Riksdagens snabbprotokoll 1996/97:63 Tisdagen den 11 februari

ProtokollRiksdagens protokoll 1996/97:63

Riksdagens snabbprotokoll Protokoll 1996/97:63 Tisdagen den 11 februari Kl. 14.00 - 15.07

---

Det justerade protokollet beräknas utkomma om 3 veckor

-----------------------------------------------------------

1 § Justering av protokoll

Justerades protokollen för den 4 och 5 februari.

2 § Återkallelse av motion

Talmannen meddelade att Yvonne Ruwaida och
Peter Eriksson (båda mp) i skrivelse den 7 februari
återkallat den av dem väckta motionen 1996/97:Ju212
Säkerhetspolisen m.m.

Talmannen meddelade att hon avskrivit denna
motion.

Skrivelsen lades till handlingarna.

3 § Meddelande om fördröjda svar på interpel-
lationer

Till riksdagen hade inkommit följande skrivelser:

Interpellation 1996/97:162

Till riksdagen
Interpellation 1996/97:162 av Göte Jonsson (m)
om äganderätten och miljövården.
Interpellationen kommer att besvaras torsdagen
den 6 mars 1997.
Skälet till dröjsmålet är arbetsanhopning.
Stockholm den 5 februari 1997
Anna Lindh

Interpellation 1996/97:139

Till riksdagen
Interpellation 1996/97:139 av Erling Bager (fp)
om riksdagsbeslutet rörande handlingsplan mot buller.
Interpellationen kommer att besvaras torsdagen
den 6 mars 1997.
Skälet till dröjsmålet är arbetsanhopning.
Stockholm den 4 februari 1997
Anna Lindh

Interpellation 1996/97:152

Till riksdagen
Interpellation 1996/97:152 av Gunnar Hökmark
om kulturpolitiken.
Interpellationen kommer att besvaras torsdagen
den 27 februari 1997.
Skälet till dröjsmålet är att interpellanten inte kan
ta emot svaret på tidigare utsatt datum.
Stockholm den 6 februari 1997
Marita Ulvskog

4 § Svar på interpellation 1996/97:102 om
asylsökande i Sverige

Anf. 1 Statsrådet PIERRE SCHORI (s):
Fru talman! Lennart Rohdin har ställt följande tre
frågor till mig:
Hur bedömer regeringen utvecklingen mot demo-
krati i Albanien, särskilt vad gäller den politiska ut-
vecklingen, utvecklingen av det rättsliga och polisiära
systemet och utvecklingen vad gäller skyddet av de
mänskliga rättigheterna? Hur avser regeringen att
fortsättningsvis behandla och bedöma principiellt
viktiga fall som asylansökningar från i Sverige verk-
samma diplomatiska företrädare för sitt land? Och
slutligen: Hur avser regeringen att göra avvägningen
mellan vad en asylsökande i Sverige kan komma att
drabbas av i sitt hemland, dels i formella rättsliga
procedurer, dels i form av utanför det rättsliga syste-
met organiserade trakasserier från landets styrande?
Albanien är Europas fattigaste land och var under
många år dess mest isolerade. Kommunistdiktaturens
fall har öppnat Albanien för det övriga Europa. En
utveckling mot demokrati har inletts och ett rättssys-
tem som mer liknar andra europeiska länders håller på
att etableras. Bristerna är emellertid fortfarande avse-
värda.
Det politiska livet präglas alltjämt av de många år
som landets befolkning tillbringat i totalitär avskild-
het. Det gäller inte bara regeringens utan även oppo-
sitionens uppträdande, med ett hårt polariserat de-
battklimat. Regeringspartiet har på ett oroande sätt
smält samman med statsförvaltningen.
Parlamentsvalen i maj i fjol väckte frågan om i
vilket skick den albanska demokratin egentligen be-
fanns sig. Olika valobservatörer rapporterade om
omfattande valfusk och oppositionspartierna drog
tillbaka sitt deltagande på valdagskvällen. Resultatet
blev ett parlament där 122 av 140 ledamöter hör till
det regerande partiet, och de få invalda ledamöterna
från oppositionen bojkottar arbetet. Omvärlden kriti-
serade samfällt procedurerna kring valet. Denna kritik
bidrog till att de lokala valen i oktober 1996 fick ett
bättre genomförande och att oppositionen också del-
tog i dessa val. Valen föranledde ingen kritik från
valobservatörerna.
Motsvarande utveckling finns när det gäller
mänskliga rättigheter. Situationen har fram till den
senaste tidens händelser förbättrats stegvis. Systema-
tiska förföljelser av enskilda personer kan knappast
sägas ha förekommit. Men trots detta registrerades
under år 1996 flera fall av brott mot de mänskliga
rättigheterna, främst i samband med valen i maj. Vi-
dare har några tveksamma domar i de rättsliga proces-
serna mot den kommunistiska diktaturens högre funk-
tionärer väckt uppmärksamhet. Den s.k. antifolk-
mordslagen förbjuder dessutom sådana funktionärer
att kandidera i val fram till år 2002. Jag har själv
under ett besök i Albanien kritiserat denna lag. Inga
dödsstraff har rapporterats under de senaste åren.
Albaniens övergång från en isolerad, auktoritär
planekonomi till demokrati, marknadsekonomi och
rättssäkerhet är givetvis en mödosam process. Landets
invånare tvingas genomlida svåra ekonomiska och
sociala påfrestningar. Den senaste händelseutveck-
lingen kring de s.k. pyramidspelen visar vilka djupa
problem som finns för människorna i Albanien.
Albanien har ratificerat flera viktiga konventioner
om mänskliga rättigheter. Inte minst viktigt är att man
i oktober ratificerade den europeiska konventionen
om de mänskliga rättigheterna med de rättssäkerhets-
garantier och den uppföljning som detta medför. Al-
banien är sedan juni 1995 medlem i Europarådet.
Landet har gjort ansträngningar för att modernisera
lagarna och har gjort framsteg på det rättsliga områ-
det, inklusive det skydd för mänskliga rättigheter som
krävs av medlemsstaterna i Europarådet.
Fru talman! Den andra frågan gäller asylansök-
ningar från i Sverige verksamma diplomatiska före-
trädare för andra länder. Regeringens bedömning av
en asylsökande diplomats ansökan måste liksom
myndigheternas grunda sig på behovet av skydd i det
enskilda fallet. Den särskilda situation som kan finnas
för diplomatiska företrädare vägs alltså in i bedöm-
ningen. De tydligare grunderna för skydd, som riks-
dagen beslutade om i december förra året, gäller även
för denna kategori skyddssökande.
En i Sverige verksam diplomat kan alltså räkna
med att på samma sätt som andra, i enlighet med
utlänningslagen, få skydd i vårt land, om han eller hon
riskerar att bli förföljd i sitt hemland. I det aktuella
fallet har frågan gällt om den asylsökande kan komma
att ställas inför rätta eller få något disciplinstraff för
misstag eller förseelser i sin tjänst som ambassadör.
Regeringen har inte bedömt att detta har med even-
tuell risk för förföljelse att göra. Med hänsyn till
kvarvarande osäkerhet inför det albanska rättssyste-
met har Utrikesdepartementet ändå bedömt det som
angeläget att följa upp att den förre albanske ambas-
sadören får en rättvis och rättssäker behandling vid
återkomsten till sitt land. I ett frågesvar till Lars Lei-
jonborg förklarade jag nyligen att jag avsåg att vidta
sådana åtgärder i detta fall.
Den tredje frågan gäller vilken betydelse det kan
ha om risken för förföljelse avser åtgärder genom
formella rättsliga procedurer eller om den sker utanför
det rättsliga systemet genom organiserade trakasseri-
er. I princip är det naturligtvis inte någon skillnad i
dessa fall. Karaktären och graden av förföljelse i det
enskilda fallet är det avgörande för beslutet. Självfal-
let kan det dock vara svårare och mer tidsödande att
klarlägga om myndigheter i ett land organiserar tra-
kasserier än om de åtalar en person. Det är därför
viktigt att ta till vara de olika möjligheter till infor-
mation som finns, och jag kan försäkra Lennart
Rohdin om att detta också är vad som fortlöpande
sker.
Jag vill i detta sammanhang erinra om vad rege-
ringen uttalat i sin proposition om migrationspoliti-
ken, nämligen att en kombination av olika trakasserier
och inskränkande åtgärder kan utgöra grund för flyk-
tingskap, även om varje åtgärd för sig inte gör det.

Anf. 2 LENNART ROHDIN (fp):
Fru talman! Det är naturligtvis jobbigt när man har
otur. Det kan man ju ha. Det är möjligt att statsrådet
inte förutsåg den händelseutveckling som har varit i
Albanien de senaste veckorna eller den senaste måna-
den när beslutet i det här aktuella fallet, som har för-
anlett min interpellation, fattades den 19 december.
Men mindre än två månader senare ligger Albanien
och dess stora inrikespolitiska problem av olika slag
fullt öppet för oss alla, oavsett om vi har varit intres-
serade av landet tidigare. Det gör det naturligtvis
svårare att förklara det som har hänt i detta fall.
Jag konstaterar, naturligtvis med instämmande, att
landet brottas med väldiga ekonomiska och sociala
svårigheter. Det återkommer på olika sätt i svaret från
statsrådet. Jag hoppas verkligen att det inte skall tol-
kas som en ursäkt för de förhållanden som råder i
Albanien.
För exakt en månad sedan - den 11 januari - kun-
de ett svenskt TV-reportage i svensk TV visa tydliga
öppna och kusliga interiörer för hur de polisiära
myndigheterna fungerar i Albanien mot dem som inte
uppträder på ett önskvärt sätt, oavsett om det är ut-
ländska journalister eller inhemska medborgare. De
senare har nog större anledning att vara bekymrade
över den praktik som finns.
Statsrådet hänvisar till att det fanns en mycket om-
fattande internationell kritik mot de parlamentsval
som ägde rum i maj -96, bl.a. från OSSE:s demokrati-
institut ODIHR, men konstaterar också att lokalvalen
i oktober -96 förlöpte med ett bättre genomförande.
De föranledde enligt statsrådet ingen kritik från va-
lobservatörerna.
Jag har en fråga till statsrådet Schori. Varför kom
det ingen kritik från OSSE:s demokratiinstitut
ODIHR när det gällde genomförandet av de lokalval
som ägde rum i oktober -96?
I sitt svar säger statsrådet att utvecklingen har gått
i positiv riktning fram till den senaste tidens händel-
ser. Det är klart att det inte går att hävda någonting
annat med tanke på det som har kommit fram. För
egen del är jag nog ändå beredd att bedöma det hela
som att det möjligen var otur, men att det snarare
gjordes en optimistisk bedömning i december av
utvecklingen i Albanien, som bättre skulle passa de
inrikespolitiska syftena. Den som läste Svenska Dag-
bladet i går kunde konstatera att det är ett rätt vanligt
förekommande inslag i den politiska debatten att
tillrättalägga verkligheten utifrån de inrikespolitiska
syftena.
Jag har också ställt frågan när det gäller diploma-
ter och för den delen naturligtvis även andra höga
företrädare för länder som begär asyl. Kan det egent-
ligen finnas ett känsligare ärende att hantera i asyl-
processen? I detta fall vet vi att den ambassadör som
hoppade av har utsatts för en rätt omfattande tid-
ningskampanj på hemmaplan - knappast från opposi-
tionens sida, utan från dem som han har reagerat
emot.
Jag skulle vilja ställa en fråga till statsrådet. Vilka
andra fall har funnits de senaste åren, och vilka andra
grunder har funnits för att ge andra utländska diplo-
mater asyl eller permanent uppehållstillstånd i Sveri-
ge?

Anf. 3 Statsrådet PIERRE SCHORI (s):
Fru talman! Lennart Rohdin talar om otur. Jag
förstår inte vad han menar. Det är i så fall inte mer
otur än vad han själv har när han skriver följande i sin
interpellation: Sedan kommunismens fall i Albanien
är landet på väg mot demokrati.
Självfallet kan vi när vi diskuterar läget i Albanien
se att det är rätt kaotiskt. Man diskuterar just nu i
parlamentet om man skall införa undantagstillstånd i
landet eller inte, dvs. om man skall följa presidentens
rekommendation om att göra detta. Parlamentet kan
avvisa det, och då blir det inget undantagstillstånd.
Varför är det kaotiskt i landet? Vi vet alla att en
omfattande svindel, där förtvivlade människor har
blivit av med alla sina sparpengar på ett konstigt spel
- pyramidspelet - har lett till kravaller och uppror.
Det är en sak. Det är lägesbeskrivningen i Albanien
just nu. Det förändrar inte det faktum att det finns
vissa demokratiska grunddrag, som jag har beskrivit,
som ligger fast. Man är med i Europarådet. Man har
att följa regler, och man kan då också utsättas för
uppföljning och granskning av övriga länder, och man
kan få se till att saken rättas till. Det är en sak.
Den andra saken som vi diskuterar här är flykting-
politikens regler, lagen som sådan och huruvida det
finns skäl för asyl för den före detta ambassadören
från Albanien här i Sverige. Det är en annan sak. I
båda fallen har jag givit ett svar som jag tycker är
tydligt.
Vi har också följt upp, som jag sade i mitt svar,
situationen för personer som skulle kunna befinna sig
i samma belägenhet som den här aktuella personen.
Vi har talat med Amnesty. Vi har talat med FN:s
flyktingkommissarie, som också har ett kontor. Det
finns mot den bakgrunden ingen anledning att nu
ändra den bedömning som gjordes, och det fanns
heller ingen anledning att göra det då vi förde sådana
samtal tidigare.

Anf. 4 LENNART ROHDIN (fp):
Fru talman! Jag har förvisso tidigare blivit varnad
för att använda mig av ironi i talarstolen, och detta var
väl ett nytt belägg för att man inte skall göra det. Jag
menar inte att det är otur, statsrådet Schori. Jag menar
att det var en avsiktligt felaktig bedömning av ut-
vecklingen i Albanien, som inte alls har förändrats
väsentligt de senaste veckorna utan som snarare har
understrukits och kommit ut till allmänhetens känne-
dom på ett helt annat sätt.
Vi har kunnat se, inte minst under det senaste året,
hur stora svårigheter det är i Albanien med den de-
mokratiska utvecklingen och med respekten för de
mänskliga rättigheterna, trots att man har anslutit sig
till olika internationella instrument, vilket i och för sig
är välkommet.
Jag frågade statsrådet i mitt förra inlägg vad det
kommer sig att OSSE:s demokratiinstitut ODIHR,
som mycket allvarligt kritiserade parlamentsvalen i
maj, inte hade någon kritik mot hur lokalvalen i okto-
ber -96 genomfördes. Jag skulle vilja ha svar på den
frågan.
När det sedan gäller det aktuella fallet har rege-
ringen hängt upp sig väsentligt på vad som skulle
kunna inträffa i form av formella rättsliga åtgärder
mot ambassadören vid en återkomst till Albanien. Jag
tycker att det vi känner till om Albanien både före och
efter kommunismens fall tyder på att de ledande or-
ganen och de polisiära och rättsliga myndigheterna i
väldigt hög grad - det framskymtar även i statsrådets
svar - fortfarande präglas av de förhållanden som
gällde före kommunismens fall, och att det i hög grad
är samma människor som verkar. Hur kan man göra
den bedömningen att den formella rättsliga procedu-
ren är det enda väsentliga i sammanhanget? Jag tror
att var och en som känner till förhållandena i Albani-
en är medvetna om att det är långt mycket större ris-
ker förknippade med det som kan hända utanför det
legala systemet för den som på något sätt sätter sig
upp mot det rådande systemet. Det tycker jag är nå-
gonting som måste vara väl så viktigt att väga in i
sammanhanget.
Nu säger statsrådet Schori att man noga kommer
att följa utvecklingen för ambassadören. I sitt svar till
Lars Leijonborg framhöll statsrådet att man har in-
struerat Sveriges ambassadör i Rom, tillika ambassa-
dör i Tirana, att följa utvecklingen och ta upp den
med de lokala myndigheterna. Då frågar jag mig:
Varför då? Om vi hade skickat ut en person som hade
begärt asyl från Norge kan jag inte föreställa mig att
samma försiktighetsåtgärder skulle ha vidtagits från
den svenska regeringens sida, men det sker när det
gäller Albanien. Det finns naturligtvis en orsak. Orsa-
ken är den, att det finns risker som man inte kan bort-
se ifrån mot bakgrund av den politiska utvecklingen i
Albanien.
Det är precis detta asylpolitik handlar om. Det
handlar om att ge människor skydd när det finns up-
penbara risker som man inte kan bortse ifrån, även om
man tror och hoppas att det inte skall behöva bli all-
var.
Om man följer upp det här, och om det går snett
trots att man har observerat, då är det för sent, statsrå-
det, åtminstone för den som har drabbats.

Anf. 5 Statsrådet PIERRE SCHORI (s):
Fru talman! Lennart Rohdin försöker blanda ihop
två saker; läget i Albanien och frågan om huruvida
den här aktuella personen har asylskäl, skäl att få
stanna i Sverige, eller inte. Läget i Albanien är inte
sådant att man ger kollektiv asyl till alla som vill
komma därifrån eller som påstår att de skulle utsättas
för trakasserier. Inget land tillämpar den politiken.
Läget i Albanien är kaotiskt nu, men det är inte så att
det finns någon systematisk förföljelse.
Jag vill också erinra om att den regering som sitter
där, och som agerar ganska självsvåldigt, är en anti-
kommunistisk regering, en borgerlig regering. Op-
positionen är nu den omvända. Den består av f.d.
kommunister i det s.k. socialistpartiet. Mig veterligt
har inte den förre ambassadören något att frukta från
regeringen som sådan.
Varför har vi bett vår ambassadör att följa upp det
här fallet? Ja, det är klart att det alltid är bra - ambas-
sadören skulle ju i alla fall dit på besök - att följa upp
en fråga som är så pass diskuterad här i Sverige. När
dessutom den albanska ambassaden i Stockholm har
gått ut med ett offentligt pressmeddelande och sagt att
den förre ambassadören inte riskerar någonting när
han kommer hem - det finns ingen lagparagraf som
han skulle kunna åtalas för - så är det viktigt, menar
jag, att vår ambassadör, när han åker ned till Tirana i
Albanien, frågar: Gäller det här? Jag vill se det som
näst intill en garanti, ett löfte, att den här personen
inte skall drabbas av någonting när han kommer till-
baka.
Ambassadören på platsen har fått försäkringar av
både utrikesministern och presidenten att detta utta-
lande gäller och att man i praktiken ser den här frågan
som utagerad från regeringens sida. Därmed har vi
fått bekräftelse från högsta ledningen på att så är
fallet.

Anf. 6 LENNART ROHDIN (fp):
Fru talman! Det är förvisso så att det inte är en
kommunistisk regim i dagens Albanien, men statsrå-
det Schori vet ju, inte bara som biträdande utrikesmi-
nister utan också som en av vårt lands mest erfarna
och kunniga utrikespolitiker, mycket väl att både den
nuvarande albanske presidenten och många andra
lokala makthavare i dagens Albanien definitivt inte
tillhörde oppositionen eller de avvikande, utan att de
tvärtom tysta och snälla tjänade även det föregående
systemet. Det framgick ju inte minst av det TV-
reportage som vi kunde se i svensk TV för en månad
sedan att mycket av kulturen från den tiden fortfaran-
de lever kvar.
Jag kan föreställa mig, trots det jag sade om stats-
rådets utrikespolitiska kunnighet, att den albanske
ambassadören är ännu mer väl insatt i hur det funge-
rar i verkligheten i Albanien. Problemet är ju inte att
man skall ge kollektiv asyl till alla från Albanien som
begär det. Här handlar det om en person, en ledande
företrädare för den nuvarande regimen, som har
kommit i konflikt med denna. Det är en sådan person
som det naturligtvis finns särskild anledning att titta
närmare på.
Jag konstaterar att statsrådet fortfarande inte har
svarat på frågan varför det inte kom någon kritik från
OSSE:s demokratiorgan ODIHR när det gällde de
lokalval som ägde rum i oktober - till skillnad från
den mycket omfattande och förödande kritik ODIHR
avgav i fråga om parlamentsvalen i maj. Svaret, stats-
rådet, är att den albanska regeringen vägrade att släp-
pa in valobservatörerna från ODIHR för att följa
lokalvalen. Det säger väl en hel del om situationen.

Anf. 7 Statsrådet PIERRE SCHORI (s):
Fru talman! Den förre ambassadören har inlämnat
en ny ansökan om att få sitt fall prövat. Den ligger nu
för behandling hos myndigheterna. Då kommer vi att
få besked om huruvida den förre ambassadören har
skäl för asyl i Sverige på grund av nya omständigheter
eller inte. Med anledning av läget i Albanien har han
det dock inte, och med anledning av det Lennart
Rohdin nu sade, att han skulle vara i konflikt med den
sittande regeringen, har han det inte heller. Den sit-
tande regeringen har ju högtidligen sagt till vår am-
bassadör att det inte längre finns några problem dem
emellan. Det gäller för oss, och det skall vi också se
till att det gäller.

Överläggningen var härmed avslutad.

5 § Svar på interpellation 1996/97:166 om id-
rottens kommersialisering

Anf. 8 Statsrådet LEIF BLOMBERG (s):
Fru talman! Lars Stjernkvist har frågat mig om jag
avser att vidta några åtgärder med anledning av en
ökad kommersialisering av vissa delar av idrottsrörel-
sen.
Jag delar den oro som Lars Stjernkvist ger uttryck
för i sin interpellation. Det stora kommersiella intres-
se som under senare år kommit att riktas mot elitidrot-
ten har kraftigt förändrat de ekonomiska förutsätt-
ningarna för idrottsutövandet. Resultatet har blivit att
utövare av idrotter med stort medialt intresse har fått
väsentligt bättre förutsättningar för såväl träning som
tävling än vad som gäller för utövare av andra idrot-
ter. Samtidigt som egenfinansieringen är viktig, kan
en alltför stor tilltro till de kommersiella krafterna
inom idrotten leda till en ensidig fokusering på elitni-
vån och de internationella resultaten.
Detta övervägande är en anledning till det beslut
som regeringen fattade den 24 oktober förra året om
att tillsätta en parlamentarisk kommitté med uppdrag
att se över målen för det statliga stödet till idrotten.
Kommittén skall redovisa sitt uppdrag senast den 31
december i år. Det är min uppfattning att staten lik-
som tidigare bör känna ett särskilt ansvar för bredd-
och motionsidrottens utveckling i Sverige. Det all-
männas insatser måste även fortsättningsvis ta sig
uttryck i att stödja barn- och ungdomsverksamheten
och det demokratiskt organiserade föreningslivet.
Goda förutsättningar för de ideellt arbetande ledarnas
värdefulla insatser för idrottens spridning i landet är
viktigt.
På samma sätt är det viktigt att idrottsrörelsen
själv noga funderar på hur man bäst genomför de
ambitiösa etiska målsättningar man har formulerat i
sina beslutande församlingar. Idrottsrörelsen måste ta
avstånd från den brist på etik som vissa ledare och
aktiva ger uttryck för genom skattebrott och annat
fiffel.
Idrottsrörelsens trovärdighet skapas av idrottsrö-
relsen självt. Det är min övertygelse att den kan mot-
verka dessa negativa krafter. Det är också den svens-
ka idrottsrörelsen som själv i form av en frivilligt
demokratiskt organiserad folkrörelse måste vidta de
nödvändiga åtgärderna.
Att pröva frågor som dessa ingår som jag tidigare
sagt i det uppdrag som den parlamentariska kommit-
tén har när det gäller utvärderingen av det statliga
stödet till idrotten. Det är enligt min mening inte rim-
ligt att allmänna bidrag lämnas till verksamheter som
motarbetar de grundläggande krav i samhället som
alla medborgare ställs inför.
Det är samtidigt viktigt att notera att denna mörka
bild inte speglar den stora bredden inom svensk id-
rott. Vi skall inte glömma bort den glädje och beund-
ran vi alla känner inför de framgångar och fantastiska
personliga insatser som ligger bakom många elitidrot-
tares prestationer. Det är angeläget att elitidrotten har
goda förutsättningar i Sverige. Regeringens uppslut-
ning bakom idrottsrörelsen och Stockholms kommun
för att få arrangera de olympiska sommarspelen i
Stockholm år 2004 är ett gott exempel på detta. Ett
olympiskt spel i Sverige kommer att bli en folkfest
som skapar mycket goda förutsättningar för såväl
idrott och näringsliv som för samhället i övrigt. Vi
måste våga anta den utmaningen.
Låt mig avslutningsvis säga till Lars Stjernkvist att
regeringen följer utvecklingen vad gäller avarterna till
följd av idrottens ökade kommersialisering nära och
är beredd att vidta nödvändiga åtgärder om så kom-
mer att behövas.

Anf. 9 LARS STJERNKVIST (s):
Fru talman! Jag tackar för svaret. Orsaken till att jag
har ställt den här frågan, eller skrivit den här interpel-
lationen, är att vi under senare tid både har läst och
hört om ett antal företeelser inom idrottsrörelsen som
skrämmer mig. Vi vet att ett antal idrottsklubbar har
långtgående planer på att bolagisera sin verksamhet.
Vi har läst om hur specialförbund säljer ut TV-
rättigheterna till elitarrangemang, något som i för-
längningen kan innebära att många av oss inte längre
får chansen att följa det som händer. Vi har läst om
hur idrottsledare och idrottsklubbar fixar och tänjer
gränser för att komma undan skatt; det är kanske det
allra mest uppseendeväckande exemplet.
Jag vill understryka att jag delar statsrådets
grundläggande syn på idrotten, så att det inte råder
något missförstånd. Jag tycker att idrotten är oerhört
viktig. Annars skulle jag inte ha ställt den här frågan.
Är man Norrköpingsbo, som jag, förstår man självfal-
let i dessa dagar idrottens betydelse. Man sträcker
litet på sig när det går bra för Pernilla Wiberg. Visst
betyder idrotten oerhört mycket, inte bara för utövar-
na utan för alla oss som är intresserade. Det är ofrån-
komligt att man också strävar efter framgång och
resultat.
Vad jag förstår finns det två beprövade sätt att nå
framgång i idrott. Man kan ge exempel genom att tala
om nationer. Låt oss litet förenklat tala om det ameri-
kanska sättet, som innebär en oerhörd kommersialise-
ring som bevisligen kan ge resultat. Det handlar om
oerhört mycket pengar. Med det som morot har en-
skilda idrottsmän och lag nått stora framgångar. Det
andra exemplet handlar om omfattande statsstöd.
Idrottsrörelse och stat växer ihop i östmodellen.
Det har visat sig att det faktiskt finns en mellan-
variant. Jag skulle vilja påstå att Sverige står för något
slags medelväg. Det framgår av statsrådets svar att vi
faktiskt har lyckats visa att det finns en medelväg.
Man har lyckats förena affärsmässighet med ett stort
inslag av idealitet. Denna tredje väg, eller medelvä-
gen, har visat sig både aptitlig och framför allt ganska
framgångsrik.
Men de exempel som jag nämnde inledningsvis
visar att det finns delar av idrottsrörelsen - inte hela -
som är på väg bort från den här vägen och som
mycket tydligt går i den kommersiella riktningen. Det
är klart att det är idrottsrörelsens eget val. Det är
Djurgårdens IF och Leksands IF som bestämmer
vilken skattemoral de skall ha. Dessa klubbar be-
stämmer vilken organisationsform de skall ha, om de
skall vara ideella demokratiska föreningar eller om de
skall vara bolag. Självfallet är det så. Men vilket val
de gör måste rimligen påverka hur vi som politiker
och samhällsmedborgare ställer oss.
Tonen i statsrådets svar är bra, men jag önskar ett
något tydligare svar. Är statsrådet beredd att dra in
det statliga stöd som i dag går till den här typen av
elitidrott om de klubbar som jag har nämnt, och and-
ra, fullföljer sina planer på en ren kommersialisering
av sin verksamhet?

Anf. 10 Statsrådet LEIF BLOMBERG (s):
Fru talman! Det är inte just nu möjligt att ge ett
svar på den frågan. För det första bör vi avvakta vad
som händer på riksidrottsmötet senare under året. Då
behandlas dessa motioner. Konkret handlar det om
ifall man skall tillåta associationsformen aktiebolag
inom idrottsrörelsen eller inte. Vi vet ännu inte hur
det kommer att bli. För det andra finns det ytterligare
en motion där det står att frågan bör utredas.
Om det skulle bli verklighet med en bolagisering
kommer det naturligtvis att på något sätt påverka
samhällets syn. Det gäller skillnaden mellan att en
ideell förening spelar en match på en anläggning eller
att ett aktiebolag gör det. Det kan påverka både are-
nahyror och bevakningskostnader. Och det finns and-
ra sådana aspekter av skatterättslig natur. Det är klart
att det kommer att få konsekvenser. Bolaget är ju en
renodlad affärsdrivande verksamhet, och man får
bedöma det utifrån det. Det finns ganska tydliga reg-
ler för detta i dag. Även om man skulle välja och
verkställa bolagiseringstanken hoppas jag att folkrö-
relsekaraktären kommer att leva kvar i idrottsrörelsen.
Och de förtjänster man möjligen kan göra i en sådan
bolagsform måste rimligen föras tillbaka ned i organi-
sationen och nå fram till barn- och ungdomsverksam-
heten.
Jag vill inte lägga mig i idrottsrörelsens val av as-
sociationsformer. Jag tror att det är viktigt att vi inte
gör det. För mig är naturligtvis idrottsrörelsen som
folkrörelse något som är värt att stå upp och kämpa
för i ett långsiktigt perspektiv. En sådan folkrörelse
som vi har är unik i Europa. Den finns i Norden, men
längre ned i Europa, inom EU, är det inte så vanligt
med den här typen av strukturer. Jag tror att vi har
anledning att värna om den här folkrörelsen. Vi har
den folkrörelsen och våra anläggningstillgångar runt
om i landet - tennisbanor, golfbanor, fotbollsarenor,
ishockeyarenor osv. - att tacka för många av de fram-
gångar som det lilla landet Sverige ändå har haft i
idrottssammanhang. På samma sätt har kommunala
musikskolan betytt mycket för Sverige som musik-
och kulturnation. Jag tror att detta är väldigt viktiga
frågor. De tål att debatteras ingående. Alla måste vara
välkomna att föra den här debatten.
När det gäller TV-rättigheter pågår för närvarande
en intern dialog i EU om förhållningssättet när det
gäller att sälja TV-rättigheter till företag som bara når
en begränsad andel av befolkningen. Vi vet inte var
dessa överläggningar och diskussioner kommer att
sluta. Men en av tankegångarna är att man eventuellt
skall ge respektive land möjlighet att ge folket till-
gång till viktiga evenemang inom olika områden, inte
bara idrott. Vi har ingen aning om var det här sedan
kommer att landa. Hur vi än landar måste det föregås
av en mycket ingående dialog, inte minst med berörda
i idrottsrörelsen.
Fixande med skatter och sådant tycker också jag
att vi med all kraft skall ta avstånd ifrån. Men det är
ganska få klubbar som ägnar sig åt sådan verksamhet.
Den stora majoriteten sköter sig alldeles utmärkt. Det
är värt att poängtera i sammanhanget. Sedan hoppas
jag, precis som Lars Stjernkvist, att affärsmässighet
och ideell verksamhet kan bedrivas i folkrörelsens
hägn även i framtiden.

Anf. 11 LARS STJERNKVIST (s):
Fru talman! Som medlem i IK Sleipner kan jag
bekräfta att det finns idrottsklubbar som inte alls
berörs av den här kommersialiseringen. Jag håller
alltså med på den punkten.
Jag delar också uppfattningen att det handlar om
idrottsrörelsens val. Men som medlem i en id-
rottsklubb, kanske inte som riksdagsman, måste jag
säga att det här med bolag känns väldigt främmande.
Man kan aldrig komma ifrån att det finns mycket
pengar i idrotten, och att det finns människor som är
duktiga och som har en strävan att försörja sig på
idrotten. Men för mig finns det någonting oförenligt i
att investera, placera pengar, och samtidigt bedriva
idrottslig verksamhet. Om man tippar kan man leva
med att bollen studsar ut eller in. Antingen lyckas
man pricka rätt eller inte. Däremot skall rimligen inte
affärsverksamhet - placeringar av pengar, aktier -
avgöras av om bollen går innanför eller utanför stol-
pen. Leken är ändå idrottens själ. Om man skall be-
hålla den tror jag att man skall vara oerhört försiktig
med kommersialisering.
Jag håller med statsrådet om att det ytterst är id-
rottsrörelsen själv som väljer vilken väg man skall gå.
Däremot är jag inte riktigt överens med statsrådet när
han säger att det går att behålla folkrörelseandan
oberoende av vilken associationsform man väljer.
Även om ett antal elitklubbar skulle välja att bilda
bolag kommer självfallet en stor del av idrottsrörelsen
att leva. I England har, vad jag förstår, huvuddelen av
elitfotbollsklubbarna bildat bolag. Det är klart att det
där fortfarande finns mycket av ideellt fotbollsspar-
kande. Men jag tror att det är oerhört svårt att i en och
samma klubb parallellt bedriva både en rent kom-
mersiell affärsmässig verksamhet och en ideell verk-
samhet. Det tror jag också att utvecklingen i t.ex.
England har bekräftat.
En allvarlig konsekvens av planerna att bolagisera
är att vi kommer att få två kategorier av idrottsrörelse,
en rent kommersiell idrottsrörelse som steg för steg
fjärmar sig från den mer folkligt förankrade och folk-
rörelseidrotten. Med all respekt för att en utredning är
tillsatt hade jag önskat en ännu tydligare markering
från statsrådets sida att det statsstöd som i dag utgår
förutsätter att man har ett betydande ideellt inslag i
verksamheten.
Det är riktigt att mycket av detta är frågor som
kommunerna handhar, och mycket av stödet till elitid-
rotten kommer också från kommunerna. På vilket sätt
deltar kommunerna i det arbete som nu pågår? Jag vet
inte minst från min egen hemkommun vilket omfat-
tande stöd som går från skattebetalarna till våra fram-
gångsrika elitklubbar. Har det förts några samtal? Är
kommunerna delaktiga i det arbete som nu pågår, t.ex.
inom ramen för utredningen?

Anf. 12 Statsrådet LEIF BLOMBERG (s):
Fru talman! Kommunerna är med i sammanhanget,
och det är väldigt viktigt att de är det. Statens bidrag
direkt till idrottsrörelsen är knappt en halv miljard
kronor. Kommunernas bidrag är nio gånger mer, dvs.
fyra och en halv miljard i både direkta och indirekta
bidrag eller subventioner till rörelsen. Sammanlagt
omsluter idrottsrörelsen ca 12 miljarder kronor. Det
är egenintäkter, Bingolotto och en rad andra finansie-
ringskällor via sponsorer osv. Det är en ganska stor
verksamhet.
Sedan skall jag svara på frågan om statsstöd till
ideell verksamhet kontra att verksamheten går ihop.
Till den ideella verksamheten kan vi utan vidare ge
statsstöd. Det gör vi i dag, och det kan vi göra i mor-
gon. Är det så att man väljer associationsformen ak-
tiebolag för en verksamhet kommer det sannolikt att
vara så att det är förknippat med stora svårigheter,
eller kanske inte ens önskvärt, att ge några bidrag till
den typen av associationsform, dvs. aktiebolaget.
Vi vet att det inte heller går att hur som helst gå in
med subventioner i den typen av verksamhet. Det är
affärsdrivande verksamhet, och det finns regelverk för
detta. Går man ifrån den ideella karaktären lär det nog
vara så att det blir sådana komplikationer som kanske
gör det helt omöjligt att rikta några som helst bidrag
till den typen av verksamhet, oaktat att vinsterna går
till barn- och ungdomsverksamhet, utan vi får kon-
centrera oss på den ideella verksamheten.
Hur detta kommer att se ut och var det kommer att
sluta någonstans vet jag inte. Jag utgår från att utred-
ningen kommer att ta den här frågan som en av de
viktiga frågorna för att se hur idrottsrörelsen skall
finansieras i framtiden och vilka associationsformer
man kan välja, och sedan får man ta en hållning till
detta.
När det gäller frågan om det går att förena bolagi-
sering med ideellt arbete uttryckte jag mig kanske
otydligt. Som människa och individ ser jag det inte
som en bra väg att gå fram bolagiseringsvägen. Men
det är inte en fråga som jag kan lägga mig i, och jag
skall inte lägga mig i den. Däremot kan jag ha den
personliga hållningen, vad det nu kan ha för betydel-
se, att jag tycker att det är en fördel om vi kan slå vakt
om idrottsrörelsen som folkrörelse.
Det är en enorm styrka att ha folkrörelsen idrott.
Det är vår största folkrörelse. Den bör också förbli en
folkrörelse. Idealiteten är enorm i idrottsrörelsen.
Föräldrar och ledare ställer upp både morgnar och
kvällar, dagar och nätter, och gör en fantastisk insats i
socialt arbete, uppfostran och att skapa förebilder av
unga människor som finns i lokalplanet eller blir
stjärnor likt Pernilla Wiberg och Annika Sörenstam,
eller vad de nu heter.
Hela detta spektra är enormt viktigt. I allt väsent-
ligt har det sin grund i att väldigt många människor
har ställt upp och arbetat ideellt. Det är klart att man
går miste om något väldigt väsentligt om man för in
denna verksamhet i bolagsform. Där är vinstgenere-
ringen det väsentliga. Man har en affärsidé, att spela
fotboll så bra som möjligt eller ishockey så bra som
möjligt, och skall tjäna pengar på detta i företagsam-
heten. Det är som vilket annat aktiebolag som helst.
Jag ser också riskerna i att man knoppar av den
ideella verksamheten och ställer sig litet utanför den
demokratiska kontrollen. Aktiebolagsformen är bra på
att komma undan den demokratiska kontrollen, i den
mån det inte finns en lag att följa. Inflytandet över hur
man driver bolaget inom lagens gränser bestäms av
styrelsen. Så är det.

Anf. 13 LARS STJERNKVIST (s):
Fru talman! Man kan naturligtvis fråga sig varför
det förekommer sådana här planer inom idrottsrörel-
sen. Jag tror att statsrådet snuddar vid svaret när han
nämner TV-rättigheterna och vilken betydelse de har
haft. Man har möjlighet att på detta sätt finansiera
verksamheten. Genom kommersialiseringen av TV-
mediet har det öppnat sig nya och stora möjligheter
för idrottsrörelsen att få in nya intäkter. Det är säkert
ett viktigt skäl till att det just nu går ganska snabbt.
I sitt senaste inlägg tycker jag att statsrådet är be-
tydligt tydligare än i de tidigare svaren när det gäller
både grundsyn och vilken konkret inställning som
statsrådet har till statsstöd till rent kommersiell verk-
samhet och till aktiebolag. Det tycker jag känns bra.
Det är oerhört många som är aktiva. Med anled-
ning av att riksdagen i morgon återigen skall diskutera
idrottsfrågor såg jag att det står i betänkandet att det
för närvarande finns tre miljoner aktiva som utövare
eller ledare inom idrottsrörelsen. Därmed är idrottsrö-
relsen den ojämförligt största folkrörelsen. Skall man
dessutom räkna in alla oss som njuter av att titta på
dessa tre miljoner förstår vi att det är oerhört många
som är engagerade.
Jag tror att idrottsrörelsen lever farligt. Det är inte
bara statsrådets stöd som idrottsrörelsen kan förlora
om man väljer den kommersiella vägen, utan väldigt
många av dessa tre, m.fl., miljoner människor skulle
också vända idrotten ryggen om man skulle fullfölja
planerna på en fortsatt kommersialisering. Jag tackar
för svaret.

Överläggningen var härmed avslutad.

6 § Svar på interpellation 1996/97:143 om
onödiga byggkostnader för studentbostäder

Anf. 14 Inrikesminister JÖRGEN
ANDERSSON (s):
Fru talman! Sten Andersson har frågat mig vilka
åtgärder jag är beredd att vidta i syfte att nedbringa
kostnaderna inom byggbranschen och därmed minska
arbetslösheten bland byggnadsarbetare.
Som bakgrund till interpellationen redovisar Sten
Andersson att reglerna avseende hisstvång i t.ex.
tvåvåningshus belastar byggkostnaderna kraftigt och
kan innebära att hus av denna typ inte byggs. Fråge-
ställaren anser att det i övrigt finns ett flertal bestäm-
melser inom byggnadsområdet vilka verkar hämman-
de på intresset för att bygga bostäder. Nuvarande
ibland krångliga och fördyrande byggregler innebär
att motivationen för behövlig nybyggnation riskerar
minska bland beställare och byggföretag och skapar
onödig arbetslöshet inom byggbranschen.
Fru talman! Regeringen strävar efter att förenkla
byggreglerna och bygglovsprocessen. Det senaste
steget i förenklingsarbetet genomfördes den 1 juli
1995 då ett nytt kontrollsystem för byggandet inför-
des. De gamla detaljkraven är i det närmaste helt
borttagna och har i dagens byggregler till största de-
len ersatts av funktionskrav. Det innebär att myndig-
heterna ställer övergripande krav på vilka funktioner
som en fungerande byggnad skall innehålla. Den
enskilde byggherren kan således i dag till stora delar
själv utforma sitt husbygge under förutsättning att han
kan visa att byggnaden är säker, tillgänglig, resurssnål
och användbar.
Boverket har i uppdrag att fortsätta arbetet med att
skapa funktionsbaserade byggregler. Byggreglerna
skall ge stöd för en utveckling av metoder och pro-
dukter som medverkar till en långsiktigt hållbar ut-
veckling och som främjar god hälsa, miljö, tillgäng-
lighet och kvalitet. Verket skall därvid bl.a. särskilt
verka för att användandet av metoder och produkter
som medför sänkta byggkostnader med bibehållen
kvalitet underlättas.
Även Byggforskningsrådet har detta som ett pri-
oriterat område. Rådet skall bl.a. särskilt stödja pro-
jekt med inriktning mot ny och billigare byggteknik
för att uppnå en effektivare bygg- och förvaltnings-
process.
Boverket har också ett särskilt uppdrag att utvär-
dera de ändringar som under senare tid gjorts i
byggregleringen. Utvärderingen innebär att undersöka
funktionen hos det nya systemet för tillsyn och kon-
troll samt att utvärdera om syftena med förändringar-
na uppnåtts, bl.a. när det gäller att få ett regelsystem
som främjar bättre kvalitet i byggandet och tillgodo-
ser väsentliga, allmänna intressen samt att möjliggöra
en smidigare byggprocess, teknisk utveckling och
lägre byggkostnader.
För att nå en varaktig uppgång i bostadsbyggandet
måste det ske en genomgripande omläggning av
byggprocessen som kraftigt sänker kostnaderna för de
bostäder som byggs. Regeringen tillkallade våren
1996 en byggkostnadsdelegation som skulle stödja en
sådan nödvändig omprövningsprocess bland byggsek-
torns aktörer. Delegationen, som skall arbeta i tre år,
skall bl.a:
främja nytänkande samt initiera forskning och
utveckling kring ny byggteknik och nya byggpro-
dukter,
initiera nya planerings- entreprenad- och upp-
handlingsformer, och
verka för långsiktigt ökad konkurrens på bygg-
marknaden.
Just nu har delegationen startat ett teknikupp-
handlingsprojekt som syftar till att premiera ny och
billigare byggteknik.
Avslutningsvis vill jag också framhålla det arbete
som nu pågår inom regeringen för att utveckla ett
program med konkreta förslag till åtgärder med syfte
att stärka Sveriges ekologiska hållbarhet och skapa
arbetstillfällen.

Anf. 15 STEN ANDERSSON (m):
Fru talman! För ungefär 14 dagar sedan demon-
strerade tusentals byggnadsarbetare utanför det här
huset. Om vi skall vara ärliga, så var väl statsrådets
framträdande inför dessa byggnadsarbetare ingen
succé. Men det är ändå tur för honom att de inte de-
monstrerar i dag, efter kännedom om nedskärningarna
i Dennispaketet och eventuellt i Göteborgspaketet. Då
hade det nog inte räckt med verbal tomatkastning från
demonstranternas sida.
Det här med Dennispaketet är knepigt. Man har i
praktiken haft en uppgörelse. Sedan bryter man den.

Anf. 16 TALMANNEN:
Rör detta interpellationens ämnesområde? Onödi-
ga byggkostnader är rubriken.

Anf. 17 STEN ANDERSSON (m):
Fru talman! Den byggnadspolitik och de höga
byggkostnader vi har haft tidigare har gett den effek-
ten att vi har fått onödigt dyra hyror. Byggherrar har
inte velat bygga, och vi har en byggmarknad som i
stort sett har gått i stå. I dag produceras nästan inga
nybyggen.
I min interpellation tar jag upp ett exempel ifrån
Lund. Där förberedde man för hissar i tio tvåplanshus
med studentbostäder, men man byggde bara hissar i
två hus. Detta blev icke godkänt, trots att det inte
råder någon brist på handikappbostäder för studenter i
Lund i dag. Kravet på hiss innebär att det blir mycket
dyrare att bygga, och studentföreningar drar sig för att
bygga. En studentbostad är ju ingen permanent bostad
utan en genomgångsbostad, och alla behöver inte vara
handikappanpassade.
I går besökte jag Gotland och såg ett annat exem-
pel med samma form av bostäder. Det visar att man
inte bygger baserat på konsumentens önskemål. I
varje hus fanns vindsförråd. Inte ett enda av dessa
förråd användes. De stod öppna utan lås. I stället för
att bygga dessa förråd kunde man har byggt ett antal
lägenheter högst upp. Då hade byggkostnaden slagits
ut på fler hyresgäster och hyrorna totalt sett blivit
lägre.
I svaret talade statsrådet om statliga utredningar,
om delegationer och om råd. Men allt detta vet vi ju i
dag! Man vet i branschen vad som behövs göras.
Varför skall vi då ha mer av utredningar och delega-
tioner?
Jag skulle vilja fråga statsrådet: När kan vi förvän-
ta oss att dessa utredningar blir färdiga, så att vi får
någon form av svar? Och apropå det som statsrådet
skrev sist i sitt svar - kan han i dag lämna något litet
förhandstips på något konkret förslag som skulle
innebära att byggnadsarbetarkårens antal arbetslösa
minskade väsentligt?

Anf. 18 Inrikesminister JÖRGEN
ANDERSSON (s):
Fru talman! Jag har förvissat mig om att inga and-
ra regler skall gälla för studentbostäder än dem vi
tillämpar för annat byggande. Bygger man tvåvå-
ningshus finns inga hisskrav. Men om man inreder
vindar och det därigenom blir mer än två våningar,
blir det hisskrav i andra typer av bostäder och alltså
även i studentbostäder.
Skälet till detta är naturligt. Vi gör denna satsning
på 15 000 studentlägenheter därför att vi har gjort en
utbildningssatsning. Den utbildningssatsningen skall
vara likvärdig för alla i vårt land. Även handikappade
människor skall ha möjlighet att vistas tillsammans
med andra studenter i studentlägenheter, och därför är
det rimligt att samma krav gäller för dessa.
När blir utredningen om byggkostnaderna färdig?
Redan i sommar kommer Byggkostnadsdelegationen
med en teknikupphandling som syftar till att bringa
ned kostnaderna rejält. En tävling är på gång som
snart kommer att avgöras, och vi har gott hopp om att
de som får del av teknikupphandlingarna kommer att
bringa ned kostnaderna rejält.
Sten Andersson förde demonstrationen på tal. Det
är naturligtvis viktigt att alla har möjlighet att framfö-
ra sina åsikter. Men byggnadsarbetarna bedömde i
alla fall att det var bättre att kalla dit en socialdemo-
krat än en moderat. De besvärade sig inte med att
kalla dit vare sig Sten Andersson eller någon av hans
partivänner. De förstod var inflytandet fanns.
Vi kan nog vara överens om en sak, Sten Anders-
son. Den bästa presenten vi kan ge för att bringa ned
kostnaderna och låta byggandet komma i gång är låga
räntor. När Sten Anderssons parti lämnade över rege-
ringsmakten hösten 1994, låg femårsräntan på 13 %. I
dag är femårsräntan, som styr bostadsbyggandet, fem
och en halv procent. Det är den tack vare att det nu
bedrivs en stram ekonomisk politik och att vi inte
slösar med statens finanser som Sten Anderssons
partivänner var med om att göra den förra valperio-
den.

Anf. 19 STEN ANDERSSON (m):
Fru talman! Jag skall först tala om det näst sista
statsrådet sade. Statsrådet satt inte med här under den
förra perioden i riksdagen, men han kan ta en kväll då
han inte har något att göra och läsa igenom alla reser-
vationer som hans parti under den tiden författade till
riksdagen. Då skall han få fullständigt klart för sig att
det dåliga läge som man nu fick överta hade varit
ännu sämre om alla de förslagen hade fått majoritet.
I det läge som råder i dag tycker jag faktiskt att
det finns skäl att skilja på permanenta bostäder och
tillfälliga studentbostäder. Visst skall handikappade
kunna kräva hyggliga bostäder - det har vi ingenting
emot. Men man måste ju inte ha den höga standarden
över allt. Man måste inte ha hissar så fort ett hus har
tre våningar just för att det kan finnas handikappade.
I Lund och på de flesta studentorter råder, som jag
sade, ingen brist på handikapplägenheter. På många
ställen har man också ett avtal som innebär att en
person som inte är handikappad och bor i en handi-
kappanpassad lägenhet får flytta till en icke handi-
kappanpassad lägenhet om det kommer en handikap-
pad person som behöver en bostad. Så måste man
göra. Att bygga som vi gör i dag blir för dyrt. Fråga
studenterna! De tycker att det är för dyrt att bo i dag.
Det sista - minskningen av räntorna och allt det
där - är i och för sig gott. Men uppfyllandet av alla de
löften om en minskning av arbetslösheten som stats-
råd efter statsråd har stått här och rabblat upp i talar-
stolen har vi inte sett ett spår av hitintills.
Fortfarande undrar jag: Är det verkligen nödvän-
digt att bygga med samma höga standard i samtliga
studentbostäder som i permanentbostäder?

Anf. 20 Inrikesminister JÖRGEN
ANDERSSON (s):
Fru talman! Regeringens utbildningssatsning är
inte tillfällig. Den är långsiktig. Den stora satsning
som nu görs på högskoleutbildningen är långsiktig av
det speciella skälet att om Sverige skall kunna kon-
kurrera med andra länder skall det ske med hög kun-
skapsnivå och hög kompetensutveckling. Därför är
det ett långsiktigt utbildningsprogram som regeringen
nu lägger fram, och därför är också satsningen på
studentbostäder långsiktig.
Det är viktigt att studenter som är fysiskt helt fris-
ka skall kunna umgås med studenter som av en eller
annan orsak har ett handikapp. Detta ligger faktiskt i
solidariteten och i möjligheterna för människor att
kunna umgås, oavsett hur deras fysik för övrigt är.
Därför är det oerhört viktigt att göra det möjligt för
handikappade att kunna vistas i samma lägenheter och
samma hus som övriga studenter. Det är därför vi
socialdemokrater inte vill ha andra regler för student-
bostäder än för vanliga lägenheter.
För att gå tillbaka till räntorna kan jag säga att
byggbranschen är så oerhört kapitalintensiv att den
står och faller med vilka räntor som skall betalas på
det investerade kapitalet. Om vi hade haft samma
ränta i dag som den borgerliga regeringen lämnade
efter sig, nämligen en femårig ränta på 13 % som i sin
tur berodde på en låneverksamhet som var ganska
omfattande, hade det legat en död hand över all bygg-
verksamhet. Nu ser vi att vi genom en stram ekono-
misk politik fått ordning på våra statsfinanser och fått
ned samma ränta till fem och en halv procent. Själv-
fallet kommer detta så småningom att ge effekt på
byggandet. Det är ju betydligt billigare att kapitalisera
en investering i dag än det var för två år sedan.

Anf. 21 STEN ANDERSSON (m):
Fru talman! Jag besökte Atlanta i höstas. Jag såg
på de bostäder som studenterna där bodde i. De var
ljusår från de svenska, och då menar jag att de svens-
ka har betydligt högre standard. Jag är dock inte lika
övertygad om att de svenska studenterna får betydligt
högre betyg därför att de bor i betydligt bättre bostä-
der. Jag tror inte att det är det avgörande för en bra
utbildning, utan i första hand är det kvaliteten på
utbildningen. Om vi hade haft mycket pengar - okej,
à la bonne heure. Men när vi inte har mycket pengar
är det viktigare att i första hand bygga med den högsta
kvaliteten på permanentbostäder. De här studentbo-
städerna är nämligen inte avsedda för permanent
boende, utan för den tid som man studerar. Jag tror
säkert att jag utan att ha frågat kan göra mig till tals
för många studenter som kanske hade kunnat tänka
sig en litet sämre standard i utbyte mot en lägre hyra.
En låg ränta är i och för sig bra - det erkänner jag.
Det är ingenting att hymla om. Men vi måste ha klart
för oss att statsrådets parti faktiskt ställde upp och och
försvarade räntan 1992, eller 1991 tror jag att det var.
Det kostade pengar och det har satt spår i Sveriges
finanser sedan. Nu har Sverige haft en låg ränta under
en lång tid. Men om man ser på byggbranschens och
byggfackens prognoser finns där, trots den låga rän-
tan, mycket få ting som pekar på att det kommer att
bli någon större aktivitet avseende nybyggen i Sverige
framöver. Det tycker jag är beklagligt. Därför tror jag
att vi måste få bort en del regler som är ganska unika
för svenska förhållanden.

Överläggningen var härmed avslutad.

7 § Förnyad bordläggning

Föredrogs men bordlades åter
Konstitutionsutskottets betänkande 1996/97:KU10
Justitieutskottets betänkande 1996/97:JuU6
Kulturutskottets betänkande 1996/97:KrU4

8 § Bordläggning

Anmäldes och bordlades
Skrivelse
1996/97:95 Omstrukturering av Amu-gruppen AB

9 § Anmälan om interpellationer

Anmäldes att följande interpellationer framställts

den 7 februari

1996/97:168 av Lena Klevenås (s) till finansministern
Ekologisk ekonomi
1996/97:169 av Torsten Gavelin (fp) till kommunika-
tionsministern
Svensk Bilprovnings verksamhet
1996/97:170 av Göte Jonsson (m) till miljöministern
Koldioxidmålet

den 10 februari

1996/97:171 av Torsten Gavelin (fp) till miljöminis-
tern
Njaka fjällområde
1996/97:172 av Eva Flyborg (fp) till statsrådet Leif
Pagrotsky
Strafftullar på vissa varor från Kina
1996/97:173 av Per Unckel (m) till arbetsmarknads-
ministern
Anställningstryggheten för statligt anställda
1996/97:174 av Gudrun Lindvall (mp) till jord-
bruksministern
Ny teknikprovning för värphöns
1996/97:175 av Gudrun Lindvall (mp) till jord-
bruksministern
Jakt på Stjärtand
1996/97:176 av Alice Åström (v) till justitieministern
Besparingar inom kriminalvården

Interpellationerna redovisas i bilaga som fogas till
riksdagens snabbprotokoll tisdagen den 25 februari.

10 § Anmälan om frågor för skriftliga svar

Anmäldes att följande frågor för skriftliga svar
framställts

den 7 februari

1996/97:281 av Lennart Fremling (fp) till statsrådet
Thomas Östros
Skogsavdrag vid s.k. rationaliseringsförvärv

den 10 februari

1996/97:282 av Agneta Ringman (s) till kulturminis-
tern
Ägarkoncentrationen av medieföretag
1996/97:283 av Sonja Fransson (s) till justitieminis-
tern
Hjärnskadade och fängelsestraff

den 11 februari

1996/97:284 av Gun Hellsvik (m) till statsministern
Statliga arbetstillfällen
1996/97:285 av Dan Ericsson (kd) till kommunika-
tionsministern
Fortsatta godstransporter från Nälden
1996/97:286 av Chatrine Pålsson (kd) till socialmi-
nistern
Fosterdiagnostik

Frågorna redovisas i bilaga som fogas till riksda-
gens snabbprotokoll tisdagen den 25 februari.

11 § Anmälan om skriftliga svar på frågor

Anmäldes att följande skriftliga svar på frågor in-
kommit

den 7 februari

1996/97:230 av Elizabeth Nyström (m) till försvars-
ministern
Volvo Aeros nedläggning i Arboga
1996/97:242 av Carina Hägg (s) till utrikesministern
USA:s skuldsanering
1996/97:256 av Eva Goës (mp) till statsrådet Pierre
Schori
Bistånd till Östtimor
1996/97:257 av Eva Goës (mp) till utrikesministern
Burma
1996/97:259 av Marianne Andersson (c) till statsrå-
det Pierre Schori
Regeringens praxisbeslut i återkallandeärende

Svaren redovisas i bilaga som fogas till riksdagens
snabbprotokoll tisdagen den 25 februari.

12 § Kammaren åtskildes kl. 15.07.

Förhandlingarna leddes av talmannen.