Riksdagens snabbprotokoll 1994/95:2 Tisdagen den 4 oktober

ProtokollRiksdagens protokoll 1994/95:2

Riksdagens protokoll
1994/95:2

Tisdagen den 4 oktober

Kl. 14.00-14.48

Protokoll

1994/95:2

Efter gudstjänst i Storkyrkan, där predikan hölls av biskop Bengt
Wadensjö, öppnades riksmötet i kammarens plenisal enligt det program
som i bilaga fogats till detta protokoll.

1 § Öppnandet av riksmötet

Anf. 1 TALMANNEN:

Eders Majestät! Jag anhåller att Eders Majestät måtte förklara
1994/95 års riksmöte öppnat.

Anf. 2 HANS MAJESTÄT KONUNGEN:

Fru talman! Ärade ledamöter! Jag vill inleda detta tal till årets
riksmöte med att än en gång infor er folkvalda ge uttryck för allas vår
djupa sorg över den katastrof som drabbat vårt folk. Våra tankar och
vår varma medkänsla går till alla de många anhöriga som runt om i
Sverige tillsammans med oss sörjer de saknade.

När ni valda ombud för Sveriges folk i dag samlas här i Stockholm
inleds en ny mandatperiod och ett nytt arbetsår for riksdagen. Ni har ett
ansvarsfullt och krävande arbete framfor er.

Många frågor av stor betydelse för vårt land och för oss alla kom-
mer att bli föremål for riksdagens ställningstagande. En ny ministär
kommer att överta regeringsansvaret eftersom valet den 18 september
har inneburit en forändring av riksdagens sammansättning.

Jag vill tacka de ledamöter som har lämnat riksdagen och önska de-
ras efterträdare framgång i det nya uppdraget som representanter för
svenska folket i dess riksdag. Denna riksdag kommer att fatta det avgö-
rande beslutet i den viktiga frågan om en förlängning av mandatperio-
den från tre till fyra år. En sådan förändring påverkar ert eget arbete i
riksdagen.

Under det gångna året har den politiska oron runt om i världen fort-
satt. Många länder och människor drabbas hårt av etniska och politiska
motsättningar. Till följd härav uppstår stort lidande och svåra ekono-
miska problem. Tyvärr har det visat sig svårt att genom gemensamma
insatser från FN, EU och enskilda länder komma till rätta med situatio-
nen i exempelvis f.d. Jugoslavien.

Men under det senaste året har trots allt förutsättningarna for en
fredlig utveckling i Mellersta Östern och på Irland förbättrats. Sverige

1 Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 2

Prot. 1994/95:2

4 oktober

har aktivt medverkat till att ställa fredsbevarande resurser till FN:s
förfogande. Vi har i övrigt engagerat oss, inte minst i den humanitära
hjälpverksamheten och i de medlingsinsatser som utgör det första steget
på vägen mot varaktiga politiska lösningar.

Konflikthärdarna kommer att kräva noggrann uppmärksamhet från
världssamfundet. För Sveriges del kommer det med stor säkerhet att
innebära nya omfattande insatser både på det bilaterala och på det
multilaterala planet.

Vårt Sverige blir alltmera beroende av omvärlden. Det gäller inte
enbart vårt engagemang i säkerhetspolitiska frågor och humanitära
hjälpinsatser. Sverige är ett högindustrialiserat land, där större delen av
produktionen har en begränsad hemmamarknad. De svenska företagen
har sedan lång tid tillbaka varit avhängiga av den internationella mark-
naden - ett beroende som ständigt ökar.

Vi har under de senaste åren vidare upplevt hur nära vi också är
knutna till den internationella kapitalmarknaden och hur kapital snabbt
förflyttas från ett land till ett annat med hjälp av effektivare kommuni-
kationssystem. Genom allt fler samhällsområden blir vi således bero-
ende av den ekonomiska utvecklingen i den övriga världen, som vi
måste anpassa oss till och på bästa sätt utnyttja.

Sverige befinner sig i en känslig fas när det gäller avvägningen
mellan konjunktur- och strukturproblem i den svenska ekonomin. Stort
budgetunderskott och stigande statsskuld innebär störningar med all-
varliga konsekvenser för både den enskilde medborgaren och landet i
dess helhet. I kombination med stor arbetslöshet innebär detta svåra
påfrestningar for många människor. Fortsatt kraftfulla insatser för att
komma till rätta med dessa problem är nödvändiga. Särskilt betydelse-
fullt är att förhindra att ungdomar fastnar i en nedbrytande långtidsar-
betslöshet.

De stora miljöproblemen som luftföroreningar, markföroreningar
och sjunkande vattenkvalitet kan bara motverkas genom snabbare sam-
arbete över nationsgränserna.

Östersjön är ett gott exempel där man kan redovisa positiva resultat
av internationell samverkan.

Senare i höst kommer svenska folket att genomföra en folkomröst-
ning for att ta ställning till om Sverige skall bli medlem av den europe-
iska unionen. Oavsett utgången kommer detta viktiga val att få stor
betydelse for den fortsatta utvecklingen i Sverige och för ert arbete.

Jag har här infor er riksdagsledamöter önskat redovisa några för oss
alla viktiga frågor där ni kommer att fatta de övergripande och avgö-
rande besluten. Jag är övertygad om att ni kommer att utnyttja alla de
positiva möjligheter som finns i vårt land och hos vårt folk. Vi kommer
med uppmärksamhet och intresse att följa er i arbetet för vårt lands
bästa.

Jag önskar er välgång i detta värv och förklarar härmed 1994/95 års
riksmöte öppnat.

2 § Parlamentet och den internationaliserade demokratin
Föredrag av professor Lars-Göran Stenelo

Eders Majestäter, Eders Kungliga Högheter, fru talman, mina da-
mer och herrar!

Det demokratiska styrelseskicket grundas på optimism. Demokra-
tins företrädare hävdar att ett folk har förmåga att styra sig självt. Bud-
skapet är att öppen kritik och debatt skapar mera eftertänksamma, ef-
fektivare, förnuftigare och rättvisare beslut för medborgarna.

Gradvisa reformer som följer folkets åsikter skapar förutsättningar
för både stabilitet och förändring. Genom en kontinuerlig process an-
passar sig demokratin till nya villkor. På så sätt desarmeras revolutio-
nen, och det demokratiska styrelseskicket framstår som överlägset
totalitära politiska arrangemang.

Demokratins anhängare är emellertid i dag mindre optimistiska än
tidigare. Den optimistiska grundtonen har delvis ersatts av pessimism.
Trots kommunismens sammanbrott och trots att ett antal tidigare totali-
tära stater nu utvecklas i demokratisk riktning hörs ibland t.o.m. ut-
trycket demokratins kris.

Vilken grund har då denna pessimism? Jag vill peka på några om-
ständigheter.

När det gäller utvecklingen inom de etablerade välfärdsdemokrati-
ema har reformismen, som kanske varit ett av segervapnen i konkur-
rensen med de totalitära systemen, uppenbarligen i många länder stött
på svårigheter när kostnadskrävande reformer efter hand adderats till
varandra.

De gradvisa reformerna har kanske vittnat om eftertänksamhet när
det gäller enskilda beslut, men inte alltid varit tillräckligt långsiktiga.
Kanske har nationella aspekter alltför mycket tillåtits dominera över
den disciplinerande roll som internationella perspektiv och restriktioner
skulle ha givit. Kanske infann sig den allmänna insikten om politikens
och ekonomins transnationella karaktär väl sent i många länder.

De parlamentariska välfärdsdemokratiemas handlingskraft har
sviktat när det blivit fråga om att kraftigt retirera från gamla positioner.

En ständigt ökande informationsmängd har vidare skapat överbelas-
tade politiska system som inte helt förmår upprätthålla just den effek-
tivitet som demokratin förutsätter.

Allt fler politiska aktörer och intressenter trängs nu på den politiska
scenen. Allt fler politiska initiativ tas. Allt fler krav ställs på de politiskt
ansvariga, samtidigt som många ifrågasätter den politiska domänens
omfattning.

En effektiv demokratisk process skall förhindra förhastade beslut.
Tempot i politiken är emellertid nu så högt uppdrivet och förändrings-
trycket så stort att de demokratiska institutionerna har svårt att anpassa
sig till nya förutsättningar och händelser.

Demokratins behov av utförlig debatt och dialog mellan de styrande
och medborgarna har blivit svårare att tillfredsställa. Sambandet mellan

Prot. 1994/95:2

4 oktober

1 * Riksdagens protokoll 1994/95. Nr 2

Prot. 1994/95:2

4 oktober

debatt och beslutsfattande har försvagats. Den tid som krävs för att
noggrant pröva och diskutera behovet av förändringar saknas emel-
lanåt.

Komplexiteten i de frågor och problem som politikerna ställs inför
har ständigt ökat. Detta ställer stora krav på tidskrävande analys och
koordinering av beslut från olika sakområden.

Demokratin bör uppfattas som en uppgift som ständigt söker sin
lösning, men när vi nu är inne i en intemationaliseringsperiod består det
demokratiska problemet i att utvecklingen accelererar så snabbt att de
nationella institutionerna har svårt att bringas i samklang med det höga
tempot.

Utländska finansiella aktörer och internationella byråkratier, som är
mindre disponerade för ett offentligt samtal, har fått ökad makt. Tankar
har framförts om att internationaliseringen kan medföra en risk för
politisk tystnad och att den politiska makten anonymiseras.

Den moderna demokratins problem framstår sålunda i vissa avseen-
den som den intemationaliserade demokratins problem. Hur effektiv
den fortsatta problemlösningen kommer att bli avgörs bl.a. i denna
kammare. Frågan är om en ny, till den intemationaliserade demokratin
anpassad parlamentarisk doktrin kan utformas som är både realistisk
och opitimistisk. För om det optimistiska tänkandet överges kommer
uttrycket demokratins kris att bli en otillräcklig verklighetsbeskrivning.
Och om vi inte drar de nödvändiga slutsatserna av de nya villkor som
gäller under ett dramatiskt skede i demokratins historia, kommer de
pessimister som varnade för vissa negativa tendenser efter hand att
framstå som mer realistiska än optimisterna.

Den demokratiska reformismen har ansetts vittna om just realism
eftersom den är erfarenhetsbaserad. Ett fundamentalt element i rätts-
statsidén är att statsmakten och dess aktiviteter är förutsägbara. Kon-
sekvenserna av olika politiska beslut skall vara tydliga för medborgar-
na. Om förutsägbarheten sviktar är det ett allvarligt memento för de-
mokratin.

De enskilda staternas framtidsbedömningar har enligt min mening
hittills i alltför stor utsträckning baserats på inomnationella erfarenhe-
ter. Betraktat i ett historiskt perspektiv domineras de enskilda staternas
prognosunderlag av egna, nationella erfarenheter. I den intemationali-
serade demokratin är emellertid denna kunskapsbas helt otillräcklig.

De politiska frågorna blir allt svårare att analysera enbart i inrikes-
politiska termer och många problem kan endast lösas om de hanteras på
överstatlig nivå.

Nu krävs en syntes av nationella och internationella erfarenheter.
Jag tror att det finns kunskaper att hämta från utrikespolitikens område
som kommer att bli allt viktigare efter hand som internationaliseringen
fortsätter och tidigare inrikespolitiska frågor får internationella dimen-
sioner.

Jag tror också att vissa erfarenheter från den internationella storpo-
litiken i någon mån kan verka inspirerande på de nationella parlamen-
tarikernas arbete.

Tillåt mig att ge några exempel. Jag börjar med en samstämmig er-
farenhet från det svenska riksdagsarbetet och den internationella politi-
ken. Jag tänker på förhandlingarnas centrala roll i nästan all politik.

Den svenska demokratin är en förhandlingsdemokrati och den
svenska riksdagen är ett förhandlande parlament. En skicklig svensk
parlamentariker är en god förhandlare. Jag delar den danske statsveta-
ren Alf Ross uppfattning att förstahandsmålet i en demokrati är att
förhandla, diskutera och debattera för att på så sätt nå fram till en ge-
mensam uppfattning. Dialog och kompromisser verkar samlande, ma-
joritetsavgöranden splittrande. Omröstning och majoritetsbeslut bör
betraktas som en nödfallsutväg. I valet mellan att votera eller förhandla
bör man enligt min mening välja att förhandla. Skickliga förhandlare
bör se till att majoritetens diktatur ersätts med ett sofistikerat och gene-
röst minoritetsskydd.

Förhandlingsinslaget i politiken förstärks genom internationalise-
ringen. Den främsta orsaken är den utrikespolitisering av tidigare inri-
kespolitiska frågor som ägt rum och äger rum.

Oavsett de övemationella politiska arrangemang som svenska folket
bestämmer sig för i höst kommer Sverige att ständigt befinna sig i
internationella förhandlingar, förhandlingar som på ett utmärkt sätt
illustrerar hur olika metoder kan överbrygga djupgående klyftor mellan
olika politiska traditioner.

I den internationella politiken är förhandlingars värde som konflikt-
lösningsinstrument och som grund för vidare samarbete tydligt. Alva
Myrdal hävdade en gång att internationella förhandlingar egentligen
aldrig kan misslyckas, därför att oavsett om förhandlingarna ger några
mera substantiella resultat, kan den kontakt som förhandlingarna ger
bidra till ny information och kunskap.

Tanken är att varje effektiv dialog förutsätter gemensam kunskap
som annars sannolikt blir fördold, kunskaper som efter hand kan spri-
das till medborgarna. Här ser man ett tydligt och intressant samband
mellan förhandlingar och det offentliga demokratiska samtalet.

Erfarenheterna från decenniers internationella förhandlingar visar
att det faktiskt går att nå överenskommelser också mellan ideologiskt
sett djupt oeniga förhandlingsparter.

Efter att under decennier ha prövat förhandlingsstrategier som inte
befrämjade en dialog utan hade ett dominant inslag av konfrontation,
ackompanjerad av offentlig, stundtals aggressiv propaganda, fann hu-
vudaktörerna i den internationella politiken under det kalla krigets
slutskede efter hand mera konstruktiva linjer. Man upptäckte att rituella
konflikter hade ett alltför högt politiskt pris.

När ett gemensamt behov av överenskommelser uppstod, var de
nationella beslutsorganen och hemmaopinionen inte alltid villiga att

Prot. 1994/95:2

4 oktober

Prot. 1994/95:2

4 oktober

göra eftergifter, eftersom den öppna propagandan gjort att hotbilden av
motparten dominerade.

Alltför långa perioder av sekretessomgärdade förhandlingar ledde
ibland till ett rutinmässigt ointresse för förhandlingarna hos hemmao-
pinionen. Risken att stödet uteblev för etablerade förhandlingspositio-
ner och resultat var påtaglig.

Det är svårt att finna exempel på framgångsrika politiska förhand-
lingar - nationella eller internationella - som hela tiden äger rum i
offentlighetens ljus. Men erfarenheterna säger också att detta är en
insikt som måste balanseras mot att villkoret för en lyckosam förhand-
ling förutsätter opinionsstöd. En förhandlingsposition som inte är för-
ankrad internt är en bräcklig grund för överenskommelser. Slutsatsen
blir att politiskt tålamod och tolerans är bra för demokratin. Långvarig
politisk tystnad är ett hot mot demokratin.

De internationella förhandlingarna ger vidare vid handen att ett för-
handlingsresultat som inte ger utrymme för framtida förändringar är ett
- åtminstone ur demokratisk synvinkel - dåligt resultat. Ingångna
kompromisser bör ha en viss flexibilitet, vad gäller både tillämpningen
och beredskapen för framtida förändringar. Erfarenheterna visar också:

att krav på samtidiga och likvärdiga eftergifter inte sällan blockerar
förhandlingarna och att sådana krav inte heller är nödvändiga,

att brott mot även informella överenskommelser skadar trovärdighe-
ten under lång tid,

att politikens förutsägbarhet kan öka genom att internationella avtal
och överenskommelser ingås - insikten om många nationalstaters öm-
sesidiga beroenden driver fram övemationella beslut, vars uppgift bl.a.
är att så långt som möjligt garantera politikens förutsägbarhet - samt

att små stater genom samarbete med andra stater, vars intressen
man delar inom ramen för flerpartsförhandlingar, kan utöva ett större
inflytande än man kan göra på egen hand. Detta har t.ex. varit tydligt på
nedrustningens område.

Efter det kalla krigets slut och efter det att den nationella politiken
alltmer intemationaliserats har utövandet av idémakt på den internatio-
nella arenan blivit en ännu intressantare möjlighet än tidigare. Idéers
styrka och originalitet har blivit än mer betydelsefulla.

Om debatt och diskussion får ett större spelrum kan mindre stater
undvika att en mera materiellt betingad maktutövning tillåts dominera.
Utvecklingen är positiv för de demokratiska småstaterna, eftersom
makt i internationell politik tidigare i stor utsträckning definierats i
militära och säkerhetspolitiska termer. Idémakten får nu sin chans.

Vilka slutsatser kan då de nationella parlamentarikerna dra utifrån
den samlade nationella och internationella erfarenheten, och hur ser en
intemationaliserad parlamentarisk doktrin ut?

Den realistiske optimisten ser nya möjligheter, men en beständig
optimism bygger på att demokratins företrädare identifierar de problem
som kan uppstå till följd av internationaliseringen och att de vågar
angripa problemen. Ett synsätt som inte omfattar denna insikt är orea-

listiskt. Den realistiske optimisten vet att demokratin ständigt måste
återerövras. Lika farligt som det är att förneka problemen, lika riskfyllt
är det att kapitulera inför svårigheterna.

Doktrinen bör lämna utrymme för organiserade och etablerade for-
mer för samråd. Samrådsförfarandet i parlamentet bör syfta till en
politik som leder till breda majoritetspositioner, främst i de intematio-
naliserade sakfrågorna. Den gångna mandatperioden har påvisat beho-
vet av samråd över blockgränsema, men också nackdelarna med ett
improviserat samråd som inleds först efter det att en kris uppstått.

Ett regelbundet samrådsförfarande kan bidra till ett gemensamt,
reellt ansvarstagande under lång tid och underlätta reaktionen på för-
ändringar och aktioner för att åstadkomma förändringar. Dödlägen
måste kunna brytas när kriserna kommer. Ett sådant samrådsförfarande
skulle kunna säkerställa att berörda parter får adekvat och likvärdig
information som underlag för sina beslut.

Då segern över kommunismen analyserades antogs att den fria
marknadsekonomin och demokratin var en relativt harmonisk och sam-
verkande kombination. Men det är uppenbart att vissa disharmonier har
kunnat noteras under senare år. De beslutssystem som tänktes komplet-
tera varandra verkar stundtals i stället konkurrera med varandra.

När politikens företrädare önskar stabilitet kan marknadens - inte
sällan anonyma - företrädare, i en fullt legitim ambition, vilja åstad-
komma variationer i den politiska utvecklingen. Det kanske värsta
scenariot för finansmarknadens aktörer är stillastående. Det önskvärda
är upp- och nedgångar. När politiska förändringar debuterar eller förut-
spås - t.ex. i samband med att opinionsundersökningar presenteras-
kan detta i vissa fall t.o.m. leda till kalkylerade överreaktioner. Det som
är legitimt och rationellt för de ekonomiska aktörerna blir en störning
för politikerna i ansvarsposition.

Skillnaderna mellan privat och offentlig makt är ännu stora. Politi-
kens territoriella bundenhet är fortfarande betydande. Politikernas för-
måga att hålla ett högt beslutstempo är betydligt sämre än de ekono-
miska aktörernas.

Hur kan då spänningarna mellan de två beslutskulturema förmås att
minska? Hur kan en större intressegemenskap uppnås? För att parla-
mentarikerna skall få tillfälle att informera om politikens villkor krävs
att kontakterna med de politiska intressenterna från näringsliv och
finansvärld intensifieras och organiseras på ett bättre sätt. Ett fastare
organiserat samrådsförfarande bör arrangeras även i detta sammanhang
så att beredskapen att reagera snabbare i akuta, tidspressade situationer
ökar.

Politikens kvalitet kommer i allt större utsträckning att vara beting-
ad av hur väl parlamentarikerna lyckas möta oväntade händelser.

Genom ett sådant samrådsförfarande skapas dessutom ett viktigt
utbildningstillfälle i politik. Förhandlingskonsten förfinas genom att
olika förhandlingstraditioner möts, samtidigt som förståelsen för politi-
kens förutsättningar ökar. En gemensam kunskapsbas underlättar par-

Prot. 1994/95:2

4 oktober

Prot. 1994/95:2

4 oktober

lamentarikemas arbete med att åstadkomma politisk kraftsamling och
snabbare reaktioner. Slutsatsen bör bli att en intemationaliserad parla-
mentarisk doktrin också bör omfatta ett pedagogiskt uppdrag.

Uppgiften är att redogöra för de villkor som gäller för det parlamen-
tariska arbetet, att påminna om att komplexa sakfrågor noggrant måste
utredas och folkopinioner informeras och tillåtas reagera, att förklara
att demokratisk politik kräver tid och eftertanke och att snabba beslut
och forcerade beslutsprocesser inte alltid är av godo i politiken utan kan
leda till dåliga resultat och beslut.

Den traditionella svenska demokratins signum har varit kompromis-
sens centrala position i politiken. Kompromissförfarandet kommer
under den fortsatta internationaliseringen att få en ytterligare förstärkt
roll. Övemationellt beslutsfattande stimulerar kompromissbenägenhe-
ten, och Sverige har inte sällan spelat rollen som den internationella
politikens kompromissarie och medlare. När Sverige nu i snabb takt
intemationaliseras är både de nationella och de internationella förhand-
lingserfarenhetema av betydande värde.

Det framstår som en viktig pedagogisk uppgift för parlamentariker-
na att återigen hävda kompromissens värde. Det behövs mer av saklig
argumentation som formar internationellt slagkraftiga kompromisser
och mindre av alltför hårt vinklade propagandistiska budskap som för-
svårar och fördröjer de ofrånkomliga kompromisserna. Ambitionen bör
vara att öka politikens trovärdighet och legitimitet genom att låta det
politiska budskapet närma sig det förväntade beslutet. Låt mig erinra
om ett engelskt uttryck som lyder:

”If men cannot practice compromise themselves, they become vic-
tims of its practice upon them by others - men either compromise or
get compromised.”

Internationaliseringen aktualiserar enligt min mening behovet av en
ytterligare vitalisering av riksdagsdebatten. Riksdagens opinionsbildan-
de roll bör över huvud taget stärkas ytterligare. Debatten skall garantera
att den politiska tystnaden inte tillåts dominera under tiden som över-
nationella beslutsprocesser pågår.

Det är viktigt med en tidig och förutseende ideologisk debatt och en
sakpolitisk positionering i riksdagen så att svenska argument kan debu-
tera tidigt i övemationella beslutsprocesser.

Ett modernt, intemationaliserat politiskt ledarskap förutsätter att
parlamentarikerna i större utsträckning fungerar på det internationella
planet som idémaktsföreträdare. Det är också viktigt att medborgarna
informeras om betydelsen av parlamentarikernas internationella verk-
samhet.

Hur utvecklad den svenska intemationaliserade demokratin kommer
att vara år 2000 är beroende av i vilken mån det går att upprätta en
konstruktiv balans mellan behovet av samförstånd och behovet av öp-
pen kritik och debatt. Båda behoven berör den demokratiska politikens
legitimitet.

Uppgiften är att fullt ut återupprätta den demokratiska optimismen.
(Applåder)

3 § Ceremonin avslutades kl. 14.48.

Vid protokollet

GUNNAR GRENFORS

/Barbro Nordström

Prot. 1994/95:2

4 oktober

Prot. 1994/95:2

4 oktober

Program för öppnandet av riksmötet 1994/95
tisdagen den 4 oktober 1994 kl. 14.00

Musik under samlingen

Lunds studentsångare framför
Bröllopsmarch
ur Bondbröllop av August Söderman
Linnékvintetten framför

Danses Hungroises
Av Ferenc Farkas

FANFAR

KUNGSSÅNGEN

Lunds studentsångare framför

På fjället i sol

Text och musik:

Wilhelm Peterson-Berger

TALMANNEN

HANS MAJESTÄT KONUNGEN

FANFAR

Lunds studentsångare framför
tre sånger av Josef Hedar

Lundagård

Text: Adolf Anderberg

10

Regnvisan

Text: Karl Asplund

Prot. 1994/95:2

4 oktober

Generationer

Text: Ernst Josephson

Parlamentet
och den intemationaliserade demokratin

Föredrag av professor

Lars-Göran Stenelo

Lunds studentsångare framför

Kung Liljekonvalje

Text: Gustaf Fröding
Musik: David Wikander

NATIONALSÅNGEN

Linnékvintetten framfor
GRANDE MARCHE
Musik: Charles Voss

MEDVERKANDE

Fanfartrumpetare Kjell Svantes, Johan Åkervall, Leif Forss och
Kenneth Kjäll

Linnékvintetten

Lunds studentsångförening

Arméns musikkår konserterar fore riksmötets öppnande

I trapphallen medverkar Nacka musikskolas ungdomskör och
J P Nyströms

Folkdansgillet Kedjan paraderar med Sveriges landskapsfanor

11

Prot. 1994/95:2

4 oktober

Innehållsförteckning

1 § Öppnandet av riksmötet.............................................................1

Anf. 1 TALMANNEN:...........................................................1

Anf. 2 HANS MAJESTÄT KONUNGEN:.............................1

2 § Parlamentet och den intemationaliserade demokratin............3

Föredrag av professor Lars-Göran Stenelo......................................3

3§ Ceremonin avslutades kl. 14.48......................................................9

12

gotab 47540, Stockholm 1995