Riksdagens snabbprotokoll 1992/93:69 Fredagen den 26 februari

ProtokollRiksdagens protokoll 1992/93:69

Riksdagens protokoll

1992/93:69

Fredagen den 26 februari

Kl. 9.00-9.25

Protokoll

1992/93:69

1§ Meddelande om svar på interpellationer                        Svarpå

interpellation

Till riksdagen hade inkommit följande skrivelser:

Interpellation 1992/93:82

Till riksdagen

Interpellation 1992/93:82 ”Asyl- och flyktingpolitiken” av Sten Andersson

1 Malmö kommer att besvaras den 26 april 1993.

Interpellanten och jag har inte kunnat finna en tid för interpellationens
besvarande inom den aktuella 4-veckorsfristen på grund av andra engage-
mang.

Vi har därför tillsammans med kammarkansliet träffat en överenskom-
melse om att jag skall svara på interpellationen den 26 april.

Stockholm den 24 februari 1993

Birgit Friggebo

Interpellation 1992/93:83

Till riksdagen

Med hänvisning till riksdagsordningens 6 kap. 1 § får jag meddela att jag
inte kan besvara Hans Göran Francks interpellation nr 83 om Mellanöstern
inom den föreskrivna tiden fyra veckor. Jag avser att besvara interpellatio-
nen den 19 mars.

Stockholm den 22 februari 1993

Margaretha af Ugglas

2 § Svar på interpellation 1992/93:77 om en egenavgiftsfond för kul-
turskapare

Anf. 1 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):

Herr talman! Hans Göran Franck har frågat mig om jag avser att inrätta
en särskild egenavgiftsfond för kulturskapare enligt Konstnärsutredningens
förslag eller om jag har något annat förslag till rättvis lösning av kulturska-
parnas problem i fråga om egenavgifter.                                                      1

1 Riksdagens protokoll 1992/93. Nr 69

Prot. 1992/93:69

26 februari 1993

Svar på
interpellation

Den konstnärsutredning som Hans Göran Franck hänvisar till tillsattes i
juni 1989 och redovisade sina förslag i maj 1990, dvs. till den då sittande so-
cialdemokratiska regeringen.

Utredningen ansåg att ett generellt problem för rörelseidkande konstnä-
rer är att deras marginalskatt även vid låga inkomster blir hög beroende på
uttaget av socialavgifter i form av egenavgifter. Utredningen föreslog att frå-
gan borde lösas utanför skattesystemets ram, genom att konstnärer skulle
kunna kompenseras för erlagda egenavgifter upp till ett maximalt belopp av
15 000 kr ur en för ändamålet särskilt inrättad egenavgiftsfond.

Den föregående regeringen redovisade sina ställningstaganden till Konst-
närsutredningens förslag i budgetpropositionen 1991.

När det gällde frågan om konstnärernas egenavgifter anförde statsrådet
Göransson därvid att en omläggning av inkomstbeskattningen hade genom-
förts under år 1990 och att reglerna i flera avseenden hade utformats med
hänsyn till konstnärernas förhållanden. Han påpekade också att socialavgif-
ter även betalas på anställda konstnärers lön.

Den socialdemokratiska regeringens förslag innebar därför att något sär-
skilt stöd för att motverka uttaget av egenavgifter inte borde införas.

Detta blev också beslutet i riksdagen, som samtidigt - med vissa komplet-
teringar- tillstyrkte regeringens förslag till uppföljning i övrigt av Konstnärs-
utredningen. Det innebar bl.a. en väsentlig ökning av visningsersättningen
åt bild- och formkonstnärer och vissa insatser för upphovsmännen på musik-
området.

Konstnärsutredningens förslag var därmed slutbehandlade. Det finns såle-
des inte någon kvardröjande fråga från betänkandet Konstnärens villkor
som förutsätter ställningstagande från regeringens sida.

Vid de kontakter som har förevarit mellan Kulturdepartementet och
konstnärernas organisationer under de senaste åren, bl.a. i samband med
beredningen av regeringens budgetförslag, har frågan om inrättande av en
särskild egenavgiftsfond inte prioriterats.

Dessa kontakter har i stället handlat om andra frågor, såsom bibliotekser-
sättningen, avgifter på bibliotekslån, långtidsstipendier m.m. I dessa frågor
har jag redovisat mina ställningstaganden i årets budgetförslag.

Jag anser mig inte ha anledning att inta någon annan ståndpunkt i den ak-
tuella frågan än den riksdagen stannade för år 1991. Det finns enligt min me-
ning möjlighet att gå andra vägar för att förstärka konstnärsskapets villkor.
I årets budgetförslag har jag redovisat några förslag till åtgärder med detta
syfte.

Regeringen fastställde i går direktiven till den parlamentariska utred-
ningen om kulturpolitikens inriktning. Frågan om kulturskaparnas villkor är
givetvis en fråga som kommer upp inom ramen för utredningen.

Anf. 2 HANS GÖRAN FRANCK (s):

Herr talman! I dagens ekonomiska krisläge drabbas kulturskapare, som
alltid har varit låginkomsttagare, mycket hårt. Uppdragen har minskat
mycket kraftigt. Många tvingas inskränka, eller upphöra med, sin kulturska-
pande verksamhet. Läget är mera allvarligt än vad som framgår av regering-
ens bedömning i budgetpropositionen.

Vi har en dold, icke registrerad arbetslöshet, som är flerfaldigt större
bland kulturskapare än hos riksgenomsnittet. Försämringen fortsätter i det
alltmer förvärrade ekonomiska läget. För kulturskapare blir det också allt
svårare, för att inte säga omöjligt, att skaffa annat eller kompletterande ar-
bete på arbetsmarknaden.

Kulturskapare som vänder sig till arbetsförmedlingen eller till AMS får
sällan eller aldrig någon sysselsättning eller någon utbildningsmöjlighet.
Även i fråga om vidareutbildning och omskolning är möjligheterna ytterligt
begränsade.

Denna fråga måste uppmärksammas och åtgärdas. Kärnpunkten i min frå-
geställning är att kulturskapare bedöms som rörelseidkare. Det betyder att
de inte har någon arbetslöshetskassa. Omkring 15 000 ansökningar om KAS
avslogs 1991. Förra året var siffran betydligt högre. Större delen av dessa
ansökningar avser just rörelseidkare.

För många återstår ingenting annat än att vända sig till socialtjänsten. På
andra områden vidtas extraordinära åtgärder. Budgetpropositionen innehål-
ler en hel del förslag som är värda uppskattning, men de är ändå i den nu
rådande situationen otillräckliga.

Vad kulturministern svarar på frågan om handläggningen av en särskild
egenavgift är väl känt, inte minst för mig och Thage G Peterson som har mo-
tionerat i ärendet.

Jag anser att det fordras speciella åtgärder på kulturskaparområdet. Jag
menar att förslaget om en särskild egenavgiftsform bör omprövas, möjligen
i reviderad form. Den nuvarande skattelagstiftningen drabbar kulturska-
pare, i förhållande till löntagare, alldeles för hårt.

Då kulturministern avvisar Konstnärsutredningens förslag - och det inte
heller finns något reviderat förslag, såvitt jag förstår - borde hon ha något
annat förslag, men det redovisas inte i interpellationssvaret.

Hon hänvisar till en ny parlamentarisk utredning som nyligen har tillsatts.
Vad direktiven innebär känner jag inte till, men jag undrar om de innebär
möjligheter till så radikala förändringar att kulturarbetarnas villkor kan för-
bättras.

Hur länge dröjer det innan regeringen kan lägga fram förslag på grundval
av en sådan utredning? Jag antar att det tar både två och tre år. Men något
måste göras nu, utöver de förslag som finns. Jag tänker inte bara på budget-
propositionen, utan också på den socialdemokratiska motionen, som inne-
håller en del ytterligare förslag som skulle förbättra situationen. Men sam-
mantaget är detta ändå otillräckligt.

Jag upprepar: I nuvarande mycket allvarliga läge måste extra åtgärder sät-
tas in för kulturskaparnas sysselsättning.

Anf. 3 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):

Herr talman! Hans Göran Franck och jag kan vara överens om att kultur-
skaparna över huvud taget, även när det inte råder stora bekymmer på ar-
betsmarknaden, har en besvärlig situation. Det hänger samman med att in-
komsterna är för låga, och det är det egentliga grundproblemet.

I det sysselsättningsläge som råder är situationen smärtsam också för kul-

Prot. 1992/93:69

26 februari 1993

Svar på
interpellation

1* Riksdagens protokoll 1992/93. Nr 69

Prot. 1992/93:69

26 februari 1993

Svar på
interpellation

turskaparna. Vi vet alla att arbetslösheten ofta är mycket högre bland kultur-
skaparna än bland andra grupper.

Riksdagen har ju, på förslag av regeringen, skapat möjligheter till ett
friare användande av arbetsmarknadsstöd av olika slag. Inom ramen för
detta finns ett utvecklingsstöd, som man kan diskutera med länsarbetsnämn-
derna. Detta stöd är särskilt bra för kulturskapare av olika slag. Det är vik-
tigt att utnyttja den möjligheten.

Nu diskuteras i riksdagen förslag om särskilda sysselsättningsåtgärder,
som också kommer att omfatta konstnärerna. Det gäller bl.a. konstnärlig
utsmyckning av bostäder.

En förändring av upphovsrättslagen diskuteras. Där kommer också några
förslag att aviseras. De har direkt inverkan på kulturskaparnas möjligheter
att få inkomster.

Vi följer naturligtvis upp dessa frågor i budgetarbetet. Konstnärerna har
signalerat att de tycker att biblioteksersättningar och stipendier är viktiga.
Även om det inte är några jättelika reformer som har presenterats, sker det
ändå successivt en höjning i de budgetar som har lagts fram.

Vidare har vi frågan om framtiden och den utredning som regeringen har
tillsatt. I 1974 års kulturpolitiska mål fanns inget nämnt om kulturskaparnas
ekonomiska villkor. Lika litet fanns det mål som angav kvalitetskriterier för
stödet till kulturen. Jag har i utredningsdirektiven särskilt pekat på att man
som en punkt skall ta upp de ekonomiska villkoren för kulturskaparna.

Anf. 4 HANS GÖRAN FRANCK (s):

Herr talman! Det är bra att kulturministern inte invänder mot min be-
skrivning av hur allvarligt läget är för kulturskaparna. Det förefaller mig att
vi i stort sett har samma uppfattning om detta.

Skillnaden består i att jag är mera angelägen om att det nu skall vidtas
ytterligare åtgärder utöver de som regeringen har redovisat. Det kulturmi-
nistern sade om arbetsmarknadsstödet var bra. Jag utgår från att det kom-
mer tillräckligt med information och anvisningar om detta. Det finns ett på-
tagligt behov.

Men åter till kärnfrågan. I Inkomstskattekommitténs betänkande fanns
det en reservation. I reservationen sades det att ett särskilt inkomstslag för
konstnärlig verksamhet borde finnas. Det sades vidare att konstnärer behö-
ver stöd från framsynta och kulturmedvetna politiker och partier för att
kunna få sina rättmätiga krav tillgodoseda.

Jag hade gärna sett att detta hade varit mina egna ord, herr talman. Men
det var nuvarande finansministerns ord. Det innebär att Birgit Friggebo
borde ha goda förutsättningar för att kunna bryta en lans för en omprövning
av det som min interpellation rör, nämligen hur kulturskaparnas inkomster
skall bedömas.

Jag vill gärna i det här sammanhanget referera till vad en f.d. kulturminis-
ter, Wikström, har sagt i denna fråga. Han anser att det är hög tid att fritt
arbetande konstnärer av olika kategorier får ett inkomstslag där hänsyn tas
till ojämnheten i inkomster, de ofrånkomligä kostnaderna för verksamheten
och vilka sociala avgifter som verkligen hänför sig till konstnären själv.

Yttrandena, som även ger uttryck för min uppfattning, utgör anledning till

en omprövning. Möjligtvis kan omprövningen ske i en reviderad form. Jag
hoppas att just kommittén som kulturministern hänvisar till skall ta upp frå-
gan om en revidering. Men det fordrar snabbare åtgärder än vad kommitté-
förslaget kan leda till.

Anf. 5 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):

Herr talman! Det är helt rätt att det behövs framsynta politiker om det
skall fattas bra beslut. Gudskelov spelar individerna fortfarande en roll i po-
litiken! Det har på många olika sätt uppmärksammats, att vi trots den svåra
ekonomiska situationen och trots att vi tvingas göra nedskärningar, bespa-
ringar och omstruktureringar på nästan varje budgetpost i den stora budge-
ten har lyckats hålla kulturbudgeten intakt - och t.o.m. fått utrymme för nya
reformer under de senaste två budgetarna. Den allmänna reformverksamhe-
ten kommer naturligtvis också kulturskaparna till del.

Hans Göran Franck redovisade en reservation av finansministern i In-
komstskattekommitténs betänkande. Det är helt riktigt att Folkpartiet sedan
länge har engagerat sig för dessa frågor och talat om ett särskilt inkomstslag
för konstnärerna.

När vi sedan skulle fatta beslut i riksdagen om skattereformen blev det
desto mera viktigt att vi inte vidtog sådana åtgärder som skulle drabba konst-
närerna. Det fanns en rad olika förslag som skulle ha påverkat konstnärerna
negativt. Sådana exempel är att ta bort upphovsmannakontot, att ändra
vinstkriteriet i näringsverksamhet och att göra inskränkningar i kvittningen
av underskotten mellan olika inkomstslag. Under förhandlingarna mellan
Socialdemokraterna och Folkpartiet blev en viktig åtgärd att säkerställa
dessa möjligheter. I propositionen finns hänvisningar till att förändringarna
har vidtagits, bl.a. för att säkerställa konstnärernas villkor.

Det var nog bra att det fanns en reservation från Anne Wibble i själva
utredningen. Det blev en grund för att ganska kraftfullt driva fram att det
inte skulle bli förändringar på den punkten. Jag tycker att inte bara Folkpar-
tiet skall ta åt sig äran utan även den socialdemokratiska regeringen, som
slutligen skrev propositionen.

Jag kan avslutningsvis bara hänvisa till de direktiv som regeringen antog i
går, där det särskilt pekas på att det i 1974 års kulturpolitiska mål inte fanns
någonting nämnt om kulturskaparnas ekonomiska villkor, som ju är grunden
för att vi över huvud taget får ett kulturellt skapande, något som vi andra
som inte är riktigt lika duktiga kan få njuta av.

Anf. 6 HANS GÖRAN FRANCK (s):

Herr talman! Låt mig ge ett exempel på hur situationen är. Jag kunde nyli-
gen läsa i en Stockholmstidning att 300 konstnärer tvingas lämna sina atel-
jéer i Stockholm på grund av den ekonomiska situationen och drastiska höj-
ningar av omkostnader.

Jag sade något om den socialdemokratiska motionen. Det finns några sa-
ker i den som jag tycker att det i det här sammanhanget finns anledning att
nämna, bl.a. förslaget att återinföra stödet för konstnärlig utsmyckning i bo-
stadsområden. Motionärerna anger en ram för detta om 15 miljoner kronor.

Prof. 1992/93:69

26 februari 1993

Svar på
interpellation

Prot. 1992/93:69

26 februari 1993

Svar på
interpellation

Man tar också upp frågan om lönebidragoch en del annat som jag inte hinner
gå in på.

Det gäller nu verkligen att samla upp goda förslag som kan ge snabbare
resultat än som kan komma fram genom den nytillsatta utredningen. När jag
utarbetat min interpellation har jag fått kontakt med åtskilliga av kulturska-
parnas organisationer. Jag vet att kulturministern i samband med budgetar-
betet har haft reguljära kontakter med dem, och det är bra.

Jag vill till slut säga, herr talman, att jag tycker att kulturministern i det
nuvarande allvarliga ekonomiska läget, som är särskilt betungande för
många konstnärer - jag har personlig kontakt med åtskilliga av dem - skulle
överväga att ha en ny träff med kulturskaparorganisationerna. Detta för att
göra en uppföljning av situationen just nu och se om man inte skulle kunna
lägga fram ytterligare förslag, framför allt för att förbättra konstnärernas
uppdrags- och sysselsättningsläge, men också för att skapa bättre möjlighe-
ter till inkomster åt dem. Många av dem är nu ekonomiskt mycket hårt
trängda.

Överläggningen var härmed avslutad.

3 § Hänvisning av ärenden till utskott

Föredrogs och hänvisades
Propositionerna
1992/93:121 och 172 till bostadsutskottet
1992/93:173 till socialutskottet
1992/93:178 till socialförsäkringsutskottet
1992/93:182 till finansutskottet
1992/93:183 och 184 till jordbruksutskottet

Motionerna

1992/93:K24 och K25 till konstitutionsutskottet

4 § Bordläggning

Anmäldes och bordlädes

Propositionerna

1992/93:168 Reserabatter för studerande, m.m.

1992/93:180 Riktlinjer för en kretsloppsanpassad samhällsutveckling

5 § Anmälan om interpellation

Prot. 1992/93:69

26 februari 1993

Anmäldes att följande interpellation framställts

den 25 februari

1992/93:91 av Bertil Måbrink (v) till kulturministern om Peru och de mänsk-
liga rättigheterna:

Rapporter om kränkningar av de mänskliga rättigheterna i Peru från orga-
nisationerna Amnesty International och Americas Watch talar ett tydligt och
skrämmande språk.

I maj förra året publicerade Amnesty International rapporten ”Peru,
Mänskliga rättigheter under president Alberto Fujimoris regering”. Inne-
hållsförteckningen till den 31-sidiga rapporten talar för sig själv: försvinnan-
den, utomrättsliga avrättningar, tortyr och misshandel, hot, attacker och
mord utförda av paramilitära grupper. Vidare förekommer försvinnanden
och utomrättsliga avrättningar utförda av civila försvarspatruller, godtyck-
liga frihetsberövanden och åsiktsfångar.

I rapporten framhålls att lag 24,150 tillhandahåller den politisk-militäre
kommendanten utomordentliga maktbefogenheter som används för att
kringgå viktiga garantier för mänskliga rättigheterna i Peru.

Militären har rätt att göra husrannsakningar utan domstolsbeslut och
också gripa människor utan rättslig kontroll. Det utbredda användandet av
icke erkända gripanden är en orsak till det stora antalet försvinnanden, ut-
omrättsliga avrättningar och tortyr i de zoner där undantagstillstånd råder.

Amnesty fortsätter med att konstatera att upplösandet av kongressen i
april 1992 stoppade arbetet för alla parlamentsutskott inkluderande de som
arbetade med mänskliga rättigheter.

Den 9 april utfärdades tre förordningar som avsatte alla domare i domsto-
len för konstitutionella garantier, 13 domare i Högsta domstolen och alla
medlemmar i det nationella domarrådet och av domarnas distriktsråd.

Den 23 april utfärdades ytterligare en förordning genom vilken mer än 120
domare i Lima och Callao avskedades. På detta sätt har de strukturer och
procedurer som skyddar de mänskliga rättigheterna i Peru allvarligt under-
grävts enligt Amnesty.

Under president Fujimoris första 21 månader vid makten fram till ut-
gången av april 1992 har Amnesty International mottagit information om
495 ”försvinnanden” efter gripanden utförda av säkerhetsstyrkor. Den verk-
liga siffran kan vara mycket högre.

Amnesty International har fått oavbrutna rapporter om tortyr och miss-
handel utförd av Perus säkerhetsstyrkor. Under president Fujimoris första
21 månader vid makten har man informerats om 62 fall av tortyr. Detta re-
flekterar dock inte det verkliga antalet. Många fall av tortyr rapporteras ald-
rig därför att offret fruktar repressalier, medan andra som rapporterats som
”försvinnanden” eller utomrättslig avrättning också föregåtts av tortyr.

Systematisk misshandel, nästan dränkning, elchocker, upphängning i ar-
marna under lång tid och hot om stympning eller dödande är de vanligaste

Prot. 1992/93:69

26 februari 1993

formerna av tortyr. Det finns också många rapporter om att soldater har tor-
terat kvinnor och unga flickor genom att våldta dem, ibland upprepade
gånger.

Amnesty International har också fått många rapporter om övergrepp som
begåtts av den väpnade oppositionen Partido Communista del Peru (Sen-
dero Luminoso) och Movimiento Revolucionario Tupac Amaru (MRTA).
Det gäller bl.a. tortyr, stympning och mord på försvarslösa civila.

En annan välkänd organisation som arbetar med frågor som rör mänskliga
rättigheter, Americas Watch, publicerade i augusti 1992 en rapport med ti-
teln: ”Peru, Civilt samhälle och demokrati under eld”.

De bedömningar som görs i denna 34-sidiga rapport överensstämmer i allt
väsentligt med Amnesty Internationals rapportering. Americas Watch pekar
särskilt på att definitionen på terrorism ändrades i maj förra året så att den
inte längre bara innefattar våldshandlingar utan även brottet att skapa oro i
samhället. Under denna nya definition kan journalister och människorätts-
aktivister falla på grund av vad de skrivit och straffas med fängelse i minst 20
år.

I artikel 7 i terroristlagen anges att ”ursäktande av terrorism” är ett brott
som ger 6-12 års fängelse. Denna artikel hotar enligt Americas Watch ytt-
randefriheten och kan leda till att legitimt journalistiskt arbete bestraffas lik-
som arbete för de mänskliga rättigheterna och advokaters arbete som försva-
rare.

Mot denna bakgrund har den svenska regeringen i ett antal pilotfall som
beslutades i juli 1992 gjort bedömningen att den som rest ut ur Peru med
eget pass inte har anledning att frukta förföljelse i flyktingkonventionens be-
märkelse från peruanska myndigheter eller paramilitära grupper.

Dessutom har man slagit fast att den som ”kan antas ha verkat för” Sen-
dero Luminoso, MRTA eller en organisation med anknytning till dessa på
grund av särskilda skäl under inga förhållanden kan få uppehållstillstånd
som de facto-flykting.

Detta har lett till att ett antal personer, som utan att det ifrågasatts av rege-
ringen upprepade gånger utsatts för ohygglig tortyr av den peruanska poli-
sen, nu skall skickas tillbaka till Peru. Det gäller också ungdomar som har
syskon som försvunnit efter att ha gripits av den peruanska polisen.

Min fråga till kulturministern blir därför:

Vilka garantier har den svenska regeringen för att de som nu skall avvisas
till Peru inte drabbas av ”försvinnande”, tortyr eller annan omänsklig be-
handling?

6 § Anmälan om frågor

Anmäldes att följande frågor framställts

den 25 februari

1992/93:417 av Margitta Edgren (fp) till kulturministern om asylsökandes
rätt att arbeta:

Från 1 juli 1992 har asylsökande rätt att ta ett arbete på den reguljära ar-
betsmarknaden i de fall Invandrarverket gör bedömningen att de kommer
att få vänta mer än fyra månader på ett besked om uppehållstillstånd.

Det visar sig att detta beslut inte är så entydigt som det synes vara. Vid ett
studiebesök på en socialförvaltning framförde socialsekreterarna att detta
gäller fram till dess att den asylsökande fått avslag på sin begäran om uppe-
hållstillstånd. De asylsökande som haft arbete men fått avslag och överkla-
gar avslaget får alltså inte fortsatt rätt att arbeta i väntan på definitivt besked.
Faktum är att 99 % som får avslag överklagar och finns kvar i Sverige ytterli-
gare tid. Den tolkning av beslutet om tillfälligt arbetstillstånd för vilken jag
här har redogjort kan knappast vara korrekt.

Avser statsrådet att klargöra att den asylsökande som vill och kan försörja
sig själv bör få göra det under hela väntetiden?

1992/93:418 av Ewa Hedkvist Petersen (s) till statsrådet Beatrice Ask om de
små skolorna:

I Läroplanskommitténs förslag till ny läroplan och timplan för grundsko-
lan föreslås en ämnessplittring som innebär att samhälls- och naturläran skall
delas upp i sju ämnen i årskurs 6. Då skall också ett nytt språk tillkomma
som ämne.

Många skolor är redan i dag beroende av elevunderlaget i de sex årskur-
serna i låg- och mellanstadiet för att överleva. Den ämnessplittring som före-
slås kan därför bli ett hot mot små landsbygds- och glesbygdsskolor, om ele-
verna redan i sexan måste åka till centralskolor för att få ämnesundervisning.

Min fråga är därför:

Är skolministern beredd försvara de små skolornas existens under bered-
ningen av Läroplanskommitténs förslag?

1992/93:419 av Harald Bergström (kds) till kulturministern om försäkrings-
skydd för flyktingar:

Om en asylsökande, boende på en SIV-förläggning, blir orsak till skada
vid en olyckshändelse under sin fritid, finns inget försäkringsskydd, detta så-
vitt inte vederbörande själv tecknat en försäkring, vilket torde höra till un-
dantagen. Sker däremot olyckan under s.k. organiserad sysselsättning i In-
vandrarverkets regi finns försäkring gällande med både olycksfallsdel och
ansvarsdel.

Jag har exempel där en man själv måste betala reparationen av sin skadade
bil efter att ha blivit påkörd av en fritidscyklande flykting.

En följd av en olycka av ovan beskrivet slag är att flyktingfientlighet ten-
derar spridas och fördjupas.

Finns det planer på att t.ex. utvidga den redan tecknade SlV-försäkring-
ens giltighet att gälla även fritidsaktiviteter?

Prot. 1992/93:69

26 februari 1993

Prot. 1992/93:69

26 februari 1993

1992/93:420 av Barbro Westerholm (fp) till kulturministern om asyl för ho-
mosexuella:

Homosexuella förföljs och straffas i en rad länder, bl.a. i Ryssland. Enligt
uppgift får ett par ryska homosexuella medborgare inte asyl i Sverige trots
att de är åtalade för brott mot 121 § i den ryska strafflagen, som förbjuder
homosexuella förbindelser.

Med anledning av det ovan anförda vill jag fråga:

Vilka åtgärder ämnar statsrådet vidta för att flyktingar som förföljs i sitt
hemland på grund av sin sexuella läggning skall kunna beviljas asyl i Sverige?

1992/93:421 av Berith Eriksson (v) till kulturministern om uppföljningen av
awisningsärenden:

Både den förra och den nuvarande regeringens invandrarminister har
många gånger försäkrat här i kammaren att svenska myndigheter noga följer
vad som händer de asylsökande som man utvisar ur landet.

Under senaste tiden har många, alltför många, rapporter kommit om att
avvisade personer fängslats redan på flygplatsen när de återvänt. Ett exem-
pel är en gravid kvinna från Syrien, ett annat en man från Iran som utvisades
trots att han försökt ta sitt liv och trots att både polis och läkare vädjat om
att utvisningen skulle vänta. Det finns många fler sådana exempel.

Jag vill fråga kulturministern:

Vilka åtgärder har regeringen vidtagit för att följa upp vad som händer
avvisade personer vid återkomsten till hemlandet och hur har denna infor-
mation återförts till Invandrarverket och Utlänningsnämnden?

1992/93:422 av Berith Eriksson (v) till socialministern om ensamförälderstö-
det:

Det har uppstått en olägenhet med det engångsbidrag som skall utgå för
att kompensera ensamstående föräldrar för skattereformen. Det var tänkt
att de skulle få ut 1 800 kr.

Alla som har rätt att få bidraget har inte kunnat ansöka om detta eftersom
de inte nåtts av någon information. Ofta är det just de personer som är i
störst behov av pengarna: nyskilda och ensamstående som har ekonomiska
problem.

Det behövs en förändring av systemet för nu måste många ensamstående
föräldrar överklaga till länsrätterna.

Jag vill därför fråga socialministern:

Avser regeringen att komma med förslag som underlättar för de grupper
som har missat informationen om ensamförälderstödet att på ett enklare sätt
än att överklaga få sin kompensation?

10

den 26 februari

1992/93:423 av Claus Zaar (nyd) till finansministern om den svenska kronan
och småföretagen m.m.:

Kronans fall riskerar att fortsätta att försämra situationen för många små
och medelstora företag. Enligt finansiella bedömare är förtroendet för den
svenska kronan nu sviktande.

Vilka åtgärder kommer finansministern att vidta för att på kort sikt för-
bättra situationen för den svenska kronan och det allvarliga finansiella läget
för små och medelstora företag?

7 § Kammaren åtskildes kl. 9.25.

Förhandlingarna leddes av förste vice talmannen.

Prot. 1992/93:69

26 februari 1993

Vid protokollet

BENGT TÖRNELL

/Barbro Nordström

Prot. 1992/93:69

26 februari 1993

Innehållsförteckning

Fredagen den 26 februari

1 § Meddelande om svar pä interpellationer.................. 1

2 § Svar på interpellation 1992/93:77 om en egenavgiftsfond för kul-

turskapare ...................................... 1

Kulturminister Birgit Friggebo (fp)

Hans Göran Franck (s)

3 § Hänvisning av ärenden till utskott ...................... 6

4 § Bordläggning ...................................... 6

5 § Anmälan om interpellation

1992/93:91 av Bertil Måbrink (v) om Peru och de mänskliga rät-
tigheterna ..................................... 7

6 § Anmälan om frågor

1992/93:417 av Margitta Edgren (fp) om asylsökandes rätt att
arbeta........................................ 8

1992/93:418 av Ewa Hedkvist Petersen (s) om de små skolorna 9

1992/93:419 av Harald Bergström (kds) om försäkringsskydd
för flyktingar................................... 9

1992/93:420 av Barbro Westerholm (fp) om asyl för homosexu-
ella .......................................... 10

1992/93:421 av Berith Eriksson (v) om uppföljningen av awis-
ningsärenden                                             10

1992/93:422 av Berith Eriksson (v) om ensamförälderstödet .    10

1992/93:423 av Claus Zaar (nyd) om den svenska kronan och
småföretagen m.m............................... 11

12

gotab 43276, Stockholm 1993