Riksdagens snabbprotokoll 1991/92:60 Måndagen den 10 februari

ProtokollRiksdagens protokoll 1991/92:60

Riksdagens protokoll
1991/92:60

Måndagen den 10 februari

Kl. 12.00-12.36

Protokoll

1991/92:60

1 § Utökning av antalet suppleanter i utrikesutskottet

Valberedningen hade enligt ett till kammaren inkommet protokollsutdrag
tillstyrkt att antalet suppleanter i utrikesutskottet skulle utökas från 20 till
21.

Kammaren biföll denna framställning.

2 § Val av suppleant i utrikesutskottet

Företogs val av en suppleant till utrikesutskottet.

Kammaren valde i enlighet med valberedningens förslag till

suppelant i utrikesutskottet

Aiwa Wennerlund (kds)

3§ Ledighet

Talmannen meddelade att Ulrica Messing (s) ansökt om föräldraledighet
under tiden den 19 februari - den 30 april.

Kammaren biföll denna ansökan.

Talmannen anmälde att Raimo Pärssinen (s) skulle tjänstgöra som ersät-
tare för Ulrica Messing.

4 § Justering av protokoll

Justerades protokollet för den 4 februari.

1

1 Riksdagens protokoll 1991/92. Nr 60

Prot. 1991/92:60

10 februari 1992

Svar på
interpellation

5 § Svar på interpellation 1991/92:82 om försurningen

Anf. 1 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):

Fru talman! Rolf L Nilson har ställt fyra frågor angående försurningen.

Den första frågan gäller om jag nu kan meddela att en Öresundsbro för
vägtrafik inte kan komma i fråga bl.a. på grund av den allt allvarligare för-
surningssituationen. Den andra frågan gäller vilka extraordinära åtgärder
och krav regeringen kommer att vidta och ställa för att förmå våra grannlän-
der att minska sina försurande utsläpp. Den tredje frågan gäller vilka åtgär-
der regeringen avser vidta för att fastställda mål beträffande reduceringen
av kväveoxidutsläppen skall nås. Rolf L Nilsons fjärde fråga gäller vilka åt-
gärder regeringen tänker vidta för att minska försurningsskadorna tills ut-
släppen har reducerats till en nivå som naturen tål.

När det gäller den första frågan om en fast förbindelse över Öresund har
regeringen i regeringsförklaringen konstaterat att riksdagen har godkänt av-
talet med Danmark om byggandet av en sådan förbindelse. Efter godkän-
nande i det danska folketinget är nu detta ett folkrättsligt bindande interna-
tionellt avtal. Det framhålls i regeringsförklaringen att det konkreta försla-
get till utformning av förbindelsen kommer att bli föremål för en miljöpröv-
ning enligt naturresurslagen, miljöskyddslagen och vattenlagen.

Miljöprövningen skall bl.a. gälla en fast förbindelses regionala påverkan
samt effekter på Öresund och Östersjöns miljö. Det är viktigt att framhålla
att regeringens prövning kommer att starta först när en ansökan kommit in
från projektets huvudmän. En sådan ansökan skall enligt naturresurslagen
innehålla en miljökonsekvensbeskrivning. När ansökan har inkommit till re-
geringen kommer den att sändas på en bred remiss till bl.a. regionala och
lokala intressenter.

När det gäller den andra frågan om våra grannländers utsläpp av försur-
ande ämnen vill jag inledningsvis erinra om att gränsöverskridande luftför-
oreningar som svaveldioxid och kväveoxid regleras internationellt inom FN-
konventionen för långväga gränsöverskridande luftföroreningar, LRTAP.
Regeringen verkar inom ramen för konventionsarbetet för att ett skärpt in-
ternationellt avtal om begränsningar av svaveldioxidutsläppen skall under-
tecknas senast år 1993. Sverige driver att det nya avtalet skall baseras på ett
fastställande av de minskningar av utsläpp som behövs för att inte överskrida
de kritiska belastningsgränser naturen sätter.

Övriga åtgärder som är aktuella är ett intensifierat samarbete med Öst-
och Centraleuropa. Ett öppet och demokratiskt samhälle skapar förutsätt-
ningar för en effektiv resurshushållning och ett framgångsrikt miljöarbete.
På grund av behovet av åtgärder i Öst- och Centraleuropa för att minska
nedfallet av försurande ämnen i Sverige kommer regeringen att aktivt stödja
miljöåtgärder i dessa länder. Speciellt gäller detta effektivare energisystem.

Inom ramen för ett EG-medlemskap skulle Sverige få visst inflytande på
EG:s miljöpolitik samt kunna påverka EG:s uppträdande i internationella
sammanhang.

Förutom arbetet inom ramen för LRTAP, FN-konventionen för långväga
gränsöverskridande luftföroreningar, arbetar Sverige aktivt för ett under-
tecknande av en bindande internationell överenskommelse om begränsning

av klimatgaser, inom ramen för en klimatkonvention vid Rio-konferensen
om miljö och utveckling i juni i år. En klimatkonvention kan komma att på-
skynda både utvecklingen av energisnålare teknik och utvecklingen av miljö-
mässigt bättre alternativ till fossila bränslen.

När det gäller den tredje frågan om kväveoxidmålet vill jag påminna om
att kväveoxidutsläppen växte snabbt i Sverige under 1950- och 1960-talen,
medan de under 1980-talet i stort sett har varit konstanta. Utsläppen från
energianläggningar har under 1980-talet minskat med ungefär en tredjedel,
medan utsläppen från trafiken har ökat. Hittills genomförda och beslutade
åtgärder inom framför allt energiproduktions- och trafiksektorn har upp-
skattats leda till en minskning av kväveoxidutsläppen med 30 % mellan 1980
och 1998. Regeringen kommer att noga följa utvecklingen rörande kväve-
oxidutsläppen bl.a. genom en förbättrad miljörapportering, för att säker-
ställa att de fastställda målen nås.

När det gäller den fjärde och sista frågan om försurningsskador vill jag
framhålla att det årligen sprids ca 200 000 ton kalk i sjöar och vattendrag för
att motverka effekterna av försurningen. En treårig försöksverksamhet på-
går för närvarande med kalkning och vitaliseringsgödsling av skogsmark, då
även marken är påverkad av försurningen.

Kalkningsverksamhet har pågått sedan 1970-talet i Sverige och har hela
tiden utökats. Anslagen för kalkning har ökat från ca 10 milj.kr. per år till
177 milj.kr. budgetåret 1991/92.

Den intensivaste kalkningen har bedrivits i södra och sydvästra Sverige,
men på senare år har kalkningsverksamheten vuxit kraftigt även i Norrland.
Genom kalkning återställs sjöarna kemiskt och halterna av aluminium och
andra giftiga metaller sjunker.

När det gäller kalkningens biologiska effekter visar studier på att arterna
efter hand stabiliseras till vad vi finner i opåverkade vatten. Enligt en nyligen
gjord uppskattning har vi kalkningen att tacka för ca 40 % av dagens totala
produktion av vild lax i Sverige. En fjärdedel av den totala sträckningen av
vattendragen skulle utan kalkning ha varit allvarligt försurningsskadad i dag.

Kalkning kan dock aldrig helt återskapa en naturlig ekologisk balans. En
kraftig begränsning av nedfallet av försurande ämnen är nödvändig för na-
turligt fungerande ekosystem i Sveriges vatten.

Anf. 2 ROLF L NILSON (v):

Fru talman! Jag vill tacka miljöministern för svaret. Jag är dock inte nöjd
med det. Jag tycker att det var ett oengagerat och allmänt svar, där det sak-
nas konkreta åtgärder för att vända den utveckling som vi har sett under
många år.

Det problem som jag tar upp i interpellationen är inte nytt. Det är väl de-
batterat och väl känt. Det har funnits förhoppningar att utvecklingen skulle
vända, att vi skulle kunna se någon form av förbättring när det gäller surhets-
graden i våra sjöar eller i marken. Tvärtom visar nu alla rapporter som kom-
mer på motsatsen. De visar att skadorna är värre än man har befarat, att
försurningen går längre och omfattar större markområden och flera sjöar än
vad man har trott tidigare. Framför allt går den djupare ner i marklagret. Så
sent som i slutet av förra veckan refererades i dagstidningarna en rapport

Prot. 1991/92:60

10 februari 1992

Svar på
interpellation

Prot. 1991/92:60

10 februari 1992

Svar på
interpellation

från växtekologer vid Lunds universitet, där det faktum att surheten har ökat
på nivåer flera meter längre ner i marken tas upp. Det gäller framför allt i
de sydsvenska skogsområdena.

Eftersom vi känner till de flesta av källorna vore det på sin plats att Olof
Johansson redovisade någon form av konkreta åtgärder för att komma till
rätta med problemen. Det sägs att det skall ske en 30-procentig minskning
av kväveoxidutsläppen under perioden 1980-1998. Det är räknat på en tju-
goårsperiod, varav tio år redan har gått. Under de första tio åren av tjugoårs-
perioden har ingenting skett när det gäller de totala utsläppen. Utsläppen
från större anläggningar, främst energianläggningar, har minskat. Den för-
bättringen har i stället ätits upp av ökade utsläpp från trafiken. Det är i det
perspektivet vi tar upp Öresundsbron som ett hot, inte bara mot Östersjön
som ett biologiskt system och mot vattenbalansen och växtlivet i Östersjön,
utan också som ett hot mot den svenska skogen och de svenska insjöarna.

Jag vill fråga Olof Johansson: Är det möjligt att en miljöprövning av Öre-
sundsbron kan leda till att vägbroprojektet stoppas? Har Olof Johansson
några andra förslag vad gäller främst begränsning av trafikens skadliga infly-
tande, av det ökade bidraget från vägtrafik till försurningen?

Det är i och för sig rätt att demokratiseringen i Öst- och Centraleuropa
skapar nya möjligheter för förnuftiga, miljöriktiga beslut. Men detta är ing-
enting som kommer med naturnödvändighet. Det finns ett våldsamt väl-
ståndsgap till resten av Europa som man är angelägen att minska. Det inne-
bär också att det finns ett stort sug efter ökad bilism, privatbilism. Det finns
ett behov av ökade transporter, med den därpå följande risken för ökade
kväveoxidutsläpp och ökad försurning.

Jag skulle vilja veta vilka konkreta förslag regeringen och miljöministern
har när det gäller att bidra från svensk sida till en minskning av utsläppen
från våra grannländer och i vilket tidsperspektiv man kan tänka sig att så-
dana åtgärder kan verka

När det sedan gäller kalkning är det riktigt att den inte återställer de biolo-
giska systemen helt och hållet. Det är inte fullt utforskat vad en verkligt mas-
siv kalkning medför. Därför hanterar man detta med försiktighet. Det be-
hövs därför ökad forskning på området, men mer kalkning än vad som sker
behövs också som akut återställande åtgärd. Är miljöministern beredd att
medverka till att ytterligare sådan kalkning sker? Vi har ont om tid. Ska-
dorna ökar och det upptäcks ständigt nya skador. Det krävs åtgärder för att
komma till rätta med detta och vända utvecklingen.

Anf. 3 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):

Fru talman! Även om jag läste upp ett formellt interpellationssvar kan jag
försäkra Rolf L Nilson att det inte är någon brist på engagemang i de här
frågorna. Jag anser att det hot som försurningen utgör är ett av de allvarli-
gaste som vi har att brottas med. Problemet är att vi har en betydande miljö-
skuld, dvs. vi har försummelser i det förflutna som inte låter sig påverkas på
kort sikt. Vi vet båda att utgångsläget är sådant.

Många av de åtgärder som krävs är dessutom av systemkaraktär, dvs. de
tar lång tid att förverkliga. Jag skall bara nämna några exempel som jag
också tror att vi är helt överens om. Om vi i Sverige i ökad utsträckning satsar

på kollektivtrafik och järnvägsutbyggnad, vilket vi har segdragit alltför
länge, är det klart att detta också påverkar trafikstrukturen. Det gäller inte
minst den tunga trafiken och möjligheten till godstransport på järnväg etc.
Att göra Sverige mer effektivt ur transportsynpunkt när det gäller kollektiva
transporter är en av regeringens viktiga huvudlinjer. Men det är klart att det
inte låter sig göras omedelbart. Effekterna kommer långsiktigt.

En annan sådan fråga gäller ju förändringen av energisystemet. Jag tillhör
dem som ansåg att vi i Sverige befann oss i en betydande kris när det gäller
energipolitiken över huvud taget under 1990 på grund av att det hade tagit
så lång tid att få klara politiska signaler efter folkomröstningen 1980. Vi för-
lorade nästan ett helt decennium. Därför var energiöverenskommelsen vik-
tig, även om vi, från vår utgångspunkt, tycker att den kunde ha varit ännu
bättre, men den gav en viktig politisk signal. Den gav en politisk signal för
användning av biobränsle och det är, det vet vi båda, ett av de säkraste sätten
att undvika negativa effekter på klimatet när det gäller koldioxidutsläppen
och försurningsskador i naturen i övrigt. Regeringen har på det området avi-
serat en proposition som följer upp energiöverenskommelsen i den delen.

Sedan ytterligare några svar på de konkreta frågor som Rolf L Nilson
ställde.

Öresundsbron är ju en del i den här långsiktiga strukturförändringen. Jag
skall inte gå in på den partipolitiska debatten, men det är ett faktum att Sve-
riges riksdag före valet med majoritet, inget av våra partier deltog i den ma-
joriteten, har beslutat att en Öresundsbro skall byggas. Men den skall före-
gås av en miljöprövning. Den miljöprövningen har ännu inte ägt rum. Det
var därför regeringsförklaringen särskilt behandlade den här frågan. Där
togs två aspekter upp konkret.

Den ena var effekterna på Östersjöns vatten och genomströmningen i
Öresund. Sedan var det de regionala effekterna som jag också nämner i in-
terpellationssvaret. Problemet är naturligtvis att vi inte har haft den här mil-
jöprövningen och miljökonsekvensbeskrivningen i ett tidigare och förbere-
dande skede. Det har jag kritiserat tidigare, och jag anser fortfarande det.

Nu har vi att vänta på ansökan med miljökonsekvensbeskrivningen. Där-
efter sker prövning. Om jag inte minns fel har vi haft en debatt om detta
tidigare. Jag är angelägen om att betona att miljödepartementet i den här
frågan i stort sett fungerar som en domstol. Vi kan lägga förutsättningarna
till rätta för den här prövningen. Det sker genom statsrådet Thurdins försorg
genom kontakter med Danmark i första hand och i andra hand också med
andra länder runt Östersjön som har ett legitimt intresse att lägga fram sina
synpunkter på hur en Öresundsförbindeise kan komma att se ut och vilka
konsekvenser den kan få.

Svaret på den första frågan som Rolf L Nilson ställde, om det är möjligt
att vägbron stoppas, ligger egentligen i regeringsförklaringen. Om miljöp-
rövningen skall ha någon betydelse är det naturligtvis möjligt. Men det som
är avgörande är fakta i målet. De borde ha kommit fram före det här beslutet
i Sveriges riksdag. Men de har inte gjort det. Vi avvaktar alltså på den punk-
ten.

Jag har personligen haft samtal med EG-företrädare, och inte vilka som

Prot. 1991/92:60
10 februari 1992

Svar på
interpellation

Prot. 1991/92:60

10 februari 1992

Svar på
interpellation

helst, och de är också intresserade av att hålla sig informerade. Det vet vi
också av deras brevväxling med den danska regeringen.

När det gäller åtgärder mot bilismen vill jag bara nämna två åtgärder som
regeringen redan vidtagit och som är två viktiga markeringar. Den ena är
borttagandet av punktbeskattningen när det gäller etanol. Detta är naturligt-
vis också en markering av bioenergins värde. Den skall värderas miljömäs-
sigt. Den andra är miljöklassningen av bilar. Den togs som principbeslut i
juni förra året och är numera verkställd, trots protester från en del håll. Jag
återkommer till övriga frågor i nästa inlägg.

Anf. 4 ROLF L NILSON (v):

Fru talman! Anledningen till att jag ställer frågan om miljöprövningen av
Öresundsbron på det sätt som jag gör är att det förekommit olika uppgifter
från företrädare för regeringen. Olof Johansson har, när jag hört och läst
honom, uttryckt samma uppfattning som han gjorde i dag, nämligen att om
det skall vara någon mening med en miljöprövning skall den givetvis kunna
leda till att hela projektet stoppas.

Statsministern har däremot i uttalanden sagt att en miljöprövning på sin
höjd kan leda till att man gör justeringar i läge. Man kan t.ex ändra läge eller
utformning på förbindelsen. Då har jag inte tolkat statsministern så att han
med ändrad utformning menar att man bygger en tunnel i stället för en bro,
utan det är alltså själva bron man diskuterar.

Det gör ju att det finns anledning att fråga sig om regeringen har en ge-
mensam politik i den här frågan och om man har en gemensam uppfattning
om vad en miljöprövning kan leda fram till. Om man inte skulle ha det, vem
är det då som bestämmer i slutändan?

Sedan har regeringen berömt sig över att ha gjort rivstarter på många om-
råden. Det har gällt beskattning, och det har gällt det näringspolitiska områ-
det. Vi är många miljövänner, enskilda och organisationer, som gärna ser en
rivstart på miljöpolitikens område. Vi ser gärna konkreta förslag till det som
Olof Johansson kallade för åtgärder av systemkaraktär. Jag är överens med
honom om att det behövs åtgärder av systemkaraktär. Jag tror att trovärdig-
heten i energipolitiken skulle öka betydligt om man kunde göra en eller
några sådana systemförändringar som visade, eftersom miljövänner och all-
mänhet är kunniga på det här området, att man har tagit betydande steg i
rätt riktning. Då vet man att resultaten kommer inte med en gång, men det
har vidtagits konkreta åtgärder.

Jag har också noterat den kritik som Olof Johansson har riktat mot försla-
get till konkurrensneutral energibeskattning. Jag tycker att det är bra att det
har gjorts tydliga markeringar mot försöken att försvåra övergången till för-
nyelsebara och miljövänliga energislag för att i stället öka industrins konkur-
renskraft.

Konkreta förslag av systemkaraktär skulle vara välkomna, Olof Johans-
son.

Anf. 5 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):

Fru talman! När det gäller miljöprövningen utgår jag bara från den fak-
tiska situationen, utan att göra någon ”förhandsprövning” eller värdering.

Miljöprövningen innehåller inte enligt de lagar som är uppräknade i mitt in-
terpellationssvar någon uttalad restriktion som förhindrar olika alternativ,
dvs. inte heller ett nej. Det är den legala grunden för mitt svar.

Dessutom kan man tillägga att inte heller regeringsförklaringen innehåller
någon sådan restriktion. Det är mitt svar på den första frågan.

När det gäller systemförändringar vill jag göra en litet längre exkurs. Det
är viktigt att man är medveten om vad det här kräver. Miljö- och naturresurs-
departementet är ju ett departement som skall fungera över alla sektorer där
en helhetssyn krävs. Men detta förutsätter naturligtvis en aktiv medverkan
från samhällssektorer som verkligen är sektorsavgränsade.

Det gäller beträffande kommunikationerna, som jag har nämnt, och där
ligger bl.a. järnvägsutbyggnaden. Det gäller också beträffande energisyste-
met, som ligger under näringsdepartementet. Ni kan därför här i riksdagen
ibland möta en och annan skillnad i betoning, eftersom vi har olika roller i
de skilda departementen. Det är viktigt att veta att miljö- och naturresursde-
partementets roll är att vara pådrivande och kravställande i förhållande till
sektorsdepartementen.

Jag har också försökt tala om att ur denna synpunkt, dvs. ur miljökravens
synpunkt, är miljödepartementet att jämställa med finansdepartementet,
och så måste det vara. Denna pedagogiska vinkling är viktig att utveckla,
eftersom detta också är en del av det tänkande som utvecklades i den miljö-
proposition som antogs av riksdagen under den förra valperioden. Det här
måste också fullföljas i regeringsarbetet; annars har det ingen effekt.

Men detta innebär inte att miljödepartementet skall sitta med alla styrspa-
karna i sin hand, utan det skall regeringen i sin helhet och miljödepartemen-
tet i förhållande till sektorsdepartementen ha, på det sätt som jag har beskri-
vit.

Härav framgår också att det ibland kan vara en ganska jobbig beslutspro-
cess, och där är det viktigt att man är konsekvent. Men på den här punkten
har det ju markerats från regeringen, genom de åtgärder som jag nämnde i
mitt förra inlägg, att saker och ting i varje fall är på väg åt rätt håll när det
gäller miljöanpassad beskattning och miljöklassning av bilar. Ställningsta-
gandena på dessa områden är naturligtvis inte omfattade av alla, utan detta
har varit konfliktfyllda områden.

När det gäller miljöklassning av bilar har det ju också förekommit syn-
punkter från EG. Jag tänker besöka EG-kommissionen under februari må-
nad, och då avser jag att på denna punkt ta upp en öppen debatt och klargöra
vårt ställningstagande. Jag har i det avseendet bästa möjliga grund att stå på
från regeringsförklaringen, nämligen att högsta möjliga ambitionsnivå skall
tillämpas. Jag behöver alltså inte på något sätt anpassa mig i det samman-
hanget.

Begreppet grannländerna är ju stort och vitt. Jag var förra veckan i Nai-
robi och träffade många av mina kolleger. Det viktiga var då naturligtvis för-
beredelserna för Rio-konferensen. Jag vill betona att Sverige har ett särskilt
ansvar för att vi skall få konkreta resultat i det sammanhanget. Det kommer
inte att vara enkelt. Maurice Strong uttalade sig då om utsikterna för UN-
CED-konferensen. Han hade dessutom veckan före varit på besök i Sverige,
och vi hade därvid haft överläggningar med honom. Han sade att de rika

Prot. 1991/92:60

10 februari 1992

Svar på
interpellation

Prot. 1991/92:60

10 februari 1992

Svar på
interpellation

länderna aldrig har känt sig så fattiga som nu och att det påverkar möjlighe-
terna att stå för de additionella resurser som kommer att behövas för att u-
länderna skall kunna göra det som krävs av dem.

Jag har träffat flera u-landsrepresentanter under min resa, och jag kan
säga att i vatje fall en majoritet av dem inte accepterar något annat än en
likvärdig behandling. Det betyder väl bl.a. att de inte låter sig tvingas till
något, om de sedan inte får vara med och påverka hur saker och ting skall
göras.

I fråga om Östersjön, som ju ligger oss närmare, har regeringen med upp-
delningen av anslagen till bistånd och Östersjösamarbete klargjort att vi är
beredda att gå vidare och satsa på bådadera.

Anf. 6 ROLF L NILSON (v):

Fru talman! Jag tycker att regeringen på ett extremt och ganska ensidigt
sätt har betonat tillväxt, utan att relatera denna till ekologiska förhållanden.
Man har betonat ekonomiska frågor i mycket traditionell betydelse, även om
miljöfrågorna - jag är medveten om det - finns med som en fjärde punkt i
regeringsdeklarationen. Jag tror att det allmänna intryck som regeringen har
velat ge är handlingskraft på det ekonomiska området.

Jag tolkar det också så att regeringen medvetet har skjutit miljöfrågorna,
de ekologiska frågorna, i bakgrunden. Det är oroväckande. Det innebär ju
att de grundläggande överlevnadsfrågorna har kommit i ett sämre läge än
under den förra regeringen. Det fanns anledning att kritisera den mycket
starkt. Jag menar att det för miljöministern är en mycket angelägen uppgift
att göra sådana markeringar att det uppstår någon sorts trovärdighet i miljö-
politiken, markeringar av att de frågorna inte har blivit andrahands- eller
tredjehandsfrågor, som det verkar nu.

Syftet med kväveoxidmålet är ju att uppnå en 30-procentig minskning un-
der de tio år som nu är kvar. Är det miljöministerns uppfattning att de åtgär-
der som redan är vidtagna, t.ex. miljöklassning av dieselfordon, införande
av allt fler katalyserade personbilar och av katalysatorer på allt fler områ-
den, är tillräckliga för att den 30-procentiga minskningen skall kunna ge-
nomföras under den korta tid som en tioårsperiod är?

Det är vidare svårt att säga var EG:s miljöpolitik egentligen hamnar. Det
är alldeles uppenbart att man är medveten om att åtgärder behöver vidtas,
men historiskt sett vet vi att man också har träffat beslut som inte lett till
konkreta åtgärder. Jag skulle gärna se ett kraftfullt och framgångsrikt age-
rande från Olof Johansson i samtalen med EG-ministrar och EG-experter.

Jag vill än en gång tacka för svaren.

Anf. 7 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):

Fru talman! Enligt regeringsförklaringen och enligt regeringens samlade
uttalanden är miljön ett av fyra prioriterade områden. Det som har gjort att
ekonomi och skatter fått en framskjuten roll under regeringens första fyra
månader är det självklara utgångsläget, nämligen obalanserna i svensk eko-
nomi. Jag trodde att detta stod alldeles klart för kammarens ledamöter. Det
har gällt att försöka få kontroll över situationen, så att vi t.ex. inte ständigt

drabbas av återkommande räntechocker. Det har ändå inträffat en sådan un-
der perioden. Det är ingenting annat som ligger bakom detta.

Att skjuta fram de ekonomiska frågorna har varit naturligt också för mig,
men - och det är ett viktigt men - det nya är att vi nu gemensamt betonar
det nära sambandet mellan ekologi och ekonomi genom den gröna bilaga
som finns i finansplanen. Observera att det sker i finansplanen, inte som nå-
gon restpost vid sidan om, utan där och ingen annanstans. Det innebär en
förpliktelse att knyta samman ekologi och ekonomi, och den förpliktelsen
skall regeringen leva upp till.

Sedan kan man naturligtvis säga att en hel del av de principer som redovi-
sas i denna bilaga är gamla och kända sedan förut, men det viktiga är deras
tillämpning och förverkligande, och därvidlag återstår som bekant en hel
del. Det är det som vi arbetar med.

Vad gäller kväveoxidutsläppen finns det ju myndigheter, t.ex. naturvårds-
verket, som bedömer att det inte är möjligt att klara det uppsatta målet, med
de medel som är föreslagna. Vi har anledning att mycket nära följa detta,
som jag säger i interpellationssvaret, och med detta menar jag, att om man
märker att de vidtagna åtgärderna inte fungerar, måste man skärpa dessa.
Alternativt får man erkänna att man inte klarar målet, och den vägen vill inte
jag gå. Jag har sagt i en intervju att man måste försöka skapa samstämmighet
mellan mål och medel - annars är man inte trovärdig.

När det gäller EG vill jag säga att som en del i vårt arbete anordnas i miljö-
beredningens regi en öppen hearing - den 21 februari tror jag det är - kring
EES-avtalet och EG-frågorna, med en stor krets av inbjudna.

Låt mig också säga att det gäller att i EG-sammanhang vara klar över att
det är olika instanser som agerar där och att det också i den samlingen finns
länder med litet olika ambitionsnivå. Det är inte alltid en helhet och en en-
het.

Överläggningen var härmed avslutad.

6 § Hänvisning av ärenden till utskott

Föredrogs och hänvisades de under allmänna motionstiden avlämnade
motionerna enligt följande.

Motionerna hänvisades till de utskott, som utskottsbeteckningen i mo-
tionsnumret anger utom i de fall där motioner har fördelats mellan flera ut-
skott.

I sistnämnda fall remitterades motionerna i enlighet med de noteringar,
som gjorts i den till snabbprotokollet för torsdagen den 6 februari fogade
motionsförteckningen.

Prot. 1991/92:60

10 februari 1992

Svar på
interpellation

Prot. 1991/92:60

10 februari 1992

10

7 § Anmälan om interpellationer

Anmäldes att följande interpellationer framställts

den 7 februari

1991/92:100 av Sten Andersson i Malmö (m) till statsrådet Bo Lundgren om
tullens narkotikakontroll vid en EG-anslutning:

Om några år är Sverige förhoppningsvis fullvärdig medlem i EG, vilket
innebär en stor utmaning men också stora förväntningar och positiva förut-
sättningar för hela nationen. Dock finns det frågetecken som borde rätas ut
och ett sådant är tullens möjlighet till effektiv kontroll avseende narkotika-
smuggling till Sverige.

I dag kan en tulltjänsteman vid en gränsstation kontrollera och visitera alla
till landet ankommande resenärer utan att misstanke om smuggling förelig-
ger. Enligt uppgift blir inte förhållandet detsamma efter en svensk EG-an-
slutning.

EG:s regler innebär att det krävs grundad misstanke mot en resande till
Sverige från ett EG-land för att tulltjänstemannen skall kunna kontrollera
och visitera i syfte att avslöja narkotikasmuggling. Spontant uppfattas detta
som att ett EG-medlemskap innebär försämring avseende möjligheten att
försöka stoppa narkotikamissbruket. Att försöka hindra narkotikamissbru-
ket och allt elände detta för med sig först efter det att narkotikan kommit in
i landet och där spridits ut, är förutom att slösa med resurser också att under-
lätta den verksamhet hänsynslösa knarkprofitörer sysslar med.

Med anledning av det anförda vill jag fråga:

Hur avser statsrådet säkra möjligheterna att efter ett svenskt EG-medlem-
skap effektivt ingripa mot smuggling av narkotika till Sverige?

1991/92:101 av Britta Bjelle (fp) till statsrådet Bo Lundgren om kollektiva
hemförsäkringar:

Den förra regeringens nära samröre med LO utgjorde grunden till att de
kollektiva hemförsäkringarna utvecklades. Kollektiva hemförsäkringar i den
form de har i dag medför många negativa effekter. De strider mot skälighets-
principen i försäkringsrörelselagen och de avviker i sin anda från marknads-
föringslagen och konsumentlagstiftningen. Dessutom medför kollektiva
hemförsäkringar att mängder av människor är dubbelförsäkrade.

Ca 800 000 LO-medlemmar omfattas i dag av kollektiva hemförsäkringar
och marknaden fortsätter att växa. För Folksam är en betydande del, för-
modligen mycket mer än hälften, av deras bestånd av hemförsäkringar kol-
lektiva.

Skälighetsprincipen infördes såvitt gäller sakförsäkring 1950 i försäkrings-
rörelselagen. Enligt denna skall premiesättningen vara skäligt avvägd med
hänsyn till den risk försäkringen är avsedd att täcka, nödvändiga driftskost-
nader m.m.

Vid individuell sakförsäkring tillämpas en relativt långt driven premiedif-

ferentiering. När det gäller Folksams kollektiva hemförsäkring föreligger en
ytterst begränsad avgiftsskillnad mellan storstad och landsbygd och ingen av-
giftsskillnad mellan stora och små hushåll eller mellan den som har ett bohag
av högt värde och den vilkens bohag har ett ringa värde. Hemförskringspre-
mien för individuell försäkring har en spännvidd som varierar i intervallet 1:6
medan spännvidden totalt i den kollektiva hemförsäkringen är 1:1,5. Med
en sådan utveckling kan man knappast påstå att olika riskgrupper i rimlig
omfattning bär sina kostnader.

Marknadsföringslagen omfattar förbud mot negativa avtalsbindningar,
vilket innebär att näringsidkare inte får använda denna metod vid försäljning
av varor eller tjänster till konsumenter. Försäkringsbolaget Folksam i för-
ening med LO använder sig av en försäljningsmetod med reservationsrätt
som i sin anda strider mot marknadsföringslagen. Konsumenterna måste
alltså i dessa fall tacka nej eller reservera sig mot ett erbjudande; annars på-
förs de en kollektiv hemförsäkring.

Det strider mot hela idén i den svenska konsumentlagstiftningen att en
konsument dels inte ges tydlig information om hur mycket han betalar för
en tjänst, dels inte får full återbetalning av kostnaden om han väljer att avstå
från erbjudandet.

Intressegemenskapen mellan Folksam och LO kan medföra att medlem-
marna i praktiskt taget samtliga LO-förbund i framtiden kommer att bli an-
slutna till Folksams kollektiva hemförsäkring. Detta förhållande skulle ge
Folksam något av en monopolställning inom den stora del av hemförsäk-
ringssektorn som utgörs av LO-medlemmar.

Kollektiva hemförsäkringar medför också att hushåll blir dubbelförsäk-
rade. I dag lär det finnas uppemot 300 000 fackliga medlemmar som är dub-
belförsäkrade. I de fall flera medlemmar i ett hushåll genom sina anställ-
ningar omfattas av kollektiv hemförsäkring med reservationsrätt finns stor
risk för att dubbelförsäkring uppstår.

Mot bakgrund av ovanstående vill jag fråga statsrådet Bo Lundgren:

1. Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att såväl individuellt som kol-
lektivt tecknade hemförsäkringar på lika villkor skall omfattas av skälig-
hetsprincipen?

2. Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att såväl marknadsföringsla-
gen som konsumentförsäkringslagen skall gälla också för kollektivt teck-
nade försäkringar?

3. Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att förhindra att dubbelför-
säkring uppstår?

8 § Anmälan om frågor

Anmäldes att följande frågor framställts

den 6 februari

1991/92:367 av Birgitta Dahl (s) till statsrådet Bo Könberg om förslaget om
två karensdagar:

Prot. 1991/92:60

10 februari 1992

Prot. 1991/92:60

10 februari 1992

12

Kritiken mot regeringens förslag att införa två karensdagar har varit hård,
massiv och rättvis. Karensdagar slår hårt mot svaga och utsatta grupper, som
människor med sjukdomar, allergier och handikapp, kvinnor och lågavlö-
nade. Regeringens beräkningsunderlag och beredning av frågan har utsatts
för kritik av såväl myndigheter som fackliga organisationer, handikapprörel-
sen och andra berörda. Nu säger även Svenska arbetsgivareföreningen nej
till karensdagar.

Mot denna bakgrund vill jag fråga statsrådet Bo Könberg:

Är regeringen beredd att dra tillbaka förslaget om två karensdagar?

1991/92:368 av Ulf Melin (m) till jordbruksministern om skogsteknikerut-
bildningen:

I budgetpropositionen bil. 6 åläggs SLU en besparing på 30 milj.kr. för
budgetåret 1992/93. Jordbruksministern anför bl.a. att ”ett exempel på om-
råde för besparingar kan vara den skogliga utbildningen som bör anpassas
till marknadens krav”.

SLU:s styrelse har den 3 februari 1992 fattat ett principbeslut, vilket inne-
bär att skogsteknikerutbildningen i Värnamo läggs ner den 1 juli 1994. Där-
igenom koncentreras all utbildning till mellersta och norra Sverige.

Götaland har 20 % av Sveriges skogsmark, mer än 30 % av tillväxten och
över 40 % av skogsbruksvärdet, och 40 % av de skogliga arbetstillfällena
finns i Götaland:

Vilka åtgärder avser jordbruksministern att vidta för att tillgodose skogs-
näringens behov av skogstekniker i södra Sverige?

1991/92:369 av Carl Fredrik Graf (m) till kommunikationsministern om väg-
avgifter:

I olika omgångar har det diskuterats att finansiera en utbyggnad av E 6 i
södra Halland med vägavgifter. I nuläget råder det dock osäkerhet kring var
regeringen står när det gäller vägavgifter från trafikanterna.

I budgetpropositionen anges att investeringar i trafikens infrastruktur kan
finansieras bl.a. med vägavgifter.

När avser kommunikationsministern ta ställning i frågan om huruvida väg-
avgifter är ett lämpligt sätt att finansiera nya vägar?

1991/92:370 av Lena Öhrsvik (s) till utbildningsministern om översyn av stu-
diemedelssystemet:

Den 5 november 1991 svarade utbildningsministern på en fråga av mig be-
träffande översyn av studiemedelssystemet. Det framkom då att han tänkte
sig en översyn av hela studiefinansieringen bl.a. med utgångspunkt i Finvux-
utredningens förslag. Efter tre månader finns fortfarande inga direktiv trots
utbildningsministerns löften om att översynen skulle vara klar före halvårs-
skiftet i år.

Jag vill därför ställa följande fråga till utbildningsministern:

När kan direktiven för översyn av studiefinansieringssystemet föreligga?

1991/92:371 av Ulla Orring (fp) till kommunikationsministern om telekom-
munikationerna:

Bra telekommunikationer är en av förutsättningarna för att kunna lägga
ut jobb inom tjänstesektorn i glesbygden. Men efter socialdemokraternas
och Ny Demokratis gemensamma agerande i riksdagen, som ledde till att
televerkets planerade taxehöjning skjuts upp, förhindras denna utveckling.
Resultatet blir nu i stället att televerket måste skära ned nödvändiga investe-
ringar i hela landet med 2 miljarder kronor. 1 300 personer kommer dess-
utom att sägas upp över hela landet utöver de 2 600 som sedan tidigare blivit
övertaliga.

Televerket i Region Nord drabbas särskilt hårt när planerade investe-
ringar skjuts på framtiden. Bl.a. måste installering av AXE-stationer senare-
läggas. Detta medför klart negativa konsekvenser för såväl kunder som för
televerket.

Med anledning av det ovan anförda vill jag ställa följande fråga:

Ämnar statsrådet vidta några särskilda åtgärder för att lindra effekterna
av riksdagsbeslutet och då särskilt för Region Nord?

den 7 februari

1991/92:372 av Siw Persson (fp) till jordbruksministern om djurskyddslag-
stiftningen:

I Svalövs kommun har kommunens djurskyddsinspektör under åtta år fått
ingripa i djurhanteringen på en gård. Den 10 december 1991 ingrep djur-
skyddsinspektören. Då låg en ko död och andra kor var i så dåligt skick att
de fick slaktas. Ett antal djur flyttades till en annan lantbrukare. Lantbruka-
rens stall var överbelastat, kossor fick gå kvar ute utan tillbörlig skötsel.
Lantbrukaren klarade inte av djurhållningen, vilket fick katastrofala följder
för djuren. Länsstyrelsen har nu beslutat att ägaren skall få tillbaka sina kor
och undanröjer därmed miljö- och hälsoskyddsnämndens beslut.

Med anledning av det ovan anförda vill jag fråga statsrådet:

Avser regeringen att se över lagstiftningen så att djur som utsätts för djur-
plågeri har en rimlig chans vid juridisk prövning?

1991/92:373 av Håkan Holmberg (fp) till statsrådet Bo Lundgren om hyres-
gästers rätt att slippa betala för kabel-TV:

När bostadsrättsföreningar beslutar sig för att dra in kabel-TV förekom-
mer det ibland att medlemmar i föreningen tackar nej. I många fall - men
inte alla - förekommer det då att även de medlemmar som tackat nej tvingas
betala kabel-TV-avgift, vilket givetvis innebär att de medlemmar som vill ha
kabel-TV vältrar över en del av kostnaden på dem som inte vill. För personer
i små omständigheter, t.ex. många pensionärer, kan denna avgift bli betung-
ande. Många uppfattar dessutom med rätta denna form av tvångsindrivning

Prot. 1991/92:60

10 februari 1992

13

Prot. 1991/92:60

10 februari 1992

14

som djupt personligt kränkande. I ett aktuellt fall i Uppsala hotas en pensio-
när, som aldrig haft TV, med rättegång eftersom hon anser sig sakna medel
att betala denna extra och oönskade utgift.

Med anledning av det ovan anförda vill jag fråga statsrådet:

Vilka förslag är regeringen beredd att förelägga riksdagen i syfte att för-
hindra denna typ av majoritetsövergrepp mot enskilda medlemmar i en bo-
stadsrättsförening?

1991/92:374 av Jan-Olof Franzén (m) till jordbruksministern om djurhåll-
ning och landskapsvård:

Ett öppet landskap kan behållas genom en fortsatt produktion av nötkött.

I Kronoberg finns för närvarande drygt 5 000 dikor (moderdjur för kött-
produktion). Dessa djur håller under sommarhalvåret omkring 7 000 hektar
ängs- och betesmark i gott skick.

Lönsamheten är i dag mycket låg, varför risken nu är stor att denna för
det öppna kulturlandskapet så viktiga produktion drastiskt kan komma att
minska.

Vilka åtgärder avser jordbruksministern vidta för att bibehålla nämnda
djurproduktion och därmed det öppna landskapet?

1991/92:375 av Lars Moquist (nyd) till statsrådet Alf Svensson om bistånd i
form av skuldlättnadsåtgärder:

Under tredje huvudtiteln C 3 ”Andra biståndsprogram” i budgetproposi-
tionen äskar regeringen 700 milj .kr. för stöd till ekonomiska reformer och
skuldlättnadsåtgärder. Av budgetpropositionen framgår inte till vilka länder
bistånd i form av skuldlättnadsåtgärder lämnas, inte heller till vilka länder
utvecklingsländerna återbetalar ränta och amortering. Kanske utbetalar vi
bistånd till t.ex. Mogambique som sedan snabbt transporterar pengarna vi-
dare till t.ex. Italien.

Min fråga till statsrådet är:

Vet statsrådet vilka länder som kommer att bli föremål för skuldlättnads-
åtgärder och vilka långivarländer som genom vårt bistånd kommer att få viss
del av sina fordringar täckta?

1991/92:376 av Bo G Jenevall (nyd) till kommunikationsministern om flyg-
planet ”Gul Kalle”:

Det har kommit till vår kännedom att det museiflygplan av typ Mustang,
som under beteckning SE-BKG flyger i svenskt luftrum, på mycket sanno-
lika grunder är stulet från ett israeliskt flygmuseum, och försett med förfals-
kad identitet. Detta faktum har framförts till såväl luftfartsverket som utri-
kesdepartementet även av israeliska myndigheter vid ett flertal tillfällen. Att
journalisten Tommie Björkman dessutom i samband med sina undersök-
ningar har blivit förtalad, anklagad för förfalskning och utsatt för mutförsök
gör saken ännu mer allvarlig.

Min fråga blir därför vad statsrådet avser att vidta för åtgärder för att
bringa klarhet i ärendet särskilt med tanke på de internationella konsekven-
ser det kan få.

1991/92:377 av Stefan Kihlberg (nyd) till arbetsmarknadsministern om ar-
betslöshetsersättningen :

Enligt gällande regler för arbetslöshetsersättning erhåller en arbetstagare
som är gift med en företagare och som bisyssla är behjälplig i det egna företa-
get, ingen som helst arbetslöshetsersättning trots att vederbörandes arbets-
löshet är resultatet av friställning från en helt annan arbetsgivare, som sak-
nar varje anknytning till familjens företag.

Exempelvis kan resultatet således bli att en sjuksköterska som haft en an-
ställning som sjuksköterska med 80% tjänstgöringstid och blivit friställd på
grund av arbetsbrist, inte erhåller någon som helst ersättning från arbetslös-
hetskassan - trots att hon betalt sin avgift till denna under en lång följd av
år - eftersom hon varit behjälplig med bokföring o.dyl. i familjens företag.
Att hon sedan länge förvärvsarbetar som anställd sjuksköterska hos en helt
annan arbetsgivare saknar betydelse. Kassan klassar henne obönhörligen
som företagare.

Min fråga till statsrådet Böije Hörnlund:

Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att anpassa den lagstiftning och
de regler som reglerar ovanstående förhållanden så att de blir rimliga, rätt-
visa och i enlighet med den nuvarande regeringens rättskänsla?

9§ Kammaren åtskildes kl. 12.36.

Förhandlingarna leddes av talmannen.

Vid protokollet

Prot. 1991/92:60

10 februari 1992

TOM T:SON THYBLAD

/Barbro Karlsson

15

Prot. 1991/92:60

10 februari 1992

Innehållsförteckning

Måndagen den 10 februari

1 § Utökning av antalet suppleanter i utrikesutskottet........... 1

2 § Val av suppleant i utrikesutskottet....................... 1

3§ Ledighet........................................... 1

4 § Justering av protokoll................................. 1

5§ Svar på interpellation 1991/92:82 om försurningen........... 2

Miljöminister Olof Johansson (c)

Rolf L Nilson (v)

6 § Hänvisning av ärenden till utskott....................... 9

7 § Anmälan om interpellationer

1991/92:100 av Sten Andersson i Malmö (m) om tullens narko-
tikakontroll vid en EG-anslutning................... 10

1991/92:101 av Britta Bjelle (fp) om kollektiva hemförsäk-
ringar ........................................ 10

8 § Anmälan om frågor

1991/92:367 av Birgitta Dahl (s) om förslaget om två karensda-
gar........................................... 11

1991/92:368 av Ulf Melin (m) om skogsteknikerutbildningen. 12

1991/92:369 av Carl Fredrik Graf (m) om vägavgifter......    12

1991/92:370 av Lena Öhrsvik (s) om översyn av studiemedels-
systemet ...................................... 12

1991/92:371 av Ulla Orring (fp) om telekommunikationerna.    13

1991/92:372 av Siw Persson (fp) om djurskyddslagstiftningen.    13

1991/92:373 av Håkan Holmberg (fp) om hyresgästers rätt att
slippa betala för kabel-TV......................... 13

1991/92:374 av Jan-Olof Franzén (m) om djurhållning och
landskapsvård.................................. 14

1991/92:375 av Lars Moquist (nyd) om bistånd i form av skuld-
lättnadsåtgärder................................. 14

1991/92:376 av Bo G Jenevall (nyd) om flygplanet ”Gul Kalle” 14

1991/92:377 av Stefan Kihlberg (nyd) om arbetslöshetsersätt-
ningen ........................................ 15

16

gotab 40920, Stockholm 1992