Riksdagens snabbprotokoll 1996/97:88 Fredagen den 11 april

ProtokollRiksdagens protokoll 1996/97:88

Riksdagens snabbprotokoll Protokoll 1996/97:88 Fredagen den 11 april Kl. 9.00 - 9.17

---

Det justerade protokollet beräknas utkomma om 3 veckor

-------------------------------------------------------------------

1 § Meddelande om debatt med anledning av
vårpropositionen

Förste vice talmannen meddelade att ett medde-
lande om debatten med anledning av vårpropositionen
den 15 april kl. 13.00 delats ut till kammarens leda-
möter.

2 § Meddelande om frågestund

Förste vice talmannen meddelade att vid fråge-
stunden torsdagen den 17 april kl. 14.00 skulle föl-
jande statsråd närvara:
Statsminister Göran Persson, utrikesminister Lena
Hjelm-Wallén, finansminister Erik Åsbrink, statsrådet
Leif Blomberg, kommunikationsminister Ines Uus-
mann, miljöminister Anna Lindh, statsrådet Ylva
Johansson och statsrådet Leif Pagrotsky.

3 § Meddelande om fördröjda svar på interpel-
lationer

Till riksdagen hade inkommit följande skrivelse:

Interpellationerna 1996/97:225, 239 och 240

Till riksdagen
Interpellation nr 1996/97:225 av Göran Magnus-
son om stödområde i västra Västmanland.
Interpellation nr 1996/97:239 av Dan Ericsson om
utvecklings- och produktionscentrum på elektroni-
kområdet i Norrköping.
Interpellation nr 1996/97:240 av Olle Lindström
om regionala skillnader.
Interpellationerna kommer att besvaras torsdagen
den 17 april 1997. Skälet till dröjsmålet är utlandsre-
sa.
Stockholm den 8 april 1997
Anders Sundström

4 § Svar på interpellation 1996/97:250 om
cytologassistentutbildning

Anf. 1 Utbildningsminister CARL
THAM (s):
Herr talman! Catherine Persson har frågat mig om
vilka åtgärder jag avser att vidta för att klarlägga
behovet av cytologassistentutbildning för framtiden,
om jag avser att verka för att cytologutbildningens
innehåll och längd utreds samt om jag är beredd att
utreda och överväga förslag om ändrad ansvarsför-
delning avseende planering, genomförande och fi-
nansiering av cytologassistentutbildningen.
Jag vill först framhålla att jag kan förstå Cathrine
Perssons oro för den framtida utbildningen inom ett
för sjukvården så viktigt område som cancerdiagnos-
tik. De senaste reformerna inom högskolan har emel-
lertid ändrat planeringsförutsättningarna, och jag vill
först redogöra för dessa.
Cytologassistenter har en grundutbildning som
biomedicinska analytiker, tidigare laboratorieassisten-
ter. Denna utbildning har de senaste åren förlängts
från 90 poäng till 120 poäng. Utbildning i klinisk
cytologi anordnades tidigare som påbyggnadsutbild-
ning och omfattade då 24 poäng, dvs. den samman-
lagda utbildningstiden till cytologassistent omfattade
114 poäng.
Vid den avreglering av högskolan som 1993 års
högskolereform innebar avskaffades de tidigare all-
männa utbildningslinjerna, och i stället infördes en
examensordning. För sådana utbildningar som leder
till yrken som i någon mening är reglerade i lagar och
förordningar infördes särskilda yrkesexamina. Efter-
som de biomedicinska analytikernas yrke inte är reg-
lerat infördes inte heller någon särskild examen för
denna yrkesgrupp. Därför beslutar varje högskola
själv om denna utbildning. Utbildningen för biome-
dicinska analytiker har efter högskolereformen för-
längts generellt till 120 poäng och utvecklats olika vid
de olika vårdhögskolorna och med delvis skilda be-
nämningar på utbildningen.
Högskolereformen och avregleringen av högsko-
leutbildningarna förändrar också förutsättningarna för
eventuella påbyggnadsutbildningar. Eftersom
grundutbildningen har förlängts och därmed fått ett
delvis annat innehåll har också påbyggnadsutbild-
ningarna förändrats eller kanske upphört. De enda
som för närvarande kan överblicka detta är de enskil-
da vårdhögskolorna som ansvarar för planeringen av
utbildningarnas innehåll.
1994 års behörighetskommitté, som lade fram ett
betänkande hösten 1996, föreslog att en ny reglering
införs för biomedicinska analytiker som innebär att
yrkestiteln skyddas. Vidare föreslog kommittén att
utbildningen för biomedicinska analytiker regleras
genom att en särskild yrkesexamen införs i högskole-
förordningen och att bara de som har avlagt en sådan
yrkesexamen skall ha rätt att kalla sig biomedicinska
analytiker. När det gällde cytologassistenterna ansåg
kommittén att om grundutbildningen för biomedicins-
ka analytiker regleras kommer intresset för cyto-
logutbildningen att öka.
Remissbehandlingen har nyligen avslutats, och jag
har erfarit att socialministern avser att i höst lägga
fram en proposition om en ny lagstiftning. I det sam-
manhanget kommer regeringen naturligtvis att över-
väga om en ny yrkesexamen skall införas och i så fall
också målbeskrivning för denna. Då kommer vi också
att ta ställning till om det finns ett behov av påbygg-
nadsutbildning eller om de kunskaper som behövs för
analys av cytologprov ryms inom den treåriga
grundutbildningen, vilken ju som sagt är längre än
tidigare, för biomedicinska analytiker.
Cathrine Persson är orolig för att det inom en snar
framtid kommer att uppstå en brist på kompetent
personal med erforderlig kunskap för att analysera
cytologprover beroende på att landstingen inte längre
anordnar påbyggnadsutbildning.
Under läsåret 1995/96 flyttades sju landstings
vårdhögskolor över till den statliga högskolan. På
dessa orter är den statliga högskolan huvudman för
vårdutbildningarna. Det är dock fortfarande lands-
tinget som finansierar utbildningarna och som i ett
utbildningsavtal beställer vårdutbildningar, dvs. fast-
ställer det minsta antalet examina inom en avtalsperi-
od. I t.ex. Linköping skall sedan universitetet därut-
över erbjuda kurser för fort- och vidareutbildning
inom vårdområdet.
På de orter där vårdutbildningarna är överflyttade
till statliga högskolor kan därför högskolan i samråd
med landstinget ge påbyggnadsutbildning i klinisk
cytologi för landstingets medel. Därmed vilar ett stort
ansvar på landstingen att framhålla vilket behov de
har av olika påbyggnadsutbildningar så att det finns
tillräckligt med kvalificerad personal för den framtida
hälso- och sjukvården. På de orter där landstingen
fortfarande är huvudmän för vårdhögskolorna är det
naturligtvis bara landstingen själva som kan se och
vidta åtgärder mot en eventuell framtida brist på
cytologassistenter i den egna verksamheten.

Anf. 2 CATHERINE PERSSON (s):
Herr talman! Först vill jag tacka utbildningsminis-
tern för svaret. Jag vill dock på en del punkter fördju-
pa och utveckla diskussionen och frågeställningarna
med anledning av svaret.
Utbildningsministern skriver att de senaste årens
reformer för högskolan har ändrat planeringsförut-
sättningarna. Avregleringen av högskolan har också
fått vissa effekter. Svaret beskriver att grundutbild-
ningarna avseende bl.a. biomedicinska analytiker har
förlängts och att påbyggnadsutbildningarna har för-
ändrats eller kanske upphört. Vidare påtalas att det
bara är de enskilda vårdhögskolorna, som ansvarar för
planeringen av utbildningens innehåll, som kan
överblicka detta.
Jag skulle vilja fråga utbildningsministern: Hur
anser statsrådet att denna överblick fortsättningsvis
skall hanteras? Skall det framdeles vara endast de
enskilda högskolorna som skall ha denna överblick
vad gäller kontinuerlig uppföljning och utvärdering
avseende utbildningsinnehåll, eller skall det förhålla
sig på annat sätt och i så fall hur?
Jag kan också i svaret konstatera att socialminis-
tern avser att lägga fram en proposition i höst om ny
lagstiftning rörande behörighetsreglering, och jag
tycker att delar av det förslaget är bra.
Utbildningsministern skriver att regeringen i detta
sammanhang skall överväga om ny yrkesexamen skall
införas och i så fall också målbeskrivning för denna.
Ställning skall då också tas till om det finns ett behov
av påbyggnadsutbildning eller om de kunskaper som
behövs för analys av cytologprov ryms inom den
treåriga utbildningen till biomedicinsk analytiker.
Vid samtal med initierade på området menar dessa
att det inte skulle vara möjligt att låta det rymmas
inom grundutbildningen. De anser att det helt enkelt
inte får den plats i fördjupningen i grundutbildningen
som krävs för att ge tillräcklig kompetens. Skulle
utbildningsministern vilja kommentera detta?
Herr talman! Behovet av cytologassistenter beräk-
nas vara förhållandevis litet. Vissa uppskattar behovet
till att motsvara ca 10 utbildningsplatser vartannat år
för hela landet. Efterfrågan på utbildningsplatser i de
enskilda landstingen är således oregelbunden och
mycket liten. Följden av detta blir att det vissa år i
några landsting inte anmäls något behov, medan det
andra år kan efterfrågas 1-2 utbildningsplatser varde-
ra för några landsting. Problemet är då inte främst att
det inte är landstinget som utbildar utan att det inte
utbildas över huvud taget.
Problemet vid sådan ojämn och liten efterfrågan
hos de olika huvudmännen och i de olika högskole-
områdena är att det tidvis uppstår ett totalt utbild-
ningsbortfall, och det blir då svårt att på sikt försörja
utbildningsområdet med personal.
Uppmärksammas bör också risken för liknande
scenarion vad gäller andra s.k. smala specialiteter
inom hälso- och sjukvården - i sammanhanget kan
nämnas hematologi och fysiologi.
Utbildningsministern skriver i svaret inledningsvis
att planeringsförutsättningarna för högskolan har
ändrats. Svaret belyser också att sju landstings ut-
bildningar har förts över till den statliga högskolan
och att landstinget fortsättningsvis finansierar och
beställer utbildning i utbildningsavtal. På vilket sätt
menar utbildningsministern att detta skulle förändra
den rådande situationen, att det saknas utbildnings-
platser och finns för få sökande?
Jag vill också fråga om utbildningsministern kan
tänka sig någon form av nationellt ansvar vad avser
utbildning för arbete inom s.k. smala verksamhetsgre-
nar inom hälso- och sjukvården. Det nationella ansva-
ret skulle t.ex. kunna omfatta uppgifter som att konti-
nuerligt, efter uppgifter från de olika landstingen,
göra en samlad bedömning av utbildningsbehov för
avsedd verksamhetsgren, göra utbildningsplan för
flera år, planera för samt genomföra utbildning alter-
nativt erbjuda eller ålägga utbildningsanordnare att
göra det. Avsikten med detta skulle vara att säkerstäl-
la tillgången på kompetent personal.
Jag vore tacksam om utbildningsministern ville
kommentera även detta.

Anf. 3 Utbildningsminister CARL
THAM (s):
Herr talman! Det nuvarande systemet för vår hög-
skola bygger på att högskolorna själva i allt väsentligt
fattar beslut om sina utbildningar. Det betyder natur-
ligtvis inte att de gör detta oavsett och utan hänsyn
tagen till arbetsmarknaden.
När det gäller den offentliga arbetsmarknaden fö-
rekommer självklart också kontakter mellan högsko-
lorna och företrädare för olika yrkesområden. I fråga
om landstingen och utbildning av vårdpersonal finns
en speciell situation genom att landstingen ända fram
till nu, och fortfarande i betydande utsträckning, själ-
va ansvarar för vårdutbildningarna. Det har naturligt-
vis också inneburit att man har kunnat anpassa ut-
bildningen och dess dimensionering och inriktning
med hänsyn tagen till landstingens behov. Jag tror att
det här systemet i grunden är det enda möjliga. Det är
omöjligt för staten att överblicka varje specifikt ut-
bildningsbehov och reglera det på nationell nivå. Det
gäller också i det här fallet.
Ändå vill jag gärna säga att det finns vissa pro-
blem och vissa nackdelar med det här systemet, som
med de flesta system naturligtvis. En sådan är att det
är svårt att få en riktig överblick över situationen. Den
ena högskolan är naturligtvis inte alltid helt medveten
om vad den andra gör. Det kan möjligen leda till vissa
problem.
I den mån som landstingen uppfattar att det finns
problem när det gäller att få fram kompetenta cytolo-
ger är jag övertygad om att man både enskilt och
samlat, t.ex. genom Landstingsförbundet, tar upp en
diskussion med någon eller några högskolor om en
eventuell påbyggnadsutbildning, om en sådan är nöd-
vändig. Det finns ju en kvalificerad utbildning i bot-
ten. Men om en sådan är nödvändig, utöver vad som i
dag erbjuds, borde det inte vara några svårigheter för
landstingen att ta upp diskussioner med en högskola
om att anordna en sådan utbildning. Det är, som på-
pekades av Catherine Persson, en mycket begränsad
yrkeskategori det här handlar om.
Till sist vill jag ändå säga, som jag också framför-
de i mitt svar, att vi får överväga om man behöver
införa en särskild yrkesexamen i samband med att vi
utformar en proposition på grundval av 1994 års
behörighetskommitté. I så fall blir också utbildningen
på det här området reglerad på ett annat sätt än vad
som är fallet i dag. Då får man naturligtvis också ta
ställning till om grundutbildningen är tillräcklig eller
om det därutöver behövs en påbyggnadsutbildning.

Anf. 4 CATHERINE PERSSON (s):
Herr talman! Som jag uppfattar det innebär det
egentligen ingen större skillnad om det är landstinget
eller staten som är huvudman när det gäller att lösa
just det här problemet. Det handlar om samordningen
mellan högskolorna.
Jag skulle gärna vilja fråga utbildningsministern
om statsrådet tror att samordningen kommer att kunna
bli bättre i och med att det är den statliga högskolan
som har ansvaret. Det är just samordningen som är
problemet i det här avseendet. Det efterfrågas mycket
få utbildningsplatser i varje landsting, och samord-
ningen har inte varit så god.
Sedan skulle jag också vilja fråga om sättet att fi-
nansiera utbildningen. I dag görs det i sju landstings-
områden via någon form av utbildningsavtal. Jag
skulle vilja fråga om tanken är att utbildningen skall
bli statlig i hela landet och i så fall också inom vilket
tidsperspektiv.
Jag skulle också vilja fråga om det skulle vara
möjligt att ha någon form av nordisk samordning för
att lösa de här problemen. De är likartade i våra nor-
diska grannländer. Vilka förutsättningar skulle kunna
finnas kring detta? Finns den möjligheten redan för
högskolorna?

Anf. 5 Utbildningsminister CARL
THAM (s):
Herr talman! Det pågår förhandlingar mellan sta-
ten och vissa landsting när det gäller övergången från
landstingen till den statliga högskolan. Detta är i en-
lighet med ett enigt riksdagsbeslut som fattades på
våren 1994.
Däremot finns inget krav från statens sida på att de
landstingskommunala vårdhögskolorna skall övergå
till staten. Det är ett frivilligt åtagande från landsting-
en. Fördelen med detta är, och det var också bakgrun-
den till riksdagens beslut, att man därigenom skulle
kunna få en bättre vårdutbildning, med ökad kvalitet
och en närmare koppling till den vetenskapliga hög-
skoleutbildningen. Men det är helt rätt som Catherine
Persson säger, att samordningen mellan olika utbild-
ningar inte direkt påverkas av detta. Precis som när
det gäller andra högskoleutbildningar bestämmer den
statliga vårdutbildningen själv om sin utbildningsupp-
läggning, utöver det som är fastställt av särskilda
examensbestämmelser.
I den mån det behövs någon samordning utöver
den som landstingen själva kan åstadkomma är natur-
ligtvis statsmakterna beredda att åta sig det. Jag är
dock inte säker på att det verkligen behövs. Det är en
sak som vi får bestämma i samband med att vi tar
ställning till Behörighetskommitténs betänkande.
Finansieringen är en överenskommelse mellan
staten och landstingen i de olika sammanhangen, och
några förändringar därvidlag är för närvarande inte
planerade. Man får se på sikt hur det skall utvecklas.

Anf. 6 CATHERINE PERSSON (s):
Herr talman! Jag vill till sist bara säga att jag ser
fram emot den proposition som skall vila på Behörig-
hetskommitténs betänkande. Jag hoppas att vi skall få
en lösning på detta problem. Tack så mycket!

Överläggningen var härmed avslutad.

5 § Bordläggning

Anmäldes och bordlades
Jordbruksutskottets betänkande
1996/97:JoU11 På väg mot ett ekologiskt hållbart
samhälle

Näringsutskottets betänkande
1996/97:NU10 Vissa näringspolitiska frågor

Arbetsmarknadsutskottets betänkande
1996/97:AU10 Omstrukturering av AmuGruppen AB

6 § Anmälan om frågor för skriftliga svar

Anmäldes att följande frågor för skriftliga svar
framställts
den 11 april

1996/97:445 av Karin Pilsäter (fp) till kommunika-
tionsministern
Lotsutskiken på landsort
1996/97:446 av Sivert Carlsson (c) till miljöministern
Planerad likströmsförbindelse mellan Sverige och
Polen
1996/97:447 av Ragnhild Pohanka (mp) till justitie-
ministern
Våld mot kvinnor
1996/97:448 av Ragnhild Pohanka (mp) till jord-
bruksministern
Samernas rättigheter
1996/97:449 av Ragnhild Pohanka (mp) till justitie-
ministern
Hets mot folkgrupp

Frågorna redovisas i bilaga som fogas till riksda-
gens snabbprotokoll tisdagen den 15 april.

7 § Kammaren åtskildes kl. 9.17.

Förhandlingarna leddes av förste vice talmannen.