Riksdagens snabbprotokoll 1992/93:52 Torsdagen den 14 januari
ProtokollRiksdagens protokoll 1992/93:52
Kammarens protokoll
I kammarens protokoll finns allt som sägs i kammaren nedskrivet. I protokollet står det också hur partierna har röstat. Ett snabbprotokoll publiceras ungefär sex timmar efter att dagens sista debatt i kammaren är slut. Det slutliga protokollet är färdigt efter några veckor.
Riksdagens protokoll
1992/93:52
Torsdagen den 14 januari
Kl. 12.00-12.50
Protokoll
1992/93:52
1 § Avsägelser Svar på interpella-
tion
Förste vice talmannen meddelade att Johan Brohult (nyd) avsagt sig upp-
draget att vara suppleant i valberedningen.
Kammaren biföll denna avsägelse.
Förste vice talmannen meddelade att Johan Brohult (nyd) avsagt sig upp-
draget att vara suppleant i talmanskonferensen.
Kammaren biföll denna avsägelse.
2 § Anmälan om kompletteringsval till valberedningen och talmans-
konferensen
Förste vice talmannen meddelade att Ny demokratis riksdagsgrupp på
grund av uppkomna vakanser anmält Dan Eriksson i Stockholm som supple-
ant i valberedningen och talmanskonferensen efter Johan Brohult.
Förste vice talmannen förklarade vald till
suppleant i valberedningen
Dan Eriksson i Stockholm (nyd)
suppleant i talmanskonferensen
Dan Eriksson i Stockholm (nyd)
3 § Svar på interpellation 1992/93:37 om den kommunala arbets-
marknaden
Anf. 1 Finansminister ANNE W1BBLE (fp):
Herr talman! Lars Stjernkvist har frågat arbetsmarknadsministern om
vilka åtgärder han är beredd att vidta för att förhindra att kommunerna för-
vandlas till en krisbransch under 1993. 1
1 Riksdagens protokoll 1992/93. Nr 52
Prot. 1992/93:52
14 januari 1993
Svar på interpella-
tion
Interpellationen har överlämnats till mig.
Låt mig först slå fast att kommunerna har en mycket stor betydelse för
välfärden. Det är i kommunerna som huvuddelen av den sociala servicen
produceras. Många människor arbetar inom denna sektor, och den utgör en
stor del av samhällsekonomin. Det är visserligen sant att flera kommuner
har det ekonomiskt besvärligt, men jag tycker det är fel att spekulera i att
kommunerna detta år blir en krisbransch. Det finns i så fall branscher som
har det betydligt värre. Vi bör i stället se positivt på den nödvändiga om-
strukturering som nu pågår i den kommunala sektorn.
Skattestoppet och indragningen på 7,5 miljarder kronor motiveras som
bekant av samhällsekonomiska skäl. Bakgrunden var, som regeringen fram-
höll i kompletteringspropositionen, att ett stort underskott i den offentliga
sektorn måste innefatta även en stram prövning av resurserna till kommun-
sektorn. Då gjordes bedömningen att det finansiella sparandet inom kom-
munsektorn för år 1993 ändå skulle uppgå till drygt 11 miljarder kronor efter
indragningen. Jag gör i dag bedömningen att sparandet kan bli ännu större.
I det bekymmersamma ekonomiska läge landet befinner sig i anser jag att
det är den konkurrensutsatta sektorn som måste prioriteras. Det är den som
skall generera tillväxt för en stabil och ökad välfärd på sikt. Det är således
inte inom den offentliga sektorn de nya jobben skall skapas.
Jag tycker nödvändigheten av de ekonomiska restriktionerna inom kom-
munsektorn är ställd utom allt tvivel. Det är bara att beklaga att den om-
strukturering som krävs inte påbörjades under 1980-talets högkonjunktur.
Allt förändringsarbete är svårare under en lågkonjunktur. Men att åter
skjuta upp den nödvändiga omställningen vore fel.
För att underlätta omställningen och öka handlingsfriheten i kommunsek-
torn har regeringen vidtagit flera åtgärder. Nya statsbidragsregler, avregle-
ringar och bättre förutsättningar för konkurrens öppnar möjligheter till en
ökad produktivitet och en ökad kommunal självstyrelse. Detta arbete kom-
mer att fortsätta, och jag är övertygad om att detta sammantaget med den
förändringsvilja som finns i kommuner och landsting gör att kommunsektorn
inte kommer att förvandlas till den krisbransch Lars Stjernkvist befarar.
Anf. 2 LARS STJERNKVIST (s):
Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret på min interpellation trots att
jag tycker att det svar jag fått i många avseenden är något märkligt. Det gäl-
ler inte minst sättet att beskriva verkligheten ute i landets kommuner.
Kommunaltjänstemannaförbundet har beräknat att det nästa år kommer
att försvinna drygt 31 000 jobb i kommunerna på grund av i första hand de
ekonomiska problemen. Jag har själv studerat förhållandena i mitt eget hem-
län under mina resor där. Jag har lyssnat till de anställda och till vad man
säger i kommunerna. I min egen hemkommun Norrköping befarar de an-
ställda att man under våren kommer att lägga ett omfattande varsel som be-
rör 600-800 anställda. Motala kommun har redan varslat nästan 400 an-
ställda. I Vadstena kommun, som är en liten kommun, betyder 100 jobb oer-
hört mycket. Finspång har redan varslat 200. Så här skulle jag kunna fort-
sätta. Att detta inte är ett Östgötafenomen kommer säkert andra här att
vittna om.
I grunden handlar det naturligtvis om ekonomiska problem. På denna
punkt har jag all respekt och all förståelse för det arbete som finansministern
lägger ner. Men det är inte bara fråga om detta. Vi har i detta land kommu-
nalmän, i första hand med m-tecken, som betraktar varje uppsagd kommu-
nalarbetare som något slags ideologisk framflyttning. De ser minskad kom-
munal verksamhet i sig som ett självändamål. Det är viktigt att säga att det
inte bara handlar om ekonomin. Dessa uppsägningar sker också av ideolo-
giska skäl.
Vad svarar då finansministern alla de människor som är oroliga för servi-
cen och alla de anställda som är oroliga för sina jobb? För det första svarar
finansministern att det är värre i andra branscher. Jag tycker att det är cy-
niskt att säga till ett vårdbiträde, en gatuarbetare eller till en vaktmästare
som nu är orolig för sitt jobb att det är ännu värre för byggnadsarbetare och
metallarbetare. Dessutom vill jag hävda att påståendet kan ifrågasättas.
När Volvo inte längre kan sälja Volvobilar har i varje fall de som jobbar
på Volvo en rimlig förklaring till varför de blir utan jobb. Men hur skall ett
vårdbiträde som ena dagen stressas och hela tiden känner att hon inte hinner
med alla arbetsuppgifter och att ge den vård och omsorg som hon skulle
kunna ge kunna förstå att hon dagen efter inte längre anses behövlig?
För kommun och stat kostar hon lika mycket. Hon har i stort sett samma
ersättning, i varje fall än så länge, men däremot får hon inte längre en möjlig-
het att utföra det jobb som hon kan och är utbildad för. Ur den synvinkeln
kan man faktiskt hävda att uppsägningarna i kommunerna på sätt och vis är
värre. Dessutom har man gjort uppskattningar som visar att 80 % av dem
som nu drabbas under innevarande år är kvinnor, en grupp som vi vet redan
är sårbar på arbetsmarknaden.
Det andra som finansministern anför i sitt svar är att det inte är i kommu-
nerna som de nya jobben skall skapas. Jag läste detta flera gånger i går kväll
och undrade om jag möjligtvis läste fel. Det stora problemet just nu är inte
att kommunerna genom att anställa folk stjäl utrymme och arbetskraft från
industrin. Alla ekonomer som jag har lyssnat till och över huvud taget alla
företrädare för arbetsmarknadens parter är rörande överens om att varje
uppsagd kommunalarbetare eller kommunaltjänsteman i dag innebär att
köerna utanför arbetsförmedlingarna växer.
I dagens läge, när vi utnyttjar så litet av kapaciteten, ger uppsagda kom-
munalanställda inte någon som helst draghjälp åt industrin. Jag håller själv-
fallet med om att det på 80-talet var annorlunda på den punkten. Visst kan
vi vara självkritiska när det gäller den kommunala expansion som då skedde.
Men att i dag säga upp kommunalanställda är inte någon lösning på de pro-
blemen.
För det tredje säger finansministern i slutet av sitt svar litet klämkäckt att
kommunerna minsann inte är den krisbransch som jag befarar. Egentligen
är det den delen av svaret som gör mig allra mest orolig. Vi kan naturligtvis
ha olika värderingar och olika syn på saker och ting, och det skall vi ha, men
det är allvarligt när vi som politiker har olika bild av hur verkligheten faktiskt
ser ut.
Jag har inte, vare sig i min egen hemkommun Norrköping eller någon an-
nanstans i det här landet, mött någon som inte känner igen den här beskriv-
Prot. 1992/93:52
14januari 1993
Svar på interpella-
tion
Prot. 1992/93:52
14 januari 1993
Svar på interpella-
tion
ningen och som inte är orolig över att jobben kommer att försvinna och att
servicen kraftigt kommer att försämras.
Det gör mig djupt orolig att finansministern t.o.m. förnekar att problemen
faktiskt finns. Det är mycket bekymmersamt. Tyvärr är tiden slut. Jag får
utveckla argumentationen i ett senare inlägg.
Anf. 3 SYLVIA LINDGREN (s):
Herr talman! Det råder inget tvivel om att de åtgärder som regeringen vid-
tagit missgynnat bl.a. Stockholm. Statliga beslut ledde till att Stockholm tap-
pade ca 2,7 miljarder av sina inkomster för 1993. Skattestoppet förhindrade
att Stockholm kunde höja skatten, trots att Stockholm har en kommunal-
skatt som ligger cirka två kronor under riksgenomsnittet.
Konsekvenserna blev kraftiga besparingar i miljardklassen samtidigt som
budgeten är underbalanserad med minst 500 miljoner. Dessutom förutsätter
budgeten försäljningar för minst 800 miljoner kronor. Vi vet ju att försälj-
ningen av fastigheter o.d. inte är världens enklaste sak i dag.
Stadens borgerliga budget bygger också på nollinflation för 1993. Om in-
flationen blir 5 % som det anges i finansplanen leder det till ytterligare be-
sparingar som går ut över den sociala tryggheten för stockholmarna. Ned-
skärningarna kommer då att drabba skola, socialtjänst, barnomsorg och äld-
revård.
Arbetslösheten växer i Stockholm. Socialbidragskostnaderna för 1993 be-
räknas till minst 1,3 miljarder, bl.a. som en följd av arbetslösheten. Om vi
ser till hur det ser ut i Stockholms län, har det borgerliga finanslandstingsrå-
det sagt att han räknar med att behöva varsla 3 000-5 000 vårdarbetare inom
Stockholms läns landsting.
Jag har svårt att förstå att man då inte tycker att detta är en krisbransch.
Dessa hot är självfallet en stor svårighet för de anställda. Samtidigt vet vi att
behovet av vård och omsorg snarare ökar än minskar.
Finansministern säger också här: ”1 det bekymmersamma ekonomiska
läge landet befinner sig i anser jag att det är den konkurrensutsatta sektorn
som måste prioriteras.” I samband med det vill jag säga att den offentliga
sektorn också i mycket hög grad är konkurrensutsatt. I Stockholms län har
man infört den s.k. Stockholmsmodellen med köp-och-sälj-system. Vad är
det, om inte konkurrensutsatt verksamhet?
Nu arbetar regeringskansliet med en uppföljning av den Kommunaleko-
nomiska kommitténs förslag. Då är det oerhört viktigt att man tar hänsyn till
storstädernas situation. Det finns speciella kostnader i Stockholm och stor-
städerna som man inte tagit hänsyn till när man utformat det nya statsbi-
dragssystemet. Det kan inte vara rimligt att storstädernas befolkningar skall
behandlas sämre av statsmakterna än invånarna i andra delar av landet.
Nu krävs det att skattestoppet rivs upp. Stockholm, med en låg kommu-
nalskatt, måste åtminstone få höja till riksgenomsnittet. Vi måste se till att
storstäderna får en rättvis behandling vid uppföljningen av Kommunaleko-
nomiska kommitténs förslag.
Anf. 4 SONIA KARLSSON (s):
Herr talman! Anne Wibble sade i sitt svar att det är fel att spekulera över
att kommunerna skall bli en krisbransch under 1993 och att det finns många
branscher som har det betydligt värre. Visst finns det många branscher som
har det mycket besvärligt. Det tyder ju inte minst den extremt höga arbets-
lösheten i Sverige på.
Det vi interpellanter motsätter oss är att man dessutom skapar en kris-
bransch till, dvs. i kommunerna. Det var därför vi var emot indragningen på
7,5 miljarder. Det innebär i princip att staten flyttar över sitt budgetunder-
skott till kommunerna. Kommunerna tvingas att skära ner på verksamheten.
Man beräknar att ca 25 000-30 000 arbetstillfällen försvinner. Det sker hu-
vudsakligen inom prioriterade områden som barnomsorg, skola, sjukvård
och äldreomsorg.
Arbetslösheten ökar alltså på grund av de framtvingade nedskärningarna.
Staten får sedan i allt väsentligt tillbaka det här underskottet via a-kassorna
och Arbetsmarknadsfonden. I en extrem lågkonjunktur är det dessutom full-
ständigt felaktigt att göra detta.
Vi har ingen annan uppfattning än att kommunerna både behöver effekti-
visera och rationalisera sin verksamhet, och det pågår och har pågått under
många år. Men att, som regeringen nu gör, direkt tvinga fram det i en lågkon-
junktur är förödande.
Jag reagerar också på det som står i svaret om att det är den konkurrensut-
satta sektorn som skall ha de nya jobben. Det är ju inte nya jobb vi diskute-
rar. Det är gamla arbeten som finns och som nu försvinner. Det som är mest
absurt är att det inte är behovet som försvinner. Det finns kvar i barnomsor-
gen, i skolan och i äldreomsorgen.
Lars Stjernkvist tog upp Motala som exempel. Min hemkommun har alltså
varslat 375 personer. Huvuddelen av dessa människor är kvinnor. 125 av dem
är barnskötare och förskollärare. Det finns ju inte färre barn, utan kommu-
nen löser detta genom att sätta ihop större barngrupper. Sedan försöker vi
hävda att vi skall lyckas med detta utan att försämra kvalitet och service.
Men det är givet att det blir en förändring jämfört med om vi har bättre till-
gång på personal.
Dessa inskränkningar i kommunerna drabbar i första hand och till övervä-
gande delen kvinnor. Det innebär att kvinnorna förlorar arbeten, service,
möjlighet till barnomsorg och att det inkräktar på äldreomsorgen. Till slut
får de som är arbetslösa i stället utföra detta som ett obetalt arbete.
Till slut, Anne Wibble, när det t.o.m. långt in i regeringen ifrågasätts om
det kommunala skattestoppet är bra, vore det inte rimligt att även Anne
Wibble inser att det inte längre går att sätta den kommunala självstyrelsen
ur spel?
Anf. 5 Finansminister ANNE WIBBLE (fp):
Herr talman! Låt mig först ta upp det perspektiv som Sonia Karlsson
nämnde, nämligen betydelsen för kvinnor av offentlig verksamhet och of-
fentlig service. I kvinnoperspektivet finns det ingenting som är viktigare än
att ekonomin börjar växa.
I det perspektivet är alla jämställdhetsambitioner som regeringen har och
alla åtgärder för att förbättra jämställdheten mellan kvinnor och män utom-
ordentligt lönsamma företeelser. Även om det inte skulle vara det i rent pen-
ningmässiga räknetermer, är det viktigt att se till att den ekonomiska politi-
Prot. 1992/93:52
14januari 1993
Svar på interpella-
tion
Prot. 1992/93:52
14 januari 1993
Svarpå interpella-
tion
ken generellt utformas så att jämställdheten mellan kvinnor och män ökar.
Det finns ganska många brister kvar från den tidigare regeringspolitiken.
Sedan är det angeläget att slå fast några fakta om utvecklingen i kommu-
ner och landsting. Under 80-talet ökade sysselsättningen med i runda tal
10 000 personer varje år. Det förändrades litet grand under 1991, men det
var fortfarande så att antalet arbetade timmar ökade i den kommunala sek-
torn. Fr.o.m. 1992 har det varit en bättre fart på effektiviseringarna. Det har
blivit något färre timmar arbetade inom själva den kommunala sektorn.
Men den statistiken bör icke utnyttjas för att säga att det blir färre tjänster,
eftersom det har skett ganska många förändringar i huvudmannaskap. Man
har flyttat över en del saker till kommunala bolag, och dessa räknas in i en
annan del av statistiken. Många kommuner har fått fart på effektiviserings-
arbetet och lagt ut en del arbete på entreprenad.
Då räknas inte de sysselsatta såsom verksamma i kommunal tjänst utan i
andra delar av sektorn. Statistiken måste användas med stor försiktighet.
Jag tycker att Lars Stjernkvist började på ett förtjänstfullt sätt att bena
upp frågan om det är servicen eller antalet jobb som är väsentligt. Men sedan
blev det tyvärr rörigt. För egen del tycker jag att det är angeläget att slå fast
att det är omfattningen och kvaliteten på tjänsterna som är det väsentliga,
inte antalet tjänstemän. Jag tror att det är viktigt för hela samhället, inte
minst för dem som är beroende av tjänsterna.
Det är angeläget för hela samhällsekonomin att det sker en långsiktig ef-
fektivisering och förnyelse i alla delar av ekonomin. Detta inkluderar själv-
fallet den offentliga verksamheten. Jag beklagar att Socialdemokraterna så
sent som i december förra året motarbetade i riksdagen viktiga lagändringar
för att möjliggöra för kommunerna att mera offensivt använda sig av nyare
och mera annorlunda metoder för att öka omfattningen och kvaliteten på
tjänsterna. Det är ett långsiktigt arbete som är mycket centralt.
Sysselsättningsperspektivet är oerhört viktigt för hela samhället. Men en-
ligt min mening är det också viktigt med ett tillväxtperspektiv och ett arbets-
marknadspolitiskt perspektiv.
Låt mig ta upp den fråga som är central i den kommunala verksamheten,
nämligen omfattningen och kvaliteten på tjänsterna. Jag har tagit med mig
en liten bok, som jag tänker överlämna till Lars Stjernkvist. Jag var inte
medveten om att det skulle vara flera deltagare i debatten. Men det går bra
att få fler exemplar senare. Skriften är framtagen av Socialdepartementet,
och den innehåller en lång rad goda exempel på hur man inom kommuner
och landsting ändrar på verksamheten för att få mer vård och omsorg - t.ex.
barnomsorg och sjukvård - för de pengar som finns, utan att på minsta sätt
göra avkall på kvaliteten.
Ett exempel är från kvinnokliniken i Borås. Där ändrade man på vård-
strukturen och arbetssättet. Kostnaderna minskades, men arbetsprestatio-
nerna var minst lika bra. Ett annat exempel är från ett daghem i Rimbo. Där
anpassade man öppethållandetider osv. till de önskemål som föräldrarna
hade för att få en bra omsorg för sina barn. Man öppnade för föräldrainsat-
ser, och man lät dagis och fritids samarbeta bättre i fråga om både personal
och lokaler. Man sparade mycket pengar, och man kunde sänka avgifterna
för föräldrarna. Alla blev nöjda och glada.
Det finns ytterligare exempel. Eftersom Sylvia Lindgren tog upp frågan
om Stockholm, kan jag nämna ett Stockholmsexempel. Under den borger-
liga tiden har husläkarsystemet införts i delar av Stockholm. Systemet har
medfört att prestationerna per betald krona har ökat mycket kraftigt så att
kostnaderna har minskat. Man har alltså kunnat få ut mer vård för pengarna.
Den här lilla skriften innehåller ett stort antal sådana exempel på hur god
vilja, kreativitet och initiativkraft kan ge bättre tjänster samtidigt som man
hushållar med pengarna. Jag noterade inte för så länge sedan att Ingvar
Carlsson sade att man just i svåra tider verkligen måste vända på varje
krona.
Jag tycker att det är beklagligt att Socialdemokraterna så sällan tar upp
perspektivet om tjänsternas kvalitet och förnyelsearbete. Jag menar att den
stora bristen är att förnyelsearbetet sker under motstånd från de socialdemo-
kratiska kommunalpolitikerna.
Anf. 6 LARS STJERNKVIST (s):
Herr talman! Jag tackar dessutom för boken. Jag lovar att läsa den.
Jag beklagar att jag var rörig i mitt inlägg. Man kan säkert anklaga finans-
ministern för mycket, men inte för att vara rörig - möjligvis för brist på poli-
tisk rörlighet. Men det är en annan sak.
Jag instämmer naturligtvis i resonemanget om behovet av tillväxt. På den
punkten är vi helt överens. Men förklara för mig hur man kan öka tillväxten
genom att se till att en barnskötare övergår från att ta hand om, vårda och ge
barn omsorg, till att vara arbetslös och ta emot ur i stor utsträckning samma
kassakista i stort sett samma ersättning. Men nu sker det utan krav på att
göra något. Hur bidrar denna överföring till att stimulera tillväxten? Jag kan
inte begripa det.
Jag är fortfarande kommunpolitiker. Jag medger gärna att det inte bara
var bankdirektörer som under 80-talet trodde att den positiva utvecklingen
skulle fortsätta i all evighet. Jag är väl medveten om att kommunerna bidrog
till detta. Jag gjorde det själv. Jag drog och slet både i stat och människor
för att uppfylla barn- och äldreomsorgens behov av personal under 80-talet.
Samtidigt hade industrin problem med att få tag på folk, och industrin kunde
inte växa i den utsträckning den hade kunnat göra om den hade fått tag på
folk. På den punkten utövar jag gärna självkritik.
Men vad som oroar mig nu är att jag har upptäckt att samma aningslöshet
finns i dag i kommunerna och i landstingen - fast tvärtom! I dag förbereder
man sig för ett evigt elände. Man säger upp personal, och på det viset fördju-
pas och förvärras de ekonomiska problemen.
Jag skulle vilja åstadkomma det som Sylvia Lindgren nämnde. Förutom
hennes förslag, som jag instämmer i, måste man satsa åtskilligt på utbildning
och på att höja kompetensen, behålla personalen och förbereda sig för de
strukturförändringar som självfallet måste komma i framtiden.
När högkonjunkturen sedan kommer skall vi ge oss på det förvisso svåra
konststycket att hålla tillbaka den kommunala expansionen. Men i dag inne-
bär inte en enda sparkad kommunalarbetare någon stimulans för ekonomin.
Vidare har vi resonemanget om krisbransch. Om drygt 30 000 färre jobb
Prot. 1992/93:52
14 januari 1993
Svar på interpella-
tion
|
Prot. 1992/93:52 14 januari 1993 |
inte innebär en krisbransch, även om en och annan övergår till privat tjänste- |
|
Svar på interpella- |
Anf. 7 SYLVIA LINDGREN (s): Herr talman! Carl Cederschiöld, det moderata finansborgarrådet i Stock- Vidare säger han: ”Det är lätt för riksdagen att besluta om nya lagar när Stockholms stad har effektiviserat under 80-talet. Det har visat sig i vissa De exempel Anne Wibble tog ur en bok är också tecken på att mycket har Men det finns gränser. Det går inte att kräva hur mycket rationaliseringar Det finns åtskilliga exempel, inte minst i Stockholms län, där det har blivit Man gör det därför att man tror att man sparar pengar och minskar risken Anne Wibble tog upp frågan om husläkarreformen. Stockholms läns Om husläkarna skall göra det jobb som undersköterskor och biträden gör Anf. 8 SONIA KARLSSON (s): Herr talman! Det är väl att Anne Wibble talar varmt om jämställdheten. |
8
ökad uppmärksamhet mot arbetsvillkoren för de anställda kvinnorna samt
uppmuntrar och stöder dem så att de kan ta eget ansvar för verksamheten.
Problemet, Anne Wibble, är att kvinnor inom kommuner och landsting
nu sägs upp på grund av den ekonomiska situationen. Det faktum att kvin-
norna blir arbetslösa förbättrar inte jämställdheten.
Jag och socialdemokratiska partiet talar om att det under 80-talet har på-
gått och att det fortfarande pågår effektiviseringar och rationaliseringar
inom offentlig sektor, t.ex. kommuner. Det är nödvändigt därför att vi har
en begränsad ekonomi. Den politiska skillnaden består i att det oftast hand-
lar om privatisering när Anne Wibble och den borgerliga regeringen talar
om effektivisering av offentlig sektor.
I finansplanen hänvisas till en rapport från Socialdepartementet där hin-
der för utveckling mot privata driftsformer beskrivs. Man ser det där som
angeläget att regeringen lägger fram sådana förslag som underlättar att kom-
munal verksamhet går över i privat.
Där ser vi skillnaderna. Det är en stor principiell skillnad mellan att utsätta
kommunal verksamhet för konkurrens och att privatisera den.
I den lågkonjunktur som råder görs nu även kommunerna till en krisbran-
sch. Det är ju till syvende och sist staten som drabbas. Arbetslösheten ökar
på grund av de friställningar som blivit följd av nedskärningarna, och staten
får i allt väsentligt tillbaka underskottet via a-kassorna och Arbetsmarknads-
fonden. Det rör sig alltså inte om några besparingar för statskassan - att på-
stå det är både vilseledande och felaktigt. Det rör sig i stället om en onyttig
finansiell rundgång. Resultatet blir bara att vi förlorar i välfärd.
Anf. 9 Finansminister ANNE WIBBLE (fp):
Herr talman! Låt mig först kommentera det Lars Stjernkvist sade om att
de kommunalpolitiker han känner bäst nu förbereder sig för ett evigt elände.
Jag hoppas att det är mycket få kommunalpolitiker som känner så. De bor-
gerliga kommunalpolitiker jag träffar ganska ofta sysslar med ett mycket in-
tensivt förnyelsearbete i en mycket mer positiv anda.
För Sylvia Lindgren vill jag nämna finansieringsprincipen. Under många
år på 80-talet, då vi hade socialdemokratiska majoriteter här i riksdagen, låg
kommuner och stat i träta. Man sade att staten lassade över uppgifter på
kommunerna utan att tala om hur de skulle betalas.
Nu har, på förslag av den nu sittande regeringen, en finansieringsprincip
slagits fast. Jag tror att många kommuner uppskattar detta mycket. Med
rätta tycker jag att det sett ur kommunalt perspektiv är en stor förbättring.
Slutligen vill jag säga några ord om effektiviseringar och servicen inom
kommunsektorn. Det finns, som framgår av den skrift som jag gav vidare,
fortfarande stora skillnader mellan olika kommuner - och faktiskt även mel-
lan olika delar av en och samma kommun - i kostnader för att utföra en och
samma tjänst.
Detta ger en stark tilltro till idén om att det fortfarande finns ganska stora
förbättringar att göra. Det finns ett stort utrymme för effektiviseringar. Där-
till kommer, vilket framgår i skriften och av många andra verklighetsnära
exempel, att den personal som deltar i förnyelsearbetet har många ytterli-
Prot. 1992/93:52
14 januari 1993
Svar på interpella-
lion
Prot. 1992/93:52
14 januari 1993
Svar på interpella-
tion
gare goda idéer. Den personal som deltar i förnyelsearbetet tycker att det
initiativ som har tagits är bra.
Hela idén med kommunal förnyelse grundar sig på en klok tanke, nämli-
gen att det är de som i praktiken sysslar med jobbet som bäst vet hur man
skall organisera det. Det är därför som regeringen har föreslagit att man skall
ta bort alla de hinder som finns för kommuner att själva besluta om organisa-
tionen. I det här fallet är kommunen de kommunalt verksamma som jobbar
med själva projekten.
Det framgår också i skriften att en stor del av personalen anser att förnyel-
searbetet i sig har blivit en kick för jobbet. Det har gjort arbetsuppgifterna
roligare.
Min andra synpunkt, som svar på Lars Stjernkvists fråga, är att långsiktigt
arbete inte är något som man börjar med en dag, som man avslutar nästa dag
och som man kan återuppta en tredje dag.
Detta är ett långsiktigt arbete som har inletts ganska långsamt, i flertalet
fall under 80-talet, eftersom det har funnits så många statliga hinder, men
det sker i betydligt snabbare takt allteftersom olika statliga hinder har tagits
bort.
Det är mycket viktigt att detta arbete successivt fortsätter. Om man skulle
sätta stopp nu, som Socialdemokraterna förefaller förespråka, skulle många
förlora tron på att det faktiskt är bra att förändra och förnya för att kvaliteten
på tjänsterna och servicen skall bli bättre. Jag tror att det skulle vara ett oer-
hört bakslag för dem inom kommuner och landsting, och för dem inom de
alternativ som redan börjar komma fram, som tycker att förändringar är vik-
tiga för att få fram bra tjänster.
I detta sammanhang vill jag nämna att det är fel som Sonia Karlsson på-
stod, att för mig är det framför allt privatisering som gäller. I alla de proposi-
tioner och förslag som har lagts fram av regeringen beträffande kommunal
förnyelse har det framkommit att det centrala är konkurrensen.
Vi ogillar både offentliga och privata monopol. Det som är centralt för
att få fram bra tjänster och arbetsmiljöer är att det finns konkurrens. Det
bekymrar mig att Socialdemokraterna motarbetar detta.
Lars Stjernkvist säger att förnyelsen skall skjutas upp - den kan ske se-
dan - därför att det nu är besvärligt på arbetsmarknaden. Jag tror, som jag
nyss sade, att det vore ett allvarligt misstag. Det är mycket angeläget att man
underhåller detta långsiktiga och ganska strävsamma jobb för att ändra ar-
betsorganisation osv. Det skall stödjas på alla tänkbara sätt, med ytterligare
regelförenklingar och borttagande av statliga regler.
Ur sysselsättningsperspektiv är det centralt att vi för det första får ekono-
min att börja växa och för det andra att vi får en aktiv arbetsmarknadspoli-
tik.
Lars Stjernkvist är väl medveten om alla de åtgärder som regeringen redan
har satt i sjön och de ytterligare åtgärder som finns föreslagna i budgetpropo-
sitionen, som avlämnades alldeles nyss. Jag skall inte räkna upp dem alla,
men det finns flera nya centrala inslag i en aktiv arbetsmarknadspolitik som
både hjälper ungdomar och motverkar uppkomsten av långtidsarbetslöshet.
Ett av dem är framtaget gemensamt av regeringen och Socialdemokraterna,
10
och jag utgår ifrån att även Socialdemokraterna tycker att det förslaget är
mycket bra.
Man måste alltså skilja mellan det långsiktiga perspektivet - som är det
helt centrala, inte minst ur kvinnosynpunkt och ur fördelningssynpunkt - för
tillväxten och perspektivet av en aktiv arbetsmarknadspolitik, där vi använ-
der tiden till dess att tillväxten kommer i gång på ett bra och effektivt sätt
och hjälper de människor som annars skulle komma i kläm.
Anf. 10 LARS STJERNKVIST (s):
Herr talman! Jag tror inte att någon av oss som har yttrat sig i denna debatt
vill stoppa förnyelsen - tvärtom. Den måste fortsätta. Det handlar om att
utbilda personal, om att pressa de administrativa kostnaderna, om att om-
skola och om att höja kompetensen i kommunerna. Men vad vi säger är att
vi inte tror på att i dagens läge, med en galopperande arbetslöshetsökning,
som instrument för att åstadkomma denna förnyelse använda uppsägningar
av kommunal personal.
Vi socialdemokrater anser att den viktigaste övergripande uppgiften är att
hejda en långsiktigt hög arbetslöshet med utslagning av stora grupper, inte
minst kvinnor. Det är ett av skälen till att vi reagerar så kraftigt mot försäm-
ringarna i kommunerna.
När man i kommunerna förbereder omfattande varsel är det inte bara så
att man planerar för ett evigt elände, utan varslen riskerar också att få funk-
tionen av självuppfyllande profetia.
I min hemkommun Norrköping har vi i dag drygt 5 000 arbetslösa. Det
finns en del industrier som fortfarande anställer folk, och jag kan lova finans-
ministern att de inte har några som helst bekymmer med att hitta välutbil-
dade och kompetenta människor. Under de kommande två åren är de två
stora, mörka molnen på arbetsmarknadshimlen i min hemkommun å ena si-
dan att staten skall säga upp ungefär 600 anställda, å andra sidan att Norrkö-
pings kommun - den största arbetsgivaren i kommunen - kommer att ut-
färda ett stort varsel under våren.
Jag kan bara dra en slutsats av detta, nämligen att om detta genomförs är
risken mycket stor att vi under lång tid framåt kommer att ha en hög perma-
nent långtidsarbetslöshet, och det är det största hotet mot människors trygg-
het och välfärd. Dessutom - och på den punkten sammanfaller våra intres-
sen - är det ett stort hot mot våra framtida möjligheter till en gynnsam eko-
nomisk tillväxt om vi tvingas bära bördan av en mycket stor arbetslöshet.
Därför är vår slutsats: Stoppa rundgången! I stället för att lämna ut passivt
arbetsmarknadsstöd under lågkonjunkturen kan man använda pengarna till
att höja kompetensen och utbilda personal. Man kan avvakta med personal-
indragningar och se till att vi i stället klarar den nödvändiga återhållsamhe-
ten när konjunkturen vänder och det blir fart på hjulen i industrin. Då har
vi möjligheter att klara både sysselsättningen och en stabil tillväxt även i
framtiden.
Förste vice talmannen anmälde att Sonia Karlsson anhållit att till proto-
kollet få antecknat att hon inte ägde rätt till ytterligare inlägg.
Prot. 1992/93:52
14 januari 1993
Svar på interpella-
tion
11
Prot. 1992/93:52
14 januari 1993
Svar på interpella-
tion
12
Anf. 11 SYLVIA LINDGREN (s):
Herr talman! Jag kan inte hjälpa att jag blir litet upprörd när det hela tiden
talas om förnyelser, effektiviseringar och rationaliseringar. Jag vet att det un-
der mycket lång tid har pågått ett förnyelsearbete inom den offentliga sek-
torn, innefattande decentraliseringsbeslut, resultatenheter osv. Exemplen är
många. Det finns dock alltid en smärtgräns. Det går inte alltid lika fort med
förnyelsen och effektiviseringarna, t.ex. om man en gång har lyckats nå ett
mycket bra resultat i den vägen. Risken är att det kan komma ett mycket
starkt bakslag.
Vid en förnyelse inom den offentliga sektorn får man inte heller ge avkall
på kvaliteten. Jag tycker att husläkarsystemet illustrerar detta. Man konver-
terar i dag tjänster och säger upp biträden, undersköterskor och distriktsskö-
terskor för att i stället anställa husläkare. Effekten av det blir att man får en
husläkare, som säkert är mycket kompetent, men som inte har så stora be-
grepp om omvårdnad och omsorg. Vem skall utföra sådana delar av verk-
samheten som att ta hand om gamla tant Agda och hennes bensår? Vem skall
klara den omvårdnaden? Är det meningen att husläkaren skall göra också
det, kommer han eller hon inte att kunna ta hand om så många patienter,
och därmed blir detta en mycket dyr reform.
Jag tycker därför att det är märkligt att man nu varslar och säger upp an-
ställda innan man tagit reda på vilka konsekvenser detta får. Det handlar
inte bara om landstingets sjukvårdande verksamhet, utan detsamma gäller
också för barnomsorgen. Om denna bara blir en förvaringsanstalt för ungar,
kan man inte säga att den ger någon kvalitet, och det är olyckligt.
Arbetslösheten växer i rasande takt. I Stockholms län har vi i dag ca 50 000
öppet arbetslösa, och i det antalet har man ändå inte räknat in de varsel som
landstinget säger sig komma att lägga ut. Man kan inte se annat än att också
den offentliga sektorn är en krisbransch. Jag tycker att det framgår mycket
klart.
Det är svårt att tro att det går att rationalisera mycket mer. Fortsatta be-
sparingar leder till regelrätt nedskärning av service och kvalitet och till för-
sämringar inom barnomsorg, äldreomsorg, skola och annat. Det kan beklag-
ligtvis också kännas i luften att avståndet är långt mellan Rosenbad och verk-
ligheten ute i Stockholm, där personal och patienter finns. Det avståndet är
faktiskt längre än mellan Stockholm och Haparanda.
Anf. 12 Finansminister ANNE WIBBLE (fp):
Herr talman! Sylvia Lindgren tog i ett tidigare inlägg upp storstadsper-
spektivet. Jag vill bara påminna om något som jag faktiskt trodde att Sylvia
Lindgren var medveten om, att i det utredningsarbete som pågår om struk-
turindexet, som det så vackert heter, i skatteutjämningssystemet är det sär-
skilt påtalat att storstadsperspektivet är en viktig faktor.
Utredningen har nu hållit på i nästan tre kvarts år, så jag utgick ifrån att
Sylvia Lindgren var medveten om det, men jag kan tala om det för säkerhets
skull. Storstadsperspektivet är en av många faktorer som det är angeläget att
få litet bättre belysta i det nya skatteutjämningssystem som vi skall ha mera
permanent fr.o.m. 1995.
Lars Stjernkvist sade att Socialdemokraterna inte vill stoppa förnyelsen.
Det låter ju bra, men det förefaller vara mera en läpparnas bekännelse. När
det kommer till kritan och det handlar om att ge kommuner och landsting
möjlighet att faktiskt göra så som det passar medborgarna bäst i den delen
av landet och som de anställda själva ofta har initierat, dvs. på litet friare
sätt, när det handlar om att ta bort statliga bestämmelser, då röstar ni social-
demokrater emot.
Det är väl bra om det kan bli ändring på det med de kommande förslagen
som regeringen avser att lämna över till riksdagen för att möjliggöra en
större frihet inom den kommunala verksamheten att jobba på det sätt som
man själv och de som skall utnyttja tjänsterna kan komma överens om är
bäst.
Sedan är det då detta med sammanblandning av vad som egentligen är
viktigast i kommunal verksamhet. Är det servicen, är det kvaliteten och om-
fattningen på tjänsterna eller är det antalet offentliganställda tjänstemän?
Jag tycker att diskussionen från socialdemokratisk sida alltmera har glidit
över till att det egentligen inte är tjänsterna och servicen som är det centrala
utan frågan om arbetet utförs av människor inom den offentliga sektorn eller
om det utförs bättre någon annanstans eller om det kan vara så att tjänsterna
kan vara lika bra om de utförs av nio personer i stället för som förut tio perso-
ner.
Då tycks det mig som om antalet personer är det som ibland tar övervik-
ten. Jag tycker att det vore mycket beklagligt, därför att det skulle motverka
möjligheten att upprätthålla inte bara en bra utan en bättre social välfärd i
det långa perspektivet, och det tror jag faktiskt är oerhört centralt.
Därför menar jag att det är viktigt att ha tjänsterna och kvaliteten på dem
i centrum när man diskuterar hur välfärdspolitiken skall utformas och att ha
det perspektivet vad gäller jobben att se tillväxt i hela ekonomin som det
centrala, kompletterat med en aktiv arbetsmarknadspolitik, inte att tro att
man kan lösa några långsiktiga sysselsättningsproblem genom att tvinga in
alla människor i offentlig tjänst, vilket är det hypotetiska slutresultatet av
Lars Stjernkvists lösning. Det skulle vara till stor skada inte minst för dem
som verkligen tycker att det är viktigt med bra social service, nämligen med-
borgarna i samhället.
Förste vice talmannen anmälde att Sylvia Lindgren och Lars Stjernkvist
anhållit att till protokollet få antecknat att de inte ägde rätt till ytterligare
inlägg.
Överläggningen var härmed avslutad.
4§ Anmälan om frågor
Anmäldes att följande frågor framställts
den 13 januari
1992/93:316 av Sten Andersson i Malmö (m) till miljöministern om miljöpro-
blem i Öresundsområdet:
Prot. 1992/93:52
14 januari 1993
Svar på interpella-
tion
Prot. 1992/93:52
14 januari 1993
Oavsett om Danmarks inrikesminister skämtade eller ej avseende möjlig-
heten att med militär stoppa Barsebäck finns det skäl att ifrågasätta upprik-
tigheten i det danska miljöengagemanget och dess konsekvenser för södra
Sverige.
I Malmö klagas det ofta över dålig luft, och detta kan i många fall härledas
till bristande och osolidarisk dansk miljömedvetenhet!
Danska kolkraftsaggregat med låg reningsgrad är nämligen ett konkret
hot mot miljön i framför allt södra Sverige. Detsamma kan sägas om de ut-
släpp från danska avloppsreningsverk som ofta går direkt ut i havet och där-
igenom drabbar svenska kuster.
Är statsrådet beredd att ta initiativ till en dialog med Danmark i syfte att
minimera de danska föroreningarna?
1992/93:317 av Carl B Hamilton (fp) till statsrådet Bo Lundgren om den bok-
föringsmässiga värderingen av fastigheter:
En grundorsak till finanskrisen är raset i fastighetspriserna. Enligt nuva-
rande regler skall banker som tar över fastigheter från dåliga låntagare skriva
ner dessa till dagens låga marknadsvärde. Detta leder till att bankerna kom-
mer till staten för miljardstöd. I andra länder (USA, Japan) har myndighe-
terna i motsvarande situation helt öppet ändrat värderingsreglerna för att
på så sätt över tiden jämna ut bankernas bokföringsmässiga förluster för att
minska realekonomiska uppoffringar via ökat statligt budgetunderskott. In-
ternationella trovärdighetsproblem finns inte med detta förslag, eftersom
skuldsidan i bankerna redan är statsgaranterad.
Är skatteministern beredd att lägga fram förslag om en temporär ändring
av reglerna för bokföringsmässig värdering av fastigheter?
1992/93:318 av Patrik Norinder (m) till jordbruksministern om bestämmel-
serna om djurhållning för köttproduktion:
I ungdjursstallar för köttproduktion får en stallavdelning bestå av högst
100 djurplatser. Denna bestämmelse återfinns i LSFS 1989:20 L100 2kap.
23 §.
Ur hälso- och smittosynpunkt finns det inga skäl som motiverar att denna
typ av stallavdelningar inte skulle kunna rymma fler djur.
Det finns nu animaliegårdar som vidtar omfattande ombyggnader för att
anpassa sig till att möta konkurrensen från EG-länderna. Denna och andra
paragrafer i författningssamlingen är till stort hinder för att erhålla en kon-
kurrenskraftig köttproduktion. Utan att ge avkall på en hög ambitionsnivå
vad gäller djurhälsan går det att förändra vissa djurskyddsföreskrifter.
Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att ändra dessa föreskrifter?
1992/93:319 av Elving Andersson (c) till miljöministern om Sveriges interna-
tionella miljöarbete beträffande den marina miljön:
Oljekatastrofen utanför Shetlandsöarna aktualiserar flera frågor som be-
rör svensk marin miljö. I den akuta situationen handlar det om på vad sätt
Västerhavet påverkas av detta utsläpp, men lika viktigt är principiella frågor
kring transporter i svenska vatten av fartyg med olja och annan miljöfarlig
last.
I början av 1980-talet redovisades en utredning tillsatt av Jordbruksdepar-
tementet, som hette ”Ren tur”, om den svenska situationen. Sedan dess har
mycket skett. Flera nya internationella avtal har ingåtts, t.ex. Helsingfors-
konventionen. Sverige har också infört en ekonomisk zon.
Flera stora olyckor har skett på olika håll i världen, vilket ger nya kunska-
per om hoten mot den marina miljön och om vilka effekter stora oljeutsläpp
leder till.
Jag vill mot denna bakgrund fråga miljöministern:
Hur agerar Sverige i det nationella och internationella miljöarbetet för att
undvika oljeskador i den marina miljön?
5 § Kammaren åtskildes kl. 12.50.
Förhandlingarna leddes av förste vice talmannen.
Vid protokollet
LISBET HANSING ENGSTRÖM
/Barbro Nordström
Prot. 1992/93:52
14 januari 1993
15
|
Prot. 1992/93:52 14 januari 1993 |
Innehållsförteckning Torsdagen den 14 januari |
1 § Avsägelser ........................................ 1
2 § Anmälan om kompletteringsval till valberedningnen och talmans-
konferensen ..................................... 1
3 § Svar på interpellation 1992/93:37 om den kommunala arbets-
marknaden ...................................... 1
Finansminister Anne Wibble (fp)
Lars Stjernkvist (s)
Sylvia Lindgren (s)
Sonia Karlsson (s)
4 § Anmälan om frågor
1992/93:316 av Sten Andersson i Malmö (m) om miljöproblem
i Öresundsområdet.............................. 13
1992/93:317 av Carl B Hamilton (fp) om den bokföringsmäs-
siga värderingen av fastigheter...................... 14
1992/93:318 av Patrik Norinder (m) om bestämmelserna om
djurhållning för köttproduktion..................... 14
1992/93:319 av Elving Andersson (c) om Sveriges internatio-
nella miljöarbete beträffande den marina miljön........ 14
16
gotab 42716, Stockholm 1993
Kammarens protokoll
I kammarens protokoll finns allt som sägs i kammaren nedskrivet. I protokollet står det också hur partierna har röstat. Ett snabbprotokoll publiceras ungefär sex timmar efter att dagens sista debatt i kammaren är slut. Det slutliga protokollet är färdigt efter några veckor.