Riksdagens snabbprotokoll 1995/96:53 Fredagen den 9 februari

ProtokollRiksdagens protokoll 1995/96:53

Riksdagens snabbprotokoll Protokoll 1995/96:53 Fredagen den 9 februari Kl. 9.00 10.01

---

Det justerade protokollet beräknas utkomma om 3 veckor

----------------------------------------------------------------

1 § Antalet suppleanter i trafikutskottet

Enligt ett från valberedningen tillstyrkt förslag
beslöt kammaren att antalet suppleanter i trafikutskot-
tet skulle utökas från 23 till 24.

2 § Val av extra suppleant i trafikutskottet

Företogs val av extra suppleant i trafikutskottet.

Kammaren valde i enlighet med valberedningens
förslag till

suppleant i trafikutskottet

Elizabeth Nyström (m)

3 § Ledighet

Tredje vice talmannen meddelade att Bo Finnkvist
(s) hade ansökt om fortsatt sjukledighet under tiden
den 1 mars - den 31 maj.

Kammaren biföll denna ansökan.

Tredje vice talmannen meddelade att Frank Las-
sen (s) skulle fortsätta tjänstgöra som ersättare för Bo
Finnkvist.

4 § Meddelande om frågestund

Tredje vice talmannen meddelade att vid fråge-
stunden torsdagen den 15 februari kl. 14.00 skulle
följande statsråd närvara:

Statsminister Ingvar Carlsson, utrikesminister Le-
na Hjelm-Wallén, jordbruksminister Margareta Win-
berg. civilminister Marita Ulvskog, miljöminister
Anna Lindh, statsrådet Mats Hellström och statsrådet
Anna Hedborg.

5 § Svar på interpellation 1995/96:48 om yttran-
defriheten

Anf. 1 Justitieminister LAILA
FREIVALDS (s)

Herr talman! Sten Andersson har mot bakgrund av
en arbetsmarknadskonflikt frågat mig vilka åtgärder
jag är beredd att vidta i avsikt att garantera yttrande-
friheten.

Yttrandefriheten såsom den är uttryckt i våra
grundlagar är en rättighet för den enskilde i förhållan-
de till staten och andra allmänna organ.

Enligt tryckfrihetsförordningen har alla rätt att
trycka skrifter, ge ut tryckta skrifter och sprida dem.
Denna rätt får inte föregås av någon förhandsgransk-
ning från myndigheternas sida. Inte heller får det
allmänna vidta några åtgärder som innebär hinder för
den som utövar trycknings- och spridningsrätten om
hindret grundar sig på vad skriften innehåller.

Bestämmelserna innebär emellertid inte någon
skyldighet för en enskild person att se till att t.ex. en
bok eller en tidning kan tryckas. Ett fackförbund som
förmår sina medlemmar att lägga ned arbetet vid en
tidning på grund av innehållet i den handlar alltså inte
i strid mot tryckfrihetsförordningen.

I samband med den nuvarande tryckfrihetsförord-
ningens tillkomst diskuterades frågan om skyddet mot
hindrande åtgärder även skulle gälla mot enskilda.
Det anfördes då att det skulle bli svårt att upprätthålla
en klar och tydlig gräns mellan vad som å ena sidan
skulle utgöra förbjudna åtgärder och vad som å andra
sidan kunde vara att anse som tillåten moralisk påver-
kan.

Det är oerhört viktigt att det allmänna inte ges ut-
rymme att hindra utgivning av skrifter på grund av
innehållet. Åtgärder mot innehållet i den tryckta
skriften skall ju enligt en av grundstenarna i tryckfri-
hetsförordningen kunna ske först i efterhand. Och
sådana ingripanden skall endast få ske om det som
förekommer i tidningen är oacceptabelt ur tryckfri-
hetsrättslig synvinkel. Detta medför enligt min me-
ning att ribban måste placeras högt när man bestäm-
mer vad som skall vara straffbart att framföra i tryckta
skrifter. Därför är det viktigt att det finns en viss möj-
lighet för enskilda att genom eget handlande visa sitt
missnöje mot sådant som, utan att vara brottsligt,
förekommer i massmedierna.

Det skulle t.ex. kunna synas egendomligt om de
anställda kunde ställas till straffrättsligt ansvar för att
de inte önskat medverka till tryckning av en tidnings-
upplaga som balanserade på gränsen mellan vad som
är straffbart respektive straffritt enligt bestämmelserna
om barnpornografibrott. En annan sak är hur t.ex. en
mer bestående hindrande åtgärd skulle komma att
bedömas enligt arbetsrättsliga bestämmelser.

Vad jag nu sagt är en ytterlighet av det exempel
som Sten Andersson tar upp som bakgrund till sin
fråga. Det är emellertid med sådana exempel som
ändringar i våra grundlagsfästa principer bör belysas.

I somras ställde Sten Andersson en fråga som ha-
de samma bakgrund som den fråga jag besvarar i dag.
Jag anförde då att jag inte avser att vidta några åtgär-
der. Mitt svar i dag är detsamma - jag avser inte att
vidta några åtgärder i den riktning som Sten Anders-
son åsyftar.

Anf. 2 STEN ANDERSSON (m)

Herr talman! Jag tackar för svaret. Det är korrekt
att vi hade en liten frågedebatt i somras. Men jag var
inte nöjd med svaret då, och jag är lika litet nöjd med
det svar som presteras här i dag.

Yttrandefriheten och pressfriheten är några av
grundpelarna, och kanske de mest betydelsefulla, i vår
demokrati. Det är alltså ytterst viktigt att vi kan prata
med varandra, kommunicera och informera. Man kan
också säga att pressfriheten är en grund för en korrekt
utveckling i ett samhälle. Vi har sett länder en bit
öster om oss där man inte hade pressfrihet. Det bidrog
säkert delvis till det kaos och det ras som inträffade
där för några år sedan.

Yttrandefriheten är förvisso grundlagsskyddad. I
somras skrev statsrådet att hon närmast ville jämställa
strejkrätten med yttrandefriheten. Det står ingenting
om det i svaret i dag, men jag anser ändå att yttrande-
friheten borde ta över över strejkrätten. Tyvärr har det
skett missbruk tidigare avseende yttrandefriheten och
pressfriheten.

För några år sedan hade vi en konflikt på några
tidningar. Då nekande Transportarbetareförbundet att
köra trycksvärta till borgerliga tidningar. Däremot
levererade man samma material till socialdemokratis-
ka tidningar.

Vi hade en konflikt vid Sveriges Radio och TV för
några år sedan där det påstås att man satt och sortera-
de nyhetsutflödet ute i Kaknästornet. Allt sådant är ju
missbruk, och det skapar en obalans. Folk vet inte vad
som är sant och vad som inte är sant.

Bakgrunden till min interpellation är en konflikt i
fjol våras och somras mellan ett litet företag i Malmö
som inte ville skriva kollektivavtal och Handelsan-
ställdas förbund. Det innebar att Handelsanställdas
förbund bojkottade företaget, och det såg ut att bli en
lång konflikt. Då beslöt grafikerna något som jag
tycker var ett absolut övertramp. Grafiska Fackför-
bundet beslöt att storstadspressen inte fick lov att ta in
annonser eller insändare från eller om detta företag.

Herr talman! Jag kan till nöds förstå att man kan
förbjuda företaget att informera om sina produkter.
Men jag har mycket svårt att förstå att de inte ens i en
betald annons skulle få lov att tala om sin syn på
tingens ordning. Nu skall jag erkänna att grafikerna i
sin stora generositet sade att de inte skulle lägga sig i
ledarsidan. Så långt kunde de sträcka sig. Jag tycker
att detta är ett exempel där man missbrukar yttrande-
friheten.

Sedan säger statsrådet också i sitt svar att det är
tillåtet att strejka på en tidning om man är missnöjd
med innehållet i tidningen. Men grafikerna var ju inte
berörda av konflikten. De var inte missnöjda med
något som hade stått i tidningarna. Däremot ville de
kanske hindra det som skulle stå därefter. Därför
vidtog de den här åtgärden, som kanske är juridiskt
riktig, men jag tror att många utanför det här huset
anser att den är moraliskt felaktig. Det är absolut helt
fel verktyg att tillgripa i en så här liten konflikt.

Jag har skrivit brev till ett antal chefredaktörer,
men jag har inte fått något svar. Då måste frågan bli:
Skäms man för att man inte vågar stå för det som man
hänvisar till under högtidliga middagstal om vikten av
yttrandefrihet och pressfrihet? Eller var man i Sverige
1995 rädd för Grafiska Fackförbundet?

Sedan säger statsrådet också att man t.ex. på en
tidning skall kunna neka att deltaga i tryckning om
man inte tycker om visst material. Det skall inte få
några straffrättsliga konsekvenser. Men det måste få
två i alla fall.

För det första får man ingen lön. Det är självklart.
För det andra är det väl skäl till uppsägning om man
nekar att göra jobb som man är anställd för.

Vi hade en debatt i riksdagen för ett år sedan om
barnmorskorna där man sade att barnmorskor inte fick
lov att undantas från arbete även om de tyckte att
aborter inte var förenliga med deras samvete. Deras
krav tillbakavisade riksdagen totalt.

Jag skulle vilja sluta med att ställa en fråga till
statsrådet. Nu var det här en liten konflikt. Men vad
hade hänt om det hade varit en större konflikt på
arbetsmarknaden och t.ex. SAF hade lockoutat alla
grafiker för att tidningarna skulle kunna lägga sin syn
på konflikten? Vad gör man rent teoretiskt om t.ex.
grafikerna säger att de inte gillar innehållet i en viss
tidning och därför vill strejka? Är sådant acceptabelt i
ett samhälle av svensk modell 1996?

Anf. 3 Justitieminister LAILA
FREIVALDS (s)

Herr talman! Den händelse som Sten Andersson
hänvisar till gäller företaget Toys R Us om jag förstått
saken rätt. Att kalla det för ett litet företag var kanske
litet vilseledande. Det är ett mycket stort amerikanskt
företag som agerar på de flesta marknader. Men det
hör inte till saken över huvud taget, utan det är vissa
principfrågor som ligger till grund för Sten Anders-
sons fråga.

De grundlagsfästa garantier som finns för yttran-
defriheten innebär inte att enskilda har rätt att framfö-
ra yttranden i former som andra enskilda disponerar
över. Den enskilde har t.ex. inte rätt att fordra att en
tidning tar in och publicerar hans insändare. Inget
hindrar att ett företag eller en enskild person som inte
bereds utrymme i ett visst medium sprider sitt bud-
skap på annat sätt. Fackföreningars agerande kan
naturligtvis upplevas som en extra maktfaktor och
innebära betydande svårigheter för ett företag där de
fackligt anslutna är anställda. Men det rubbar inte
argumenten mot att införa något slags tvång för en-
skilda att publicera material eller att anställda skall
tvingas trycka vissa yttranden. Det är inte däri yttran-
defrihetens kärna ligger, Sten Andersson.

En helt annan fråga är vilka arbetsrättsliga kon-
sekvenser det kan få om arbetstagare vägrar att trycka
material som en tidningsägare och utgivare vill publi-
cera. Det finns ett arbetsrättsligt regelverk som regle-
rar fackliga stridsåtgärder i form av t.ex. sympatiåt-
gärder och politiska aktioner. Det är inom de ramarna
man måste behandla de frågor som Sten Andersson
beskriver. Hur de aktuella åtgärderna skall bedömas i
det sammanhanget kan inte jag uttala mig om.

Anf. 4 STEN ANDERSSON (m)

Herr talman! När jag talar om Toys R Us som ett
litet företag avser jag dess verksamhet i Sverige, och
då är det faktiskt ett litet företag. Att det sedan är
worldwide är en annan sak.

Jag inser som de flesta politiker att man inte kan
få in allt i pressen när man vill. Vi har väl alla blivit
refuserade några gånger. Så skall det också vara. Den
enskilde skall inte kunna säga: "Jag vill ha detta i
tidningen, alltså måste det tas in." Men jag tycker inte
att facket skall få avgöra detta, utan det är den ansva-
rige utgivaren som skall bestämma vad som skall
publiceras och tryckas i hans tidning. Jag tycker att
det är ett övertramp av stora mått när man i ett fack-
förbund som inte har med konflikten att göra går ut på
det viset som gjordes i det här fallet.

Jag skrev alltså brev till de flesta chefredaktörer
och ansvariga utgivare i den s.k. storstadspressen och
frågade varför det var så tyst om detta. Jag fick inget
svar. Jag vill betona det jag sade i mitt första inlägg,
att det är förvånansvärt. Jag vidhåller att de tydligen
skämdes för att de hade lagt sig. De är rädda för en
facklig organisation. Det tycker jag visar en stor brist
på civilkurage. Att detta skulle hända i Sverige 1995
hade jag, herr talman och fru statsråd, faktiskt inte
räknat med. Jag trodde att civilkuraget var med utbrett
i Sverige.

Anf. 5 Justitieminister LAILA
FREIVALDS (s)

Herr talman! Jag blir litet konfunderad över vilken
debatt vi egentligen har fått här i riksdagen. Sten
Andersson är tydligen missnöjd med våra tidningsut-
givare. Men jag tycker att det är mycket begärt att jag
skall svara för dem här i kammaren. Den debatten bör
väl ändå Sten Andersson föra på annat håll.

Uppenbarligen tycker Sten Andersson att facket
inte bör få agera på ett sådant sätt att det kan hindra
någon från att få sitt meddelande spritt i tidningar.
Förbudet mot agerande av det här slaget skulle då
gälla facket enligt det regelverk som Sten Andersson
ser framför sig. Men går gränsen där, eller skall det
gälla också enskilda personer eller bara enskilda per-
soner som är anslutna till ett fack? Är det de som inte
är medlemmar i ett fack som skall ha friheten att själ-
va ha ett utrymme för agerande utifrån sin övertygelse
om vad som moraliskt riktigt, eller är det bara fackets
agerande som Sten Andersson är ute efter att begrän-
sa? Jag måste fortfarande säga att den diskussionen
hör hemma i arbetsrätten och inte har någonting med
yttrandefriheten att göra.

Anf. 6 STEN ANDERSSON (m)

Herr talman! Det är självklart så som statsrådet
konstaterar, att jag är missnöjd med ett antal chefre-
daktörer och ansvariga utgivare i storstadspressen. Jag
har hört dem många gånger i högtidliga sammanhang
säga att de till sista blodsdroppen skall kämpa för det
fria ordet. Men den här gången var det inte så mycket
blod kvar att kämpa med eller kämpa för. Man vek
sig. Man skulle ha kunnat förklara offentligt varför
man hade accepterat åtgärden från fackets sida. Jag
tycker - det må vara juridiskt inkorrekt - att facket
inte skall få lov att vidta åtgärder som hindrar yttran-
defrihet för tredje part. Det tycker jag är felaktigt.

Jag hoppas att vi slipper se den här typen av åt-
gärder i Sverige i fortsättningen. Vi kan väl ändå
resonera oss fram. Det måste finnas andra metoder att
tillgripa vid en arbetsmarknadskonflikt än att strypa
rätten till det fria ordet. Dock skall jag betona än en
gång att det givetvis inte är jag som skriver artikeln
som skall bestämma om den skall publiceras i en viss
tidning, utan det skall den som äger tidningen göra.

Anf. 7 Justitieminister LAILA
FREIVALDS (s)

Herr talman! Jag tycker att Sten Andersson skulle
vidga sitt synsätt från den vrede han känner mot
facket som har agerat mot ett stort globalt företag,
som ville kringgå den svenska arbetsrättsliga lagstift-
ningen, till att se den här problematiken i ett vidare
sammanhang. Sten Andersson tycker alltså att det
vore fel att t.ex. enskilda personer, fackliga medlem-
mar, eller t.o.m. fackförbund agerade mot t.ex. spri-
dande av nazistiska tidskrifter, vägrade att medverka
vid tryckande och spridning av sådana. Tycker Sten
Andersson att vi skall hålla den problematiken utanför
och bara hålla oss till facket mot arbetsgivare och
fackliga strider? Ser man detta ur yttrandefrihetens
synvinkel går det inte göra den typen av åtskillnad
som Sten Andersson vill göra. Då hamnar vi i en
diskussion om var gränserna skall gå. Då hamnar vi
svåra moraliska frågor som kan ha att göra med na-
zism, barnpornografi och liknande. Men Sten Anders-
son undviker den frågeställningen, och det tycker jag
är ganska avslöjande.

Överläggningen var härmed avslutad.

6 § Svar på interpellation 1995/96:49 om miljö-
skyddsavgifter

Anf. 8 Miljöminister ANNA LINDH (s)

Herr talman! Kia Andreasson har ställt ett antal
frågor som rör miljöskyddsavgifternas tillämpning
och utformning.

Frågor om miljöskyddsavgifter regleras i miljö-
skyddslagen (1969:387). Miljöskyddsavgift skall
betalas av den som bryter mot visst förbud eller åsi-
dosätter vissa föreskrifter, beslut eller villkor som
meddelats med stöd av miljöskyddslagen. Avgiften
skall motsvara den ekonomiska fördelen av överträ-
delsen. Avgiften skall utgå även om överträdelsen inte
har skett av oaktsamhet eller med uppsåt. Det är en
administrativ sanktionsavgift och inte ett straff i
straffrättslig mening. För de överträdelse som beror
på uppsåt eller grov vårdslöshet finns dessutom möj-
lighet att utdöma kännbara straff.

Syftet med miljöskyddsavgiften var ursprungligen
att eliminera de ekonomiska fördelar som en överträ-
delse kan medföra. Att förhindra otillåtna utsläpp är
ett väl så angeläget syfte.

Det är naturligtvis angeläget att sanktionsavgifter-
na fungerar och är slagkraftiga. Den ursprungliga
tanken bakom miljöskyddsavgifterna, nämligen att det
inte skall löna sig att begå miljöbrott eller annan
överträdelse av miljöreglerna, har fortfarande lika stor
aktualitet. Att lagtekniskt åstadkomma detta har
emellertid visat sig vara svårt.

Miljöbalksutredningen arbetar för närvarande på
ett betänkande med förslag till en miljöbalk. Miljö-
skyddslagen kommer att omfattas av detta förslag.
Som Kia Andreasson vet kan jag inte föregripa vare
sig utredningens förslag eller regeringens kommande
ställningstagande. Min egen uppfattning är emellertid
att bestämmelserna om miljöskyddsavgiften kan göras
effektivare och enklare att tillämpa.

Anf. 9 KIA ANDREASSON (mp)

Herr talman! Jag tackar för svaret, att den pågåen-
de Miljöbalksutredningen skall arbeta för att även
miljöskyddslagen skall innefattas, och att ministern
därför inte kan säga något. Det var ju inte så mycket
till svar.

Däremot är slutet av svaret sympatiskt. Miljömi-
nistern uttalar där sin egen inställning, nämligen att
bestämmelserna om miljöskyddsavgifter kan göras
effektivare och enklare att tillämpa.

Jag hoppas därför att problemen är identifierade.
Man kan säga att miljöskyddsavgiften över huvud
taget inte har fungerat. Frågan kommer att lösas även
om det inte skulle ske i och med den pågående Miljö-
balksutredningen.

Men det som jag är väldigt bekymrad över är att
tiden går. Det kan ta mycket lång tid innan några
förändringar sker. I dag är det dessutom väldigt få
som fälls för miljöbrott i straffrättslig mening därför
att beviskraven är svåra att uppfylla - det skall alltså
bevisas att det föreligger uppsåt eller grov vårdslös-
het. De skyldiga kan ju alltid förneka uppsåt och
skylla på diverse orsaker. Domstolarna vill i dag hell-
re fria än fälla. Detta är ett klart problem just vid
miljöbrott. Statistiken visar att det är ytterst få som
fälls för miljöbrott. Därför är det av stor vikt att mil-
jöskyddslagen är effektiv. Den innehåller ju inte det
krångliga beviskravet. Man behöver bara bevisa att
utsläpp har skett och att en viss ekonomisk vinning
har erhållits.

Att upptäcka att även denna reglering, som skall
vara ett skydd för miljön, inte fungerar är väldigt
sorgligt. Därför behövs det en skyndsam förändring.
Det har alltså gått 15 år, och det är endast i fyra fall
som det har utkrävts avgift. Det är också mycket
märkligt att ingen har reagerat tidigare, särskilt Na-
turvårdsverket borde ha slagit larm.

Enligt min personliga åsikt borde det bästa vara att
miljöministern arbetade för inrättande av miljödom-
stolar med specialutbildad personal. Det behövs en
bra och samlad kompetens för utredning och hand-
läggning av miljöbrott. Det har nu presenterats en
utredning som har sysslat med ekobrott, som är det
område där miljöbrott skall ingå. Ekobrottsutredning-
en föreslår att det skall inrättas en ekobrottsmyndig-
het, som jag hoppas mycket på, där dessa idéer skall
finnas. Det skall ordnas en samlad kompetens just där
med åklagare, specialpoliser och specialister inom
miljöområdet som kan lösa dessa problem.

Anf. 10 Miljöminister ANNA LINDH (s)

Herr talman! Det är två saker som detta tyder på,
dels måste det vara enklare att tillämpa och använda
sig av miljöskyddsavgifter, dels måste det bli en ef-
fektivare hantering av miljöbrott. Båda dessa saker
utgör ett problem.

När det gäller miljöbrotten vet jag inte om det är
beviskraven som är för höga. Jag tror snarare att det
handlar om för dålig kunskap om miljöbrott. Det är
många poliser och åklagare som skall agera på ett
väldigt specialiserat område. Men detta område kan
bli enklare att hantera genom förslaget om ekobrotts-
lighet och specialmyndighet. Det är också en diskus-
sion som förs i samband med miljöbalken, om man
skall ha speciella miljödomstolar.

Jag tror att bara det faktum att vi får en miljöbalk
med mera överskådlig och tydligare lagstiftning inne-
bär att det också blir lättare att anmäla, åtala och
döma vid miljöbrott när sådana begås.

Problemet kommer alltså att bli betydligt lättare
att hantera i framtiden med tanke på den kommande
miljöbalken. Även om det har tagit 15 år kan jag dock
glädja Kia Andreasson - hon vill ju att det skall hända
något - med att miljöbalksförslaget skall komma till
sommaren.

Anf. 11 KIA ANDREASSON (mp)

Herr talman! Jag ser med nyfikenhet fram emot
detta. Men under tiden kan det ju inte hända något,
och det är synd.

Min erfarenhet är att det inte bara är lagarna och
bristen på miljöbalk som är orsaken. Det finns lagar
och bra intentioner, men det är just uppföljningen som
brister, att sätta kraft bakom lagarna och att verkstäl-
la.

Jag sitter i justitieutskottet och där ser jag verkli-
gen att det är den delen som brister. Därför hoppas
jag att man skall samla specialutbildad kompetens och
inte sprida ut ansvaret på olika myndigheter. Det är
just när det gäller kompetensen och handläggningen
som det brister.

Anf. 12 Miljöminister ANNA LINDH (s)

Herr talman! Jag tar med mig dessa synpunkter till
det fortsatta arbetet.

överläggningen var härmed avslutad.

7 § Svar på interpellationerna 1995/96:53 och
64 om handel med avfall över nationsgränserna

Anf. 13 Miljöminister ANNA LINDH (s)

Herr talman! Dan Ericsson har frågat mig om jag
förstår den tyska miljörörelsens kritik av avfallsexpor-
ten till Sverige och hur jag ser på förbränning av
avfall i relation till visionerna om ett kretsloppssam-
hälle. Han har vidare frågat mig om jag är beredd att
på EU-nivå agera för att höja minimigränserna vad
gäller insamling av förpackningar och grad av åter-
vinning respektive att helt ta bort den övre maximi-
gränsen samt hur jag avser att agera för att alla exter-
na kostnader som den tunga lastbilstrafiken orsakar
skall bli fullt internaliserade i priset. Kia Andreasson
har frågat mig vilka åtgärder jag ämnar vidta mot
handeln med tyska sopor. Jag har valt att bevara dessa
frågor i ett sammanhang.

Jag har full förståelse för att den tyska miljörörel-
sen är kritisk till att plastavfall exporteras till Sverige
för förbränning med energiutvinning. Redan i decem-
ber förra året var jag därför i kontakt med den tyska
miljöministern Angela Merkel för att försöka reda ut
situationen. Därefter har våra tjänstemän haft en kon-
tinuerlig dialog.

Avfallstransporter över nationsgränserna inom EU
regleras genom EU:s förordning om övervakning och
kontroll av avfallstransporter inom, till och från Eu-
ropeiska gemenskapen. I förordningen delas avfall
upp på tre listor; grön, gul och röd lista. När det gäller
avfall som finns listade på grön avfallslista och som
transporteras för återvinning finns inget kontrollförfa-
rande enligt förordningen. Med återvinning menar
man både materialåtervinning och huvudsaklig an-
vändning som bränsle. Utsorterade fraktioner ur hus-
hållsavfall är i EU att betrakta som "grönt avfall" och
faller således utanför reglerna om kontroll.

I EU:s ramdirektiv om avfall anges att gemenska-
pen som helhet bör vara självförsörjande på avfallsan-
läggningar. Varje medlemsstat bör också sträva efter
att bli självförsörjande. Vidare gäller enligt EU:s
avfallspolicy den s.k. närhetsprincipen som innebär
att avfall bör hanteras så nära källan som möjligt.

Det andra regelsystemet som berörs är EU:s för-
packningsdirektiv som i princip är harmoniserande.
Den övre gräns för återvinningsgraden på 65 % re-
spektive materialutnyttjandegraden på 45 % som finns
uppställd i direktivet är dock inte absolut. Medlems-
länderna har möjlighet att ha högre återvinningskrav.
I direktivet anges att medlemsstater som har antagit
eller kommer att anta mer långtgående mål än dem
som anges i direktivet får sträva efter att uppnå dessa.
Detta gäller om medlemsstaten har tillräcklig kapaci-
tet samt om den inre marknaden inte störs. Återvin-
ningsgraderna i direktivet kommer successivt att
skärpas.

I Sverige anser vi att avfall bör behandlas utifrån
sina egenskaper. Kretsloppet kräver i första hand
återvinning när det inte går med energiutvinning.
Genom att förbränna vissa typer av avfall kan således
mängden avfall som deponeras avsevärt reduceras,
vilket är viktigt.

En av anledningarna till att tyskt avfall transporte-
ras till Sverige är att kostnaderna för omhändertagan-
de av avfall i Tyskland är betydligt högre än i Sveri-
ge. Avfallsskatteutredningen har nu i uppdrag att ta
fram ett förslag till en skatt som skulle syfta till att
minska mängden avfall som deponeras, vilket skulle
kunna beröra slagg och aska från avfallsförbränning.
En avfallsskatt skulle i detta fall kunna medföra att
kostnadsskillnaden för omhändertagande av avfall
mellan Sverige och Tyskland minskar.

Det finns uppgifter som tyder på att det avfall som
exporterats är en sorteringsrest som inte går att åter-
vinna. Uppgifterna är dock ännu inte bekräftade. Jag
kommer att på nytt ta upp frågan med Angela Merkel
för att höra hur man avser att lösa problemet. För
svensk del är lösningen bl.a. att det måste bli dyrare
att behandla avfall i kombination med att EU inför
strängare regler för avfallstransporter. Jag kommer att
driva på arbetet för att EU skall införa strängare reg-
ler.

Anf. 14 DAN ERICSSON (kds)

Herr talman! Jag vill tacka miljöministern för sva-
ret. Det var via informationstekniken, IT, som vi i en
av våra databaser fick ett tips om den här hanteringen
med transport av tyska sopor. Man hade reagerat på
innehållet i den transport som man var chaufför för.

Jag fick det här tipset i början på januari. Efteråt
har jag förstått att det funnits en viss uppmärksamhet
kring detta också tidigare. Jag hade till en början svårt
att tro på det här. Det verkade mycket märkligt att vi
nu skall transportera sopor kors och tvärs genom
Europa.

Vi undersökte detta, och till min förvåning upp-
täckte jag att uppgifterna var riktiga. Sopor är nu en
stor vara som transporteras långa vägar genom Euro-
pa. Jag kan inte anse annat än att detta är en orimlig-
het och att det inte ligger i linje med en hållbar ut-
veckling, med kretsloppssamhället eller med ett sunt
förnuft.

Herr talman! Ju mer vi undersökte det, desto värre
blev det. Det handlar inte bara om sorterade plastso-
por från det tyska dualsystemet. Det handlar också om
träavfall och gummidäck. Exempelvis skickas tusen-
tals ton gummidäck från Tyskland till Sverige för
förbränning, som innebär utsläpp av svavel, bly och
zink. Det avfall som är kvar efter denna förbränning,
kolgummiaska, skickas sedan till Danmark. Först får
vi hit ett avfall från Tyskland. Sedan gör vi ett nytt
avfall som går till Danmark. Detta är tossigt. Det är
faktiskt rena snurren. Jag tror att miljöministern håller
med om det.

I min interpellation har jag ställt fyra frågor till
ministern. Jag har i varierande grad fått visst svar. För
det första har miljöministern förståelse för att tyska
miljövänner är kritiska till avfallsexporten till Sveri-
ge. Hon säger i svaret att hon har varit i kontakt med
den tyska miljöministern för att försöka reda ut situa-
tionen. Då blir man ju litet nyfiken. Vad menas med
den här kontakten? Är det frågor som är ställda? Har
det lämnats synpunkter? Har det framförts krav från
miljöministern? Har det funnits någon egen uppfatt-
ning från svensk sida? Detta skulle jag vilja veta litet
mer om i den fortsatta debatten. Vad handlar den
kontinuerliga dialog om som tjänstemännen nu sysslar
med på detta område? Det vore nog värdefullt om
ministern vill vidareutveckla detta.

För det andra gäller det förbränningsfrågan och
synsättet på kretsloppstänkandet. Här finns det olika
grader. En del saker vet vi. Det är bra att vi förbrän-
ner så att avfallet kan användas i energisystemet. En
del saker är mindre bra. Jag vill ta upp frågan om
gummidäcken. Där finns återvinningsmöjligheten. Är
det verkligen rimligt att vi med åtföljande miljöfarliga
utsläpp bränner dessa däck och i detta fall också im-
porterar avfallet från Tyskland?

För det tredje gäller det min fråga om EU-nivå
vad gäller minimi- och maximigränser för insamling
av förpackningar och grad av återvinning. Ministerns
svar är här något oklart. Jag förstår det i varje fall
inte, men det kanske är jag som inte riktigt förstår.
Ministern säger att om en medlemsstat har tillräcklig
kapacitet kan man han högre återvinningskrav. Vad
menas med detta? Kan man eller kan man inte gå
längre än de gränser som är satta av EU? Här har jag
fått olika besked. Ett besked är att det inte går. Minis-
tern säger att det går under vissa förutsättningar. Jag
skulle önska litet större klarhet.

För det fjärde väljer ministern på frågan om hur
man skall baka in ett miljökostnadspris i en fraktkost-
nad att inte svara alls. Jag kan förstå det, eftersom det
inte är någon enkel fråga. Men jag vill höra om mil-
jöministern har någon tanke på hur vi ytterligare skall
kunna internalisera, som det så fint heter, miljökost-
naden även i frakten. Finns det någon ny tanke där?

Herr talman! Avslutningsvis vill jag i detta inlägga
säga att jag tycker att det är bra att regeringen nu
förbereder en avfallsavgift eller avfallsskatt. Det är
något som vi kristdemokrater föreslog för över ett år
sedan. När man hör litet grand av argumentationen
från dem som bränner dessa sopor kan man konstate-
ra, att om vi haft denna avfallsskatt införd i dag hade
kanske problemet med import av tyska sopor inte
funnits, och då hade vi sluppit den här debatten. Litet
senfärdig kanske regeringen är även i denna fråga.
Men det är bra att man nu förbereder detta. Miljömi-
nistern vet att hon på denna punkt också har kristde-
mokraternas stöd.

Anf. 15 KIA ANDREASSON (mp)

Herr talman! Jag tackar för svaret, miljöministern.
Svaret var: Jag skall göra allt inom EU för att försöka
förhindra detta. Det tycker inte jag med min grundin-
ställning är så tillfredsställande. Jag hade hoppats på
att Sverige skulle kunna ta tag i detta och göra något
med omedelbar verken. Jag tycker att hela den här
historien är helt fantastisk.

Jag fick veta detta av en privatperson, en lastbils-
chaufför som körde den här lasten gång på gång. Han
körde stora laster av plast och Grüne Punkt - som han
sade, men han förstod inte vad som var i plasten - ut
till ett ställe i Axvalla där det dumpades på ett något
fallfärdigt ställe, en gård. Den man som tog emot det
var väldigt hemlighetsfull och ville inte säga någon-
ting.

Att spåra hur det gick till var faktiskt ett detektiv-
arbete med chaufförens hjälp och med en reporter
från TV 4. Det var rena thrillern. Äntligen fick man
fram hur det sköttes, och det var väldigt förvånande.
Det mest förvånansvärda är att allt detta är tillåtet.
Tekniska Verken i Linköping AB tycker att det är hel
okej och dessutom att det är bra. Man tjänar pengar,
det är billigt, och man ämnar inte sluta med handeln
med tyska sopor. Tvärtom tänker man fortsätta i
framtiden också.

Tekniska Verken säger att man har fått ett tillstånd
av Koncessionsnämnden att förbränna en viss mängd,
och det vill man utnyttja till bristningsgränsen. Efter-
som vi i Sverige är duktiga på att få ner sopberget och
själv ta hand om det genom sortering och på andra
sätt, t.ex. lägga avfall i trädgården, säger Tekniska
Verkens chef att man ändå måste ha in den kapacitet
som man har tillstånd för, och då blir det industriav-
fall eller avfall från Tyskland eller från andra länder,
bara det kommer. Dessutom tjänar man på det, och
det är god ekonomi.

Det är det som stör mig. Politiker i Tyskland sä-
ger: Vi tycker inte om att man bränner det här avfal-
let, utan vi vill ha en helt annan sortering. Befolk-
ningen i Tyskland vill också detta. Den har tagit sitt
ansvar, och politikerna har en press på sig. Därför
skall vi som är politiker i Sverige inte tillåta att Sveri-
ge tar emot avfallet och bränner det.

Dessutom är det kartlagt, som Dan Ericsson sade,
att det blir slagg, och gifterna försvinner inte för att
man förbränner. Det är en väldigt dålig form. Man
säger att mängden för deponin blir mindre. Men det
blir koncentrerat i aska. Molekylsoporna försvinner
inte, utan de finns kvar. Den askan kör vi sedan -
vilket också är enastående - till Danmark. Där har
man i sin tur andra restriktioner. Tekniska Verken vill
inte lägga det som deponi, utan man vill ha det som
fyllnadsmaterial för vägar. Här i Sverige har vi så
höga krav att man inte får det. Men i Danmark är
kraven lägre. Där tar man emot det som utfyllnadsma-
terial för vägar. Det blir då billigare. För detta har de
fått tillstånd. Är det Koncessionsnämnden som ger
Tekniska Verken dessa tillstånd gång på gång? Detta
avfall finns med på gröna listan, men man har även
fått tillstånd att ta emot sådant avfall som finns på
gula listan. Det krävs alltså tillstånd, vilket de också
har fått. De har fått tillstånd för ganska mycket. De
har också fått tillstånd av våra svenska myndigheter
att frakta slagget till Danmark, vilket är mycket kons-
tigt.

Det finns ramdirektiv i EU som säger att närhets-
principen skall gälla. Dessa tycker jag att vi skall följa
väldigt noga och att energiåtervinning skall ske i
yttersta nödfall. Hela denna affär innehåller väldigt
många komponenter.

Anf. 16 Miljöminister ANNA LINDH (s)

Herr talman! Det finns några principer som jag
tror att Dan Ericsson, Kia Andreasson och jag är
överens om.

Den första principen är att man naturligtvis inte
bör ha så många och långa transporter av sopor. Det
är egentligen också EU:s grundläggande regel att
varje land själv skall ta hand om detta. Detta har re-
dan lyfts fram i EU, och Sverige kommer att tillhöra
de länder som driver på för att se till att det också blir
verklighet. En del i detta är det som Dan Ericsson
pekar på i sin sista fråga i interpellationen, nämligen
hur man inkluderar de olika kostnaderna för att se till
att de långa avfallstransporterna skall kosta mer. Som
Dan Ericsson säger är detta komplicerat. Men jag tror
att det är nödvändigt och att man skall arbeta för detta
på EU-nivå. En diskussion har inletts, även om det
inte finns några riktigt konkreta förslag ännu.

Den andra principen som jag tror att vi är överens
om är att talet om ett kretsloppssamhälle i första hand
handlar om återanvändning och i andra hand om
återvinning. Men när det inte går att vare sig återan-
vända eller återvinna är energiutvinning bättre, vilket
därmed kan förhindra att man i stället bränner annat
material. Med energiåtervinning vinner man någon-
ting med sopförbränningen. Då bör man använda rena
material för förbränning. Det är den sortens material
som lämpar sig för förbränning och energiutvinning,
för då är det ju energiutvinning som är syftet.

Vårt problem är att vi fortfarande inte med säker-
het vet vad det är som har hänt i det fall som Dan
Ericsson och Kia Andreasson tar upp. Innan Dan
Ericsson läste om detta på Internet tog jag kontakt
med den tyske miljöministern, eftersom vi hade fått
uppgifter om att material som var avsett för återvin-
ning i Tyskland skickades till Sverige för förbränning.
Det finns också andra uppgifter som säger att detta
inte är avfall som är avsett för återvinning utan avfall
avsett för förbränning, och i Tyskland har man inte
någon kapacitet för förbränning kvar. Därför har man
valt att exportera avfallet för förbränning. Vilken
version som stämmer vet vi alltså ännu inte. Det
måste vi få bekräftat från Tyskland. Den kontinuerliga
dialog som vi har fört med tjänstemännen handlar i
första hand om att de tyska tjänstemännen har bett om
mer information från Sverige om vad vi har för upp-
gifter i det här fallet. Jag räknar också med att snart få
en bekräftelse från min tyske kollega på vad det är
fråga om för avfall. Det är viktigt att Tyskland i hu-
vudsak hanterar detta. I Tyskland har man kommit
långt när det gäller att ta hand om sitt avfall, men
detta visar att man inte har kommit så långt som man
hade hoppats. Varje land bör ta hand om sitt eget
avfall. Inriktningen för tyskarna måste vara att ta hand
om sitt eget avfall, oavsett om det handlar om avfall
för återvinning eller för förbränning, framför allt för
att undvika transporterna.

Dan Ericsson ställde sedan en fråga om de olika
gränserna. EU har inga gränser när det gäller insam-
ling utan gränser för återvinning. Man kan då alltså ha
högre återvinningskrav, vilket vi har haft i Sverige på
ett antal punkter. Men skälet till att man har haft dessa
maximigränser, som kan se väldigt underliga ut, är
bl.a. att man skall klara av att återvinna allt sitt avfall
själv och att det inte skall bli som i detta fall, nämli-
gen att avfallet skall exporteras för återvinning. Man
skall alltså undvika detta genom att ha något slags
minimi- och maximigränser. Tanken är att gränserna
skall höjas i takt med att länderna bygger ut sin ka-
pacitet för återvinning.

Herr talman! Jag tror som sagt var att vi är över-
ens om principerna. När det sedan gäller den exakta
frågan om det tyska avfallet är det i första hand tys-
karna själva som måste lösa problemet. Vi är intresse-
rade av att vara med, men det förutsätter att vi får en
bekräftelse från Tyskland på vilken sorts avfall det
handlar om i detta fall.

Anf. 17 DAN ERICSSON (kds)

Herr talman! Ministern försökte ändå besvara frå-
gorna något utförligare, men det finns fortfarande en
del oklarheter.

För det första gäller det de långväga transporterna
och det komplicerade i att finna metoder för att inklu-
dera miljökostnaden. Ministern säger att det förs
samtal om denna fråga i EU-sammanhang, som jag
uppfattade det. Men då måste ni väl ha någonting med
i bagaget i den diskussionen. Jag skulle nog vilja att
ministern vore litet mer precis när det gäller i vilket
forum samtalen förs och vad som tas upp från svensk
sida i diskussionen om hur man skall få en rättvisande
prisbild beträffande transporterna.

Herr talman! För det andra säger ministern att man
fortfarande inte vet vad som har hänt när det gäller
frågan om Tyskland men att man redan i december
uppmärksammade den. Man väntar fortfarande på en
bekräftelse på vad som är riktiga uppgifter. Eftersom
detta uppmärksammade redan före nyår, har det nu
snart gått en och en halv månad. Skall jag uppfatta
svaret på frågan så att ni har ställt en fråga om hur
saken förhåller sig, att ni inte har ställt några krav
eller framfört några principiella uppfattningar om att
den här typen av transporter inte kan vara i överens-
stämmelse med sunt förnuft? Om jag har uppfattat det
rätt, så har ni ställt en fråga och väntar fortfarande på
ett svar. Är detta riktigt uppfattat?

När det gäller EU:s krav på en gräns för återvin-
ning säger ministern att vi kan ha högre återvinnings-
krav. Det har vi i Sverige också på en del produkter,
som ministern säger. Men det finns en maximigräns.
Jag fick inget besked om ifall ministern verkar för att
gränsen skall ändras. Ministern säger att det ligger i
tanken att kraven skall höjas successivt. Men mot
bakgrund av vad som nu händer, när tyskarna uppen-
barligen inte längre klarar av att hantera sitt eget av-
fall, vore det väl rimligt att ministern drev frågan litet
hårdare än vad som framskymtade i svaret. Man tycks
vara nöjd med sakernas tillstånd och driver inte frå-
gan.

Herr talman! En fråga lämnade ministern därhän,
vilket jag kan förstå om hon saknar kunskap om den,
nämligen förbränningen av däck. Hur ser ministern på
detta? Är det verkligen rimligt att vi tar emot och
förbränner däck från Tyskland för att sedan skicka
avfallet till Danmark?

Anf. 18 KIA ANDREASSON (mp)

Herr talman! Det är förfärligt att man eldar tyska
däck, vilket man bevisligen gör. Det finns uppgifter
om att 15 000 ton däck eldas i Linköping. Det som
stör mig är kraftvärmeverkschefernas inställning. De
uttalar att de tycker att det är positivt och säger t.o.m.
att de gör en god gärning för miljön. Det är deras
inställning.

Jag tycker att miljöministern skulle ta dem i örat! I
alla fall tycker jag att hon skall gå ut med information
till dessa värmeverkschefer om att vi inte tycker att
återvinningssystemet skall vara på det här viset. Vi
skall inte hålla på och elda upp avfallet. Det är ju inte
det som är det primära och det bästa.

Sedan gäller det kontrollen. Vi tillåter gråzoner.
Det plastavfall som kommer på Grüne Punkt-märkta
lastbilar är egentligen inte Grüne Punkt, utan det
handlar om en gråzon. När tyska konsumenter slänger
sitt Grüne Punkt-avfall, kommer det också in annat
avfall i påsen, och det just detta andra avfall, som är
inte är Grüne Punkt-märkt utan som är Sortierrest,
som vi tar hand om. Egentligen tillhör detta gult avfall
som man skall tillstånd för, men det hamnar på grön
lista. Det är detta som gör det så krångligt.

De svenska kommunala värmeverken får, som jag
sade innan, mycket mindre avfall. Skall de nu befästa
sin inställning genom att ta emot avfall från andra
länder eller genom att öka förbränningen av industri-
avfall är ju detta mycket alarmerande. Jag skulle vilja
att miljöministern tar upp detta i sitt svar.

Anf. 19 Miljöminister ANNA LINDH (s)

Herr talman! Jag skall försöka svara på de olika
tekniska frågorna. Transportkostnaderna diskuteras i
Technical Adaption Commity. Där diskuteras också
mandatet att ändra bilagorna i avfallsdirektivet, och
där finns möjligheten att påverka transportkostnader-
na. Men det är som sagt var rätt komplicerat.

Dessutom har Sverige arbetat för att ändra EU:s
transportförordning, så att vissa avfallsslag som i dag
står på den gröna listan istället lyfts upp till den gula
listan. Det handlar naturligtvis också om att man skall
kontrollera vad som ingår i exempelvis det gröna
avfallet.

Dan Ericsson ansåg att han fick ett matt svar när
det gällde återvinningsgränserna. Skälet är att höjda
återvinningsgränser i just det här fallet inte skulle vara
någon lösning. I det här fallet är problemet nästan det
motsatta. Tyskland har högre återvinningsgränser än
man har möjlighet att klara av. Framför allt har man
inte anläggningar för att också klara energiutvinning-
en.

Trots detta avser Sverige att driva på, och har i
flera sammanhang gjort det, för att gränserna skall
höjas. Vi var ju inte medlemmar när direktivet antogs,
men när olika avfallslagar senare har diskuterats, har
Sverige hela tiden varit drivande för att det skall bli så
höga gränser som möjligt. Vi har också väldigt tydligt
markerat att varje land måste ha möjlighet att självt så
långt möjligt gå i täten för en så hög återvinning som
det någonsin är möjligt.

När det gäller frågan om däck vill jag gärna kon-
trollera saken litet närmare, frågeställaren hann inte
med det förut, innan jag direkt berör den.

Själva principen är vi överens om. Vi skall få ner
transporterna. Vi skall ha ett kretslopp. Då återstår
frågan om vad vi har sagt till våra tyska kolleger. Vi
var relativt upprörda när vi hörde av oss till dem i
december. Då hade vi fått uppgifterna att det var fråga
om plastavfall som egentligen skulle gå direkt till
återvinning som i stället brändes i Sverige. Det fanns
väldigt tydliga signaler i det brevet om vad vi ansåg
om den sortens export. Sedan har de tyska tjänste-
männen hört av sig för att få fram så fullödig infor-
mation som möjligt.

Om Dan Ericsson anser att de tyska tjänstemännen
och politikerna har agerat senfärdigt, får han väl be
sina partikamrater i Tyskland att skynda på processen.

Anf. 20 DAN ERICSSON (kds)

Herr talman! Det är klart att vi också försöker
verka med de instrument vi har för att påverka våra
systerpartier. Nu kan ju kanske inte precis kristdemo-
kraterna i Tyskland jämföras med kristdemokraterna i
Sverige. De har ju också kontakter med andra partier.

Det finns ett par saker som jag avslutningsvis vill
ta upp. När det gäller däcks- eller gummifrågan, är det
bra om miljöministern nu tar reda fakta. Ju mer man
rotade i detta, desto mer konstiga uppgifter fick man.
Här ligger kanske både en och flera hundar begravda.

Det är bra om ministern tittar mer på detta. Det är
ju faktiskt så att svenska miljömyndigheter har vetat
om det. Då är det rimligt att miljöministern, som
ytterst har ansvaret, undersöker saken. Detta kan inte
vara en rimlig hantering, och det vore kanske bra om
ministern sade det.

Jag vill också ta upp detta med att tyskarna produ-
cerar mer avfall än vad man klarar av. Det är väl
rimligt att ministern i kontakterna skickar mycket
tydliga signaler; så här kan det inte vara. Precis som
ministern sade, måste varje land klara av att hantera
sitt eget avfall. Jag vet inte hur de tyska planerna för
utbyggnad av avfallssystemet ser ut, men från svensk
sida måste vi skicka tydliga signaler om att detta inte
är acceptabelt. Detta måste man hantera på egen hand.

Jag hoppas att ministern får ett besked från Tysk-
land om hur det ligger till. Ligger det till på det sätt
som vi tror, och som vi tycker är felaktigt, så hoppas
jag att ministern arbetar aktivt för att förändra det, så
att vi får stopp på denna typ av transporter. Jag hop-
pas också att hon skickar ut den tydliga signalen till
dem som sysslar med detta i Sverige, att det inte är en
bra verksamhet. Sedan hoppas jag att ministern snabbt
lägger fram ett förslag till deponiskatt. Det kan fak-
tiskt vara ett sätt att lösa detta.

Anf. 21 KIA ANDREASSON (mp)

Herr talman! Detta är inget lätt problem. Dan
Ericsson säger att lösningen skall vara en deponiskatt.
Men av detta exempel tycker jag faktiskt att man kan
se att en deponiskatt också kan leda till att man i
ökad utsträckning väljer förbränning. I vissa kommu-
ner finns det indikationer på att man säger att det är
bättre att förbränna om det blir dyrt med deponi. Man
kan tjäna på det. Det ekonomiska systemet blir lättare.
Detta är alltså inga lätta frågor. Vi måste se till att det
inte blir på det viset, för jag tycker inte att det vore
mycket bättre.

Det som också bekymrar mig är hur det skall gå
med det svenska producentansvaret. Vi ser att plast-
producenterna inte kan ta ansvaret för förpackningar-
na. Det finns plaster som man inte kan återvinna osv.
och det är väldigt dyrt.

I Tyskland har företag gått samman och försökt få
en anläggning för krackning av 300 000 ton blandat
plastavfall per år, men nu har dessa planer och detta
bygge ställts in. Anläggningen kunde inte garanteras
tillräckligt med plast beroende på att det skulle bli
ganska dyrt att lämna plast på detta ställe. Men om vi
tar emot och förbränner plast, och om andra länder
gör det, förhindrar det utvecklingen mot att hitta bätt-
re lösningar - som just krackningsanläggningar osv.
Dessa lösningar kräver mycket kapital. Därför måste
det bli kontroll och strängare krav.

Anf. 22 Miljöminister ANNA LINDH (s)

Herr talman! Syftet med deponiskatten är att vi
skall minska sopberget och att det skall bli dyrare att
hanterar sopor. Deponi är dock det allra sämsta alter-
nativet. Först kommer återanvändning, sedan åter-
vinning och sedan energiutvinning. Så långt vinner
man ju ändå något. Deponi är det allra sämsta.

När det gäller återvinning av plaster är ett viktigt
inslag att vi i Sverige har givit ett uppdrag för att få
fram ett system för märkning av plaster. Detta menar
vi är mycket viktigt, bl.a. med tanke på frågan om hur
man skall hantera plaster ur återvinningssynpunkt.

När det gäller däcken kan jag inte komma med
någon omedelbar reaktion. En känsla man får är dock
att däcken är ett område som borde flyttas från den
s.k. gröna listan till den s.k. gula listan i EU. Det
skulle åtminstone minska risken för den här sortens
problem.

Jag är övertygad om att vi är överens i fråga om
principerna. Vi skall ha så få transporter av sopor som
möjligt. Vi skall också se till att vi har ett fungerande
kretslopp med i första hand återanvändning, i andra
hand återvinning, i tredje hand energiutvinning och
först i fjärde hand deponi. Jag kommer att arbeta för
detta gentemot EU. Jag kommer också att framföra
det till den tyska miljöministern. Jag hoppas att också
Dan Ericsson och Kia Andreasson använder sina
partikontakter i Tyskland så att vi hjälps åt med att se
till problemen löses där de har uppstått, alltså i Tysk-
land.

Överläggningen var härmed avslutad.

8 § Hänvisning av ärenden till utskott

Föredrogs och hänvisades

Motioner

1995/96:K23-K25 till konstitutionsutskottet

1995/96:Kr1-Kr5 till kulturutskottet

1995/96:Kr6 yrk. 1 och 3 till kulturutskottet

yrk. 2 till utbildningsutskottet

1995/96:Ub7 yrk. 1, 2 och 4 till utbildningsutskottet

yrk. 3 till kulturutskottet

yrk. 5 och 6 till
socialförsäkringsutskottet

1995/96:Ub8 till utbildningsutskottet

1995/96:Ub9 yrk. 1, 2, 4-6 och 11 till
utbildningsutskottet

yrk. 3 till socialförsäkringsutskottet

yrk. 7-10 till kulturutskottet

1995/96:Ub10 yrk. 1 till kulturutskottet

yrk.2, 4, 5 och 7 till
utbildningsutskottet

yrk. 3 och 6 till
socialförsäkringsutskottet

1995/96:Ub11 till utbildningsutskottet

1995/96:Jo16 yrk. 1 till socialförsäkringsutskottet

yrk. 2 och 3 till utbildningsutskottet

yrk. 4 till näringsutskottet

yrk. 5-9 till jordbruksutskottet

1995/96:A11 och A12 till arbetsutskottet

1995/96:Sf9-Sf19 till socialförsäkringsutskottet

1995/96:L24-L27 till lagutskottet

1995/96:K20-K22 till konstitutionsutskottet

9 § Bordläggning

Anmäldes och bordlades

Lagutskottets betänkande

1995/96:LU17 Ändring i lagen om Sveriges allmänna
hypoteksbank

Kulturutskottets betänkanden

1995/96:KrU7 Språkvård

1995/96:KrU8 Kulturmiljöfrågor

1995/96:KrU9 Forskningsinformation m.m.

Jordbruksutskottets betänkanden

1995/96:JoU9 Vatten- och luftvård

1995/96:JoU13 Avfallshantering

1995/96:JoU14 Djurskydd m.m.

10 § Anmälan om interpellationer

Anmäldes att följande interpellationer framställts

den 8 februari

1995/96:80 av Elver Jonsson (fp) till arbetsmark-
nadsministern

Situationen på arbetsmarknaden

den 9 februari

1995/96:81 av Chatrine Pålsson (kds) till socialminis-
tern

Mammografiscreening

Interpellationerna redovisas i bilaga som fogas till
riksdagens snabbprotokoll tisdagen den 13 februari.

11 § Anmälan om frågor

Anmäldes att följande frågor framställts

den 8 februari

1995/96:279 av Ingrid Näslund (kds) till utrikesmi-
nistern

EU och religionsfriheten

1995/96:280 av Marie Granlund (s) till arbetsmark-
nadsministern

Transportstödet

Frågorna redovisas i bilaga som fogas till riksda-
gens snabbprotokoll tisdagen den 13 februari.

12 § Kammaren åtskildes kl. 10.01.

Förhandlingarna leddes av tredje vice talmannen.