Riksdagens snabbprotokoll 1996/97:24 Tisdagen den 5 november

ProtokollRiksdagens protokoll 1996/97:24

Riksdagens snabbprotokoll Protokoll 1996/97:24 Tisdagen den 5 november Kl. 14.00 14.40

---

Det justerade protokollet beräknas utkomma om 3 veckor

----------------------------------------------------------

1 § Justering av protokoll

Justerades protokollen för den 29 och 30 oktober.

2 § Meddelande om information från regering-
en

Talmannen meddelade att torsdagen den
7 november omkring kl. 15.00 skulle statsrådet Pierre
Schori lämna information om svensk EU-strategi om
utvecklingssamarbete.

3 § Meddelande om svar på interpellationer

Till riksdagen hade inkommit följande skrivelser:

Interpellationerna 1996/97:40 och 41

Till riksdagen
Beträffande interpellation nr 1996/97:40 av Sten
Andersson om ekonomiska frizoner och interpellation
nr 1996/97:41 av Hanna Zetterberg om internationell
kabel, får jag meddela att jag inte kan besvara dem
inom föreskrivna två veckor. Skälet härtill är utlands-
resa. Jag kommer att besvara interpellationerna tisda-
gen den 19 november.
Stockholm den 28 oktober 1996
Anders Sundström

Interpellation 1996/97:32

Till riksdagen
Interpellation 1996/97:32 av Maud Ekendahl (m)
om försvaret och ambulansverksamheten.
Interpellationen kommer att besvaras tisdagen den
3 december 1996 kl. 14.00.
Skälet till dröjsmålet är att jag inte kunnat finna en
debattdag som passar.
Stockholm den 30 oktober 1996
Thage G Peterson

Interpellation 1996/97:38

Till riksdagen
Interpellation 1996/97:38 av Peter Eriksson om
gränsvärdet för cesium i renkött.
Interpellationen kommer att besvaras fredagen den
8 november 1996.
Skälet till dröjsmålet är semesterledighet.
Stockholm den 30 oktober 1996
Annika Åhnberg
4 § Svar på interpellation 1996/97:14 om åt-
gärder mot narkotika

Anf. 1 Justitieminister LAILA
FREIVALDS (s):
Fru talman! Kent Olsson har ställt ett antal frågor
till mig om insatser mot narkotika på olika områden. I
sin interpellation tar Kent Olsson upp vissa förhållan-
den vid institutioner som lyder under Statens Institu-
tionsstyrelse. Eftersom dessa inte tillhör mitt ansvar-
sområde begränsar jag mitt svar till de frågor som
avser polisen och kriminalvården.
Kent Olsson undrar bl.a. vilka åtgärder jag ämnar
vidta för att komma till rätta med narkotikaproblemen
på fängelserna och om jag avser att medverka till att
permissionsreglerna för personer dömda för narkoti-
kabrott ändras.
Enligt Kent Olsson är myndigheterna inte alltid
tillräckligt tydliga när det gäller att signalera att nar-
kotikan måste bort från institutionerna. Regeringens
och Kriminalvårdsstyrelsens inställning är givetvis att
fängelser och häkten skall vara fria från narkotika.
Flera åtgärder har vidtagits i detta syfte.
De senaste lagändringarna, som trädde i kraft
den 1 juli 1995, innebär bl.a. ökade möjligheter att
granska försändelser som kan innehålla narkotika och
att det på slutna anstalter i princip är obligatoriskt
med kroppsvisitation efter obevakade besök och
permissioner.
Under senare tid har det även genomförts andra
förändringar inom kriminalvården som ökar möjlighe-
terna att bekämpa narkotika. Kontaktmannaskapet gör
att vårdarna snabbare upptäcker om det kommit in
narkotika i fängelset. Narkotikabekämpningen är nu
en uppgift för hela personalen.
Vid sidan av olika former av kontrollåtgärder skall
kriminalvården också motivera missbrukare att ge-
nomgå behandling för sitt missbruk. Detta arbete har
utvecklats starkt under senare år. Av omkring
1 700 nu intagna narkotikamissbrukare är omkring
640 placerade i verksamhet som är särskilt inriktad
mot narkotika jämfört med ca 550 för tre år sedan,
och arbete pågår för att bereda ännu fler plats. Det bör
framhållas att det även vid andra avdelningar bedrivs
ett omfattande motivationsarbete.
Syftet med permissioner är främst att underlätta
den dömdes anpassning i samhället. Sådana permis-
sioner får beviljas om det inte finns påtaglig fara för
fortsatt brottslig verksamhet eller avsevärd fara för
annat missbruk. Vid bedömningen skall "särskilt
beaktas om den intagne har nyttjat eller förfarit olag-
ligt med narkotika inom anstalten eller utan giltigt
skäl vägrat att lämna urinprov" (32 § lagen
[1974:203] om kriminalvård i anstalt).
Permissionerna skall planeras noga och kan vid
behov förenas med olika villkor och föreskrifter.
Enligt vad jag har fått veta måste i princip alla intagna
narkotikamissbrukare lämna negativt urinprov innan
permission beviljas. När de intagna återkommer från
permissionen tas regelmässigt urinprov för att kontrol-
lera om de missbrukat narkotika. Ett positivt prov
innebär givetvis att det dröjer längre till nästa per-
mission.
Intagna, som har dömts till långa straff för grova
narkotikabrott eller andra allvarliga brott och som kan
befaras vara särskilt benägna att avvika eller fortsätta
med allvarlig brottslighet, kan särbehandlas enligt
bestämmelserna i 7 § 3 stycket lagen om kriminalvård
i anstalt. Denna grupp kan beviljas permission endast
om det finns synnerliga skäl och då alltid under be-
vakning.
Det omfattande arbete som kriminalvården lägger
ned för att minska andelen misskötta permissioner har
gett positiva resultat. Andelen misskötta regelbundna
permissioner har minskat från 3,3 % under år 1986 till
0,8 % under år 1995. Kriminalvården fortsätter arbe-
tet för att ytterligare minska misskötsamheten vid
permissioner.
Jag ser därför för närvarande inte något behov av
ytterligare lagstiftning eller andra särskilda åtgärder
på detta område. Däremot har regeringen ett ansvar
för att se till att dessa frågor uppmärksammas på det
sätt som krävs. Regeringen har därför under flera års
tid i regleringsbrev och nu senast i de planeringsdi-
rektiv som nyligen lämnats till kriminalvården angivit
att kriminalvården skall hålla anstalter och häkten fria
från narkotika och medverka till att de dömda som har
behov av vård mot missbruk får tillgång till den.
Kent Olsson undrar även vilka åtgärder jag avser
att vidta i fråga om polisens resurser när användandet
av narkotika ökar i samhället.
Vid en internationell jämförelse har narkotika-
missbruket en begränsad omfattning i Sverige. De nya
signaler som kan tyda på att andelen ungdomar som
använt narkotika ökar måste naturligtvis tas på största
allvar. Polisen måste på alla sätt medverka till att
begränsa nyrekryteringen av narkotikamissbrukare.
Ett växande problem är den liberala synen på droger
inom nöjeslivet och då framför allt bland ungdomar.
Denna syn kan till viss del förknippas med de nya
ungdomskulturerna, t.ex. rejvtillställningar. Vi ser en
likartad utveckling i andra länder i vår närhet. Det är
naturligtvis inte tillställningarna som sådana eller
musiken som är problemet utan den, sorgligt nog,
nära kopplingen till olika droger. Det är viktigt att
hela samhället med kraft agerar för att informera och
påverka ungdomar när det gäller narkotika, inte minst
i dessa sammanhang.
Hur polisen bättre skall kunna bekämpa narkoti-
kamissbruket är enligt min mening inte i första hand
en fråga om ökade resurser. I stället handlar det i stor
utsträckning om att förbättra arbetsmetoderna. Polisen
måste noga följa utvecklingen i samhället och anpassa
sina åtgärder efter den aktuella situationen. Polisen
skall bekämpa narkotikahandeln i alla led, från orga-
niserad handel till gatulangning. Genom en förstärkt
kriminalunderrättelseverksamhet ökar kunskaperna
om de olika försäljningsleden och möjligheterna att
ingripa mot dessa. Det problemorienterade arbetssät-
tet och närpolisverksamheten ger polisen större möj-
ligheter att identifiera och ingripa mot lokal narkoti-
kahantering. De unga missbrukarna fångas upp snab-
bare, vilket ökar socialtjänstens möjligheter till tidiga
insatser.
Skall vi komma till rätta med narkotikamissbruket
går det inte att vänta till dess att polisen ertappar
någon med att använda narkotika. Polisen måste i
samverkan med föräldrar, skola, fritidsledare och
andra så tidigt som möjligt förhindra unga att börja
missbruka. En polis som ser ungdomar som vistas i
riskabla miljöer måste ingripa direkt.
Internationellt samarbetar polisen med andra län-
ders poliskårer för att söka hindra att narkotika över
huvud taget kommer in i landet. Vi har i dessa sam-
manhang tydliggjort att vi inte under några som helst
omständigheter kommer att frånträda vårt högt ställda
krav - ett narkotikafritt samhälle.

Anf. 2 KENT OLSSON (m):
Fru talman! Jag ber att få tacka statsrådet för sva-
ret.
Situationen i dag med alltfler som använder nar-
kotika är, detta är statsrådet och jag överens om,
mycket oroande. Nyligen har det i tidningarna stått
om en undersökning i Skaraborg. 11 % av flickorna
på individuella program där har prövat narkotika.
Det är viktigt att samhället säger ifrån och tar rejä-
la tag mot knarket. Det är nödvändigt att skärpa straf-
fen för både innehav och bruk av narkotika. Knarket
måste naturligtvis helt bort från samhället - från
fängelser, institutioner och ungdomsvårdsskolor. Men
hur är det i verkligheten?
Som jag påpekar i min interpellation har Lysekils
socialnämnd placerat en ung man på en ungdoms-
vårdsskola i Gräskärr. I en skrivelse till Statens Insti-
tutionsstyrelse påpekas att den här mannen har miss-
brukat droger under hela sin tid där. Statens Institu-
tionsstyrelse säger i sitt svar på skrivelsen: Det finns
däremot inga möjligheter att helt och hållet undvika
drogmissbruk på myndighetens institutioner. En kon-
trollapparat med syfte att helt och hållet göra institu-
tioner drogfria skulle motverka vårdens syfte. Man
säger också att det här missbruket huvudsakligen har
skett under permissioner, då kontrollmöjligheterna är
begränsade.
I det svar som jag fått av statsrådet - jag ser alltså
att vi i många delar har samma uppfattning - svarar
statsrådet inte på de här frågorna, utan hon säger att
det inte ligger inom hennes ansvarsområde. Jag skulle
ändå vilja fråga: Anser statsrådet att man inte skall
kunna undvika drogmissbruk på våra institutioner?
Och vad anser statsrådet om gjorda yttrande om att en
kontrollapparat med syfte att helt och hållet göra
institutioner drogfria skulle motverka vårdens syfte?
Jag menar att det är ett oerhört dramatiskt yttrande
från en styrelse. Man säger ju att man i vårdsyfte inte
kan ha institutionerna helt drogfria och att kontroll-
möjligheterna skulle motverka vårdens syfte. Jag
hoppas att statsrådet i sitt nästa inlägg ger en klar
indikation om att hon tar avstånd från den här typen
av resonemang från ledande tjänstemän inom området
för behandling av narkotikafrågor. Jag tycker alltså att
det är oerhört skrämmande att den typen av svar ges
och dessutom från en officiell myndighet, som ju
Lysekils socialnämnd är, när man beklagar sig över
den situation som råder på en av våra ungdoms-
vårdsinstitutioner.
Anser statsrådet att vi, om det huvudsakligen är
under permissioner som narkotika brukas, på något
sätt måste förändra permissionsbestämmelserna så att
man inte under permissionen återupptar sitt tidigare
bruk av narkotika? Det vore mycket välgörande om
statsrådet kunde komma med ett klargörande om
detta.

Anf. 3 Justitieminister LAILA
FREIVALDS (s):
Fru talman! I mitt svar gav jag en fyllig redogörel-
se för vad som gäller för Justitiedepartementets insti-
tutioner, nämligen fängelserna, när det gäller såväl
kontroll av förekomsten av narkotika som åtgärder för
att förhindra missbruk under permission.
Om Kent Olsson är intresserad av att få veta hur
institutioner under Socialdepartementet hanterar mot-
svarande fråga anser jag att Kent Olsson skall ställa
sin fråga till rätt statsråd.

Anf. 4 KENT OLSSON (m):
Fru talman! Det här är mycket märkligt. Här har
statsrådet möjlighet att från regeringens sida ge klara
signaler om vad man tycker om detta, men statsrådet
säger att hon inte tänker ta upp den saken i samband
med det här svaret. Jag finner det mycket underligt.
Det vore bra med ett klargörande, och jag hoppas att
regeringen har samma syn på narkotikabekämpningen
- oberoende av vilket statsråd det är fråga om i det
här fallet. Får jag inget svar här får jag väl låta mig
nöja med detta. Jag finner det dock mycket underligt.
Jag har ställt två frågor till: Vad avser statsrådet
att göra för att komma till rätta med narkotikan på
fängelser och institutioner? Vilka åtgärder avser stats-
rådet att vidta vad gäller polisens resurser när använ-
dandet av narkotika ökar?
Statsrådet säger som svar på den senare frågan att
man inte avser att öka polisens resurser. De är bra
som de är. Det handlar enbart om att man bör använda
sina resurser på ett bättre sätt.
Jag fick i går kännedom om ett brev från polis-
myndigheten i Göteborgs och Bohus län. Polisstyrel-
sen har nämligen skickat ett brev till justitieministern.
Jag hoppas att justitieministern har läst brevet. Där
står det: Under flera år har besparingar drabbat po-
lismyndigheten på grund av anslagsminskningar.
Sammantaget innebär anslagsminskningen
ca 143 miljoner kronor mindre. Sedan 1993 råder
anställningsstopp vid polismyndigheten. Man säger
att för första gången sedan 1965 har det dessutom
varslats om uppsägning när det gäller Länsarbets-
nämnden.
Är det genom att ge polisen minskade resurser
som vi kommer till rätta med narkotikan? Om jag
vore justitieminister skulle jag vara djupt bekymrad
över de neddragningar som i dag sker inom polisverk-
samheten, vilket ju också innebär att mindre resurser
sätts av för narkotikabekämpningen.
Anser justitieministern att vi skall ha ökade resur-
ser för åtgärder mot narkotikan och att andra delar av
verksamheten därmed skall ha minskade resurser?
Eller har hela polismyndigheten, inklusive den social-
demokratiske ordföranden vid polismyndigheten i
Göteborgs och Bohus län, fel när man säger att man
inte kan upprätthålla verksamheten lika effektivt som
tidigare? Det gäller för övrigt inte bara Göteborgs och
Bohus län, utan det gäller situationen i hela landet.
Eftersom brevet kom till min kännedom i går är
det aktuellt att ta upp en diskussion och debatt kring
dessa saker. Det är oerhört viktigt att samhället ger
polisen de resurser som behövs för att man skall kun-
na komma till rätta med knarket. Jag hoppas på ett
klargörande från ministern om hur hon avser att få en
bättre situation, dvs. att mera resurser avsätts för
åtgärder mot knarket.

Anf. 5 Justitieminister LAILA
FREIVALDS (s):
Fru talman! En del polismyndigheter har i dag
ekonomiska bekymmer. Delvis klargörs orsakerna till
det genom den rapport som Riksrevisionsverket i dag
har lämnat till Justitiedepartementet. Kent Olsson kan
kanske studera den och fördjupa sina kunskaper om
hur polisens resurssituation i dag ser ut och om vad
orsakerna till en delvis problematisk situation är.
Polisens besparingskrav är numera begränsade -
för nästa år inga alls. Men polisen dras naturligtvis
delvis med effekterna av ett dåligt ekonomiserande
tidigare med resurser. Man har på sina håll levt över
sina tillgångar, och det försätter polisen i en besvärlig
situation. Detta hindrar givetvis inte att polisen måste
utveckla sin verksamhet. Framför allt har polisen i
uppgift att följa de prioriteringar som regering och
riksdag lagt fast i beslut. Dit hör bl.a. narkotikabe-
kämpningen. Den är ett av de områden som både
riksdag och regering anser att polisen skall prioritera i
sin verksamhet.
När det gäller att utveckla sina metoder och att
anpassa sin organisation och sin resursfördelning till
de prioriterade områdena pågår ett utvecklingsarbete
inom polisen. Det innebär i praktiken att med samma
resurser kan man åstadkomma mer resultat genom att
arbeta i andra former än tidigare. Det problemoriente-
rade arbetssättet, närpolisverksamheten när det gäller
ungdomar och introduktionen i narkotika, är betydel-
sefullt. I fråga om att angripa narkotikahandeln på
högre nivå är utvecklingen av den kvalificerade kri-
minalpolisunderrättelseverksamheten av största bety-
delse.
Det gäller naturligtvis också att förändra sitt sätt
att arbeta allteftersom behoven förändras. Ta t.ex. den
nya problematiken med innedroger, som är en del av
förklaringen till att vi har en viss ökning av antalet
ungdomar som prövar narkotika. Där har exempelvis
Stockholmspolisen tagit initiativ till att skapa ett
kommando mot den s.k. ecstasyvågen. Yngre poliser
utbildas till att på heltid arbeta nära marknaden så att
säga för att tidigt fånga upp de ungdomar som befin-
ner sig i riskzonen när det gäller att pröva på den här
typen av narkotika. Vidare gäller det att i samverkan
med föräldrar, skola, fritidsverksamhet och social-
tjänst vidta åtgärder för att förhindra att dessa ung-
domar kommer in i ett drogmissbruk.
Det är den typen av utvecklingsarbete, ett effektivt
utnyttjande av resurser och ett utbildnings- och ut-
vecklingsarbete inom polisen, som ger oss möjlighet
att möta även de nya utmaningarna.

Anf. 6 KENT OLSSON (m):
Fru talman! Jag tror att statsrådet och jag kan vara
överens om att de utvecklingsmöjligheter som statsrå-
det talar om inom polisen är bra. Men jag noterar
också en väsentlig skillnad mellan oss från moderat
sida och statsrådet.
Vi moderater ser brottsbekämpningen, i detta fall
narkotikabekämpningen, som så oerhört viktig att vi
är beredda att ge mer resurser. Trots en ökad brotts-
lighet, en ökad narkotikaanvändning på fängelser och
andra ställen säger statsrådet: Vi är inte beredda att ge
mer pengar, vi vill ge mindre pengar till polisens
verksamhet och utveckla inom den.
Det här tycker jag är en väsentlig skillnad. Vi an-
ser att det är viktigt att hålla tillbaka narkotikan i
samhället, därför är vi beredda att ge mer resurser än
vad statsrådet är. Det är bra tycker jag att vi har fått
detta klarlagt i dagens debatt.
Sedan den socialdemokratiska regeringen kom till
makten har det inte skett någon direkt skärpning eller
tagits några nya initiativ vad gäller narkotikabrotts-
lingar. Vi säger att vi kan tänka oss livstids fängelse,
lagens strängaste straff, för vissa typer av narkoti-
kabrott. Vi säger också att det skall finnas möjligheter
till buggning. Vi är till på köpet beredda att i undan-
tagsfall gå så pass långt att provtagning tillåts även på
ungdomar under 15 år vid misstanke om narkotika-
missbruk. Vi är alltså beredda att gå oerhört långt för
att komma till rätta med detta problem.
I många avseenden anser jag att statsrådet och jag
har en gemensam uppfattning om hur det här skall
skötas. Men tyvärr tycker jag att man från regeringens
sida inte tar de klara initiativ som behövs och inte
klart och tydligt redovisar hur viktigt man ser på detta
genom att gå längre än man har gjort hittills.

Anf. 7 Justitieminister LAILA
FREIVALDS (s):
Fru talman! Det gläder mig att Kent Olsson räknar
upp en del av de åtgärder som jag har tagit initiativ till
och som jag anser behövs för att vi effektivt skall
kunna bekämpa narkotikamissbruket i vårt land. Jag
har haft en del motstånd i några av de frågorna från
just moderat sida. Men av den uppräkning Kent Ols-
son gjorde kan jag notera att moderaterna numera är
med på noterna, i vart fall i flertalet av de här frågor-
na.
Det är inte så att vi ger mindre resurser till poli-
sen. Kent Olsson kanske skall läsa budgetpropositio-
nen litet noggrannare och komma underfund med att
vi inte ger mindre till polisen. Vi anser inte att det är
möjligt att nu minska polisens resurser. Men det finns
en klar skillnad mellan regeringens inställning till
polisens resurser och moderaternas. Det är egentligen
en egendomlig skillnad, tycker jag. Det är att modera-
terna inte tycks ställa några som helst krav på att man
får ut någonting för sina resurser.
Arbetet när det gäller att effektivisera och ha kon-
troll över resursanvändningen inom polisen har miss-
skötts från moderat sida under flera år. Det är de
misstagen som jag försöker rätta till i dag. Jag tycker
att det är viktigt att skattemedel används på ett effek-
tivt sätt, även när det gäller polisen. Polisen skall ha
de resurser den behöver, men de resurser den har
kräver vi också blir effektivt och riktigt använda.

Överläggningen var härmed avslutad.

5 § Svar på interpellation 1996/97:34 om WHO
och svensk alkoholpolitik

Anf. 8 Socialminister MARGOT
WALLSTRÖM (s):
Fru talman! Karin Israelsson har frågat mig om
regeringen är beredd att ta fasta på den överenskom-
melse som gjordes under WHO-konferensen i Paris i
december 1995 och om jag är beredd att aktivt verka
för att övriga EU-länder följer den inriktning de
kommit överens om på alkoholpolitikens område.
Sverige bedriver sedan lång tid tillbaka en aktiv
alkoholpolitik i syfte att sänka alkoholkonsumtionen.
De viktigaste och effektivaste medlen att begränsa
konsumtionen har varit och är även framgent System-
bolagets detaljhandelsmonopol och högprispolitiken.
Bakom denna politik finns insikten att överkonsum-
tion och missbruk av alkohol utgör ett av våra stora
folkhälsoproblem.
WHO:s Europaregion har, som Karin Israelsson
påpekar, vid en konferens i Paris den 12-14 december
1995 antagit en europeisk alkoholpolitisk charter som
innehåller övergripande handlings- och genomföran-
deprogram för det alkoholförebyggande arbetet samt
etiska principer och mål. I detta arbete har Sverige
tagit en mycket aktiv del och slutresultatet, som god-
kändes av de 46 europeiska länder som deltog vid
konferensen, stämmer väl överens med inriktningen
på den svenska alkoholpolitiken.
Även om förutsättningarna har ändrats i och med
Sveriges inträde i EU, ligger målen för den svenska
alkoholpolitiken fast, dvs. att förändra det svenska
dryckesmönstret och att begränsa alkoholens skade-
verkningar. Den svenska alkoholpolitiken syftar bl.a.
till att försöka förmå människor att gå över från sprit-
drycker till drycker med lägre alkoholhalt för att på så
sätt minska de alkoholrelaterade skadorna. Det är i
detta perspektiv som förslagen till förändringar av
ölskattesatserna måste ses.
Gränshandeln i södra Sverige av framför allt
danskt starköl har dessutom nu antagit så stora pro-
portioner att det enligt regeringens bedömning är
nödvändigt att vidta motverkande åtgärder. Den öka-
de gränshandeln medför, förutom att varan inköps och
beskattas utomlands, att människor köper större
mängder och starkare öl än annars. Alkoholens till-
gänglighet i okontrollerade former ökar också genom
att ett stort antal privatpersoner i hemmet "lagrar"
bl.a. öl som de infört från utlandet.
De förebyggande insatserna kommer framöver att
bli än viktigare för att motverka alkoholmissbrukets
utbredning. Information, opinionsbildning och andra
alkoholförebyggande insatser, framför allt på lokal
och regional nivå, får därför en ökad betydelse i an-
strängningarna att förändra dryckesvanorna i vårt
land. En nationell ledningsgrupp har utarbetat en
nationell handlingsplan för det alkohol- och drogföre-
byggande arbetet som ligger helt i linje med WHO:s
alkoholpolitiska strategier, etiska principer och hand-
lingsprogram. Regeringen avser att med utgångspunkt
från handlingsplanen och en lokal och regional kraft-
samling av insatserna höja ambitionsnivån i det alko-
holförebyggande arbetet. Under nästa och kommande
budgetår föreslås därför 30 miljoner kronor ytterligare
bli anvisade för alkoholpolitiska insatser.
I syfte att få till stånd en diskussion inom EU om
alkoholpolitiken har jag i brev till Europeiska kom-
missionen föreslagit att kommissionen skall ta initia-
tiv till att göra jämförande undersökningar och analy-
ser av alkoholproblemens omfattning i samtliga EU-
länder. Analysen bör också inkludera en jämförelse av
ländernas nationella politik och åtgärder för att före-
bygga såväl missbruket i sig som dess hälsomässiga
och sociala konsekvenser.
Sådana jämförande undersökningar och analyser
av åtgärder och resultat bör sedan, enligt min mening,
kunna tjäna som underlag för vidare diskussion inom
EU om olika åtgärder på alkoholpolitikens område
sett ur folkhälsosynpunkt.
Jag har från kommissionär Padraig Flynn, ansva-
rig för folkhälsofrågorna inom kommissionen, fått ett
mycket positivt svar på mitt förslag. Det innebär att
kommissionen är beredd att finansiera sådana länder-
jämförande undersökningar inom alkoholpolitikens
område och att också prioritera dessa frågor. Inom
Socialdepartementet diskuterar vi därför för närva-
rande hur sådana jämförande undersökningar kan
läggas upp och genomföras.

Anf. 9 KARIN ISRAELSSON (c):
Fru talman! Jag ber att få tacka socialministern för
svaret på min interpellation. Bakgrunden till den är
den överenskommelse som Sverige arbetade fram och
drev vid Pariskonferensen i december i fjol. I fem
kortfattade etiska principer slår man fast nästintill
mänskliga rättigheter för barn och vuxna när det gäl-
ler att slippa de negativa konsekvenserna av alkohol-
konsumtionen.
I en av dem slås fast att alla barn och ungdomar
har rätten till en trygg uppväxt fri från de negativa
konsekvenserna av alkohol och så långt det är möjligt
skyddade från marknadsföring av alkoholvaror.
Det är en långtgående överenskommelse. Sverige
har ju i och med inträdet i EU, delvis redan vid in-
gången av EES-avtalet, frånhänt sig styrmedel i alko-
holpolitiskt hänseende. Vi har just nu rätt stort spel-
rum för marknadskrafterna. Bryggerinäringen och
alkoholindustrin prövar alla vägar för att öka alkohol-
konsumtionen. Regeringen ställer upp på önskemålet
att sänka alkoholskatten på starköl utan att försäkra
sig om att det inte kommer att leda till ökad konsum-
tion.
Folkölet, som var det stora inslaget i ungdomarnas
alkoholkonsumtion, motverkas visserligen genom
skattehöjning, men samtidigt seglar en populär ung-
domsdryck in på Systembolaget och de flesta krogar-
na - alkoläsken, precis gjord för främst unga tjejer
och andra ungdomar som inte gillar spritsmaken. Nu
förleds de att tro att den dryck de sveper i sig är söt
och ofarlig. Den är mycket lömsk och i allra högsta
grad ett hot mot ungdomars hälsa. Risken att bli bero-
ende är uppenbar. Gruppen yngre alkoholkonsumen-
ter utökas därmed med dem som frivilligt avstod från
alkohol.
Detta har skett trots de nät av skydd som vi för-
sökte skapa när vi fick överge alla monopol utom
Systembolaget. Alkoholsortimentsnämnden vek sig
inför ett EU-krav och släppte trots protester från Sys-
tembolaget fram denna förledande dryck. Finns det
inte någon alkoholpolitisk vilja hos den nämnden?
När man så uppenbart får besked om en drycks
farlighet borde folkhälsoskälet få väga tyngre än EU-
kravet. Om det saknas tydliga riktlinjer för denna
nämnd anser jag det vara socialministerns skyldighet
att se över vilka regler som skall gälla för införsel av
alkoholdrycker och etablering på den svenska mark-
naden. Varför inte spjärna emot? Vi skulle ha fått stöd
från Storbritannien som också har slagit larm om
alkoläsken.
Vad som oroar mig lika mycket som starkölet och
folkölet är de unga gravida kvinnor som inte förstår
riskerna med denna utåt så oskyldiga dryck. Jag ser
ökade risker för fosterskador som en följd av att den-
na dryck finns på den svenska marknaden. Det minsta
som borde göras är att placera en tydlig varningstext
på förpackningen. Vidare behövs fortsatt förhandling
om att slippa importera eller tillverka alkoläsken i
vårt land. Vi skall inte behöva styras av EU till de
skador på folkhälsan som är så uppenbara med denna
dryck. I det sammanhanget borde de etiska reglerna
också kunna användas som ytterligare skäl för vår
ståndpunkt.
Det som för övrigt redovisas i interpellationssvaret
är bra. Får man till stånd en kartläggning av konsum-
tionsmönster och alkoholskador inom EU kommer
alltfler att inse att det krävs restriktioner. Trots allt har
vi i Sverige hittills lyckats relativt väl med att förhind-
ra en alltför hög alkoholkonsumtion. Vi behöver nu
ett internationellt stöd för vårt ställningstagande. Om
de olika ländernas beslutsfattare får klart för sig att
deras alkohollagstiftning är så svag att den orsakar
stora ekonomiska skador i form av försämrad folkhäl-
sa finns det också ett samtalsklimat som kan leda
framåt. En lämplig åtgärd i en sådan genomgång bor-
de vara att ta upp frågan om vad de olika länderna har
gjort med anledning av överenskommelsen i Paris.
Det var Frankrike som inbjöd till denna konferens.
Även frivilligorganisationerna fanns med. Kan man
ställa de olika länderna inför en sådan konkret fråga
kommer det att kännas mera meningsfullt att i framti-
den få till stånd flera överenskommelser, som då
förhoppningsvis skall leda till en bättre folkhälsa.
Jag skall inte bara vara kritisk. Jag vill också
framhålla de positiva saker som regeringen gör när
den står fast vid att reglerna för gränshandel med
alkohol inte skall förändras. Här borde de övriga
nordiska länderna också påminnas om att de skrivit
under Parisöverenskommelsen, som innehåller under-
lag för en nationell handlingsplan. Länderna skall
främja hälsa genom kontroll av tillgången till alkohol
och påverka priset genom beskattning. Vi är ju över-
ens. Det gäller bara att de andra europeiska länderna
också får det klart för sig.

Anf. 10 Socialminister MARGOT
WALLSTRÖM (s):
Fru talman! Jag vill absolut inte föra någon hård
debatt emot Karin Israelsson, eftersom jag är full av
respekt för det arbete som hon utför när det gäller att
bekämpa alkoholens skadeverkningar på olika sätt
och i olika sammanhang.
För att kommentera ett par konkreta frågor som
jag fick kan jag nämna två saker. Den alkohol-
reklamutredning som vi har tillsatt får anledning att
också fundera över de frågor som Karin Israelsson
nämnde när det gäller marknadsföring av t.ex. al-
koläsken. I vår bedömning av den är vi helt överens.
Det måste ske mycket opinionsbildning under den
närmaste tiden.
Jag vill också säga att jag självfallet har för avsikt
att ta upp dessa frågor i alla sammanhang där jag kan
göra det. Så tidigt som nästa vecka kommer jag att
träffa mina ministerrådskolleger i Bryssel, och då
tänker jag ta upp den svenska alkoholpolitiken. Det
blir ett tillfälle att knyta an till vikten av att man har
nationella handlingsplaner. Jag tycker också att det
finns all anledning att gång på gång påminna om den
nationella handlingsplan för alkohol- och drogföre-
byggande insatser som vi har i Sverige och som väl-
digt tydligt sätter upp mål och konkretiserar dem. Vi
måste också fortsätta arbetet för att få fram lokala och
regionala handlingsplaner. På denna punkt är vi alltså
alldeles överens.

Anf. 11 KARIN ISRAELSSON (c):
Fru talman! Jag vill tacka socialministern för det
tillägg som gavs i det här anförandet.
Alkoholreklamutredningen behövs i allra högsta
grad. Man kommer i kontakt med alkoholreklam i alla
möjliga sammanhang. Ofta handlar det också om
förtäckt reklam. Det är nog få produkter som kan få
en sådan marknadsföring som vin i alla medier. Även
Sveriges Radio och Sveriges Television ger dagligen,
åtminstone varje vecka, exempel på vinsorter som
passar till den mat som man också rekommenderar.
Jag tror att det vore alldeles omöjligt att ge en re-
kommendation om att man skall dricka t.ex. en viss
sorts kaffe - då skulle man ha fått Konkurrensverket
eller Marknadsdomstolen på sig - men det är fullt
möjligt att ange nummer och namn på en vinsort. Där
ser vi helt klart genom fingrarna. Det finns många
andra tillfällen där man också får denna dolda alko-
holreklam, som naturligtvis har sin avsändare.
Jag tror också att det är viktigt med opinionsbild-
ning. Vad som börjar hända nu är väl möjligtvis att
alkoläsken, trots att den också får reklam, börjar kän-
nas som ett orosmoln på många vuxnas himmel efter-
som den är så förödande och förledande och går till
våra ungdomar. Jag fick inte något svar om Alko-
holsortimentsnämndens direktiv och om man inte
skulle kunna se över dem om det var något som inte
stämde i deras tillåtande av alkoläsken. Man kanske
borde försöka åstadkomma något slags skyddsnät
inför framtiden eller ompröva detta beslut på ett eller
annat sätt. Systembolagets skäl till att avstå från för-
säljningen var alkoholpolitiska skäl och folkhälsoskäl,
och samma regler borde gälla för den nämnd som
skall tillåta att vi har alkoläsken i vårt sortiment.
Jag tror att det är väldigt viktigt att socialministern
med kraft driver dessa frågor i ministerkretsen. Soci-
alministrarna är som regel förstående och har kunska-
per kring frågorna om alkoholen och folkhälsan.
Möjligen brister detta i andra ministerkretsar. Där har
man ett mera ekonomiskt jordbruksperspektiv på
alkoholfrågorna. Även i de sammanhangen borde vi
skicka med våra förhandlare litet mera kunskap om en
alkoholpolitik som begränsar skadorna. Även om det
bara är socialministrar som har undertecknat Pari-
söverenskommelsen står ju också regeringarna bakom
denna överenskommelse, och det är viktigt att de
påminns om det.

Anf. 12 Socialminister MARGOT
WALLSTRÖM (s):
Fru talman! Utifrån vad jag har inhämtat tar sig
Alkoholreklamutredningen an de här frågorna, både
Alkoholsortimentsnämnden, de exempel som Karin
Israelsson använde så slående och alkoläsken. Detta
kommer alltså att behandlas i det betänkande som
Nils-Olof Berggren så småningom skall lämna till oss.
Det är alldeles självklart att jag i alla de sammanhang
där jag kommer åt skall redovisa principerna för
svensk alkoholpolitik och att vi kommer att få slåss
gemensamt väldigt hårt under den närmaste tiden för
att bli framgångsrika i dessa frågor.

Anf. 13 KARIN ISRAELSSON (c):
Fru talman! Då är det väl bara att hoppas att Al-
koholreklamutredningen också har så klara direktiv
att vi får ett resultat från den som vi kan förvänta oss
ger en ändrad inställning till de möjligheter som vi nu
har öppnat för. Jag ser med spänning fram emot vad
som kommer ur dess penna så småningom.
Det är viktigt att detta går snabbt. Man kan ju
ibland ta till åtgärder även om det pågår en utredning,
om man ser att situationen är sådan att det finns an-
ledning att göra något. Men jag förstår att ministern
vill avvakta denna utredning och sedan komma med
ett förslag. Jag hoppas som sagt att detta sker skynd-
samt.

Överläggningen var härmed avslutad.

6 § Förnyad bordläggning

Föredrogs men bordlades åter
Konstitutionsutskottets betänkanden 1996/97:KU3,
KU6 och KU8
Lagutskottets betänkande 1996/97:LU1
Trafikutskottets betänkande 1996/97:TU6

7 § Bordläggning

Anmäldes och bordlades
Propositioner
1996/97:45 Lättnad i ägarbeskattningen i små och
medelstora företag
1996/97:46 Skadeståndsansvar vid dammhaveri
1996/97:47 Ändringar i lagen om revisorer

8 § Anmälan om interpellationer

Anmäldes att följande interpellationer framställts

den 5 november

1996/97:53 av Eva Zetterberg (v) till utrikesministern
Afghanistan
1996/97:54 av Sten Andersson (m) till statsrådet
Pierre Schori
Asylpolitiken

Interpellationerna redovisas i bilaga som fogas till
riksdagens snabbprotokoll tisdagen den 19 november.

9 § Anmälan om frågor för skriftliga svar

Anmäldes att följande frågor för skriftliga svar
framställts

den 1 november

1996/97:80 av Marianne Samuelsson (mp) till stats-
ministern
EMU-information

den 5 november

1996/97:81 av Helena Frisk (s) till arbetsmarknads-
ministern
Ett lärlingssystem

Frågorna redovisas i bilaga som fogas till riksda-
gens snabbprotokoll tisdagen den 19 november.

10 § Kammaren åtskildes kl. 14.40.

Förhandlingarna leddes av talmannen.