Riksdagens snabbprotokoll 1993/94:32 Måndagen den 29 november

ProtokollRiksdagens protokoll 1993/94:32

Riksdagens protokoll
1993/94:32

Måndagen den 29 november

Kl. 12.00-12.50

1 § Återtagande av plats i riksdagen

Talmannen meddelade att Berndt Ekholm (s) den 27 november återtagit
sin plats i riksdagen, varigenom uppdraget som ersättare upphört för Lars-
Olof Karlsson.

Protokoll

1993/94:32

Svar pä
interpellationer

2 § Justering av protokoll

Justerades protokollet för den 23 november.

3 § Svar på interpellation 1993/94:31 om åtgärder för utlandssvensk-
ars återflyttning till Sverige

Anf. 1 Statsrådet BO LUNDGREN (m):

Fru talman! Charlotte Cederschiöld har frågat mig vilka åtgärder jag avser
att vidta för att underlätta svenskars återflyttning till Sverige. Charlotte Ce-
derschiöld ifrågasätter varför en svensk kvinna som flyttar tillbaka till Sve-
rige efter en tids vistelse i utlandet på grund av makens arbete inte får folk-
bokföras i Sverige om mannen fortsätter att arbeta och bo utomlands.

Vid inflyttning till Sverige gäller att den som avser att regelmässigt vistas
här under minst ett år skall folkbokföras. Den som kan antas komma att re-
gelmässigt tillbringa sin dygnsvila både inom och utom Sverige och därige-
nom ha dubbel bosättning skall folkbokföras i Sverige om han eller hon med
hänsyn till samtliga omständigheter får anses ha sitt egentliga hemvist här.

I det fall som Charlotte Cederschiöld tagit upp, där endast en av makarna
flyttar tillbaka till Sverige, uppkommer ofta situationen att dubbel bosätt-
ning anses föreligga eftersom den som flyttar tillbaka oftast kommer att vis-
tas även hos den utomlands bosatta familjen.

Frågan om dubbel bosättning föreligger eller inte får avgöras från fall till
fall. Anses dubbel bosättning föreligga skal) skattemyndigheterna med beak-
tande av omständigheterna i det enskilda fallet avgöra vilken av två eller
flera tänkbara platser som skall anses som bostadsort. I den proposition som
låg till grund för folkbokföringslagen uttalades att familjeförhållandena vid
en sådan bedömning normalt bör tillmätas störst betydelse, men även andra                     1

1 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 32

Prot. 1993/94:32

29 november 1993

Svar på
interpellationer

faktorer kan givetvis beaktas. Genom att samtliga omständigheter skall
beaktas vid bedömningen av det egentliga hemvistet finns möjlighet att ta
hänsyn till de speciella omständigheter som föreligger i det enskilda fallet.
Motsvarande gäller också vid bedömningen av var folkbokföring skall ske
vid dubbel bosättning inom Sverige.

Gällande regler utesluter således inte att en person folkbokförs i Sverige
även om familjen bor kvar utomlands. Prövningen av var en person skall
anses vara bosatt grundar sig på regler som riksdagen beslutat så sent som
1991, och jag kan inte på grundval av Charlotte Cederschiölds fråga se att
det finns anledning för mig att vidta någon åtgärd.

Anf. 2 CHARLOTTE CEDERSCHIÖLD (m):

Fru talman! Jag vill tacka statsrådet för svaret.

För den som inte upplever denna fråga som ett problem kan det finnas
anledning att lyssna till ett brev som innehåller flera exempel på de lokala
folkbokföringsmyndigheternas restriktiva tillämpning av lagen.

Brevet kommer från VD:n för den organisation som har mest erfarenhet
och kanske bäst kompetens i Sverige vad gäller utlandssvenskarnas verkliga
förhållanden, nämligen Föreningen för Svenskar i Världen. Jag citerar ur
brevet:

”En familj har bott utomlands ett antal år. Mannen har arbetat för ett
svenskt dotterbolag. Barnen har växt upp och är utflugna hemifrån. Ma-
karna vill flytta tillbaka till Sverige, men mannen har fått ett erbjudande om
ett nytt jobb under ett par år i en annan del av världen. Familjen beslutar
att mannen skall acceptera jobbet, men att hustrun flyttar hem till Sverige
direkt. Hon kommer att kunna göra några kortare besök hos mannen i ut-
landet.

Det är dock inte möjligt för hustrun att få bli folkbokförd i Sverige. Hon
skall enligt myndighetens tolkning av lagen vara folkbokförd tillsammans
med sin man i en annan del av världen även om hon bor och lever i Sverige.
Myndigheten förutsätter nämligen att hon kommer att tillbringa minst en
sjundedel av varje vecka hos mannen, eller totalt 52 dagar under hela året.

Ett annat par flyttar utomlands först när mannen hade fyllt 75 år. Hustrun
är betydligt yngre. Drygt tio år senare besöker paret Sverige för att bevista
sonens bröllop. Kvällen före bröllopet blir mannen, 88 år, akut sjuk, får en
hjärnblödning, blir förlamad och sjukhusbunden och kommer aldrig att
kunna återvända utomlands tillsammans med hustrun. Det är inte planerat.
Det har skett vid en tillfällig vistelse i Sverige. Makarna hade för avsikt att
återvända utomlands, men mannen är nu oförmögen att göra så.

Men folkbokföringsmyndigheten anser att mannen kommer att vistas hos
sin hustru i utlandet minst en dag per vecka eller totalt minst 52 dagar om
året, och vägrar att skriva honom i Sverige innan en rättsprocess i högre in-
stans har avgjort frågan.

Eller tänk på de familjer som åker utomlands, därför att mannen får ett
kontrakt på några år. Hustrun följer med, men efter en tid visar det sig svårt
och instängt för henne att leva i den främmande kulturen. Det kan t ex
handla om ett anläggningsprojekt i Afrika, Mellanöstern eller varför inte nu
i Kina. Exotiskt till att börja med men för många påfrestande i längden.

Hustrun återvänder därför till Sverige. Tro inte att hon då får vara folkbok-
förd här! Mannen arbetar ju utomlands. Hon kommer ju att besöka honom
några gånger om året och folkbokföringsmyndigheten utgår ifrån att det
sammanlagt blir 52 dagar om året. Alltså tillbringar hon så mycken dygnsvila
hos mannen att folkbokföringslagens paragraf 7 skall tillämpas till punkt och
pricka - även om den är skriven för svenska förhållanden!

För att inte tala om de fall när makarna emigrerat, men hustrun så små-
ningom börjar längta hem till barn och barnbarn. Inte får hon flytta tillbaka
och skrivas i Sverige. Det sätter folkbokföringsmyndigheten minsann stopp
för!

Den nya folkbokföringslagen trädde i kraft först för två år sedan. Mäng-
den av ärenden av detta slag är därför än så länge begränsad. Men tendensen
är oroande och av de personer som kontaktar oss framgår klart att de lokala
folkbokföringsmyndigheterna runt om i landet har en mycket restriktiv håll-
ning när det gäller att låta svenskar återflytta till Sverige.

De fall som vi beskrivit kan lösas om makarna begär skilsmässa. Men det
kan väl ändå inte vara lagstiftarens intentioner att tvinga till en sådan åtgärd?

Som med alla lagar finns det naturligtvis de som vill kringgå eller utnyttja
systemet maximalt. Men att driva nästan varje fall till överklagande är att gå
för långt! Någonstans är det fel och mest rimligt är det naturligtvis att se över
lagen och dess absurda konsekvenser för svenskar som är företagsamma men
kanske under några år av sitt liv valt att bo utanför Sveriges gränser. Att
svenska medborgare betraktas som parias vid återflyttningen gör det knap-
past lättare för Sverige att internationaliseras.”

Brevet är skrivet av Gudrun Torstendahl, VD för Föreningen för Svenskar
i Världen.

Man kan fråga sig om det över huvud taget är vettigt att myndigheter an-
vänder den civilrättsliga situationen som huvudsakligt argument för att för-
hindra geografisk rörlighet. Det är dessutom fel att förutsätta att alla makar
ägnar sig åt varandra varje veckoslut. Det var länge sedan det var så. Många
människor ur dessa rörliga grupper har inte tid att vara lediga varje helg,
men de drabbas av lagen.

Bedömningen av familjeförhållandena riskerar också att bli godtycklig.
Det viktigaste borde inte vara var olika nära och kära bor, utan var man själv
bor och verkar. Folkbokföring är en fråga om realiteter.

Är det rimligt att myndigheter tvingar fram skilsmässa för att man skall få
folkbokföra sig där man bor och verkar?

Är det rimligt att generellt tillämpa resonemanget om dygnsvila?

Ligger det i linje med försvaret av den enskilde och av friheten att inte
reagera mot exempel på fyrkantig omänsklig byråkrati, vilket jag uppfattar
detta som?

Anf. 3 Statsrådet BO LUNDGREN (m):

Fru talman! Det är viktigt att konstatera att det inte enbart är familjeför-
hållandena som avgör om man skall folkbokföras i Sverige eller inte. Men
Charlotte Cederschiöld och jag måste väl ändå vara överens om att just fa-
miljeförhållandena spelar en ganska stor roll när det är fråga om att göra en
bedömning.

Prot. 1993/94:32

29 november 1993

Svar på
interpellationer

1* Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 32

Prot. 1993/94:32

29 november 1993

Svar på
interpellationer

Det finns sannolikt skäl att fundera kring just familjeförhållandena om
man är gift och har intresse av att vara tillsammans med sin familj någon
annanstans än i Sverige. Vi kan säkert vara överens om att det är en bedöm-
ningsgrund som skall spela en stor roll.

I sin första följdfråga undrar Charlotte Cederschiöld om det är rimligt att
man skall tvingas att vara folkbokförd någon annanstans än i Sverige om man
verkar och bor i Sverige. Om man har anställning här i Sverige är det ingen
diskussion om saken. Om man inte har någon anställning eller annan sådan
väsentlig anknytning spelar familjeförhållandena större roll.

Det är självklart så, att någon som arbetar i Sverige skall vara folkbokförd
här, om det inte finns andra skäl som talar emot det.

Under 1993 har det förekommit sju fall om tvist vad gäller inflyttning,
varav två avgjordes till den sökandes fördel. Det rör sig om förhållandevis
få fall.

Jag kan inte se att vi innan vi har fått någon erfarenhet av praxis kan göra
den bedömningen att utlandssvenskar betraktas som parias, vilket görs i det
upplästa brevet. Självfallet är det inte så. Det är alldeles uppenbart att man
från regeringens sida och, förutsätter jag, i flertalet fall från myndigheternas
sida vill göra en bedömning som är rimlig sett från den enskildes utgångs-
punkter, men också med tanke på de regler som skall gälla för folkbokföring.

Jag har svårt att förstå att regelsystemet skulle utgöra något problem. Om
tillämpningen skulle bli ett problem, kan man diskutera det när tillräcklig
erfarenhet har vunnits. Då kan man fundera kring om det behövs någon lag-
justering. Men jag ser inte att det finns ett sådant behov i dag.

Anf. 4 CHARLOTTE CEDERSCHIÖLD (m):

Fru talman! Naturligtvis har familjen en roll i detta sammanhang, men jag
lutar mer åt EG:s sätt att se på hemvistbegreppet. Inom EG anses det att
det faktum att man bor och verkar på en plats skall spela den huvudsakliga
rollen. I den svenska lagen står det ju att familjeförhållandena utgör den hu-
vudsakliga bedömningsgrunden.

Statsrådet säger att det faktum att man bor och verkar på ett visst ställe
gör att man folkbokförs på detta ställe. Då finns det anledning att ta upp
ett annat exempel som visar absurditeten i reglerna. De skapar problem för
många enskilda människor.

Skatteministern har själv utnämnt vår gemensamma före detta kollega och
partisyster till landshövding och placerat hennes arbete i Västerbotten. Hon
arbetar där hela tiden. Hon arbetar mycket - säkert mer än 40 timmar per
vecka.

Landshövdingen vill givetvis vara folkbokförd i sitt län och därtill betala
högre skatt, vilket en folkbokföring där skulle innebära för henne. Hon bör-
jade kampen för detta i januari 1992. Umeå kommun stöder henne. Efter
fyra månader fick hon nej. Motiveringen var dygnsvilan.

Nu har hon undanröjt det förhållande som motiveringen grundade sig på
och anpassat sitt leverne efter reglerna. Hon besöker endast sin man i sam-
band med direkt tjänsteförrättning. Efter ett och ett halvt års kamp och för-
nyad ansökan fick hon nej på nytt. Nu har man hittat på en ny motivering,
nämligen den att hon har ett tidsbegränsat förordnande.

Landshövdingar är såvitt jag vet förordnade på sex år och kan få förnyat
förordnande på sex år - det blir tolv år. Hon kanske blir kvar där uppe för
resten av livet, och livet är ju för all del tidsbegränsat.

Frågan är om det är rimligt att man inte kan bli folkbokförd på ett ställe
där man verkar fram till sin pension. Uppenbarligen är tillämpningen väldigt
olika mellan skattemyndigheterna, vilket också Görel Bohlins fall har visat.

Finns det inte några skäl att införa ytterligare skälighetsbedömning? Om
inte: Vad är statsrådets råd till den som vill bli folkbokförd där personen i
fråga bor och arbetar? Är det skilsmässa?

Anf. 5 TALMANNEN:

Charlotte Cederschiöld för in en helt ny fråga i interpellationsdebatten.
Det är statsrådets sak om han vill besvara den senare frågan i detta samman-
hang. Annars är det lämpligt att det ställs en ny interpellation. Varsågod,
statsrådet Lundgren.

Anf. 6 Statsrådet BO LUNDGREN (m):

Fru talman! Som just sades är vi nu inne på bosättningsbegreppet gene-
rellt, och inte utlandssvenskarnas situation. Detta är besvärliga avvägningar,
om vi nu ser det generellt både vad gäller Sverige och annorstädes.

Speciellt när det gäller Sverige krävs det förhållandevis strikta regler för
hur man skall tillämpa bosättningsbegreppet. Det finns, vilket särskilt var
fallet med den tidigare skattelagstiftningen, stora intressen av att vara bok-
förd på en viss ort. Det kan även i dagsläget vara på det sättet med tanke på
olika former av avdrag som kan medges om man har sin bostad på ett visst
ställe. Det är mot den bakgrunden det finns skäl att ha regler.

Vi införde en ny folkbokföringslag så sent som för två år sedan. Tillämp-
ningen av den lagen kan inte sägas ha hunnit så långt att det går att vinna
några erfarenheter om huruvida det uppkommit uppseendeväckande effek-
ter. Det är förhållandevis få överklaganden vad gäller de ärenden vi egentli-
gen diskuterar, nämligen utlandssvenskars folkbokföring.

Min bedömning är att det finns möjligheter att ta hänsyn till omständighe-
terna i det enskilda fallet. Man kan inte bara gå efter avgörandena i första
instans, utan man måste se till vidare avgöranden. Riksdagen kan inte be-
sluta om en exakt lagstiftning i varje avseende. Det krävs att en praxis ut-
vecklas.

I avvaktan på att vi ser en sådan praxis utvecklas är jag inte beredd att
vidta några åtgärder vad gäller folkbokföringslagen.

Anf. 7 CHARLOTTE CEDERSCHIÖLD (m):

Fru talman! Jag uppfattar statsrådet som att i stort sett varje ärende skall
gå till överklagande. Jag uppfattar det också som att statsrådet tycker att det
är rimligt att landshövdingarna inte skall kunna bli folkbokförda på det ställe
där de bor och verkar. Jag delar inte den synen. Om en familj flyttar inom
landet, t.ex. om pappan flyttar till Jokkmokk, skall det finnas möjlighet för
familjen att bo kvar, men att var och en är folkbokförd där man bor och ver-
kar.

Jag undrar vilken bild av Sverige man skapar genom sådana här åtgärder.

Prot. 1993/94:32

29 november 1993

Svar på
interpellationer

Prot. 1993/94:32

29 november 1993

Svar på
interpellationer

Det kan väcka en viss irritation och negativa reaktioner i andra länder. Nu
tror jag att vårt medlemskap i EG kommer att hjälpa den enskilde individen
mot den här typen av byråkratiska beslut, inte minst därför att man där i
hemvistbegreppet mer betonar betydelsen av var den enskilde verkar, arbe-
tar och bor.

Det förvånar mig ändå att statsrådet inte anser att den förlamade 88-
åringen med hjärnblödningen skall kunna bli folkbokförd på den ort där han
faktiskt ligger. Även landshövdingen borde bli folkbokförd där hon bor och
verkar. Statsrådet säger ju att det inte skall bli någon modifiering eller något
förtydligande av lagen, vilket jag hoppas på.

Jag vidhåller att man bör kontrollera tillämpningen av folkbokföringsla-
gen 3 och 7 §§ närmare och försöka få fram en mer flexibel tillämpning, alter-
nativt förtydligande av lagen. Den tilltro som jag dock har till en moderat
minister gör att jag tror att även statsrådet när han får litet mer erfarenhet
av flera fall kommer att inse att det här kan finnas anledning att göra något.

Anf. 8 Statsrådet BO LUNDGREN (m):

Fru talman! Jag avser inte kommentera enskilda fall i riksdagens kam-
mare. Det är inte min uppgift. Jag vill inte ha några synpunkter på myndig-
heterna i detta avseende. Jag förutsätter att Charlotte Cederschiöld respek-
terar detta. Jag kan ha vilka som helst personliga uppfattningar om myndig-
hetsbeslut, men jag tänker inte använda mig av min roll som statsråd för att
ha synpunkter.

Denna lagstiftning har gällt under förhållandevis kort tid. Skulle det visa
sig att denna lagstiftning inte fungerar tillfredsställande, med det utfall som
sker i ett antal olika ärenden, kommer båda jag och andra i så fall att vidta
åtgärder för att se över lagstiftningen. Men det finns i dagsläget inte anled-
ning att vidta åtgärder innan vi har fått en prövning av ett stort antal fall och
ser om det finns några problem i detta avseende. Jag är inte säker på att de
fall som Charlotte Cederschiöld nämnde har förts vidare till högre instanser,
t.ex.

Det har skett en mängd olika diskussioner om både det ena och det andra.
Ibland har det varit fråga om att någon har blivit folkbokförd exempelvis i
Stockholm mot vederbörandes vilja på grund av politiska uppdrag. Det finns
en mängd olika aspekter på detta. Utslagen har kunnat gå åt än det ena än
det andra hållet.

Det viktiga här är att slå fast att den lagstiftning vi har gör att man kan
och skall ta hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet. Det går alltså
inte att för var och en säga att man i detta fall skall se till vistelse en dag i
veckan, eller det ena eller andra. Man skall och kan ta hänsyn till omständig-
heterna i varje enskilt fall. Det är det viktigaste för mig.

Överläggningen var härmed avslutad.

4 § Svar på interpellation 1993/94:47 om ändringar i skattesystemet
m.m.

Anf. 9 Statsrådet BO LUNDGREN (m):

Fru talman! Lars Hedfors har ställt fyra frågor till mig med anledning av
det fortsatta reformarbetet på skatteområdet.

Den första frågan är om regeringen avser att ge Riksskatteverket ytterli-
gare resurser för att klara det merarbete som blir följden av förändringarna.

En allmän reflexion som jag gör med anledning av frågan är att reformer
som ger upphov till nya arbetsmoment inte sällan innebär att andra arbets-
moment samtidigt faller bort, men att detta lätt glöms bort i debatten. En
del av de förslag som lagts fram den senaste tiden är just av det slaget. Jag gör
emellertid, på samma sätt som Lars Hedfors tydligen gjort, bedömningen att
förändringarna sammantaget leder till ökat arbete för skatteförvaltningen.
Detta har regeringen givetvis beaktat i sina överväganden, men funnit att
förslagen har så stora fördelar från andra synpunkter att det administrativa
merarbetet måste accepteras. I frågan vilka åtgärder regeringen avser att
vidta med anledning av detta vill jag erinra om att det just nu pågår ett bud-
getarbete i regeringskansliet.

Regeringens budgetförslag skall, som Lars Hedfors väl känner till, redovi-
sas för riksdagen den 10 januari. Jag har därför varken möjlighet eller anled-
ning att nu gå in på vad regeringen kan komma att föreslå vad gäller resurs-
tilldelningen till skatteförvaltningen.

Den andra frågan är vad som kommer att hända med den förenklade själv-
deklarationen.

De nya regler om ett i väsentliga avseenden förenklat deklarationsförfa-
rande, som kommer att tillämpas fr.o.m. 1995 års taxering, avser i första
hand vanliga löntagardeklarationer. Näringsidkare skall även fortsättnings-
vis lämna allmän självdeklaration. De nya bestämmelserna om förenklad
självdeklaration kommer därför inte att påverkas i någon nämnvärd ut-
sträckning av de lagändringar som föreslås i propositionen om fortsatt refor-
mering av företagsbeskattningen. De övriga lagändringar eller förslag till
lagändringar som Lars Hedfors tar upp ligger antingen helt vid sidan av dek-
larationsförfarandet eller har ännu inte lett till sådana konkreta förslag som
påverkar det nya förfarandet med förenklad självdeklaration. Det är själv-
klart att vi måste beakta detta när vi bedömer de olika förslag som förekom-
mer i debatten.

För det tredje undrar Lars Hedfors om det över huvud taget blir möjligt
att upprätthålla skattereformens grundläggande principer, enhetlighet, lik-
formighet och rättvisa.

Jag kan lugna Lars Hedfors på den här punkten. De åtgärder som rege-
ringen vidtagit på skatteområdet ligger som jag ser det väl i linje med dessa
grundläggande principer. Detta gäller särskilt tydligt regeringens förslag att
slopa den nuvarande överbeskattningen av enskilda näringsidkare och del-
ägare i handelsbolag samt att avskaffa merbeskattningcn av riskkapital.

Genom dessa åtgärder skapas goda förutsättningar för produktionen i
Sverige. Endast härigenom kan en tillfredsställande växtkraft återskapas i
ekonomin, vilket ger förutsättningar för nya och riktiga jobb, minskad ar-

Prot. 1993/94:32

29 november 1993

Svar på
interpellationer

Prot. 1993/94:32

29 november 1993

Svar på
interpellationer

betslöshet, sanering av statsfinanserna samt bibehållen eller utvecklad väl-
färd.

Lars Hedfors har slutligen frågat vilka åtgärder jag ämnar vidta för att
kommittén för utvärdering av skattereformen (Fi 1990:08) - den s.k. KUSK-
utredningen - skall kunna fullgöra sitt arbete även om skattereglerna föränd-
ras.

Jag kan lugna Lars Hedfors även på denna punkt. Visserligen underlättar
naturligtvis inte regeländringar arbetet för KUSK. Å andra sidan är - enligt
vad jag erfarit - det mesta av utredningsarbetet utlagt på forskare som arbe-
tar med modeller som skall kunna isolera effekter av olika slag. Det svåraste
torde inte vara att beakta förändrade skattereglers inverkan utan snarare att
isolera påverkan av de konjunkturförändringar som inträffat efter skattere-
formen. Jag har dock stort förtroende för att forskarna och därmed utred-
ningen skall kunna ge en god belysning av dessa frågor. Dessutom vill jag
understryka att kommitténs arbete självfallet inte får vara styrande för huru-
vida angelägna förändringar i skattesystemet skall beslutas eller inte.

Anf. 10 LARS HEDFORS (s):

Fru talman! Jag skall be att få tacka Bo Lundgren för svaret.

Jag lägger märke till att Bo Lundgren väldigt ofta i debatten och även i
detta svar använder sig av ordet lugna. Det tycks ha blivit Bo Lundgrens hu-
vuduppgift att lugna folk. Han vill lugna mig och mina partikamrater. Han
vill lugna Riksskatteverket och tjänstemännen där. Han vill i debatten lugna
Skattebetalarnas förening, och han behöver t.o.m. lugna Moderata sam-
lingspartiets stämma på en mängd olika punkter.

Det handlar alltså om att försvara sig. Det är naturligtvis inte särskilt bra
för Bo Lundgren. Det är framför allt inte bra för landet när skattepolitiken
på detta vis angrips från flera olika håll. Jag måste här göra Bo Lundgren
besviken genom att säga att jag inte har blivit särskilt mycket lugnare av
detta besked. Det säger nämligen inte särskilt mycket.

Jag ställde fyra frågor till Bo Lundgren. Den första frågan handlade om
huruvida Bo Lundgren var villig att ge ytterligare resurser till Riksskattever-
ket med anledning av alla de ändringar som har gjorts i skattelagstiftningen.
Bo Lundgren säger då att han inte vill tala om vad regeringen kommer att
föreslå, eftersom det pågår en budgetprocess. Det har jag förståelse för. Men
han kunde väl säga om han är beredd att göra någonting över huvud taget.
Det vore inte så dumt om Bo Lundgren kunde prestera en viljeinriktning.

Med de förslag som nu lagts fram finns det en betydande risk för att resur-
ser i skatteförvaltningen förs över från angelägna uppgifter, t.ex. kampen
mot den ekonomiska brottsligheten, till rutinbetonade uppgifter. Det är nå-
gonting som Riksskatteverkets tjänstemän har påpekat för oss vid ett flertal
tillfällen när vi har haft kontakt med dem. Det borde Bo Lundgren ta på
allvar.

Den andra frågan gäller den förenklade självdeklarationen och hur den
påverkas av de förslag som har lagts fram. På det svarar Bo Lundgren att
den inte kommer att påverkas av propositionen om företagsbeskattningen.
Goddag, yxskaft! Det var faktiskt inte det jag frågade om. Jag frågade: Hur
kommer den förenklade självdeklarationen att påverkas av alla de nya av-

drag som man har genomfört och som man planerar? Det gäller t.ex. ROT-
avdraget, riskkapitalavdraget och avdraget för barnomsorgskostnader. Det
gäller dessutom hur den kommer att påverkas av sådana avdrag som man
tänker slopa, nämligen grundavdraget för statlig inkomstskatt. Hur kommer
det att påverka den förenklade självdeklarationen? Att avdrag för under-
skott i nystartade företag kommer att påverka den förenklade självdeklara-
tionen är väl rätt självklart, Bo Lundgren?

Den tredje frågan var kanske den viktigaste av alla. Den handlade om hur
man, i detta förändringarnas tidevarv när det gäller skatter, skall kunna upp-
rätthålla skattereformens principer om enhetlighet, likformighet och rätt-
visa. Här säger Bo Lundgren att han kan lugna mig. Han säger att dessa prin-
ciper kommer att upprätthållas. Det är ett fullständigt obegripligt svar för
mig.

Är det likformigt att ha tre momssatser, Bo Lundgren? Är det enhetligt
att få göra avdrag för underskott i en inkomstkälla i en annan inkomstkälla?
Är det rättvist att kraftigt sänka skatten på kapitalinkomster och samtidigt
höja den på arbetsinkomster? Är det rättvist? Enligt mitt förmenande är det
inte rättvist. Det är inte heller likformigt. Här öppnar man för en gigantisk
skatteplanering. Det kommer att lösgöras en mängd kreativitet för att för-
vandla högbeskattade inkomster till lågbeskattade inkomster. Var så säker!

Den fjärde frågan handlade om den här kommitténs möjligheter att be-
driva sitt utvärderande arbete. Kommer det inte att försvåras? Svaret blir att
jag kan vara lugn på det området. Det kommer inte att försvåras. Jag tycker
att det är ett ganska sensationellt påstående. Det faller egentligen på sin egen
orimlighet.

Om man har genomfört gissningsvis ett hundratal ändringar i skatterefor-
men, hur kan denna skattereform då utvärderas på ett objektivt och seriöst
sätt? Det är svårt att förstå.

Nu säger Bo Lundgren att vi har skickliga forskare som kommer att klara
detta. Det svåra är inte ändringarna i skattereformen utan konjunkturernas
påverkan på skattereformen. Det är förvisso sant. Men kombinationen av
dessa två saker gör, efter vad jag kan förstå, att det blir i det allra närmaste
omöjligt att utvärdera skattereformen. Vi kommer aldrig att få ett riktigt
klart besked om de fördelningspolitiska effekterna av skattereformen. Det
tycker vi socialdemokrater är oerhört viktigt att få.

Anf. 11 HUGO HEGELAND (m):

Fru talman! Det är glädjande att regeringen föreslår ändringar i skattesys-
temet som bl.a. kommer att eliminera merbeskattningen av riskkapital, som
statsrådet har formulerat det. Där vill jag peka på en sak. Enligt förslaget
kommer utdelningar på svenska aktier att bli helt skattefria medan utdel-
ningar på utländska aktier däremot blir beskattade med 25 %. Kan inte det
tplkas som en diskriminering av utländska bolag i strid mot strävandena för
en integration i Europa?

En annan fråga gäller detta med avskaffandet av dubbelbeskattningen.
Detta läggs alltså på aktieägarna och inte inom företagen. Det har ju väckt
en viss diskussion. Senast i dagens nummer av Göteborgs-Posten har Stig
Gunne, en gammal moderat kämpe i Göteborg, pläderat för att man i stället

Prot. 1993/94:32

29 november 1993

Svar på
interpellationer

Prot. 1993/94:32

29 november 1993

Svar på
interpellationer

10

skall befria bolagen frän beskattning och låta det vara oförändrat för aktie-
ägarna. Men det har hävdats att det skulle kunna tolkas som en aggressiv
konkurrensåtgärd, och det har liknats vid skattedumpning osv.

Bo Lundgren måste naturligtvis ha funderat över problemet var man skall
lägga skattebefrielsen, och det står också om det i propositionen. Vi har ju
svenska utdelningar till skatteparadis och även till fiskalt helt normala länder
som drabbas av kupongskatt. Därför borde det inte vara så diskriminerande
som det anses.

Fru talman! Slutligen är det litet märkligt att den för Sverige unika skatten
på nyemission med 2 % behålls. Strider inte det mot direktiven inom EG
som tillåter en högsta skattesats på 1 %?

Anf. 12 Statsrådet BO LUNDGREN (m):

Fru talman! Låt mig först säga till Hugo Hegeland att det skulle vara in-
tressant om vi fick en debatt kring dessa frågor i ett och samma samman-
hang, nämligen när det gäller företagsbeskattningen. Det är såvitt jag förstår
en annan interpellation som Lars Hedfors har lämnat. Vi kan ta en bred dis-
kussion om hela skattesystemet, men de frågorna passar bättre i mer specifik
diskussion om företagsbeskattningen. Låt mig ändå kort svara Hugo Hege-
land.

Orsaken till att lättnaden inte läggs i bolaget - vilket vore rimligt från prin-
cipiella utgångspunkter, som jag har skrivit i propositionen - är de interna-
tionella förhållandena. Det skulle kunna bli en total skattefrihet genom att
utdelningen riktades till s.k. skatteparadis. Detta skulle kunna leda till mot-
svarande aktioner från andra länder gentemot Sverige. Det skulle inte gynna
Sverige och svensk industri.

Dessutom måste vi ha möjlighet att kunna diskutera med andra länder på
lika villkor när det gäller dubbelbeskattningsavtal. Det är det sätt på vilket
vi kan hantera beskattningen på utländska aktier. Andra länders lättnader
ligger på ägarsidan.

Skatten på nyemission är för hög. Den bör vi hantera i ett annat samman-
hang så småningom. Det finns anledning att diskutera detta i en separat de-
batt.

Jag tycker mycket bra om Lars Hedfors. Det är därför jag vill undvika att
han känner sig oroad. Jag är inte alls oroad. Det är därför jag gärna vill lugna
honom i många avseenden. Jag har inget behov alls av att försvara mig. Det
behovet har väl snarare Lars Hedfors. Jag kommer tillbaka till det.

Ibland tvingas man göra något som komplicerar lagstiftningen. Om vi me-
nar att egenföretag och handelsbolag skall ha en chans att kunna expandera
med lågbeskattade medel på samma sätt som bolagssektorn, för att skapa de
nya riktiga jobb i den privata sektorn som Sverige behöver, måste vi införa
en ny regel. Det blir en regel som dessutom upplevs som, och är, komplice-
rad. Lars Hedfors och Socialdemokraterna accepterar denna regel, eftersom
de tycker att det är riktigt att genomföra den. Svaret på den frågan är att
vissa regler måste genomföras därför att de är nödvändiga för ekonomin.
Sedan får vi hantera det så enkelt som möjligt i skattelagstiftningen. Vi har
naturligtvis ett gemensamt ansvar för detta.

Det måste vi också tänka på när det gäller resursfrågan. Det finns anlcd-

ning för mig att överväga det i budgetarbetet, även om det också är viktigt
att slå fast att det måste finnas en beredskap för ett kontinuerligt föränd-
ringsarbete i varje organisation, inklusive Riksskatteverket. Det är något
som skall finnas inbyggt i organisationen.

Den förenklade självdeklarationen påverkas inte alls av ROT-avdraget.
Det vet Lars Hedfors. Det borde han i alla fall veta. Kvittningsregler förut-
sätter en vanlig deklaration, inte en förenklad deklaration, eftersom man har
inkomst av näringsverksamhet. Det var några exempel på det Lars Hedfors
sade.

Jag kommer självfallet att bevaka regelförändringen för att se till att den
förenklade självdeklarationen kommer att fungera för de allra flesta. Den
förenklade självdeklarationen har nu, genom vår försorg, fått ett rimligt ut-
seende med förtryckta uppgifter och en blankett som man undertecknar
själv.

Låt mig gå över till det som kanske är allra viktigast, dvs. detta med enhet-
lighet och neutralitet. Jag tycker att vi skall lägga ner litet tid på den diskus-
sionen, Lars Hedfors.

Lars Hedfors säger att genom skattereformen sattes slutpunkten för allt
förändringsarbete på skatteområdet i Sverige. Den skattereform som ge-
nomfördes är helig. Det kan inte finnas några brister i den. Ändå var det
min företrädare, Lars Hedfors egen skatteminister i den förra regeringen,
som bröt detta genom att differentiera mervärdesskattesatserna från en en-
hetlig skattesats till två skattesatser. Det kan komma att bli ytterligare diffe-
rentieringar med anledning av det EG-medlemskap som vi hoppas på. Om
Socialdemokraterna har börjat genom att ta bort detta får de också lov att
ta ansvar för det, Lars Hedfors, och inte försöka att skylla det på andra.

Det saknades en del enhetlighet och neutralitet. Lars Hedfors försöker
säga att det är orimligt att tänka sig att vi skall ta bort dubbelbeskattningen
för aktiebolag, om jag förstår det rätt. Det är en del av det hela. Men visst
var det väl så, Lars Hedfors, att vi bestämde oss för att kapitalinkomster i
Sverige skulle beskattas nominellt med 30 %? Vi gjorde den avvägningen
mellan beskattningen av kapitalinkomster och arbetsinkomster. Det enda fe-
let var att ni inte kom ända fram.

Genom att acceptera min proposition för egenföretagare tvingas ni er-
känna att där misslyckades ni. Egenföretagaren hade inte 30 % skatt. Han
hade på marginalen 62,6 % skatt på sina kapitalinkomster. Det är bra att ni
accepterar propositionen nu. Men det innebär ju de facto att ni också har
erkänt att man skall ta bort dubbelbeskattningen på aktiebolag. Varför skall
utdelningen där beskattas med 51 %, eller med 41 % om vi tar hänsyn till
Annellavdraget, Lars Hedfors?

Mitt förslag innebär att vi skapar den neutralitet och den enhetlighet i be-
skattningen av kapitalinkomster, 30 % nominellt, som ni inte lyckades med.
Det kan alltid diskuteras vad skälet till det var.

Om nu Lars Hedfors tycker att vi skall ha dubbelbeskattning av utdel-
ningar i bolagen, varför skall vi då inte ha dubbelbeskattning av räntor i bola-
gen? Varför skall ersättningen till lånat kapital i form av räntor beskattas en
gång och det riskbärande kapital som kan ge dc nya jobb vi så väl behöver
beskattas dubbelt ? Jag skulle vilja vända på frågan. Hur kan Lars Hedfors

Prot. 1993/94:32

29 november 1993

Svar på
interpellationer

Prot. 1993/94:32

29 november 1993

5var på
interpellationer

försvara den bristande neutralitet som finns i dubbelbeskattningen? Är Lars
Hedfors beredd att ge mig rätt i att dubbelbeskattningen också bör slopas?
Jag hoppas på det senare.

Anf. 13 HUGO HEGELAND (m):

Fru talman! Både statsrådet och Lars Hedfors har kommit in på dubbelbe-
skattningen. Därför tyckte jag att min fråga mycket väl hörde till samman-
hanget.

Jag instämmer i det statsrådet sade om att vi då också skulle ha dubbelbe-
skattning av räntor. I själva verket har vi också dubbelbeskattning av löner
i form av löneskatten. Den del av arbetsgivaravgiften som är löneskatt är
en form av dubbelbeskattning av löner. Därför bör naturligtvis den också
avskaffas.

När jag tog upp det första exemplet om att det blir en viss diskriminering
om avkastningen på utländska aktier kommer att beskattas med 25 % är det
inte därför att jag driver någon extrem jämlikhetstanke. När jag hörde Lars
Hedfors kom jag att tänka på den franska revolutionen. Då kapade man alla
kyrkspiror som stack upp över hustaken i jämlikhetens namn. Där ville man
ju ha fullständig jämlikhet. Den jämlikheten vill inte jag ha.

Anf. 14 LARS HEDFORS (s):

Fru talman! I den franska revolutionen, Hugo Hegeland, kapade man
också en del huvuden, och det är väl inte det som är meningen här.

Till Bo Lundgren vill jag säga att det är jag som skall fråga och Bo Lund-
gren som skall svara. Nu ställer han en mängd frågor till mig, och det är kan-
ske taktiskt riktigt.

Min kritik mot att man tar bort dubbelbeskattningen av aktier grundar sig
på att den 30-procentiga beskattningen av utdelningar på aktier innebar en
likformighet i förhållande till beskattningen av arbete. Den likformigheten
sätter Bo Lundgren nu ur spel. Denna likformighet byggde på en bred parla-
mentarisk överenskommelse, och den var ett villkor för att vi socialdemo-
krater över huvud taget skulle ställa upp.

Det som nu händer är att man genom borttagandet av denna dubbelbe-
skattning dels skapar orättvisor, dels åstadkommer ett antal olika skatteni-
våer inom kapitalbeskattningen. Man har räknat ut att det nu har skapats
åtta skattenivåer i kapitalbeskattningen. Vad leder det till? Jo, naturligtvis
till att en mängd människor kommer att försöka omvandla kapitalinkomster
med en hög beskattning, på kanske 30 %, till kapitalinkomster med låg be-
skattning, ned mot en nivå av 0 %. Det var väl i varje fall inte meningen att
det skulle bli så.

Man får inte in absurdum driva kravet på att aktiebeskattningen och ränte-
beskattningen skall vara likformig. Det handlar också om andra likformighe-
ter. Jag läste häromdagen i en tidning en annons som visar hur stor risk för
skatteplanering det är med olika skattesatser. En av de ledande revisionsby-
råerna i Sverige har satt in en annons där man söker skatteexperter och där
man skriver:

”För att klara den växande efterfrågan på kvalificerad rådgivning i skatte-

12

frågor behöver vi anställa ytterligare skatteexperter till Stockholm och
Malmö.”

Alltså i klartext: fler människor som kan hjälpa till med den växande skat-
teplanering som är ett resultat av olikformigheten i beskattningen av kapital
och arbete och av en mängd nya avdrag som måste göras.

Vidare säger Bo Lundgren att kapitalbeskattningsförslagen i företagsskat-
tepropositionen är rättvisa därför att de skapar nya jobb. Bo Lundgren! Vi
har facit i handen: Det har försvunnit 400 000 jobb i Sverige under den tid
som Bo Lundgren har svarat för skattepolitiken i vårt land.

När det gäller företagsbeskattningen vet vi från utfrågningen i skatteut-
skottet med landets främsta skatteexpertis att denna åtgärd inte leder till
några nya investeringar och några nya jobb.

Anf. 15 Statsrådet BO LUNDGREN (m):

Fru talman! Låt mig först säga till Lars Hedfors att den utfrågning som
skatteutskottet genomförde med ett par ekonomer och företrädare för orga-
nisationer inte gav någon sådan bild. Den gav precis den bild som man kunde
vänta sig. Företrädare för LO sade vad man kunde vänta sig att de skulle
säga och hade sagt tidigare. Företrädare för Industriförbundet sade vad de
sagt förut och vad de fortsatt att säga. Att Jan Södersten - en ekonom som
tidigare haft synpunkter på detta och som socialdemokraterna tar till sitt
hjärta därför att hans uppfattningar överensstämmer med deras - tycker en
sak, medan andra ekonomer tycker andra saker, är inget slutgiltigt bevis för
vare sig det ena eller det andra.

Rent logiskt är det självfallet så, Lars Hedfors, att om man måste ha en
expansion av jobb i den privata sektorn, krävs det kapital för investeringar.
Det kapitalet kan komma fram på två sätt: Antingen kan man låna pengar
eller kan man få fram eget kapital genom riskkapitalbildning, där aktieägare
av ett eller annat slag ställer upp med pengar. Det senare kapitalet är det
riskbärande, det som är grunden för expansion. Man kan ju inte låna från
botten.

Dessutom ställer ofta de som lånar ut pengar krav på en viss andel eget
kapital. Alltså har det stor betydelse vilka regler som gäller för kapitalbild-
ningen i stort och för kapitalbildningen vad avser riskvilligt och lånat riskfritt
kapital.

Som Lars Hedfors själv säger är det ovedersägligen så att vi fram till
den 1 januari 1994 har en dubbelbeskattning av ersättningen till det egna
kapitalet, det riskbärande, som är grunden för expansion och även för möj-
ligheterna att skaffa sig lånat kapital, samtidigt som det lånade kapitalet,
som också är betydelsefullt, bara enkelbeskattas. Men detta kapital kommer
inte att användas i någon nämnvärd grad förrän man har en tillräcklig bas i
ett enskilt företag genom det egna kapitalet.

Kvar står alltså att vi i i dag lever med följande förhållande. Vi har en
högsta marginalskatt på kapitalinkomster för egenföretagare och delägare i
handelsbolag uppgående till 62,6 % i stället för de 30 % som vi är överens
om bör vara en norm i dagsläget. Sedan bör man gå ned ytterligare, men det
kan vi lämna därhän.

Vi har sedan vad gäller utdelning till aktieägare 51 % skatt eller vid ny-

Prot. 1993/94:32

29 november 1993

Svar på
interpellationer

13

Prot. 1993/94:32

29 november 1993

Svar på
interpellationer

14

emission och Annellavdrag 41 % effektiv skatt. Vi har ungefär 40 % skatt
på kvarhållen vinst och på aktievinster samt 30 % på lånat kapital. Detta
skall nu ersättas av en lägre beskattning.

Det hade varit logiskt om Lars Hedfors hade sagt att vi inte skall ta bort
den extra beskattningen på egenföretagarna och införa dubbelbeskattning
på räntor, men det gör han inte. Enhetligheten och skattereformens utse-
ende är oerhört centrala och viktiga frågor. Lars Hedfors vill behålla en olik-
formig beskattning, med bristande neutralitet och enhetlighet, medan jag
skapar förbättrade förutsättningar.

Jag ställer återigen frågan till Lars Hedfors: Hur kan man tänka sig - Lars
Hedfors säger ju att han inte vill ha en likformighet - att lånat kapital skall
beskattas lindrigare än eget kapital? Förklara för mig hur man skall kunna
få fram nya och riktiga jobb i det privata näringslivet, om man skall ha en
sådan bristande neutralitet, något som missgynnar det egna kapitalet.

Anf. 16 LARS HEDFORS (s):

Fru talman! Vi håller nu på att få en sådan diskussion om företagsbeskatt-
ningen som Bo Lundgren inte ville ha med Hugo Hegeland.

Låt mig bara säga följande. Det är riktigt att om man vill ha expansion,
krävs det kapital, men det kan man få på ett betydligt billigare sätt, som ger
åtskilligt större effekter. Behåll t.ex. Annellavdraget och utvidga det! I prak-
tiken har vi inte någon större dubbelbeskattning av utdelningar i företag.

Jag skall försöka mig på konststycket att sammanfatta den diskussion som
vi har haft och det som mina frågor gällde. Bo Lundgren säger att det inte
är några större problem för skattemyndigheterna. Han ger inte några besked
om att de kan förvänta sig några nya resurser, trots att han medger att det
blir stora administrativa problem.

Han säger vidare att det inte är någon risk för att kampen mot ekobrott
skall drabbas. Ändå vet vi att stora resurser måste avsättas till nya kontroll-
uppgifter inom skatteförvaltningen, och risken är betydande att kampen mot
den ekonomiska brottsligheten får stryka på foten.

Det är ingen risk för den förenklade självdeklarationen, säger Bo Lund-
gren, trots att Riksskatteverkets tjänstemän varnar för att en stor sådan risk
finns och trots att det i tidningarna finns en mängd artiklar där oro för detta
uttrycks.

Bo Lundgren säger också att det inte är några orättvisor i detta system,
trots att man genomför kraftiga sänkningar av kapitalbeskattningen. Jag
tycker inte att aktieägarna behöver gynnas särskilt mycket mer än vad som
har skett, samtidigt som man har genomfört höjningar av skatten på arbete.
Vi vet också att låginkomsttagarna kommer att drabbas särskilt hårt av
detta. Det har inte minst Riksrevisionsverkct klart och tydligt visat. Ändå
hävdar Bo Lundgren att detta är höjden av rättvisa.

Det är ingen risk för skatteplanering, säger han vidare, trots att han ge-
nomför och kommer att genomföra fler möjligheter till avdrag och trots att
vi har fått fler nivåer i beskattningen. Vi har nu, som jag sagt, i kapitalbe-
skattningen åtta skattenivåer, från 0 % till 30 %, och dessutom en inkomst-
skatt på upp till 50%. Det är väl fullständigt självklart att människor som
kan och vill det kommer att försöka omvandla de högbeskattade inkoms-

terna till lågbeskattade inkomster. Det blir en skatteplaneringskarusell utan
like.

Dagens Industri hade en ledare för någon månad sedan med rubriken:
”Sluta rucka på skattereformen - snart är vi tillbaka i avdragsdjungeln.” I
texten framhölls:

”Väljer riksdagen att införa en räcka nya svårkontrollerbara avdrag, blir
nyttan av den nya deklarationen” - dvs. självdeklarationen - ”betydligt
mindre.”

Jag tror inte att Bo Lundgren har lugnat någon annan än sig själv, fru tal-
man.

Anf. 17 Statsrådet BO LUNDGREN (m):

Fru talman! Dagens Industris ledare handlar bl.a. om ett antal förslag som
finns i utredningar och som diskuteras i den allmänna debatten. Det är inte
fråga om förslag som jag har lagt fram för riksdagen. Det kan vara väsentligt
att notera.

Den här debatten är en av de mera sensationella i riksdagen. Interpella-
tionsdebatter brukar inte vara sensationella, men så är det här. Låt mig först
notera två saker.

Det som Lars Hedfors tar upp vad gäller propositionen om företagsbe-
skattning och krångel är något som ni har accepterat, nämligen priset för att
egenföretagare skall få rimliga skattevillkor. Det är enligt Lagrådet där som
problemet ligger. Detta har ni accepterat, och det tycker jag är bra.

Den andra frågan gäller höjd skatt på arbete. När vi skulle sänka arbetsgi-
varavgiften i den andra krisuppgörelsen var socialdemokraterna inte be-
redda att acceptera annan finansiering än skärpt skatt, bl.a. genom sänkning
av grundavdraget, vilket skulle höja inkomstskatten. Vi skulle också an-
vända schablonavdrag för att finansiera detta. Tidigare hade ni krävt att real-
löneskyddet skulle slopas. Kasta inte sten i glashus! De höjningar på in-
komstbeskattningens område som har skett har framför allt påyrkats av er i
olika uppgörelser.

Vidare kritiserar Lars Hedfors mig för kraftiga sänkningar av kapitalin-
komstbeskattningen och säger: Ja, det behövs nog kapital för att näringslivet
skall kunna expandera. Om det är vi alltså helt överens. Men han menar att
man kan åstadkomma detta på annat sätt än genom att slopa dubbelbeskatt-
ningen. Man kan i stället utvidga Annellavdraget. Men det är ju ett annat
sätt att slopa dubbelbeskattningen.

Det sensationella är att Lars Hedfors och jag i dag är överens i riksdagen
om att beskattningen för närvarande är oneutral och att dubbelbeskatt-
ningen bör slopas - frågan är vilken teknik som vi skall använda.

Det är ett sensationellt genombrott, att Socialdemokraternas främste fö-
reträdare på skatteområdet menar att vi kan uppnå det genom att utvidga
Annellavdraget och medge avdrag i bolagssektorn. Detta skrev jag i proposi-
tionen. Jag hade gärna gjort det, om det inte hade funnits spärrar med tanke
på de internationella problemen, som gör att detta sätt diskrimineras. Det
innebär att vi nu är överens om att vi i princip skall ha 30 % skatt. Sedan
kan vi diskutera om avdrag skall göras i bolagssektorn eller genom skattefri-

Prot. 1993/94:32

29 november 1993

Svar på
interpellationer

15

Prot. 1993/94:32

29 november 1993

Svar på
interpellationer

het för utdelning. Det ger samma effekt för den enskilda aktieägaren i kro-
nor räknat. Det är ett genombrott.

Sedan måste Lars Hedfors inse att vi, hur gärna vi än skulle vilja det, inte
kan välja att medge avdrag i bolagssektorn. Det ger de effekter jag redovi-
sade för Hugo Hegeland tidigare. Man klarar inte dubbelbeskattningsavta-
len, och det blir risk för sanktioner. Det kan leda till att pengar rinner rakt
ut, till att det blir skatteflykt till Cayman Islands och andra sådana paradis
med förhållandevis låga skattesatser, och det vill ingen av oss. Det är de pro-
blemen som gör att vi inte kan välja den vägen. Jag är glad över att äntligen
ha fått bekräftat att också Socialdemokraterna inser att dubbelbeskatt-
ningen måste slopas.

Överläggningen var härmed avslutad.

5 § Förnyad bordläggning

Föredrogs men bordlädes åter

Konstitutionsutskottets betänkanden 1993/94:KU12-KU14
Skatteutskottets betänkanden 1993/94:SkU4, SkU6, SkU7, SkU14 och

SkU18

Lagutskottets betänkanden 1993/94:LU4 och LU7
Utrikesutskottets betänkande 1993/94:UU10
Försvarsutskottets betänkande 1993/94:FöU2

Jordbruksutskottets betänkanden 1993/94:JoU6 och JoUlO
Näringsutskottet betänkande 1993/94:NU9

Bostadsutskottets betänkanden 1993/94:BoU3-BoU5

6 § Bordläggning

Anmäldes och bordlädes

Motion

med anledning av prop. 1993/94:92 Vissa ändringar i läkemedelslagen
1993/94:So30 av Eva Zetterberg m.fl. (v)

7 § Anmälan om frågor

Anmäldes att följande frågor framställts

den 26 november

1993/94:222 av My Persson (m) till socialministern om tillgången på läkare
vid sjukhem:

Den 1 januari 1992 infördes ÄDEL-reformen som gav kommunerna det
samlade ansvaret för all äldrevård. Dock kom läkarna att fortsatt tillhöra

landstingen. Effekterna av detta beslut börjar nu visa sig genom att läkartill-
gången på somliga av våra sjukhem decimeras och att man i många kommu-
ner inte är klar över hur läkartillgången i framtiden skall lösas.

Efter vad den nyligen publicerade Katz-rapporten redovisat är 85 % av de
gamla på våra sjukhem i dag inte bara i behov av omvårdnad utan också av
kvalificerad sjukvård. Dessa gamla människor är alltså sjuka. Jag anser att
en sjuk människa har rätt till adekat sjukvård och rehabilitering på samma
sätt som en ung människa. Men så är inte fallet i dag.

För att råda bot på detta måste sjukhemmen, eller delar av dem, bli det
ordet säger: hem för sjuka gamla människor och inte ett boende för äldre
hyresgäster. Det måste då förutom god omvårdnad och tillgång tilll kvalifice-
rad rehabilitering självfallet också finnas tillgång till ansvarig läkare. Detta
måste gälla på lika villkor i hela vårt land.

Vilka åtgärder avser statsrådet vidta för att garantera läkartillgång på alla
sjukhem där sjuka gamla människor vistas?

1993/94:223 av Bengt Hurtig (v) till justitieministern om mötesfriheten:

Polisledningen i Stockholm har beslutat att dra tillbaka tillståndet för mö-
ten på offentlig plats den 30 november. Beslutet inkluderar också det möte
med antirasistiskt tema som den antirasistiska koalitionen avsåg att hålla på
Norra Bantorget. Det är givetvis mycket allvarligt om polisen bedömer att
hotet mot den allmänna ordningen är så allvarligt att t.o.m. utomhusmöten
förbjuds. Sådana förbud bör rimligen bara införas vid situationer som är
jämförbara med undantagstillstånd. Den grundlagsskyddade mötesfriheten
måste så långt möjligt upprätthållas t.ex. genom att polisen hjälper till att
anvisa inomhuslokal där tillräcklig säkerhet kan uppnås.

Mot bakgrund av det anförda vill jag fråga justitieministern om regeringen
är beredd att vidta sådana åtgärder så att mötesfriheten kan upprätthållas.

8 § Kammaren åtskildes kl. 12.50.

Förhandlingarna leddes av talmannen.

Vid protokollet

ULF CHRISTOFFERSSON

/Barbro Nordström

Prot. 1993/94:32

29 november 1993

17

Prot. 1993/94:32

29 november 1993 Innehållsförteckning

Måndagen den 29 november

1 § Återtagande av plats i riksdagen........................ 1

2 § Justering av protokoll................................ 1

3 § Svar på interpellation 1993/94:31 om åtgärder för utlandssvensk-

ars återflyttning till Sverige.............. 1

Statsrådet Bo Lundgren (m)

Charlotte Cederschiöld (m)

Talmannen (om debattreglerna)

4 § Svar på interpellation 1993/94:47 om ändringar i skattesystemet

m.m........................................... 7

Statsrådet Bo Lundgren (m)

Lars Hedfors (s)

Hugo Hegeland (m)

5 § Förnyad bordläggning ............................... 16

6 § Bordläggning ...................................... 16

7 § Anmälan om frågor

1993/94:222 av My Persson (m) om tillgången på läkare vid
sjukhem...................................... 16

1993/94:223 av Bengt Hurtig (v) om mötesfriheten........ 17

18

gotab 45509, Stockholm 1993