Riksdagens snabbprotokoll 1991/92:101 Måndagen den 27 april
ProtokollRiksdagens protokoll 1991/92:101
Kammarens protokoll
I kammarens protokoll finns allt som sägs i kammaren nedskrivet. I protokollet står det också hur partierna har röstat. Ett snabbprotokoll publiceras ungefär sex timmar efter att dagens sista debatt i kammaren är slut. Det slutliga protokollet är färdigt efter några veckor.
Riksdagens protokoll
1991/92:101
Måndagen den 27 april
Kl. 12.00-13.00
Protokoll
1991/92:101
1 § Justering av protokoll
Justerades protokollet för den 21 april.
2 § Svar på interpellation 1991/92:151 om regionindelningen av stat-
liga myndigheter
Anf. 1 Civilminister INGER DAVIDSON (kds):
Herr talman! Bertil Danielsson har ställt tre frågor till mig som rör region-
indelningen av statliga myndigheter. Alla frågorna tar sikte på den splittring
som råder i fråga om de statliga organens geografiska indelning i regioner.
Just nu pågår en intensiv debatt om den regionala nivåns organisation och
uppgifter. I det sammanhanget är de frågeställningar som Bertil Danielsson
tar upp i sin interpellation mycket viktiga.
Den förra regeringen tillsatte en särskild utredare (dir. 1991:31) som skall
analysera den offentliga verksamhetens regionala uppbyggnad och göra en
s.k. perspektivstudie med olika alternativ för en framtida struktur på regio-
nal nivå. I uppdraget ingår att överväga om ett enda mönster för den regio-
nala indelningen är att föredra eller om det är ändamålsenligt att tillämpa
flera olika indelningar. En särskild utredning pågår också om länsindel-
ningen i västra Sverige (dir. 1991:30).
Regeringen beslutade i höstas att påskynda de nämnda utredningarna.
Tidpunkten när uppdragen skall vara slutförda har därför tidigarelagts till
den 1 juli i år. Jag räknar med att de aktuella utredningsarbetena kommer att
ge ett betydelsefullt underlag för den fortsatta diskussionen. När underlaget
föreligger avser regeringen att tillkalla en parlamentarisk beredning med
uppgift att överväga såväl den regionala verksamhetens uppbyggnad som
landets indelning i län. Utredningsarbetet kommer att bedrivas skyndsamt
så att förslag kan presenteras under den innevarande mandatperioden.
Utan att föregripa det utredningsarbete som skall ske vill jag något kom-
mentera de frågor som Bertil Danielsson tar upp i sin interpellation.
Jag tror inte att det är realistiskt att räkna med att ens merparten av den
statliga verksamheten skall ske inom ramen för en gemensam regionindel-
ning. I många fall är det inte heller någon direkt olägenhet med att en viss
verksamhet inte följer ett givet mönster för den regionala indelningen. Men
Svar på interpella-
tioner
1 Riksdagens protokoll 1991/92. Nr 101
Prot. 1991/92:101
27 april 1992
Svar på interpella-
tioner
visst kan det finnas problem med att olika regionala indelningar tillämpas.
Jag tror att problemen är störst inom samhällsplaneringen, där det handlar
om att samordna många olika aktörers agerande. Därför finns det särskilt
stor anledning att uppmärksamma vad som bör göras för att få till stånd en
bättre samordning av regionindelningen för sådana statliga verksamheter
som berör just samhällsplaneringen.
Jag vill för dagen inte uttala mig om behovet av en länsindelningsreform.
Fördelen med den nuvarande länsindelningen är att den statliga länsförvalt-
ningen finns nära människorna. Å andra sidan är det naturligtvis inte särskilt
bra om vi i vissa delar av landet har en länsindelning som inte uppfattas som
ändamålsenlig.
Det gäller att så långt som möjligt försöka få de statliga önskemålen om
rationella förvaltningsenheter att stämma överens med människornas önske-
mål om närhet till beslutsfattarna. Därför tycker jag att frågan om landets
regionala indelning liksom frågan om uppgiftsfördelningen på regional nivå
förtjänar en bred diskussion. En sådan tror jag underlättas om vi skickar ut
de utredningsrapporter som vi får i början på sommaren på en bred remiss.
Jag delar Bertil Danielssons uppfattning om vikten av att näringsgeogra-
fiskt sammanhållna områden samverkar och uppträder enat. Det är dock
ännu för tidigt att säga vad en EG-anslutning kan föranleda för förändringar
i den mängd regionindelningar som redan har etablerats. Regeringens vil-
jeinriktning är att även uppbyggnaden av statens egen organisation skall
präglas av en anpassning till förändrade förutsättningar och ökade behov av
samverkan.
Anf. 2 BERTIL DANIELSSON (m):
Herr talman! Jag ber att få tacka statsrådet Davidson för svaret på min
interpellation. Svaret andas förståelse för de frågor jag har tagit upp, även
om de konkreta beskeden inte är vad jag hade hoppats.
En av anledningarna till min interpellation är riksdagens beslut om Sam-
ordnad länsförvaltning. Utredningen, som föregick proposition och riks-
dagsbehandling, hade som en av sina huvuduppgifter att skapa förutsätt-
ningar för en ökad samordning på länsnivå. Det gällde då främst samhälls-
planeringsfrågor.
Ett av de viktigaste instrumenten för en god utveckling i olika delar av
landet är goda kommunikationer. Detta underströks i såväl utredning som
riksdagsbeslut.
Innan detta riksdagens beslut trätt i kraft genomfördes inom vägverket en
organisationsförändring med en utpräglad regionindelning som huvudtema.
Riksdagen godkände också förändringen.
Detta beslut gick stick i stäv mot tanken i den samordnade länsförvalt-
ningen. Nu splittrades länens samordning, och viktiga planeringsfrågor lyf-
tes ut. En ny mellannivå skapades, och nya regioncentra etablerades. I länen
finns nu kvar s.k. länsexperter på detta område.
Jag tror att detta är olyckligt av två skäl. Dels går länens samordning och
kraftsamling vad gäller infrastruktursatsningar om intet. Dels försvagas peri-
fera områden och svaga delar av landet ytterligare, genom att regionkonto-
ren förlädes till redan relativt starka orter. Ytterkantslän, som Kalmar, förlo-
rade både inflytande och arbetstillfällen. Motsvarande mönster kan ses på
en rad områden.
Denna splittring med regionindelning och med inbördes olika indelningar
försvårar framtida länsindelningsförändringar och sammanhållna regioner.
I debatten talas och skrivs mycket om storlän och storregioner, t.ex. Norr-
land, Mälardalen, Västsverige, Sydsverige och Sydostsverige. Mycket av det
som framförs bygger på föreställningen att Sverige i ett framtida Europa
måste och endast kan hävda sig om stora regioner inrättas.
Vad man i mindre utsträckning gått in på är till vad dessa regioner skall
användas. Vad är syftet? Vilka uppgifter skall de ha? Först när dessa frågor
är besvarade bör frågan om indelning och organisatorisk uppbyggnad be-
handlas.
Jag anser att det även i framtiden behövs en statlig regional administra-
tion, i huvudsak byggd på nuvarande länsstyrelser. Gränsjusteringar och in-
delningsförändringar behöver säkert göras på sina håll. Tanken på länsparla-
ment ställer jag mig avvisande till.
Att bilda storlän omfattande hela landsändar kan givetvis ha fördelar ut
stordriftssynpunkt, men närheten till invånarna försvinner. Storleken på
framtidens län är inte avgörande för framgången.
Även om statsrådet i sitt svar antyder en vilja att se över vissa organs regio-
nindelning, vill jag ändå fråga om en översyn av viktiga organ kan komma i
fråga för att öka samverkan och samarbete.
När det gäller frågan om vår förmåga att hävda oss gentemot EG och dess
regioner, har detta ganska litet att göra med var på kartan vissa gränser dras.
Vad det främst handlar om är att kunna sälja varor och att skapa goda livsbe-
tingelser för invånarna i olika delar av landet.
Jag skall ta ett exempel. Den avgörande frågan om hur lyckad glasexpor-
ten från det s.k. glasriket i Småland blir, är inte på vilket sätt eller vilken
regionindelning som byggs upp eller var länsgränserna går. Vad det gäller är
hur väl exportsatsningarna och marknadsföringen lyckas.
Givetvis behövs det samverkan och samarbete för ökad export och väx-
ande produktion. Detta kan dock inte beslutas fram i regionala eller andra
organ. Vad som är viktigt är att betingelserna för verksamheten blir så bra
som möjligt och att onödiga hinder undanröjs.
Jag vill slutligen fråga statsrådet Davidson om statsrådet delar denna upp-
fattning och i vilken utsträckning detta kan påverka den framtida politiken
på detta område.
Anf. 3 Civilminister INGER DAVIDSON (kds):
Herr talman! Jag håller med Bertil Danielsson om att det är viktigt att
ställa frågan vilka uppgifter regionerna skall ha. I dag har vi en splittrad bild.
Utvecklingen har gått precis i den riktning som Bertil Danielsson säger. Inte
minst när det gäller de statliga myndigheterna finns det nu en mängd olika
regionindelningar.
En del regioner går över ett par eller flera länsgränser, en del följer över
huvud taget inga länsgränser. Det ställer naturligtvis till en del problem när
det gäller att samordna verksamheterna.
Vi har tillsatt regionutredningen, Birgerssons utredning som den brukar
Prot. 1991/92:101
27 april 1992
Svar på interpella-
tioner
1* Riksdagens protokoll 199H92. Nr 101
|
Prot. 1991/92:101 27 april 1992 |
kallas, för att vi skall få fram underlag för hur olika modeller skulle kunna |
ha.
|
Svar på interpella- |
Birgersson arbetar med tre olika modeller. En modell har fått arbetsnam- Den andra modellen han undersöker har benämnts Kommunal samver- Den tredje modellen benämns Utvecklat nuläge. Den innebär i stort sett Dessa tre modeller arbetar han med, och dem kommer han att lägga fram Att regionernas betydelse i Europa växer vet vi alla. Men hur indelningen Anf. 4 BERTIL DANIELSSON (m): Herr talman! Våra meningsskiljaktigheter är kanske inte så djupgående. Jag inser också att det inte är möjligt för statsrådet att nu mer konkret tala Jag tror att det är viktigt att vi.inte förblindas av schablontänkande och |
4
statsrådet har fått en vidgad syn på det här. Det är i varje fall min förhopp-
ning. Jag tackar återigen för svaret .
Överläggningen var härmed avslutad.
3 § Svar på interpellation 1991/92:180 om försvarspropositionens
ekonomiska ram
Anf. 5 Försvarsminister ANDERS BJÖRCK (m):
Herr talman! Daniel Tarschys har frågat mig om det är regeringens upp-
fattning att de ekonomiska ramarna skall äga företräde vid eventuellt under
planeringsperioden uppkommande konflikter mellan ram och innehåll.
Bakgrunden till interpellantens fråga är hur eventuella konflikter mellan
beslutat innehåll och beslutade ramar skall hanteras, eftersom riksdagen
ställer sig bakom också försvarspolitikens innehåll under planeringsperio-
den.
Det är regeringens och min uppfattning att det i den nu föreliggande för-
svarspolitiska propositionen föreligger balans mellan resurser och uppgifter.
Med detta menar jag att de ekonomiska ramarna såvitt det kan bedömas
kommer att inrymma den föreslagna verksamheten.
Samtidigt ligger det, som Daniel Tarschys säger, i sakens natur att det är
svårt att förutse kostnadsutvecklingen under en så lång period som fem år.
På det militära området med dess särskilda problem och förutsättningar
har för att bättre kunna parera osäkerheterna i kostnadsutvecklingen reser-
ver dimensionerats och inplanerats i sådan omfattning att erforderlig säker-
het bedöms uppnås. Regeringen föreslår dessutom att anslagen för materiel-
anskaffning årligen skall räknas upp med 1,5 % för teknisk utveckling för att
säkerställa planerad anskaffning.
För att kunna hantera uppkommande likviditetsproblem föreslår rege-
ringen därtill en utvecklad finansiell styrning. Dessa förslag ger en ytterli-
gare handlingsfrihet och flexibilitet under perioden för att kunna hantera
osäkerheter.
Planeringsinriktningen för försvarsmakten innebär en omfattande föränd-
ringsprocess och omstrukturering i vad gäller försvarsmaktens krigs- och
fredsorganisation. Under de kommande åren skall vidare en omfattande
personalavveckling genomföras. Dessa åtgärder utgör en besparingsförut-
sättning för planeringen i övrigt. Det går inte att i dag exakt förutse i vilken
takt och till vilka eventuella merkostnader som dessa kan genomföras. Även
vissa försvarsindustriella osäkerheter föreligger.
Detta innebär i sin tur att det aktuella försvarsbeslutet delvis får en ny ka-
raktär. Regeringen redovisar sålunda att inriktningen förutsätter ett aktivt
åtagande från statsmakternas sida att utöva en kontinuerlig uppföljning och
kontroll över försvarsbeslutets genomförande samt att under genomförande-
processen fortlöpande kunna ställa medel till förfogande i enlighet med vad
som redovisas i försvarsbeslutspropositionen.
Min samlade bedömning är att de ekonomiska ramarna denna gång har
Prot. 1991/92:101
27 april 1992
Svar på interpella-
tioner
Prot. 1991/92:101
27 april 1992
Svar på interpella-
tioner
goda förutsättningar att realistiskt svara mot angiven verksamhet och även
klara uppkommande kostnadsökningar.
Daniel Tarschys hävdar att även nya behov skall täckas av de angivna ra-
marna.
Eventuella nya behov måste prövas utifrån orsakerna till att sådana upp-
stått. Förändras förutsättningarna i vår omvärld för de nu gjorda bedöm-
ningarna, kan det ställa krav på antingen en ny avvägning inom given ram
eller att frågan om den totala resursnivån omprövas.
Med detta vill jag ha sagt, herr talman, att det i dag inte går att säga hur
eventuella nya behov skall täckas. Det måste avgöras från fall till fall utifrån
de förutsättningar som råder i den aktuella situationen.
Anf. 6 DANIEL TARSCHYS (fp):
Herr talman! Jag ber att få tacka försvarsministern för svaret på min inter-
pellation.
Bakgrunden är den att det försvarsbeslut som vi nu avser att fatta fattas
mot bakgrunden av ett nytt säkerhetspolitiskt läge i vår omvärld. Risker för
Sveriges säkerhet som tidigare varit mycket allvarliga har minskat, samtidigt
som nya risker har uppstått. De flesta länder runt om i Europa drar för när-
varande ned på sina försvarsutgifter på ett eller annat vis. Vi däremot avser
att under de närmaste åren öka våra försvarsutgifter.
Det är klart att detta väcker den berättigade frågan: Varför är det nödvän-
digt att öka det svenska försvarets utgifter i ett läge när säkerheten runt om-
kring oss faktiskt är större?
Svaret på den frågan, som har givits av regeringen i propositionen och som
jag personligen tycker är riktigt, är att det är nödvändigt att gå in för vissa
merutgifter helt enkelt därför att det under mycket lång tid har funnits för-
summelser på materielsidan. Vi har helt enkelt rustat ned vårt försvar genom
att ha för stor kvantitet och för låg kvalitet, och det är nödvändigt att nu
kompensera en del av dessa försummelser från det förflutna.
Men frågan måste då ändå ställas: Går det då att lösa de uppgifter som
regeringen i försvarspropositionen föresätter sig med de pengar som har an-
visats?
Vi har från det förflutna många exempel på hur riksdagens beslut i för-
svarspolitiska frågor inte har kunnat förverkligas med anvisade ramar. Jag
ställde min interpellation mot den bakgrunden, och jag skulle gärna vilja ha
ett otvetydigt ja från försvarsministern på frågan om det är regeringens upp-
fattning att den ekonomiska ramen skall äga företräde vid eventuella kon-
flikter mellan ram och innehåll som kan uppträda under planeringsperioden.
Jag är inte säker på om jag kan tolka försvarsministerns svar som ett entydigt
ja-
Jag kan hålla med försvarsministern på en punkt. Om den yttre miljön av
någon anledning skulle förändras, om det skulle uppstå ett krig i vår närhet,
ändras självklart försvarsbeslutets förutsättningar. Då går det att överväga
att antingen göra omprioriteringar inom den givna ramen eller att ändra ra-
men. Det är fullkomligt självklart att detta måste ske om yttre förändringar
inträffar.
Det är däremot min bestämda bedömning att om förändringar inträffar på
den inre scenen i Sverige, t.ex. om företrädare för en industri säger att en
eller annan pinal blir dyrare än tänkt, eller om riksdagsmajoriteten i sin
ovisshet röstar för ett regemente som regeringen vill lägga ned, måste sådana
förändringar täckas inom den givna ramen.
Är det regeringens klara, bestämda uppfattning att inre förändringar, dvs.
inom Sverige, under den kommande 5-årsperioden skall hanteras inom den
av riksdagen anvisade finansiella ramen?
Anf. 7 Försvarsminister ANDERS BJÖRCK (m):
Herr talman! Jag vill först understryka vad Daniel Tarschys sade, nämli-
gen att det faktum att det i dag finns ett förslag på riksdagens bord, som
innebär vissa ökningar av försvarsutgifterna, inte på något sätt innebär att
Sverige skall upprusta. Det handlar uteslutande om att rätta till en del stora
försummelser, inte minst på materielsidan. Detta gör regeringen genom att
i propositionen föreslå en minskning av organisationen för att få bättre resur-
ser till ökad kvalitet.
Länderna omkring oss drar ned anslagen från en hög nivå, men vi gör vissa
justeringar.
Riksdagen har här ett stort ansvar. Jag är glad över att Daniel Tarschys har
interpellerat om problemet. I sitt inledande anförande nämnde han att det
största problemet som vi kan komma att få, är att riksdagen inte följer för-
svarspropositionen när det gäller tunga väsentliga delar, t.ex. fredsorganisa-
tionerna. Det har varit ett systemtänkande ända från början i försvarspropo-
sitionen. Det går inte utan vidare att byta ett förband eller projekt mot ett
annat.
Om riksdagen inte följer propositionen - vilket självfallet är riksdagens
rätt, det är därför det finns en riksdagsprövning - tar emellertid riksdagen
automatiskt på sig ansvaret för att se till att det sker en tillfredsställande fi-
nansiering. Regeringen är underordnad riksdagen. Därför är det nu riksda-
gen som har ansvaret för att propositionen kan följas inom givna ekono-
miska ramar.
Jag vill besvara Daniel Tarschys fråga med följande. Om propositionen
följs, är det min bestämda uppfattning att vi inom den givna ramen skall
klara de problem som kan uppkomma. Jag vill peka på varför jag tror detta.
Vi har ändrat budgeteringssystemet med införande av ramanslag, vilket
medger anslagskrediter och i realiteten innebär att myndigheterna totalt sett
bättre kan använda tilldelade resurser under perioden.
Herr talman! Vi har infört en faktor för teknisk utveckling på 1,5 %. Vi
har vidare infört möjligheter att få utnyttja försäljningsintäkter från fastighe-
ter, mark och materiel, vilket är en skillnad jämfört med nuläget. Vi föreslår
rationaliseringsåtgärder när det gäller vilka intäkter som kan bidra till att
stärka försvarsekonomin och säkerheten i planeringen. Kort sagt: De ratio-
naliseringsvinster som görs behålls, vilket är en förutsättning för att männi-
skor skall ställa upp på en rationalisering.
Vi föreslår och förutser exportintäkter och motköpsarrangemang, vilket
inte är alltför vanligt. Kapitalkostnader för fast egendom och lånefinansie-
ring av investeringar är också något nytt.
Herr talman! Jag vill slutligen peka på en ytterligare sak, nämligen att vi
Prot. 1991/92:101
27 april 1992
Svar på interpella-
tioner
Prot. 1991/92:101
27 april 1992
Svar på interpella-
tioner
har planerat in reserver. Alla åtgärderna sammantaget innebär att jag tror -
och det är min ärliga uppfattning - att om riksdagen följer försvarsproposi-
tionen skall vi kunna, precis som Daniel Tarschys önskar, hålla oss inom den
givna ramen.
Anf. 8 DANIEL TARSCHYS (fp):
Herr talman! Jag tror att jag på Folkpartiets vägnar kan förbinda mig att
vi inte skall bryta igenom den givna ramen. Jag hoppas att Anders Björck
kan göra detsamma för Moderata samlingspartiets del.
Anf. 9 Försvarsminister ANDERS BJÖRCK (m):
Herr talman! Självfallet lägger inte jag på regeringens vägnar fram en pro-
position om jag inte tror att den håller. Den här propositionen har föregåtts
av ett mycket noggrant arbete, som jag just redovisat för kammaren, med
en lång rad nya inslag för att uppnå det Daniel Tarschys med all rätt önskar
sig. Men nu är propositionen på riksdagens bord. Det sker en behandling
i försvarsutskottet. Men ytterst är det kammaren som har ansvaret för att
propositionen får en sådan utformning till slut, i form av ett riksdagsbeslut,
att oönskade effekter på ekonomin inte uppstår.
Anf. 10 DANIEL TARSCHYS (fp):
Herr talman! Jag håller helt med Anders Björck i denna senare bedöm-
ning. Man skulle kunna tillföra följande. Ytterst är det regeringen som har
ansvaret för landets ekonomi. Sverige befinner sig i ett sådant läge beträf-
fande statsutgifterna att det inte går att acceptera att budgetunderskottet
ökar. Därför måste även regeringen, om riksdagen skulle vara oklok nog att
införa förändringar, se till att korrigerande förslag läggs fram för riksdagen.
Anf. 11 Försvarsminister ANDERS BJÖRCK (m):
Herr talman! Jag har samma uppfattning som Daniel Tarschys när det gäl-
ler att begränsa budgetunderskottet. Jag uttrycker en gemensam förhopp-
ning att riksdagen antar regeringens proposition utan kostnadsfördyrande
inslag.
Förste vice talmannen anmälde att Daniel Tarschys anhållit att till proto-
kollet få antecknat att han inte ägde rätt till ytterligare inlägg.
Överläggningen var härmed avslutad.
4 § Svar på interpellation 1991/92:167 om den svenska utbildnings-
nivån
Anf. 12 Utbildningsminister PER UNCKEL (m):
Herr talman! Göran Lennmarker har frågat mig vad jag avser att göra för
att bryta den hittillsvarande utvecklingen som med långtidsutredningens ord
lett till att ”Sverige framstår som ett relativt lågutbildat land”.
Det är en avgörande fråga för hela vårt lands framtid som Göran Lenn-
marker ställer. Jag håller med om att det är svårt att jämföra kunskapsnivåer
mellan elever i olika länder. Det är däremot inte korrekt att kunskaperna
skulle vara så mycket mer mätbara i matematik än i andra ämnen. Bak-
grundsfaktorer som t.ex. undervisningstid, klasstorlek och lärarkompetens
går att bedöma också för andra ämnen än matematik. Som långtidsutred-
ningen konstaterar hade Sverige dåliga resultat i matematik i grundskolan på
80-talet. En viktig orsak var att riksdagen 1967 beslöt att den gamla tvååriga
fackskolan skulle räcka som grund för lärarutbildning. Den matematik lärar-
kandidaterna hade med sig var helt enkelt inte tillräcklig. Viktigt blir då hur
internationella jämförelser tas emot och vilket genomslag de får i politiken.
I fråga om matematiken ändrades antagningsreglerna så att det nu krävs ma-
tematik från treårig N- eller T-linje för att bli matematiklärare. Det gjordes
också en stor satsning på lärarfortbildning i ämnet.
Herr talman! Regeringen kommer att vara mycket uppmärksam på att ut-
bildningens kvalitet måste kunna mätas och mäta sig i ett internationellt per-
spektiv. Detta är just vad jag uttalade i min anmälan till budgetpropositionen
tidigare i år. Det är angeläget att sådana jämförelser görs. Det svenska ut-
bildningsväsendet måste ligga i kvalitativ världsklass. Det är nödvändigt för
att kompensera Sveriges relativa litenhet och våra språkliga begränsningar.
Bra är helt enkelt inte gott nog.
Det svenska utbildningssystemet har också just granskats av OECD. Re-
sultat från denna utvärdering kommer att föreligga under hösten. Dess resul-
tat blir en viktig del av det fortsatta reformarbetet inom hela utbildningsvä-
sendet.
Ett tydligt bevis på regeringens strävan att förbättra utbildningskvaliteten
är de helt nya direktiven till den läroplanskommitté som den förra rege-
ringen tillsatte. Större vikt skall nu läggas vid kunskaper som är beständiga
över tiden, såsom i bl.a. just matematik. Kommittén skall generellt stärka
ämnenas ställning, bl.a. utifrån en analys av ämnesstrukturen i ett interna-
tionellt perspektiv, främst mot bakgrund av förhållandena i EG-länderna.
Blockämnena avskaffas. Samma grundsyn präglar också det förslag till en
ny lärarutbildning som just nu behandlas av riksdagen. Kraven på lärarnas
ämneskunskaper skärps samtidigt som lärarbanan öppnas för flera med ge-
digna bakgrundskunskaper.
Regeringen har, herr talman, helt nyligen lagt fram en proposition om val-
frihet och fristående skolor. Sådana skolor skall få rätt till bidrag från kom-
munerna på i princip samma villkor som de kommunala skolorna. Därmed
får föräldrar och elever även i praktiken full frihet att välja en fristående
skola på grundskolenivå. Till hösten avser regeringen att återkomma med
förslag till ökad valfrihet inom det kommunala skolväsendet. Därvid kom-
mer också möjligheten att välja en annan än hemkommunens skola att be-
handlas, liksom sådana mellanformer som entreprenadskolor. Då skall
också förslag komma om valfrihet på gymnasienivå. Monopoliseringen av
skolan är härmed bruten. Kvalitetskonkurrensen uppmuntras.
Ett tredje område där regeringen just tagit initiativ till förbättringar är den
företagsförlagda utbildningen. Göran Lennmarker efterlyser en lärlingsut-
bildning. I propositionen om vissa gymnasie- och vuxenutbildningsfrågor
(prop. 1991/92:157) föreslås just en ny, treårig lärlingsutbildning, därföreta-
Prot. 1991/92:101
27 april 1992
Svar på interpella-
tioner
Prot. 1991/92:101
27 april 1992
Svar på interpella-
tioner
10
gen är huvudmän och gymnasieskolan ger undervisning i vissa allmänna
kärnämnen. Skolministern har också i propositionen framhållit att det är yt-
terst väsentligt att det inom yrkesförberedande program i gymnasieskolan
finns en reell näringslivsanknytning. Regeringen har emellertid ambitionen
att också finna andra vägar för att skapa nya attraktiva yrkesförberedande
utbildningar med stark anknytning till näringslivet. Därför kommer initiativ
att tas till en fortsatt beredning av bl.a. lärlingsutbildningen.
Regeringens ambitioner när det gäller den högre utbildningen är av flera
slag. Den första frågan jag vill behandla gäller antalet ungdomar som bereds
plats i högskolan. Det är vanskligt att jämföra siffror som gäller den högre
utbildningen mellan olika länder, eftersom det finns så många olika definitio-
ner av vad högre utbildning faktiskt är. Mycket tyder emellertid på att det är
en lägre andel av varje ungdomsgeneration som går igenom högre utbildning
i Sverige än i andra länder som vi har anledning att jämföra oss med. Vi är
en liten nation, och det är därför viktigt för vår konkurrenskraft att vi kan
hävda oss kunskapsmässigt. Det gäller därför att öka andelen ungdomar som
ges möjlighet till högre utbildning, att erbjuda längre utbildningsprogram
och att hålla kvaliteten på en hög nivå.
Vi är nu inne i en period av utbyggnad av högskolan. Riksdagen beslöt
förra året att 5 000 nya platser skulle inrättas under innevarande budgetår.
I årets budgetproposition och i propositionen om lärarutbildningen har jag
föreslagit ytterligare 5 000 platser för nästkommande budgetår. Jag har
också aviserat att jag i 1993 års budgetproposition kommer att föreslå en yt-
terligare utbyggnad för högskolan som skall omfatta sammanlagt 8 000 ny-
börjarplatser under nästkommande treårsperiod. Drygt 500 nybörjarplatser
för språkstudier föreslogs i förra veckans kompletteringsproposition. Jag vill
emellertid understryka att utbyggnaden av universitet och högskolor måste
ske med beaktande av höga kvalitetskrav. Den enskilde har rätt att begära
bästa tänkbara utbildning, inte minst med tanke på den inte oansenliga egna
uppoffringen. Den otillräckliga tillgången på disputerade lärare sätter i dag
gränser för den möjliga expansionstakten. Regeringens ambition att för-
dubbla examinationsfrekvensen av doktorander till sekelskiftet är en viktig
del i strävan att långsiktigt bygga ut den högre utbildningens volym.
Herr talman! För några månader sedan presenterades en promemoria från
utbildningsdepartementet, Fria universitet och högskolor, som innehåller en
strategi för reformer för universitet och högskolor och som syftar till en frigö-
relse för den högre utbildningen från statens omedelbara inflytande. Rap-
porten har varit ute på en bred remiss, och jag avser att återkomma till riks-
dagen före sommaren med en proposition i frågan. Regeringens avsikt är att
genom en ny lag ge universitet och högskolor förutsättningar för ett friare
förhållande gentemot regering och riksdag. Dagens linjesystem kommer att
avvecklas och ett större utrymme skapas för ett mer varierat utbildningsut-
bud. Effektiviteten i högskolan stimuleras genom införandet av en examens-
förordning som reglerar vilka olika examina högskolorna får ge. Intresset
fokuseras mer på det antal studenter som examineras än på det antal som tas
in. Systemet ställer också höga krav på att kvaliteten hålls på en god nivå och
att högskolorna själva tar ansvar för detta. Rätten att få examinera studenter
görs beroende av om kvalitetskraven upprätthålls.
Dessa insatser, herr talman, främjar kvaliteten genom att öka konkurren-
sen mellan högskolorna. De bör kompletteras med förändringar av anslags-
systemet för att göra detta till ett medel i strävan att belöna goda resultat i
meningen hög kvalitet och effektivitet.
Frigörelsen från statsmakternas styrning ökar universitets och högskolors
möjlighet till profilering. Dessa insatser för alla universitet och högskolor
kan komma att förenas med en överföring av vissa universitet och/eller hög-
skolor samt tillkommande icke statliga universitet och högskolor till en an-
nan form av förvaltning, nämligen stiftelseformen. Denna kan ge utrymme
för ytterligare profilering och därmed mångfald i högskolesystemet.
Till slut: De åtgärder jag här har redovisat kommer att höja den svenska
utbildningsstandarden väsentligt. Det är viktigt att så sker. Härutöver krävs
emellertid att vi börjar värdera gedigen utbildning högre. Avkastningen på
den investering som utbildning utgör är i Sverige för låg för att vi långsiktigt
skall kunna hävda oss internationellt. Det är av avgörande betydelse att vi
förmår ändra på detta förhållande.
Anf. 13 GÖRAN LENNMARKER (m):
Herr talman! Jag ber att få tacka utbildningsministern för detta mycket
utförliga och konkreta svar. Det är glädjande att läsa svaret, eftersom det
innebär att det har tagits betydande initiativ för att ändra den hittillsvarande
utbildningspolitiken, vilken har lett till det resultat som ju långtidsutred-
ningen ger ett ganska bistert betyg, nämligen att Sverige framstår som ett
relativt lågutbildat land.
Man kan tycka att detta är särskilt egenartat med tanke på att Sverige är
ett land som haft en god start på utbildningsområdet. Vi har en lång tradi-
tion, med en folkskolestadga som infördes redan 1842, 30 år innan Japan
införde sin. Vi hade lyckan att inte delta i två världskrig, och Sverige kunde
på 50- och 60-talen, långt tidigare än många andra länder, satsa på utbild-
ning. Andra länder fick under den tiden ägna resurserna åt att bygga upp
sönderbombade städer, broar och allehanda ting som hade förstörts under
kriget. Betyget på svensk utbildningspolitik är naturligtvis så mycket bistrare
när man trots dessa fördelar - en lång historisk tradition och den fördel som
låg i att vara ett oskadat land - ändå har uppnått ett sådant mediokert resul-
tat.
Vi har ju också under lång tid haft ett mycket högt skattetryck i Sverige
och betydande - kanske ofta de största i världen - offentliga satsningar på
utbildning. Det gör att det här resultatet blir ännu märkligare.
Det finns många olika bedömningar på utbildningen. Jag läste på påskda-
gen en artikel om hur man i USA var mycket bekymrad över utvecklingen
vad gäller utbildningen och särskilt vad gäller hur många som går vidare till
högre utbildning. Jag vill citera en mening från artikeln: ”Men faktum är att
40 % av de vita ungdomarna går vidare till högre utbildning, medan ca 29 %
av de svarta och asiaterna gör det.” Det var uttryck för ett stort bekymmer.
När man sedan tittar i långtidsutredningen upptäcker man att drygt 20 % av
en årskull i Sverige utexamineras från postgymnasial utbildning, och man
kan då jämföra det med USA.
Prot. 1991/92:101
27 april 1992
Svar på interpella-
tioner
11
Prot. 1991/92:101
27 april 1992
Svar på inlerpella-
tioner
Också i den nyligen publicerade Human Development Report bekräftas
att Sverige har ett ganska mediokert resultat på utbildningsområdet.
Av den andledningen, herr talman, menar jag att det är både viktigt och
riktigt att man genomför förändringar på utbildningsområdet. Jag vill ställa
en fråga till utbildningsministern: När tror utbildningsministern att det kan
vara möjligt att Sverige återtar sin rättmätiga plats i utbildningsvärlden, att
Europas bästa skola också ger resultat i att utbildningsnivån i det svenska
samhället kanske är en av Europas bästa? När kan man tro att detta ger re-
sultat?
Anf. 14 Utbildningsminister PER UNCKEL (m):
Herr talman! Får jag instämma i de bedömningar som Göran Lennmarker
gjorde i sitt anförande. Men låt mig medge att jag nog blir honom svaret
skyldig i fråga om den tidpunkt när vi i Sverige kommit dithän att Sverige
har en utbildningsnivå som är tillräcklig.
Innan jag går vidare i den delen vill jag understryka att när man talar om
att Sverige skall ha en tillräcklig utbildningsnivå, så gäller det en utbildnings-
nivå som måste - det finns inga möjligheter att reservera sig på denna
punkt - ligga i den absoluta världsklassen. Sverige är ju, som jag antydde
tidigare, ett litet land. Vi svenskar är av Gud fader placerade på ett ställe på
jorden där det inte bor så rasande många andra människor. Vi talar dess-
utom ett språk som knappt någon utanför vårt eget land begriper. Dessa han-
dikapp kan vi inte göra någonting annat åt än att vara bäst i allting annat.
Då Göran Lennmarker frågar mig när vi är framme vid målet, så handlar
det om att vi bokstavligen är framme vid målet att Sverige har en utbildnings-
nivå som inte är lika bra som andra länders utan som är bättre än nästan alla
andra länders. Jag tror att detta kommer att ta tid, framför allt därför att det
förutsätter en kulturell förändring i vår syn på utbildning.
Jag antydde tidigare att avkastningen på svenska utbildningsinvesteringar
är låg. SNS konjunkturråd redovisar i en rapport som kom för någon månad
sedan uppgifter som säger att avkastningen för varje extra utbildningsår som
svenska elever eller studenter går igenom är ungefär hälften mot vad samma
avkastning är i jämförbara länder ute i världen. För de yngre studerande
förefaller den att vara hälften av hälften.
Jag tror att innan vi gör något av avkastningen, dvs. belöningen för hårt
gediget utbildningsarbete, kommer vi att ha svårt att nå fram till positionen
att få ett utbildningssystem som hävdar sig, mätt i världsklass. Därför är det
viktigt att vi omedelbart börjar förändra synen på vad utbildning faktiskt
skall vara värd. Därigenom kommer vi att kunna locka fler att läsa längre,
därigenom kommer vi att kunna locka fler att bli doktorer, något som i sin
tur är förutsättningen för att vi skall kunna utbilda tillräckligt många vid våra
universitet och högskolor, och detta behövs för att de lärare som skall utbilda
våra unga i skolan skall ha tillräcklig kvalitet. Jag gör mig inga illusioner om
att det här arbetet kommer att gå fort, men om vi inte börjar målmedvetet
nu kommer vi aldrig fram till den punkt dit vi måste nå.
12
Anf. 15 GÖRAN LENNMARKER (m):
Herr talman! Jag tackar för det svaret. Det här är ett arbete som brådskar,
just genom att det tar lång tid, och jag förstår att det är omöjligt att ge ett
bestämt besked. Det var kanske litet retoriskt jag ställde min fråga.
Men det är ingen tvekan om att Sverige måste återta den plats som vårt
land hade en gång. Jag vet inte hur man mätte internationella utbildningsni-
våer en gång i tiden, men vi var mycket tidigt ute i detta land. Vi hade tidigt
en bred folkbildning och därmed en bas för att bygga en bildning och en kun-
skapsnivå för hela folket. Det är viktigt att vi nu återtar den traditionen, och
därför tycker jag att det var bra med detta utförliga svar om konkreta åtgär-
der som redan är på gång. Jag hoppas att de kommer att följas av fler och
ber att få önska utbildningsministern lycka till i detta mycket viktiga arbete
att återföra den svenska fanan på rätt plats när det gäller utbildningsstandar-
den i internationell jämförelse.
Anf. 16 Utbildningsminister PER UNCKEL (m):
Herr talman! Jag tackar för välgångsönskan och vill lägga till en enda liten
aspekt som faktiskt kan bidra till att öka tempot. Det är att vi skall förmå
samla oss kring något som litet högtidligt skulle kallas för ett slags nationell
ansats för att gå i land med uppgiften. Vi måste definiera problemet entydigt
som vi har gjort i detta meningsutbyte och samla föräldrar, lärare och univer-
sitetsfolk bakom den ansatsen samt bli ense om att det inte finns någon rätt
för oss att misslyckas.
Tack, herr talman!
Överläggningen var härmed avslutad.
5 § Svar på interpellation 1991/92:125 om handläggningstiderna vid
BITS
Anf. 17 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):
Herr talman! Peeter Luksep har frågat mig hur många ansökningar om
bistånd till Baltikum som inkommit till BITS under innevarande och före-
gående budgetår samt hur många av dessa ansökningar som bifallits helt eller
delvis resp, avslagits. Peeter Luksep har vidare frågat om det finns ansök-
ningar som har lämnats obesvarade och om det förekommer att ansökningar
har tagit längre tid att behandla än tre månader.
Herr talman! BITS fick år 1990 ansvaret för att förmedla 458 milj .kr. av
den miljard som anvisades för stöd till reformprocessen i Östeuropa. Medlen
skulle enligt regeringens beslut användas under tre år för kunskaps- och tek-
nologiöverföring inom områden som miljö, näringsliv, förvaltning och infra-
struktur.
Länderna kring Östersjön prioriterades. Enligt regeringens beslut avsattes
270 milj.kr. för insatser i Polen och 150 milj.kr. för insatser i övriga Central-
och Östeuropa med tyngdpunkt på Baltikum. 38 milj.kr. avser konsultfon-
der för projektförberedelser hos Världsbanken och den Europeiska utveck-
lingsbanken (EBRD). Hela det anvisade beloppet har nu fördelats.
Prot. 1991/92:101
27 april 1992
Svar på interpella-
tioner
13
Prot. 1991/92:101
27 april 1992
Svar på interpella*
tioner
BITS har sedan år 1990 beviljat finansiering av 120 insatser i Baltikum till
ett sammanlagt belopp om 93 milj.kr. Ytterligare insatser till ett sammanlagt
värde om 5 milj.kr. är för närvarande under beredning och kommer att be-
slutas inom kort. För Polen är hela ramen intecknad. I och med detta och
pågående stöd till övriga länder, däribland Tjeckoslovakien och Ungern, har
beslut fattats om användandet av hela den tillgängliga medelsramen för in-
satser i Central- och Östeuropa. På mindre än två år har BITS således berett
och fattat beslut om fördelningen av den medelsram som den tidigare rege-
ringen anvisade för samarbetet under tre år. Detta har varit möjligt tack vare
det stora intresse som olika organisationer och företag visat för stöd till Cen-
tral- och Östeuropa samt mycket förtjänstfulla insatser från BITS personal.
BITS fördelning av medel på olika insatser sker utifrån framställningar
från berörda länder om att genomföra ett visst projekt med en svensk samar-
betspart. Att enbart ett svenskt företag eller en svensk institution vänder sig
till BITS och erbjuder sina tjänster räcker således inte som beslutsunderlag.
Kravet på en framställning från mottagarlandet fungerar som en garanti för
att de insatser som görs får den prioritet i landet som är nödvändig för ett
effektivt genomförande av insatsen. För att säkerställa mottagarens engage-
mang och ansvar för verksamheten ställer BITS härvid även krav på att kost-
nader i lokal valuta skall täckas av mottagarlandet.
Under de första åtta månaderna av innevarande budgetår har BITS fått
425 framställningar och förslag på samarbetsprojekt i Central- och Öst-
europa. 273 av dessa har avsett insatser i Baltikum. En del av dessa förslag
har avslagits då de ej avsett kunskapsöverföring eller då insatsen ej bedömts
vara av strategisk betydelse för reformprocessen. För ett fyrtiotal framställ-
ningar som inkommit under de senaste månaderna har ett positivt besked
ej kunnat ges under innevarande budgetår till följd av att den tillgängliga
medelsramen varit fullt intecknad.
Vad gäller beredningstiderna vid BITS så har tiden från framställan till
beslut varierat. För ca 25 % av insatserna har beslut fattats inom en månad
från det att framställningen gjorts. För ca 70 % av insatserna har beslut fat-
tats inom tre månader efter framställan. För ca 10 % av insatserna har tidsut-
dräkten från framställan till beslut varit tio månader eller mer. I dessa fall
har handläggningstiden förklarats av att baltisk och svensk part behövt om-
arbeta och precisera projektet innan beslut kunnat fattas.
Herr talman! Slutligen vill jag konstatera att förslagen till BITS om insat-
ser i Central- och Östeuropa vida överstigit de finansiella ramar som BITS
disponerat. Redovisningar som finns från BITS liksom informationer från
mottagarlandet visar samtidigt att en lång rad värdefulla insatser redan ge-
nomförts eller är på väg att genomföras.
Regeringen har i årets budgetproposition föreslagit att anslaget för samar-
betet med Central- och Östeuropa räknas upp kraftigt. Som bekant är frågan
om fördelningen av stödet föremål för behandling i riksdagen. En viss del av
stödet kommer att kanaliseras genom BITS. Detta innebär att många av de
ansökningar som nu inte kunnat besvaras kan prövas.
Anf. 18 PEETER LUKSEP (m):
Herr talman! Jag ber att få tacka statsrådet för svaret. Frågorna föranleds
givetvis av det intresse som jag, liksom många andra ledamöter och säkert
också statsrådet, har upplevt från det svenska samhällets sida för bistånd till
Baltikum. Svaret visar också det stora intresset för att delta i sådana bi-
ståndsprojekt.
På några punkter blev dock svaret oklart för mig, och j ag skulle gärna vilj a
höra om statsrådet kan utveckla synpunkterna vidare. Det gäller först BITS
syn på vilka framställningar man över huvud taget skall ta ställning till. BITS
har då en princip, som statsrådet också redovisar, nämligen att framställ-
ningar om insatser skall komma från berörda länder och avse genomförande
av ett projekt där en svensk samarbetspart medverkar. Det är i och för sig
en riktig princip. Visserligen finns det då stora svårigheter att finna korrekta
prioriteringsordningar i de berörda länderna på grund av den oklara poli-
tiska och legala situationen i dessa länder.
Det är naturligtvis ändå riktigt att det är de berörda länderna som skall
prioritera vilket bistånd man vill ha av Sverige. Men jag har vid ett tillfälle
uppfattat att BITS-chefen anser att BITS bara behöver svara på sådana
framställningar som enligt BITS uppfattning kommer i korrekt ordning och
att man lämnat framställningar, som har kommit från svenska sökande direkt
till BITS, obesvarade - antingen helt och hållet eller under mycket lång tid.
Jag undrar om statsrådet på rak arm vet om det i de siffror som redovisas
på framställningar till BITS ingår sådana ansökningar som enligt BITS upp-
fattning inte är framställda i korrekt ordning.
Den andra oklarheten gäller själva siffrorna. Enligt statistik har BITS fått
425 framställningar och förslag på samarbetsprojekt. Av dessa har ett fyrtio-
tal uppenbarligen inte blivit positivt besvarade. Statsrådet redogjorde för
procentsatser över hur lång tid det har tagit från framställan till beslut. Dessa
procentsatser summerar inte till 100 % utan märkligt nog till 105 %. Dess-
utom redovisar de inte alla svarstider. Alla de framställningar som är besva-
rade efter en väntetid på mellan tre och tio månader saknas. Det är något fel
i räkneoperationen. Det kan vara något så simpelt som ett skrivfel, men jag
får inte ordning på detta.
Det framgår inte heller om procentsatserna avser sådana framställningar
som har lett till positivt svar eller om de också inkluderar sådana framställ-
ningar som har avslagits. Jag tror att det finns en hel rad ansökningar om
bistånd till i och för sig mycket vällovliga projekt, men ändock projekt till
vilka man rimligen måste säga att pengarna inte kommer att räcka. I sådana
fall är det bättre att sökandena får ett snabbt avslag än att de går i månader
och väntar på något som ändå slutar i avslag. För sökanden kan det ha inne-
burit kostnader i form av resor. För parterna i Baltikum kan det ha medfört
besvärande omständigheter. De kanske har bokat konferenslokaler och bör-
jat göra reklam för verksamheter, kurser m.m., som sedan inte kan komma
till stånd.
Jag tror att en del av besvikelsen i det svenska samhället avser sådana an-
sökningar som tyvärr måste avslås, men där avslaget kommer efter mycket
lång väntetid.
BITS kommer nu av allt att döma att få ett väsentligt större bistånd till
Östeuropa att hantera. Det sker en mycket glädjande ökning av östbistån-
det. Enligt det förslag som riksdagen skall ta ställning till i övermorgon skulle
även BITS få mera pengar. Man undrar då om BITS verkligen kommer att
Prot. 1991/92:101
27 april 1992
Svarpå interpella-
tloner
15
Prot. 1991/92:101
27 april 1992
Svar på interpella-
tioner
16
kunna hantera den biständsgivningen på ett något snabbare och smidigare
sätt än vad man hittills har lyckats med. Detta ingår i och för sig inte i mina
frågor men det vore intressant att höra om statsrådet har någon uppfattning
på den punkten.
Anf. 19 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):
Herr talman! Jag är helt överens med Peeter Luksep om att det kan vara
svårt, men man skall ha stor förståelse för att man försöker finna korrekta
prioriteringsordningar i länder som går från planekonomi till marknadseko-
nomi. Jag vill gärna understryka att det är mycket viktigt för det ligger också
i kunskapsöverförandet att man får ta litet tid på sig. Man bör respektera
motpartens önskemål och de resonemang som krävs innan beslutet kan fat-
tas. Jag kan inte tänka mig något annat än att BITS är engagerat så till den
grad att man vill testa ansökningar visavi mottagarlandet och presentera dem
där. Det vore förfärligt annars.
När det gäller procentsatserna sade jag trots allt cirka. Man har tagit
jämna siffror. Peeter Luksep, låt oss inte hänga upp oss på detta. Det rör sig
i runda tal om 25, 70 och 10 %. Jag tycker inte att det är så dåliga siffror
om man skall se till handläggningen och karakterisera den som långsam eller
snabb.
Detta är inte avsett som någon kritik, men en del är mera skickade att
presentera sina projekt än andra. Det är naturligtvis mycket viktigt att BITS
noggrant går igenom projekten. Det kan hända - vilket jag tycker framgick
av mitt svar - att av och till presenteras ett projekt som är bra inte riktigt så
fullödigt som man borde ha presentarat det. Då får man ta viss korrespon-
dens för att göra det mera fullödigt. Jag är övertygad om att BITS har som
enda mål att det skall gå så snabbt som möjligt.
Herr talman! Precis som Peeter Luksep sade känner vi av att det från
svenska folket finns mycket stora förväntningar på att något görs, och att det
görs snabbt och kraftfullt. Därutöver är vi själva besjälade av den viljan.
Anf. 20 PEETER LUKSEP (m):
Herr talman! Jag tror givetvis att statsrådet har den ambitionen. Jag skulle
ändå vara tacksam om statsrådet för sin egen del skulle gå hem och fundera
litet på matematiken, inte minst för att vi skall få klarhet i hur det egentligen
ligger till.
Sådana ansökningar som kommer till BITS i, enligt BITS uppfattning, fel-
aktig ordning, dvs. direkt från en svensk sökande, vidarebefordras inte för
bedömning i Baltikum. De blir i stort sett liggande och får i bästa fall någon
form av svar om att det hela har gått till i fel ordning. Men jag tror att det
svaret från BITS ofta uteblir. Det uppfattas som mycket irriterande av dem
som tyvärr inte vet att det finns en annan ordning för detta.
Jag kan förvisso acceptera att det rör sig om avrundade procentsatser.
Men dessa procentsatser gäller uppenbarligen sådana framställningar som
leder till insatser. Det sägs att för 25 % av insatserna har beslut fattats inom
en månad, för 70 % av insatserna inom tre månader och för 10 % av insat-
serna har tidsutdräkten från framställan till beslut varit tio månader eller
mer. Det handlar inte enbart om bifallna ansökningar. Det är oftast inte de
som klagar. De som klagar är naturligtvis de som efter mycket lång väntetid
har fått klart för sig att de inte får några pengar.
Även om siffrorna är avrundade saknas hela kategorin insatser som har
lett till beslut inom tre till tio månader. Jag tror att det är större fel på siff-
rorna än man spontant kanske kan tänka sig inom ramen för en avrundning.
Det svenska samhället och förvisso den svenska regeringen har nu på
många sätt manifesterat ett mycket starkt politiskt stöd för de baltiska län-
dernas frigörelse och för Östeuropas omvandling till demokrati och mark-
nadsekonomi. Det är därför också angeläget att de som tar fasta på det här
och har god vilja att genomföra olika projekt uppfattar att signalerna de mö-
ter när de kommer i närkontakt med svenska myndigheter som skall utöva
denna positiva vilja motsvarar de politiska signalerna. Jag tror att det åter-
står att göra en del förbättringar.
Anf. 21 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):
Herr talman! Frågan från Peeter Luksep gällde att det har förekommit att
det tar längre tid än tre månader att behandla en ansökning. Jag tycker nog
att mitt svar har klargjort att så är fallet, men att BITS utifrån statistiken
ändå inte behöver skämmas för sitt sätt att hantera ärendena.
Jag är helt klar över - det är vi säkert alla - att det är de som inte får ige-
nom sina önskemål som klagar. Det är naturligtvis lätt att förstå. Peeter
Luksep vet att jag här inte kan redovisa en mängd ansökningar som inte har
accepterats eller fått bifall.
Jag kan dock dra en parallell från katastrofområdet och säga att vi har hur
många idéer och förslag som helst. Trots att man från böljan många gånger
tycker att det här aldrig kommer att gå och att det är ogörligt vill man ändå
vara så pass sjyst att man använder en del tid för att undersöka om det ändå
skulle vara möjligt att genomföra någon del av förslaget och göra det rimligt.
När man sedan kanske ändå måste säga att det inte går möts man av besvi-
kelse. Det får man finna sig i.
Det viktiga är att det kapital som BITS har att förfoga över har använts på
ett sätt som balterna tycker är rimligt och riktigt. Kapitalet borde ha varit
större, men det kan vi inte skylla BITS för. Hittills har jag inte nåtts av kritik
ifrån de mottagande parterna.
Överläggningen var härmed avslutad.
6 § Förnyad bordläggning
Föredrogs men bordlädes åter
Utrikesutskottets betänkande 1991/92:UU16
Socialförsäkringsutskottets betänkande 1991/92:SfU8
Prot. 1991/92:101
27 april 1992
Svar på interpella-
tioner
17
Prot. 1991/92:101
27 april 1992
7 § Anmälan om interpellation
Anmäldes att följande interpellation framställts
den 24 april
1991/92:184 av Pär Granstedt (c) till utrikesministern om biståndet till Balti-
kum:
Under den gångna vintern har de baltiska länderna genomgått energikri-
ser av varierande svårighetsgrad. Den utlösande faktorn var att den tidigare
oljeförsöij ningen inte längre fungerade. Sverige lämnade ett visst, men
ganska blygsamt och sent stöd för att lindra konsekvenserna.
En viktig faktor bakom de baltiska staternas energiproblem är dock den
bristande energihushållningen. Bl.a. är bostadshus och andra byggnader
mycket bristfälligt isolerade. Om inget görs åt detta kommer försörjnings-
problemen att bli bestående. Det är i praktiken ekonomiskt omöjligt att på
ett godtagbart sätt värma det befintliga byggnadsbeståndet med olja till
världsmarknadspris.
Behovet av ett omfattande isoleringsprogram är därför mycket trängande.
Sverige har ett utomordentligt gott kunnande på detta område och en bety-
dande industriell kapacitet - för närvarande t.o.m. överkapacitet. Det vore
därför mycket lämpligt att vi i stor skala bidrog till att genomföra ett sådant
isoleringsprogram.
Om svensk industri skulle kunna engageras i insatser av detta slag skulle
det också få en gynnsam sysselsättningseffekt i Sverige och därmed onödig-
göra en del arbetsmarknadsåtgärder i Sverige. Det borde därför vara möjligt
att delvis finansiera en verksamhet av detta slag utöver de anslag som redan
finns för östbistånd.
Med hänsyn till det anförda ber jag att få ställa följande fråga till utrikes-
ministern.
Är utrikesministern beredd att överväga en svensk insats för att stödja ett
program för isolering av bostäder och andra byggnader i Baltikum?
8§ Kammaren åtskildes kl. 13.00.
Förhandlingarna leddes av förste vice talmannen.
Vid protokollet
TOM T:SON THYBLAD
/Barbro Karlsson
18
Innehållsförteckning
Måndagen den 27 april
Prot. 1991/92:101
27 april 1992
1 § Justering av protokoll................................ 1
2 § Svar på interpellation 1991/92:151 om regionindelningen av stat-
liga myndigheter.................................. 1
Civilminister Inger Davidson (kds)
Bertil Danielsson (m)
3 § Svar på interpellation 1991/92:180 om försvarspropositionens
ekonomiska ram .................................. 5
Försvarsminister Anders Björck (m)
Daniel Tarschys (fp)
4 § Svar på interpellation 1991/92:167 om den svenska utbildnings-
nivån .......................................... 8
Utbildningsminister Per Unckel (m)
Göran Lennmarker (m)
5 § Svar på interpellation 1991/92:125 om handläggningstiderna vid
BITS .......................................... 13
Statsrådet Alf Svensson (kds)
Peeter Luksep (m)
6 § Förnyad bordläggning ............................... 17
7 § Anmälan om interpellation
1991/92:184 av Pär Granstedt (c) om biståndet till Baltikum. 18
19
gotab 41333, Stockholm 1992
Kammarens protokoll
I kammarens protokoll finns allt som sägs i kammaren nedskrivet. I protokollet står det också hur partierna har röstat. Ett snabbprotokoll publiceras ungefär sex timmar efter att dagens sista debatt i kammaren är slut. Det slutliga protokollet är färdigt efter några veckor.