Riksdagens snabbprotokoll 1995/96:66 Fredagen den 8 mars

ProtokollRiksdagens protokoll 1995/96:66

Riksdagens snabbprotokoll Protokoll 1995/96:66 Fredagen den 8 mars Kl. 9.00 9.54

---

Det justerade protokollet beräknas utkomma om 3 veckor

_________________________________________________________________________

1 § Utökning av antalet suppleanter i justitieut-
skottet och socialutskottet

Valberedningen hade, enligt ett till kammaren in-
kommet protokollsutdrag, på begäran av Centerns
riksdagsgrupp tillstyrkt att antalet suppleanter skulle
utökas enligt följande:

från 20 till 21 i justitieutskottet och

fr.o.m. den 11 mars från 22 till 23 i socialutskottet.

2 § Val av extra suppleant i justitieutskottet och socialutskottet

Företogs val av extra suppleant i justitieutskottet och
fr.o.m. den 11 mars i socialutskottet.

Kammaren valde i enlighet med Valberedningens
förslag till

suppleant i justitieutskottet

Sivert Carlsson (c)

suppleant i socialutskottet

Anna Corshammar-Bojerud (c)

3 § Meddelande om frågestund

Andre vice talmannen meddelade att vid fråge-
stunden torsdagen den 14 mars kl. 14.00 skulle föl-
jande statsråd närvara:

Statsrådet Jan Nygren, justitieminister Laila Frei-
valds, civilminister Marita Ulvskog, miljöminister
Anna Lindh, näringsminister Jörgen Andersson, stats-
rådet Pierre Schori och statsrådet Ylva Johansson.

3 § Svar på interpellation 1995/96:86 om bespa-
ringar i de offentliga finanserna

Anf. 1 Finansminister GÖRAN
PERSSON (s)

Fru talman! Den 8 mars, den internationella kvin-
nodagen, inleds här i riksdagen med en debatt om
offentlig ekonomi. Det är rätt på många sätt. Få saker
är viktigare för en fortsatt utveckling av jämställdhe-
ten i Sverige än att den offentliga ekonomin är i ba-
lans. Få saker har inneburit större frihet för kvinnor än
utbyggnaden av den offentliga sektorn. Därför känns
det rätt att den här dagen börja diskussionen i kamma-
ren med ett samtal kring statens finanser och budget-
saneringen.

Fru talman! Bo Lundgren har bl.a. frågat om re-
geringen är beredd att lägga fram förslag om bespa-
ringar som gör målet om balans i de offentliga finan-
serna trovärdigt.

Regeringen har sedan den tillträdde lagt fram dels
ett program för sanering av de offentliga finanserna
som motsvarar ca 7,5 % av BNP, dels ett antal förslag
till förbättringar och förstärkning av budgetprocess
och budgetkontroll. Det konvergensprogram som
regeringen lagt fram visar att Sverige klarar att skapa
balans i de offentliga finanserna. Den samstämmiga
bilden hos internationella bedömare är att konver-
gensplanen betraktas som trovärdig under förutsätt-
ning att regeringen fullföljer det beslutade sanerings-
programmet och de föreslagna förändringarna av
budgetprocessen.

När regeringen tillträdde i oktober 1994 domine-
rades den ekonomiska bilden av det betydande of-
fentliga underskottet och den till synes skenande
skuldutvecklingen. Debatten handlar nu inte längre
om huruvida Sverige skall uppnå balans i de offentli-
ga finanserna, utan om när detta kommer att ske. Det
är en avgörande förändring som enbart kunnat komma
till stånd genom det kraftfulla saneringsprogram som
riksdagen sedan dess godkänt. Tack vare det återställ-
da förtroendet för svensk ekonomi har de långa rän-
torna sjunkit från ca 11 % när socialdemokraterna
lade fram sitt valmanifest till ca 8 % vid det senaste
månadsskiftet. Kronan har under samma tid förstärkts
från ett ecuindex på 125 till gott och väl under 120.

Sedan regeringsskiftet 1994 har Sverige en förhål-
landevis stark tillväxt. BNP beräknades under 1995
ha vuxit med ca 3,5 %. Ökningen av industriproduk-
tionen var den högsta i Europa. Trots det inlednings-
vis starka importtrycket och de fortsatta svårigheterna
att hålla den sammanlagda lönekostnadsökningen på
en med Europa jämförbar nivå har inflationstakten på
årsbasis sjunkit till 2 %.

Sysselsättningen mätt i antalet timmar beräknas ha
ökat med nära 2 % under 1995, vilket är en historiskt
sett hög nivå. Mätt i antalet personer beräknas syssel-
sättningen ha ökat med över 60 000 personer. Den
starka återströmningen till arbetskraften innebar
emellertid att summan av öppet arbetslösa och i åt-
gärder endast minskade med ca 40 000 personer.

Den kraftiga obalansen i de offentliga finanserna
och behovet av omfattande budgetförstärkningar
innebär med nödvändighet att den inhemska efterfrå-
gan utvecklas svagt och att Sverige är beroende av
draghjälp från omvärlden för att kunna uppnå en
tillfredsställande tillväxttakt.

Under slutet av föregående år mattades emellertid
den ekonomiska aktiviteten inom OECD-området av.
Detta har varit särskilt påtagligt inom EU-området.
Utvecklingen bedöms allmänt vara en fördröjd effekt
av den relativt kraftiga ränteuppgången under 1994.
Samtidigt har EU-länderna som helhet fört en förhål-
landevis stram finanspolitik. EU-ländernas samman-
vägda växelkurs mot resten av världen har också
apprecierat. Den internationella avmattningen medför
att omvärldens efterfrågan på svenska varor och
tjänster utvecklas svagare än väntat och att svensk
ekonomi under 1996 inte får den draghjälp som vi
skulle behöva.

De flesta bedömare räknar med att den avmattning
vi nu ser endast är tillfällig och inte inledningen på en
internationell recession. För detta talar bl.a. att rän-
torna har fallit betydligt, att företagens lönsamhet är
fortsatt god och att tillväxten utanför OECD-området
bedöms bli god. Samtidigt bör man vara medveten om
de betydande svårigheterna att förutse förlopp av
detta slag.

Utvecklingen under 1995 visade att den svenska
ekonomin förmådde att dra en relativt stor nytta av
konjunkturuppgången. Den ekonomiska politiken är
inriktad på att ytterligare stärka Sveriges förmåga att
dra fördel av en internationell konjunkturuppgång. I
centrum står frågor om att förbättra förutsättningarna
för en sund och balanserad lönebildning och för att
stärka utbudet av kompetent och kvalificerad arbets-
kraft genom ökade satsningar inom utbildningsområ-
det. Regeringen har i proposition 1995/96:25 redovi-
sat inriktningen av denna politik.

Bo Lundgren tar i sin interpellation upp de utestå-
ende budgetfrågorna. Uppgifterna har hämtats från
regeringens redovisning av den skärpta uppföljningen
av budgetanslag och andra gjorda utfästelser. Om
riksdagen redan under föregående mandatperiod hade
fått en lika noggrann och detaljerad uppföljning som
den som redovisades i proposition 1995/96:25 är det
möjligt att det statsfinansiella förfallet under den
perioden inte blivit lika stort.

Regeringen kommer att senare i vår återkomma
med en ny uppföljning av budgetläget och redovisa de
åtgärder som har eller som kommer att vidtas. Jag vill
inte nu föregripa den samlade redovisningen. De nya
striktare principer för budgetarbetet som regeringen
tidigare lagt fast kommer dock att följas och de redo-
visade budgetavvikelserna att åtgärdas.

Regeringen återkommer samtidigt med en ny av-
stämning av det ekonomiska läget och en andra upp-
följning av det svenska konvergensprogrammet. Av-
stämningen kommer att beakta såväl att utvecklingen
blivit svagare än väntat i de länder som är våra vikti-
gaste exportländer som att räntenivåerna sjunkit snab-
bare än vad vi tidigare räknat med. Jag är inte beredd
att nu lämna några siffror, men jag erinrar om att de
känslighetskalkyler som regeringen redovisade i fjol
visade att det svenska saneringsprogrammet var
mycket robust.

Jag räknar således med, fru talman, att den svens-
ka offentliga bruttoskulden snart kommer att börja
minska och att Sverige trots den internationella eko-
nomiska försvagningen kommer att ha ett offentligt
underskott 1997 på högst 3 % av BNP.

Anf. 2 BO LUNDGREN (m)

Fru talman! Det är naturligtvis passande att också
ta upp kvinnornas situation i denna debatt. Ensamma
mammor utan jobb har insett vilka problem det blir
när man för en politik som permanentar massarbets-
lösheten. Detta är en av de viktigare sakerna att disku-
tera. Det är därför anmärkningsvärt att finansminis-
tern väljer att bara svara på en av mina tre betydelse-
fulla frågor, och att hans svar innebär att allt är på rätt
väg.

Produktion och tillväxt viker. Vi har de senaste
dagarna hört verkstadsindustrins bedömningar. I går
hörde vi talas om de problem som handeln beräknas
stå inför. Göran Persson har själv sagt sig vilja revide-
ra ned tillväxtförutsättningarna för både i år och nästa
år.

Arbetslösheten är fortsatt extremt hög trots bra
tillväxt under 1994 och framför allt 1995. Den riske-
rar enligt Arbetsmarknadsstyrelsen att stiga ytterliga-
re. Räntorna är fortsatt höga. Femårsobligationen har
3 % högre ränta än i Tyskland och de korta räntorna
är ungefär 4 % högre, med de effekter detta innebär
för ekonomin.

Hösten 1991 ärvde den borgerliga regeringen ett
ekonomiskt moras, fallande produktion, accelerande
arbetslöshet och exploderande budgetunderskott. Till
detta kom finanskrisen. Som framgår av bl.a. SCB:s
indikatorer från februari vände utvecklingen somma-
ren 1993. Vi fick ökad produktion och minskad ar-
betslöshet, liksom minskande underskott. Räntorna
gick ned till en nivå på ca 1 % skillnad gentemot
Tysklands. Detta gällde såväl långa som korta räntor.

Under 1994 ökade sedan osäkerheten inför valet
och inför omröstningen om medlemskapet i EU.
Skillnaden mellan regeringsalternativen gällde, sedan
Socialdemokraterna bytt fot, emellertid inte längre
huruvida budgeten behövde förstärkas, utan hur och
hur mycket.

Socialdemokraterna och Göran Persson valde väg.
De genomförde massiva skattehöjningar som på kort
sikt naturligtvis har positiva budgeteffekter, men
samtidigt försvagar tillväxtkraften och tilltron till en
långsiktigt hållbar budgetsanering. De åtgärder som
vidtogs var dessutom för små. Marginalerna blev för
små och förtroendet kom inte i den utsträckning som
hade varit nödvändig.

I dag kan vi konstatera att av de utfästelser som
Göran Persson har lämnat återstår åtgärder motsva-
rande 8 miljarder kronor att genomföra. I morse hörde
vi hur Socialdepartementets överskridanden är ännu
större än vad jag bedömde i min interpellation - yt-
terligare ett antal, totalt cirka sex, miljarder kronor.
Till detta kommer överskridanden på bostadsområdet,
arbetslöshetens kostnader som enligt AMS uppgår till
ca 12 miljarder kronor mer än tidigare. I tilläggsbud-
geten finns ytterligare finansieringsbehov. 25 miljar-
der kronor måste hanteras. Det skapar osäkerhet när
så inte sker.

Perssonplanen, eller möjligen Jonssonbeställning-
en, stärkte misstron mot regeringens politik. Det
framgick med all önskvärd tydlighet. Trots den starka
tillväxten 1995 är fortfarande en miljon människor i
Sverige utan jobb. Budgetsaneringen försvåras där-
med ytterligare. Här står Göran Persson i riksdagen -
tomhänt. Trots att de ensamstående mammorna har de
stora problem de flesta i dag känner till.

Varför inte ta chansen att förbättra situationen för
dem och många andra arbetslösa och för hushållen
och deras ekonomiska problem? Konkretisera bespa-
ringarna och se till att skapa en rejäl marginal. Dra
tillbaka Jonssonbeställningen, Persson! Riv hindren
för tillväxt och nya jobb. Ta den chansen!

Anf. 3 KARIN STARRIN (c)

Fru talman! Jag vill också understryka den oro jag
känner en sådan här dag, den internationella kvinno-
dagen den 8 mars, över hur den kvinnliga arbetsmark-
naden ser ut. Jag bedömer att vi med kraft måste se
till att det skapas ytterligare arbetstillfällen just för
kvinnor.

Jag vill understryka den starka oro jag känner för
Sveriges ekonomi. Jag måste dock betona att jag
kände en mycket starkare oro hösten 1994, när den
socialdemokratiska regeringen precis hade tillträtt och
vi kunde se olika lösningar som gick ut på återställare
och vänstersvängspolitik.

Centerpartiet har tagit ansvar. Centerpartiet har
med stor kraft varit med och sanerat finanserna. Alla
måste kunna konstatera att olika siffror pekar åt rätt
håll. Räntorna har sänkts, inte minst. När jag är ute på
olika företag och möter många olika människor är det
just detta som många betonar; gör allt för att få ned
räntorna. Den vägen har vi nu slagit in på, vilket
känns väldigt viktigt. Vi har fått en starkare krona.
Dessa olika signaler måste nu också kunna bekräftas
för de kommande månaderna.

Saneringen måste fortsätta med kraft. Det vill jag
noga understryka i denna debatt. De olika rapporter
som nu kommer är oerhört allvarliga. Företagarnas
rapport i går som visar att ytterligare 10 000 jobb
kommer att försvinna inom handel och hotell- och
restaurangbranschen. Företagarna bedömer att hem-
mamarknaden är för svag. Tillväxten på hemmamark-
naden sker inte i den takt som förväntades i tillväxt-
propositionen.

Min fråga till finansministern en sådan här dag är:
Hur kan vi skapa en ytterligare tilltro, så att vi får upp
konsumtionen på hemmamarknaden?

De dystra siffror vi fick höra om i morse är inte
heller uppiggande. Det saknas många miljarder, inte
minst på Socialdepartementet, och det föreligger
svårigheter att uppfylla de mål som finns i sanerings-
planen. Finns det möjligtvis ett svart hål i budgeten,
herr finansminister?

Riksbankens sänkningar av styrräntan är oerhört
positiva. Vi måste tro att det stöd och den tyngd som
dessa sänkningar innebär och att en låg inflation i
botten skall ge samma effekt på marknadsräntorna.
Riktigt den effekten har inte märkts ännu.

Huvuduppgiften är att skapa fler jobb - att skapa
de 400 000 nya jobb som behövs till sekelskiftet. Till
detta behövs riskkapital, inte minst i de små och me-
delstora företagen. Vad ämnar finansministern göra
för att förbättra kapitalmarknaden för de små och
medelstora företagen?

Anf. 4 Finansminister GÖRAN
PERSSON (s)

Fru talman! Jag skall först kommentera vad Karin
Starrin sade.

Vad bör göras? Vi bör hålla fast vid det som
Centerpartiet och Socialdemokraterna har kommit
överens om vad gäller budgetsanering. Vi behöver se
till att vi genomför de åtgärder vi har planerat för att
underlätta riskkapitalförsörjningen. Vi bör, enkelt
uttryckt, vara väldigt stadiga i denna situation. Vi får
inte börja backa nu, och göra saker och ting på ett
oöverlagt sätt. Det skall ske stadigt och säkert.

Denna hållning är oerhört viktig. Den skickar
nämligen en signal till omvärlden och de finansiella
marknaderna. Jag vill påstå att det finns de som tar
varje tillfälle att misstänkliggöra den ekonomiska
poltiken. Därmed skapar man naturligtvis ett minskat
förtroende för den ekonomiska politiken och för Sve-
rige.

Moderaterna har på detta område en något dyster
historia. Det är en händelse som ser ut som en tanke
att det i dag, den 8 mars, är precis ett år sedan vi förde
en motsvarande debatt här i kammaren. Då var det
den ordinarie moderate ekonomiske talesmannen Lars
Tobisson som förde diskussionen.

Den som vikarierar nu, Lundgren, har ungefär
samma typ av argumentation. Då var det fråga om
katastrof, nedgång, felaktiga bedömningar, stigande
räntor och ett budgetmoras som regeringen inte för-
mådde att hantera. Det var ingen hejd på det som vid
det tillfället låg framför oss av svårigheter och miss-
lyckanden. Det lyste igenom något slags tillfredsstäl-
lelse över att de bekymren hade drabbat regeringen
och landet.

Under debatten kom det t.o.m. in en budbringare i
kammaren och viftade med ett papper, som Tobisson
kunde läsa upp och enligt vilket denne förnöjt kunde
konstatera att räntorna hade stigit. Det var ett rekord i
sitt slag. Nu är vi där igen. Nu för Lundgren diskus-
sionen på samma sätt.

Vad gäller budgetsaneringen och statsfinansernas
utfall vill jag säga att vi kommer att klara den budget
som vi har lagt fast. Vi kommer att fullfölja budgetsa-
neringen efter de principer som vi har lagt fast. Jag
kan nu när jag har tillgång till utfallet av budgetårets
två första kvartal se att vi kommer att få ett saldo som
troligen blir bättre än det antagna budgetsaldot. Det
beror på att vi i budgeten inte bara har poster som
drar över utan också sådana som drar åt det andra
hållet, dvs. går under budgeterade siffror. De upp-
märksammas inte lika mycket i medierna och inte
heller i moderata interpellationer, av skäl som jag
alldeles nyss antydde.

På Socialdepartementet har vi exempelvis stora
underskridanden vad avser sjukpenningen och föräld-
rapenningen. Det gäller miljardbelopp. På försvarssi-
dan har vi lika stora underskridanden. Sådana före-
kommer också på andra konton i budgeten.

Vi har på räntesidan en helt annan utveckling än
vad vi har budgeterat. Vi har haft mycket försiktiga
antaganden när det gäller arbetslöshet, vilket gör att
stigande arbetslöshetssiffror är intäckta på budgetsi-
dan. Vår budget är, till skillnad mot under den tid då
Lundgren hade direkt inflytande över den, utlagd med
marginaler. Vi kommer för det budgetår som vi nu är
inne i att klara budgeten.

Besparingar som skall göras kommer vi att gneta
med och ta hem. Har vi klarat de första 108-110
miljarderna av de 118 i saneringsprogrammet, kan
Lundgren vara nöjd med beskedet att vi klarar också
resterande del i saneringsprogrammet. Jag räknar
dock icke med något konstruktivt bidrag från Modera-
ta samlingspartiet i den hårda försvarskampen för
svensk offentlig ekonomi.

Anf. 5 BO LUNDGREN (m)

Fru talman! Varför blev det inte en bättre expan-
sion och nya jobb som en följd av 1995 och för den
delen också av 1994, när uppgången tog fart? Företa-
gen fick en ökad produktivitet 1991-1993 med en
mycket kraftig konkurrenskraftsförbättring. Arbetsgi-
varavgifterna sänktes i en strävan att förbättra konkur-
renskraften utan att överge den fasta växelkursen. När
detta inte lyckades kom en depreciering av kronan.

Det är märkligt att detta inte spillde över i en stör-
re expansion och fler nya jobb än vad som blev följ-
den. Det finns egentligen bara ett svar: att detta
skrämdes bort av den socialdemokratiska regeringen
genom de återställare som också Karin Starrin kritise-
rar. Vänstersvängar och återställare i form av skatte-
höjningar och regleringar gör att de ensamstående
mammorna saknar jobben också i dag.

Ni - och för den delen också Karin Starrin - har
accepterat vänstersvängarna och återställarna. Endast
marginella förändringar har gjorts i det avseendet.
Reglerna för momsinbetalningarna har försämrats i ett
läge när man egentligen inte skall dra in likviditet från
företagen. Göran Persson skall nu göra ännu större
försämringar. Skall ni möjligen gå med också på det?

Karin Starrin talade om räntorna. Under vår rege-
ringstid fick vi ned ränteskillnaden till 1 %. Sedan
skapade osäkerheten problem. Skillnaden i förhållan-
de till Tyskland är när det gäller den långa räntan 3 %
och när det gäller den korta räntan 4 %. Detta beror
dels på de stora tillväxtfrågorna, dels på trovärdighe-
ten i och omfattningen av budgetsaneringen. Det
gäller att ha marginaler och rätt inriktning.

Göran Persson ifrågasatte inte att det finns en brist
i det avseendet. Han sade i stället att andra saker
sannolikt går litet bättre, så att det ändå blir plus mi-
nus noll. Jag trodde att den nya budgettekniken gick
ut på att man inte skulle acceptera överskridandena.
Jag trodde att om utvecklingen blev bättre, skulle det
komma medborgarna till godo, så att de kunde få
ännu lägre räntor genom en snabbare budgetsanering
- dvs. att man skulle hålla fast vid de gamla målen.

Om Göran Persson tror på vad han själv säger i
budgetprocessen, måste han för riksdagen redovisa
konkreta förslag uppgående till 20, 25 eller 30 miljar-
der kronor. Chefen för den ekonomiska avdelningen
Ingemar Hansson sade också till Nyhetsbyrån Direkt
för en månad sedan att det inte kan uteslutas att det
behövs ytterligare besparingar. Sedan dess har situa-
tionen blivit värre i de här avseendena.

Vidare tycker Lars Tobisson, jag själv och alla
andra moderata företrädare att det är katastrof när en
miljon människor i Sverige är utan jobb och när ned-
gången skapar sådana ekonomiska problem som
många medborgare har. Vi tycker att det är ett miss-
lyckande som är värt att kalla ett misslyckande när
socialdemokraterna inte har klarat det allra främsta av
de vallöften som de gav 1994. Det är inte tillfredsstäl-
lande för oss att det går sämre - långt ifrån. Jag skulle
önska att Göran Persson hade lyckats i stället för
misslyckats med den viktigaste uppgiften av alla. Det
klarar man inte trots löftena.

Men nu ger Göran Persson löften igen: Man
kommer att klara budgeten trots de överskridanden
som har redovisats, trots ökande arbetslöshet och trots
bristande tillväxt. Det är samma typ av tvärsäkra
uttalanden som ofta lett till att ett nej kunnat bli ett ja.
Jag skall här inte ta upp utbildningsfrågorna och and-
ra saker som kan vara intressanta. Jag är inte säker på
att man lita på den tvärsäkra attityden. Det kan man
inte göra förrän fakta kommer på bordet, Göran Pers-
son. Först då kan det bli bättre.

Anf. 6 KARIN STARRIN (c)

Fru talman! Vi vill från Centerpartiets sida noga
understryka att det måste ske en strikt budgetuppfölj-
ning och att vi inte kan acceptera att utgiftsutfallet blir
större än det som är sagt. De besked som vi i dag får
av Göran Persson är att vi skall klara det här. Vi vill
gärna medverka till en stadig uppfattning om hur
budgeten skall klaras.

Det stora och oerhört allvarliga bekymmer som vi
har gäller skapandet av fler jobb. I stället för att ge
arbetslöshetsersättningar måste vi kunna använda
pengar i budgeten till aktiva satsningar. Jag vill en
sådan här dag gärna ta chansen att diskutera arbetsrät-
ten, för den måste förändras. Också vi får signaler om
detta från företagen. Man kunde kanske införa någon
typ av avtalsfrihet, där arbetsgivare och arbetstagare
får komma överens om hur man skall ha det för att få
fler jobb. Man skulle också kunna ge någon typ av
avtalsskydd för detta.

Hur skall vi få de små och medelstora företagen
att växa? Hur skall vi få de viktiga k-företagen, som
bygger på kompetens och tjänster, att växa? Vi har
här ett bekymmer, eftersom banksystemet inte har
lyckats komma fram till en lösning på denna fråga.
Bankerna bedömer att de inte kan låna ut riskkapital
till just de företagen. I dessa företag finns också
många kvinnor. Jag efterlyser en statlig garanti som
kan förbättra läget när det gäller garantier och att man
får fart på den överlikviditet som bankerna har i dag.

Det skulle vara klargörande med ett besked från
finansministern i den frågan.

Anf. 7 Finansminister GÖRAN
PERSSON (s)

Fru talman! I den senaste frågan, om garantier i
banksystemet för riskkapital, kan jag i dag inte ge
besked. Jag är inte förberedd för den i den här inter-
pellationsdebatten. Vi får komma tillbaka till den i
något sammanhang.

Till Bo Lundgren vill jag beträffande talet om ett
misslyckande säga att det är ett något nymornat in-
tresse som här visas för arbetslösheten. Särskilt ny-
mornat är intresset från moderaternas sida för ensam-
stående mammor. Jag tror att denna litet hycklande
attityd är så ihålig att den avslöjar sig själv. Varför
gjorde ni ingenting när ni satt i regeringsställning?
Varför lät ni arbetslösheten tredubblas? Jo, helt enkelt
därför att ni inte hade en ekonomisk politik som var
så stark och hållbar att ni förmådde att hantera de
växande underskotten. Ni hade inte en budgetpolitik
som fungerade. Ni hade inte ett finansdepartement
som var i ordning. Och i Finansdepartementet satt Bo
Lundgren. Det var ett personligt tillkortakommande
av ett slag som måste verka generande.

Men lika fullt kommer han igen i debatten och
upprepar greppen. Nu är det återställarna som har
orsakat krisen. Bo Lundgren vet ju om att vi sitter i en
europeisk recession, en europeisk tillbakagång. Är det
återställarna av arbetsrätten i den meningen att parter-
na själva skall förhandla om den som har förorsakat
den tyska räntans uppgång? Är det Perssonplanen
som har fått ut de franska arbetarna på Paris gator? Är
det det faktum att vi inte avskaffade förmögenhets-
skatten, som Lundgren ville, som har gjort att den
brittiske finansministern får skjuta fram planerad
budgetbalans i Storbritannien från 1998 till 1999?

Självklart inte!

Moderaternas sätt att försöka att slå inrikespoli-
tiskt mynt av en europeisk konjunkturnedgång är
naturligtvis ingenting annat än billig partipolitik.

Vi sitter i en doppning i Europakonjunkturen. Den
svenska konjunkturen har dragits av exportföretagen
och av investeringar. Det är klart att det är sårbart.
Den inhemska efterfrågan har varit tillbakapressad
därför att vi har varit tvungna att ta hem så oerhört
mycket budgetsanering. Vi kommer under överskådlig
tid att ha en situation som gör att det hela är ansträngt.
Jag kommer inte att medverka till att budgetsanering-
en lättas eller förändras. Jag kommer att se till att vi
tar hem det vi skall ta hem. Jag är inte lika paniksla-
gen, inte lika orolig, som Lundgren och tonläget i
debatten antyder. Jag tror att vi klarar det här. Hittills
har vi faktiskt levererat, till skillnad från andra, det
som vi har utfäst oss att leverera.

Så har vi den eviga diskussionen om räntenivån.
Om Bo Lundgren går tillbaka till riksdagstrycket från
den 8 mars 1995 kommer han där att finna sitt eget
debattinlägg om räntenivån vid det tillfället. Jag cite-
rar, fru talman, till kammarens protokoll vad Lund-
gren tyckte var rimligt för ett år sedan. Det var följan-
de: "Även om räntorna går ner någon procentenhet,
vilket knappast är troligt i den nuvarande situationen,
skulle vi fortfarande ha höga räntor. Räntorna är alltså
3-4 % högre än vad vi egentligen behöver i svensk
politik."

Då låg femårsräntan den dagen på 11 %. I dag lig-
ger den på 8 %, om inte Lundgren har lyckats skräm-
ma upp den något. De 3 % han efterlyste då är levere-
rade. Då passar det omedelbart att inta en ny attityd
och stå här i kammaren och misstänkliggöra sane-
ringspolitiken och skapa oro som naturligtvis skadar
Sverige och vår ekonomi. Rimligen bör det också i
det långa loppet skada Moderata samlingspartiet, och
det känns rättvist, fru talman.

Anf. 8 BO LUNDGREN (m)

Fru talman! Jag är inte panikslagen. Det hade jag i
så fall snarare behövt vara när jag såg effekterna av
Göran Perssons förra regeringsperiod, när man
släppte fram finanskrisen och allt vad det förde med
sig. Men inte heller då drabbades jag av panik. Det
skall man inte göra, och det förefaller inte heller Gö-
ran Persson att göra.

Men om man nu är envis och målmedveten är det
inget fel om man försöker föra en riktig politik och
använda envisheten och målmedvetenheten i rätt
riktning. Göran Persson är främst en skattehöjare. Det
skapar problem för de personer som är arbetslösa.

Långt innan Göran Persson tog plats i riksdagens
kammare kritiserade jag de effekter som höga skatter
ledde till vad gällde hushållens nettoinkomster. En-
samstående mammor är ett exempel på det. Arbets-
lösheten som skapades av 80-talsspekulationen och
70-talsmisstagen måste vi göra någonting åt.

Men till skillnad från Göran Persson föreslår vi
konkreta åtgärder. Vi talar inte bara om halvering av
arbetslösheten. Vi talar om vad som kan göras för att
riva hindren för nya jobb. Karin Starrin tackade för
beskeden från Göran Persson. Jag hörde inga, inga
besked alls. De saknas. Hur blir det med besparingar-
na? Det finns ytterligare ett antal miljarder, uppemot
25, kanske 30 miljarder, som man måste hantera, och
som inte är hanterade, för att kunna få ned räntan.

Det intressanta är vad som händer i vår omvärld.
Jämför med utvecklingen av räntorna runt omkring
oss, t.ex. skillnaden mot Tyskland. Då ser Göran
Persson att skillnaden fortfarande är för stor. Inte
menar väl Göran Persson att det är bra att vi har rän-
tor som är högre än de tyska med en marginal vad
gäller obligationer på 3 % och korta räntor på 4 %.

Så till besparingarna. Ta bort Perssonplanen, se
till att det som skapade ytterligare misstroende inte
genomförs och se till att riva hindren för nya jobb och
tillväxt! Det, fru talman, är någonting som kan både
skapa förutsättningar för nya jobb och minskad ar-
betslöshet och förbättra ensamstående mammors
situation.

Anf. 9 Finansminister GÖRAN
PERSSON (s)

Fru talman! Tyskland nämndes. De svenska krist-
demokraterna med Alf Svensson i spetsen har anled-
ning att följa vad deras partikamrat Helmut Kohl
uträttar. Men de tyska kristdemokraterna sitter ju i
ungefär samma situation som vi gör här i Sverige,
trots att de har fört en politik som rimligen ligger
närmare vad Bo Lundgren efterfrågar. Så det finns
anledning att också på den punkten vara litet ödmjuk.

Jag beskylls för att vara en skattehöjare. Jag tar
gärna på mig den kritiken. Jag har medverkat till
höjda skatter i stor omfattning; det är sant. Jag bekla-
gar skattehöjningarna. Men tyvärr har jag också fått
genomföra stora besparingar i trygghetssystemen.

De som demonstrerar på gator och torg är faktiskt
människor som har drabbats av besparingar i a-kassa,
i barnbidrag, i bostadsbidrag, i pensioner, - bespa-
ringar i de trygghetssystem som faktiskt är sådant som
mer än något annat kan förklara bekymren för exem-
pelvis de ensamstående mammor som vi nu talar om.
De har inte drabbats av skattehöjningarna.

Men det är skattehöjningarna som är det som är
Lundgrens intresse. Där har vi faktiskt lagt ut bördor-
na på de bäst ställda i samhället. Det är höjda kapital-
skatter, Bo Lundgren. Det är inte ensamstående
mammor som har aktieutdelningar. Det är en bibehål-
len förmögenhetsskatt, Bo Lundgren. Det är inte en-
samstående mammor som är förmögna. Men Bo
Lundgrens retorik är så fastlåst vid det intresse han
företräder att han när han skall angripa finansminis-
tern tar till den grupp i samhället som nu kanske sitter
mest i kläm, de ensamstående mammorna, för att få
ett argument för att ytterligare pressa ned skatterna för
de bäst ställda. Det är moderatpolitik, dålig moderat-
politik, och någonting som aldrig någonsin har funge-
rat som underlag för en budgetsanering.

Budgetsaneringen ligger fast. Den skall genomfö-
ras. Vi är på väg åt det hållet att vi får grepp om de
offentliga finanserna. Vi klarar konvergenskriterierna.
Det är min övertygelse, fru talman.

Överläggningen var härmed avslutad.

4 § Svar på fråga 1995/96:89 om påföljd för
dem som gömmer icke asylbeviljade personer

Anf. 10 Statsrådet LEIF BLOMBERG (s)

Fru talman! Sten Andersson har i en interpellation
frågat mig vilka åtgärder jag är beredd att föreslå i
syfte att införa påföljder för dem som utan egen vin-
ning gömmer eller hjälper utlänningar som inte fått
asyl att hålla sig undan avvisning.

Den som söker asyl i Sverige har möjlighet att fö-
ra fram sina skäl och få dem ordentligt utredda. Först
efter en noggrann prövning i två oberoende instanser
och om den sökande saknar skäl för att få uppehålls-
tillstånd fattas beslut om avvisning. Utlänningslagen
(1989:529) förutsätter att den avvisade då lämnar
landet självmant. Tyvärr väljer en del att i stället hålla
sig undan i den oftast orealistiska förhoppningen att
myndigheterna efter ett tag skall vekna. Många gånger
understöds detta av svenskar som engagerar sig i
ärendet och ibland går så långt att de aktivt stöder ett
undanhållande.

Det är eftersträvansvärt att så många som möjligt
intresserar sig för invandrings- och flyktingfrågor.
Inte minst är det viktigt att visa deltagande i enskilda
människoöden. Att ge människor falska förespegling-
ar om möjligheten att trots ett avvisningsbeslut få
stanna i Sverige är emellertid inte något som hjälper
den som fått beslutet att se realistiskt på sin framtid.
Vi får i detta sammanhang inte glömma de stora psy-
kiska påfrestningar som inte minst barn utsätts för om
de hålls gömda. Detta framgår bl.a. av en utredning
som Socialstyrelsen och Invandrarverket genomförde
under år 1993 rörande förhållandena för gömda barn.
I utredningen redovisas fall där t.o.m. mycket små
barn lider av depressioner och långvarig apati, till-
stånd som i värsta fall kan leda till självmordsförsök.
Den som bidrar till eller uppmuntrar ett undanhållan-
de tar således på sig ett stort ansvar.

En viktig princip i ett rättssamhälle är att beslut
som fattas i enlighet med de lagar riksdagen stiftat
skall respekteras. I många länder har man av olika
skäl valt att inte försäkra sig om att den som fått ett
avvisningsbeslut också lämnar landet. Detta medför
att ett stort antal människor kan dröja sig kvar och
leva illegalt, ofta under mycket svåra sociala förhål-
landen och med risk för kriminalitet. Jag tror att vi
alla kan vara överens om att vi skall undvika sådana
förhållanden i Sverige.

Det finns många skäl att vara starkt kritisk mot
dem som av missriktad välvilja stöder ett undanhål-
lande. Min uppfattning är att de handlar fel och att de
snarast försvårar situationen för den de avsett att
hjälpa.

Något generellt förbud att gömma utlänningar
finns inte i utlänningslagen. I stället stadgas straf-
fansvar i 10 kap., 3 § för den som genom att dölja en
utlänning eller genom annan liknande åtgärd försöker
hindra att avvisnings- eller utvisningsbeslut verkställs
och detta sker i vinningssyfte. Den påföljd som kan
bli aktuell är fängelse i högst ett år eller böter.

Utlänningskommittén föreslog i sitt slutbetänkan-
de (Ds A 1981:8) år 1981 att ett system med påföljder
skulle införas, oavsett om vinningssyfte förelåg eller
inte. Kommittén framhöll att underlåtenhet att beivra
handlingar som syftar till att hindra att ett beslut
verkställs, skapar ett intryck av att samhället inte
menar allvar. I regeringens förslag till ny utlänning-
slag (prop. 1981/82:146 s. 57) följande år föreslogs
straffansvar endast i de fall gömmandet skett i vin-
ningssyfte. Dåvarande invandrarministern Karin An-
dersson ifrågasatte såväl lämpligheten som värdet av
straffsanktioner mot personer som ingriper på tving-
ande medmänskliga bevekelsegrunder för att, som de
uppfattar situationen, skydda en medmänniska från
hotande förföljelse i hemlandet. Riksdagen följde
regeringens förslag.

Den parlamentariska flyktingpolitiska kommittén
har i sitt betänkande (SOU 1995:75) om ny flyk-
ting- och invandringspolitik inte föreslagit ändring av
straffansvaret för den som försöker hindra att ett av-
visnings- eller utvisningsbeslut verkställs. Detta tolkar
jag som att kommittén var till freds med gällande
lagstiftning.

De människor som agerar utan att ha vinningssyfte
gör så i konsekvens med sin övertygelse. Ett sådant
handlande bör enligt min mening kriminaliseras först
om det hotar vitala samhällsintressen eller kränker
enskilda individers rättigheter. Verksamheten har
ännu inte medfört sådana konsekvenser. Den har inte
heller nått sådan omfattning att tilltron till myndighe-
ternas förmåga att verkställa avvisnings- och utvis-
ningsbeslut urholkats. Även om jag anser att verk-
samheten är klart olämplig och mycket godtycklig
ansluter jag mig därför till den uppfattning riksdagens
majoritet hade när nuvarande bestämmelser infördes.
Jag har således inte för avsikt att nu föreslå någon
ändring av den aktuella påföljdsbestämmelsen.

Anf. 11 STEN ANDERSSON (m)

Fru talman! Jag tackar för svaret. Min interpella-
tion baseras på den fundamentala principen i ett de-
mokratiskt samhälle att lagarna skall gälla för alla. Ett
samhälle fungerar inte om vissa personer tillåts bryta
mot det och tolka lagarna efter eget omdöme.

Jag måste säga att jag är ytterst förvånad över att
statsrådet enligt sitt svar i dag tydligen accepterar den
tingens ordning som nu råder. Det kan faktiskt få
konsekvenser inom andra områden om någon inte
tycker sig kunna acceptera en viss lag utan bryter mot
den. Man kan ju då referera till att samhället i andra
sammanhang tydligen ser mellan fingrarna när det
gäller ett sådant agerande.

Sverige har nog i stort under de senaste åren varit
det land som bedrivit den mest generösa asyl- och
flyktingpolitiken i Europa. Som bevis för det kan
noteras att människor som fått asyl i Sverige baserat
på internationella konventioner utgör ett fåtal procent.
Övriga har fått asyl baserat på regler som vi i Sverige
själva åstadkommit och som i många fall saknar mot-
svarighet i andra europeiska länder. Trots detta hän-
der det att människor får avslag. Det finns inte skäl
nog, trots vår generella bedömning, för dem att få
stanna i Sverige. De flesta lämnar då landet - men
alltså inte alla.

Vi ser hur det i medierna spelas upp scener i stil
med det som hände uppe i Åsele. Men jag vill betona,
fru talman, att man aldrig skall kritisera en enskild
individ, utan kritiken mot svensk asylpolitik skall
riktas mot de 349 som sitter i Sveriges riksdag.

Statsrådet anser inte att det rör sig om tillräckligt
många. Men den 1 januari 1996 var 7 000 personer
efterlysta - personer som skulle lämna landet och som
bevisligen inte gjort det. En del av dem finns kvar,
gömda här i Sverige. Enskilda, organisationer och
Kyrkan deltar i den här verksamheten. Detta accepte-
ras tydligen, men konsekvenserna kan få en omfatt-
ning som vi kanske inte tänkt oss tidigare.

De 7 000 som jag nämnde är alltså tydligen inte
tillräckligt många. Hur många behöver det bli fråga
om innan statsrådet är beredd att vidta åtgärder?

Till sist: Låt vara att en enskild person tycker att
ett asylavslag inte är rätt enligt vederbörandes upp-
fattning. Men det kan ju finnas fall med andra brott
som människor begår i Sverige och där människor
inte tycker att domen blir riktig. Skall man då försvara
t.ex. en person som gömmer en efterspanad brotts-
ling? Ytterst måste det ju bli konsekvensen av den
brist på ställningstagande som statsrådet här i dag har
visat.

Anf. 12 Statsrådet LEIF BLOMBERG (s)

Fru talman! Jag håller naturligtvis med Sten An-
dersson om att det förhållandet att enskilda och orga-
nisationer gömmer personer för att förhindra att av-
lägsnandebeslut verkställs är ett problem. Handlingar
av det slaget kan lätt undergräva respekten för demo-
kratin. Det som jag dock ser som allvarligast i sam-
manhanget är att de gömda personerna ofta far väldigt
illa. Det gäller inte minst barnen, som ofta visat sig ta
skada av att leva isolerade, gömda.

Jag vill här passa på att erinra om barnkonventio-
nen och den senaste tidens debatt om barnets bästa.
Jag hävdar naturligtvis att isoleringen av barn i göm-
marsituationer aldrig kan vara förenligt med de tankar
som bär upp barnkonventionen.

Min strävan när det gäller detta område är att få
slut på den ordning som råder i dag, dvs. att männi-
skor som fått besked om att de inte får stanna i Sveri-
ge håller sig undan myndigheterna. Vi vet att dessa
personer ofta göms av bl.a. svenska vänner. Det kan
vara landsmän, Kyrkan eller olika frivilligorganisa-
tioner. Jag tror dock att det kan vara svårt att få bukt
med problemet enbart genom en kriminalisering.

Som jag tidigare sade finner jag det inte för tillfäl-
let angeläget att införa påföljd för den här typen av
handlingar. I första hand måste vi försöka finna andra
vägar att komma till rätta med problemet. En väg kan
vara att försöka bygga upp ett ökat förtroende mellan
å ena sidan dem som av övertygelse och medkänsla
gömmer dessa människor och å andra sidan de myn-
digheter som fattar beslut.

Jag är väl medveten om att detta inte är en lätt
uppgift. En förutsättning för att kunna skapa ett för-
troende är att människor informeras och får kunskap
om hur arbetet bedrivs av våra myndigheter och vad
som ligger till grund för att t.ex. en barnfamilj inte
tillåts stanna i Sverige.

Jag hoppas att den proposition som vi nu arbetar
med inom det flyktingpolitiska området blir ett första
steg i denna riktning. I propositionen försöker vi
tydligt förklara och ge en bakgrund till den politik
som vi vill föra. Tydlighet är viktigt. Jag hoppas att vi
på ett begripligt sätt kommer att kunna förklara för
människor varför inte alla som söker sig till Sverige
kan få stanna här, även om de har barn.

Som jag nyss nämnde, drivs ofta de människor
som ägnar sig åt denna verksamhet av ett starkt hu-
manitärt engagemang. Därför är det tveksamt om en
kriminalisering skulle få någon verklig effekt. Resul-
tatet kan i stället bli det rakt motsatta, nämligen att
den enskilde, som ett led i att uppmärksamma om-
givningen på vad som uppfattas som ett inhumant
myndighetsbeslut, gärna tar på sig ett straff.

Jag tror alltså att vi i första hand skall försöka fin-
na andra lösningar än att kriminalisera dessa hand-
lingar. Förutom information är jag övertygad om att
en viktig åtgärd är att förkorta handläggningstiderna.
Det kanske låter cyniskt, men ju längre en person
vistats i Sverige, desto mer behjärtansvärt kan det
kanske kännas att gömma honom eller henne när ett
avslagsbeslut har meddelats. Även om det inte i första
hand är av den anledningen vi strävar efter att få ned
handläggningstiderna, tror jag att det kan ha betydelse
också i den här frågan.

Anf. 13 STEN ANDERSSON (m)

Fru talman! Jag kan hålla med statsrådet om att
antalet gömda, icke asylbeviljade utlänningar kanske
inte skulle bli mindre om man kriminaliserade denna
gärning. Men det här problemet, och det är min fun-
damentala kritik mot de nuvarande agerandet, kan
skapa andra problem. Människor kan undra varför
några, när det passar, skall få bryta mot gällande
lagstiftning och inte andra?

Jag vet att många människor här i Sverige, nästan
de flesta, tycker att det finns någon lag som är felak-
tig. Man accepterar dock att den är tillkommen i de-
mokratisk ordning, och att man får leva med den. Man
får försöka agera via politiska partier eller via sina
företrädare för att få en ändring till stånd. Så länge
lagen gäller, kan man dock inte ta den i egna händer.
Där man har försökt detta, har resultatet alltid blivit
anarki. Det befrämjar sannerligen inte den demokra-
tiska utvecklingen.

Det är klart att det är svårt för statsrådet att svara
på min fråga om hur stort antal fall det skulle behöva
vara fråga om innan man från regeringens sida vidtar
åtgärder. Statsrådet svarade inte, och det kan jag
kanske förstå. Jag tycker dock att utvecklingen, mot
bakgrund av vad som gällde 1981, då man diskutera-
de det här och en utredning rekommenderade straff-
sanktioner, har varit enormt negativ. Det antal som
diskuterades 1981 är kanske 10 % av det antal som är
aktuellt i dag.

Jag tror inte att detta är en signal till dem som
gömmer sig om att de kan fortsätta. Men tyvärr kan
det, fru talman och herr statsråd, bli en signal till
andra. Somliga personer kan tänka att en viss lag-
stiftning passar inte mig. Då struntar jag i den. Jag
kan peka på, och referera till, andra som har lyckats
med detta utan att samhället gjort mer än att informe-
ra. Vi har ju sett, herr statsråd, att informationen om
denna fråga hittills misslyckats närmast totalt.

Överläggningen var härmed avslutad.

6 § Hänvisning av ärenden till utskott

Föredrogs och hänvisades

Propositioner

1995/96:36 och 132 till utrikesutskottet

7 § Bordläggning

Anmäldes och bordlades

Konstitutionsutskottets betänkanden

1995/96:KU23 Offentlighet och sekretess

1995/96:KU24 Några frågor om sekretess

Jordbruksutskottets betänkande

1995/96:JoU19 Förslag till tilläggsbudget till stats-
budgeten för budgetåret 1995/96

Näringsutskottets betänkanden

1995/96:NU11 Clearingverksamheten m.m.

1995/96:NU17 Kärnavfall m.m.

Arbetsmarknadsutskottets betänkande

1995/96:AU12 Tilläggsbudget till statsbudgeten för
budgetåret 1995/96

8 § Anmälan om interpellationer

Anmäldes att följande interpellationer framställts

den 7 mars

1995/96:104 av Inger Lundberg (s) till statsrådet
Ylva Johansson

Möjligheterna att motverka segregation i skolan

1995/96:105 av Kjell Ericsson (c) till finansministern

Fastighetstaxeringen

1995/96:106 av Inger Lundberg (s) till statsrådet
Anna Hedborg

Det ökande narkotikamissbruket

Interpellationerna redovisas i bilaga som fogas till
riksdagens snabbprotokoll tisdagen den 12 mars.

9 § Anmälan om skriftliga frågor

Anmäldes att följande skriftliga frågor framställts

den 7 mars

1995/96:323 av Sivert Carlsson (c) till finansminis-
tern

Skattelagstiftningen och företagandet

1995/96:324 av Charlotta L Bjälkebring (v) till kul-
turministern

Avtalet med TV4

1995/96:325 av Tomas Eneroth (s) till näringsminis-
tern

Patentintrång

1995/96:326 av Ewa Larsson (mp) till civilministern

Olympiska spel i Stockholm

1995/96:327 av Maggi Mikaelsson (v) till närings-
ministern

Extramedel till biotopskydd

Frågorna redovisas i bilaga som fogas till riksda-
gens snabbprotokoll tisdagen den 12 mars.

10 § Kammaren åtskildes kl. 9.54.

Förhandlingarna leddes av andre vice talmannen.