Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:37 Måndagen den 6 december

ProtokollRiksdagens protokoll 1993/94:37

Riksdagens protokoll
1993/94:37

Måndagen den 6 december

Kl. 12.00-12.29

Protokoll

1993/94:37

1 § Justering av protokoll

Justerades protokollen för den 29 och 30 november.

2 § Svar på interpellation 1993/94:64 om Sverige och EMU

Anf. 1 Finansminister ANNE WIBBLE (fp):

Fru talman! Gudrun Schyman har ställt tre frågor till Ulf Dinkelspiel om
Sverige och EMU. Men de har överlämnats till mig. En fråga handlar om
konsekvenser av EMU för den svenska ekonomin och två om den svenska
förhandlingspositionen rörande EMU.

Låt mig först ge en kort bakgrund och därefter inleda med att besvara frå-
gan om konsekvenserna av EMU för svensk ekonomi.

Maastrichtfördraget har nu trätt i kraft och därmed också den del av dess
regelverk som rör den ekonomiska och monetära unionen (EMU). EMU
skall enligt fördraget förverkligas stegvis. Den s.k. andra fasen - som inleds
den 1 januari 1994 - är en förberedelsefas. För deltagande i själva valuta-
unionen - tredje fasen - skall medlemsländerna kunna uppvisa en ekono-
misk stabilitet som uttrycks i ett antal överenskomna mått för inflation, rän-
tor, offentliga finanser och fast växelkurs, de s.k. konvergenskriterierna.

Såväl penning- som finanspolitik förs på nationell nivå, och det ankommer
på varje land att verka för att uppfylla de överenskomna kriterierna på stabi-
litet. En examination kommer enligt fördraget att äga rum 1996 eller 1998
för att utröna om förutsättningarna för bildandet av en valutaunion är upp-
fyllda. Så långt fördragstexten.

I realiteten har emellertid den fortsatta vägen mot valutaunionen blivit
mer osäker. Den svaga ekonomiska utvecklingen i Europa har bl.a. lett till
en kraftig försämring av de offentliga finanserna i EU-länderna. Inom växel-
kurssamarbetet ERM infördes i augusti bredare fluktuationsband, vilket i
praktiken innebär att de europeiska valutorna flyter mot varandra. Beträf-
fande kraven på sunda offentliga finanser och stabila växelkurser har förut-
sättningarna för ett tidigt uppfyllande av Maastrichtfördragets kriterier där-
med försämrats.

Det ekonomiska samarbetet i EU koncentreras i dag i hög grad på att
främja tillväxt så att den mycket höga arbetslösheten kan minskas.

Svar på
interpellationer

1 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 37

Prot. 1993/94:37

6 december 1993

Svar på
interpellationer

Gudrun Schyman frågar huruvida konsekvensanalyser gjorts om effek-
terna för svensk ekonomi av EU:s s.k. konvergenskriterier.

Konsekvenserna av ett svenskt deltagande i EU och EMU har utretts i
bl.a. Ekonomisk och monetär union (DS 1992:116) samt Ekonomiska kon-
sekvenser av ett svenskt medlemskap i EG/EU (UDH, mars 1993). Dess-
utom pågår ytterligare konsekvensutredningar. Gudrun Schymans frågor
kräver emellertid väsentliga klarlägganden, eftersom de utgår från ett allvar-
ligt missförstånd.

De krav som ställs på EU-länderna för ett deltagande i valutaunionen syf-
tar till att säkerställa långsiktig stabilitet i den ekonomiska utvecklingen i va-
lutaunionen. Kraven är under EMU:s andra fas inte tvingande utan snarare
riktmärken för medlemsländerna. Tanken bakom referensvärdet för budget-
underskottens storlek är exempelvis att statsskulden inte skall öka som andel
av BNP. Dessa riktmärken - låg inflation, låga räntor, sunda statsfinanser
och stabil växelkurs - överensstämmer med målen för regeringens ekono-
miska politik.

Gudrun Schyman tror att konvergenskraven tvingar Sverige att föra en
ekonomisk politik som vi ogillar. Det är fel. Regeringen för en ekonomisk
politik som främjar tillväxt och fler jobb samt ger en stabil bas för välfärden.
Det är samma politik som leder till att konvergenskraven uppfylls. Det går
alltså inte att skylla på EU för en politik som ger låga räntor och låga prisök-
ningar; det gör vi för att vi vill ha låga räntor och låga prisökningar, för det
ger fler jobb.

Det område där Sverige för närvarande avviker mest från ett uppfyllande
av konvergenskriterierna gäller statsfinanserna. Det är nödvändigt att redu-
cera budgetunderskottet och det statliga lånebehovet för att förhindra en
destabiliserande utveckling av statsskulden och för att stärka förtroendet för
den svenska ekonomin och den ekonomiska politiken. Detta krävs för att få
en god tillväxt, vilket i sin tur krävs för att få fler jobb och mindre arbetslös-
het. Dessa mål är Sveriges egna och har slagits fast av regering och riksdag,
helt oberoende av EU.

Regeringens mål är att i enlighet med saneringsprogrammet eliminera det
strukturella underskottet i den offentliga sektorns finanser till 1998. Denna
politik bedrivs - och kommer att bedrivas - med utgångspunkt från vad som
bäst främjar uppnåendet av en god utveckling av den svenska ekonomin,
utan sidoblickar mot EU:s konvergenskrav. Inte heller som medlem av EU
kommer Sverige därför att vara ”underordnat” några ”tvingande” krav på
den ekonomiska politiken från EU.

Låt mig därefter övergå till medlemskapsförhandlingarna om EMU. Gud-
run Schyman frågar om den svenska förhandlingspositionen innebär några
bindande undantag från Maastrichtfördragets bestämmelser.

Den svenska förhandlingspositionen rörande EMU är klar och har tidi-
gare presenterats i riksdagen. Positionen innebär att Sverige vill delta i den
framväxande ekonomiska och monetära unionen och ansluter sig till målen
för denna. Sveriges ekonomiska problem och tidvis kraftiga växclkursfluk-
tuationer samt det långsiktiga behovet av större investeringar har understru-
kit betydelsen av ett deltagande i EMU. Sverige har som litet exportbe-
roende land ett starkt intresse av stor stabilitet i valutarelationerna med sina

viktigaste handelspartner. Om en valutaunion kommer till stånd i Europa är
det därför i Sveriges intresse att delta i den i enlighet med bestämmelserna
i fördraget.

Som ett element i Maastrichtfördraget gäller att centralbankerna skall gö-
ras mer oberoende. Vilka konkreta förändringar av centralbankernas ställ-
ning som härvidlag kommer att krävas har EU ännu inte tagit ställning till.

Om Sverige kommer att delta i en tredje fas av EMU beror dels på när vi
uppfyller inträdeskraven, dels på när vi själva vill. Sverige kommer inte att
automatiskt bli medlem i den slutliga valutaunionen bara därför att vi ratifi-
cerar medlemskap i EU. När det kan bli aktuellt för Sverige att gå in i EMU:s
valutaunion, kommer de länder som ingår i EU att examinera Sverige för att
se om vi uppfyller de då gällande konvergenskraven. Uppfyller vi dessa har
vi en oavvislig rätt att vara med i valutaunionen.

Ett sådant steg kommer emellertid, som statsrådet Dinkelspiel också re-
dovisat för riksdagen, att föregås av en inhemsk beslutsprocedur. När
EMU:s tredje fas blir aktuell för Sverige kommer således frågan om ett
svenskt deltagande att behandlas av riksdagen.

Ställningstaganden med en liknande innebörd har gjorts av parlamenten
i Tyskland och Nederländerna.

Svaret på den tredje frågan, nämligen om Sverige skall kräva undantag
om EMU i anslutningsfördraget, är således nej.

Talmannen meddelade att Gudrun Schyman, som framställt interpellatio-
nen, på grund av sjukdom inte kunde ta emot svaret.

Anf. 2 BJÖRN VON DER ESCH (m):

Fru talman! Finansministern säger: Om EMU förverkligas. Tydligen har
det i alla fall uppstått vissa tvivel på om EMU kan förverkligas över huvud
taget. Man har sagt att EMU är grundförutsättningen för en europeisk
union. Om jag förstod finansministern rätt har tvivel uppstått om när detta
kan genomföras, men kanske också tvivel på om det över huvud taget är
möjligt.

Som jag ser det kan det inte inom överskådlig tid vara möjligt att slå ihop
16 olika valutor, införa en enda riksbank och därmed frånhända oss möjlig-
heten att använda räntan, som har varit ett av de kanske mest effektiva med-
len för att korrigera obalans. Vi kommer att få en enda ränta som gäller för
alla dessa 16 ekonomier. Den skall fastställas av en enda bank, ECB, som
skall ligga i Frankfurt.

Anser finansministern att detta är realistiskt? Inom vilken tid skulle man
kunna se att denna enhetsvaluta blir införd, med den bedömning som finans-
ministern kan göra i dag?

Anf. 3 HANS GÖRAN FRANCK (s):

Fru talman! Jag hade faktiskt inte tänkt ta till orda i den här debatten,
utan jag kom för att lyssna. Men eftersom interpellanten inte är här vill jag
ändå ställa ytterligare några frågor till finansministern.

Den första frågan gäller ett uttalande från EG-kommissionären

Prot. 1993/94:37

6 december 1993

Svar på
interpellationer

Prot. 1993/94:37

6 december 1993

Svar på
interpellationer

Christophersen från Danmark, som säger: Om man inte lyckas att realisera
EMU, kommer hela projektet med Europaunionen att falla.

Det är ett långtgående uttalande. Det betyder att pressen på de länder
som redan är medlemmar, liksom framför allt på de länder som nu önskar
bli medlemmar att ansluta sig till EMU, ökar. Det blir, kan man säga, inte
något reellt frivilligt val i den här situationen. Visserligen säger finansminis-
tern att det är vi själva som har valet. Men frågan är om detta inte är mer
formellt än reellt.

Det finns en annan fråga som jag tycker behöver bli mera belyst. Huvudin-
riktningen för EMU synes av allt att döma vara att hålla nere inflationen.
Det är inflationsbekämpningen som är huvudsaken. Däremot efterlyser jag
vad man verkligen vill göra åt arbetslösheten. Frågan blir då: Är det så att
man i så hög grad prioriterar inflationsbekämpningen att frågan om arbets-
lösheten trots allt blir en andrahandsfråga?

Jag har nu hört vad finansministern säger, men ändå finns det utrymme
för tvivel om det verkligen kommer att drivas en effektiv politik mot arbets-
lösheten.

Anf. 4 Finansminister ANNE WIBBLE (fp):

Fru talman! Björn von der Esch ställde, som jag uppfattade det, två frå-
gor. Den första gällde inom vilken tid som man kan tänka sig att den enhet-
liga valutan införs. Som framgår av det skriftliga svaret har det tidsschema
som finns angivet i Maastrichtfördraget i realiteten blivit mer oklart. Mera
precis än så tror jag faktiskt inte att någon egentligen kan vara. Det handlar
om att skapa vettiga förutsättningar för att det skall kunna fungera bra.

Därutöver framförde Björn von der Esch en annan synpunkt som jag
tycker var litet konstig. Han påstod nämligen att Sverige skulle frånhända
sig möjligheterna att använda räntan på ett sätt som han önskade, om vi gick
med i EMU. Jag kan bara konstatera att om det hade funnits en europeisk
centralbank förra året eller långt tidigare, tror jag att den penningpolitik som
där hade förts hade utgått från hela Europas samlade intressen när det gäller
bestämmande av räntor och liknande ting. Det hade med stor säkerhet legat i
Sveriges intresse att så hade varit fallet. Där menar jag att fördelarna mycket
starkt överväger.

Jag konstaterar med ett visst instämmmande i det Hans Göran Franck
sade, att vi här i Sverige skall ha en beslutsprocess i riksdagen innan en even-
tuell övergång till tredje fasen sker. Det har deklarerats från både statsrådet
Dinkelspiel och en rad andra, inklusive mig själv nu senast, att det skall vara
så. Det är en rätt som vi själva har och som också en del parlament har tagit
sig. Jag tycker att det är väldigt viktigt att vi slår vakt om denna vår rätt, att
vi inte låter EG eller någon annan ha någon åsikt om detta. Detta är alltså
vår rätt, det har inte någon annan med att göra. Det är en rätt som det
svenska parlamentet, och även andra, har.

De frågetecken som Hans Göran Franck mest tycktes lägga vikten vid var
huruvida man uppnår en god tillväxt och bättre sysselsättning med de ekono-
miska hjälpmedel som en ekonomisk och monetär union och även andra
samarbetsformer inom EG utgör. Jag menar att vi i mycket hög grad kan

säga att ett fortsatt utvecklat samarbete är av mycket stor betydelse för att
man skall kunna skörda frukterna av den inre marknaden.

Jag kan konstatera att denna min uppfattning synes delas av de europeiska
socialdemokraterna, som nu har lagt fram någon sorts valmanifest inför va-
len till Europaparlamentet. Man konstaterar mycket bestämt under rubri-
ken ”Skapa arbetstillfällen och skydda basen för den sociala välfärden” att
Maastrichtfördraget bidrar till att uppnå detta. Man talar särskilt om att man
därför vill ha en enhetlig valuta. Bl.a. för man fram argumentet att det är
det starkaste motmedlet mot spekulativa kapitalrörelser. Sådana får inget
utrymme alls, om länderna ha enhetliga valutor.

På denna punkt upplever jag betydande samsyn med de europeiska social-
demokraterna. Men det väsentliga i sammanhanget är ju att innan Sverige
deltar i den tredje fasen i det ekonomiska och monetära samarbetet kommer
frågan att bli föremål för diskussion och beslut här i Sveriges riksdag.

Anf. 5 HANS GÖRAN FRANCK (s):

Fru talman! Vi vet att de här frågorna inte är precis så givna. Av finansmi-
nisterns svar förstår man att den svenska regeringen i förhandlingarna inte
avser att kräva något undantag på denna punkt.

Jag vill erinra om att både Danmark och England har krävt undantag och
också fått det. Det är därför som man undrar litet grand vad det beror på att
det finns en skillnad i inställningen. Jag tycker faktiskt att finansministern
bör klargöra varför man inte kräver ett undantag här. Det skulle innebära
en betydligt bättre position för oss att ha en verklig valfrihet. Jag uppfattar
det trots allt så att den valfrihet som vi har kanske är mer formell än reell.

Jag vill också begagna det här tillfället att ta upp en fråga som har samband
med detta. Det rör sig om den finansiella situationen. Ett medlemskap för
svensk del skulle kosta ungefär 20-22 miljoner kronor per år. Vi får en
minskning av skatteinkomsterna på grund av ett eventuellt medlemskap i
EU. Det kan beräknas till 30-40 miljarder kronor. Jag vill därför fråga fi-
nansministern: Hur avser finansministern att finansiera detta på kort sikt?
Jag känner till svaren om dynamiska effekter och sådant. Så jag behöver inte
höra någonting om de dynamiska effekterna, utan jag vill faktiskt ha ett litet
mera handfast svar på hur man tänker finansiera detta.

Anf. 6 BJÖRN VON DER ESCH (m):

Fru talman! Finansministern gav naturligtvis mycket svävande svar på frå-
gan när valutaunionen skulle kunna förverkligas. Det förstår jag. Men efter-
som nu valutaunionen är grunden för den europeiska unionen, följer därav
också att det är ganska orealistiskt i dag att se en europeisk union förverkli-
gad inom den tid som vi kan överblicka. Många har ju sagt, även Jacques
Delors, att det utan en valutaunion aldrig kan bli en europeisk union.

Sedan vill jag fråga om räntan. Det var tydligen oklart vad jag hade menat.
Finansministern sade att om vi hade haft en valutaunion i höstas, skulle rän-
tan ha avspeglat hela Europas samlade politik. Det är just där knuten ligger.
Det finns länder i Europa som har 4 % inflation, det finns de som har 20 %
inflation. Hur finner man en ränta som passar både där inflationen är på 4 %
och där den ligger på 20 %? Det går helt enkelt inte utan att man undanröjer

Prot. 1993/94:37

6 december 1993

Svar på
interpellationer

Prot. 1993/94:37

6 december 1993

Svar på
interpellationer

alla olikheter i industriell infrastruktur mellan de 16 länderna. Annars har
man bara avsagt sig räntevapnet. Det kommer att ta sig uttryck i andra saker,
t.ex. arbetslöshet, om vi inte kan använda de medel som vi har i dag. Det är
illa nog i dag, men det kommer att bli värre den dag vi inte längre kan an-
vända räntevapnet.

Anf. 7 Finansminister ANNE WIBBLE (fp):

Fru talman! Angående Hans Göran Francks frågor: Sverige har icke be-
gärt något undantag - det vet säkert Hans Göran Franck också - vad beträf-
far medlemskap i EMU. Jag kan citera vad Europaministern deklarerade
här i riksdagen för en knapp månad sedan, en uppfattning som också har
stöd hos en bred majoritet i riksdagen:

”Sverige vill delta i den framväxande Ekonomiska och Monetära Unionen
(EMU). Gemensamma ansträngningar för att uppnå monetär stabilitet är en
viktig förutsättning för ekonomisk tillväxt och sysselsättning. Den senaste
tidens oro på valutamarknaderna och de räntechocker som har drabbat
många länder, inklusive Sverige, har understrukit behovet av ett närmare
ekonomiskt och monetärt samarbete för att främja monetär stabilitet. Sve-
rige är angeläget att bidra till utformningen av EMU redan före medlemska-
pet. Ett slutligt svenskt ställningstagande avseende övergången från den
andra till den tredje fasen kommer att göras i ljuset av den fortsatta utveck-
lingen och i enlighet med bestämmelserna i fördraget.”

Detta har resulterat i att vi inte begär något undantag. Det är mycket vik-
tigt att vi i Sverige inte nedvärderar det svenska parlamentets rätt att fatta
beslut. Om vi skulle ha gjort olika deklarationer etc. och försökt att få EG
att acceptera ditt eller datt i den svenska beslutsprocessen, tycker jag att
detta hade inneburit en indirekt nedvärdering av den svenska riksdagens rätt
att fatta självständiga beslut. Det är mycket viktigt att vi tar den rätt som vi
har. Vi skall inte slänga bort den genom att låtsas att det är nödvändigt att
tala om det ena, det andra eller det tredje för EG, utan övergången från den
andra till den tredje fasen är och skall vara föremål för ett beslut i Sveriges
riksdag. Det är vår rätt att ha det så. Denna rätt skall vi väldigt noga slå vakt
om. Jag råkar tycka att det är ganska angeläget att vi i Sverige tar oss de
rättigheter som vi har.

Frågan om hur vi skall finansiera den budgetbelastning som uppkommer
vill jag faktiskt inte svara på ännu, därför att vi inte vet exakt hur stor den
är och än mindre vilken infasning som kommer att bli resultatet av förhand-
lingarna. Det skulle vara att försämra vår förhandlingsposition att tala om
hur ett visst belopp skall finansieras. Det kan då uppfattas så, att vi under
alla omständigheter är beredda att betala det beloppet. Det är angeläget att
få en infasning över en period, eftersom fördelarna med strukturprogram
och annat inte kommer på en gång utan successivt. För att få ett så bra för-
handlingsresultat som möjligt vill jag faktiskt inte besvara Björn von der
Eschs fråga.

Björn von der Esch sade att det är oklart med valutaunionen inom den tid
som vi kan överblicka - jag tror att jag citerade korrekt. Jag vet inte vilken
tid Björn von der Esch kan överblicka, men jag tycker att man skall ha
blicken spänd ganska långt fram för att kunna försäkra sig om att den förvän-

tade utvecklingen blir den bästa möjliga för Sverige. Jag tror, som jag nu har
sagt ett par gånger, att det för Sverige och för jobben här är viktigt hur den
monetära ekonomiska unionen ser ut och vilken beslutprocess som Sverige
väljer när det gäller att gå över från den andra till den tredje fasen.

Beträffande räntepolitiken är det naturligtvis alldeles riktigt som Björn
von der Esch sade, att det kan bli stora problem om länderna har väldigt
olika inflationstakter. Av detta skäl tillämpar man den s.k. kravlistan innan
något land ges rätt att vara med i EMU. Den råkar sammanfalla med de krav
som enligt min uppfattning är helt nödvändiga att uppnå för att få en god
sysselsättningsutveckling i vårt land, så att arbetslösheten minskar, och för
att få fram fler riktiga jobb. Det skulle vi aldrig klara med en våldsamt hög
inflation, men då skulle inte heller något medlemskap i EMU vara aktuellt.
Därför känner jag inte igen konflikten mellan möjligheten att använda eko-
nomisk-politiska medel i Björn von der Eschs värld och den värld som jag
upplever vara den realistiska. Användandet av de olika ekonomisk-politiska
medlen leder i samma riktning: Det vi vill göra för att skapa tillväxt och flera
jobb här i Sverige är också det som framöver ger oss en rätt att, om vi vill,
vara med i EMU.

Överläggningen var härmed avslutad.

3 § Meddelande om inställt svar

Anf. 8 TALMANNEN:

Jag får meddela att statsrådet Beatrice Ask på grund av vård av sjukt barn
är förhindrad att besvara den under punkt 3 på föredragningslistan upptagna
interpellationen nr 56. Interpellationen kommer i stället att besvaras månda-
gen den 13 december.

4 § Förnyad bordläggning

Föredrogs men bordlädes åter

Konstitutionsutskottets betänkande 1993/94:KU15
Skatteutskottets betänkande 1993/94:SkU9
Justitieutskottets betänkanden 1993/94:JuU7-JuU9
Försvarsutskottets betänkanden 1993/94:FöU3 och FöU4
Socialförsäkringsutskottets betänkanden 1993/94:SfU6 och SfU7
Socialutskottets betänkanden 1993/94:SoU9, SoUlO, SoU12 och SoU13
Trafikutskottet betänkanden 1993/94:TU5, TU6 och TU10

Prot. 1993/94:37

6 december 1993

Svar på
interpellationer

Prot. 1993/94:37

6 december 1993

Svar på
interpellationer

5 § Kammaren åtskildes kl. 12.29.

Förhandlingarna leddes av talmannen.

Vid protokollet

ULF CHRISTOFFERSSON

/Barbro Nordström

Prot. 1993/94:37

Innehållsförteckning                          6 december 1993

Måndagen den 6 december

1 § Justering av protokoll................................ 1

2 § Svar på interpellation 1993/94:64 om Sverige och EMU......     1

Finansminister Anne Wibble (fp)

Björn von der Esch (m)

Hans Göran Franck (s)

3 § Meddelande om inställt svar........................... 7

Talmannen

4 § Förnyad bordläggning ............................... 7

gotab 45546, Stockholm 1994