Riksdagens snabbprotokoll 1994/95:65 Torsdagen den 23 februari

ProtokollRiksdagens protokoll 1994/95:65

Riksdagens protokoll

1994/95:65

Torsdagen den 23 februari

Kl. 12.00-12.57

Protokoll

1994/95:65

1 § Justering av protokoll

Justerades protokollet för den 17 februari.

2 § Svar på interpellation 1994/95:51 om utbyggnad av E 4 och
Ostkustbanan

Anf. 1 Kommunikationsminister INES UUSMANN (s)

Fru talman! Sven Bergström har ställt följande frågor till mig:

När kan spaden sättas i jorden för detta stora och viktiga infrastruk-
turprojekt med parallell utbyggnad av E 4 och Ostkustbanan?

Om E 4 norr om Söderhamn byggs som 13-metersväg med de lägre
kostnader som detta innebär, är då statsrådet beredd att medverka till
att E 4 får byggas om på hela sträckan upp till Hudiksvall i ett sam-
manhang?

Enligt den nationella väghållningsplanen för 1994-2003 har 1 550
miljoner kronor avsatts till utbyggnad av E 4 på sträckan Gävle-
Sundsvall. Målstandard för E 4:an på den aktuella delen är enligt den
nationella väghållningsplanen 13 m med möjlighet att avvika från
målstandarden där betydande effektivitetsvinster kan uppnås.

I budgetpropositionen konstaterar regeringen att medelstilldelning-
en till anslaget Byggande av vägar kommer att minska som en följd av
besparingskraven i statsbudgeten. Genomförandet av den nationella
väghållningsplanen kommer därmed att försenas. Vägverket kan därför
inte ta ställning till när byggstart skall ske för de projekt som finns
upptagna i den nationella väghållningsplanen. Genomförandet skall
dock ske i enlighet med den prioritering som riksdagen beslutat och
som också finns fastställd i verkets investeringsplaner, såvida inte den
nyligen tillsatta Trafikkommitténs kommande förslag leder till ändring-
ar vid revideringen av gällande planer.

I Banverkets stomnätsplan för 1994-2003 finns 732 miljoner kro-
nor avsatt till utbyggnad av Ostkustbanan på sträckan Söderhamn-
Enånger. I budgetpropositionen konstaterar regeringen att riksdagens
tidigare beslut om investeringar i infrastrukturen samt de långsiktiga
investeringsplaner som fastställts under 1994 skall vara utgångspunkten
för medelstilldelningen. På grund av det statsfinansiella läget tvingas
nu regeringen till stora besparingar i utgifterna. För Banver

Svar på
interpellationer

1 Riksdagens protokoll 1994/95 Nr 65

Prot. 1994/95:65 23 februari

kets del innebär det att utbyggnadstakten för Ostkustbanan kan komma att påverkas.

En annan omständighet som påverkar byggstarterna är de beslut

Svar på interpellationer

som regeringen skall fatta i enskilda ärenden som berör dessa båda projekt. För närvarande bereds överklaganden av arbetsplan för E 4 sträckan Svalarna-Enånger där bl.a. synpunkter lämnats på standard och sträckning. I ärendet har nyligen inkommit kompletteringar avse- ende de samhällsekonomiska effekterna av olika vägstandard. Efter erforderlig beredning samt ställningstagande från riksdagen i standard- frågan, vilket jag återkommer till, kan regeringen ta ställning till vägar- betsplanen. Regeringen har tidigare fastställt arbetsplan för E 4 sträck- an Norrala-Svalarna med vissa påpekanden beträffande vägens stan- dard. Banverket har ansökt om tillstånd till expropriation för utbyggnad av Ostkustbanan etappen Söderhamn-Enånger. För den södra tredjede- len av sträckan skall Banverket komma in med handlingar för ny sträckning för anpassning till E 4:ns sträckning över Norraladalen. För den norra delen av sträckan inväntas för närvarande kompletterande yttranden och därefter kan ytterligare kommunikation bli nödvändig. Innan beslut om expropriation kan fattas, måste klarläggas om en eventuell förändring av vägens standard påverkar järnvägens sträck- ning. Jag kan därför inte i dag svara på när byggstart kan ske för väg- res- pektive järnvägsprojektet, men det är min uppfattning att det är viktigt att ta till vara de ekonomiska vinster men också miljömässiga vinster som kan göras genom en samtidig utbyggnad av E 4: an och Ostkustba- nan. I anslutning till Sven Bergströms andra fråga vill jag återkomma till frågan om E 4:ans standard. Regeringen föreslår i budgetpropositionen att riksdagen prövar målstandarden för vissa delar av väg E 4, E 6, E 20 och E 22 och att den för dessa delar bör vara 13 m med rätt att avvika där det är uppen- bart att en avvikelse skulle innebära betydande samhällsekonomiska effektivitetsvinster, dvs. att målstandarden på sikt i huvudsak skall vara 13 m. Detta med anledning av besparingskraven men även beroende på att regeringen ser en risk i att utbyggnaden av ett fåtal projekt till mycket hög standard allvarligt och under en lång tidsperiod kan komma att försvåra möjligheterna att genomföra andra angelägna åtgärder på de aktuella vägsträckorna. I den nationella väghållningsplanen redovisas de medel som avsatts för utbyggnad av E 4 mellan Gävle och Sundsvall. Vägverket har re- dovisat att verket har för avsikt att under planperioden påbörja avsnit- ten Söderhamn-Enånger och Njurunda-Sundsvall. Det är inte rege- ringens uppgift att avgöra vilka etapper som skall byggas ut och i vil- ken ordning det skall ske. Dessa frågor samt eventuella omprioritering- ar inom de i den nationella väghållningsplanen fastlagda stråken faller inom Vägverkets ansvarsområde.

2

Anf. 2 SVEN BERGSTRÖM (c)

Fru talman! Jag vill börja med att tacka kommunikationsministern
för svaret. Projektet med samordnad utbyggnad av ny E 4 och Ostkust-
bana för snabbtåg på sträckan norr om Söderhamn är av mycket stor
betydelse för samhälle och näringsliv i södra Norrland. För att ge litet
perspektiv på frågan vill jag gärna kortfattat redovisa historien bakom
min fråga.

Det tragiska med det här projektet är nämligen att det har dragit ut
så länge på tiden, och inte heller i dag kan vi tyvärr få något besked av
kommunikationsministern om när igångsättning kan ske. Historierna
om alla olika förseningar som drabbat detta projekt håller tyvärr på att
bli en tragikomisk visa i södra Norrland. Människorna i bygden här
uppe kan berätta om hur planerare från dåvarande Vägförvaltningen
redan för mer än 25 år sedan var ute med plankartor och stakkäppar för
byggande av en ny riksväg, som det hette på den tiden. Kommunalpoli-
tiker som var med redan på 60- och 70-talet kan knappt hålla reda på
hur många kommunikationsministrar man uppvaktat genom åren för att
få fart på detta ärende. Jag vet att också Ines Uusmann nyligen har
uppvaktats av folk från Gävleborg.

Tiden har gått, men den gamla vägen har bestått. För åtta år sedan,
1987, togs ett samlat initiativ från länsstyrelserna, landstingen och
kommunerna från Gävle i söder till Härnösand i norr, då man bildade
den s.k. SSS-gruppen. Och SSS betyder i det sammanhanget ”Snabbtåg
Stockholm-Sundsvall”, med målsättningen att få ner tiden för en resa
mellan Stockholm och Sundsvall till tre timmar och med angöring
också till Arlanda via den s.k. Arlandaböjen. Bara på den här aktuella
sträckan Enånger-Söderhamn skulle restiden på tåg komma att bli ca
12 minuter kortare med snabbtågsmöjligheten.

Målsättningen för SSS-gruppen var också att få till stånd en sam-
ordnad utbyggnad av E 4 och Ostkustbanan och därmed kunna åstad-
komma de betydande samordningsvinster som man har räknat fram.

En särskild utredningsman tillsattes av den dåvarande Infrastruktur-
delegationen för att utarbeta ett förslag till finansiering. Detta uppdrag
redovisades i december 1992 i form av ett avtal mellan staten, Banver-
ket, Vägverket och SSS-gruppen, dvs. berörda kommuner, landsting
och länsstyrelser. SSS-gruppen gör här också ett avsevärt ekonomiskt
åtagande genom att förbinda sig att bidra med 116 miljoner kronor till
investeringarna men också att göra betydande förbättringar i angrän-
sande lokal infrastruktur.

För hela samhället är en av de stora poängerna med utbyggnadspla-
nerna på den här sträckan att en samordnad byggnation av ny E 4 och
Ostkustbana för snabbtåg i en gemensam korridor skulle innebära kost-
nadsvinster på ca 100 miljoner kronor. Jag noterar att också kommuni-
kationsministern tar fasta på och understryker det i sitt svar.

Projektet skulle också innebära att mycket värdefulla arbetstillfällen
tillskapades i ett landskap som hör till dem som drabbas hårdast av den
höga arbetslösheten. I Söderhamns och Hudiksvalls kommuner går för
närvarande mellan 6 000 och 7 000 människor arbetslösa. Bland bygg-
nads- och anläggningsarbetarna är arbetslösheten så hög som över

Prot. 1994/95:65

23 februari

Svar på
interpellationer

Prot. 1994/95:65 23 februari

40 %. Därför är det särdeles olyckligt att regeringen nu aviserar att projektet blir ytterligare fördröjt genom att investeringarna i infrastruk-

tursatsningar minskar, vilket uppenbarligen hotar att drabba det här

Svar på interpellationer

mycket välmotiverade projektet. Om en senareläggning nu sker, riske- rar man dels att projektet hamnar fel i konjunkturcykeln, dvs. att man kanske skall till att bygga mitt i en högkonjunktur, då det finns andra bra projekt, dels att de stora ekonomiska vinster som skulle kunna göras genom ett parallellt genomförande av E 4 och Ostkustbanan går förlorade och man därmed totalt sett får ett dyrare projekt för samhäl- let. Låt mig kommentera några av punkterna i svaret mera precist. På första sidan i svaret säger kommunikationsministern: ”Genomförandet skall dock ske i enlighet med den prioritering som riksdagen beslutat och som också finns fastställd i verkets investe- ringsplaner, såvida inte den nyligen tillsatta Trafikkommitténs kom- mande förslag leder till ändringar vid revideringen av gällande planer.” Vad betyder detta? Jag hoppas att det inte betyder ytterligare fråge- tecken när det gäller hur snabbt det kan komma till stånd. På nästa sida talas det om ”att utbyggnadstakten för Ostkustbanan kan komma att påverkas”. Då funderar jag hur det ligger till. I ett med- delande från Banverket i februari 1995 säger man: Vi beräknar att slutföra projekteringen under 1995 och strävar efter att byggstarten kan ske före årets slut. Jag hoppas att det gäller och att det innebär att man kan få i gång vägprojekt. Längre ned på sidan 2 säger kommunikationsministern: ”Jag kan därför inte i dag svara på när byggstart kan ske---.” Men ge ändå en liten vink! Kan det ske under året? Det skulle vara skönt att få det be- skedet. Det är viktigt för människor att projektet kommer till stånd, med en bra och hög standard. Det är viktigare än att det till varje pris blir en motorväg. Sanningen är ju att trafikmängderna på de här vägsträckorna egentligen inte alls motiverar motorväg, men det har ändå kommit in i bilden och försenat projektet. Nu vill vi ha en bra väg med hög och säker standard så fort som möjligt. Jag hoppas att kommunikationsmi- nistern i nästa inlägg kan bekräfta att det är på gång. Anf. 3 HANS STENBERG (s) Fru talman! Jag tänkte ta tillfället i akt att prata litet om den stora betydelse som en utbyggnad av Ostkustbanan och E 4 får för utveck- lingen, inte bara i den region där själva utbyggnaden sker utan också i hela södra Norrland. Jag kan ta mitt hemlän Västernorrland som exem- pel på de näringspolitiska och miljöpolitiska vinster som ligger i att det blir en utbyggnad av dessa projekt. Västernorrland är det enda län i landet där det stadigt under ett antal år har skett en minskning av befolkningen. Trots det finns en ordentlig framtidstro och en vilja till utveckling. Det beror på att vi i länet och i regionen har väldigt mycket av landets exportintensiva industri kon- centrerad, dvs. mycket av den tunga industri som utgör ryggraden i Sveriges ekonomi.

4

Om man skall kunna utveckla den tunga industrin krävs det bra
kommunikationer, för att få in råvarorna till industrierna och för att få
ut de färdiga produkterna. Men mer och mer för varje år krävs det bra
personkommunikationer. Den här traditionellt tunga industrin blir mer
och mer teknologiskt förfinad och kräver mer och mer av utbyte av
tjänster av experter osv., som kan resa mellan industriorterna. Då är det
nödvändigt att ha väl fungerande kommunikationer, både för varorna
och för människorna.

Då kommer snabbtåget mellan Stockholm och Sundsvall in som ett
nödvändigt inslag. Det är nödvändigt för näringslivet. Även om flyget
fungerar bra som kommunikationsmedel på långa sträckor, är snabbtå-
get mycket konkurrenskraftigt på sträckor på ca 40 mil. Det ger möjlig-
het att utnyttja restiden till arbete och annat, och det skulle vara ett
mycket bra inslag. Dessutom har det stora positiva miljömässiga effek-
ter om man kan minska antalet flygresenärer och föra över dem till
järnväg.

Likaså är det nödvändigt med en förbättring av E 4. Även om vi nu
satsar på att få över så många människor och så mycket gods som möj-
ligt till miljövänliga kommunikationer, som järnvägen, vet vi att det
ändå är mycket av transportarbetet som i slutändan måste ske på lands-
väg. Då är det nödvändigt att man också har en väl fungerande lands-
vägstrafik.

Dessutom ingår i satsningen på E 4 ett delprojekt med E 4 Syd i
Sundsvall, som dels skulle lösa de väldigt besvärliga trafikproblemen i
Sundsvalls centrum, dels framför allt skulle innebära en mycket kraftigt
förbättrad miljö i centrala Sundsvall, genom att den tunga trafiken och
genomfartstrafiken kunde föras ut ur stadens centrum. Det finns alltså
både tunga näringspolitiska skäl och tunga miljöskäl för satsningen.

När det nu finns så goda skäl, såväl för Ostkustbanan och snabbtå-
get som för en utbyggnad av E4 längs Norrlandskusten, känns det
mycket angeläget att vi så snabbt som möjligt kan få till stånd dessa
utbyggnader. Det är nödvändigt för att vi skall ha möjlighet att utveckla
det näringsliv som är ryggraden i Sveriges ekonomi och ta till vara de
stora möjligheter som finns att utveckla den stora exportindustrin.

Därför är det min förhoppning att det så snabbt som möjligt skall
bli byggstart för de båda projekten och att samordningsmöjligheterna
kan utnyttjas till en samtidig byggstart.

Anf. 4 Kommunikationsminister INES UUSMANN (s)

Fru talman! Jag delar både Sven Bergströms och Hans Stenbergs
uppfattning att det här är ett mycket viktigt projekt. Jag kan också be-
klaga att det har dragit ut på tiden. Jag har fått både sorglustiga och mer
eller mindre humoristiska beskrivningar av hur ärendet har behandlats
under årtiondena. Det är självklart att jag vill göra vad jag kan för att
påskynda en byggstart. Men det finns ett antal men, och jag skall redo-
göra för några av dem.

Vad vi skall slå fast först, är att det är viktigt med ett parallellt ge-
nomförande. Det handlar om att hålla nere kostnaderna. Men det
handlar också om det som blir allt viktigare, när vi bygger ut den här

Prot. 1994/95:65

23 februari

Svar på
interpellationer

Prot. 1994/95:65 23 februari

typen av stora anläggningar, vägar, järnvägar, broar osv., nämligen att det skall bli så litet intrång som möjligt i den naturliga miljön. Det går

ju inte att bygga stora motorvägar, 13-metersvägar och järnvägar utan

Svar på interpellationer

att det blir intrång, och då gäller det att minimera detta. Det är ytterli- gare ett skäl till att det är viktigt att genomförandet sker i en omgång. Sven Bergström frågade mig vad det betyder för detta projekt att Trafikkommittén skulle komma att omprioritera. Jag kan på rak arm säga att det inte betyder något. Just det här projektet ligger så nära i tiden - vi skall förhoppningsvis inom åtminstone ett år kunna se en starttidpunkt. Därför kommer ett förslag från Trafikkommittén inte att ha någon betydelse för den här typen av projekt, som redan ligger i en s.k. pipeline, som de som pratar utrikiska säger. Skall det vara en 13-metersväg eller skall det vara en motorväg? Ja, det har det förts en mycket lidelsefull diskussion om. Jag är benägen att hålla med Sven Bergström också på denna punkt. Orsaken till att rege- ringen har skrivit om detta i budgetpropositionen är att trafiken faktiskt inte ens med ganska välvilliga prognoser kommer upp i flera bilar än rejält under 10 000 - omkring 8 000 - även så långt vi kan se fram på 2000-talet. Av det skälet är det kanske bättre att använda pengarna till att bygga ut en längre sträcka än till att bygga en kortare sträcka med väldigt hög standard. Jag tycker att målstandarddiskussionen är viktig. Riksdagen kom- mer ju att få anledning att diskutera detta och fatta beslut om de förslag som regeringen lägger fram. Detta innebär naturligtvis också en komplikation. Vägverket har ju i sin projektering utgått från motorväg. En 13-metersväg måste se något annorlunda ut för att den skall vara trafiksäker. Det innebär att man måste göra vissa omprojekteringar, och det kan dra ut litet på tiden. Jag vill inte säga hur lång tid det kan behöva ta; när man läser vissa uppgif- ter kan man få intrycket att Vägverket tar till rejält, men några månader kan det kanske ta att få fram nya ritningar. En annan sak som hänger ihop med tiden är våra erfarenheter, sär- skilt från de senaste åren, att det inte finns något sådant här projekt som går igenom utan överklaganden. Det betyder i sin tur att arbetsplaner, expropriationsansökningar och sådana saker förmodligen kommer att gås igenom ett antal omgångar. Vi gör från Kommunikationsdeparte- mentets sida vad vi kan för att snabba upp den här processen, men det kan alltså ändå bli förseningar på grund av överklaganden. Detta är orsaken till att jag här inte kan lova att vi kommer i gång före septem- ber eller november eller liknande. Jag vill inte ta risken att ge upphov till en ny tidsdebatt, men jag vill ändå säga att vi från Kommunika- tionsdepartementet är lika angelägna som Sven Bergström och Hans Stenberg om att det här skall lösa sig så fort som möjligt. Anf. 5 SVEN BERGSTRÖM (c) Fru talman! En hel del av det Ines Uusmann säger låter bra. Vi kan väl då hjälpas åt att pressa på för att det här skall bli klart. Banverket har ju givit besked om att man sätter i gång och projekterar för fullt och räknar med att slutföra projekteringen snart och att byggstart skall ske

6

före årets slut. Det inkluderar enligt vad jag förstår en samordning med
vägprojektet. Kan Banverket klara detta borde rimligen också Vägver-
ket klara att sätta spaden i jorden före årets slut. Det tror jag skulle
välkomnas av många människor som har väntat i många år på det.

Ines Uusmanns svar andas en positiv syn också på det som min
andra fråga gäller. Om man bestämmer sig för att inte bygga motorväg
tjänar man i runda tal 8 km väg. Då kan man rimligen bygga färdigt en
bit längre norrut och få bort ytterligare en flaskhals - mellan Enånger
och Iggesund och mellan Iggesund och Hudiksvall. Där finns det na-
turligtvis också samordningsvinster att göra om man bygger projektet i
dess helhet eller åtminstone bra mycket längre: man är etablerad på
plats, projektering kan göras, maskiner finns, osv.

Om man nu bestämmer sig för den här vägstandarden, vilket jag
personligen tycker är riktigt - det skall vara rätt standard, inte över-
standard, som kanske kan behövas om 40-50 år - borde det vara möj-
ligt att uppnå enighet om att i stället bygga bort flaskhalsen på en läng-
re sträcka. Jag tycker att det också borde vara ett stort samhällsintresse,
och jag tror att det skulle välkomnas av många.

Jag hoppas att man kan tolka kommunikationsministerns svar så, att
utbyggnad kan ske under 1995, precis som Banverket har projekterat.
Jag utgår från att kommunikationsministern gör allt som går för att
trycka på för att få projektet i gång.

Anf. 6 HANS STENBERG (s)

Fru talman! Om det skall vara en 13-metersväg eller om vägen skall
ha motorvägsstandard är en väldigt svår fråga. Vägverket har natur-
ligtvis förordat motorvägsstandard av trafiksäkerhetsskäl, medan den
bistra ekonomiska verkligheten gör det svårt att ha råd att bygga den
sträcka väg man skulle behöva om man använde sig av motorvägsstan-
dard.

Ett av bekymren är att om man går över från motorväg, som man
har planerat för, till 13-metersväg så måste man ändra sträckningen.
Min högst personliga uppfattning är att man borde pröva om man ändå
inte kunde våga sig på att lägga en 13-metersväg i den sträckning som
motorvägen var planerad för. Jag är fullt medveten om att man får en
något sämre trafiksäkerhet på en sådan vägsträckning, men i gengäld
vinner man oerhört mycket om man i framtiden skulle vilja gå upp till
motorvägsstandard. Om man väljer att nu bygga 13-metersväg i den
sträckningen är det i princip bortkastat om man senare vill gradera upp
vägen till motorvägsstandard.

Jag medger att det här är en fråga som man behöver fundera or-
dentligt över från trafiksäkerhetssynpunkt, men det ligger så stora
vinster i att lägga en 13-metersväg i motorvägssträckningen att jag
tycker att frågan skall prövas ordentligt.

I övrigt tycker jag att det är oerhört viktigt att vi kommer i gång
snabbt nu, framför allt med tanke på järnvägsutbyggnaden, som jag
upplever som den mest angelägna delen av det här, även om vägen
också är viktig.

Prot. 1994/95:65

23 februari

Svar på
interpellationer

Prot. 1994/95:65

23 februari

Svar på
interpellationer

Anf. 7 Kommunikationsminister INES UUSMANN (s)

Fru talman! Om Banverket kan bli klar med sin projektering så bor-
de väl Vägverket också kunna klara det, även om man skall göra vissa
omprojekteringar, säger Hans Stenberg. Ja, det kan man ju tycka. Det
är klart att det hela är något komplicerat - jag vill nämna det utan att gå
in på tekniska detaljer. Så fort Banverket gör en enda liten omprojek-
tering så ändrar det kurvradier, och tåg har inte lika lätt att svänga i små
radier som bilar har, särskilt inte de snabba tåg som också skall gå här.
Sedan blir det också fråga om litet olika planer beroende på vilken
standard man skall ha på vägen. Men med den kompetens som man har
på Vägverket tror jag säkert att man skall kunna samordna det här i
tiden.

När det gäller frågan om man kan använda de pengar som man så
att säga skulle spara till att fortsätta med sträckan Enånger-Iggesund
vill jag säga att det inte är min sak att ge ett löfte om det. Men jag kan
väl ändå säga att det är just den typen av överväganden som har legat
till grund för regeringens diskussioner om förändringar av målstandar-
den på de här vägarna, som vi har föreslagit i budgetpropositionen.
Det som står i budgetpropositionen skall tolkas så, att det är bättre att
man får en vettig standard på en stor del av vägen under en lång sträcka
än att man får en väldigt bra standard på en liten sträcka och dålig stan-
dard på en stor del av vägen.

Avslutningsvis vill jag säga till Hans Stenberg att 13-metersväg el-
ler motorväg på samma sträckning är en komplicerad fråga. Jag tror
inte att man kan säga att det skall vara på det ena eller andra sättet. Vi
har ju erfarenheter från några vägsträckor i Sverige där det inte har
fungerat särskilt bra för trafiksäkerheten när man har gjort på det här
viset. Å andra sidan har det då också varit fråga om ett helt annat trafik-
tal - det har rört sig om betydligt fler bilar på de sträckorna. Men detta
behöver man fundera litet mer över, tror jag.

Överläggningen var härmed avslutad.

3 § Svar på interpellation 1994/95:54 om SJ:s prispolitik

Anf. 8 Kommunikationsminister INES UUSMANN (s)

Fru talman! Lennart Beijer har frågat mig om jag tänker vidta några
åtgärder för att undanröja olägenheterna med den redovisade prispoliti-
ken och ålägga SJ ett miljö- och samhällsekonomiskt ansvar.

Järnvägen har en central roll i den svenska godstransportförsörj-
ningen. Den har sin styrka i tunga storskaliga transporter. Järnvägen är
mycket konkurrenskraftig på längre avstånd och svarar för 28 % av
transportarbetet över 10 mil. Regeringens strävan är att ytterligare
stärka denna roll. Det är väsentligt för miljön och för näringslivet som
kunder. Inte i något annat land i Europa har järn vägsoperatörer lika
höga transportmarknadsandelar som SJ Gods. För att öka marknadsan-
delarna bör kombitransporterna utvecklas. Lastbilens flexibilitet i
närtrafik och järnvägens fördelar på långa sträckor kombineras alltså.

En positiv utveckling förutsätter att SJ kan erbjuda sina kunder en
konkurrenskraftig produkt. Sedan 1989 ställer staten, som ägare, krav
på att SJ skall driva verksamheten utifrån affärsmässiga principer. SJ
skall också successivt svara mot de ställda lönsamhetsmålen. För att SJ
skall leva upp till dessa ägarkrav måste alla delar inom affärsverket SJ
stärka sin lönsamhet.

SJ Godstransporter har under den senaste 5-årsperioden genomfört
kraftfulla kostnadsrationaliseringar i flera etapper. Resurserna har an-
vänts effektivare utan att mängden godstransporter har minskat. Trots
betydande rationaliseringar måste också SJ göra prisjusteringar. Den
genomsnittliga prishöjningen på godstaxan hos SJ är ca 15 %. En gene-
rell höjning av taxorna för godstransporter med lastbil har även skett
med ca 5-10 %. I ett fåtal fall har SJ:s prishöjningar varit kraftiga.
Detta beror då på att dessa transporter varit kraftigt olönsamma en
längre tid, trots de rationaliseringar som gjorts. Ett sådant fall är nämn-
da timmertransporter från Norrland till södra Vi. Omvägen över Göte-
borg är en ren produktionsteknisk lösning för bättre totalekonomi och
har inte någon betydelse vid prissättningen. Genom strukturförändring-
arna har de flesta av SJ:s kunder fått minskade transporttider till och
från Norrland.

Regeringen styr genom att fastställa ekonomiska villkor och mål för
verksamheten. Den enda garanti vi har för uthålliga miljövänliga järn-
vägstransporter är tillgången till ett effektivt och ekonomiskt starkt
järnvägsföretag.

Anf. 9 LENNART BEIJER (v)

Fru talman! Jag tackar kommunikationsministern för svaret. An-
ledningen till interpellationen är att SJ Gods har höjt sina taxor kraftigt.
Att höjningarna i snitt är 15 % kan nog stämma. Men för ett antal,
kanske framför allt mindre företag, rör det sig om höjningar på 50-
80 %. Det riktiga skräckexemplet är ett företag i Kalmartrakten som
har råkat ut för en prishöjning på över 300 %. Man tror knappt att det
är sant. Man förstår om företagaren funderar över om han skall trans-
portera med tåg eller lastbil.

Det i interpellationen nämnda sågverket i södra Vi hotas alltså av
prishöjningar på 60 % på sina timmertransporter från Sunds vallsområ-
det. Dessa transporter har pågått i decennier, och de är nödvändiga för
att man skall få rätt kvalitet på råvaran. Efter det att interpellationen har
framställts har en kompromiss tillfälligt upprättats mellan sågverket och
SJ Gods. Den går ut på att fram till juli blir prishöjningen endast 25 %.
Det är inte heller så litet. Detta gäller under förutsättning att företaget
lastar samtliga vagnar i Sundsvall. Tidigare har man alltså kunnat lasta
utefter ett antal stationer på järnvägen.

Det här är som sagt en mycket tillfällig uppgörelse. Hotet om en
ytterligare höjning på 5 % kvarstår. Genomförs den ytterligare pris-
höjningen tvingas sågverket naturligtvis att minska sin produktion.
Något sätt att kompensera sig med likvärdiga timmerkvaliteter på när-
mare håll finns inte.

Prot. 1994/95:65

23 februari

Svar på
interpellationer

Prot. 1994/95:65 23 februari

I sitt svar konstaterar kommunikationsministern att järnvägen i dag svarar för 28 % av transportarbetet på avstånd över 10 mil. Enligt mi-

nistern har regeringen ambitionen att öka den andelen ytterligare. Kan

Svar på interpellationer

man verkligen anse att 28 % är en godtagbar nivå för tunga transporter, även om det skulle vara en bra procentsiffra jämfört med övriga Euro- pa? Tror verkligen Ines Uusmann att de här chockhöjningarna av pri- serna underlättar möjligheterna att öka järnvägstransporterna? Anf. 10 AGNE HANSSON (c) Fru talman! Jag skulle vilja börja mitt inlägg med att fråga Ines Uusmann om det är regeringens uppfattning, strävan och vilja att för- söka föra över så mycket som möjligt av timmertransporterna från exempelvis den förre interpellanten Sven Bergströms Norrland till Lennart Beijers och mitt Småland till lastbil från järnväg. Man skulle nästan kunna dra den slutsatsen av svaret. Det blir nämligen resultatet av en ogin prispolitik från SJ:s sida. Det får även konsekvenser för miljön m.m. Jag tycker att svaret är märkligt ur två synpunkter. För det första motiverar kommunikationsministern järnvägstransporter enbart ur storskalighetssynpunkt. Hur blir det då med möjligheterna att utveckla miljön? Hur ser regeringen på de regionala järnvägssträckorna? Har de ingen framtid? För det andra säger kommunikationsministern att det blir bättre to- talekonomi om man centraliserar rangeringar och kuskar runt med gods 40-50 mil eller kanske längre i onödan. Menar regeringen att det här inte har någon betydelse för en effektiv transportekonomi? Så kan det väl ändå inte vara. Jag beklagar att det inte kan spåras någon stark vilja från regering- ens sida för en mer human prispolitik gentemot de små företagen för att ge de lokala och regionala järnvägarna en bättre möjlighet att fungera. Det exempel som Lennart Beijer tar upp i sin interpellation är ty- piskt. Stångådalsbanan är nu en järn vägssträcka där enligt riksdagsbe- slut på förslag av den föregående regeringen staten är beredd att gå in och satsa pengar för att utveckla en pulsåder i ett område som har stora problem ur regionalpolitisk synpunkt. Detta följer det statliga SJ upp med att höja godspriserna med 60 % och kanske med ytterligare 20 % från den 1 juli i år. Detta är verkligen orimligt. Det rimmar mycket illa med de satsningar på järnvägen som riksdag och regering säger sig vilja göra. Jag och Centern anser att de lokala järnvägarna har en utomordent- ligt stor betydelse ur transportsynpunkt, ur miljösynpunkt och också ur matarsynpunkt vad gäller stomjärnvägarna. Ines Uusmann talar i vissa fall väldigt vackert om järnvägen, i varje fall när det gäller storskaligheten. SJ är ett statligt företag, och rege- ringen bör kunna påverka SJ så att man får till stånd en bättre prispoli- tik för att främja järnvägsutvecklingen. Jag vill fråga kommunika- tionsministern om inte regeringen är beredd att vidta några åtgärder för

10

att främja en bättre utveckling på det här området.

En möjlighet kan vara att man ökar konkurrensen vid upphandling-
en genom att avreglera. Det fanns ett sådant beslut i den förra regering-
en och ett förslag i riksdagen, men tyvärr sade Socialdemokraterna och
Vänsterpartiet tillsammans med Ny demokrati nej.

När det gäller upphandlingar från SJ:s sida eller ifrån lokala trafik-
huvudmäns sida är det ofta fråga om att de lokala trafikhuvudmännen
behöver köpa ett trafikutbud även på en del av stomjärnvägen, som
komplement, för att få till stånd en effektivare trafik och därmed få ner
kostnaderna och skapa billigare transporter för småföretagen. Den
möjligheten har man alltså inte nu.

Är kommunikationsministern inte beredd att vidta några åtgärder
för att möjliggöra en ökad konkurrens vid upphandling av trafik för att
få ner kostnaderna och därmed få bort sådana problem som nu skapas
för Ansgarius Svensson AB i Södra Vi, som Lennart Beijer har pekat
på i sin interpellation?

Anf. 11 Kommunikationsminister INES UUSMANN (s)

Fru talman! Jag tycker att det är positivt att vi får en debatt om
godstransporter på järnväg. Sådana här diskussioner har annars varit
koncentrerade till snabbtåg och höghastighetståg. Jag tror att vi behö-
ver resonera om det här.

En offentlig debatt och en genomlysning visar att det finns möjlig-
heter. Lennart Beijer berättar att man har kunnat förhandla med SJ. Det
kan anses vara en tillfällig kompromiss, men så går det till i en mark-
nadsekonomi. En stark konsument kan också påverka producenten.

Det låter som om det totalt handlar om mycket stora prishöjningar
när det gäller SJ. Jag tror att man måste hyfsa debatten. Agne Hansson
säger att det är prishöjningar på 60 %. Det är ungefar 20 kunder som
har fått större prishöjningar än 10-15 %, som är den genomsnittliga
höjningen. Det måste man hålla i minnet. Annars blir det en underlig
och barock debatt.

Lennart Beijer undrar vad jag tänker göra för att underlätta prispo-
litiken. Varken regeringen eller riksdagen fastställer taxor för godset.
Utifrån våra mål och de krav som vi ställer på affärsverket SJ måste SJ
sätta sina egna priser, oavsett om det handlar om persontrafik eller om
godstrafik. Jag har alltså inte för avsikt att ägna mig åt något minister-
styre på det området.

Agne Hansson har synpunkter på att jag har sagt att järnvägen är
storskalig. Jag vidhåller att järnvägen har sina stora fördelar på det
storskaliga området. Där är vi bäst. Lennart Beijer frågade om jag
tycker att det är tillräckligt att järnvägen svarar för 28 % av trans-
portarbetet över tio mil. Vi skall komma ihåg att när det gäller de tunga
transporterna - bulktransporter, som det kallas på fackspråk - är siffran
över 50 % vad gäller långväga transporter i Sverige. På det området
kan inget annat land klå oss. Detta hänger naturligtvis ihop med att vi
har mycket massa, timmer, skrot och sådant som är särskilt lämpligt för
järnvägstrafik.

Jag skall nu komma tillbaka till Agne Hanssons fråga. Är det bra att
köra timmertransporter på väg, eller skall de köras på järnväg? Det är

Prot. 1994/95:65

23 februari

Svar på
interpellationer

11

Prot. 1994/95:65 23 februari

en bra fråga. I regeringskansliet håller vi nu på att arbeta med en modi- fierad avreglering av järnvägen. I det arbetet kommer vi just att komma

fram till att vi skall kombinera med en konkurrensutsättning på vissa

Svar på interpellationer

delar av nätet. På stomnätet tror jag faktiskt att vi behöver den storska- lighet som SJ kan stå för. När det gäller matartrafiken, de företag som kör till stomnätet, tror jag att man kan ha en väldig glädje och nytta av att det finns en konkurrensutsatt upphandling. Hur den modifierade avregleringen skall se ut kommer vi att lägga fram en departementsskrivelse om den 1 maj. Det förslag som den förra regeringen lade fram och som riksdagen också fattade beslut om skulle innebära en oerhört konstruerad konkurrensutsättning. Jag har svårt att se att den skulle ge några effektivitetsvinster. Man skall ta det bästa ifrån båda systemen. Jag tror nämligen att kombitrafiken också kan gynnas av den här typen av avreglering. Kombitrafiken har vi talat så länge om, men det har sällan hänt något i verkligheten. Det beror på att det har funnits allt för stela system. Det handlar alltså om att kombinera de stora fördelar som järnvägen har när det gäller storskaligheten med den flexibilitet som lastbilarna har. Framför allt vinner man samhällsekonomiskt och miljömässigt på det. Anf. 12 LENNART BEIJER (v) Fru talman! Den omtalade kraftiga höjningen för sågverket i Södra Vi är ingen tillfällig händelse. Jag vet inte om det är 15, 20 eller 30 företag som har råkat ut för samma sak. Lustigt nog har grannföretaget i den här lilla byn, som hittills har tagit sitt specialtimmer till stolpar ända från Söderhamn, åkt på en prishöjning på 85 %. Det företaget har åtminstone inte ännu kunnat få fram någon kompromiss eller något lindrigare förslag. I kommunikationsministerns svar säger hon: ”1 ett fåtal fall har SJ:s prishöjningar varit kraftiga. Detta beror då på att dessa transporter varit kraftigt olönsamma en längre tid, trots de rationaliseringar som gjorts.” Om det har varit på det sättet måste man fråga sig om det verkligen är en god affärsprincip att i ett enda slag justera tidigare felaktiga avtal. Kan något annat företag kompensera sig på det sättet, så snabbt? Vore det inte mer naturligt att man under en längre tidsperiod justerar prislä- get, som man normalt gör? Företagen har naturligtvis full förståelse för normala prishöjningar. Kommunikationsministern säger i sitt svar att den omorganisation som har gjorts, som innebär att tågrangeringen i dag utförs i Göteborg i stället för t.ex. i Nässjö, inte har någon betydelse för priset. Det får man verkligen hoppas. I det här fallet rör det sig ändå om ca 50 extra mil. Det är inte konstigt om mindre företag på landsbygden drar andra slut- satser än vad kommunikationsministern gör. Kan verkligen denna drastiska prispolitik ligga i linje med regering- ens ambitioner att öka de tunga transporterna på järnväg? Är det inte en uppenbar risk för att den här prissättningen minskar volymen? Nog måste väl regeringens ambition gälla även för de mindre industriföretag

12

som också har tungt och skrymmande gods?

Anf. 13 AGNE HANSSON (c)

Fru talman! Jag kan inte få det till annat än att om man inte är be-
redd att vidta några åtgärder så blir följden, Ines Uusmann, att det blir
fler lastbilstransporter mellan Norrland och Småland än vad det behöv-
de bli.

Det har kanske inte så stor betydelse, säger Ines Uusmann, om ett
tjugotal kunder får 60-procentig prishöjning om de andra klarar sig
med 15-20 %. Men i Småland, och i Kalmar län, är vi rädda om småfö-
retagen. För Ansgarius Svensson AB i Södra Vi kan detta vara droppen
som gör att vi inte längre har ett livfullt småföretag i framtiden om man
inte kan få en vettig transportkostnad på sina produkter.

Jag tror att man inte får underskatta detta. Även om man i ett per-
spektiv kan se att man haft ett mycket bra pris, kanske ett underpris på
transporterna, så kan en sådan prishöjning få väldigt stora konsekven-
ser. Det är inte rimligt att ha det så.

SJ har sina största fördelar när det gäller att utveckla storskalighe-
ten. Jag vill fråga Ines Uusmann vilket råd kommunikationsministern
har att ge Ansgarius Svensson AB i Södra Vi och andra småföretag
längs Stångådalsbanan när staten nu är beredd att gå in och rusta upp
den. Skall de lägga trafiken på järnvägen eller skall de välja vägalter-
nativet? Är inte Ines Uusmann beredd att tillsammans med oss försöka
att hitta en vettig politik som gör att man främjar miljön och järnvägen
även när det gäller de regionala transporterna?

Jag noterar med tillfredsställelse att Ines Uusmann är beredd att
komma till riksdagen med ett avregleringsförslag. Jag beklagar bara att
vi har tappat drygt ett år. Det kan ha stor betydelse för utvecklingen av
företagen i vår region. Jag ser fram emot det förslaget. Jag tror det är
nödvändigt. Det är en bland flera åtgärder för att få till stånd en bättre
prispolitik för järnvägen och för utvecklingen av småföretagen.

Anf. 14 Kommunikationsminister INES UUSMANN (s)

Fru talman! När det gäller prispolitiken för de olika transportslagen
tror jag det är viktigt att vi kommer ihåg att det inte är här i riksdagen
som vi sätter taxorna på vare sig lastbilstransporter eller på SJ:s trans-
porter, eller för den delen på sjötransporter. Vad vi skall göra är att se
till att vi har någorlunda rimliga och rättvisa konkurrensvillkor.

I den totala samhällsekonomin innefattar vi också miljöhänsynen.
Vad som har varit oerhört svårt när man skall sätta avgifter på olika
transportsystem och sådana saker är att i pengar mäta de externa kost-
nader som de olika trafikslagen förorsakar, dvs. vad det kostar att talg-
oxarna på sikt slutar sjunga. Det är svårt att mäta sådana saker, liksom
det är svårt att mäta trafiksäkerhet - det är något lättare att mäta trafik-
säkerhet.

De här svåra avvägningarna skall man försöka göra i den kommuni-
kationskommitté som jag tillsatt för att se över konkurrenssnitten mel-
lan bl.a. de olika transportslagen för att vi skall få över så mycket gods
som möjligt från väg till järnväg.

Jag tycker att vi skall främja de långa och tunga godstransporterna
på järnväg även för små företag. Men det vore inte rätt att göra det

Prot. 1994/95:65

23 februari

Svar på
interpellationer

13

Prot. 1994/95:65

23 februari

genom statssubventioner. Vi kan inte stå här i riksdagen och lova att vi
skall sätta in så och så mycket pengar i SJ för att man skall ha en sär-
skilt fördelaktig taxepolitik för en viss struktur av företag.

Vilket råd skall jag då ge till småföretagarna utmed Stångådalsba-
nan? Vad jag än säger kommer någon att svara: Det var det dummaste
jag har hört i hela mitt liv! Men ett råd är att man faktiskt skall se SJ
och SJ Gods som en transportör som man kan förhandla med. Bara för
att det råkar vara ett statligt affärsverk är det inte någonting av Gud
givet. Det är en förhandlingsmotpart som man skall diskutera med
utifrån marknadsmässiga förutsättningar.

Anf. 15 LENNART BEIJER (v)

Fru talman! Jag tolkar kommunikationsministern positivt. Framför
allt det sista hon sade tycker jag talar för att det skall finnas vissa möj-
ligheter.

Jag hoppas att trots allt kommunikationsministern funderar vidare
på detta med prispolitiken. Den är avgörande för om vi skall kunna få
ökade mängder gods på järn vägssystemet.

Vi kan inte bara inrikta oss på de riktigt stora företagen som kan
fylla hela långa tågsätt. Vi måste även se till att de mindre företagen,
som kanske bara fyller två tre vagnar, kan vara med.

I det här aktuella fallet skall vi också veta, som Agne Hansson tog
upp, att det pågår en relativt stor upprustning av järnvägen Linköping-
Hultsfred-Kalmar, den s.k. östra stambanan, om man vill ha ett vackra-
re ord än Stångådalsbanan - båda orden är lika vackra för den delen.
Skall den järnvägen bli lönsam fordras oerhört stor ökning av gods-
mängden på järnvägen. Det är därför de här senaste prishöjningarna är
så olyckliga på många olika sätt.

Riksdag och regering har uttalat en ambition att öka de tunga trans-
porterna på järnväg, och detta är viktigt både ur totalekonomisk syn-
vinkel och ur miljösynpunkt. Det är därför som det är viktigt att SJ får
de rätta signalerna och dessutom, naturligtvis, resurserna för att genom-
föra de ambitioner som vi har.

Överläggningen var härmed avslutad.

4 § Hänvisning av ärende till utskott

Föredrogs och hänvisades

Proposition

1994/95:160 till utrikesutskottet

14

5 § Bordläggning

Prot. 1994/95:65

23 februari

Anmäldes och bordlädes

Proposition

1994/95:164 Jämställdhet mellan kvinnor och män inom utbildnings-
området

Redogörelse

1994/95 :RJ1 Styrelsens för stiftelsen Riksbankens Jubileumsfond be-
rättelse över fondens verksamhet och förvaltning under år 1994

Motioner

med anledning av prop. 1994/95:134 Höjning av anläggningshavarnas
ansvarsbelopp för atomskador

1994/95:L21 av Agne Hansson m.fl. (c)

1994/95:L22 av Tanja Linderborg m.fl. (v)

1994/95:L23 av Dan Ericsson m.fl. (kds)

1994/95:L24 av Birger Schlaug m.fl. (mp)

6 § Anmälan om frågor

Anmäldes att följande frågor framställts

den 22 februari

1994/95:308 av Yvonne Ruwaida (mp) till statsrådet Mats Hellström
om export av krigsmateriel till Mexiko m.fl. länder

den 23 februari

1994/95:309 av Patrik Norinder (m) till arbetsmarknadsministern om

U ngdomsarbetslösheten

Frågorna publiceras i bilaga som fogas till riksdagens snabbproto-
koll tisdagen den 7 mars.

7 § Kammaren åtskildes kl. 12.57.

Förhandlingarna leddes av talmannen.

Vid protokollet

TOM T:SON THYBLAD

/Barbro Nordström

15

Prot. 1994/95:65

23 februari

Innehållsförteckning

1 § Justering av protokoll.................................................................1

2 § Svar på interpellation 1994/95:51 om utbyggnad av E 4

och Ostkustbanan........................................................................1

Anf. 1 Kommunikationsminister INES UUSMANN (s)........1

Anf. 2 SVEN BERGSTRÖM (c)............................................3

Anf. 3 HANS STENBERG (s)................................................4

Anf. 4 Kommunikationsminister INES UUSMANN (s)........5

Anf. 5 SVEN BERGSTRÖM (c)............................................6

Anf. 6 HANS STENBERG (s)................................................7

Anf. 7 Kommunikationsminister INES UUSMANN (s)........8

3 § Svar på interpellation 1994/95:54 om SJ:s prispolitik.............8

Anf. 8 Kommunikationsminister INES UUSMANN (s)........8

Anf. 9 LENNART BEIJER (v)...............................................9

Anf. 10 AGNE HANSSON (c).............................................10

Anf. 11 Kommunikationsminister INES UUSMANN (s).... 11

Anf. 12 LENNART BEIJER (v)...........................................12

Anf. 13 AGNE HANSSON (c).............................................13

Anf. 14 Kommunikationsminister INES UUSMANN (s).... 13

Anf. 15 LENNART BEIJER (v)...........................................14

4 § Hänvisning av ärende till utskott.............................................14

5 § Bordläggning.............................................................................15

6 § Anmälan om frågor...................................................................15

1994/95:308 av Yvonne Ruwaida (mp) till statsrådet Mats
Hellström om export av krigsmateriel till Mexiko m.fl. län-
der...........................................................................................75

1994/95:309 av Patrik Norinder (m) till arbetsmarknads-
ministern om Ungdomsarbetslösheten....................................15

1 § Kammaren åtskildes kl. 12.57.....................................................15

16

gotab 48612, Stockholm 1995