Riksdagens snabbprotokoll 1994/95:30 Måndagen den 28 november

ProtokollRiksdagens protokoll 1994/95:30

Riksdagens protokoll

1994/95:30

Måndagen den 28 november

Kl. 12.00-12.34

Protokoll

1994/95:30

1 § Utökning av antalet suppleanter i vissa utskott

Valberedningen hade, enligt ett till kammaren inkommet proto-
kollsutdrag, på begäran av miljöpartiets riksdagsgrupp tillstyrkt att
antalet suppleanter skulle utökas enligt följande:

från 20 till 21 i finansutskottet

från 19 till 20 i skatteutskottet

från 17 till 18 i lagutskottet

från 21 till 22 i utrikesutskottet

från 19 till 20 i socialförsäkringsutskottet

från 19 till 20 i trafikutskottet

från 19 till 20 i jordbruksutskottet

från 20 till 21 i näringsutskottet

Kammaren medgav dessa utökningar.

2 § Val av extra suppleanter i vissa utskott

Företogs val av extra suppleanter i vissa utskott.

Kammaren medgav att valen fick ske i ett sammanhang.

Kammaren valde i enlighet med valberedningens förslag till
suppleant i finansutskottet

Ewa Larsson (mp)

suppleant i skatteutskottet

Birger Schlaug (mp)

suppleant i lagutskottet

Roy Ottosson (mp)

suppleant i utrikesutskottet

Yvonne Ruwaida (mp)

1 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 30

Prot. 1994/95:30

28 november

suppleant i socialförsäkringsutskottet

Marianne Samuelsson (mp)

suppleant i trafikutskottet
Ewa Larsson (mp)

suppleant i jordbruksutskottet
Roy Ottosson (mp)

suppleant i näringsutskottet
Birger Schlaug (mp)

3 § Meddelande om avliden ledamot

Förste vice talmannen meddelade att dödsfallsintyg inkommit från
Skattemyndigheten i Gotlands län för Claes-Göran Larsson med angi-
vande av dödsdatum den 28 september 1994.

Intyget lades till handlingarna.

4 § Meddelande om ändring i kammarens sammanträdesplan

Förste vice talmannen meddelade att arbetsplenum torsdagen den
1 december skulle utgå. Kammaren skulle sammanträda för interpella-
tionssvar kl. 12.00.

Svar på interpellatio
ner

5 § Justering av protokoll

Justerades protokollen för den 21 och 22 november.

6 § Svar på interpellation 1994/95:22 om kontinuerlig kompe-
tensutveckling

Anf. 1 Utbildningsminister CARL THAM (s):

Herr talman! Beatrice Ask har frågat mig dels vilka åtgärder rege-
ringen avser att vidta för att svara mot de snabbt ökade behoven av
kontinuerlig kompetensutveckling, dels om regeringen kommer att låta
utreda någon form av utbildningskonton som finansieringsform för
vuxnas kompetensutveckling.

Det råder en allmän enighet i vårt land om betydelsen av ökad kun-
skap och utbildning. Näringslivets konkurrenskraft liksom samhällsut-
vecklingen i stort är i högsta grad beroende av den allmänna utbild-
ningsnivån likaväl som av yrkesskicklighet och professionalism. Sedan
lång tid tillbaka råder också enighet om att en individs utbildning inte
kan ses som något som avslutas i ungdomsåren efter genomgångna

skolor. Den enskilde kan och måste återkomma till studier av olika slag
under hela sin aktiva yrkesperiod. Betydelsen av denna ӌterkommande
utbildning” eller ”livslångt lärande” betonas också i de många rappor-
ter som inkommit under namnet Agenda 2000. I rapporterna finns en
rad synpunkter och idéer som kan ge en värdefull grund för det fortsat-
ta arbetet.

Det finns emellertid viktiga aspekter som inte närmare belyses eller
kommenteras i alla dessa rapporter. De i djupare mening kulturella och
sociala följderna av den tekniska och ekonomiska omdaningen diskute-
ras inte. Det talas med all rätt mycket om konkurrenskraft men litet om
vad för slags samhälle vi egentligen vill ha. Hur skall man förhindra att
kunskapssamhället blir ett socialt och kulturellt än mer skiktat samhäl-
le, där gapen i kunskap och inkomster ökar mellan olika klasser och
mellan män och kvinnor? Och, framför allt, hur skall vi utforma ut-
bildningen så att den inte bara svarar mot förutsedda behov utan också
långsiktigt styr samhällsutvecklingen?

Jag saknar också i dessa rapporter ungdomens röster. När vi talar
om utbildningsbehoven och samhället på andra sidan sekelskiftet, talar
vi om ett samhälle som måste präglas av dem som är unga i dag. Vilken
Agenda har de ungdomar som i dag går i skolan eller högskolan? Allt
detta är frågor som kräver vidare analys och diskussion, och jag över-
väger för närvarande i vilka former detta bäst skall ske. De direktiv
rörande former för kontinuerlig kompetensutveckling som fastställdes
av den föregående regeringen har jag funnit alltför begränsade i sin
uppläggning. Regeringen har därför beslutat att återkalla dem.

Utbildning handlar om långt mer än kunskaper och färdigheter för
ett yrkesliv och arbetsmarknadens behov. Utbildning har ett självklart
värde i sig. Det ger den enskilde möjlighet att leva ett rikt liv, att ta
aktiv del i kultur- och föreningsliv, att delta i politiskt och fackligt
arbete, det ger chanser till ökat självförtroende och stimulerar det inter-
nationella intresset. Det livslånga lärandet har således en avgörande
betydelse för den enskilda individens kulturella och sociala livskvalitet
- såväl i yrkeslivet som i samhällslivet i stort. Vi får inte glömma att
det i Sverige, trots omfattande utbildningssatsningar, fortfarande finns
närmare 700 000 människor med 15-40 år kvar i arbetslivet som endast
har en grundskoleutbildning och många som har högst tvåårig gymna-
sieskola. Därför måste ett samlat kunskapslyft komma till stånd.

Vad kan vi då göra för att skapa förutsättningar för detta nationella
kunskapslyft? Det kräver naturligtvis insatser av alla: staten och kom-
munerna, näringslivet, de fackliga organisationerna, folkbildningen och
självklart de enskilda individerna. Vi måste helt enkelt satsa mer på
utbildning och kunskap.

Sverige har ett väl utbyggt utbildningssystem - komvux, folkbild-
ning, universitet och högskolor. Systemet kan erbjuda vuxenutbildning
i olika former så att den passar människors skilda behov och erfarenhe-
ter. Genom att den tekniska utvecklingen snabbt ger nya effektiva me-
toder för kunskapsöverföring, ser jag också distansutbildning som en
stor potential när det gäller tillgänglighet till utbildning. Jag pekade
nyligen här i kammaren på möjligheten att även i Sverige skapa förut-

Prot. 1994/95:30

28 november

Svar på interpellatio-
ner

Prot. 1994/95:30 28 november

sättningar för en högskola med ett brett utbildningsutbud som når många människor, ungefär som det brittiska Open University. Här finns

redan en rad intressanta idéer och uppslag, och jag avser att gå vidare

Svar på interpellatio- ner

med dessa frågor. Det är också en självklar uppgift för arbetsgivare i såväl näringsliv som offentlig sektor att tillsammans med de fackliga organisationerna skapa förutsättningar som ger anställda möjligheter till återkommande utbildning och personalutveckling i arbetslivet. Jag utgår från att denna fråga blir föremål för diskussion i de nu pågående avtalsförhandlingar- na. Regeringen har i den ekonomisk-politiska proposition som nyligen förelagts riksdagen föreslagit en rad utbildningsinsatser i det korta perspektivet. En omfattande satsning föreslås bl.a. på arbetsmarknads- utbildning, komvux, högskoleutbildning, folkbildning och utbildnings- vikariat. Jag vill också påminna om att regeringen i denna proposition föreslår att systemet med utbildningsbidrag med lånedel för arbetslösa slopas och ersätts med det mer förmånliga utbildningsbidraget fullt ut. Ytterligare insatser diskuteras nu inom kansliet inom ramen för ar- betet med budgetpropositionen. Vidare vill jag peka på att det ingår i uppdraget till den särskilde ut- redaren av kvalificerad eftergymnasial yrkesutbildning att komma med förslag till åtgärder för återkommande utbildning. Beatrice Ask har också ställt en fråga om utbildningskonton. Enligt min mening är detta förslag, som det hittills framkommit, inte någon lämplig form för att stimulera utbildning. Förslaget om utbildningskon- to bygger på skattebefrielse genom avdragsrätt och skulle gynna redan välutbildade som kan förutsättas ha råd att finansiera sin vidare utbild- ning. I ett mycket pressat statsfinansiellt läge kan det inte vara en pri- oriterad uppgift att med samhällsmedel - med hjälp av skatteavdrag - subventionera redan gynnade grupper. Man bör i stället med samhällets medel stödja dem som är mest i behov av utbildning. Vi bör därför åstadkomma en rättvis och studiemotiverande studiefinansiering. Det ligger nu på den parlamentariska studiestödskommitté som kommer att tillsättas inom kort att göra en samlad översyn av alla studiesociala aspekter. Anf. 2 BEATRICE ASK (m): Herr talman! Jag vill börja med att tacka utbildningsministern för svaret. Det är väl att utbildningsministern anser att det råder allmän uppslutning kring insikten om behoven av ökad kunskap och utbild- ning. Samma sak gäller naturligtvis insikten om att utbildning inte bara har en nyttoaspekt, utan att utbildning framför allt innebär möjligheter till personlig utveckling och bildning i dess djupare mening. Det var nu inte dessa allmänna värderingar som jag ville veta mer om genom mina frågor. Jag vill veta om regeringen delar uppfattningen att Sverige är i behov av ett rejält lyft när det gäller kunnande och kompetens och vilka idéer den socialdemokratiska regeringen har för att klara en sådan utmaning.

4

Verkligheten är ju den att Sverige ligger efter omvärlden i flera av-
seenden när det gäller utbildning. Med den volym som vi har i dag vad
gäller grundskola och gymnasieskola tar det mellan 15 och 20 år innan
85-90 % av arbetskraften har utbildning motsvarande gymnasienivå.
Det är nivåer som USA och Tyskland når redan detta 90-tal. Motsva-
rande problem finns när det gäller eftergymnasial utbildning, trots den
mycket snabba volymökning av antalet högskoleplatser som gjorts
under de senaste åren.

Den förra regeringen tog detta på mycket stort allvar. Vi står mitt
uppe i en snabb utveckling på alla områden. Och för Sveriges vidkom-
mande är det absolut nödvändigt att ligga i täten när det gäller kunska-
per. Det handlar inte om bredd eller elit, det handlar om nödvändighe-
ten att göra ett lyft på många olika nivåer.

Jag finner det närmast anmärkningsvärt att utbildningsministern i
sitt svar mer tycks bekymra sig över effekterna om vi i Sverige lyckats
göra något åt problemet, än hur man rent konkret skall gå till väga för
att inte fortsätta halka efter omvärlden. Det är som om en sprinterlöpare
mitt i ett avgörande heat skulle stanna, sätta sig ner och fundera över
var han skall ställa segerpokalen eller vad han skall göra med prispeng-
arna. Om man befinner sig mitt i en tävling, vilket Sverige gör, är det
inte läge att börja filosofera över om man skall vara med i tävlingen
över huvud taget eller vad man skall göra i händelse av att man hamnar
på prispallen.

Utredningen, vars direktiv den socialdemokratiska regeringen åter-
kallat, gällde formerna för vuxnas kontinuerliga kompetensutveckling;
det är något annat än kompensatorisk vuxenutbildning. Det är natur-
ligtvis inte särskilt märkvärdigt att en ny regering vill peta i direktiv,
men jag vill ändå fråga utbildningsministern om vi är överens om att
det är nödvändigt att utreda former för och finansiering av detta ut-
bildningsbehov.

Anledningen till att jag tycker att en sådan utredning är viktig är att
vi i dag faktiskt inte vet hur vi skall kunna klara detta, delvis nya, ut-
bildningsbehov. Jag tror inte ett dugg på allmänna deklarationer om att
alla skall satsa på utbildning. Det är ju enkelt att säga, men de många
enskilda människornas möjligheter och incitament för att faktiskt också
i medelåldern kunna bita i kunskapens äpple är inte självklara.

Utbildningsministern antyder i sitt svar att de välutbildade själva
kan betala sin vidare utbildning. Så är det kanske, men frågan gäller
inte detta fåtal. Den politiska uppgiften är att se till att hundratusentals
andra - också sådana som har en hyfsad utbildning från början - deltar
i en kontinuerlig kompetenshöjning. Såvitt jag förstår, vet varken ut-
bildningsministern eller jag hur det skall kunna ske i den omfattning
som faktiskt kan bli nödvändig. Att föra in alla dessa människor i
komvux eller någon liknande utbildning är ju inte så enkelt. Jag är inte
heller så säker på att det skulle bli bra.

Min andra fråga gäller mer konkret regeringens inställning till att
utreda någon form av utbildningskonto för finansiering av kontinuerlig
kompetenshöjning. Av svaret förstår jag att den socialdemokratiska
regeringen ännu inte vill diskutera den saken. Från Moderaternas sida

Prot. 1994/95:30

28 november

Svar på interpellatio-
ner

Prot. 1994/95:30 28 november

har vi inom ramen för Agenda 2000-arbetet visat ett visst intresse för detta. De olika förslagen är intressanta, även om de har sina brister. Det

är synd om utbildningsministern avskriver möjligheterna till nytänkan-

Svar på interpellatio- ner

de på detta tidiga stadium, utan att han har några egna bättre förslag. Mina frågor är: Blir det någon utredning om formerna för kompe- tenshöjning framöver? När kommer den i så fall? Hur ser regeringen på finansieringsformen? Anf. 3 Utbildningsminister CARL THAM (s): Herr talman! Först vill jag lämna en litet mer allmän kommentar. Jag ser nog inte på samhällsutvecklingen som på ett sprinterlopp. Det tror jag inte att människor i allmänhet gör heller. En satsning på ut- bildning är ju motiverad av att vi vill ha ett samhälle där människor är välutbildade, både för deras yrkesverksamhet och för deras förmåga och kapacitet att på olika sätt orientera sig i tillvaron. Det finns ett starkt behov av att vi ökar vår kompetens och vårt kunnande på olika nivåer; det håller jag med om fullständigt. Men vi behöver inte se det som en tävlan med andra länder, snarare bör vi se det som en del i en allmän förbättring av kunskapen och förmågan att utnyttja den för olika sociala och individuella behov också internatio- nellt. Det kanske inte har så stor betydelse, men jag tror att det åter- speglar något skilda synsätt på utbildningen. När jag gick igenom Ut- bildningsdepartementets kommentarer till Agenda 2000 fann jag mycket stor tyngd lagd på just tävlings- och konkurrensmomentet. Jag vill inte ett ögonblick bestrida betydelsen av utbildning för vår konkurrenskraft, men det är - som jag sade i mitt svar - inte den enda aspekten på utbildning. För individen är det långt ifrån den viktigaste. Vi är helt överens om, vilket också mycket kraftfullt har markerats i regeringsdeklarationen, att det behövs ett nationellt kunskapslyft. Det gäller då att många olika grupper i samhället bidrar till detta. Som Beatrice Ask väl känner till kan ju inte en minister styra alla olika tänkbara skolor, organisationer och företag som kan tänkas vara intres- serade av detta. Det är något som också måste växa fram i samhället. Därför nämnde jag avsiktligt frågan om avtalsrörelsen och arbetsmark- nadens parter. Det är nödvändigt att frågan om utbildning också blir en fråga för dessa parter. Jag hoppas att den nu pågående avtalsrörelsen skall ge ett lyft i detta avseende. Vi får då se hur regeringen kan bidra till att stimu- lera sådana satsningar. Det är för tidigt att uttala sig om i dag. Jag är inte säker på att det behövs någon allomfattande utredning om detta. Ett omfattande material föreligger, som kan utnyttjas inom departemen- tet. Vad gäller de studiesociala frågorna, inklusive eventuella former av utbildningskonton, skall dessa bli föremål för en särskild studiesocial utredning, en utredning som skall få som prioriterad förstahandsuppgift att se närmare på det studiesociala stödet för vuxna. Det är uppenbart att vi har ett lapptäcke av olika system som griper in i varandra. Det gör det svårt för den enskilde att överblicka och kan dessutom upplevas som orättvist. Det är alltså viktigt att finna en lösning på detta. Alla

6

undersökningar visar att de studiesociala villkoren har mycket stor
betydelse för individernas möjligheter att skaffa sig mer utbildning.

Vi har också ett utbildningssystem som strukturellt är väl utbyggt
för att ta hand om en ökad utbildning. Men det handlar naturligtvis om
att skapa fler platser i detta system, vilket också är en ekonomisk fråga.
Och som alla vet har vi ett mycket ansträngt statsfinansiellt läge. Några
kraftfulla utbyggnader på kort sikt tror jag ingen kan utlova, i varje fall
ingen som samtidigt är angelägen om att minska statens budgetunder-
skott.

Självfallet skall vi dels utnyttja de resurser som redan finns, dels
undersöka om inte nya resurser kan föras över till detta område - det
kan kanske ske från den mer kortsiktiga arbetsmarknadsutbildningen
till den mer långsiktiga utbildningen både för personer som är yrkes-
verksamma och för personer som drabbats av arbetslöshet.

Sammanfattningsvis vill jag säga att jag inte är övertygad om att det
behövs en ny utredning. Med det vill jag inte säga att det är uteslutet
med en sådan, men det viktiga är nog att de instrument som redan finns
utnyttjas och att vi inte begraver frågorna under lång tid i en utredning.
För de studiesociala frågorna, som behöver utredas, finns redan en
utredning på plats - eller kommer på plats inom mycket kort tid.

Anf. 4 BEATRICE ASK (m):

Herr talman! Jag är litet bekymrad över att utbildningsministern inte
uppfattar vilken stor utmaning som ligger framför oss. Jag har bild-
ningsidealet som grund för min syn på utbildning, men det är inget
tvivel om att Sverige har ett uppenbart problem som vi måste ta oss an.

Under 7O-talet hade vi i Sverige förhållandevis många studenter i
högre utbildning. Under samma period och framför allt under 80-talet
storsatsade omvärlden på högre utbildning, och det har gett effekt,
vilket bl.a. innebär att vi i Sverige har halkat efter när det gäller kompe-
tensnivån.

Tittar man på befolkningens utbildningsnivå i dag kan man konsta-
tera att det är ungefär 70 % av Sveriges befolkning som har minst gym-
nasieutbildning, och vi ligger långt efter många andra länder när det
gäller andelen examinerade med en längre eftergymnasial utbildning.
Det är knappt 15 % som har en sådan utbildning, och det är färre än i
flertalet jämförbara länder. Detta är ett problem.

Man kan möjligen säga att det kanske beror på att utbildningsminis-
tern inte har satt sig in i de mest aktuella siffrorna. När det gäller me-
delålders och äldre arbetskraft i Sverige är vi förhållandevis välutbilda-
de. Det är en effekt av satsningar som skedde under 60-talet. Men dessa
välutbildade i vår arbetskraft kommer att gå i pension innan vi har en
chans att kompensera detta med dem som nytillträder och som kommer
ur den nya grund- och gymnasieskolan.

Det finns alltså en mellannivå där det är absolut nödvändigt med
ganska ordentliga insatser på kompetenshöjning för vuxna - kvalifice-
rad sådan kompetenshöjning. Då måste man titta närmare på hur detta
skall bli möjligt. Jag har ingen kritik mot regeringens ambition att i det
kortsiktiga perspektivet ytterligare bygga ut högskola och annat, men

Prot. 1994/95:30

28 november

Svar på interpellatio-
ner

Prot. 1994/95:30 28 november

jag är litet bekymrad över att regeringen ju faktiskt tar de pengar som vi har försökt satsa på nya former, t.ex. trainee-utbildning. Vi måste ju

se litet längre än näsan räcker, och det krävs faktiskt litet nytänkande

Svar på interpellatio- ner

om vuxna, medelålders med familj, människor som inte bor i närheten av ett universitet, osv. skall kunna vidareutbilda sig samtidigt som de skall försörja sig själva och sina barn. Det handlar inte om att gräva ned sig i någon utredning, men det handlar om att lyfta fram de möjligheter som finns att hitta nya former. Jag saknar dess värre den viljan hos utbildningsministern. Anf. 5 Utbildningsminister CARL THAM (s): Herr talman! Vi tycks då möjligen vara överens om att vi inte behö- ver gräva ned oss i någon ny utredning. Jag tycker ärligt talat att Beatrice Ask konstruerar en motsättning som inte finns. Vi är helt överens om behovet av ett nationellt kun- skapslyft på alla nivåer. Jag har dock en känsla av - i varje fall får jag det när jag läser vad som har sagts av den tidigare regeringen - att det finns en skillnad i synsättet. Vi betonar starkare betydelsen av det breda kunskapslyftet, alltså av att man skall nå också de många människor som saknar utbildning ovanför grundskolenivå eller som har en blyg- sam gymnasial utbildning. Men i grunden har vi säkert ett likartat syn- sätt, nämligen att det behövs en sådan satsning. Den måste utföras av alla i samhället, naturligtvis i första hand individerna men även företag, fackliga organisationer, naturligtvis med starkt stöd från stat och kom- mun. När det sedan gäller vår situation i förhållande till omvärlden kom- mer man till litet varierande resultat beroende på vilka kategorier man tittar på. Det som Beatrice Ask säger - att vi har halkat efter i vissa avseenden - är visserligen sant, och det är en viktig sak att komma till rätta med. Men avgörande för ett lands förmåga att hävda sig också i konkurrens är att det finns en generellt sett god kvalitet i utbildningen på alla nivåer. Vissa länder som har fler högskoleutbildade än vi, har avsevärda problem när det gäller mindre kvalificerat utbildad arbetskraft, medan Sverige där har en bättre ställning. I Sverige har vi också en i jämförel- se med internationella förhållanden närmast unik kapacitet i vuxenut- bildningen och folkbildningen. Jag säger inte detta för att antyda att allt därmed skulle vara gott och väl utan - tvärtom - för att understryka att vi har en struktur på utbildningssystemen som gör det möjligt för oss att genomföra detta nationella kunskapslyft. Alla nya idéer är förvisso välkomna. Som jag sade finns en del ock- så i Agenda 2000. En sådan idé, som också har prövats i större omfatt- ning i andra länder, är just distansutbildning och utnyttjande av de nya tekniska möjligheter som den nya elektroniken erbjuder. Det skulle, samtidigt med ett väl anpassat, individuellt stöd för detta, kunna ge chanser att verkligen nå människor som inte har möjlighet att förflytta sig till olika skolor men som kan arbeta på egen hand. Däri ligger en framtidsmöjlighet, tror jag. Det är angeläget att komma i gång med detta försöksvis eller att bygga på det som redan pågår, men därtill

8

också att satsa på en utbyggnad. Mina avsikter är att i en eller annan
form låta utreda hur en sådan större satsning just på detta område skall
kunna komma till stånd. Det har jag för övrigt också tidigare nämnt här
i riksdagen.

Det saknas alltså inte beredning på olika områden - det pågår.
Tvistefrågan tycks möjligen då vara om man skall slå ihop allt detta till
en utredning eller inte. Jag vill för min del förbehålla mig möjligheten
att avstå från det. Jag tror som sagt att en sådan utredning snarare
skulle försena arbetet än påskynda det.

Anf. 6 BEATRICE ASK (m):

Herr talman! För det första är vi inte överens - jag tror att det be-
hövs en utredning. Det finns frågetecken som gäller hur man skall or-
ganisera det och hur det skall se ut. Jag har också den bestämda upp-
fattningen att det krävs en nationell politisk hållning när det gäller
detta. Jag är glad över att utbildningsministern är medveten om att det
är många aktörer som måste agera, och det är positivt om vi kan få
något att hända i avtalsrörelsen. Men för att åstadkomma insatser för att
klara av det glapp som uppstår när det gäller kompetensnivån i den
svenska arbetskraften tror jag faktiskt att det krävs en del åtgärder.

När det gäller de lägst utbildade är jag också glad över att regering-
en inte har återkallat den utredning jag tillsatte, som skall se närmare på
möjligheterna att ge vuxna rätt till en utbildning motsvarande gymna-
sieskolans kärnämnen.

Sedan har vi då det här med nytänkandet. Jag tror att vi måste kun-
na pröva nya former. Det handlar ju om att många vuxna återkomman-
de måste utbilda sig, och vi kan inte enbart stoppa in dessa människor i
traditionell kommunal vuxenutbildning eller liknande. Självklart är då
distansundervisning mycket intressant. Men de erfarenheter som i dag
finns av distansutbildning på högskolenivå visar, som jag påpekade
inledningsvis, att incitamenten är ett problem.

Vi hade ju ett mycket stort, flerårigt projekt, där olika inlandskom-
muner var involverade. Där kunde man notera att det inte var så enkelt
att bedriva den undervisningen. Tekniken är fulländad, men pedagogi-
ken är det inte, och intresset på universiteten för att utveckla distanspe-
dagogik är på en del håll något haltande.

Dessutom är incitamenten för dem som skulle ta till sig de här ut-
bildningsmöjligheterna inte de bästa. Det var t.ex. inte möjligt att fylla
de få utbildningsplatser som fanns när det gällde tekniska och naturve-
tenskapliga ämnen, trots att det handlade om inlandskommuner, där
bristen på bl.a. civilingenjörer är stor. Då är vi där igen: incitamenten
för förkovran är inte de bästa. Det kan man inte vänta sig att parterna
på arbetsmarknaden skall lösa i avtalsrörelsen eller att några andra skall
göra det, utan där måste Utbildningsdepartementet med utbildningsmi-
nistern i spetsen ta sitt ansvar.

Förutom att man behöver reda ut hur man skall hantera detta måste
det också betalas. Jag har inte frågat om det, men jag tror inte att ut-
bildningsministern har många pengapåsar att ösa ur. Då borde det väl
vara naturligt att titta närmare på om det inte kan finnas någon form av

Prot. 1994/95:30

28 november

Svar på interpellatio-
ner

Prot. 1994/95:30

28 november

Svar på interpellatio-
ner

finansiering där olika aktörer kan bidra. Utbildningskonton är en sådan
finansieringsform.

Anf. 7 Utbildningsminister CARL THAM (s):

Herr talman! Beatrice Ask som tillhör den avgående regeringen vet
förvisso väl att det inte finns några penningpåsar att ösa ur utan snarare
motsatsen - det finns ett enda stort hål. Det medför naturligtvis att även
satsningar på utbildningar måste avvägas i förhållande till de statsfi-
nansiella resurserna.

På utbildningsområdet finns ett särskilt problem, nämligen att det är
för få som efterfrågar teknisk och naturvetenskaplig utbildning. Det
gäller från gymnasieskolan och uppåt. Det finns litet olika idéer om hur
man skall stimulera detta. Man måste möjligen också se över och för-
ändra själva utbildningens inriktning för att kunna attrahera flera ung-
domar. Detta är ett generellt problem.

När det gäller incitamenten vill jag understryka att det också är
mycket viktigt att arbetsgivare av olika slag efterfrågar arbetskraft med
mera utbildning och att arbetsgivare verkligen upplever att detta är
viktigt. Det gäller alltifrån välutbildad arbetskraft på gymnasienivå upp
till högutbildad arbetskraft och forskare. Jag har noterat att det trots allt
fortfarande finns en ganska blygsam efterfrågan på mycket högutbildad
arbetskraft och forskare. Detta är ett förhållningssätt som jag hoppas
skall förändras.

När det slutligen gäller distansutbildning är det helt riktigt att det
behövs ett pedagogiskt utvecklingsarbete. Jag håller helt med om det.
Dagens resurssystem när det gäller högskolan har förvisso många för-
delar men det stimulerar inte just denna form av utbildning, eftersom
den av tekniska skäl inte ger högskolan den poäng som i sin tur kan
ligga till grund för anslag. Om man skall få fart på distansutbildning,
vuxenutbildning, halvfartsutbildning m.m. i högskolan måste man kan-
ske justera det nuvarande resursfördelningssystemet i detta avseende så
att det bättre passar även dessa behov. Jag vill understryka att det
handlar om justeringar och inga grundläggande förändringar. Jag är
övertygad om att detta är möjligt.

Det här gäller naturligtvis också den pedagogiska utvecklingen.
Detta är självklart en sak som man måste satsa på inom högskolan. Jag
utgår ifrån att man kommer att ta upp det här som en viktig strategisk
fråga inför framtiden. Lärarna måste också utbildas i hur man undervi-
sar vuxna och hur man använder och arbetar med distansundervisning.
Genom en sådan satsning kan de problem som kan finnas under en
inledningsfas säkert övervinnas.

Överläggningen var härmed avslutad.

10

7 § Hänvisning av ärenden till utskott

Föredrogs och hänvisades

Motioner

1994/95:N8 till näringsutskottet
1994/95:Sk33 till skatteutskottet
1994/95 :Fi25 till finansutskottet

Prot. 1994/95:30

28 november

8 § Förnyad bordläggning

Föredrogs men bordlädes åter

Konstitutionsutskottets betänkanden 1994/95:KU 10, KU 13, KU 16 och
KU20

Skatteutskottets betänkanden 1994/95:SkU2 och SkU3

Justitieutskottets betänkanden 1994/95:JuUl-JuU4

Lagutskottets betänkande 1994/95 :LU1

Utrikesutskottets betänkande 1994/95:UU6

Socialutskottets betänkanden 1994/95:SoU6 och SoUll

Kulturutskottets betänkanden 1994/95 :KrU3 och KrU4

Utbildningsutskottets betänkanden 1994/95:UbUl-UbU3

Trafikutskottets betänkande 1994/95 :TU1

Jordbruksutskottets betänkande 1994/95:JoU8

Näringsutskottets betänkande 1994/95:NU4

Arbetsmarknadsutskottets betänkande 1994/95:AU2

Bostadsutskottets betänkanden 1994/95:BoUl-BoU4

9 § Bordläggning

Anmäldes och bordlädes

Proposition

1994/95:114 Ytterligare medel till översättning av EG:s regelverk

Motioner

med anledning av förs. 1994/95:TK1 Skrivelse från talmanskonferen-
sen med överlämnande av förslag angående en nämnd i riksdagen
för Europeiska unionen m.m.

1994/95:K4 av Kurt Ove Johansson m.fl. (s)

1994/95:K5 av Agne Hansson m.fl. (c)

1994/95:K6 av Gudrun Schyman m.fl. (v)

1994/95 :K7 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp)

1994/95:K8 av Birgit Friggebo m.fl. (fp)

1994/95:K9 av Maj-Lis Lööw och Margaretha af Ugglas (s, m)

II

Prot. 1994/95:30

28 november

10 § Anmälan om interpellationer

Anmäldes att följande interpellationer framställts

den 25 november

1994/95:34 av Maj-Lis Lööw (s) till statsrådet Pierre Schori om kvin-
norna och de biståndspolitiska målen

den 29 november

1994/95:35 av Ragnhild Pohanka (mp) till statsrådet Leif Blomberg
om uppehållstillstånd p.g.a. familjeanknytning

Interpellationerna redovisas i bilaga som fogas till riksdagens
snabbprotokoll tisdagen den 6 december.

11 § Kammaren åtskildes kl. 12.34.

Förhandlingarna leddes av förste vice talmannen.

Vid protokollet

ULF CHRISTOFFERSSON

/Barbro Nordström

12

Prot. 1994/95:30

28 november

Innehållsförteckning

1 § Utökning av antalet suppleanter i vissa utskott........................1

2 § Val av extra suppleanter i vissa utskott.....................................1

3 § Meddelande om avliden ledamot................................................2

4 § Meddelande om ändring i kammarens sammanträdes-

plan................................................................................................2

5 § Justering av protokoll.................................................................2

6 § Svar på interpellation 1994/95:22 om kontinuerlig kom-

petensutveckling ...........................................................................2

Anf. 1 Utbildningsminister CARLTHAM(s):.......................2

Anf. 2 BEATRICE ASK (m):..................................................4

Anf. 3 Utbildningsminister CARL THAM (s):........................6

Anf. 4 BEATRICE ASK (m):..................................................7

Anf. 5 Utbildningsminister CARL THAM (s):.......................8

Anf. 6 BEATRICE ASK (m):..................................................9

Anf. 7 Utbildningsminister CARL THAM (s):.....................10

7 § Hänvisning av ärenden till utskott...........................................11

8 § Förnyad bordläggning...............................................................11

9 § Bordläggning..............................................................................11

10 § Anmälan om interpellationer..................................................12

1994/95:34 av Maj-Lis Lööw (s) till statsrådet Pierre Schori om
kvinnorna och de biståndspolitiska målen..........................................72

1994/95:35 av Ragnhild Pohanka (mp) till statsrådet Leif Blom-
berg om uppehållstillstånd p.g.a. familjeanknytning...........................72

11 § Kammaren åtskildes kl. 12.34....................................................12

13

gotab 48058, Stockholm 1995