Riksdagens snabbprotokoll 1995/96:45 Torsdagen den 25 januari

ProtokollRiksdagens protokoll 1995/96:45

Riksdagens snabbprotokoll Protokoll 1995/96:45 Torsdagen den 25 januari Kl. 12.00 12.46

---

Det justerade protokollet beräknas utkomma om 3 veckor

_________________________________________________________________________

1 § Meddelande om aktuell debatt

Talmannen meddelade att på begäran av Moderata
samlingspartiets riksdagsgrupp skulle anordnas ak-
tuell debatt om arbetslösheten torsdagen den
1 februari kl. 12.00.

Från regeringen skulle arbetsmarknadsminister
Anders Sundström delta och från Moderata samlings-
partiet Per Unckel. En företrädare för varje parti
skulle ha rätt att delta i debatten. Anmälan till talarlis-
tan skulle ske senast onsdagen den 31 januari kl.
10.00.

Efter den aktuella debatten ca kl. 13.30 skulle plenum
fortsätta med interpellationsdebatt och muntliga
frågor till regeringen.

Den inkomna skrivelsen från Moderata samlings-
partiet hade följande lydelse:

Till talmannen

Med hänsyn till den konjunkturuppgång som varit
ligger arbetslösheten i Sverige på en utomordentligt
hög nivå. Enligt den senaste statistiken från Arbets-
marknadsverket var 12.8 procent arbetslösa i decem-
ber 1995. Härtill kommer stora grupper förtidspensio-
nerade och invandrare. Långtidsarbetslösheten har
aldrig varit större än nu.

Enligt flera bedömningar har Sverige passerat top-
pen av konjunkturen. Risken är därmed stor att de
arbetslöshetsproblem vårt land idag brottas med
kommer att förvärras under de närmaste åren. En
viktig möjlighet att på allvar förbättra förutsättningar-
na för fler riktiga arbeten har därmed uppenbarligen
försuttits.

Moderata samlingspartiet har tidigare aktualiserat
tillsättande av en oberoende kommission av Lind-
beck-typ för att snabbt analysera dagens arbetslös-
hetssituation och komma med förslag till åtgärder.
Regeringen har - dessvärre - hittills visat begränsat
intresse för detta initiativ.

Vi vill mot bakgrund av det stora allvar med vilket
vi ser på den stora arbetslösheten hemställa om en
aktuell debatt i detta ämne. Debatten bör behandla
frågan om nya arbeten i hela dess vidd. Politiken för
att stimulera tillväxten av företag, skatterna, arbets-
marknadspolitiken och utbildningen bör bli föremål
för en gemensam överläggning.

Stockholm den 22 januari 1996

Lars F Tobisson

Gruppledare

2 § Svar på interpellation 1995/96:22 om natur-
reservatet Torhamns udde och försvarets natur-
vårdshänsyn

Anf. 1 Försvarsminister THAGE G
PETERSON (s)

Fru talman! Gudrun Lindvall har frågat mig dels
om jag vill medverka till att försvarets nuvarande
verksamhet inom naturreservatet Torhamns udde
upphör, dels vilka åtgärder jag kan tänka mig att vidta
så att kollisioner mellan försvaret och naturintressena
undviks i framtiden.

Låt mig först påminna om att Gudrun Lindvall,
med anledning av regeringens proposition om total-
försvar i förnyelse i höstas väckte en motion i riksda-
gen om naturreservatet Torhamns udde och försvarets
naturvårdshänsyn. Riksdagen avslog motionen och
har således nyligen behandlat de frågor Gudrun Lind-
vall tar upp i sin interpellation.

Försvarsutskottet erinrade i sitt betänkande i stället
om att det vid sin behandling av regeringens budget-
förslag under föregående riksmöte ansåg att regering-
en genom den miljöbestämmelse som tagits in i för-
ordningen med instruktion för Försvarsmakten, skapat
en god grund för ett aktivt och engagerat miljöarbete
inom Försvarsmakten.

Sedan detta sagts, vill jag kort redovisa Försvar-
smaktens miljöarbete. Genom riksdagens behandling
av 1993 års budgetproposition lades fast en miljöpo-
licy för Försvarsmakten.

Försvarsmaktens miljöpolicy innebär i korthet
följande.

Det övergripande målet i miljöhänseende är att va-
ra krigsavhållande och därmed undvika den katastro-
fala miljöförstöring som ett krig medför. I övrigt är
målen bl.a. att förbättra miljöhänsynen i all verksam-
het, att minimera buller från militär verksamhet, att
minska användningen av skadliga ämnen och att väga
in miljöaspekten tidigt i materielanskaffningen.

Åtgärder på kort sikt är bl.a. att utarbeta en mil-
jöplan och att kartlägga skador på miljön orsakade av
tidigare militär verksamhet. Båda dessa åtgärder är nu
i stort sett genomförda. Åtgärder på längre sikt är bl.a.
att genomföra miljöutbildning inom organisationen
och att utarbeta en miljöhandbok för Försvarsmakten.

Regeringen har i de senaste årens budgetproposi-
tioner för riksdagen redovisat Försvarsmaktens ge-
nomförda miljöarbete och givit inriktningen för det
fortsatta arbetet. Försvarsmaktens miljöpolicy genom-
förs nu stegvis. Det råder en bred politisk uppslutning
kring inriktningen i denna miljöpolicy.

Jag vill också nämna för Gudrun Lindvall och
kammaren att regeringen har uppdragit åt Försvarets
materielverk och andra myndigheter under Frsvarsde-
partementet att under innevarande budgetår till rege-
ringen redovisa förslag till miljöpolicy för den egna
myndighetens verksamhetsområde.

Med denna redovisning vill jag ha sagt att försva-
ret bedriver ett ambitiöst och bra miljöarbete. Ett
arbete som givetvis skall fortsätta och bli ännu bättre.

Av stor betydelse i sammanhanget är även de av-
vägningar mellan försvars- och miljöintressena som
kommit till uttryck i statsmakternas beslut bl.a. om
genomförande av besluten vid FN:s konferens om
miljö och utveckling, UNCED, och om handlingsplan
mot buller. I UNCED-propositionen pekade regering-
en på att det inte kan undvikas att den militära verk-
samheten i fred kan komma i konflikt med samhällets
miljömål. Detta måste emellertid accepteras om man
betänker att krig kan vara det mest allvarliga miljöho-
tet. I propositionen framhöll regeringen att den freds-
tida verksamheten, dvs. att vidta förberedelser för att
förhindra krig, därför redan i sig har ett stort positivt
miljövärde.

Vid sidan om detta vill jag kort nämna det inter-
nationella försvarsmiljöarbetet.

På svenskt och nordiskt initiativ beslutade FN:s
miljöorgan (UNEP) år 1993 i frågor om försvaret och
miljön. Detta beslut följdes upp genom det möte om
försvaret och miljön som UNEP tillsammans med
FN:s ekonomiska kommission för Europa och Sverige
arrangerade i Linköping sommaren 1995. Jag deltog
själv i Linköpingsmötet. Vid detta möte diskuterades
bl.a. miljöproblem förknippade med militär verksam-
het i fred och utarbetandet av en miljöpolicy för den
militära sektorn. Regeringen avser att även i fortsätt-
ningen driva frågor om försvaret och miljön interna-
tionellt.

Det viktiga mötet i Linköping öppnades av riksda-
gens talman Birgitta Dahl.

Fru talman! Jag övergår nu till frågan om försva-
rets verksamhet vid Torhamns udde i Blekinge.

Genom beslut i november 1989 lämnade Konces-
sionsnämnden för miljöskydd tillstånd till skjutverk-
samhet på Torhamns udde. Koncessionsnämnden
meddelade samtidigt föreskrifter och villkor. Beslut
om villkor i vissa frågor sköts upp. Koncessions-
nämndens beslut överklagades till regeringen, som i
mars 1991 avslog överklagandena i den mån de togs
upp till prövning. I december 1994 meddelade Kon-
cessionsnämnden beslut i de frågor som hade skjutits
upp. Även detta beslut överklagades till regeringen,
som genom beslut i april 1995 inte tog upp överkla-
gandet till prövning. Koncessionsnämndens beslut har
därmed vunnit laga kraft.

Vi har i Sverige en miljöskyddslagstiftning som
föreskriver en bestämd ordning för miljöprövning av
en rad verksamheter, bl.a. verksamhet vid försvarets
skjutfält.

Frågan om skjutverksamheten på Torhamns udde
är prövad helt i enlighet med gällande lagstiftning,
något som Gudrun Lindvall naturligtvis är väl medve-
ten om. Besluten har vunnit laga kraft. I den prövning
som under flera år har förevarit har alla intressenter
kunnat komma till tals och avvägningar har gjorts
mellan bl.a. miljö- och försvarsintressena. Såväl Kon-
cessionsnämnden som regeringen har varit mycket
tydliga i dessa avseenden.

Anf. 2 GUDRUN LINDVALL (mp)

Fru talman! Först vill jag tacka försvarsministern
för svaret.

Detta är ett gammalt ärende. Konflikten kanske är
ett resultat av den politik som Försvarsmakten hade
förr som inte tog de miljöhänsyn som försvarsminis-
tern nu annonserar att man skall ta. Det är naturligtvis
mycket glädjande. Tack vare att försvarsministern
börjar visa ett engagemang i miljöfrågorna finns det
nu ett förnyat hopp när det gäller Torhamns udde.

Den här konflikten är nog den som är störst och
tydligast när det gäller konflikter mellan natur och
miljö och Försvarsmakten.

Området är avsatt som naturreservat eftersom,
som det står i beslutet, det har stora biologiska, främst
ornitologiska värden och är ett utpräglat naturland-
skap samt för att man vill trygga tillgången till ett för
ett rörligt friluftsliv värdefullt område.

Detta är Sveriges sydöstligaste hörn. Här går en
halvö ut. Just på sådana områden samlas mycket få-
gel, framför allt under höststräcket, för att ta det stora
språnget över havet.

Området är oerhört intressant för fågelskådare; jag
tillhör den skaran. Man har försökt att starta en fågel-
station här, men man har totalt kolliderat med de
provskjutningar som Försvarets materielverk bedriver.
I dag har man ingen fågelstation eftersom man anser
att det är omöjligt.

Det finns alltså goda möjligheter för människor
som har ett stort intresse för naturen att se många
fåglar i området. Där finns karga strandängar och en
björkskog som gör att de biologiska värdena är
mycket höga.

Det är oerhört olyckligt att olika intressen har kol-
liderat så totalt. Jag är medveten om, försvarsminis-
tern, att den här verksamheten helt följer Sveriges
lagar. Jag förutsätter att även annan verksamhet som
Försvaret bedriver följer de lagar och regler som finns
när det gäller natur och miljö. Men faktum är att
konflikten finns.

Det som nu inger nytt hopp är att försvarsminis-
tern mycket tydligt har sagt att det i fortsättningen
skall tas större natur- och miljöhänsyn än tidigare. I
det här fallet kan det alltså vara så att försvarsminis-
tern menar - vilket jag hoppas - att intentionerna
också skall få ett rejält genomslag i praktiken.

Försvaret skall alltså spara 4 miljarder fram till år
2001. Det är 10 % av försvarsbudgeten. Naturligtvis
måste man fundera över om vissa områden skall fin-
nas kvar. Försvaret har också i en utredning sagt att en
sak som skall ses över är just om provskjutningarna
kanske kan sammanföras. I stället för att de sker på
flera platser i landet kan de kanske genomföras på en
plats. Jag hoppas att försvarsministern i den bedöm-
ningen också väger in miljö- och naturvärden och i så
fall ser till att Torhamns udde åter kan bli det naturre-
servat som det var tänkt att vara, och att det åter kan
bli ett område där människor som är intresserade av
miljö och natur får möjlighet att studera den unika
natur som finns där utan att hela tiden hamna i kon-
flikt med Försvaret.

Jag förstår att försvarsministern inte kan gå hän-
delserna i förväg eftersom den här frågan kommer att
behandlas i den proposition som läggs fram under
hösten. Men jag skulle ändå vilja ställa en fråga. Nu
tittar ju staberna och ÖB på var nedskärningarna skall
göras. Jag undrar då: Finns miljöhänsynen med i di-
rektiven för det arbete som nu bedrivs ute på staber-
na? Har man sagt att det skall vara något som skall
genomsyra Försvaret när nedskärningar skall göras?
Om försvarsministern inte anser att det tas tillräckligt
stora miljöhänsyn skulle jag vilja fråga: Kommer
försvarsministern innan propositionen läggs fram att
se till att de miljöhänsyn som skall tas och som bör
genomsyra propositionen som kommer i höst verkli-
gen kommer att finnas där?

Det skulle vara mycket intressant att få svar på de
här frågorna. Utifrån svaren kan vi se om vi kan för-
vänta oss att Torhamns udde finns med bland de om-
råden där Försvaret inte längre anser att man behöver
finnas i fredstid. Det är ju så att udden ligger där den
ligger och fåglarna flyttar dit de flyttar. Men Försva-
ret kanske kan hitta andra marker i fredstid, som är
väl så bra för Försvarets ändamål, så att naturintresse-
rade får ha udden kvar och så att naturreservatet kan
få vara naturreservat. Det utgör också ett riksintresse
lika väl som Försvaret. Jag hoppas att jag kan få ett
positivt svar på mina frågor.

Anf. 3 KARIN OLSSON (s)

Fru talman! Torhamns udde är en unik plats med
ett fantastiskt rikt fågelliv - ett eldorado för fågelskå-
dare och fågelintresserade. Vid Torhamns udde kon-
centreras flyttfågelsträcken på grund av kusternas
ledlinjeeffekt under såväl vår- som höstflyttningen.
Udden är en viktig lokal för rastande fåglar och av
stort värde för studier av flyttfågelsträcket.

Sedan 1961 har det funnits en fågelstation där som
vissa år hade den mest omfattande ringmärknings-
verksamheten i Sverige. Genom den ornitologiska
forskning som bedrivits där har fågelkunnandet ökat
inte bara hos ornitologerna utan även hos den allmän-
het som är så där lagom intresserad av fåglar. Det har
varit lätt att ta sig dit och fågelforskarna har bl.a. visat
hur ringmärkning går till. Detta skulle naturligtvis
kunna ske på helgerna om forskningen fortfarande
bedrevs.

Tyvärr är det så att forskning inte längre kan be-
drivas på Torhamns udde eftersom området måste
avlysas när provskjutningar sker. Provskjutningar som
sker med skarp ammunition påverkar fågellivet. För
att forskningen skall vara meningsfull måste den
bedrivas utan avbrott och utan störningar på fågelli-
vet. När Försvarets materielverk provskjuter sker
detta med skarp ammunition.

Inte bara fåglarna påverkas av den höga ljudnivå
som skjutning med skarp ammunition åstadkommer.
Det handlar om ett tätbefolkat område. Näst efter
Stockholm, Göteborg och Malmö är Blekinges kust-
bygd det mest tätbefolkade området i Sverige. Sam-
hällena Torhamn och Sandhamn ligger knappt en och
en halv kilometer från skjutfältet. Enligt Naturvårds-
verket bör avståndet vara minst 4 km. Ljudnivåer över
100 decibel kan upplevas mycket störande, vilket
också många gör. Dessutom påverkar vibrationerna
närområdet.

Ur naturvårdsintresse är Torhamns udde ett riksin-
tresse, men det är området knappast ur militär syn-
punkt. Med tanke på de neddragningar som måste ske
inom försvaret är det ett ypperligt tillfälle att ompröva
provskjutningsfälten på Torhamnslandet. Försvarets
materielverk kan genom detta på ett förtjänstfullt sett
bidra med en del av dessa neddragningar.

Torhamns udde är ett naturreservat vars syfte är
att bevara ett naturområde beläget i östra Blekinges
kustbygd med betydande biologiska, främst ornitolo-
giska, naturvärden och ett särpräglat kulturlandskap
samt att trygga tillgången till ett för det rörliga fri-
luftslivet värdefullt område.

Mot bakgrund av det som framkommit här hoppas
jag att försvarsministern undersöker möjligheterna att
ersätta skjutfältet på Torhamns udde med någon an-
nan lämpligare plats där provskjutningar kan bedrivas.
Som Blekingebo känner jag starkt för Torhamns udde.
Jag är övertygad om att även försvarsministern gör
det.

Anf. 4 Försvarsminister THAGE G
PETERSON (s)

Fru talman! I grunden är jag överens med Gudrun
Lindvall, och också med Karin Olsson, i den upp-
skattning av Torhamns udde som vi kan ha utifrån
krav om en hög livskvalitet, att ha en fin natur att
vårda, och i många sammanhang växter och djur. När
det gäller naturintressena har vi på den punkten inga
skilda meningar.

Jag tror också att jag är överens med Gudrun
Lindvall att utgångspunkten för arbetet är att göra
avvägningar. Då händer det att försvarsintresset och
miljöintresset kommer i konflikt med varandra. Det
har också förutsetts i olika sammanhang. Bedöm-
ningsgrunder har därför givits av riksdagen efter de-
batter och behandling i denna kammare och efter ett
utomordentligt bra arbete av riksdagens jordbruksut-
skott.

Exempel på dessa bedömningsgrunder är vad som
sägs i naturresurslagen, där totalförsvarsintresset har
givits en mycket stark ställning. Andra exempel är de
avvägningsresonemang som förs med anledning av
regeringens UNCED-redovisning och handlingsplan
mot buller. Intressena har redovisats, och de har dis-
kuterats mycket i kammaren.

Jag kan som försvarsminister inte bortse från för-
svarets betydelse och att det ur nationell säkerhets-
synpunkt är viktigt att också värna om försvarsintres-
set. Skall vi i Sverige ha ett militärt försvar - och det
är vi i denna kammare i stort sett eniga om - fordras
det att vi har övningsfält. Vi måste också ha övnings-
fält för våra internationella operationer, där vi deltar
ute i världen i FN:s, OSSE:s och andra organisatio-
ners olika insatser.

De olika intressena kommer i konflikt med var-
andra. Den konflikten märker jag redan i dag när vi nu
förbereder etapp två av försvarsbeslutet. I vissa regio-
ner finns det motsättningar. Först kommer represen-
tanterna för det utpräglade naturintresset, och Gudrun
Lindvall och Karin Olsson är här två representanter
när det gäller Blekinge. Jag är helt säker på att kom-
munalpolitikerna i Blekinge och de regionala företrä-
darna utifrån de militära försvarspolitiska aspekterna
och sysselsättningsaspekterna i ett samtal skulle ut-
trycka sig litet annorlunda.

Försvaret och Försvarsmakten måste räkna på ett
svenskt militärt försvar utifrån de ekonomiska ramar
som riksdagen har fastställt. Det ger inte så många
möjligheter för försvaret att samtidigt som man skall
ha kvar militär verksamhet också anordna nya öv-
nings- och skjutfält. Jag märker som försvarsminister
att signalerna från samma region blir litet olika. Jag
erkänner att vi här får göra en samvägning. Men jag
vill ändå ha sagt att det inte finns en entydig opini-
onsbildning från olika regioner. De går just nu inte åt
enbart ett håll.

Som svar på den fråga som Gudrun Lindvall ställ-
de vill jag säga att miljöpolicyn gäller för försvaret.
Försvarsmakten har att rätta sig efter den, och den är
väldigt klar. Vi måste påminna oss om att detta inte är
någon nyhet för Torhamns udde specifikt. Den militä-
ra skytteverksamheten vid Torhamnsområdet inleddes
redan på 1800-talet. Från mitten på 1930-talet har
kustartilleriet skjutit på Torhamns udde. Den militära
verksamheten där är mycket gammal och väl etable-
rad. I och med omfattande miljöprövning har villkor
fastställts som innebär en rimlig avvägning bl.a. mel-
lan försvars- och miljöintresset. Torhamns udde har
också en särskild betydelse för försvaret i och med att
man härifrån kan skjuta ut över havet.

Vi står nu inför ett nytt försvarsbeslut, som jag ti-
digare sade. Jag kan i dag inte säga något om det kan
leda till förändringar av verksamheten vid Torhamns
udde. Det får vi se när Försvarsmakten och överbefäl-
havaren lämnar sina beräkningar och sina förslag till
regeringen måndagen den 4 mars. Om en månad vet
vi litet mer om den här frågan. Sedan får regeringen
väga in de synpunkter som ni har nämnt i den här
debatten. De får då vägas mot andra synpunkter som
jag vet finns i Blekinge om den fortsatta militära
verksamheten.

Jag är helt säker på att både Gudrun Lindvall och
Karin Olsson känner till de synpunkterna. För en
stackars försvarsminister blir det också i den här frå-
gan att välja mellan det ena och det andra. Det finns
alltså motstridiga intressen.

Anf. 5 GUDRUN LINDVALL (mp)

Fru talman! Försvaret har naturligtvis funnits
länge på Torhamns udde. Men det har också fåglarna.
Om man frågar sig vilka som kom först, är det otve-
tydigt vilka som först kom dit.

Försvaret har givetvis en historia. Men man måste
ibland tänka om. När det gäller miljö- och naturintres-
sena är det just ett sådant fall där vi kan se att kunska-
pen och intresset har ökat väsentligt i samhället. Vi
kan se att miljöintressena i dag spelar en betydligt
större roll än vad de har gjort tidigare.

Även vid en jämförelse med 1977, när naturreser-
vatet inrättades, kan man se att synen på natur och
miljö var en annan. Ändå inrättade man ett naturre-
servat på detta ställe, trots att provskjutningar redan
förekom där, därför att man ansåg att området hade så
stora biologiska värden. Fåglar använder detta som
det sista landområde de lämnar. Därmed ansamlas
många fåglar, och därför bedrev man verksamheten
med fågelstationen.

Jag förstår att det är väldigt svårt för försvarsmi-
nistern att vara så konkret i debatten som jag skulle
önska. Men om man ser på Försvarets materielverk
har man redan i PKU:1992, där man såg över vilka
skjutfält man hade, en diskussion om det var nödvän-
digt att ha kvar alla skjutfält man har. Man funderade
där på om man skulle koncentrera all vapen- och
robotprövning till Vidsel. Man skulle i så fall lämna
Torhamns udde.

I och med att den diskussionen har funnits - inte
utifrån ett miljö- och naturperspektiv, utan utifrån ett
försvars- och ekonomiskt perspektiv - menar jag att
miljö- och naturperspektivet skall vara framträdande
när försvaret nu ser över sin verksamhet och omprö-
var den. Det borde ligga som en ytterligare vikt i
vågskålen. Just när det gäller skjutfältet på Torhamns
udde finns det anledning att ompröva om det verkli-
gen skall vara där, eller om det riksintresse som ut-
görs av natur och miljö här skall få företräde.

Detta är naturligtvis avvägning som försvarsminis-
tern måste göra. Jag är medveten om att den avväg-
ningen ibland kan vara besvärlig och stundtals kanske
också smärtsam. Det är provskjutningarna i första
hand, inte militärens närvaro, som ger konflikter med
natur- och miljövärden. Om Försvarets materielverk
flyttade provskjutningarna skulle mycket vara vunnit.

Jag vill uppmärksamma försvarsministern på att
man just nu har diskuterat att bygga en pjäshall inom
naturreservatet. Den skulle vara 40 m lång och ytterli-
gare befästa att militären skulle vara kvar här och
skapa fler konflikter med natur- och miljövärdena.
Om det nu finns en diskussion inom Försvarsdepar-
tementet om vad man skall ta bort, och om man me-
nar allvar med miljö- och naturintressena, finns det all
anledning, försvarsministern, att sätta stopp här och
säga: Vi avvaktar med pjäshallen. Man har fått till-
stånd från Länsstyrelsen, och Naturvårdsverket har
ännu inte sagt sitt.

Kan vi förvänta oss ett positivt resultat av detta?

Anf. 6 KARIN OLSSON (s)

Fru talman! KA 2:s vanliga övningar med mellan-
vapen stör inte fågelforskningen på det sätt som För-
svarets materielverks skjutövningar gör. Det är egent-
ligen de som är det stora problemet. Jag tror att det
övningsfältet är av yngre datum än de andra fälten är.

Det känns mycket angeläget för mig att säga detta
i den här debatten, även om jag vet att det är svåra
avvägningar för försvarsministern att göra, och jag
känner till de problem som finns. Finns det någon
möjlighet att lösa detta på ett ekonomiskt bra sätt och
ändå klara Torhamns udde skulle det kännas väldigt
bra.

Anf. 7 Försvarsminister THAGE G
PETERSON (s)

Fru talman! Gudrun Lindvall sade att valet gäller
mellan fåglar och kulor. Så kan man kanske uttrycka
det. Jag hoppas av hela mitt hjärta att inte fåglarna
skall bli träffade av kulorna. Vi skall naturligtvis
vårda vår natur och våra naturresurser. Vi skall också
se till att vi har fina naturområden så att fåglarna skall
överleva.

Men min uppgift är också att se till att Sverige
skall överleva som en fri och oberoende nation. Riks-
dagen har sagt att vi skall ha ett militärt försvar. Då
måste detta försvar ha någonstans att öva. Gudrun
Lindvall nämnde Vidsel. Men Vidsel ligger i Norrbot-
ten. Det går inte att ha ett regemente i Blekinge och
övningsfältet i Norrbotten. Man måste i så fall ha den
militära verksamheten koncentrerad till en plats. Det
visar också att vi här måste se vissa samband, och
även regionala samband.

Jag vill gärna sluta debatten med att säga att jag
har noterat vad Gudrun Lindvall och Karin Olsson har
sagt. Överbefälhavaren kommer den 4 mars med sina
förslag. Därefter skall Försvarsdepartementet och
Försvarsberedningen ta över. I september kommer
sedan den försvarspolitiska propositionen på riksda-
gens bord. Därefter får försvarsutskottet ta över i
riksdagen, och sedan, om fru talmannen fastställer det
så, är det en förhoppning att vi Luciadagen skall fatta
ett försvarspolitiskt beslut.

Anf. 8 GUDRUN LINDVALL (mp)

Fru talman! Jag vill återigen säga att detta inte i
första hand gäller den militära verksamheten som
beror av Kustartilleriets övningsfält, utan det handlar
om Försvarets materielverks provskjutningar. Låt mig
klargöra detta.

Jag tror att jag är lika överens som försvarsminis-
tern om att vi skall ha ett försvar som ser till att vi inte
utsätts för angrepp. Sedan har vi olika uppfattningar
om hur mycket det får kosta.

Jag vill tacka Karin Olsson för engagemanget i
frågan. Jag är glad att vi är flera som driver den här
frågan. I och med att Karin Olsson tillhör samma parti
som försvarsministern hoppas jag att det även inom
partiet kan bildas en opinion för att Försvarets mate-
rielverk provskjuter någon annanstans.

Jag hoppas att försvarsministern observerar att det
nu finns ett akut hot. Man funderar på att bygga en
pjäshall i naturreservatet som ytterligare skulle göra
att man hamnar i ännu större konflikt. Jag hoppas att
det miljöengagemang som jag definitivt tror är äkta
hos försvarsministern tar sig uttryck i att när vi får se
propositionen i höst kommer det att visa sig att pro-
blemet med Torhamns udde, där miljö- och naturvår-
den helt har krockat med försvarsintressena, visar sig
vara löst.

Detta kommer att bli en profilfråga för oss. Det
kommer att visa om det verkligen finns ett engage-
mang när det gäller miljöhänsynen. Löser man frågan
om Torhamns udde på ett sätt som gör att naturreser-
vatets värden verkligen kan värnas kommer det att
uppfattas som en mycket positiv signal för Natursve-
rige. Då kommer vi att förstå att försvarsministern
verkligen menar allvar med det som här sägs om att
försvaret skall ta större miljöhänsyn.

Min avsikt var att väcka frågan. Jag hoppas att jag
inte får anledning att återkomma med motion i ären-
det efter det att propositionen lagts fram, utan att det
visar sig att frågan är löst. Jag tackar så mycket för
debatten.

Överläggningen var härmed avslutad.

3 § Svar på interpellation 1995/96:34 om per-
manentboende utan tillgång till el

Anf. 9 Statsrådet JÖRGEN
ANDERSSON (s)

Fru talman! Sigrid Bolkéus har frågat mig vilka
åtgärder regeringen har vidtagit med anledning av den
kartläggning av permanentboende utan tillgång till
elström som gjordes år 1990.

Sigrid Bolkéus har väckt frågan med anledning av
att regeringen den 28 september 1995 gav Närings-
och teknikutvecklingsverket, NUTEK, i uppdrag att
kartlägga antalet oelektrifierade helårsbebodda fastig-
heter.

Den nya kartläggningen av antalet oelektrifierade
helårsbebodda hushåll i Sverige har nyligen överläm-
nats till regeringen. NUTEK har genom en enkät
frågat länsstyrelserna om antalet oelektrifierade hus-
håll. Samma metod användes vid den förra kartlägg-
ningen. Resultaten bör därför vara jämförbara.

Den nya kartläggningen visar att antalet oelektrifi-
erade hushåll har minskat kraftigt sedan år 1990. Det
finns enligt kartläggningen nu 143 oelektrifierade
helårsbebodda hushåll i Sverige. År 1990 var antalet
204.

Det framgår av kartläggningen att det också finns
fastigheter där de boende inte vill ha sina hushåll
elektrifierade. I Kronobergs län finns det t.ex. ca 10
fastigheter som inte är anslutna till det elektriska
nätet. Enligt uppgift från länsstyrelsen har de boende i
dessa fastigheter uppgett att de inte heller vill ha nå-
gon elström.

Tillgång till el är en nödvändig förutsättning för
ekonomisk och social utveckling, och de flesta uppfat-
tar tillgången till el som självklar och nödvändig.

Det är av stort värde att kunna behålla en fast bo-
sättning i utpräglade glesbygdsområden. Elförsörj-
ningen är inte bara väsentlig för att förbättra levnads-
förhållandena för de boende; den gör det också möj-
ligt att effektivt bedriva verksamheter som är nöd-
vändiga för försörjningen.

Målet för den svenska regionalpolitiken är att det
skall vara möjligt att bo och verka i alla delar av lan-
det. Huvuddelen av de återstående oelektrifierade
fastigheterna kännetecknas av att de ligger avsides,
med långa avstånd till befintliga kraftledningar. Det är
därför mycket dyrbart att förse dessa fastigheter med
el. Därtill kommer kostnader för drift och underhåll
av anläggningarna. Det finns fall där kostnaderna blir
så stora att elektrifiering inte ter sig ekonomiskt för-
svarbart.

Glesbygdens utveckling kräver mer än elektricitet.
För det småskaliga näringslivets utveckling på lands-
bygden behövs också fungerande infrastruktur i andra
avseenden. Ett motiv för staten att finansiera in-
frastruktur i glesbygden kan vara att försöka åstad-
komma regional utveckling. Det kan t.ex. handla om
att skapa arbetstillfällen genom att locka företag att
lokalisera sig på en viss plats. Effekterna av sådana
insatser kan motivera en investering trots att denna får
betecknas som ekonomiskt olönsam. Att ansluta några
enstaka och utspridda fastigheter påverkar däremot
knappast den regionala utvecklingen i stort om det
inte finns en fungerande infrastruktur i övrigt.

Avslutningsvis vill jag informera om de åtgärder
som staten har vidtagit för bl.a. främjande av lands-
bygdens elektrifiering.

Staten har sedan början av 1940-talet lämnat stöd
för att underlätta elektrifiering i framför allt glesbyg-
den. Stöd lämnades till bl.a. elektrifiering av äldre
helårsbebodda fastigheter i glesbygd och bestod av
bidrag eller lånegarantier.

I budgetpropositionen år 1980 föreslog regeringen
att ett tioårigt stöd för främjande av landsbygdens
elektrifiering skulle inrättas. Riksdagen beslutade i
enlighet med regeringens förslag. Beslutet innebar att
stöd skulle lämnas för nyanläggningar med 2,5 miljo-
ner kronor per år under en tioårsperiod t.o.m. budget-
året 1989/90.

Riksdagen anvisade emellertid ytterligare 2,5
miljoner kronor för budgetåret 1990/91 för ändamålet
(bet. 1989/90:NU25, rskr. 1989/90:247). Budgetåret
1991/92 anförde näringsutskottet att utskottet inte var
berett att förorda ytterligare anslag för landsbygdens
elektrifiering. Utskottet ansåg däremot att den nya
näringspolitiska myndigheten NUTEK, som tog över
efter Statens energiverk, borde följa utvecklingen på
området och ta upp diskussioner med de berörda dist-
ributörerna.

NUTEK har i enlighet med vad näringsutskottet
uttalade år 1991 följt utvecklingen i landet sedan den
förra kartläggningen gjordes år 1990. Efter beslutet att
inte avsätta ytterligare medel för främjande av lands-
bygdens elektrifiering har dock ett tjugotal hushåll
elektrifierats med hjälp av tidigare beviljade statsbi-
drag.

Anf. 10 SIGRID BOLKÉUS (s)

Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret på in-
terpellationen, som jag lämnade in den 23 november.
Att svaret dröjt är snarast en fördel, eftersom den nya
inventeringen av antalet permanentboende utan elek-
tricitet nu är klar. Ingenting har hänt med anledning
av inventeringen 1990, och inget kommer enligt sva-
ret att göras från statens sida med anledning av de nya
uppgifterna. Varför fick då NUTEK i september 1995
i uppdrag att göra en kartläggning om den inte skall
leda till någonting?

Det stämmer att antalet oelektrifierade hushåll
minskat från 204 till 143 på fem år. I mitt hemlän
Gävleborg var det 9 fastigheter 1990, och 1995 var
antalet detsamma. I Norrbotten, Västerbotten och
Jämtland var siffran 73 år 1990 och i år 60. Där kan
inte minskningen sägas vara kraftig, även om några
har gett upp. De osande dieselaggregaten är dyra i
drift, ger ojämn ström och måste ofta repareras.
Transporten av drivmedel är besvärlig, särskilt där
plogen slutat gå sedan anslaget till enskilda vägar
halverats.

En liten men säker inkomstkälla har för några
varit att rapportera in vädret till SMHI, men det sköts
nu automatiskt. För Hosjöbottens sameby i Jämtland
har problemet för ett par år sedan lösts genom ett eget
minikraftverk i en å.

Minskningen är störst i södra Sverige med hjälp av
tidigare beviljade statsbidrag. Det rör sig mest om
fastigheter i Värmland och i Sydkrafts distribu-
tionsområde. Att tio fastigheter i Kronobergs län inte
vill ha elektricitet skall inte vara ett hinder för andra
att få det.

Statsrådet ger en historik, och det stämmer att
statsmakterna från 1940 till 1990 gett ett samlat stöd
på 135 miljoner kronor, vilket räckt till ca 100 000
fastigheter, men sedan avbröts satsningen helt 1990.

De som saknar el är ett tåligt släkte, och få svens-
kar vet om att det i dessa datatider finns 143 fastighe-
ter som inte ens har elektrisk ström. I medierna är det
en katastrof när södra Sverige blir strömlöst en korta-
re tid, men här bor ofta flera generationer på samma
fastighet i åratal.

Speciellt länsstyrelsen i Jämtland med f.d. lands-
hövding Sven Heurgren har skrivit yttranden och
brev. Brevet, som är daterat den 30 maj 1994, ledde
inte till den begärda dialogen med den borgerliga
regeringen, och med anledning av just det brevet
tillsatte vår regering den nya utvärderingen.

I brevet skriver Heurgren: "Bosättningarna ligger
invid eller helt nära stora vattenmagasin där elkraft
produceras. Det framstår som ytterst orättvist och rent
av cyniskt att de människor som mest drabbas av de
negativa verkningarna av kraftverksutbyggnaderna
inte har möjlighet att få del av det som produceras.
Jämtlands läns andel av vattenkraftsproduktionen
uppgår till inemot 20 procent av landets samlade
produktion."

Tyvärr har inkomsterna inte stannat där kraften
produceras, och vi som motionerade om att bara nå-
gon procent av vinsten skulle tillfalla de kraftproduce-
rande länen fick aldrig något gehör. I så fall skulle
pengar ha funnits.

Det är inte ekonomiskt försvarbart att dra el till de
fastigheter vi talar om, säger statsrådet. Då vill jag
citera vad Tore Peterson på NUTEK skrev efter besö-
ket i Östersund den 12 december 1995, alltså strax
före jul: "NUTEK har tillstyrkt Länsstyrelsens förslag
om fortsatt statligt stöd. Elektrifieringsfrågan borde
ses i ett vidare perspektiv där hänsyn tas till lands-
bygdens utveckling med turism, näringsliv, fjällrädd-
ning m.m."

Även försvaret anser det viktigt att hela Sverige
lever. Bara Kalls delkommun är lika stor som Ble-
kinge, och där bor knappt 700 personer.

Fru talman! Nu har vi chansen att visa de mot-
sträviga norrlänningarna att något gott kan komma
från EU. Jag tänker då på bidragen från mål 5b-
fonden. Hur bedömer statsrådet den möjligheten, och
är staten beredd att bidra? En förutsättning för EU-
bidrag är ju att Sverige ställer upp med minst lika stor
del som EU-stödet.

Anf. 11 Statsrådet JÖRGEN
ANDERSSON (s)

Fru talman! Först vill jag säga att jag inte har någ-
ra andra uppfattningar än Sigrid Bolkéus i fråga om
att det här är oerhört viktigt. Jag har förståelse för de
människor som befinner sig i den här situationen. Jag
bara hänvisade till vad näringsutskottet vid den tid-
punkten gav uttryck för, nämligen att man inte ansåg
det meningsfullt att tillsätta ytterligare medel.

Men jag har ingenting emot att vi tar upp frågan
på nytt i den kontinuerliga dialog som regeringen har
med utskottet.

Sedan har vi frågan om EU. Det finns ju länsvisa
grupper som har tillsatts för att besluta om stöd från
EU:s strukturfondsprogram. Dessa grupper fattar även
beslut om stöd till enskilda projekt. Syftet med de-
centraliseringen är ju att arbetet skall ske med starkt
lokalt och regionalt inflytande och i demokratiskt
förankrade former. De länsvisa beslutsgrupperna
består ju av företrädare för kommunerna, landstingen,
länsstyrelserna och länsarbetsnämnderna. Regeringen
har förordnat ledamöterna och utsett ordförande i
grupperna.

Om detta som Sigrid Bolkéus tar upp bedöms som
en viktig fråga i respektive län är det mycket viktigt
att man försöker påverka länsgrupperna att fatta beslut
om stöd ur de här fonderna så att de kommer just de
oelektrifierade fastigheterna till del. Den möjligheten
finns. Men jag tycker att man då skall ha dialogen
med de länsgrupper där beslutanderätten ligger.

Anf. 12 SIGRID BOLKÉUS (s)

Fru talman! Det är som statsrådet säger. Det pågår
en febril verksamhet för att hjälpa människor som
saknar elström. Det var Kommunförbundet som kom
på tanken med EU-bidrag. Vid förhandlingarna fick ju
Sverige gehör för ett omfattande stödprogram för
svensk landsbygd. NUTEK och Svenska Kommun-
förbundet har undersökt möjligheten till EU-stöd till
näringsverksamhet som kan utvecklas med el. De
samarbetar, som statsrådet sade, med flera län.

Jag vet att kommunerna Kinda, Älvdalen och Åre
överväger att söka statligt stöd till EU-
elektrifieringen. Nu efter avregleringen är även kraft-
bolagen med. Flera kraftbolag har också ansökt.

Men frågan är ju om staten är beredd att vara med,
eller om man säger att det är för dyrt. Det skall ju vara
så att staten ställer upp med en del. Vi vet ju att
kommuner och landsting har dåligt med pengar. Sta-
ten har också dåligt med pengar. Men många bäckar
blir ju en stor å.

Statsrådet säger att han har en dialog med utskot-
tet. Kan statsrådet tänka sig att ha en dialog med dem
som har bett om det, nämligen Jämtland m.fl.? Det är
ju bättre att träffas öga mot öga än att brevväxla,
speciellt eftersom de inte har fått något svar.

Anf. 13 Statsrådet JÖRGEN
ANDERSSON (s)

Fru talman! Jag är beredd att ha en dialog med alla
som har något att tillföra i den här frågan. Jag tycker
att det är angeläget att i första hand ha den dialogen
med utskottet som ändå har haft den här uppfattningen
i sitt betänkande.

Anledningen till att vi gav NUTEK uppdraget att
göra den förnyade inventeringen var just en fram-
ställning från Länsstyrelsen i Jämtlands län. Den
effekten hade faktiskt framställan. Vi bad NUTEK
titta på vad som hade hänt sedan 1990 för att få ett
underlag för att fortsätta dialogen.

Anf. 14 SIGRID BOLKÉUS (s)

Fru talman! Jag är tacksam för beskedet att stats-
rådet är beredd att ha en dialog inte bara med utskottet
i den här restelektrifieringsfrågan.

Jag förstår också att man inte ville bygga på en ut-
redning från 1990 när man kom i regeringsställning
hösten 1994. Jag förstår att det måste göras en ny
inventering. Men samtidigt vill man ju att invente-
ringen skall leda till något. Det var väl också mening-
en.

Jag ser fram emot att något händer i den här frå-
gan. När jag har pratat med folk uppe i Jämtland ver-
kar den allmänna meningen vara att det känns hopp-
löst. De säger att både den borgerliga och den social-
demokratiska regeringen har skjutit problemen ifrån
sig. Men efter det här svaret från statsrådet Jörgen
Andersson ser jag hoppfullt på frågan. Jag tackar för
det.

Överläggningen var härmed avslutad.

4 § Bordläggning

Anmäldes och bordlades

Förslag

1995/96:RR7 Riksdagens revisorers förslag angående
den statliga personalpolitiken

5 § Anmälan om interpellationer

Anmäldes att följande interpellationer framställts

den 24 januari

1995/96:56 av Olle Lindström (m) till finansministern

Bärplockning och momsen

1995/96:57 av Kia Andreasson (mp) till kommunika-
tionsministern Göteborgsöverenskommelsen

1995/96:58 av Olle Lindström (m) till näringsminis-
tern

Biomassa för drivmedelsframställning

Interpellationerna redovisas i bilaga som fogas till
riksdagens snabbprotokoll tisdagen den 30 januari.

6 § Anmälan om frågor

Anmäldes att följande frågor framställts

den 24 januari

1995/96:238 av Dan Ericsson (kds) till jordbruksmi-
nistern

Radon i dricksvatten

1995/96:239 av Sivert Carlsson (c) till kommunika-
tionsministern

Enskilda vägnätet

Frågorna redovisas i bilaga som fogas till riksda-
gens snabbprotokoll tisdagen den 30 januari.

7 § Kammaren åtskildes kl. 12.46.

Förhandlingarna leddes av talmannen.