Riksdagens snabbprotokoll 1996/97:27 Fredagen den 8 november

ProtokollRiksdagens protokoll 1996/97:27

Riksdagens snabbprotokoll Protokoll 1996/97:27 Fredagen den 8 november Kl. 9.00 9.41

---

Det justerade protokollet beräknas utkomma om 3 veckor
------------------------------------------------------------

1 § Ny riksdagsledamot

Tredje vice talmannen meddelade att enligt proto-
koll från Riksskatteverket hade till ny riksdagsleda-
mot för Värmlands läns valkrets fr.o.m. den 9 novem-
ber utsetts Frank Lassen (s) efter Kristina Svensson.

2 § Svar på interpellation 1996/97:16 om sal-
monellasmittat kött och foder

Anf. 1 Jordbruksminister ANNIKA
ÅHNBERG (s):
Herr talman! Inge Carlsson har frågat mig om vil-
ka åtgärder jag ämnar vidta för att förbättra kontroll-
systemet av salmonellasmittat foder och kött.
Det har i pressen förekommit uppgifter att salmo-
nellasmittat kött kommer in i Sverige i stor mängd
och att de svenska konsumenterna utsätts för stora
risker att drabbas av sjukdom. Uppgifterna är dock
inte korrekta.
I EU-medlemskapsförhandlingarna fick Sverige
garantier att färskt kött, ägg och levande nötkreatur,
svin och vissa levande fjäderfä som förs in i landet
skall vara fria från salmonella. Den som yrkesmässigt
för in livsmedel från ett EU-land eller från ett land
utanför EU, ett s.k. tredje land, måste registreras hos
Statens livsmedelsverk. Den som först tar emot kött
av nöt, gris och fjäderfä samt ägg skall förteckna
mottagna leveranser och kontrollera att erforderliga
dokument rörande salmonellakontroll medföljer.
Såvitt avser ägg, utom från Finland, skall dokumentet
ange att äggen kommer från värphönsbesättningar
som står under särskild salmonellakontroll.
Om sådana dokument saknas, skall anmälan utan
dröjsmål göras till tillsynsmyndigheten av den som
första gången tar hand om köttet eller äggen. Till-
synsmyndigheten skall sedan genom undersökning
säkerställa att salmonella inte förekommer.
Vad avser kött gäller de svenska garantierna en-
dast nöt-, gris- och fjäderfäkött. Sverige har inte något
kontrollprogram för kött från övriga djurslag såsom
får, get, häst och vilt. Garantierna gäller inte heller för
kött som är avsett för beredning, t.ex. genom värme-
behandling. Sådant kött får dock inte tas in i produk-
tionen före salmonellakontroll. Ansvarig för produk-
tionen skall ombesörja detta som ett led i egenkontrol-
len vid producerande anläggning. Enligt Livsme-
delsverkets bedömning är risken för ökad smitta när
det gäller sådana produkter försumbar.
Vid införsel från annat EU-land gäller följande.
Varje köttleverans skall, innan den lämnar produk-
tionsanläggningen, salmonellakontrolleras. Partiet
skall åtföljas av ett veterinärintyg utfärdat av en offi-
ciell veterinär som utvisar att partiet är salmonella-
fritt. Det kött som förs in i landet skall ha testats en-
ligt en särskilt godkänd metod som visar att partiet är
fritt från salmonella.
Om köttpartiet kommer från en produktionsan-
läggning som omfattas av ett godkänt salmonellapro-
gram behöver partiet inte kontrolleras. Veterinärinty-
get måste emellertid anvisa att partiet kommer från
just en sådan anläggning.
Vid stickprovskontroller på kött har det vid ett
fåtal tillfällen visat sig att vissa införda partier inne-
hållit salmonella trots att provtagning påstås ha skett i
avsändande land. Dessa fåtal fynd kan dock inte tas
till intäkt för att våra salmonellagarantier inte funge-
rar. Undersökningar som Livsmedelsverket utfört i år
visar att salmonellaförekomsten i kött, oavsett köttets
ursprung, inte ökar.
Antalet fall av salmonellasmittade människor i
Sverige har minskat. År 1994 rapporterades 5 103
fall, varav 851 smittats i Sverige, år 1995 rapportera-
des 3 563 fall, varav 559 smittats i Sverige och fram
till september 1996 har antalet fall varit 2 297, varav
357 inhemska. Antalet salmonellafall hos människor
genom inhemsk smitta har alltså minskat sedan inträ-
det i EU.
Foderråvaror av animaliskt ursprung, t.ex. kött-
och benmjöl, fiskmjöl och fjäderfämjöl, betraktas
sedan länge som riskråvaror med avseende på före-
komsten av salmonella. Tillverknings- och hygienbe-
stämmelser m.m. regleras genom EG:s rättsakter och
konstaterades inför medlemskapet i EU vara väl i
överensstämmelse med de svenska bestämmelserna på
området och kunde därför accepteras och införlivas i
våra nationella författningar.
Efter Sveriges inträde i unionen gäller olika be-
stämmelser för införsel av animaliska foder beroende
på om försändelsen kommer från land inom eller utom
EU. Från den 1 maj 1995 gäller vid införsel från EU-
området av animaliska foderråvaror och foderbland-
ningar innehållande sådana råvaror att en speciell
handling skall medfölja försändelsen. Handlingen
skall bekräfta att varan härstammar från en godkänd
registrerad tillverkare som utför salmonellakontroll
enligt EG:s regler och vidare informera om varans art,
huruvida däggdjursvävnader ingår och typ av bear-
betning. Som en extra säkerhetsåtgärd beträffande
animaliska foderråvaror och foderblandningar avsed-
da för livsmedelsproducerande djur, nöt svin och
fjäderfä, tillämpas i Sverige dessutom en obligatorisk
s.k. mottagarkontroll avseende salmonella.
Mottagarkontrollen innebär att vid införsel av t.ex.
fiskmjöl till Sverige, oberoende av om det gäller från
EU-området eller från tredje land, skall mottagaren av
partiet vid varje hemtagning visa upp ett intyg för
Statens jordbruksverk. Intyget skall visa att en hög-
frekvent salmonellaprovtagning i enlighet med Jord-
bruksverkets föreskrifter har utförts efter införsel.
Proverna skall analyseras av laboratorium som god-
känts av Jordbruksverket. Foderråvaran får inte an-
vändas förrän analyssvar med negativt resultat före-
ligger. Påvisas salmonella skall mottagaren omgående
rapportera detta till Statens veterinärmedicinska an-
stalt för vidare åtgärder.
Bekämpningsåtgärder mot förekomsten av salmo-
nella i vegetabiliska foderråvaror och i foderbland-
ningar innehållande vegetabiliska foderråvaror regle-
ras inte genom EG:s rättsakter. Då det i bl.a. Sverige
under senare år emellertid har konstaterats att förutom
animaliska foderråvaror även vissa vegetabiliska
foderråvaror, som t.ex. produkter av soja och raps,
kan utgöra en risk när det gäller salmonella har vi
infört skärpta försiktighetsmått även för dessa vege-
tabiliska s.k. riskråvaror. Obligatorisk mottagarkon-
troll gäller således även för dessa foderråvaror. De
skärpta föreskrifterna gäller från den 1 januari 1994.
I dagspressen har påtalats att "svensk foderindustri
importerar alltmer salmonellasmittade råvaror". För
att illustrera detta anger man att "1993 hittade man
salmonella i 15 olika partier, nu finner man det över
50 gånger per år i vegetabiliska foderråvaror".
Enligt vad jag tidigare framfört, infördes emeller-
tid inte den regelmässiga provtagningen på vegetabi-
liska foderråvaror med avseende på salmonella förrän
den 1 januari 1994. Sifferuppgifterna är alltså på intet
sätt jämförbara, och enligt vad jag har informerat mig
om beror ökningen av antalet positiva salmonella
prover i vegetabiliska foderråvaror i första hand på
införandet av den regelmässiga och ökade provtag-
ningen.
Jag vill även påpeka att de hygienrutiner och be-
kämpningsåtgärder rörande salmonella som gäller vid
tillverkningen av foder i Sverige är av största vikt.
Fodertillverkningen är underkastad både en officiell
kontroll och en kontroll i form av i Jordbruksverkets
föreskrifter anvisad egenkontroll. Den officiella kon-
trollen utförs i samarbete mellan Jordbruksverket och
länsstyrelserna. Antalet inspektioner på varje tillver-
kande anläggning är beroende på anläggningarnas
storlek.
När det gäller den anvisade egenkontrollen anges i
föreskrifterna bl.a. hur provtagningen avseende sal-
monella skall genomföras i fråga om frekvenser, var
prover skall tas ut och var proverna skall analyseras.
Om salmonella påvisas i en anläggning anges i före-
skrifterna hur saneringsarbetet skall bedrivas. I före-
skrifterna anges också t.ex. bekämpningsåtgärder i
fråga om skadedjur.
När det gäller tillverkningsfrågor i övrigt vill jag
speciellt nämna kravet i Jordbruksverkets föreskrifter
att allt foder till fjäderfä skall värmebehandlas. Dis-
pens från värmebehandling kan lämnas för fodertill-
verkare som tillverkar foderblandningar till egna djur.
I dessa fall måste annan salmonellabekämpande tek-
nik tillämpas efter överenskommelse med Jordbruks-
verket.
Sammanfattningsvis kan konstateras att förutsätt-
ningarna för att kunna behålla de svenska djurens
foder fritt från salmonella inte har försämrats efter
vårt medlemskap i EU:

Anf. 2 INGE CARLSSON (s):
Herr talman! Jag vill tacka jordbruksministern för
svaret på min interpellation. Jag tycker dessutom att
det är ett utförligt och klargörande svar.
I Sverige har vi under lång tid effektivt arbetat för
en bra djurmiljö och därmed en god livsmedelskvali-
tet med en väl fungerande kontroll av salmonella.
Detta har fungerat som ett gott föredöme för vår om-
värld. Den stigande exporten av bl.a. salmonellafria
kycklingar är ett bra exempel och en stor framgång
för de svenska uppfödarna. Det är naturligtvis en
förhoppning att övriga länder, inte minst inom EU,
skall sträva efter samma höga ambitionsnivå i framti-
den eftersom handeln med kött och foder förmodligen
kommer att öka, i första hand mellan EU-länderna.
Jordbruksministern framhåller i sitt svar att Sveri-
ge i medlemsförhandlingarna fick garantier för att
färskt kött, ägg, levande nötkreatur, svin och vissa
levande fjäderfän som förs in i landet skall vara fria
från salmonella. Detta var oerhört viktigt. Därigenom
fick vi i Sverige en möjlighet att ha kvar det mycket
goda salmonellaläget i vårt land.
Som jordbruksministern också påpekar i sitt svar
förekommer det emellertid uppgifter i pressen om att
salmonellasmittat kött kommer in i Sverige i stor
mängd, och att de svenska konsumenterna utsätts för
stora risker att drabbas av sjukdomen. Men anledning
av dessa uppgifter i pressen har också vissa politiker
inom jordbruksområdet tyvärr bidragit med uppgifter
om att det väller in salmonellasmittat kött i vårt land.
Jordbruksministern framhåller med rätta att uppgifter-
na inte är korrekta. Det framkommer med all tydlighet
av det utförliga svaret.
Jag skall ändå ställa några kompletterade frågor.
För det första: I debatten har det förts fram att Sverige
inte i en framtid kommer att kunna behålla sitt goda
salmonellaläge. Vilken bedömning gör jordbruksmi-
nistern? För det andra: Vilka åtgärder avser ministern
vidta för att höja ambitionsnivån inom EU gällande
salmonellasmittat kött och foder?

Anf. 3 LENNART BRUNANDER (c):
Herr talman! Jag kan inte vara lika nöjd och be-
kymmersfri som jordbruksministern är i sitt svar, som
Livsmedelsverket tydligen också är och som Inge
Carlsson var här alldeles nyss.
Jag tycker faktiskt inte att situationen är så enkel
och självklar. Svaret andas litet för mycket lojalitet
med EU och litet för litet omtanke om och skydd för
konsumenten. Det står i svaret att det som har fram-
kommit i pressen om salmonellasmittat kött inte är
korrekt. Jag kan inte gå i god för vad som står i tid-
ningarna, men de kontakter jag har med dem som
jobbar med dessa frågor ute i kommunerna ger vid
handen att pressens uppgifter i varje fall inte är obe-
fogade. Det finns underlag och beskrivningar som
visar att uppgifterna faktiskt verkar vara riktiga. Ty-
värr tror jag att det här bortviftandet av uppgifterna är
litet för enkelt.
I svaret beskrivs hur det borde vara. Det skall fin-
nas intyg på att köttet är salmonellafritt. Men så är det
inte. Vi skall naturligtvis på alla sätt se till att man
lever upp till de garantier Sverige fick. För att återgå
till det som stod i pressen om de köttpartier som
kommit in, och till de kontakter jag har haft med folk
i kommunerna som sysslar med detta, har det visat sig
att de som importerar köttvaror faktiskt inte följer
bestämmelserna. Vid kontroller har de intyg som skall
finnas saknats. I många fall är också köttet salmonel-
lasmittat.
Situationen är besvärande, tycker jag. Det är vik-
tigt att Sverige som EU-land ser till att det goda läge
och den goda situation när det gäller salmonella som
vi har i Sverige kan bestå. Sverige bör fungera som
något av en utvecklare av detta i EU-sammanhang,
och får inte förstöra sin egen fina situation.
Litet längre ned i svaret står det att de stickprovs-
kontroller som gjorts har gett ett fåtal bevis på smitta.
Man har inte hittat särskilt mycket. Sanningen är den
att man inte har gjort särskilt många kontroller. En
annan sanning är att man vet väldigt litet om på vilket
sätt dessa köttvaror kommer in. Det är inte lätt att
kontrollera detta, men det är viktigt att kunna göra
det. Det är också viktigt att jordbruksministern, depar-
tementet och Livsmedelsverket ser till att kontrollen
blir effektiv.
I svaret följer sedan en beskrivning av hur många
som har smittats i Sverige. Vi skall vara glada för att
fler inte har blivit sjuka. Det beror framför allt på att
vi har en god hygien i Sverige, att vi har ett bra sätt att
laga till mat där vi värmer upp den ordentligt osv. På
detta sätt eliminerar vi risken. Men det faktum att vi
får in mer salmonellasmittat kött gör att vi bygger upp
en bank av bakterier som på sikt kan bli ett bekym-
mer. Det oroar mig faktiskt.
Situationen för fodret är naturligtvis något enklare.
Fodertillverkarna som finns i Sverige har nämligen de
restriktioner och de krav på sig som jordbruksminis-
tern redogör för i svaret. Därför tror jag att foderfrå-
gan är lättare att hantera. Bekymret är det färdigblan-
dade foder som kan komma in, och som kommer in.
Vi måste få en ordentlig kontroll också av detta.
Jag instämmer i de frågor som Inge Carlsson ställ-
de, och jag har ytterligare ett par stycken: På vilket
sätt tänker jordbruksministern se till att den kontroll
vi har effektiviseras så att vi får koll på läget? Kom-
mer jordbruksministern att medverka till att de myn-
digheter som skall hantera detta får resurser så att de
kan följa upp provtagningen på ett bra sätt?

Anf. 4 Jordbruksminister ANNIKA
ÅHNBERG (s):
Herr talman! Låt mig först säga att jag är glad
över detta tillfälle att redogöra för den mycket omfat-
tande kontroll och tillsyn av salmonellaläget som vi
har i Sverige. Den gäller livsmedel till konsumenter,
foderblandningar och foderråvaror.
Jag tycker också att det är bra att medierna upp-
märksammar problem som rör livsmedel. Men jag
tycker att det är viktigt att debatten är seriös. Jag är
inte glad åt en diskussion som i onödan skrämmer upp
människor och som dessutom är osaklig.
Inför framtiden har självfallet kontrollen och till-
synen av livsmedel, särskilt med avseende på salmo-
nella, mycket hög prioritet hos de lokala tillsynsmyn-
digheterna - kommunerna -, hos Livsmedelsverket
och hos Jordbruksdepartementet. Vi följer ständigt
situationen och är ständigt sysselsatta med att utveck-
la och förbättra arbetet. Jag är också glad över att
notera det växande intresset i andra medlemsländer
inom den europeiska unionen för den mycket effekti-
va svenska salmonellakontrollen. Jag ser att vi i Sve-
rige har goda möjligheter att bidra med våra erfaren-
heter och lärdomar.
Salmonella är ingenting som förekommer i de
konstiga utländerna, men som vi i Sverige är lyckligt
befriade ifrån. Salmonella är bakterier som finns
överallt. Det som skiljer Sverige från många andra
länder är att vi har en mycket effektiv kontroll och
tillsyn, och att vi ingriper mycket snabbt och effektivt
när vi upptäcker salmonellasmitta. Vi ser till att hela
livsmedelspartier eller djurbesättningar etc. försvinner
från den ordinarie produktionen.
Nej - det finns inte underlag för det som har på-
ståtts i pressen, Lennart Brunander. Även jag har
försäkrat mig om den saken genom kontakter med och
information från de lokala aktörerna. Det finns om-
ställningsproblem, därför att vi går från ett etablerat
system till ett nytt system för att utforma kontrollen.
Denna förändring kan i sig vara svår, och man måste
arbeta med nya metoder. Men vi följer hela tiden vad
som händer ute i kommunerna och är givetvis hela
tiden indragna i ett arbete med att effektivisera kon-
trollen. Det finns inte underlag för det som har skri-
vits i pressen.
Bakterier är inte något sorts kapital som man kan
sätta in på banken och ta ut vid behov. Salmonella-
bakterier är en smitta som finns överallt. Inkubations-
tiden är ungefär tre dagar. Om det hade varit sant att
salmonella hade vällt in över våra gränser hade vi
förmodligen inte stått här i dag, utan vi hade varit
hemma och varit sjuka i salmonella. Faktum är att
antalet salmonellafall minskar. Det är det bästa bevi-
set för att vi har en effektiv och fungerande kontroll.
Det skall vi vara glada för, säger Lennart Brunander.
Uppriktigt sagt låter han inte särskilt glad. Det är som
om han tyckte att det hade varit roligare om salmonel-
lafallen hade ökat, så att han hade fått någonting som
bekräftar hans fullständigt felaktiga uppfattning om
salmonellasituationen i Sverige.
Jag är däremot uppriktigt glad över att kunna
konstatera att antalet salmonellafall minskar beroende
på vår effektiva och fungerande kontroll, och att vi
förmår förena denna effektiva och fungerande kon-
troll med tillhörigheten till en stor och gemensam inre
marknad. Detta är också till stor fördel för konsumen-
terna. Det skall man inte glömma bort i samman-
hanget.

Anf. 5 LENNART BRUNANDER (c):
Herr talman! Nej, jordbruksministern, jag är inte
glad för att det kommer in salmonella. Jag är glad för
att vi har klarat oss trots det. Jag kan dock inte känna
mig nöjd med att bara konstatera att det är så. De
kontakter som jag har haft med miljö- och hälso-
skyddsnämnderna och med dem som skall utföra
kontrollen ger inte riktigt den bild av situationen som
jordbruksministern här har lämnat.
Jag vill inte påstå att allt det som har stått i tid-
ningarna är riktigt - det är det säkert inte - men det är
ändå ett tecken på att någonting inte är som det borde
vara. Det är en fara som börjar segla upp.
Det är naturligtvis alldeles sant att salmonellabak-
terier finns inte bara i utlandet utan också i Sverige.
Men det är också så som jordbruksministern beskrev,
att när sådana uppträder här agerar vi mycket snabbt
och konsekvent. Vi har i varje fall gjort det hittills,
och jag hoppas att vi kommer att göra det också i
fortsättningen. Men förutsättningen för att vi skall
kunna göra det är att vi också ser till att det kommer
in så litet salmonella som möjligt. Målet skall ju vara
att den inte kommer in.
Jag kan begripa att det ibland ändå händer. Därför
måste vår kontroll också vara effektiv. Det gläder mig
när jordbruksministern säger att hon skall medverka
till att den blir effektiv. Jag skulle vilja veta på vilket
sätt det skall ske. Det är kommunerna som har ansva-
ret för kontrollen. På vilket sätt tänker jordbruksmi-
nistern medverka till att kommunerna får bättre möj-
lighet att utföra den?

Anf. 6 Jordbruksminister ANNIKA
ÅHNBERG (s):
Herr talman! Låt mig än en gång upprepa att det
inte är någon slump att vi klarar oss, utan det är en
konsekvens av att vi har en fungerande och effektiv
salmonellakontroll. Ambitionen är att vi skall ha en
fungerande och effektiv salmonellakontroll även i
fortsättningen. Kommunerna, som är de lokala aktö-
rerna med tillsynsansvar, är utmärkt väl skickade och
lämpade att ha detta ansvar.
Diskussionen om resurstilldelning får naturligtvis
föras såväl i kommunala budgetsammanhang som i
den budgetprövning som riksdagen och regeringen
årligen ägnar sig åt. Varje aktörer bör då fundera över
om det finns behov av ökade resurser och var det
finns medel att fördela.
Jag har informerat mig om situationen i olika
kommuner. Jag har särskilt tagit kontakt med Stock-
holms kommun, den kommun som det skrivits om i
medierna. Jag är mycket tacksam för att det lokala
aktörerna går ut i en aktiv diskussion när de känner
oro - inte för hur läget är i dag men för hur det kan
komma att bli i framtiden. Självfallet har detta ome-
delbart satt i gång aktiviteter. Vi skall med gemen-
samma ansträngningar på alla nivåer - kommunalt,
inom verket och inom departementet - tillse att vi kan
möta framtiden på en fortsatt hög nivå när det gäller
salmonellakontrollen.
Som jag tidigare sade har vi aldrig haft hundra-
procentiga garantier mot att salmonella antingen upp-
står i vårt eget land eller kommer in över våra gränser.
Den hundraprocentiga garantin kommer vi heller
aldrig att få. Men vi kan säga att vi har haft en 95-
procentig garanti. Det har vi fortfarande, och det skall
vi också ha i framtiden. Jag kan försäkra Lennart
Brunander och Inge Carlsson att den här frågan har en
mycket hög prioritet på departementet. Om någonting
ligger oss oerhört varmt om hjärtat är det att tillför-
säkra konsumenter en säker och god tillgång till livs-
medel av hög kvalitet. Kontroll av och tillsyn över
livsmedel är en fråga av allra största vikt, som vi
ägnar mycket energi åt.
I mitt inledande svar redogjorde jag mycket nog-
grant för alla de garantier och säkerhetsanordningar
som finns för att den här kontrollen skall fungera och
som givetvis också är skälet till att den faktiskt funge-
rar så effektivt.

Överläggningen var härmed avslutad.

3 § Svar på interpellation 1996/97:38 om
gränsvärdet för cesium i renkött

Anf. 7 Jordbruksminister ANNIKA
ÅHNBERG (s):
Herr talman! Peter Eriksson har frågat mig om ar-
gumenten för att se över gränsvärdet för cesium i
renkött, vilt och insjöfisk, eftersom dessa är vagt
beskrivna i budgetpropositionen.
Peter Eriksson hänvisar till budgetpropositionen,
där det konstateras att det svenska gränsvärdet för
cesium i bl.a. renkött har varit oförändrat i närmare
tio år och att nya intagsberäkningar bör göras, efter-
som cesiumbelastningen minskat kraftigt i Sverige
under denna tid.
Efter Tjernobylolyckan hade Statens strålskydds-
institut (SSI) och Statens livsmedelsverk som mål att
den extra stråldosen från livsmedel skulle begränsas
till högst 1 mSv (millisievert) per år. För att kunna nå
detta mål infördes ett gränsvärde för hur mycket cesi-
um-137 som fick finnas i livsmedel för saluhållande.
Detta gränsvärde sattes någon månad efter Tjernoby-
lolyckan till 300 Bq/kg (becquerel per kg) för alla
livsmedel som saluhålls.
År 1987 ändrades gränsvärdet till 1 500 Bq/kg för
livsmedel som till mycket liten del införskaffas i han-
deln och som genomsnittssvensken äter mycket litet
av. Dessa livsmedel är kött och köttprodukter av vilt
och ren, vilda bär, svamp, insjöfisk samt nötter. För
övriga livsmedel - alla baslivsmedel - kvarstår gräns-
värdet 300 Bq/kg (SLV FS 1987:4). Livsmedelsver-
ket gav i samband därmed ut kostråd, riktade till dem
som själva jagar, fiskar och plockar bär och till samer
som äter mycket renkött. Avsikten med kostråden var
att dessa grupper inte skulle utsättas för alltför stora
stråldoser via kosten.
För att undvika att renköttet innehåller för mycket
cesium betalar staten kostnaderna för utfodring av
renar och ersättning vid tidigarelagd renslakt. Dessa
åtgärder har medfört att andelen kasserade renar i
Sverige på grund av för hög halt cesium-137 minskat
kraftigt. Under slaktsäsongen 1995/96 utgjorde de
kasserade renarna endast en liten del av alla slaktade
djur.
Inom EU inns inga gemensamma cesiumgränsvär-
den för livsmedel utom vid import från tredje land,
dvs. land utanför EU. Då gäller gränsvärdena 370
Bq/kg för barnmat, mjölk och mjölkprodukter samt
600 Bq/kg för vissa andra livsmedel, bl.a. kött och
köttprodukter. Norge, där vissa delar av renbetesom-
rådena drabbades av effekterna av Tjernobylolyckan,
tillämpar gränsvärdena 370 respektive 600 Bq/kg
utom för ren och insjöfisk, där gränsvärdena först var
6 000 Bq/kg men sänktes för något år sedan till 3 000
Bq/kg. Finland fick mycket litet nedfall i renbetesom-
rådena och fastställde i mycket liten utsträckning
formella gränsvärden. För cesium i renkött saknas i
Finland nationellt gränsvärde.
Kött av ren och vilt, bär, svamp och insjöfisk ut-
gör en ringa del av de livsmedel som ingår i det
svenska kosthållet, och kostnaderna för stödutfodring
i syfte att sänka cesiumhalterna i renkött är höga. Om
gränsvärdesättningen inte kan anses motiverad av
hälsoskäl bör det övervägas om den kan ändras. Re-
geringen har därför funnit att en översyn bör göras av
de svenska gränsvärdena vad gäller dessa livsmedel.
Regeringen har den 3 oktober 1996 uppdragit åt
Livsmedelsverket att efter hörande av Strålskyddsin-
stitutet och Jordbruksverket se över gränsvärdena för
cesium i kött och köttprodukter av vilt och ren, vilda
bär, svamp, insjöfisk och nötter. I arbetet bör samråd
även ske med Sametinget. Resultatet av översynen
skall redovisas till regeringen senast den 30 juni
1997.

Anf. 8 PETER ERIKSSON (mp):
Herr talman! Vi har under de senaste åren äntligen
fått något sjunkande halter av radioaktivt cesium och
andra radioaktiva ämnen i kött av ren och annat vilt i
Sverige. Detta är väldigt glädjande, och en möjlig
effekt av en sådan utveckling borde, som jag ser det,
vara att vi återgår till sänkta gränsvärden för radioak-
tivitet i renkött och viltkött. Det finns egentligen inte
någon rimlig anledning till att vi skall ha högre halter
just i de här livsmedlen än i andra.
Svenskarna äter visserligen i genomsnitt ganska
litet renkött och viltkött, men det gäller ju inte för alla
människor. Det finns glesbygdsgrupper i Sverige,
t.ex. de renskötande samerna och andra samer, som
har en hög andel av konsumtion just av dessa livsme-
del. Det finns inga rimliga motiv för att utsätta dem
för extra risker eller för att tro att de skulle vara mind-
re benägna att få t.ex. cancer. Jag tycker därför att det
är mycket märkligt att regeringen och jordbruksminis-
tern nu planerar för en höjning av gränsvärdena i
stället för en minskning.
Jag tycker att det är helt onödigt att utsätta kon-
sumenter och människor för ökade risker. Dessutom
vill konsumenterna i Sverige inte äta kött med höga
halter av radioaktiva ämnen. Det gör naturligtvis att vi
återigen kommer att få samma effekt som vi fick di-
rekt efter Tjernobyl. Priserna på ett livsmedel som
renkött kommer att sjunka drastiskt om vi får en höj-
ning av gränsvärdena.
Tycker inte jordbruksminister Annika Åhnberg att
rennäringen har lidit nog av Tjernobylkatastrofen? Är
det inte dags nu att försöka få ned skadorna, i stället
för att återigen väcka förslag och vidta åtgärder som
innebär att renskötsel och rennäring på nytt drabbas
oerhört hårt?
För att få hjälp med svaret på interpellationen har
Livsmedelsverket frågat Gustav Åhman, en av Sveri-
ges främsta experter på området, vad effekterna av en
ändring av gränsvärdet skulle bli. Han skriver: En
höjning av gränsvärdet skulle medföra ett stort in-
komstbortfall för renägarna, renslakterierna, kommu-
nerna och staten. Nästan alla som har någon känne-
dom om renköttmarknaden anser att en höjning av
gränsvärdet för radiocesium i renkött skulle leda till
problem vad gäller marknadsföringen av renkött. Ett
prisfall på 10-15 kr per kg är inte osannolikt.
Vidare skriver Åhman att en minskning av ren-
köttpriset med 10 kr per kilo innebär att renskötarna
förlorar ca 25 miljoner kronor per år eller en tredjedel
av de totala intäkterna, att kommunerna förlorar ca
7,5 miljoner kronor i skatteintäkter och att staten
förlorar 6,3 miljoner i uteblivna momsintäkter.
Även för staten är det här alltså en förlust eftersom
de minskade kostnader man kan få genom en höjning
av gränsvärdet är mycket små. Det här är ett tydligt
exempel på en av regeringens stolliga besparingar.
Det är fel att tro att staten skulle spara pengar. Jag
tycker att det vore passande om ministern lade det här
förslaget i papperskorgen. Är det inte dags att göra
det?

Anf. 9 Jordbruksminister ANNIKA
ÅHNBERG (s):
Herr talman! Det är riktigt att rennäringen har lidit
stora ekonomiska förluster på grund av oro för effek-
terna av Tjernobylolyckan. Staten har också tagit sitt
ansvar i det här sammanhanget och vidtagit olika
typer av åtgärder som jag redogjorde för i mitt första
svar, t.ex. ersättning för tidigarelagd slakt och ersätt-
ning för utfodringskostnader. Det ansvaret har staten
för avsikt att ta även i framtiden.
Som jag också redogjorde för i mitt svar gör vi nu
en förutsättningslös analys. Det är ju ändå litet märk-
ligt att man i olika länder gör så olika bedömningar.
Jag är inte säker på att konsumenter eller renskötande
samer i Norge känner sig så oerhört mycket mer illa
hanterade eller åsidosatta av sin regering än vad kon-
sumenter och renskötande samer har anledning att
göra i Sverige. Ändå har man i Norge helt andra
gränsvärden.
Vår analys syftar alltså till att klargöra och förnya
intagsberäkningar för olika konsumentgrupper. Men
den syftar också till en analys - vi utgår då från att
man i andra länder har och känner ansvar för sina
medborgare - av varför man i olika länder hamnar på
så olika gränsvärden.
Låt oss återkomma till diskussionen om vad som
sedan skall ske när den här förutsättningslösa analy-
sen är klar.

Anf. 10 PETER ERIKSSON (mp):
Herr talman! Jag tycker att det är märkligt att
jordbruksministern hänvisar till Norge och Finland.
I Norge har man inte alls drabbats lika hårt som i
Sverige av nedfallet från Tjernobylkatastrofen. Där
har man inte alls lika höga radioaktiva halter som man
har i Sverige inom vissa områden. I Västerbotten och
norra Jämtland är halterna i renkött i stora områden
fortfarande mycket höga. I Finland har man inte heller
drabbats lika mycket som i Sverige av nedfallet från
Tjernobylkatastrofen.
Sverige har faktiskt ett mycket unikt läge. Vi kan
inte vända oss mot andra som inte har drabbats. Vi
kan inte säga att eftersom de har högre gränsvärden
än vi har kan vi höja våra värden. Det är ett resone-
mang som inte håller och som inte har någon som
helst logik.
Förslaget och idéerna som finns på Jordbruksde-
partementet har oroat många i Sverige och har redan
lett till att konsumtionen av renkött har minskat. Jag
tycker att det vore mycket bättre om ministern tog
direkt avstånd från detta och lade ett dåligt förslag i
papperskorgen i stället för att oroa människor.

Anf. 11 Jordbruksminister ANNIKA
ÅHNBERG (s):
Herr talman! Förutsättningslösa analyser är aldrig
dåliga förslag enligt min uppfattning.
Jag tycker dessutom att Peter Erikssons resone-
mang är litet ologiskt. I sitt första inlägg säger han att
eftersom halterna nu sjunker borde vi kunna sänka
gränsvärdena. Sedan refererar han till Norge och
säger att eftersom de har mindre problem kan de kosta
på sig att ha mycket högre gränsvärden. Jag förstår
inte riktigt logiken i det resonemanget.
Vår enkla utgångspunkt är att människors hälsa
och säkerhet skall sättas i första rummet och att
gränsvärdet skall relateras till nivåer som är säkra för
hälsan. Men vi tycker att det är märkligt att man med
samma utgångspunkt kan komma till helt olika resul-
tat i olika länder. Vi finner det därför mödan värt att
göra en förutsättningslös analys med intagsberäkning-
ar och analyser av hur olika länder har kommit fram
till sina ställningstaganden. När vi har fått resultatet
av en sådan analys finns det anledning att ta nästa steg
och börja fundera över eventuella åtgärder.
Låt mig också säga att jag tror att konsumenterna i
högre grad skräms upp av den typ av påståenden som
Peter Eriksson gör än av vårt förslag om en förutsätt-
ningslös analys. Peter Eriksson säger att konsumenter
faktiskt skulle utsättas för fara och att människor
redan har slutat köpa renkött - ett påstående som jag i
och för sig ifrågasätter sakligheten i. Den typen av
litet oseriösa försök att skrämma upp människor riske-
rar att bli självuppfyllande profetior. I stället för att
gagna rennäringen riskerar de att leda till precis den
motsatta effekten.

Anf. 12 PETER ERIKSSON (mp):
Herr talman! Det är inte jag eller Miljöpartiet som
har hittat på att radioaktivitet kan leda till häl-
soproblem, om ministern nu har fått det för sig.
Jag har tagit upp frågan på direkt begäran av ren-
skötande samer i Västerbotten. Det var inte heller jag
som hittade förslaget. Det var nämligen undangömt i
några rader i budgetpropositionen.
Påståendet att det är en förutsättningslös utvärde-
ring är inte heller riktigt. Det är tydligt att orsaken är
att ni vill minska statens utgifter. Ni är ute efter en
besparing. Sveriges främste expert har gett sitt svar i
den här frågan. Han säger att förslaget i stället leder
till ökade kostnader. Det måste läggas ovanpå ökade
hälsorisker. Då är det väl ganska lätt att veta vad man
bör göra med ett dåligt förslag.

Anf. 13 Jordbruksminister ANNIKA
ÅHNBERG (s):
Herr talman! Låt mig för det första säga att jag
starkt ogillar den insinuation som finns i Peter Eriks-
sons påstående att förslaget skulle ha funnits undan-
gömt i budgetpropositionen. Budgetpropositionen är
faktiskt ett förslag från regeringen till riksdagen, och
jag trodde att det var riksdagsledamöternas uppgift att
läsa igenom den och ta del av texten. Jag tycker
knappast att man kan karakterisera en proposition
som ett direkt undangömt ställe för förslaget.
Låt mig för det andra säga att just det faktum att
radioaktivitet kan leda till hälsoproblem självfallet är
skälet till att staten genom årens lopp, från Tjernobyl-
katastrofen fram till nu och även i framtiden, kommer
att lägga mycket energi och stora resurser på att ta
ansvar, så att människor inte skall drabbas av negativa
hälsoeffekter.
Peter Eriksson säger att vi bara vill göra bespa-
ringar. Men om vi enbart hade velat göra besparingar
hade vi ju bara ändrat gränsvärdena rakt av. Så är det
inte. Vi har föreslagit att en förutsättningslös analys
skall göras för att vi skall få underlag för den fortsatta
hanteringen.
Jag tycker inte att det i sig är något fel i att en re-
gering känner ansvar för att göra besparingar. Med
tanke på den ekonomiska kris vi har bakom oss i det
här landet tror jag nog att det är en ambition som
såväl regering som riksdagsledamöter bör ha.
Men jag vill försäkra Peter Eriksson om att ambi-
tionen att spara i det här fallet inte går före ambitio-
nen att garantera konsumenter säkerhet när det gäller
hälsan.

Överläggningen var härmed avslutad.

4 § Anmälan om interpellationer

Anmäldes att följande interpellationer framställts

den 7 november

1996/97:61 av Bengt Hurtig (v) till justitieministern
Schengenkonventionen
1996/97:62 av Lilian Virgin (s) till kommunika-
tionsministern
Gotlandstillägget
1996/97:63 av Elisa Abascal Reyes (mp) till nä-
ringsministern
Taxinäringen
1996/97:64 av Elisa Abascal Reyes (mp) till kom-
munikationsministern
SJ:s ekonomiska problem
1996/97:65 av Inger Lundberg (s) till statsrådet Ylva
Johansson
Det särskilda utbildningsbidraget

Interpellationerna redovisas i bilaga som fogas till
riksdagens snabbprotokoll tisdagen den 19 november.

5 § Anmälan om fråga för skriftligt svar

Anmäldes att följande fråga för skriftligt svar
framställts

den 7 november

1996/97:89 av Bengt Hurtig (v) till jordbruksminis-
tern
Veterinärbesiktning i Arjeplog-Bodöområdet

Frågan redovisas i bilaga som fogas till riksdagens
snabbprotokoll tisdagen den 19 november.

6 § Kammaren åtskildes kl. 9.41.

Förhandlingarna leddes av tredje vice talmannen.