Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:72 Tisdagen den 15 mars
ProtokollRiksdagens protokoll 1993/94:72
Kammarens protokoll
I kammarens protokoll finns allt som sägs i kammaren nedskrivet. I protokollet står det också hur partierna har röstat. Ett snabbprotokoll publiceras ungefär sex timmar efter att dagens sista debatt i kammaren är slut. Det slutliga protokollet är färdigt efter några veckor.
Riksdagens protokoll
1993/94:72
Tisdagen den 15 mars
Kl. 14.00 -14.53
Protokoll
1993/94:72
1 § Meddelande om svar på interpellation
Till riksdagen hade inkommit följande skrivelse:
Interpellation 1993194:101
Till riksdagen
Jag har fått en interpellation med nr 1993/94:101 av Carl Fredrik Graf (m)
om pensionsregler för reservofficerare. Interpellationen kommer ej att be-
svaras inom utsatt tid på grund av tjänsteresor.
Interpellationen kommer i stället att besvaras den 16 maj.
Stockholm den 2 mars 1994
Anne Wibble
2 § Svar på fråga 1993/94:394 om arbetssituationen på vissa åklagar-
myndigheter
Anf. 1 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):
Fru talman! Magnus Persson har mot bakgrund av uppgifter om arbetsför-
hållandena inom åklagarväsendet frågat mig vilka konkreta åtgärder som jag
avser aft vidta i anledning av den uppkomna situationen vid vissa av landets
åklagarmyndigheter.
Åklagarväsendet har, liksom rättsväsendet i övrigt, ett ansträngt arbets-
läge. Ett omfattande arbete pågår emellertid för att söka komma till rätta
med en del av de problem som finns när det gäller åklagarnas arbete.
Åklagarutredningen avlämnade i augusti 1992 sitt betänkande Ett refor-
merat åklagarväsende. I det föreslogs bl.a. vidgade möjligheter för polis och
åklagare att förelägga straff och förverkande, renodling av polis- och åkla-
garrollen samt förenklingar i förundersökningsförfarandet. I betänkandet
föreslogs vidare bl.a. avkriminalisering och restriktivare åtalsregler för vissa
brottstyper och införande av särskilda restriktioner för att väcka åtal för
vissa brott.
Förslagen bereds nu i Justitiedepartementet. Längre fram i år kommer re-
geringen att lämna en proposition med förslag om att merparten av de pro-
cess- och straffrättsliga förslagen som åklagarutredningen lämnade skall ge- 1
1 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 72
Prot. 1993/94:72
15 mars 1994
nomföras. Min förhoppning är att det skall medverka till ett effektivare åkla-
garväsende, i vilket åklagaren kan koncentrera sig på de viktigaste uppgif-
terna.
Som en följd av de organisatoriska överväganden som åklagarutredningen
gjorde uppdrog regeringen i november förra året åt Riksåklagaren att bl.a.
se över indelningen i åklagardistrikt, utreda behovet av förändrad gräns-
dragning mellan olika åklagardistrikt samt ange dimensioneringsprinciper. I
uppdraget ligger även en översyn av förstärkningsverksamheten med sikte
på att den fasta åklagarorganisationen skall dimensioneras rätt för normala
förhållanden samtidigt som en effektiv vikariats- och förstärkningsverksam-
het organiseras. Uppdraget skall utföras i samarbete med överåklagarna och
redovisas senast den 1 september 1994. Syftet med uppdraget är att åstad-
komma en effektivare resursanvändning och därmed skapa bättre arbetsför-
utsättningar för åklagarna.
I årets budgetproposition föreslår regeringen att åklagarväsendet tillförs
ytterligare resurser för bekämpning av ekobrott, motsvarande 30 nya tjäns-
ter som ekoåklagare.
I budgetpropositionen föreslår regeringen även att Riksåklagaren tillförs
ytterligare medel för arbete med s.k. metodutveckling. Samtidigt redogörs
i budgetpropositionen för regeringens avsikt att omorganisera Riksåklaga-
rens kansli så att det bildas en särskild metodutvecklingsfunktion. Syftet
med det sistnämnda är att försäkra sig om att metodutvecklingen inom åkla-
garväsendet skall bedrivas med kraft. En effekt på sikt torde även här bli att
åklagararbetet kan göras mer effektivt.
Även frågorna om samverkan mellan polis och åklagare har betydelse när
det gäller effektiviteten i åklagararbetet. Dessa frågor har hög prioritet i Ju-
stitiedepartementet och hos Riksåklagaren och Rikspolisstyrelsen. Det
kommer att finnas anledning att inom kort återkomma till riksdagen i denna
fråga.
Som framgått pågår det ett intensivt arbete med att förbättra åklagarvä-
sendets arbetssituation över hela landet. Däremot kan inte regeringen vidta
konkreta åtgärder för att hjälpa enskilda åklagarmyndigheter som har det
besvärligt. Det är ett ansvar för högre myndigheter inom åklagarväsendet
att se till att underställda myndigheter kan fungera så bra som möjligt inom
den ram som finns för verksamheten.
Anf. 2 MAGNUS PERSSON (s):
Fru talman! Jag får tacka statsrådet för svaret på min fråga.
Anledningen till att jag har ställt frågan är den orimliga arbetsbelastning
som råder vid vissa lokala åklagarmyndigheter i landet. Det är naturligtvis
otillfredsställande att utredningen har fördröjts, inte minst för enskilda i
olika mål. Att finnas med i en akt och känna hotet av ett eventuellt åtal -
när och om det kommer att ske - utgör en pressande situation. Det är väl
det som har gjort att man har reagerat i de olika distrikten. Osäkerheten för
den enskilde uppfattas som djupt otillfredsställande.
Statsrådets svar är långt och i många stycken tillfredsställande. Hon säger
att regeringen kommer att lägga fram en proposition längre fram i år. Kan
statsrådet redan i dag ange ett datum? Vidare säger statsrådet att i fråga om
effektiviteten i åklagararbetet finns det anledning för regeringen att inom
kort återkomma till riksdagen. Bakgrunden är naturligtvis att antalet inkom-
mande mål till regionåklagarmyndigheterna ökat med 30 % samtidigt som
balansen ökat med 50 %. Det är väl det som många upplever som djupt otill-
fredsställande.
Kan statsrådet komplettera sitt svar med att ange ungefär när dessa förslag
skall läggas på riksdagens bord?
Anf. 3 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):
Fru talman! Som Magnus Persson säker förstår kan jag inte precisera da-
tum. Men jag har försökt att i mitt svar litet grand antyda vilka tidpunkter
det är fråga om.
När jag talar om en proposition längre fram i år, innebär det att jag inte
lovar en proposition i vår. Det bör också framgå av den propositionsförteck-
ning som finns. Här är det fråga om ett förslag som skall läggas fram till hös-
ten.
När jag däremot talar om åtgärder för att effektivisera samverkan mellan
polis och åklagare, räknar jag med att i den del lagändringar krävs - här finns
mycket som kan göras utan lagändringar - kan resultatet presenteras i form
av förslag under våren. Det är därför jag har sagt ”inom kort”.
Anf. 4 MAGNUS PERSSON (s):
Fru talman! Kommer något förslag att finnas med i kompletteringspropo-
sitionen?
Fru talman! I övrigt är jag nöjd med svaret. Jag tycker att det är bra att
man på bl.a. ADB-sidan och även på andra håll genomför effektiviseringar
för att få ned ärendebalansen till en rimlig nivå. Det är väl det vi alla efter-
strävar.
Anf. 5 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):
Fru talman! Jag sade tidigare att vi kan konstatera att en stor del av den
ökade effektiviteten som skett som en följd av den ökade samverkan mellan
polis och åklagare utgörs av ändrade arbetsmetoder och kräver därför inte
lagändringar.
En del har redan presterats och finns i verkligheten. En viktig förutsätt-
ning är att åklagarna har rätt att vara närvarande vid polisstyrelsernas sam-
manträden. Det är en viktig pusselbit i detta arbete.
Anf. 6 MAGNUS PERSSON (s):
Fru talman! Det sista noterar jag med tillfredsställelse. Vi är helt överens.
Överläggningen var härmed avslutad.
3 § Svar på fråga 1993/94:385 om rätten till umgänge med barn
Anf. 7 Statsrådet REIDUNN LAURÉN (-):
Fru talman! Ulf Eriksson har frågat mig vad regeringen tänker göra för att
svensk lagstiftning avseende icke vårdnadshavande förälders eller annan
Prot. 1993/94:72
15 mars 1994
1* Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 72
Prot. 1993/94:72
15 mars 1994
nära anhörigs rätt till skolbesök respektive umgänge med vardagskontakt
skall vara i överensstämmelse med barnkonventionens artikel 18.
Enligt artikel 18 i FN:s barnkonvention skall konventionsstaterna göra sitt
bästa för att säkerställa erkännandet av principen att båda föräldrarna har
ett gemensamt ansvar för barnets uppfostran och utveckling. Föräldrarna el-
ler, i förekommande fall, vårdnadshavaren har enligt artikeln det främsta an-
svaret för barnets uppfostran och utveckling. För föräldrarna eller vårdnads-
havaren skall därvid barnets bästa komma i främsta rummet. Konventions-
statema åläggs att ge lämpligt bistånd till föräldrar och vårdnadshavare då de
fullgör sitt ansvar för barnets uppfostran. Konventionsstaterna skall därvid
säkerställa utvecklingen av institutioner, inrättningar och serviceorgan för
vård av barn. Vidare skall konventionsstaterna vidta alla lämpliga åtgärder
för att säkerställa att ett barn till förvärvsarbetande föräldrar har rätt att åt-
njuta den barnomsorg som barnet har rätt till.
Inför Sveriges ratificering av barnkonventionen gjordes en grundlig ge-
nomgång av vår inhemska lagstiftning i syfte att utröna om den stod i över-
ensstämmelse med konventionen (se prop. 1989/90:107). Vid den genom-
gången kunde man konstatera att artikel 18 inte behövde föranleda någon
lagändring. Det har därefter inte inträffat någonting som ger mig anledning
att ifrågasätta den bedömningen.
Anf. 8 ULF ERIKSSON (nyd):
Fru talman! Jag tackar statsrådet för det utförliga svaret. Jag vill komplet-
tera frågan litet när det gäller artikel 18 i barnkonventionen vad avser bar-
nets rätt till sitt ursprung, dvs. till bägge sina föräldrar. Jag undrar om kon-
ventionen på något sätt påverkat svensk lagstiftning när det gäller icke vård-
nadshavares rätt att ta del av sina barns prestationer, t.ex. genom skolbesök,
besök på förskola m.m. Vi båda förde en diskussion i delvis samma ärende
för något år sedan. Kanske kan jag få en något utförligare utläggning om
detta än den som redan gjorts.
Anf. 9 Statsrådet REIDUNN LAURÉN (-):
Fru talman! FN:s kommitté för barnens rättigheter granskade i januari
1993 en svensk rapport om hur Sverige har efterlevt barnkonventionen, och
vid den granskningen fann kommittén inte anledning till anmärkning mot
svensk lagstiftning i de hänseenden som vi nu talar om. Svaret på Ulf Eriks-
sons fråga är alltså att ingen ändring av lagstiftningen har föranletts efter ja-
nuari 1993.
Den svenska lagstiftningen har liksom barnkonventionen satt barnets
bästa i centrum, och det är det som genomsyrar all lagstiftning beträffande
barnens rättigheter i Sverige. Jag kan förstå Ulf Erikssons engagemang i
denna fråga. Det bottnar förmodligen i negativa erfarenheter som vissa um-
gängesföräldrar har gjort. Separationer är smärtsamma, kanske mest för
barnen, och det är också därför som lagstiftaren ansett att det är just barnens
rätt som skall sättas i främsta rummet.
Som framkom vid vår tidigare genomgång skall i första hand föräldrarna
gemensamt ha vårdnaden. Men om så inte kan ske, är det vårdnadshavaren
som har rättigheterna beträffande barnet.
Anf. 10 ULF ERIKSSON (nyd):
Fru talman! Jag tackar Reidunn Laurén även för detta svar. Man kan gå
vidare i detta sammanhang och även tala om mormoders och farmoders rätt
till skolbesök osv. Vi berörde också detta förra gången. Jag är inte själv verk-
sam i den förening som engagerat sig i dessa frågor, men den har tagit kon-
takt med mig. Man vill gärna ha så uttömmande svar som möjligt. Jag vill
därför fortsätta med en fråga om hur FN-konventionen påverkar den övriga
släktens och övriga nära anhörigas möjligheter att t.ex. informera sig om
barnens utbildning.
Anf. 11 Statsrådet REIDUNN LAURÉN (-):
Fru talman! Som jag sade är det i första hand vårdnadshavaren som be-
stämmer över barnet. Om far- eller morföräldrar så att säga på den andra
sidan vill ha kontakt med barnet, får de i första hand träffa en överenskom-
melse med vårdnadshavaren. Om det visar sig att den vårdnadshavande för-
äldern inte är så tillmötesgående som man kan förvänta sig eller inte utövar
vårdnaden på det sätt som man kan förvänta sig, har faktiskt umgängesföräl-
dern en möjlighet att få vårdnadshavarens beslut prövat av domstol.
Om någon annan än en umgängesförälder inte vill nöja sig med vad vård-
nadshavaren har beslutat, kan inte denna anhöriga vända sig till domstol di-
rekt, utan får i så fall gå genom socialnämnden. Barnkonventionen har alltså
inte påverkat svensk lagstiftning i det här avseendet. Man har ansett att
svensk lagstiftning på denna punkt överensstämmer med barnkonventionen.
Anf. 12 ULF ERIKSSON (nyd):
Fru talman! Jag vill tacka statsrådet Laurén för ett uttömmande och bra
svar. Jag tycker att det är viktigt att nu år 1994, som är FN:s familjeår, ställa
sådana här frågor. Det är alltid aktuellt, men nu är det extra aktuellt.
Överläggningen var härmed avslutad.
4 § Svar på fråga 1993/94:383 om flyttningsbidrag till arbetslösa
Anf. 13 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Fru talman! Magnus Persson har frågat mig om jag är beredd att föreslå
förändring av nuvarande regelverk så att flyttningsbidrag i form av bohagst-
ransport återinförs i syfte att öka rörligheten bland de arbetslösa.
Denna fråga ligger redan på riksdagens bord. Jag avvaktar riksdagens be-
slut.
Anf. 14 MAGNUS PERSSON (s):
Fru talman! Jag får tacka statsrådet för svaret på min framställda fråga.
Regeringen begärde i kompletteringspropositionen år 1993 ett bemyndi-
gande från riksdagen att genomföra en förändring av flyttningsbidraget, men
jag tror inte, fru talman, att någon hade tänkt sig att statsrådet med ett
penndrag skulle avskaffa detta viktiga bidrag. Nu är skadan redan skedd,
och vi kan i efterhand konstatera att det var ett förhastat beslut som Börje
Prot. 1993/94:72
15 mars 1994
Prot. 1993/94:72
15 mars 1994
Hörnlund tog. Det resulterade i författningen SFS 1994:7, där det konstate-
ras att bidraget upphört.
En arbetslös som nu drabbas av arbetslöshet under sex månader får vid-
kännas ett inkomstbortfall om 15 000 kr, och efter tolv månader har det stigit
till 30 000 kr. Som lök på laxen tillkommer att man, om man får ett jobb långt
från hemorten, själv skall bekosta flyttningen. Jag tycker att statsrådet, med
bortseende från prestigen, redan i dag borde säga att det är fråga om ett miss-
tag.
Jag vill också fråga om regeringen är för en rörlighet på arbetsmarknaden
och om i så fall Böije Hörnlund som arbetsmarknadsminister delar den upp-
fattning som de andra i regeringen har om rörligheten på arbetsmarknaden.
Många arbetsförmedlare ute i krokarna tycker att nu rådande förhållanden
är felaktiga och vill ha en annan tingens ordning redan i dag.
Fru talman! Svaret var kort, och jag tycker att Böije Hörnlund redan i dag
hade kunnat säga att han gjorde ett misstag och att han nu är beredd att låta
riksdagen ändra på detta. Det hade varit litet hederligare i den allmänna vil-
lervallan.
Anf. 15 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Fru talman! Efter 15 år i denna kammare har jag en mycket stor respekt
för riksdagen och dess beslutsfattande. Flyttningsbidrag har i huvudsak an-
vänts för personer som flyttar till orter där det har rått brist på arbetskraft.
Tyvärr har vi inte det läget i dag, utan det finns gott om lämpliga kandidater
på nästan alla orter.
Det gäller här ett sparförslag, och alla sparförslag är smärtsamma. Inneva-
rande budgetår beräknas staten låna upp så mycket pengar att det motsvarar
i runt tal 60 000-65 000 kr per arbetande svensk. På dessa pengar utgår ränta,
och lånen skall betalas tillbaka. Detta har lett till smärtsamma besparingar
och till krav på vissa statliga inkomstförstärkningar, och detta får vi leva med
framöver. Vi måste dessutom komma tillbaka till en fullgod arbetsmarknad
för att klara våra stora underskott.
Anf. 16 MAGNUS PERSSON (s):
Fru talman! För arbetsförmedlarnas och inte minst för de arbetslösas skull
borde Böije Hörnlund i dag ha sagt att han begått ett misstag. Det finns fak-
tiskt arbetslösa på bruksorterna hemma i Värmland samtidigt som det både
i Kristianstads län och i Värmlands län lokalt finns ett sug efter arbetskraft.
Från arbetsförmedlingshåll sägs att man hade kunnat ge vissa personer jobb
om flyttningsbidragen hade funnits kvar.
Det är också beklagligt, fru talman, att detta drabbar de svaga grupperna.
Det är de svaga och utsatta som får stryk, eftersom de inte har de 10 000-
15 000 kronor som behövs för att flytta, t.ex. från Hagfors till Landskrona
eller Karlskrona.
Det var ett kortsiktigt beslut. Det är kortsynt och snårigt, och det finns
all anledning att hoppas att en riksdagsmajoritet kommer att ändra det. Det
handlar om nålpengar, fru talman och herr statsråd. Flyttningsbidragen är
bara en liten del i arbetsmarknadsbudgeten.
Överläggningen var härmed avslutad.
5 § Svar på fråga 1993/94:370 om anställningsförfarandet vid skogs-
vårdsstyrelserna
Anf. 17 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):
Fru talman! Margareta Israelsson har frågat mig om jag ämnar vidta någon
åtgärd för att decentralisera anställningsförfarandet vid skogsvårdsstyrel-
serna.
Sedan skogsvårdsstyrelserna förstatligades 1981 är Skogsstyrelsen chefs-
myndighet för styrelserna. Skogsstyrelsen har det samlade budgetansvaret
inför regeringen för hela skogsvårdsorganisationen.
Tillsättningen av tjänster regleras i regeringens instruktion för skogsvårds-
organisationen. Enligt instruktionen tillsätter regeringen cheferna för Skogs-
styrelsen och skogsvårdsstyrelserna. Vidare tillsätter regeringen cheferna för
Skogsstyrelsens huvudenheter. Övriga tjänstetillsättningar har delegerats till
Skogsstyrelsen med rätt att delegera vidare till skogsvårdsstyrelserna. Skogs-
styrelsen har sedan flera år delegerat till skogsvårdsstyrelserna att tillsätta
samtliga tjänster utom dem som chef för huvudenhet.
Besluten om tillsättning av chefstjänster har stor ekonomisk betydelse.
Därför tas besluten om delegering på nivåer som överensstämmer med var
budgetansvaret ligger. Jag har för närvarande ingen avsikt att föreslå rege-
ringen någon ändring i denna ordning.
Då Margareta Israelsson, som framställt frågan, anmält att hon var för-
hindrad att närvara vid sammanträdet, medgav talmannen att Göran Mag-
nusson i stället fick delta i överläggningen.
Anf. 18 GÖRAN MAGNUSSON (s):
Fru talman! Jag ber att få tacka statsrådet för svaret.
Av det framgår att läget inte är lika centraliserat som man kunde få intryck
av när man läste själva instruktionen. Det är alltså bra att Skogsstyrelsen har
tagit tillfället i akt att decentralisera en del av tjänstetillsättningarna.
Eftersom tjänstetillsättningarna styrs av var budgetansvaret ligger, skulle
jag dock vilja fråga statsrådet om det inte vore på tiden att man också inom
denna statliga verksamhet diskuterade ett mer decentraliserat budgetansvar,
t.ex. till skogsvårdsstyrelserna. Då skulle man där kunna tillsätta tjänsterna
som chef för huvudenhet.
Anf. 19 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):
Fru talman! Jag tror att det system som vi har tillämpat har fungerat väl.
Regeringen, Skogsstyrelsen och skogsvårdsstyrelserna har alltså möjlighet
att decentralisera. Naturligtvis är det rimligt att man vill flytta budgetansva-
ret så långt ned som möjligt.
Jag tror att vi för närvarande har en ganska god ordning i det samman-
hanget. Nu pågår dock en betydande förändring inom Skogsstyrelsen. Frö-
och plantverksamheten skiljs ut, och därmed blir Skogsstyrelsen en något
mindre organisation.
Vad det kommer att leda till i fortsatt decentralisering är svårt att bedöma.
Prot. 1993/94:72
15 mars 1994
Prot. 1993/94:72 Men jag vill inte utesluta att man kan gå vidare på olika områden med att
15 mars 1994 förenkla och flytta ned ansvar.
Anf. 20 GÖRAN MAGNUSSON (s):
Fru talman! Det är bra att statsrådet uttalar sig på det sättet. Under flera
år har det skett en decentralisering av budgetansvaren och därmed också av
ansvaret för tjänstetillsättningar och det faktiska resultatet av olika enheters
verksamheter. I en sådan tid tycker jag att det är angeläget att man också
inom den här sektorn följer upp det med ett decentraliserat budgetansvar
och följaktligen också ett ansvar för tjänstetillsättningarna på regional nivå.
Överläggningen var härmed avslutad.
6 § Svar på fråga 1993/94:386 om spekulation i skogsfastigheter m.m.
Anf. 21 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):
Fru talman! John Andersson har frågat mig om jag tänker vidta några åt-
gärder som förhindrar spekulation i och skövling av skogsfastigheter.
John Andersson anför att det på många håll händer att förvärvstillstånd
erhålls i glesbygd utan att bosättning sker på fastigheten.
Riksdagen beslutade våren 1991 om en omfattande avreglering av jordför-
värvslagen. Samtidigt förstärktes lagstiftningen kraftigt som regionalpoli-
tiskt instrument, och reglerna om prisprövning togs bort. Ambitionen i lag-
stiftningen har varit att bevaka boendet och sysselsättningen i glesbygden.
Myndigheterna kan dock bevilja förvärvstillstånd utan att det kommer till
stånd någon bosättning på egendomen. Det kan ske t.ex. om förvärvaren
inte kan flytta till egendomen eller om det inte finns några på orten bosatta
intressenter. Andra exempel är om ett vägrat tillstånd bedöms inte få någon
direkt eller påvisbar effekt på sysselsättningen i området eller om det saknas
möjlighet att vara bosatt på förvärvsegendomen.
Om myndigheterna ändå bedömer det angeläget och realistiskt att få till
stånd en varaktig inflyttning, får förvärvstillstånd vägras. Jag vill i detta sam-
manhang erinra om bestämmelserna i jordförvärvslagen i fråga om utebliven
bosättning. Om en förvärvare inte uppfyller sitt åtagande om bosättning, får
staten lösa in egendomen. Länsstyrelsen skall genast anmäla till Jordbruks-
verket om det föreligger förutsättningar för att lösa egendomen.
När det gäller awerkningsreglerna i skogsvårdslagstiftningen har inga
större förändringar skett den 1 januari i år, då de nya bestämelserna trädde
i kraft. På brukningsenheter som är större än 100 ha får inte mer än 50 % av
arealen bestå av kalmark eller skog under 20 år. För brukningsenheter som
är större än 1 000 ha gäller ytterligare begränsningar. Möjligheterna att få
undantag från dessa begränsningar är mycket små. För de allra minsta bruk-
ningsenheterna finns det inte och fanns inte heller tidigare några begräns-
ningar för slutavverkningarnas omfattning.
Jag anser att man ännu inte kan dra slutsatsen att jordförvärvslagen behö-
ver ändras. Om myndigheternas rättstillämpning i ett något längre perspek-
tiv skulle tyda på behov av översyn av lagstiftningen, är jag beredd att på
nytt diskutera frågan.
Anf. 22 JOHN ANDERSSON (-):
Herr talman! Jag vill tacka jordbruksministern för svaret. Det var positivt
i den meningen att jordbruksministern är beredd att åter diskutera frågan
och att han trots allt anser att det finns vissa saker som bör följas uppmärk-
samt.
Jag hade inte tänkt diskutera enskilda fall, men klart är att det finns gott
om reportage och tidningsartiklar som handlar om olika affärer. Det kan
gälla alltifrån personer som inte uppfyller löftena som gavs då fastigheten
förvärvades till rena kriminella handlingar, då personer sticker utomlands
med pengar osv.
Detta väcker oro på många håll. Även när det finns intresse på orten av
att förvärva fastigheter kan någon komma utifrån och förvärva fastigheten
mot löfte om att bosätta sig på fastigheten inom ett år. Men på ett år hinner
man avverka fastigheten, och sedan kan man åka därifrån eller göra vad som
helst med fastigheten. Det är ingen större tröst för en intressent boende i
byn att staten löser in fastigheten sedan den blivit kalawerkad.
Jag vet att detta är svårt och att meningen var att liberalisera lagstift-
ningen. Men i de fall det finns krav på inflyttning undrar jag om det inte
skulle vara möjligt att inte tillåta avverkning av fastigheten förrän förvärva-
ren har visat att han menar allvar. Kravet på inflyttning bör inte vara att man
måste bo på själva fastigheten, däremot kanske på orten. Enbart ett löfte
om bosättning tycker jag är för vagt, men det går tydligen hem hos lantbruks-
enheterna.
Att man har dessutom har sänkt slutawerkningsåldem ganska mycket un-
derlättar kalavverkning av fastigheter.
Anf. 23 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):
Herr talman! Den avreglering som kom till stånd 1990 har i många fall
visat sig ändamålsenlig. I de allra flesta fall har den fungerat bra. Jag vill
upprepa det jag sade i mitt första anförande, nämligen att man får medge
förvärvstillstånd om det finns särskilda skäl. Man behöver inte vägra för-
värvstillstånd. Den här lagen är inte alltid tvingande. Principen i lagen är
ändå att vi skall se till att få bosättning och sysselsättning på orten. Det måste
vara huvudmålet. Jag förstår att det också är John Anderssons ambition när
han tar upp dessa frågor.
John Andersson undrar om löftet att bosätta sig inte skulle kunna inne-
bära att man mister rätten till avverkning under det första året. Det är en
frågeställning som naturligtvis kan diskuteras i särskild ordning. Jag kan för-
stå bakgrunden till den synpunkten. Jag vågar inte här och nu ge något om-
döme om den. Det kan uppstå problem med att ha ett särskilt system för
just den här typen av förvärv. I många sammanhang är det angeläget för en
förvärvare att göra avverkningar förhållandevis snabbt även om förvärvet är
gjort i god mening.
Prot. 1993/94:72
15 mars 1994
Prot. 1993/94:72
15 mars 1994
10
Anf. 24 JOHN ANDERSSON (-):
Herr talman! Enligt de upplysningar jag har fått från olika håll har folk
ute i byarna inget emot att det flyttar in folk som får förvärva dessa skogsfas-
tigheter. Det var ju lagstiftarens mening. Man tog ut det här området och
satte upp särskilda villkor för det. Men syftet förfelasju om det är möjligt
att kringå denna bestämmelse på allehanda vis för den som enbart är ute
efter att ta ut de ekonomiska fördelar som finns. Detta retar folk. Jag har
hört många som säger att man borde ta bort den särskilda bestämmelsen för
det inre stödområdet eftersom det synes vara så svårt att reglera hanteringen
av dessa fastigheter. Jag blir mycket skrämd när jag ser artiklarna i tidning-
arna.
Anf. 25 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):
Herr talman! Det förefaller som om John Andersson nu är inne på tanken
att man skulle ta bort den här paragrafen eftersom den inte efterlevs i vissa
sammanhang. Jag ställer mig mycket tveksam till det. Jag tror att människor
i de allra flesta fall upplever att detta är ett krav som är ställt av lagstiftaren
och som finns nertecknat i lagstiftningen. Man skall bosätta sig i dessa gles-
bygdsområden om man förvärvar en fastighet.
Samtidigt är det uppenbart att det är svårast att leva upp till detta i de
riktigt glesa glesbygderna. Det är från dessa områden som John Andersson
har hämtat en del exempel. Vi skall nog lugna oss med att ta bort den här
delen av lagstiftningen. Jag tror att den fyller en uppgift i glesbygden. Det
är viktigt att vi håller ögonen på dem som förvärvar så att de inte bara tar
fördelarna och sedan sticker, som John Andersson säger. Det är inte avsik-
ten.
Anf. 26 JOHN ANDERSSON (-):
Herr talman! Då är jordbruksministern och jag överens om att vi skall ha
kvar den här bestämmelsen. Vi får hjälpas åt att få den att fungera som det
var tänkt.
I det här sammanhanget vill jag också nämna att det inte bara är försälj-
ningen mellan fastighetsägare som det handlar om. Det handlar också om
ganska många utförsäljningar av statens mark, och även bolagsmark, i dessa
områden. Ortsbefolkningen har inte en chans. Det kommer folk utifrån som
kan bjuda mycket mer än vad man kan göra om man skall bedriva ett långsik-
tigt jordbruk med en bra ekonomi och bo på fastigheten. Man köper ett stort
kalhygge samtidigt som man köper en väl beskogad fastighet. Man slår ihop
dem och kan kalawerka hela fastigheten eftersom det räknas som en bruk-
ningsenhet om de ligger i samma kommun. Sätten och knepen är många. Jag
tror att det erfordras att Lantbruksnämndens enheter tittar på detta mycket
snabbt.
Anf. 27 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):
Herr talman! Det är bra att vi är överens om att ha kvar lagstiftningen. Vi
är också överens om att människor skall rätta sig efter den.
Den här typen av diskussioner i riksdagen visar att det finns en uppmärk-
samhet från riksdagen och regeringen på hur lagstiftningen följs. Det hjälper
till att hålla ordning på detta område. Om det sedan visar sig att det blir pro-
blem är jag beredd att se över hur detta skall hanteras i framtiden. Det sade
jag också tidigare. Alla vill vi värna om sysselsättning och bosättning i gles-
bygden.
Anf. 28 JOHN ANDERSSON (-):
Herr talman! Vi är överens om att vi skall ha kvar dessa bestämmelser. Vi
är också överens om att se över det hela om det behövs. Jag vill åter tacka
jordbruksministern. Jag tycker att det är ett positivt besked.
Överläggningen var härmed avslutad.
7 § Svar på fråga 1993/94:391 om grustäkter
Anf. 29 Statsrådet GÖREL THURDIN (c):
Herr talman! Carin Lundberg har frågat mig om jag är beredd att i Väster-
bottens län under en försöksperiod pröva ett kommunalt övertagande av
täkttillsynen med åtföljande rationalisering.
Miljö- och naturresursdepartementet bereder för närvarande en framställ-
ning från Länsstyrelsen i Västerbottens län om att de kommuner i länet som
bedriver täkttillsyn enligt naturvårdslagen under en försöksperiod skall få
viss ersättning från de statliga täktavgiftsmedlem. För sådan täkttillsyn som
kommunerna bedriver enligt miljöskyddslagens bestämmelser får kommu-
nerna redan i dag ut ersättning.
Jag delar Carin Lundbergs uppfattning om att förhållandena i norra Sve-
rige med bl.a. långa reseavstånd försvårar länsstyrelsens täkttillsyn. Emel-
lertid kan jag inte närmare kommentera frågan, eftersom den för närva-
rande är föremål för beredning inom regeringskansliet.
Anf. 30 CARIN LUNDBERG (s):
Herr talman! Jag vill först tacka statsrådet för svaret. Anledningen till att
jag ställt frågan är just att Västerbotten är ett stort län. Vi har många mil
vägar och många mil grusvägar.
I Västerbotten har man länge försökt att få en ändring till stånd, men inte
kommit fram till något resultat. T.ex. har Norsjö kommun tröttnat på att
göra jobbet gratis. De har skickat en räkning till länsstyrelsen, som i sin tur
har skickat den vidare till Miljö- och naturresursdepartementet.
Om vi fick ett kommunalt övertagande av tillsynen skulle det innebära
kortare körsträckor och lägre kostnader. Entreprenörerna skulle också få en
snabbare tillsynsservice. Det skulle bl.a. innebära att de i många fall kan
återfå sina säkerheter för efterbehandlingen snabbare.
Ministern svarar att det pågår en beredning inom departementet efter en
framställan från länsstyrelsen. Jag har fått uppgifter om att frågan har disku-
terats en längre tid. Jag skulle vilja ha en redogörelse för handläggningen
och för hur det kommer sig att frågan har diskuterats så länge utan att man
kommit fram till något resultat.
Prot. 1993/94:72
15 mars 1994
11
Prot. 1993/94:72
15 mars 1994
Anf. 31 Statsrådet GÖREL THURDIN (c):
Herr talman! Det är alldeles riktigt att det är ungefär två år sedan vi fick
in den första skrivelsen till Miljö- och naturresursdepartementet. Den kom
från det som man kallar för Samarbetsgruppen i miljö- och hälsoskyddsfrå-
gor för Torne och Kalix älvdalar. Strax efter kom Länsstyrelsen i Västerbot-
ten in med likartade önskemål. Vi skickade detta direkt till Naturvårdsver-
ket eftersom det är den myndighet som har hand om den här typen av frågor.
De tittar också på tillämpningen av lagstiftningen.
Sedan har vi haft kontakter med länsstyrelsen i ärendet. Det har också
pågått ett lagstiftningsarbete, t.ex. när det gäller miljöbalken. Vi har varit
mycket noga med att lagstiftningen inte skall bli olika i olika delar av landet
och att vi skall få en riktig koppling till miljöbalken. Det får inte bli felaktig-
heter där.
Vi har haft ytterligare kontakter med Länsstyrelsen i Västerbotten. De
har ombetts att ta fram ytterligare material. Det gäller ju att titta på vilka
vinster som kan göras och vilka kostnader var och en har. Detta har inte varit
riktigt utrett.
Så småningom har vi fått det underlaget. Finansdepartementet har haft
materialet i ett halvår på grund av de täktavgifter som går in dit. Det är alltså
en finansieringsfråga.
Nu hoppas jag att vi skall kunna lägga fram ett förslag som berör både
organisation och ekonomi och som är kopplat till möjligheter för kommu-
nerna att göra större insatser.
Anf. 32 CARIN LUNDBERG (s):
Herr talman! Jag ser fram emot att få besked i den här frågan, eftersom
den har diskuterats. Ett alternativ till att kommunerna skulle ta över är att
staten skulle höja täktavgiften. Det skulle bara behövas några ören per ton.
På så sätt skulle staten kunna få behålla sina intäkter, men man skulle också
få medel för att betala kommunerna för jobbet. Jag undrar om statsrådet
skulle kunna tänka sig ett sådant alternativ till lösning.
Anf. 33 Statsrådet GÖREL THURDIN (c):
Herr talman! Just nu undersöker vi inte möjligheten att höja täktavgif-
terna. Men vi studerar kopplingen till dessa, eftersom det ju de facto tas ut
täktavgifter.
Sedan är frågan om vad som är mer rationellt - att lägga ut kostnaden på
kommunerna eller att höja beredskapen hos länsstyrelserna. De som bor
närmare täkterna har kortare reseavstånd och därmed också lägre kostna-
der.
Alla de här delarna finns med i diskussionerna som förs inom regerings-
kansliet. Jag hoppas att frågan skall få en lösning nu i vår.
Anf. 34 CARIN LUNDBERG (s):
Herr talman! Länsstyrelsens tjänstemän har räknat ut att de skulle behöva
köra ungefär 64 000 km om de skulle sköta alla besiktningar. I kommunal
regi skulle man bara behöva köra hälften så många kilometer. I ett län som
12
är så vidsträckt som Västerbotten finns det enorma avstånd. Det råder skilda
villkor i skilda delar av landet.
Jag vill tacka så mycket för svaret. Jag är nöjd med det, och jag ser fram
emot att få ett besked så snart som möjligt.
Överläggningen var härmed avslutad.
8 § Svar på fråga 1993/94:367 om skolundervisningen i matematik
Anf. 35 Statsrådet BEATRICE ASK (m):
Herr talman! Inger Lundberg har frågat mig om jag kommer att verka för
att kursplanen i matematik beaktar djup förståelse av ämnet.
Frågan är på sätt och vis redan besvarad. Regering och riksdag har lagt
stor vikt vid att grundskolan skall koncentrera sin undervisning på att lära
ut basfärdigheter och bestående grundkunskaper. Till dessa viktiga basfär-
digheter hör utan tvekan matematik.
I den kursplan för matematik som regeringen kommer att ta ställning till
inom kort betonas vikten av att utbildningen utformas så att eleverna förstår
värdet av att behärska grundläggande matematik och får tilltro till sin för-
måga att lära sig och använda matematik. Att matematiken sätts in i ett sam-
manhang som tydliggör nyttan med ämnet är viktigt. Stor betydelse måste
också läggas vid att utveckla elevernas problemlösningsförmåga.
Av kursplanen skall framgå vilka mål eleverna skall ha uppnått vid slutet
av det femte och det nionde skolåret. Det är samma princip som för övriga
ämnen. Kommunerna har ansvar för att utbildningen har en sådan kvalitet
att varje elev också ges möjlighet att nå målen.
Det är givetvis viktigt att elever som har svårigheter ges stöd tidigt. I pro-
positionen 1992/93:220 om en ny läroplan för grundskolan framhålls vikten
av att mäta grundläggande färdigheter i att läsa, skriva och räkna redan i
årskurs 2. Genom diagnostiska prov skall lärarna få bättre möjligheter att
diagnostisera elevernas svårigheter. Sådana prov skall även förekomma i års-
kurs 7.
Anf. 36 INGER LUNDBERG (s):
Herr talman! Jag vill tacka statsrådet för svaret.
Den svenska skolans matteundervisning har utvecklats under 80-talet,
men det finns mycket kvar att göra om alla barn skall få ett verkligt intresse
för ämnet.
Barnen tycker att matteämnet är viktigt, men de tycker också att det är
svårt. Jag tror inte att jag är ensam om att ha hört ungar tycka att ämnet är
urtråkigt. Vi kommer att behöva bra mattekunskaper i framtiden, vare sig
vi jobbar inom industrin, inom omsorgen eller på högskolorna. Det finns all-
deles för många barn som är rädda för ämnet och alldeles för få som söker
sig till de naturvetenskapliga programmen.
Det är säkert brister i matematikundervisningen som gör att många barn
ser matten som ett nödvändigt ont i stället för som ett äventyr. De tvingas
ofta att plocka in siffror i formler som de har lärt sig utantill utan att förstå
Prot. 1993/94:72
15 mars 1994
13
Prot. 1993/94:72
15 mars 1994
14
varför. Det är alltid bråttom. Jag tror att man känner igen sig när man hör
att barn tycker att det är viktigare att vara bäst i matten än att verkligen för-
stå vad det handlar om.
Både svenskan och matten intar en särställning i skolan, både tidsmässigt
och som byggstenar. I svenskämnet är det självklart att barn skall få stöd
utifrån sin nivå. Många barn som saknar en riktig grund i matte får inte stöd
att bygga upp den.
Det är inte bara fråga om att vi skall prova och testa barns kunskaper.
Det är också fråga om att utveckla metoder och ha en kursplan som ställer
förståelsen i centrum, som tar hänsyn till barns olika behov, som ser sam-
band mellan matte och andra ämnen, som ger utrymme för laborationer och
som knyter an till barns vardag. Jag vill fråga statsrådet om den nya kurspla-
nen kommer att innehålla ett avsnitt för barn med särskilda behov. Kommer
laborativa arbetssätt och samverkan mellan olika ämnen att betonas?
Anf. 37 Statsrådet BEATRICE ASK (m):
Herr talman! Ja, samarbetet mellan olika ämnen som kan integreras - inte
bara med matematik - tas upp i de nya kursplanerna. Frågan om arbetsfor-
merna och nödvändigheten av att sätta in undervisningen i ett sammanhang
tas också upp i kursplanen.
När vi studerar resultaten i matematik kan vi konstatera att ungefär 90 %
av eleverna klarar att få de nödvändiga kunskaperna i matematik på högsta-
diet. Drygt hälften av eleverna tycker att undervisningen är rolig. Ganska
många anser att det är ett av de nyttigaste ämnena i skolan. Likväl har även
jag mött de synpunkter Inger Lundberg tar upp. Jag tror att de bl.a. beror
på att undervisningen är onödigt teoretiserad. Det brister när det gäller att
sätta in matematik i dess sammanhang.
Det är desto roligare att konstatera att det ute i skolorna redan nu, innan
de nya kursplanerna har kommit, bedrivs ett omfattande utvecklingsarbete
för att åstadkomma förändringar. Jag besökte vid ett tillfälle Björkhagens
lågstadium i Stockholm. Där arbetar man mycket laborativt med matemati-
kundervisningen.
På olika håll i landet finns det en rad exempel på att man försöker hitta
nya former för matematikundervisningen, vilket jag tror är bra. Det betyder
inte att vi kan vara helt nöjda, men jag tror att Inger Lundberg och jag kom-
mer att vara överens om att den nya kursplanen i matematik kommer att bli
ett stöd för den utveckling som vi båda anser vara nödvändig.
Anf. 38 INGER LUNDBERG (s):
Herr talman! Precis som Beatrice Ask har jag sett många roliga exempel
på att lärare jobbar entusiastiskt med matteämnet. Det visar sig också att
det lönar sig att utveckla metoder i ämnet. Då blir det kul, och då ser plötsligt
den unge som har känt sig dålig i ämnet att matte kan vara ett väldigt spän-
nande ämne.
Jag har haft förmånen att vara i Torsby och träffa ett par mattelärare som
har jobbat med barn som har haft det svårt på låg-, mellan- och högstadiet.
De var litet oroliga för vad som kan hända när den nya kursplanen kommer.
De undrade om det utvecklingsarbete som pågår ute i skolorna och det forsk-
nings- och utvecklingsarbete som bedrivs på lärarhögskolorna verkligen
beaktas i läroplanen. De frågade mig speciellt om den nya kursplanen skulle
innehålla något avsnitt om barn med särskilda behov.
Anf. 39 Statsrådet BEATRICE ASK (m):
Herr talman! Det glädjer mig att Inger Lundberg har träffat lärarna i
Torsby. Det har även jag gjort, och jag är mycket imponerad av deras arbete.
Jag hoppas att lärarna där kommer att finna den nya kursplanen positiv och
att de kommer att tycka att det är möjligt och viktigt att fortsätta att arbeta
som de gör med matematikundervisningen.
I Torsby tar man sig an just elever som har svårigheter. På ett mycket syste-
matiskt sätt går man tillbaka för att få reda på när problemet uppstod. En
elev kan ofta dölja problem med matematik under ganska lång tid. Men helt
plötsligt gör en elev konsekvent fel utan att läraren inser orsaken. Då har
problemet ofta uppstått på ett tidigare stadium.
Av det skälet tog jag upp de diagnostiska proven. Det är nämligen väldigt
viktigt att tidigt veta att eleverna har förstått vad det är som sker i de grund-
läggande övningarna i matematiken. Om man enbart tillgodogör sig upp-
ställningar och bara formellt kan hantera det hela, kan man nämligen få pro-
blem senare under skoltiden.
Anf. 40 INGER LUNDBERG (s):
Herr talman! Jag instämmer i det statsrådet säger om att de diagnostiska
proven är värdefulla. Jag tror att de kan vara ett stort stöd för barnen. Men
man måste hantera dem, och man måste ha en metod för att jobba med bar-
nen. Det är därför jag i kursplanen har efterlyst både det djupa, analyse-
rande arbetssättet och ett avsnitt om barn med särskilda behov.
Jag vet att statsrådet har haft frågan aktuell i ett antal veckor, och jag vet
att ett antal lärare har tryckt på. Jag hoppas att kursplanen i matte kommer
att bli bra och att det fina utvecklingsarbete som bedrivs ute i landet kommer
att kunna leda till pedagogisk utveckling.
Jag nöjer mig därför nu med detta och tackar statsrådet för svaret. Men
jag lovar att vi socialdemokrater kommer tillbaka om det inte blir en bra
kursplan i matte.
Överläggningen var härmed avslutad.
9 § Hänvisning av ärenden till utskott
Föredrogs och hänvisades
Propositionerna
1993/94:146 till konstitutionsutskottet
1993/94:154 och 155 till skatteutskottet
Prot. 1993/94:72
15 mars 1994
15
Prot. 1993/94:72
15 mars 1994
10 § Förnyad bordläggning
Föredrogs men bordlädes åter
Konstitutionsutskottets betänkanden 1993/94:KU20, KU25, KU26 och
KU31-KU34
Skatteutskottets betänkanden 1993/94:SkU22, SkU23 och SkU29
Justitieutskottets betänkanden 1993/94:JuU14-JuU16
Utrikesutskottets betänkande 1993/94:UU12
Försvarsutskottets betänkande 1993/94:FöU8
Kulturutskottets betänkanden 1993/94:KrUll och KrU13
Utbildningsutskottets betänkanden 1993/94:UbU5 och UbU6
Trafikutskottets betänkanden 1993/94:TU1 och TU12-TU16
Jordbruksutskottets betänkande 1993/94:JoU14
Arbetsmarknadsutskottets betänkanden 1993/94:AU7, AU9, AU10 och
AU20
Bostadsutskottets betänkanden 1993/94:BoU10-BoU 12
11 § Bordläggning
Anmäldes och bordlädes
Propositionerna
1993/94:135 Ungdomspolitik
1993/94:236 Vissa jordbrukspolitiska frågor
Redogörelse
1993/94: RR6 Riksdagens revisorers berättelse över granskningen av Stiftel-
sen Riksbankens Jubileumsfonds verksamhet under år 1993
Motionerna
med anledning av prop. 1993/94:162 Handel med el i konkurrens
1993/94:N17 av Bengt Kronblad och Bengt-Ola Ryttar (s)
1993/94:N18 av Bengt Kindbom (c)
1993/94:N19 av Sigge Godin (fp)
1993/94: N20 av Ulf Björklund (kds)
1993/94:N21 av Sten Svensson (m)
1993/94:N22 av Leif Marklund m.fl. (s)
1993/94:N23 av Ingvar Carlsson m.fl. (s)
1993/94:N24 av Gudrun Schyman m.fl. (v)
1993/94:N25 av Ulla Orring och Sigge Godin (fp)
1993/94:N26 av Simon Liliedahl (nyd)
Socialförsäkringsutskottets betänkande
1993/94:SfUl 1 Mottagande av asylsökande m.m.
16
12 § Anmälan om frågor
Prot. 1993/94:72
15 mars 1994
Anmäldes att följande frågor framställts
den 14 mars
1993/94:398 av Peeter Luksep (m) till utrikesministern om valet i Ukraina:
Inför valet i Ukraina den 27 mars kommer oroväckande rapporter om po-
litiskt våld. Den ledande oppositionsrörelsen Ruhhs valledare Mykhajlo
Bojtjysin kidnappades i januari och är fortfarande försvunnen. Flera av
Ruhhs kontor - däribland huvudkontoret i Kiev men även kontoren i
Odessa, Tarnopil och Tjernivtsi - har attackerats under de senaste veckorna
av okända beväpnade män. På Krim har ett par ledande krimtatarer mör-
dats.
Vilka initiativ vidtar Sverige inom t.ex. ESK för att garantera att valet går
demokratiskt till?
1993/94:399 av Magnus Persson (s) till miljöministern om byalagens ansvar
för vandringsleder m.m.:
Runt om i vårt land finns i dag många uppskattade vandringsleder och sti-
gar, där många frivilliga insatser kan inräknas. Byalagens ideella och uppoff-
rande engagemang har i många fall lyckats förena enskilda och företag till
större hänsynstagande till miljö och natur och till ett bevarande av kultur-
minnesvården. Byalag presenteras nu nya nyttjanderättsavtal av skogs-
ägarna, däribland Stora Skog som innehåller förslag om ansvar för skada ge-
nom brand eller annan skada föranledd av ledens anläggande, skötsel eller
dess nyttjande. Många byalag är förvånade över bolagets agerande och käm-
par emot förslaget med både näbbar och klor. Än värre är att förslaget allvar-
ligt inkräktar på allemansrätten och innebär ett allvarligt hot mot dess erkänt
höga status. Här åläggs ideella organisationer som med frivilliga krafter stött
och blött en rad projekt att ta ett ökat ansvar för den turism arbetsinsatserna
senare lett till. Det är en helt annan sak att kräva sektorsansvar för de företag
som kommersiellt nyttjar allemansrätten till kanoting, fjällturer etc. och de
aktiviteter som ryms inom kulturminnesvårdens område och omfattas av
allemansrätten. Det kan enligt min mening inte vara rimligt att byalagen
åläggs ett ökat ansvar för alla de människor som kommer att vandra utefter
dessa leder och stigar.
Vad tänker miljöministern göra så att allemansrätten i detta fall inte kom-
mer att hotas?
17
|
Prot. 1993/94:72 15 mars 1994 |
13 § Meddelande om muntliga frågor till regeringen den 17 mars, Anf. 41 ANDRE VICE TALMANNEN: Vid frågestunden torsdagen den 17 mars kl. 14.30 kommer följande stats- Statsminister Carl Bildt (m), socialminister Bengt Westerberg (fp), jord- Statsministern besvarar övergripande och allmänpolitiska frågor. Frå- Efter frågestunden följer som tidigare meddelats information av utrikes- 14 § Kammaren åtskildes kl. 14.53. Förhandlingarna leddes av talmannen från sammanträdets början t.o.m. 6 § anf. 21 (delvis) och Vid protokollet TOM T:SON THYBLAD |
/Barbro Nordström
18
Innehållsförteckning
Tisdagen den 15 mars
Prot. 1993/94:72
15 mars 1994
1 § Meddelande om svar på interpellation .................. 1
2 § Svar på fråga 1993/94:394 om arbetssituationen på vissa åklagar-
myndigheter ..................................... 1
Justitieminister Gun Hellsvik (m)
Magnus Persson (s)
3 § Svar på fråga 1993/94:385 om rätten till umgänge med barn .. 3
Statsrådet Reidunn Laurén (-)
Ulf Eriksson (nyd)
4 § Svar på fråga 1993/94:383 om flyttningsbidrag till arbetslösa .. 5
Arbetsmarknadsminister Börje Hörnlund (c)
Magnus Persson (s)
5 § Svar på fråga 1993/94:370 om anställningsförfarandet vid skogs-
vårdsstyrelserna ................................... 7
Jordbruksminister Karl Erik Olsson (c)
Göran Magnusson (s)
6 § Svar på fråga 1993/94:386 om spekulation i skogsfastigheter
m.m........................................... 8
Jordbruksminister Karl Erik Olsson (c)
John Andersson (-)
7 § Svar på fråga 1993/94:391 om grustäkter................. 11
Statsrådet Görel Thurdin (c)
Carin Lundberg (s)
8 § Svar på fråga 1993/94:367 om skolundervisningen i matematik 13
Statsrådet Beatrice Ask (m)
Inger Lundberg (s)
9 § Hänvisning av ärenden till utskott...................... 15
10 § Förnyad bordläggning............................... 16
11 § Bordläggning ..................................... 16
12 § Anmälan om frågor
1993/94:398 av Peeter Luksep (m) om valet i Ukraina...... 17
1993/94:399 av Magnus Persson (s) om byalagens ansvar för
vandringsleder m.m.............................. 17
13 § Meddelande om muntliga frågor till regeringen den 17 mars,
m.m........................................... 18
Andre vice talmannen
19
gotab 46301, Stockholm 1994
Kammarens protokoll
I kammarens protokoll finns allt som sägs i kammaren nedskrivet. I protokollet står det också hur partierna har röstat. Ett snabbprotokoll publiceras ungefär sex timmar efter att dagens sista debatt i kammaren är slut. Det slutliga protokollet är färdigt efter några veckor.