gör styrs alltid av de värderingar man
har. Det är naturligt att den som har förhandlat vill se
det hela så positivt som möjligt. Det kanske finns
saker man inte har tagit fram. Precis som Peter Eriks-
son säger skall Sveriges riksdag säga ja eller nej till
avtalet. Då måste också den sida få resurser som kan-
ske vill göra ett annat urval av fakta av möjliga tolk-
ningar. Så länge man går ut med bara det som är det
positiva är det vinklat. Vi får i konstitutionsutskottet
anledning att ta upp frågan i vår, för en gransknings-
anmälan har gjorts om den broschyr som UD har
lämnat ut.
Jag skulle vilja vädja till utrikesministern: Fundera
en gång till på om man inte rimligtvis, när man från
UD:s sida går ut med ett urval av möjliga tolkningar,
också måste ge möjlighet till andra sidan att komma
med sina. Det skulle rensa luften och göra att svenska
folket kan få förtroende för att regeringen verkligen
önskar en demokratisk debatt.

Anf. 9 Utrikesminister LENA HJELM-
WALLÉN (s):
Fru talman! Vad jag sade tidigare är att det inte är
fråga om ja eller nej till EU. Den debatten för vi inte
nu. Sverige är med i EU. Däremot är frågan vad riks-
dagen skall göra så småningom när den får proposi-
tionen: ja eller nej till Amsterdamfördraget. Säger
man nej till det, då är det Maastrichtfördraget i stället.
Det är den jämförelsen man skall göra. Det är den
jämförelsen som UD sakligt har gjort i broschyren.
UD skall inte delta i någon politisk debatt, UD skall
lämna den sakliga informationen. Sedan är det upp till
medborgarna, partierna att föra den sakliga debatten.
Den uppfattningen delar jag helt och fullt. Jag är
också beredd att överväga former för att ge ytterligare
resurser, med de anslag vi har, till dem som skulle
vilja delta i den debatten.
Som svar på Peter Erikssons direkta fråga om vad
det var för osakligheter kan jag nämna några. Peter
Eriksson påstod att EG-domstolen kommer att få ett
avgörande inflytande över vilka flyktingar som får
asyl i Sverige. Detta är fel, det får inte EG-domstolen.
När det gäller Europol påstår Peter Eriksson att vi
bygger upp överstatliga organisationer med stora
datasystem utan demokratisk kontroll och insyn. Nu
är det så att det bestäms i nationell lagstiftning, så det
är också fel.
När det gäller miljöfrågorna påstår Peter Eriksson
att det är ännu svårare att ha hårdare miljöregler, och
det är fel. Möjligheterna att ha hårdare regler finns
kvar.
Sedan gör Peter Eriksson en mängd - sju åtta
stycken - olika påståenden på utrikes- och säkerhets-
politiska området. Det påstås bl.a. att detta innebär
fullt medlemskap i Nato där vi skall ha ett totalt del-
tagande i samarbetet när det gäller krigsmateriel, att
regeringscheferna får besluta om att inrätta gemen-
samma arméer. Detta är fel, Peter Eriksson. Jag tycker
inte att sådant här skall sägas från riksdagen talarstol.

Överläggningen var härmed avslutad.

4 § Svar på interpellation 1997/98:21 om
Folkrepubliken Kinas uppträdande mot små och
självständiga stater

Anf. 10 Utrikesminister LENA HJELM-
WALLÉN (s):
Fru talman! Lennart Rohdin har frågat regeringen
på vilket sätt den tänker framföra till Folkrepubliken
Kina sitt avståndstagande till att Kina använder hot
mot stater som upprätthåller förbindelser med
Taiwan.
Kina har reagerat skarpt de gånger som Taiwans
president och vicepresident inbjudits till internationel-
la sammankomster eller fått tillfälle att besöka länder
med vilka Kina har diplomatiska förbindelser. Det har
bl.a. lett till att relationerna med Kina har varit an-
strängda en längre tid. Kina har rätt att hävda sin
ståndpunkt i Taiwanfrågan. Men att uttrycka hot,
särskilt när det sker från en starkare makts sida mot
ett litet land, hör inte hemma i umgänget mellan län-
der.
Sverige erkänner inte Taiwan som en självständig
stat. Lika litet som övriga länder som följer denna
politik kan Sverige ha mellanstatliga förbindelser med
Taiwan. Det hindrar inte att Sverige har ett omfattan-
de handelsutbyte med Taiwan och att icke-officiella
kontakter förekommer på en rad områden.
Vi vill för svensk del uppmana till ett vidgat och
mer förtroendefullt samarbete över Taiwansundet, till
nytta för hela den kinesiska befolkningen.
Den utveckling mot demokrati som skett i Taiwan
är värd uppskattning och stöd från omvärlden. En
demokratisk utveckling i Taiwan gagnar hela den
kinesiska befolkningen. Med ökad respekt för mänsk-
liga rättigheter kan Taiwan tjäna som en positiv fö-
rebild för resten av Kina.

Anf. 11 LENNART ROHDIN (fp):
Fru talman! Jag får tacka utrikesministern för sva-
ret. Den krypande underdånighet som världens stater
visar mot världens största diktatur framträder lika
klart som under det statsbesök som Folkrepubliken
Kinas ledare Jiang Zemin just nu genomför i USA.
Kritiken mot den kinesiska diktaturen och de fortsatt
omfattande övergreppen på mänskliga rättigheter
tonas ned till ett minimum. Det rör sig ändå om värl-
dens största och snabbast växande exportmarknad, om
man får tro de deterministiska framskrivningar som
alltid görs av den tillväxtstatistik som råder för tillfäl-
let.
Frånvaron av demokrati, den fullständiga noncha-
lansen inför människors rätt att ha inflytande över sin
framtid och det hämningslösa skövlandet av naturen
och de ekologiska betingelserna kan aldrig fortgå utan
allvarliga konsekvenser - inte ens i världens största
diktatur. Utvecklingen i Sydostasien den gångna hös-
ten visar bara det omöjliga i den sortens framskriv-
ningar. Undfallenhet mot diktaturer - även om det rör
sig om världens största diktatur - kan bara ge kortsik-
tiga vinster, men på bekostnad av demokratins ut-
veckling.
Utrikesministerns, och regeringens, svar på min
fråga är helt klart att den svenska regeringen inte
tänker framföra till Folkrepubliken sitt avståndstagan-
de till att Kina använder hot mot stater som upprätt-
håller de förbindelser som de önskar med Taiwan.
Panama och andra centralamerikanska republiker
ligger förvisso långt bort, men nog borde väl ändå den
nordiska solidariteten föranleda ett tydligare ställ-
ningstagande från Sveriges regering inför de ytterst
otrevliga hotelser som riktades för några veckor sedan
mot Island.
Utrikesministern framhåller med skärpa Folkre-
publiken Kinas rätt att hävda sin ståndpunkt i Taiwan-
frågan. Vidare konstaterar hon att Sverige inte erkän-
ner Taiwan som självständig stat. Nu har ju den
svenska politiken sina rötter långt tillbaka i tiden.
Taiwan med drygt 20 miljoner invånare är i dag en
globalt sett stor stat - bland de främsta ekonomierna i
världen. Dessutom är Taiwan sedan ett decennium en
blomstrande demokrati, en av de få och en av de
största i Asien, en av de få asiatiska stater där männi-
skor själva får fatta beslut om sin framtid.
Med undantag för en fyraårsperiod mellan andra
världskrigets slut och folkrepublikens utropande
1949, då fullt inbördeskrig rådde på fastlandet, har
Taiwan inte varit ens formellt en del av Kina under
det senaste seklet. Sedan snart 50 år är Taiwan en stat
med full kontroll över sitt territorium och med en
egen fungerande stats alla funktioner. Taiwans be-
folkning har större rätt att bestämma sin framtid än
någon utomstående - allra minst regimer utan någon
som helst folklig legitimitet, regimer som bygger sin
legitimitet på systematiskt förtryck av det egna folket.
Men om Folkrepubliken Kina har rätt att hävda sin
ståndpunkt och Sverige har rätt att instämma i den
uppfattning som råder i Pekings maktkorridorer, då
återstår en viktig fråga även för Sveriges regering att
svara på. 30 fria, självständiga stater på flera konti-
nenter - alla medlemmar av Förenta Nationerna - har
de rätt att hävda sin uppfattning? Har de rätt att upp-
rätthålla de förbindelser som de önskar med Taiwan?
Är den rätten folkrättsligt mindre entydig?
Det är det min fråga till utrikesministern om små
staters rätt att utan hotelser från stormakter hävda sin
uppfattning gäller. Sverige sågs en gång som talesman
för små staters lika rättigheter. Vi behöver kanske inte
ropa ut den uppfattningen varje dag, men vågar vi stå
upp för den rätten åtminstone för vårt minsta nordiska
broderland?

Anf. 12 Utrikesminister LENA HJELM-
WALLÉN (s):
Fru talman! Detta att alla stater, små som stora,
har rätt att hävda sin ståndpunkt i Taiwanfrågan eller i
andra frågor trodde jag var en självklarhet, Lennart
Rohdin. Var det inte så är jag tacksam över att få säga
detta.
Lennart Rohdins fråga gav mig tillfälle att här från
riksdagens talarstol uttrycka detta, att hot inte hör
hemma i umgänget mellan länder, särskilt inte när det
sker från en starkare stats sida mot ett litet land, dvs. i
det här sammanhanget från Kinas sida mot Island.

Anf. 13 LENNART ROHDIN (fp):
Fru talman! Det gläder mig om det råder entydig
tydlighet om vem det är som har uttryckt hot i förhål-
lande till Island för några veckor sedan. Det kan ald-
rig göras för tydligt i det internationella umgänget.
Vi kan konstatera, inte minst under de senaste tio
åren när den kinesiska ekonomiska utvecklingen har
blivit alltmer intressant för omvärlden, att i stort sett
varje gång någon demokratisk stat kommer i konflikt
med kinesiska intressen visar det sig att andra demo-
kratier är väldigt snabba att utnyttja den möjlighet
som detta innebär för att få fördelar i det samman-
hanget. Demokratiernas solidaritet inför hot från
Folkrepubliken Kina är obefintlig. Detta gäller t.o.m.
inom ramen för det samarbete som bedrivs mellan
staterna i EU. Därför finns det naturligtvis en väl-
grundad fruktan och rädsla för att om man säger nå-
gonting obehagligt skall någon annan kunna utnyttja
det tillfället.
Jag kräver inte att Sverige skall reagera skarpt och
tydligt när det gäller varje stat i världen som uttalar
eller hävdar sin uppfattning om Taiwan, men jag
tycker att det hade varit på sin plats med ett klart och
tydligt uttalande omedelbart när den kinesiska rege-
ringens officiella talesman uttryckligen hotade Island,
inte för att Island erkände Taiwan som en självständig
stat, inte för att Island hävdade att Taiwan har rätt att
vara medlem av FN utan för att man inte förhindrade
en medborgare av staten Taiwan att resa in i Island på
sin semester. Detta handlar om förbindelser som är
desamma som Sverige har med Kina. Detta skulle
alltså kunna hända även Sverige. Risken är bara att
om det händer Sverige och Sverige inte skulle böja
sig utan på samma tydliga och klara sätt som Island
stod för rätten för människor att resa in i landet, skulle
ingen annan stat ställa sig upp och uttrycka solidaritet
med Sverige inför de hotelser som vi skulle råka ut
för från Folkrepubliken Kina.
Jag konstaterar att när Taiwans president besökte
Panama i september för att delta i konferensen om
Panamakanalens framtid avstod, efter protester, FN,
USA och Mexiko från att fullfölja det deltagande som
var planerat. När den taiwanesiske vicepresidenten
planerade sin semesterresa till Europa vägrade Island,
trots hotelser från Peking, att falla undan. Besöken
under samma resa i Spanien, Frankrike och Belgien
uteblev.
Det är en brist på demokratiernas solidaritet inför
de upprepade hotelser som kommer från världens
största demokrati. Här kan vi, utrikesministern, aldrig
vara tillräckligt tydliga. Vi kan aldrig kräva andras
solidaritet om vi inte själva är solidariska i motsva-
rande situation.

Överläggningen var härmed avslutad.

5 § Svar på interpellation 1997/98:27 om of-
fentlighetsprincipen och EU

Anf. 14 Justitieminister LAILA
FREIVALDS (s):
Fru talman! Peter Eriksson har mot bakgrund av
ett inslag i TV-programmet Reportrarna frågat vad jag
avser att göra för att svenska myndigheter skall få
tillgång till handlingar från EU:s olika organ, t.ex.
kommissionen. Enligt Peter Eriksson skulle det av
inslaget ha framgått att kommissionen har avslagit en
begäran från Livsmedelsverket att få ta del av två
rapporter angående salmonellasmittat kött. Anled-
ningen till avslagsbeslutet skulle ha varit att dessa
rapporter skulle bli allmänna handlingar i Sverige.
Justitiedepartementet har vid kontakt med Livs-
medelsverket upplysts om att verket aldrig har begärt
att få ta del av några rapporter från kommissionen och
att det följaktligen inte finns något avslagsbeslut.
Däremot är det så att kommissionen tidigare till samt-
liga medlemsstater skickade ut en sammanställning av
medlemsstaternas årliga rapporter angående kontrol-
ler av restsubstanser av läkemedel i olika typer av
kött. Efter 1994 har kommissionen upphört att skicka
ut sådana sammanställningar. I stället sker nu ett utby-
te av rapporter direkt mellan medlemsländerna.
Även om verksamheten vid EU:s olika institutio-
ner och organ inte karakteriseras av lika långtgående
öppenhet och insyn som verksamheten vid svenska
myndigheter, är det viktigt att komma ihåg att det på
senare tid har skett en markant utveckling inom EU i
riktning mot större öppenhet. Ett betydelsefullt steg
togs under år 1993, då rådet och kommissionen ge-
mensamt beslöt att anta regler om allmänhetens till-
gång till rådets respektive kommissionens handlingar.
Vidare kan nämnas att Europaparlamentet helt nyli-
gen har antagit regler som i hög grad liknar rådets och
kommissionens och att alltfler av de särskilda EU-
organen antar egna offentlighetsregler. Peter Eriks-
sons påstående att EU saknar regler om handlingsof-
fentlighet är alltså felaktigt.
Av tillgänglig statistik framgår att flertalet ansök-
ningar bifalls av rådet och kommissionen. Som exem-
pel kan nämnas att för åren 1994 och 1995 biföll
kommissionen ca 85 % av de ansökningar som pröva-
des i sak. Motsvarande siffra vad gäller rådet var
78 % för år 1996.
Stor betydelse för utvecklingen av öppenheten har
också det intensiva arbete som bedrivs av Europapar-
lamentets ombudsman. Detsamma kan sägas om för-
stainstansrättens och EG-domstolens rättsbildande
verksamhet.
Alltsedan Sveriges anslutning till EU har rege-
ringen haft som mål att göra EU:s verksamhet öppna-
re. Sverige verkar mycket aktivt för ökad öppenhet
och insyn i EU:s institutioner både i det löpande råds-
arbetet och i olika mål vid domstolen.
I ett mål som i våras avgjordes av domstolens för-
stainstansrätt - Världsnaturfonden i Storbritannien
mot kommissionen - ogiltigförklarade domstolen
kommissionens beslut att inte lämna ut handlingar till
WWF. Sverige intervenerade som enda medlemsland
på WWF:s sida. Och i målet Tidningen Journalisten
mot rådet, där dom ännu inte har meddelats, har Sve-
rige intervenerat till stöd för Tidningen Journalistens
talan att rådets beslut att vägra lämna ut handlingar
skall ogiltigförklaras.
Som bekant har medlemsstaternas regeringar nyli-
gen beslutat att ytterligare stärka öppenheten inom
EU genom att införa en princip om handlingsoffent-
lighet i Amsterdamfördraget. Enligt denna princip
skall det i regel finnas en rätt att ta del av Europapar-
lamentets, rådets och kommissionens handlingar.
Svenska regeringen hade en drivande roll i förhand-
lingarna och lyckades vinna gehör bland de andra
medlemsstaterna för flera viktiga svenska krav, bl.a.
att nödvändiga begränsningar i handlingsoffentlighe-
ten skall beslutas i en gemensam rådsförordning och
inte av varje institution för sig.
Amsterdamfördragets princip om handlingsoffent-
lighet omfattar naturligtvis de handlingar som upprät-
tas inom institutionerna. Medlemsstaterna lyckades
emellertid också enas om en skrivning som inte från
offentlighetsprincipen undantar handlingar som kom-
mer in till institutionerna. Detta är en nyhet och en
väsentlig förbättring i förhållande till de regler som nu
gäller beträffande kommissionens och rådets hand-
lingar.
Under den närmaste tiden skall en rådsförordning
med gemensamma regler för parlamentet, rådet och
kommissionen utarbetas med stöd av bestämmelsen
om handlingsoffentlighet i Amsterdamfördraget. Först
skall kommissionen lägga fram ett förslag till förord-
ning och därefter skall rådet tillsammans med Euro-
paparlamentet fatta beslut. Sverige kommer natur-
ligtvis att verka för att rätten att ta del av institutio-
nernas handlingar blir så vidsträckt som möjligt. En
fråga som vi kommer att prioritera är att institutioner-
na i likhet med svenska myndigheter får skyldighet att
registrera sina handlingar i register, som är offentliga.
Kommissionen, som alltså skall lägga fram ett
förslag till en rådsförordning, har visat mycket stort
intresse av den svenska offentlighetsprincipen. Nyli-
gen var tjänstemän från kommissionen på besök i
Justitiedepartementet och Utrikesdepartementet för att
informera sig om vår offentlighetslagstiftning. Bl.a.
fick de se hur systemet med registrering av handlingar
i offentliga register fungerar i praktiken.
Jag kan försäkra Peter Eriksson om att jag som
ansvarigt statsråd kommer att göra allt jag kan för att
såväl allmänheten som medierna och svenska myn-
digheter skall få bättre insyn i EU:s verksamhet.

Anf. 15 PETER ERIKSSON (mp):
Fru talman! Jag tycker att det var ett bra svar jag
fick av justitieministern. Jag tror och hoppas att vi
står på samma sida när det gäller att försöka värna
den svenska offentlighetsprincipen i dess helhet. Den
är någonting som vi i Sverige kan vara väldigt stolta
över att ha. Jag hoppas också att vi kan arbeta för att
föra ut den till en större krets i världen. För att nu
börja väldigt positivt, tycker jag att justitieministern
gör en hel del för att hjälpa till i frågan. Problemet är
bara att EU:s regler inte alltid står på vår sida. Det
finns en del som drar åt det andra hållet så att säga.
Det som justitieministern har redovisat här är den
ena sidan av saken. De flesta av de positiva steg som
nu tas och har tagits för att stärka öppenheten inom
EU är relativt små. Men det finns en del positiva
saker, bl.a. det som står i Amsterdamfördraget om att
rådets omröstningar i större utsträckning skall vara
öppna.
Vi vet ju inte hur offentlighetsprincipen generellt
sett kommer att slå. I vilken utsträckning offentlighet
skall gälla beror på hur de mer detaljerade besluten
kommer att arta sig, t.ex. om det blir den typen av
öppna diarier som Sverige har och som justitieminis-
tern nu visar vilja att fortsätta driva i förhandlingarna.
Jag tycker att några små steg i rätt riktning har
tagits. Men när det gäller de övergripande frågorna
vet vi faktiskt inte vad effekten blir. Å andra sidan
finns det några saker som går åt det andra hållet. Det
gäller främst EU-direktiv som skall appliceras här
hemma. En oro som man känner nu i dagarna gäller
meddelarfriheten i t.ex. Europol. Frågan skall snart
debatteras här i riksdagen. § 32 i Europol handlar ju
om tystnadsplikten för anställda vid Europol och även
för svenska sambandsmän som kommer i kontakt med
Europols register. Här hamnar vi i en konflikt. Nu
väljer riksdagen och regeringen att passa litet grand i
frågan. Men framöver finns det en risk för att beslut i
EG-domstolen kan gå oss emot.
Ett annat problem som är ganska likartat gäller
datadirektivet, som vi nu är på väg att genomföra i
svensk lagstiftning. Här är det också litet grand oklart.
Kommer de nya svenska reglerna att hålla vid en
prövning i EG-domstolen? Det här tycker jag totalt
sett har gett den effekten att vi i stället för den fasta
grund offentlighetsprincipen tidigare stod på har fått
litet mer lös sand i grunden. Det är tragiskt.
När det gäller inslaget i Reportrarna hoppas jag
verkligen att justitieministern har rätt i att det var en
felaktig uppgift att Livsmedelsverket inte hade fått ut
material som man hade sökt. I det fallet blev jag lättad
över att det inte är så. Min farhåga var att det på flera
ställen kunde vara så att svenska myndigheter inte får
tillgång till EU-material.

Anf. 16 Justitieminister LAILA
FREIVALDS (s):
Fru talman! Peter Eriksson har helt rätt i att våra
ambitioner att åstadkomma en större öppenhet och
insyn i EU:s institutioner inte har varit helt problem-
fria. Det finns många som inte har full förståelse för
de principer som gäller i Sverige. Men det är väl
också något som vi måste acceptera. Vi kan knappast
kräva att andra människor som under lång tid levt
under andra förhållanden och andra system utan vida-
re skall anamma det svenska systemet och anse att det
är bra. Vi kan konstatera att vi på relativt kort tid har
åstadkommit en påtaglig förståelse för de principer
som vi har i Sverige och att man också varit beredd
att göra förändringar i EU:s eget regelverk. Det gläder
mig att Peter Eriksson ändå ser det positiva i den
utvecklingen. Men det finns en hel del kvar att göra.
Det fanns några exempel som Peter Eriksson
nämnde som oroande, där vi inte kommer fram som vi
borde, om jag förstod Peter Eriksson rätt. Jag är inte
säker på att jag delar den uppfattningen. När det gäl-
ler t.ex. Europol och frågan om vilken tystnadsplikt
som gäller för dem som arbetar där är saken den, att
för de svenska tjänstemän som arbetar i Europol gäl-
ler svenska regler, även vad gäller meddelarfrihet och
tystnadsplikt. Där sker ingen förändring bara för att
man arbetar inom ramen för det samarbete som Euro-
pol utgör.
När det gäller datadirektivet och den nya perso-
nuppgiftslagen, som bygger på detta datadirektiv, vet
säkert Peter Eriksson att jag har den uppfattningen att
vi inte har några direkta problem att tillämpa de prin-
ciper som datadirektivet ställer upp när det gäller
skyddet för de enskildas integritet å ena sidan och
offentlighetsprincipen å andra sidan. Detta är något
som är fullt möjligt att hantera.

Anf. 17 PETER ERIKSSON (mp):
Fru talman! Jag tycker att det finns en del farhågor
som man måste ta upp. En sådan gäller meddelarfrihe-
ten och Europol.
Justitieministern säger att det inte sker någon för-
ändring. Det är riktigt. När vi nu skall besluta om
Europolkonventionen i riksdagen finns det inget för-
slag som stöds av en majoritet om att man skall göra
en förändring. Det kan man säga är bra. Däremot
finns paragraf 32 i konventionen, som säger dels att
man skall ha en tystnadsplikt, dels att alla länder skall
införa en lagstiftning som gör det möjligt att också
beivra detta. Det är det som är problemet.
När vi nu inte stiftar någon lag som gör det möj-
ligt att beivra att svenska tjänstemän i Sverige som får
del av Europols handlingar hindras genom en tyst-
nadsplikt, hamnar vi i en juridisk osäkerhet. Gäller
svenska regler eller gäller Europolkonventionen? Hur
kommer EG-domstolen att döma om den här frågan
kommer upp till avgörande? Där tycker inte jag att det
är självklart att de svenska reglerna gäller. Det är
många andra bedömare som gör en liknande bedöm-
ning.
Det finns liknande exempel inom andra områden.
Datadirektivet är ett sådant område. Där finns en rad
bedömare, från jurister till journalister som engagerat
sig i just offentlighetsfrågorna, som menar att det här
på sikt kan innebära ganska stora förändringar för
svensk offentlighetsprincip. Även om förslaget till ett
nytt datadirektiv i sig inte innebär några större för-
ändringar, kan den praktiska användningen av datadi-
rektivet efter principiella uttalanden från domstolen
påverka den svenska offentlighetsprincipen på ett
negativt sätt. Det är också den typen av förhopp-
ningsvis ganska långsamma förändringar som man
kan befara inom ett antal år kan ge stora förändringar
till det sämre av den svenska offentlighetsprincipen.
Varken justitieministern eller jag kan i dag säga hur
det går. Men med en aktiv kamp från Sveriges sida
kan det hända att vi klarar oss bättre. Jag hoppas och
tror på ett sådant stöd från justitieministern.

Anf. 18 Justitieminister LAILA
FREIVALDS (s):
Fru talman! Jag vill bara göra ett påpekande för att
det skall bli tydligt och klart.
Vi har regler om tystnadsplikt för polisen, och vi
har regler om att man kan beivra brott mot tystnads-
plikten. Vi uppfyller våra åtaganden enligt konventio-
nen.

Överläggningen var härmed avslutad.

6 § Anmälan om inkomna faktapromemorior
om förslag från Europeiska kommissionen

Talmannen meddelade att följande faktaprome-
morior om förslag från Europeiska kommissionen
inkommit och delats ut till kammarens ledamöter:
Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv
om ansluten teleutrustning och ömsesidigt erkän-
nande av utrustningens överensstämmelse KOM
(97) 257
Förslag till rådets förordning om avbrytande av vissa
ekonomiska relationer med Angola för att få
UNITA att uppfylla sina skyldigheter i fredspro-
cessen KOM (97) 474

7 § Hänvisning av ärenden till utskott

Föredrogs och hänvisades
Motioner
1997/98:Sk17-Sk21 till skatteutskottet
1997/98:Ju5-Ju7 till justitieutskottet

8 § Förnyad bordläggning

Föredrogs men bordlades åter
Konstitutionsutskottets betänkanden 1997/98:KU2
och KU3
Skatteutskottets betänkanden 1997/98:SkU2-SkU4
Justitieutskottets betänkande 1997/98:JuU2
Lagutskottets betänkanden 1997/98:LU1 och LU2
Socialförsäkringsutskottets betänkande 1997/98:SfU3
Kulturutskottets betänkande 1997/98:KrU2
Näringsutskottets betänkande 1997/98:NU3

9 § Bordläggning

Anmäldes och bordlades
Proposition
1997/98:36 Återkallelse av uppehållstillstånd

Motioner
med anledning av prop. 1997/98:11 Sveriges tillträde
till CIS-konventionen och en ny lag om register i
Tullverkets brottsbekämpande verksamhet
1997/98:Sk22 av Gun Hellsvik m.fl. (m)
1997/98:Sk23 av Ronny Korsberg (mp)

med anledning av prop. 1997/98:25 Sverige och den
ekonomiska och monetära unionen
1997/98:Fi2 av Gudrun Schyman m.fl. (v)
1997/98:Fi3 av Carl Bildt m.fl. (m)
1997/98:Fi4 av Olof Johansson m.fl. (c)
1997/98:Fi5 av Lars Leijonborg m.fl. (fp)
1997/98:Fi6 av Roy Ottosson m.fl. (mp)
1997/98:Fi7 av Alf Svensson m.fl. (kd)

med anledning av skr. 1997/98:29 Euro-atlantiska
partnerskapsrådet och det fördjupade Partnerskap
för fred-samarbetet
1997/98:U7 av Göran Lennmarker m.fl. (m)
1997/98:U8 av Annika Nordgren m.fl. (mp)
1997/98:U9 av Ingrid Näslund m.fl. (kd)
1997/98:U10 av Gudrun Schyman m.fl. (v)
1997/98:U11 av Lennart Rohdin m.fl. (fp)

10 § Anmälan om interpellationer

Anmäldes att följande interpellationer framställts

den 27 oktober

1997/98:42 av Peter Eriksson (mp) till kommunika-
tionsministern
Teletaxor och riktnummerområden
1997/98:43 av Hans Andersson (v) till arbetsmark-
nadsministern
Försäkringar för personer i arbetsmarknadspolitiska
åtgärder
1997/98:44 av Sten Andersson (m) till socialministern
Systembolagets försäljningsmonopol
1997/98:45 av Ulla Löfgren (m) till miljöministern
Terrängskotrar

Interpellationerna redovisas i bilaga som fogas till
riksdagens snabbprotokoll tisdagen den 4 november.

11 § Anmälan om frågor för skriftliga svar

Anmäldes att följande frågor för skriftliga svar
framställts

den 27 oktober

1997/98:86 av Chatrine Pålsson (kd) till statsrådet
Maj-Inger Klingvall
Barnbidragsreglerna
1997/98:87 av Göran Magnusson (s) till utrikesminis-
tern
Dödsstraffet

Frågorna redovisas i bilaga som fogas till riksda-
gens snabbprotokoll tisdagen den 4 november.

12 § Anmälan om skriftligt svar på fråga

Anmäldes att följande skriftliga svar på fråga in-
kommit

den 28 oktober

1997/98:57 av Karin Pilsäter (fp) till statsrådet Tho-
mas Östros
Förändringar i reglerna för ROT-avdrag

Svaret redovisas i bilaga som fogas till riksdagens
snabbprotokoll tisdagen den 4 november.

13 § Kammaren åtskildes kl. 14.57.

Förhandlingarna leddes av talmannen.