Riksdagens snabbprotokoll 1996/97:107 Måndagen den 26 maj

ProtokollRiksdagens protokoll 1996/97:107

Riksdagens snabbprotokoll Protokoll 1996/97:107 Måndagen den 26 maj Kl. 12.00 - 12.55

---

Det justerade protokollet beräknas utkomma om 3 veckor

--------------------------------------------------------------------------

1 § Justering av protokoll

Justerades protokollen för den 16 och 20 maj.

2 § Meddelande om fördröjda svar på interpel-
lationer

Till riksdagen hade inkommit följande skrivelser:

Interpellation 1996/97:311

Till riksdagen
Interpellation 1996/97:311 av Göthe Knutson (m)
om tillbud i färjetrafiken.
Interpellationen kommer att besvaras tisdagen den
3 juni 1997.
Skälet till dröjsmålet är dels att listorna för inter-
pellationssvar i kammaren är fulltecknade både den
27 maj och 2 juni samt dels att jag är på ett sedan
länge inplanerat partiarrangemang i Eslöv den 30 maj.
Stockholm den 21 maj 1997
Ines Uusmann

Interpellation 1996/97:325

Till riksdagen
Interpellation 1996/97:325 av Tomas Högström
(m) om ursprungsnationalitet i körkort.
Interpellationen kommer att besvaras tisdagen den
3 juni 1997.
Skälet till dröjsmålet är dels att listorna för inter-
pellationssvar i kammaren är fulltecknade både den
27 maj och 2 juni samt dels att jag är på ett sedan
länge inplanerat partiarrangemang i Eslöv den 30 maj.
Stockholm den 21 maj 1997
Ines Uusmann

Interpellation 1996/97:332

Till riksdagen
Interpellation 1996/97:332 av Göthe Knutson (m)
om färjetrafiken och lastsäkring.
Interpellationen kommer att besvaras tisdagen den
3 juni 1997.
Skälet till dröjsmålet är dels att listorna för inter-
pellationssvar i kammaren är fulltecknade både den
27 maj och 2 juni samt dels att jag är på ett sedan
länge inplanerat partiarrangemang i Eslöv den 30 maj.
Stockholm den 21 maj 1997
Ines Uusmann

Interpellation 1996/97:293

Till riksdagen
Interpellation 1996/97:293 av Kia Andreasson om
sexuellt utnyttjande.
Interpellationen kommer att besvaras fredagen den
30 maj 1997.
Skälet till dröjsmålet är att interpellationen skall
besvaras tillsammans med interpellation 1996/97:310.
Stockholm den 15 maj 1997
Laila Freivalds

Interpellation 1996/97:310

Till riksdagen
Interpellation 1996/97:310 av Elisebeht Mark-
ström om gängvåldtäkt.
Interpellationen kommer att besvaras fredagen den
30 maj 1997.
Skälet till dröjsmålet är arbetsanhopning.
Stockholm den 15 maj 1997
Laila Freivalds

Interpellation 1996/97:331

Till riksdagen
Interpellation 1996/97:331 av Bengt Harding Ol-
son om svenska satellit-TV-sändningar.
Interpellationen kommer att besvaras torsdagen
den 5 juni 1997.
Skälet till dröjsmålet är arbetsanhopning.
Stockholm den 21 maj 1997
Marita Ulvskog

Interpellation 1996/97:363

Till riksdagen
Interpellation 1996/97:363 av Charlotta L Bjälke-
bring om könsperspektiv inom museivärlden.
Interpellationen kommer att besvaras torsdagen
den 5 juni 1997.
Skälet till dröjsmålet är arbetsanhopning.
Stockholm den 21 maj 1997
Marita Ulvskog

3 § Anmälan om inkommen faktapromemoria
om förslag från Europeiska kommissionen

Talmannen meddelade att följande faktaprome-
moria om förslag från Europeiska kommissionen
inkommit och delats ut till kammarens ledamöter:
Meddelande om modernisering och nydaning av so-
cial trygghet i Europeiska unionen KOM (97) 102.

4 § Svar på interpellation 1996/97:308 om in-
ternationell konst

Anf. 1 Kulturminister MARITA
ULVSKOG (s):
Fru talman! Karin Falkmer har frågat mig om jag
avser att vidta några åtgärder för att underlätta möj-
ligheterna för privata gallerier eller stiftelser att visa
internationell konst i Sverige.
Karin Falkmer har pekat på problemet med den
momsdeposition som måste göras till svensk
tullmyndighet på konst som förs in i Sverige från
länder utanför EU för att visas här. Jag kan glädja
Karin Falkmer med att jag har fått information från
Generaltullstyrelsen, som bemyndigats av regeringen
att utfärda regler på detta område, att man där nu ser
över frågan.
Den internationella konstens ställning i landet
kommer att förbättras genom ett flertal åtgärder som
föreslogs i kulturpropositionen hösten 1996 och som
beslutades av riksdagen i slutet på året.
Ett internationellt ateljécentrum är under upp-
byggnad inom ramen för Konstnärsnämndens verk-
samhet, kallat IASPIS. Den nya verksamheten ger
utländska konstnärer möjlighet till vistelser i Sverige
för arbetsperioder i ateljé och i vissa fall för under-
visning vid konsthögskolorna. IASPIS skall även
anordna eller förmedla utställningar av de gästande
konstnärernas verk.
Färdigställandet av den nya byggnaden för Mo-
derna museet och Arktitekturmuseet på Skeppshol-
men i Stockholm inger naturligtvis också stora för-
hoppningar om en ytterligare vitalisering av det
svenska konstlivet. Det nya Moderna museet har en
nationell uppgift att bidra till samtidskonstens ut-
veckling och förnyelse i samverkan med institutioner
och konstnärer inom och utanför landet.
Det nationella uppdrag inom samtidskonsten som
tilldelades Malmö konsthall vid årsskiftet för tre år
framåt har en stark internationell dimension. Huvud-
uppgiften i detta uppdrag är att verka för att interna-
tionella konstutställningar av hög kvalitet förs till
Sverige och visas på så många platser som möjligt i
landet. En annan del av konsthallens uppdrag är att
vidareutveckla de goda kontakterna i Öresundsområ-
det för att göra regionen till ett kraftcentrum i det
europeiska konstlivet.
Jag vill också nämna att det inom Regeringskans-
liet nu pågår ett arbete med att införa det nya system
för utställningsgarantier som riksdagen beslutat med
anledning av propositionen Kulturpolitik (1996/97:3).
I det nya systemet skall alla icke-kommersiella ut-
ställningsanordnare kunna få statlig garanti vid lån av
föremål till utställningar. Det kommer bl.a. att skapa
ökade möjligheter för icke-statliga museer, som ex-
empelvis länsmuseerna och Rooseum i Malmö, att
låna in konst från utlandet. Här har höga försäkring-
spremier hitintills lett till att dessa utställningsarran-
görer alltför ofta tvingats att avstå från att visa sådana
verk i egna utställningar. Jag ser detta som en viktig
förstärkning av bildkonstens möjligheter i ett regio-
nalt perspektiv.

Anf. 2 KARIN FALKMER (m):
Fru talman! Jag tackar kulturministern för svaret.
När det gäller grundfrågan om problemet med moms-
deposition hoppas jag att kulturministern här i dag
kan förtydliga sitt svar något. Jag pekar i min interpel-
lation på Rooseum, som är ett tydligt exempel på hur
försvårande reglerna om att man skall deponera moms
i tullen här är för privata gallerier och stiftelser.
Många gallerier drivs privat, utan bidrag från stat,
landsting eller kommun, och har en kulturell verk-
samhet som enligt min mening bör underlättas i unge-
fär samma grad som man gör för dem som är statligt
finansierade, landstingsfinansierade eller kommunalt
finansierade.
Det finns privata gallerier med en bred internatio-
nell utbytesverksamhet som är väl så betydelsefulla
som de som är finansierade med allmänna medel. Det
tydligaste exemplet på ett sådant galleri är ett galleri
som för 20 år sedan startade sin verksamhet mitt i den
västmanländska storskogen, nämligen Galleri Astley i
Uttersberg. För 20 år sedan startade alltså galleriet
med en invigningsutställning av Ernst Neizvestny, en
till USA utvandrad rysk konstnär som sedan tillbring-
ade en månad varje år i Uttersberg och arbetade med
sin konst där. Galleri Astley har också visat svenska
konstnärers verk i andra delar av världen. Senast
visade man åtta konstnärers verk i Peking. Sedan
flyttade man den utställningen till Söul och komplet-
terade den med ytterligare två svenska konstnärer.
Under namnet Tenn from Sweden visades utställning-
en först i Söul för att sedan flyttas till Museum of
Modern Art i Taichung i Taiwan.
Galleri Astley har råkat ut för precis samma pro-
blem som Rooseum. Vid ett tillfälle då Galleri Astley
visade en målning av Rufino Tamayo, inlånad från
museet i Mexico City, riskerade målningen att fastna i
tullen. Den som räddade situationen då var länsstyrel-
sen. Den 31 maj är det vernissage med konstnärer från
Argentina, och nämnda problem finns kvar.
Ett galleri som Astley, liksom andra gallerier runt
om i Sverige som bedriver internationell verksamhet,
bör självklart inte hindras från att ta in utomeuropeis-
ka konstverk för att visa dem. Därför vill jag att Mari-
ta Ulvskog förtydligar sitt uttalande om att General-
tullstyrelsen ser över frågan.
Innebär det att såväl stiftelser, typ Rooseum, som
privata gallerier som Galleri Astley kommer att slippa
deponera pengar för moms i tullen när de tar in konst-
verk?

Anf. 3 Kulturminister MARITA
ULVSKOG (s):
Fru talman! Karin Falkmer och jag är helt ense när
det gäller det problem som momsdepositionen innebär
för t.ex. privata gallerier, stiftelser och andra som vill
visa utomeuropeisk konst. Problemet finns ju inte om
det handlar om konst inom EU-området. Den typen av
murar som man upplever skapas och byggs är det
alltid svårt att riva.
Generaltullstyrelsen har alltså ett bemyndigande
av regeringen att utfärda regler på det här området,
och där ser man nu över frågan.
Jag kan inte gå längre i mitt svar här. Jag har inte
för avsikt att ägna mig åt detta förgripliga som kallas
ministerstyre, så jag kan tyvärr inte vara utförligare än
så. Men Generaltullstyrelsen är väl medveten om
problemen och ser över frågan.

Anf. 4 KARIN FALKMER (m):
Fru talman! Det är då min absoluta förhoppning
att problemet kan lösas. Det måste vara ett gemensamt
intresse för såväl kulturministern som alla konstintres-
serade svenskar att få ta del av konst från alla delar av
världen.
Jag har tagit Galleri Astley som exempel, och det
är ett privat drivet galleri, med museiverksamhet. Där
tar man ofta in konst som över huvud taget inte är
avsedd att säljas, och det bör befrias från alla sådana
här problem.
Jag kan ta några exempel på vad man har visat på
detta lilla galleri, mitt ute i skogen, en mil från
Skinnskatteberg, i en gammal stationsbyggnad och i
ett 1700-talsmagasin. Man har visat indonesiska tex-
tilier ur Sheldon Shaeffers samling från Kanada. Man
har visat Vårt lands söner, Hijos de Nuestra Tierra,
som är kroppsavgjutningar av indianer från Amazon-
regionen gjorda av Felipe Lettersten från Peru. Den
utställningen kom från världsutställningen i Sevilla till
Galleri Astley, och sedan visades den på några ställen
till i Sverige.
Alla sådana här utställningar som kommer till ett
litet galleri har sedan samma problem när det gäller
försäkringar, som kulturministern tar upp i slutet av
svaret. Då kommer jag in på den problematiken. Det
är bra att museer och konsthallar och andra som visar
sådan här konst får möjligheten till garantier, men
problemet är ju lika aktuellt för ett privat galleri och
för Galleri Astley.
Vid de tillfällen som detta galleri tar in konst som
över huvud taget inte är avsedd att säljas vore det
högst rimligt att man fick möjlighet att ansöka om
garantier och komma in i det garantisystem som nu
byggs upp.
Då vill jag fråga om kulturministern kan ha för-
ståelse för det här problemet och om kulturministern
kan tänka ett varv till, så att det inte bara gäller för
länsmuseer och stiftelser, som Rooseum, utan att även
privata gallerier och museer kan få ta del av detta
garantisystem. De gör ju en oerhört värdefull kultur-
insats, i och med att de visar konst för en publik som
oftast inte får tillfälle att se så fin konst.

Anf. 5 Kulturminister MARITA
ULVSKOG (s):
Fru talman! Återigen vill jag säga att Karin Falk-
mer och jag har samma uppfattning när det gäller den
betydelse för samtidskonsten och för konsten över
huvud taget som de har som engagerar sig i stora
städer, i huvudstaden men också på småorter, på det
sätt som hon mycket vältaligt har beskrivit. Det är en
insats som betyder mycket för ett kulturliv, som kan
möta människor som inte har alldeles lätt att nå fram
till den här typen av konstnärliga upplevelser.
Vi försöker på olika sätt i Kulturdepartementet bi-
dra till att samtidskonsten skall få spela en större roll
utanför de storstadsregioner där man ändå har vissa
möjligheter att hävda sig och samtidigt göra särskilda
ytterligare satsningar där. I mitt interpellationssvar
tog jag upp några exempel, och det finns fler i kultur-
propositionen. Vi har där valt att lyfta fram bildkons-
ten och samtidskonsten.
När det gäller det konkreta problemet med moms-
depositionen arbetas det vidare i Generaltullstyrelsen,
som sagt var. När det gäller utställningsgarantierna
arbetas det vidare i Kulturdepartementet. Jag kan inte
här i dag säga att det går att lösa problemen för alla, i
en del fall mycket små, utställningsanordnare som det
kan handla om. Men jag tar med mig frågan till Kul-
turdepartementet efter denna interpellationsdebatt.

Anf. 6 KARIN FALKMER (m):
Fru talman! Jag hoppas verkligen att kulturminis-
tern tar med sig frågan och grunnar allvarligt på den.
Jag har tagit Galleri Astley som ett exempel, men
det finns i vårt avlånga land fler exempel på kulturut-
övare som verkligen betyder oerhört mycket ute i de
olika regionerna i landet.
Galleri Astley har 60 000 besökare om året, och
det är oerhört mycket. De har toppat bland turistmålen
i Västmanland vissa år, och jag tror att de ligger på
tredje plats nu. Det är en familj som har startat och
som driver detta galleri, och det har vuxit och blivit
en pärla på kulturens område.
Det är orimligt att ett sådant galleri utestängs från
de möjligheter som garantierna för ränteutgifter inne-
bär. Tanken är ju att ränteutgifterna skall vara själv-
bärande, och det skall inte vara någon kostnad för
staten. Jag ser inga som helst skäl till att utestänga de
privata gallerierna från möjligheten att ansöka om de
här garantierna.

Överläggningen var härmed avslutad.

5 § Svar på interpellation 1996/97:300 om bo-
stadstillägg för handikappade

Anf. 7 Statsrådet MAJ-INGER
KLINGVALL (s):
Fru talman! Marietta de Pourbaix-Lundin har frå-
gat mig om jag avser att vidta någon åtgärd som för-
hindrar att yngre funktionshindrade till följd av höga
boendekostnader blir socialbidragsberoende resten av
livet och om jag ämnar ta initiativ för att förbättra
bostadstillägget för denna grupp.
I en tidigare interpellation den 30 januari i år, som
berörde samma ämnesområde, hade Marietta de
Pourbaix-Lundin en liknande frågeställning. Mitt svar
blir därför i vissa avseenden likartat.
Man bör inledningsvis ha i minnet att problemet
med höga boendekostnader inte är generellt för yngre
funktionshindrade och att problemet även finns inom
andra grupper. Alla yngre funktionshindrade har inte
skyhöga boendekostnader, och det finns också många
äldre som är hänvisade till dyra bostäder. Det är inte
heller så att alla funktionshindrade med hög boende-
kostnad har pension.
Jag vill därmed på intet sätt förringa att höga bo-
endekostnader kan vara ett problem för inkomstsvaga
grupper. Men det handlar alltså om ett vidare problem
än vad som kan avhjälpas med förändringar inom
ramen för bostadstillägg till pensionärer - oavsett om
det utformas generellt eller selektivt för yngre funk-
tionshindrade. Inför förstatligandet av bostadstillägget
den 1 januari 1995 övervägdes om särskilda regler
skulle gälla för funktionshindrade personer. Reglerna
föreslogs dock gälla lika för alla. Ett skäl för att inte
ha särskilda regler för funktionshindrade personer är
att kommunerna enligt socialtjänstlagen har det sam-
lade ansvaret för handikappomsorgen. För boendet
kan detta ta sig olika uttryck beroende på lokala för-
hållanden och prioriteringar.
Generellt gäller att en kommun är skyldig att läm-
na bidrag för ombyggnad av bostäder för funktions-
hindrade enligt de förutsättningar som gäller i lagen
om bostadsanpassningsbidrag. Den funktionshindrade
personen får då ett bidrag som skall täcka de faktiska
kostnaderna för att anpassa bostaden efter den funk-
tionshindrades behov. Ombyggnaden täcks således av
bidraget varför hyran inte höjs i dessa fall.
Ett annat sätt att tillförsäkra funktionshindrade
personer ett eget och ändamålsenligt boende är att
kommunen satsar på anpassade bostäder i nyproduk-
tion. I sådant fall kommer merkostnaden vanligen till
uttryck i en förhöjd hyra.
Ett förhöjt bostadstillägg för personer med funk-
tionshinder inom ramen för ett statligt bostadsstöd
skulle ge incitament för kommunerna att i ökad ut-
sträckning lägga merkostnaderna på hyran så att kost-
naden till viss del täcks av ett statligt bostadstillägg.
En sådan konstruktion där kommunen bestämmer
hyresavgiften medan staten står för kostnaden riskerar
att bli kostnadsdrivande på sikt.
Min uppfattning är således att bostadstillägget
skall vara generellt och lika för alla. Kompletterande
stöd för att täcka den funktionshindrades behov är
beroende av lokala förutsättningar varför det är natur-
ligt att dessa behov hanteras lokalt där kunskapen om
de lokala betingelserna är störst.
I likhet med den borgerliga regeringen som lade
fram förslaget om statligt bostadstillägg anser jag inte
att det skall finnas särskilda regler för funktionshind-
rade inom ramen för det statliga bostadstillägget.
Såväl ansvar som kostnader för funktionshindrades
boende bör vara en kommunal angelägenhet på sam-
ma sätt som gäller för funktionshindrade som inte är
pensionärer.

Anf. 8 MARIETTA DE POURBAIX-
LUNDIN (m):
Fru talman! Jag har väldigt svårt för att säga tack
för svaret. Jag är uppriktigt sagt besviken, inte för
egen del men för alla de yngre gravt funktionshindra-
des del som har förtidspension, som aldrig har haft en
chans att få ett arbete och som inte har någon möjlig-
het att få någon annan inkomst än pension. De kan
alltså inte påverka sina inkomster, även om de nu
genom den borgerliga regeringens förslag om person-
lig assistent har kunnat få ett så normalt liv som möj-
ligt. Om de dessutom bor i en ändålsenlig och anpas-
sad lägenhet fungerar det hela ganska bra.
Men dessa lägenheter har ofta stor yta beroende
på att man sitter i rullstol, man kanske har lyftanord-
ning och man kanske t.o.m. har en personlig assistent
hemma sovande under natten. Det är då inte ovanligt
med hyror på mellan 7 000 och 8 000 kr per månad,
speciellt i storstadsområdena. Det är för dessa med-
borgares skull som jag är besviken över att statsrådet
inte har tagit intryck av den debatt som vi hade i feb-
ruari. Den har tydligen inte alls påverkat statsrådet.
När vårpropositionen lades fram var det första jag
letade efter om det skulle finnas någonting som kunde
lösa det problem som vi hade diskuterat i februari,
men det fanns ingenting. Däremot fanns det en hel del
förslag som på annat sätt försämrade för handikappa-
de, men dessa tänker jag inte gå in på här.
Det går alltså inte att göra detta till ett problem
mellan stat och kommun, precis som vi diskuterade
förra gången. Det handlar faktiskt om enskilda med-
borgare. Staten tog 1995 över ansvaret för bostads-
tillägget för pensionärer. Fram till 1998 kan kommu-
nerna gå in med en liten mellanskillnad, men det är
det inte så många kommuner som gör, 50-60 kom-
muner.
Min fråga blir då: Skall inte varje system - i det
här fallet bostadstilläggssystemet - klara av sina egna
problem, eller skall problemet med de höga hyrorna
läggas över på ett annat system?
Vad menar statsrådet när hon i svaret säger att det
är kommunerna som enligt socialtjänstlagen har det
samlade ansvaret för handikappomsorgen? Skall jag
tolka det så att det är socialbidrag som de yngre funk-
tionshindrade skall leva på? Statsrådet tillstår ändå i
detta nygamla svar att det kan bli så. Jag citerar: "Ett
annat sätt att tillförsäkra funktionshindrade personer
ett eget och ändamålsenligt boende är att kommunen
satsar på anpassade bostäder i nyproduktion. I sådant
fall kommer merkostnaden vanligen till uttryck i en
förhöjd hyra." Statsrådet tillstår ju att det blir en för-
höjd hyra som blir högre än vad det statliga bostads-
tillägget kan täcka.
Jag citerar vidare: "Kompletterande stöd för att
täcka funktionshindrades behov är beroende av lokala
förutsättningar varför det är naturligt att dessa behov
hanteras lokalt där kunskapen om de lokala betingel-
serna är störst." Kan jag då sätta likhetstecken med att
det är socialbidrag som skall betalas ut? Det vore bra
om jag fick ett ja eller nej på den frågan. Är det soci-
albidrag som dessa handikappade skall leva på under
resten av deras liv när inte bostadsbidraget räcker till?
De frågor som jag har ställt i interpellationen
kvarstår alltså: Avser statsrådet att göra någonting för
att ändra situationen för yngre funktionshindrade i
stället för att tvinga dem att hela livet leva på social-
bidrag? Avser statsrådet att ta något initiativ inom
ramen för bostadstilläggssystemet för att åstadkomma
en rimligare ekonomisk situation för denna handi-
kappgrupp?
Jag tycker fortfarande att jag inte har fått svar på
mina frågor, såvida inte svaret är: Lev på socialbidrag
eller flytta!

Anf. 9 Statsrådet MAJ-INGER
KLINGVALL (s):
Fru talman! Den ordning som vi i dag har förbe-
reddes ju rätt noggrant. En utredning föreslog 1992
att högre bostadstillägg skulle kunna utges till funk-
tionshindrade pensionärer. Men man konstaterade att
alla funktionshindrade inte är pensionärer, och i så
fall skulle andra åtgärder behövas för dem.
Sedan lades propositionen fram av dåvarande mi-
nistern Bo Könberg under våren 1994. Under arbetet
övervägdes frågan om staten skulle ta ett särskilt
ansvar för funktionshindrades bostadskostnader. Men
man kom då fram till den ordning som riksdagen
sedan beslutade om, nämligen att bostadstillägget
skall vara generellt och lika för alla. Behövs det an-
passning av bostaden eller annat kompletterande stöd
för att möta de funktionshindrades behov löser man
detta bäst i kommunen som har den största kunskapen
om de lokala förutsättningarna.
Vid det tillfället ingick ju Moderata samlingspar-
tiet i den dåvarande regeringen. Min undran till Ma-
rietta de Pourbaix-Lundin blir då: När ändrade sig
Moderata samlingspartiet i den här frågan? Innebär
det en annan syn på fördelningen av det ansvar som
riksdagen med stor majoritet beslutade om 1994?
För att något fördjupa mig i frågan om det är me-
ningen att dessa grupper under hela sina liv skall leva
på socialbidrag vill jag säga att Marietta de Pourbaix-
Lundin vet lika väl som jag att socialbidragets funk-
tion enligt socialtjänstlasgen är att vara det yttersta
skyddsnätet. Det är någonting som skall fungera när
andra trygghetssystem inte är tillräckliga. Socialbi-
draget är till för de människor som verkligen behöver
det som det yttersta skyddet.
Jag kan inte tro att det fanns någon tanke i dåva-
rande statsrådet Bo Könbergs proposition och i den
dåvarande regeringens förslag om att dessa grupper
tack vare denna ansvarsfördelning skulle leva på
socialbidrag. Det konstruerades en ansvarsfördelning
som innebar att kommunerna utifrån de lokala förut-
sättningarna har att sörja för den här gruppen på bästa
sätt i den kommun som det handlar om. Det kan röra
sig om olika åtgärder. Pengar till bostadsanpassning
kommer ju från statsbidragspåsen, så där har staten
fortfarande ett ansvar. I övrigt har kommunen en rad
möjligheter att se till att denna grupp handikappade
kan leva ett så bra liv som möjligt.

Anf. 10 MARIETTA DE POURBAIX-
LUNDIN (m):
Fru talman! Det är en väldig skillnad mellan att
vara förtidspensionär och aldrig kunna påverka sina
inkomster och att vara är helt utlämnad till pensionen
och att vara funktionshindrad och inte vara förtids-
pensionerad med arbetsinkomst och fortfarande en
rimlig chans att påverka sin inkomst. Detta tycks
statsrådet helt bortse från. Man kan inte blanda ihop
dessa grupper.
Skall jag sedan tolka svaret så, att det är socialbi-
drag denna grupp skall leva på? Det var inte länge
sedan som jag hade en debatt med socialministern och
vi var, som jag sagt, inte överens om mycket. Men en
sak var vi överens om, nämligen att socialbidrag är
för tillfällig hjälp och att det inte är ett livslångt för-
sörjningssätt att ha socialbidrag.
Statsrådet säger att kommunerna har en rad möj-
ligheter att hjälpa de gravt funktionshindrade. Det
skulle jag vilja få exempel på. Vad är det för möjlig-
heter? Skall de flytta från sina anpassade bostäder? Är
det detta kommunerna skall tvinga dem till? Jag ser
inte att det finns så mycket möjligheter. Det måste
fortfarande vara så, att varje system klarar av sina
egna problem. I det här fallet är det bostadskostna-
derna som är höga, och då måste bostadstilläggssys-
temet klara av det.
Vi moderater var med i den borgerliga regeringen,
men nu när vi har insett problemet och vad det statliga
övertagandet innebär - att vissa grupper hamnar mel-
lan stolarna på något sätt - har vi ändrat oss. I vår
budget har vi avsatt pengar för just denna grupp, för
att hitta ett system. Vi har inte skissat exakt på hur
systemet skall vara utformat, men vi vill se till att
gruppen gravt funktionshindrade, som behöver större
bostadsyta och därmed får en hög bostadskostnad,
skall ha möjlighet att bo kvar.
Nu har vi ju en chans att tillsammans göra någon-
ting åt detta. Man kan inte vara sämre än att man kan
ändra sig när man inser att ett tidigare fattat beslut
inte var så bra, och det är vad vi moderater har gjort.
Så jag väntar på att statsrådet nu säger: Vi socialde-
mokrater är också beredda att göra något. Vi social-
demokrater menar inte heller att människor i 60 år
skall leva på socialbidrag för att kunna bo kvar i sina
bostäder, utan vi menar att det skall finnas ett annat
sätt för människor att leva.

Anf. 11 Statsrådet MAJ-INGER
KLINGVALL (s):
Fru talman! Marietta de Pourbaix-Lundin vidgar
diskussionen till att handla om försörjningssituationen
för olika grupper i samhället över huvud taget. Jag
utgick från att interpellationen handlade om kostna-
derna för boendet.
Det har arbetats med frågan om kostnaderna för
boendet, vilket ledde till ett riksdagsbeslut 1994. Som
jag tidigare sagt var utgångspunkten en fördelning av
ansvaret mellan stat och kommuner. Den dåvarande
regeringens bedömning var att det var kommunerna
som hade de bästa möjligheterna att sörja för både
bostadsanpassning och annat kompletterande stöd.
Jag var väldigt tydlig i mitt inlägg också när det
gällde socialbidraget. Det är ett tillfälligt försörj-
ningsstöd att ta till när andra system av olika skäl inte
räcker till eller när det är fråga om personer som inte
omfattas av dessa system. Här gäller det för kommu-
nerna att klara av att vara det stöd som behövs för
denna grupp människor. Detta styrs väldigt mycket av
de lokala förutsättningarna. Det är kommunerna som
är bäst på att klara av denna uppgift. De har, som jag
sade, en rad möjligheter, t.ex. att hjälpa till med bo-
stadsanpassning, att bygga nytt, hyressättningen och
fastställandet av avgifter.
Sedan säger Marietta de Pourbaix-Lundin att Mo-
deraterna har ändrat sig. Jag frågade när Moderaterna
ändrade sig. Det kanske skedde i samband med vår-
budgeten. Vad jag har förstått föreslår Moderata sam-
lingspartiet ett helt nytt system, som inte handlar om
det som interpellationen till mig handlar om, nämligen
förändringar i det nuvarande bostadstillägget, utan om
någonting annat. Det vore mycket intressant att få
beskrivet av Marietta de Pourbaix-Lundin vad det är
för nytt stöd som de gravt funktionshindrade skall få,
vad det kostar, hur det skall finansieras och vad det
kommer att betyda för andra grupper. Jag har ju note-
rat att det finns väldigt långtgående förslag på skatte-
sänkningar i den ekonomiska motion som Moderata
samlingspartiet har väckt med anledning av regering-
ens vårbudget.

Anf. 12 MARIETTA DE POURBAIX-
LUNDIN (m):
Fru talman! Vi tycker naturligtvis att så många
som möjligt skall försörja sig själva. Men de som
verkligen behöver samhällets stöd, och till den grup-
pen hör de gravt funktionshindrade, skall också ha
samhällets stöd.
Ja, vi moderater har ändrat oss. Vi har avsatt 100
miljoner kronor i budgeten, vilket naturligtvis skall in
i nuvarande system. Nu har vi chansen att tillsammans
finna en möjlighet att få stödet att komma dem till
godo som mest behöver det.
Jag har egentligen fortfarande inte fått svar av
statsrådet på frågorna hur de handikappade som nu
drabbas skall göra och om de skall söka socialbidrag.
Statsrådet säger att det bara är en tillfällig hjälp. Skall
de då bo kvar i sex månader och sedan tvingas flytta?
Vad är det för något annat som kommunerna kan göra
än att ge dem socialbidrag? Är det värdigt att behöva
leva på socialbidrag i hela sitt liv? Nej, enligt oss
moderater är det inte värdigt att leva på socialbidrag i
hela sitt liv. Alternativet är fortfarande, enligt statsrå-
det, att ha socialbidrag eller att flytta från lägenheten.
Statsrådet har inte angett något annat alternativ. Men
statsrådet har ju ett sista inlägg och chansen att säga:
Nu när moderaterna har ändrat sig och anslagit pengar
till denna grupp, låt oss då hitta ett bra system för att
lösa det problem som vi nu har diskuterat två gånger,
så att gruppen gravt handikappade inte behöver leva
på socialbidrag och inte behöver flytta. Låt oss hitta
ett system som gör att de också kan känna en trygg-
het, så att de inte varje månad skall behöva vara hän-
visade till att gå till socialkontoret för att söka bidrag.
Statsrådet har nu några minuter på sig att säga detta.

Anf. 13 Statsrådet MAJ-INGER
KLINGVALL (s):
Fru talman! Inledningsvis vill jag säga att jag har
svarat på de frågor som jag har fått om socialbidraget
och om kommunens ansvar. Jag har i mitt förra inlägg
också exemplifierat en rad alternativ, och jag tänker
inte upprepa dem.
Självfallet skall de grupper som har problem och
behöver stöd - sjuka, handikappade och gamla -
också få samhället stöd. Detta är naturligtvis en
självklarhet. Att ordna detta på bästa sätt, att hitta
goda lösningar, är ett mycket stort intresse för mig
och för regeringen.
Riksdagen fattade år 1994 beslut om bostadsstödet
för denna grupp, och jag har i dag ingen anledning att
ändra på det. Jag tycker att fördelningen har fungerat
hittills. Det gör det möjligt för kommunerna att hitta
de rätta och de bästa lösningarna för den enskilde
funktionshindrade. Självfallet är tryggheten en
springande punkt, då det handlar om människor som
skall få känna trygghet.
Men jag kan avslutningsvis bara konstatera att jag
inte har fått någon bild av hur bostadsstödet i modera-
ternas förslag skall se ut, hur långt 100 miljoner kan
räcka och varifrån pengarna skall tas, med tanke på de
mycket omfattande förslag till skattesänkningar som
finns i det moderata förslaget liksom krav på ytterli-
gare återställare, som jag också har noterat. Ekvatio-
nen går inte ihop, Marietta de Pourbaix-Lundin.

Överläggningen var härmed avslutad.

6 § Svar på interpellation 1996/97:299 om sko-
lor i glesbygd

Anf. 14 Statsrådet YLVA
JOHANSSON (s):
Fru talman! Marianne Andersson har frågat mig
om regeringen är beredd att göra någonting för att
rädda kvar skolor i glesbygd med anledning av de
fakta som redovisas i rapporten Service i gles- och
landsbygd.
Rapporten är en del av den utredning om service-
frågor i glesbygds- och landsbygdsområden som
Glesbygdsverket och Konsumentverket gemensamt
har haft i uppdrag att genomföra. Utredningen visar
att många skolor i glesbygd hotas av nedläggning.
Jag är väl medveten om glesbygdsskolornas bety-
delse för både barnfamiljernas boendemiljö och lokal-
samhällets utveckling. Att kunna behålla en skola i
glesbygd eller på mindre orter har många gånger stor
betydelse för bygdens fortlevnad och utveckling.
Kommunerna vidtar olika åtgärder för att stödja bys-
kolorna, bl.a. samverkan med andra verksamheter för
att utnyttja lokaler och resurser i övrigt så väl som
möjligt. Trots detta hotas många skolor i glesbygd av
nedläggning, främst av ekonomiska skäl.
Utredningen föreslår att ett ekonomiskt stöd utgår
för att stärka de små byskolornas roll i det lokala
samhällets utveckling, bromsa antalet nedläggningar
och stimulera skolorna att bli lokala kunskapscent-
rum. Stödet föreslås utformas så att det leder till kom-
petensutveckling och investeringar i informationstek-
nik så att skolorna skall kunna bli centrum för kun-
skapsspridning och utveckling i sina bygder.
Stödet föreslås även kunna innebära att skolorna
utvecklas till att bli föredömen i att hitta vägar till en
ekologiskt hållbar utveckling. Förslagen ligger i linje
med de tankar om skolans roll och betydelse som
nyligen presenterades i regeringens utvecklingsplan
för förskola, skola och vuxenutbildning Kvalitet och
likvärdighet (skr. 1996/97:112) och med vad rege-
ringen där anför om kommunernas ansvar att utveckla
en infrastruktur för lärande och utveckling för både
barn och vuxna i kommunerna.
Utredningen om servicefrågor är nu föremål för
remissbehandling. Målsättningen är att behandla rap-
porten som en del av den regionalpolitiska proposi-
tion som kommer att föreläggas riksdagen i september
1997. Den fortsatta beredningen får visa om möjlighe-
ter finns att göra särskilda insatser för skolor i gles-
bygd.

Anf. 15 MARIANNE ANDERSSON (c):
Fru talman! Jag vill tacka skolministern för svaret.
Jag är glad att skolministern delar uppfattningen att de
små skolorna i glesbygden är viktiga för en bygds
utveckling. Jag vill gå så långt att jag påstår att skolan
ofta är avgörande för en bygds överlevnad. Det är bra
att den här rapporten nu har kommit. Den visar hur
det ser ut runt om i landet - något som vi visste, men
som vi kanske inte hade ordentliga uppgifter om tidi-
gare. Då är det här en viktig signal, och det var därför
jag ställde den här interpellationen.
Jag känner till en del skolor som är nedläggnings-
hotade och där beslut också är fattade. Det är viktigt
att lyfta upp frågan här i riksdagen. Även om vi inte
beslutar om just skolorna här, tror jag att det är vikti-
ga signaler. För flera skolor är alltså beslut om ned-
läggning redan fattade - ofta med stora protester från
lokalbefolkningen som följd. Det finns också planer
på att starta friskolor. För Centerpartiet är bevarandet
av små skolor en hjärtefråga. Det har det varit under
många år.
Sedan kan jag förstå att ekonomiska problem ute i
kommunerna har lett till de här besluten. Jag vet att
man har en kärv situation. Som jag ser det är det här
ändå mycket kortsiktiga beslut. Man har inte riktigt
sett till helheten, utan mer ägnat sig åt ett något snävt
sektorstänkande. Vi kan bara nämna sådana saker som
det folkliga engagemanget och samspelet mellan
skolan och det omgivande samhället, t.ex. näringsliv,
kulturmiljövård, kulturliv, annan samhällsservice,
turism och mycket mer. Väger man in allt detta, är jag
övertygad om att kostnadsbilden blir annorlunda.
Sedan har vi problemet med folkminskningen i vå-
ra glesbygdskommuner. Det har förvärrats under
senare tid. Nedläggningen av skolan i byn påskyndar
med all säkerhet den negativa utvecklingen, och jag
menar att detta är något som vi måste vända. Skall
företag i glesbygd kunna rekrytera kompetent perso-
nal, är tillgången till skola mycket avgörande. Ingen
barnfamilj flyttar till en bygd utan skola, och de som
bor där tenderar ju att flytta därifrån.
Alla undersökningar visar också att närheten till
skolan är särskilt viktig för de små barnen. Därför ser
jag det som så viktigt med den signal till kommunerna
som ett stöd till glesbygdsskolor skulle kunna utgöra.
Så beskrev ju också skolministern det här, och det är
vad Glesbygdsverket har föreslagit. Ett sådant stöd
vore nog en av de absolut viktigaste regionalpolitiska
åtgärder som man över huvud taget kan vidta. Jag tror
att man får stor effekt till väldigt liten kostnad om
man fattar ett sådant beslut. Det extra tillskott som
kommunerna får innevarande år och några år framåt
bör också kunna användas till att bevara och utveckla
de små skolorna.
Som jag ser det är det här också en viktig demo-
kratifråga. I dessa dagar av minskad politiskt intresse,
är det mer angeläget än någonsin att ta vara på det
folkliga engagemang som finns för att rädda gles-
bygdsskolorna. Detta engagemang är mycket starkt.
Jag tror att en annan viktig signal till kommunerna är
att i ökad omfattning använda sig av föräldraengage-
manget. Det finns också med i utvecklingsplanen. Det
handlar om att använda sig av det omgivande samhäl-
lets olika resurser i skolan och i skolarbetet. Man
kanske kan arbeta på ett annat sätt i en liten skola som
ligger i glesbygd än vad man kan i en större skola. Då
skall man ta vara på de fördelarna.
Jag hoppas och förutsätter att skolministern avser
att verka för att vi skall få ett sådant här stöd. Jag har
också en annan fråga som jag vill ta upp. Det gäller
friskolor. Det finns planer på att starta friskolor för att
ersätta nedläggningshotade skolor.

Anf. 16 TALMANNEN:
Tiden är slut. Marianne Andersson får återkomma.

Anf. 17 Statsrådet YLVA
JOHANSSON (s):
Fru talman! De viktigaste förutsättningarna för att
vi skall få en positiv regional utveckling har ju rege-
ringen och Centerpartiet tillsammans lagt fast genom
att vi har kunnat skapa en trygghet i den ekonomiska
situationen i Sverige. Vi kan också se goda signaler
om att utvecklingen håller på att vända när det gäller
jobben. Det är kanske den viktigaste förutsättningen
för att man ute i kommunerna skall kunna ta sitt an-
svar och prioritera att behålla de små byskolorna. Den
prioriteringen gör ju faktiskt de flesta kommunerna.
Det finns i dag 500-600 mindre byskolor i landet.
I undersökningar räknar man, tror jag, med att det är
tre fjärdedelar av kommunerna som säger att de tän-
ker behålla alla sina byskolor och att de inte har några
planer på att lägga ned. I fråga om 16 byskolor har det
beslutats om nedläggning. Sedan finns det ytterligare
knappt 100 där det har diskuterats, men där man inte
har fattat något beslut om nedläggning. Det betyder
också, och där delar säkert Marianne Andersson min
uppfattning, att det viktigaste engagemanget finns ute
i kommunerna och ute i bygderna. Det är också det
som de lokala politikerna lyssnar på när de gör sina
prioriteringar.
Självklart skall vi överväga frågan om särskilt
stöd. Där är jag dock inte beredd att ge något svar i
dag. Det är en fråga som vi får titta närmare på efter
det att remisstiden för den här rapporten har gått ut.
Jag skall också passa på att svara på det jag tror
att Marianne Andersson tänkte fråga när det gäller de
fristående skolorna. Kraven på hur många elever det
skall vara för att man skall kunna starta en fristående
skola är väldigt låga. Det skall vara 20 elever i ett
varaktigt tillstånd. Det betyder att det under ett upp-
byggnadsskede kan vara färre elever i en skola. Det är
en väldigt lågt satt gräns, och det är väldigt svårt för
skolor att långsiktigt överleva med en så liten volym.
För att belysa hur fristående skolor i glesbygd
överlever, och vilka förhållanden de verkar under, kan
jag säga att vi särskilt har nämnt fristående skolor i
glesbygd i den kommitté som nyligen har fått direktiv
att följa tillämpningen av det nya systemet för resurs-
fördelning till de fristående skolorna. Det finns sär-
skilt nämnt att kommittén skall belysa effekterna för
glesbygden.

Anf. 18 MARIANNE ANDERSSON (c):
Fru talman! Jag tackar för det svaret. Det var pre-
cis det jag funderade på, och det var den frågan jag
tänkte ställa. Det kan ju tänkas att man i en kommun
som trots folkligt motstånd fattat beslut om nedlägg-
ning inte är särskilt intresserad av att det startar en
fristående skola och att kommunen skall ge bidrag till
denna i stället när man lägger ned den skola som man
har drivit själv. Jag kan förstå det kan finnas sådana
konflikter. Därför är det viktigt att vara mycket tydlig.
Det är viktigt att kommittén följer den här frågan
mycket uppmärksamt och slår larm när man ser att det
blir oönskade effekter. Vi har inte varit särskilt över-
ens om beslutet om friskolorna tidigare. Vi har hyst
vissa farhågor för att det här inte skall fungera i fram-
tiden. Det är viktigt att man verkligen följer detta.
Enligt Glesbygdsverket skall det stöd som nu fö-
reslås, vad det nu blir för typ av stöd, gå till små sko-
lor. Det vore en mycket bra regionalpolitisk åtgärd.
Men att det skall gå till investeringar i informations-
teknik, till arbete med miljöfrågor och en hållbar
utveckling och till att göra bygden till ett kunskap-
scentrum tycker jag är mycket bra. Men det är också
viktigt att man inte bara ser på det som man tänker
göra utan även ser på skolor som arbetar på ett annat
sätt än det traditionella. Det finns många exempel på
att man ute i dessa skolor har ett särskilt engagemang
för att ta in den omgivande bygden och människorna
runt om, att man t.ex. utvecklar barnens entreprenö-
randa genom ha odlingar och annat. Det är faktiskt
litet lättare att göra det i glesbygden. Det är viktigt att
man tar vara på de möjligheter som finns på orten.
Detta pågår på många håll. Det är därför viktigt att
dessa skolor kommer i fråga för stöd.
När man nu skall investera i den nya tekniken är
det oerhört väsentligt att de grundläggande förutsätt-
ningarna finns för att utnyttja den nya tekniken när det
gäller teletjänster osv., så att de mindre skolorna kan
använda sig av denna teknik. Är skolministern villig
att arbeta för att en sådan utbyggnad kommer till
stånd? Vi i Centerpartiet tycker att det är oerhört
viktigt att det blir lika villkor i hela landet även när
det gäller IT-tjänster.

Anf. 19 Statsrådet YLVA
JOHANSSON (s):
Fru talman! På den sista frågan kan jag svara att
regeringen nu har presenterat en proposition om en ny
telelag, och jag får hänvisa till det förslaget och till
kommunikationsministern som bättre kan svara på
frågor om detta.
Låt mig säga att det finns många viktiga saker som
riksdag och regering borde anslå pengar till. Samti-
digt är både jag och Marianne Andersson väl medvet-
na om vikten av att kommunerna också kan fatta egna
budgetbeslut. Det är också därför som våra respektive
partier har kommit överens om att det resurstillskott
på sammanlagt 8 miljarder som vi nu ger kommuner
och landsting inte är öronmärkt eller specialdestinerat,
utan kommuner och landsting kan själva göra priori-
teringar om hur de skall satsa på skola, vård och om-
sorg. Det finns självklart alltid ett sådant moment att
man vill stödja men att det är viktigt att kommunerna
har en tillräcklig frihet i sina lokala budgetbeslut.
Fru talman! Låt mig till sist säga att vi förmodli-
gen inte kommer att lösa byskolornas framtid här i
riksdagen utan det måste man göra lokalt. Men jag
tror att det är viktigt att, som Marianne Andersson
inledningsvis påpekade, den här diskussionen förs
också här i riksdagens kammare. Det är nämligen ett
uttryck för skolans viktiga roll i närsamhället, där
byskolorna ofta är ett bra exempel på vilken roll sko-
lan kan spela i närsamhället.

Anf. 20 MARIANNE ANDERSSON (c):
Fru talman! Mycket av det som skolministern sä-
ger stämmer, särskilt det som hon sade om att kom-
munerna skall fatta egna budgetbeslut. Jag delar också
uppfattningen att dessa beslut fattas ute i kommuner-
na. Men jag tror också att det är viktigt med de här
signalerna. Om man då ser en akut situation som den
som vi såg i höstas när kulturpropositionen lades
fram, där det föreslogs medel för t.ex. bokinköp. Man
ansåg att detta var oerhört viktigt. Vi beslutade därför
i full enighet om en typ av specialdestinerat bidrag.
Annars tycker inte jag heller att vi skall ha den typen
av bidrag i så stor utsträckning. Men ett tillfälligt stöd
kan vara av mycket stor vikt. Det skall ju framläggas
en regionalpolitisk proposition i höst. Då skall det
föreslås åtgärder på det ena eller andra sättet. Jag är
alldeles övertygad om att en av de bästa förutsättning-
arna för att få en bygd att leva är att skolan finns kvar.
Därför är det viktigt att den här debatten förs, dels att
man ger en viss stimulans, ganska litet pengar som
kan få stor effekt, dels att man ständigt för den här
debatten på alla nivåer så att vi visar att vi tar gles-
bygden på allvar.

Överläggningen var härmed avslutad.

7 § Hänvisning av ärende till utskott

Föredrogs och hänvisades
Proposition
1996/97:111 till lagutskottet

8 § Bordläggning

Anmäldes och bordlades
Propositioner
1996/97:139 Skydd mot extraterritoriell lagstiftning
som antas av ett tredje land
1996/97:157 Lag om tilldelning av spårkapacitet
1996/97:165 Vissa förändringar i TV-avgiftssystemet

Konstitutionsutskottets betänkanden
1996/97:KU9 Samtjänst vid medborgarkontor
1996/97:KU20 Kommunal samverkan

Finansutskottets betänkande
1996/97:FiU23 Ändringar i kreditupplysningslagen

Lagutskottets betänkanden
1996/97:LU16 Registrering av fartyg
1996/97:LU17 God man för ensamma flyktingbarn
1996/97:LU20 Ny växtförädlarrättslag
1996/97:LU22 Ändringar i upphovsrättslagen

Socialförsäkringsutskottets betänkanden
1996/97:SfU11 Ändring i utlänningslagens förvars-
bestämmelser
1996/97:SfU16 Dublinkonventionen

Jordbruksutskottets betänkanden
1996/97:JoU15 Skydd av hotade arter samt aktions-
planer för biologisk mångfald
1996/97:JoU18 Fiske
1996/97:JoU19 Jakt och viltvård

9 § Anmälan om frågor för skriftliga svar

Anmäldes att följande frågor för skriftliga svar
framställts

den 22 maj

1996/97:548 av Birger Schlaug (mp) till miljöminis-
tern
Vätgas
1996/97:549 av Chatrine Pålsson (kd) till socialmi-
nistern
En studie av aborter
1996/97:550 av Carina Hägg (s) till statsrådet Leif
Blomberg
Magnetröntgat kaffe
1996/97:551 av Carina Hägg (s) till statsrådet Pierre
Schori
Förmedling av bistånd genom organisationer
1996/97:552 av Anita Jönsson (s) till kommunika-
tionsministern
Järnvägsinvesteringar och förnyelse av persontrafik-
fordon
1996/97:553 av Sigrid Bolkéus (s) till jordbruksminis-
tern
Pastörisering av mjölk från fäbodvallarna
1996/97:554 av Eva Goës (mp) till utrikesministern
Amerikanska kärnvapenprovsprängningar
1996/97:555 av Lennart Klockare (s) till försvarsmi-
nistern
Åldersstrukturen inom försvaret
1996/97:556 av Patrik Norinder (m) till arbetsmark-
nadsministern
Arizona Chemicals
1996/97:557 av Gullan Lindblad (m) till statsrådet
Maj-Inger Klingvall
Underhållsstöd

den 23 maj

1996/97:558 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m) till
socialministern
Handikappombudsmannen
1996/97:559 av Ulla Löfgren (m) till justitieministern
Polisväsendet i Västerbotten
1996/97:560 av Ewa Larsson (mp) till kulturminis-
tern
En modern kyrka

Frågorna redovisas i bilaga som fogas till riksda-
gens snabbprotokoll tisdagen den 27 maj.

10 § Anmälan om skriftliga svar på frågor

Anmäldes att följande skriftliga svar på frågor in-
kommit

den 21 maj

1996/97:522 av Sigrid Bolkéus (s) till justitieminis-
tern
Kritik mot häkten

Svaret redovisas i bilaga som fogas till riksdagens
snabbprotokoll tisdagen den 27 maj.

den 23 maj

1996/97:518 av Elisa Abascal Reyes (mp) till statsrå-
det Pierre Schori
Medicinskt bistånd till Kuba
1996/97:526 av Margitta Edgren (fp) till statsrådet
Leif Blomberg
Flyktingfientlig personal på Invandrarverket
1996/97:539 av Rigmor Ahlstedt (c) till jordbruks-
ministern
Jordbrukets miljöstöd

Svaren redovisas i bilaga som fogas till riksdagens
snabbprotokoll tisdagen den 3 juni.

11 § Kammaren åtskildes kl. 12.55.

Förhandlingarna leddes av talmannen.