Riksdagens snabbprotokoll 1990/91:71 Tisdagen den 5 mars

ProtokollRiksdagens protokoll 1990/91:71

Riksdagens protokoll
1990/91:71

Tisdagen den 5 mars

Kl. 14.30-15.14

Protokoll

1990/91:71

1 § Svar på fråga 1990/91:434 om förslaget om rapporteringsskyldig- Svar på frågor
het om enskildas innehav av konst m.m.

Anf. 1 Statsrådet ERIK ÅSBRINK (s):

Herr talman! Knut Wachtmeister har frågat hur jag ställer mig till ett utta-
lande av riksskatteverket i ett remissvar som rör förmögenhetsskatten.

Riksskatteverket har yttrat sig över en departementspromemoria om re-
formerad förmögenhetsbeskattning (Ds 1990:91). I promemorian föreslås
bl.a. beskattning av innehav av konst och andra värdeföremål i den mån vär-
det överstiger ett visst större belopp. Verket har i sitt remissvar sagt att möj-
ligheten att införa uppgiftsskyldighet för försäkringsbolag, auktionsfirmor
och liknande inrättningar bör övervägas om promemorieförslaget genomförs
i denna del.

Jag har tidigare framhållit att regeringen inte har tagit ställning till utform-
ningen av förmögenhetsbeskattningen i framtiden. Remissbehandlingen av
promemorieförslaget har i dagarna avslutats och jag har ännu inte haft till-
fälle att gå igenom synpunkterna i svaren.

Knut Wacthmeister får därför invänta den fortsatta beredningen och de
ytterligare överväganden som krävs i ämnet innan regeringen tar ställning
till frågorna.

Anf. 2 KNUT WACHTMEISTER (m):

Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret. Sedan frågan väcktes den
21 februari har den nya propositionsförteckningen för innevarande riksmöte
kommit utan att någon förmögenhetsskatteproposition angivits. Jag hade
alltså hoppats att Erik Åsbrinks svar skulle ha blivit att det inte kommer nå-
gon proposition i vår, varför riksskatteverkets remissvar saknar all aktuali-
tet.

Det behövs ingen längre eftertanke för att konstatera att riksskatteverkets
förslag är befängt. Förslaget om uppgiftsskyldighet för försäkringsbolag,
auktionsfirmor m.fl. luktar polisstat lång väg och är ovärdigt ett rättssam-
hälle. Dessutom skulle resultatet bli magert, eftersom försäkringarna skulle
tecknas utomlands och konsthandeln skulle lämna Bukowskis och Beijers
och flytta ner i källaren.

Jag förutsätter att statsrådet inte avser att i nästa dubbelbeskattningsavtal

1 Riksdagens protokoll 1990/91:71

Prot. 1990/91:71

5 mars 1991

Svar på frågor

med våra grannländer kräva uppgiftsskyldighet för dessa länders försäk-
ringsbolag.

Jag tycker också att det är inkonsekvent av riksskatteverket att genom
detta angiveriförslag hota integriteten, samtidigt som man motiverar sitt för-
slag att slopa sambeskattningen för förmögenhet enligt följande: ”Det fram-
står som mindre tilltalande att samtliga skattskyldiga skall lämna uppgifter
om sina personliga förhållanden.”

Jag ställde frågan redan nu för att ge statsrådet möjlighet att på ett tidigt
stadium döva oron hos alla dem som ser en polisstat skymta runt hörnet.

Även om hela remissmaterialet inte är genomgånget, borde Erik Åsbrink
här och nu kunna ta avstånd från de redovisade propåerna från riksskatte-
verket. Vill statsrådet göra detta?

Anf. 3 Statsrådet ERIK ÅSBRINK (s):

Herr talman! Knut Wacthmeister hade hoppats att det inte skulle läggas
fram någon proposition om förmögenhetsskatten i vår. Jag vet inte om jag
skall tolka detta som att Knut Wacthmeister anser att den nuvarande förmö-
genhetsbeskattningen är bra och att han av den anledningen inte vill se något
förslag till förändringar.

För min del anser jag att den nuvarande förmögenhetsbeskattningen inte
är bra. Det kommer att läggas fram förslag om förändringar av förmögen-
hetsbeskattningen. Här som på många andra områden inom skattepolitiken
är det uppenbart att det krävs en socialdemokratisk regering för att man skall
ha kraft att ta itu med de problem som kan iakttas.

Däremot kan jag inte nu utlova att det kommer en proposition under vår-
riksdagen. Det är möjligt, men jag kan inte ge några hundraprocentiga ga-
rantier. Av den anledningen finns det inte med någon förmögenhetsskatte-
proposition i propositionsförteckningen. Där tas bara upp sådana förslag
som helt säkert kommer att läggas fram.

När det gäller karakteristiken av riksskatteverkets remissvar, får riksskat-
teverket självt svara för sina yttranden. Det är jag övertygad om att man är
kapabel till. Det omdöme som Knut Wacthmeister fällde är oerhört hårt och
egentligen kränkande för riksskatteverket. Riksskatteverket har i enlighet
med sin skyldighet påtalat de konsekvenser som ett genomförande av försla-
get skulle innebära. I det här fallet, som rör beskattning av vissa föremål,
anser riksskatteverket att det krävs en utbyggd kontroll för att det hela skall
fungera. Det är vad som har påtalats. Att därav dra slutsatsen att riksskatte-
verket förordar en polisstat och ett angiverisystem är med förlov sagt grova
överdrifter.

Anf. 4 KNUT WACHTEMEISTER (m):

Herr talman! Jag anser inte att den nuvarande förmögenhetsbeskatt-
ningen är bra. De gamla reglerna är dock definitivt bättre än de som tjänste-
mannapromemorian utmynnar i med slopade spärregler och väsentligt
skärpt beskattning för många av de företag som är livsviktiga för en fortsatt
hög levnadsstandard i vårt land. Därför är det bättre att ha kvar de gamla
reglerna under 1991. Därmed inte sagt att de är bra.

Beträffande mitt hårda omdöme om riksskatteverkets förslag citerade jag

vad mängder av tidningar har skrivit. Upprördheten har varit stor. Om detta
förslag drivs igenom är inte uttrycket ”polisstat” för kraftigt.

Eftersom det inte finns med någon proposition om förmögenhetsbeskatt-
ning i propositionsförteckningen, hade jag hoppats och trott att statsrådet
skulle säga att det inte blir något förslag, men ett sådant får vi tydligen leva
med. Jag tycker ändå att statsrådet borde kunna ta avstånd och här försäkra
att det inte kommer att krävas någon uppgiftsskyldighet för försäkringsbolag
och auktionsfirmor.

Anf. 5 Statsrådet ERIK ÅSBRINK (s):

Herr talman! Man bör vara varsam med orden. Man skall inte använda
ord som ”polisstat” och ”angiverisystem” när det talas om ordningar för att
upprätthålla en fungerande skattekontroll. Dessa begrepp bör reserveras för
de tillfällen då de är erforderliga. Devalvera inte deras betydelse genom att
använda dem i tid och otid i de mest obefogade sammanhang!

Man kan ha delade meningar om vilket som är bäst, det nuvarande förmö-
genhetsskattesystemet eller det förslag som förordas i promemorian. För
min del nöjer jag mig med att i dag konstatera att det nuvarande systemet
inte är bra. Det är orättvist och krångligt, samtidigt som det ger upphov till
en mängd skatteplaneringsåtgärder och transaktioner som enbart har sin
grund i olikformigheter och luckor i skattesystemet utan något annat ekono-
miskt värde. Därfär är det angeläget att det skapas ett bättre systern, och det
är vår ambition att åstadkomma ett sådant.

Anf. 6 KNUT WACHTMEISTER (m):

Herr talman! Det är glädjande att statsrådet anser att det nuvarande syste-
met är dåligt. När man nu har skärpt kapitalbeskattningen med 30-35 miljar-
der, borde statsrådet här och nu kunna säga att det inte behövs någon förmö-
genhetsbeskattning, eftersom en sådan är negativ för det svenska folkhushål-
let.

Statsrådet sade att jag använde hårda ord. Från riksskatteverket har man
uppenbarligen inte litat på att självdeklarationerna verkligen är upprättade
på deklaranternas heder och samvete. Det måste man lita till i alla andra
sammanhang. Varför skall då försäkringsbolag och auktionsfirmor ha denna
uppgiftsskyldighet, som så har upprört många människor? Jag hoppas att
statsrådet kan ge ett svar.

Överläggningen var härmed avslutad.

Prot. 1990/91:71

5 mars 1991

Svar på frågor

2§ Svar på fråga 1990/91:439 om avdragsrätten för ingående moms
på vissa lätta lastbilar

Anf. 7 Statsrådet ERIK ÅSBRINK (s):

Herr talman! Karl-Gösta Svenson har, mot bakgrund av vad riksdagen har
gett till känna som sin mening i fråga om beskattning av privat nyttjande av
tillgångar som ingår i mervärdeskattepliktig verksamhet och som anskaffats
med avdragsrätt samt de konkurrenssnedvridningar som föreligger mellan

Prot. 1990/91:71

5 mars 1991

Svar på frågor

företag inom transportnäringen, frågat mig när regeringen avser att åter-
komma till riksdagen med förslag om sådan förmånsbeskattning samt om ett
slopande av avdragsförbudet avseende personbilar och lätta lastbilar med
skåpkarosseri.

Frågan om ett slopande av det generella avdragsförbudet för ingående
mervärdeskatt som belöper på förvärv av personbilar och lätta lastbilar med
skåpkarosseri och även om beskattning av privat nyttjande av fordon och
andra tillgångar i mervärdeskattepliktig verksamhet, behandlas av utred-
ningen om teknisk översyn av mervärdeskattelagen.

Enligt direktiven skall utredningen redovisa resultatet av sitt arbete senast
under år 1991. Jag är inte beredd att lämna några förslag till riksdagen i dessa
frågor innan utredningen har slutfört sitt arbete.

Anf. 8 KARL-GÖSTA SVENSON (m):

Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret. Avdragsförbudet när det gäl-
ler rörelsebilar innebär ju att det uppkommer dels kumulativa effekter, dels
konkurrenssnedvridande effekter. Jag förmodar att statsrådet håller med
mig om att det är högst otillfredsställande att rena rörelsebilar behandlas
olika. Man får inte göra momsavdrag för en verkstads- och servicebil eller
en bageribil med textreklam, medan avdrag är tillåtet för en taxibil. Det blir
då konkurrenssnedvridande effekter mellan t.ex. ett budbilsåkeri här i
Stockholm och taxi, som kan utföra samma tjänster. Man får göra avdrag för
anskaffande av en taxibil men inte för inköp av en budbil.

Jag anser att frågan är väl utredd. Om jag minns rätt förordade riksskatte-
verket den här typen av lösning i sitt remissvar till KIS, som också behandlar
denna fråga. Regeringen har haft rätt lång tid på sig sedan beslutet fattades
i riksdagen i juni 1990. Jag vill då fråga statsrådet: Är statsrådet beredd att
åstadkomma en bättre, neutral lösning och att ge utredningen direktiv om
en tidigareläggning av denna del av utredningsuppdraget?

Anf. 9 Statsrådet ERIK ÅSBRINK (s):

Herr talman! Vi är nog i grunden överens i synen på dessa frågor. Här
finns fortfarande vissa oformligheter kvar i lagstiftningen, som skapar kon-
kurrenssnedvridningar. Dessa har redan rättats till på vissa punkter och vi
avser att också rätta till återstående punkter. Samtidigt rör det sig om ganska
komplicerade frågor, och det krävs därför ingående överväganden. Sådana
sker nu i den utredning som har tillsatts. Såvitt jag har hört avser utred-
ningen att lägga fram sitt förslag till hösten. Därefter avser regeringen att
framlägga ett förslag till riksdagen så att dessa frågor kan klaras ut.

Anf. 10 KARL-GÖSTA SVENSON (m):

Herr talman! Då tackar jag för statsrådets besked.

Överläggningen var härmed avslutad.

3 § Svar på fråga 1990/91:435 om nedsättningen av arbetsgivaravgif-
ten i stödområde 1

Anf. 11 Industriminister RUNE MOLIN (s):

Herr talman! Ingrid Hemmingsson har frågat om arbetsmarknadsminis-
tern kommer att undanröja de orättvisor som frågeställaren anser kan
drabba företag inom samma bransch inom stödområde 1, eftersom nedsätt-
ningen av arbetsgivaravgiften inte gäller alla typer av verksamhet.

Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som skall svara på
frågan.

Bakgrunden till frågan är att restaurang- och kaféverksamhet inom stöd-
område 1, som drivs i samband med hotell-, pensionat- eller campingverk-
samhet kan få nedsättning av socialavgifter. Detta anser Ingrid Hemmings-
son vara orättvist gentemot t.ex. en servering som drivs i kombination med
liftanläggning, eller en fristående restaurang eller servering, vilka enligt gäl-
lande bestämmelser inte får del av nedsättningen.

Nedsättning av socialavgifter som regionalpolitisk stödform har tillämpats
sedan år 1982. Den geografiska och branschmässiga avgränsningen har va-
rierat under åren. I fjol beslöt riksdagen att utöka det geografiska området
till att omfatta bl.a. hela stödområde 1 samt att utöka den branschmässiga
omfattningen till att gälla restaurang- och kaféverksamhet som drivs i sam-
band med hotell-, pensionat- eller campingrörelse.

Syftet med den senare förändringen var att komma till rätta med proble-
met att rent tekniskt avgränsa vad som är restaurang- resp, hotellverksamhet
när båda verksamheterna drivs i ett och samma företag.

Givetvis kan varje ändrad avgränsning medföra risk för att nya gränsdrag-
ningsproblem uppstår. Ingrid Hemmingssons fråga visar på att så är fallet
denna gång.

Regeringen har bl.a. i den regionalpolitiska propositionen understrukit
behovet av löpande utvärderingar av de regionalpolitiska stödformerna. Re-
geringen avser att i annat sammanhang ge statens industriverk närmare rikt-
linjer för detta arbete. I utvärderingen bör ingå att även behandla det pro-
blem som Ingrid Hemmingsson tar upp.

Anf. 12 INGRID HEMMINGSSON (m):

Herr talman! Jag vill tacka industriministern för svaret.

Jag har tagit Funäsdalen-Tänndalen som exempel, eftersom de är små or-
ter där turismen är den bransch som alla arbetar inom. Dessa turistföretag
har gemensam marknadsföring, säljbolag, liftkort osv. Det verkar då under-
ligt att nedsättningen av arbetsgivaravgiften är så olika inom de olika företa-
gen.

T.ex. Tännportens liftanläggning med restaurang får inte någon nedsätt-
ning. Men grannen Hamra med liftanläggning, restaurang och husvagnscam-
ping får en nedsättning. En annan granne, Svansjöliften med restaurang, får
en nedsättning, eftersom ägaren har ett hotell litet längre bort. Allt detta gör
att det uppstår en stor osäkerhet.

Visst kan jag hålla med om att det behövs löpande utvärderingar. Visst är

Prot. 1990/91:71

5 mars 1991

Svar pä frågor

Prot. 1990/91:71

5 mars 1991

Svar på frågor

det en tröst i det hela att regeringen avser att i annat sammanhang utvärdera
detta. Men det räcker inte. Utvärderingar brukar ta ganska lång tid och bru-
kar inte heller komma till stånd förrän saker och ting har pågått en tid. I det
här fallet måste en utvärdering ske snabbare. Jag skulle vilja ha industrimi-
ninsterns ord i denna talarstol på att detta måste behandlas snabbare än vad
som sker i vanliga fall. Problemen är så påtagliga och gränsdragningarna är
så oklara att företagarna i branschen själva inte vet i förväg om de är berätti-
gade till nedsättning eller inte. Det blir då en otroligt snedvriden konkur-
rens.

Anf. 13 Industriminister RUNE MOLIN (s):

Herr talman! Det innebär stora besvär att sätta gränser i detta samman-
hang. Det fanns en gräns tidigare som så att säga gick mitt inne i hotellet,
dvs. verksamheten i hotelldelen hade en nedsatt socialavgift medan restau-
rangverksamheten inte hade det. Nu flyttas gränsen på förslag av regional-
politiska kommittén så att hela hotellet med restaurang innefattas i avgiften
medan enskild restaurang- eller kaféverksamhet kommer utanför. Hur vi än
gör kommer det att bli gränsdragningsproblem. Om det skall finnas ett alter-
nativ bör det utredas noggrant. Det kommer att ske i samband med utvärde-
ringen.

Anf. 14 INGRID HEMMINGSSON (m):

Herr talman! En sak som man har glömt här är att turistbranschen består
av många olika delar. Det går inte att särskilja dem. Det är bara på senare
tid som turismen har betraktats som en näring. Det finns faktiskt en lösning
på detta som är bra. Alla verksamheter inom stödområde 1 skall få denna
nedsättning utom de som är föreslagna sedan tidigare att undantas, dvs.
kommunala och statliga verksamheter. Detta vore väl ändå det bästa? Då
skulle man slippa gränsdragningar, och hela regionen skulle få en skjuts. Det
finns egentligen ingen anledning att undanta några företag. All privat verk-
samhet skulle få denna nedsättning. Detta vore väl något att skicka med in-
dustriministern när dessa övervägningar skali göras i framtiden?

Anf. 15 Industriminister RUNE MOLIN (s):

Herr talman! Jo, man kan skicka mycket med industriministern. Det vore
dock bra om jag fick också litet pengar med mig. Det kostar en hel del.

Anf. 16 INGRID HEMMINGSSON (m):

Herr talman! Vi från moderat håll har föreslagit det. Men då handlar det
också om hur mycket stödområdena skall utvidgas. I den senaste omgången
i arbetsmarknadsutskottet utvidgades stödområdena. Det kanske görs på
grund av sådana begränsningar. I alla sammanhang där det förekommer be-
gränsningar och selektiva lösningar, blir det sådana här problem. Därför
måste det till litet mera generella lättnader för att dessa delar av landet skall
kunna utvecklas efter sina förutsättningar.

Anf. 17 Industriminister RUNE MOLIN (s):

Herr talman! När vi förändrade reglerna för nedsättning av sociala avgif-
ter, skedde det inom de ekonomiska ramar som vi tidigare hade för nedsätt-

ning av sociala avgifter. Ingrid Hemmingsson föreslår att stödet skall utvid-
gas. Men det kostar mera pengar, och då måste hon också redovisa hur det
skall finansieras.

Prot. 1990/91:71

5 mars 1991

Svar på frågor

Anf. 18 INGRID HEMMINGSSON (m):

Herr talman! Nej, det är faktiskt inte sant. Jag menar att denna förändring
skall kunna göras inom de ekonomiska ramar som finns i dag. Det handlar
om båda stödområdena. Det finns även många andra skäl att se över den
stödområdesindelning som har kommit till stånd. Det kan visst ske inom de
nuvarande ekonomiska ramarna.

Anf. 19 Industriminister RUNE MOLIN (s):

Herr talman! Fru Hemmingsson är välkommen att väcka en motion till
riksdagen. Det är den vägen som förslaget kan aktualiseras.

Anf. 20 INGRID HEMMINGSSON (m):

Herr talman! Den motionen finns redan.

Överläggningen var härmed avslutad.

4 § Svar på fråga 1990/91:432 om krigets offer i Kuwait och Irak

Anf. 21 Statsrådet LENA HJELM-WALLÉN (s):

Herr talman! Hans Göran Franck har frågat mig om i vilken utsträckning
och till vilket belopp Sverige lämnat humanitär hjälp till krigets offer i Ku-
wait och Irak samt vilka åtgärder som kommer att vidtas för att utöka stödet
till krigsdrabbade människor som vistas i dessa länder.

Regeringen har med kraft verkat för ett brett internationellt humanitärt
stöd till offren för kriget i Kuwait och Irak. Sverige har också lämnat bety-
dande bidrag för att bistå dessa människor. Under hösten 1990 anslogs ca
120 milj.kr., främst till tredjelandsmedborgare på flykt från Irak och Kuwait.
4 milj.kr. utgick som stöd till Rädda barnen för en leverans av läkemedel för
barn i Irak.

När kriget utvidgades i januari i år presenterade FN resp. Internationella
röda korset handlingsplaner för ett samfällt agerande i regionen. Regeringen
fann dessa planer väl genomtänkta och bidrog därför med 42 milj.kr. till
dessa program. Den svenska regeringens agerande för samordnande insatser
i krigets tidigare skede har starkt bidragit till förbättrad koordinering och
information kring humanitära insatser i regionen.

Röda korset kunde i början av februari efter förhandlingar med irakiska
regeringen uppta regelbundna leveranser av läkemedel och andra förnöden-
heter, bl.a. svenska sådana, till Irak. Röda korset sätter nu upp fältsjukhus
i gränstrakterna i Iraks grannländer i förhoppningen om att snarast få till-
stånd att flytta dessa till Irak. Svensk personal deltar vid ett av dessa sjukhus.
FNs barnfond och FNs världshälsoorganisation har för bara någon vecka se-
dan besökt Irak och kommer att lägga fram en plan för hjälpoperationer,
vilken regeringen kommer att studera i positiv anda.

Prot. 1990/91:71

5 mars 1991

Svar pä frägor

Utöver dessa strikt humanitära insatser har regeringen också beslutat om
stöd till Egypten, Jordanien och Turkiet, vilka alla drabbats hårt av kriget
vid Persiska viken. Sammanlagt 130 milj.kr. kommer att användas för stöd
till utsatta grupper i dessa länder. Regeringen har också verkat för att det
internationella samfundet skall uppmärksamma att palestinierna drabbats
hårt av kriget och att stöd skall utgå också till dem.

Just nu råder eld upphör i kriget. Denna glädjande utveckling har öppnat
nya möjligheter för internationella organisationer att verka i Irak men också
att komma in i Kuwait, som varit stängt sedan den 2 augusti i fjol. Stora be-
hov har därvid blottlagts. FN och Röda korset har betydande uppgifter fram-
för sig för att ge stöd till de människor som drabbats. Sverige kommer att
medverka på bästa sätt i detta arbete. Regeringen välkomnar också beslutet
av FNs generalsekreterare att sända Martti Ahtisaari till Gulfområdet för att
på plats bedöma de aktuella behoven i regionen.

Tredje vice talmannen konstaterade att frågeställaren ej var närvarande i
kammaren och förklarade överläggningen avslutad.

5 § Svar på frågorna 1990/91:427, 430 och 431 om vapenexport m.m.
till krigförande länder vid Persiska viken

Anf. 22 Statsrådet Anita Gradin (s):

Herr talman! Viola Claesson har frågat utrikesministern om regeringen
lämnat klartecken till export av minsvepare till krigsområdet i Mellersta Ös-
tern. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som skall svara på
frågan. Hans Göran Franck har frågat mig i vilken utsträckning det är ak-
tuellt att under den närmaste tiden pröva framställningar om vapenexport-
tillstånd till de krigförande och om regeringen är beredd att förklara att
ingen vapenexport till de krigförande vid Persiska viken skall medges så
länge kriget pågår. Gudrun Schyman har frågat mig om jag är beredd att
bringa klarhet i de påstådda leveranserna av minsvepare till FN-alliansen.
Jag besvarar de tre frågorna tillsammans.

Sedan frågorna ställdes har stridshandlingarna vid Persiska viken upp-
hört. Jag vill här belysa den principiella frågeställning som har väckts samt
redovisa regeringens inställning.

Den svenska vapenexportpolitiken bestäms av en avvägning mellan de
försvarspolitiska skälen för export och de utrikes- och neutralitetspolitiska
skäl som ibland talar emot export till ett visst land. Skälet till att en viss ex-
port ansetts behövas är att vi endast därmed skulle kunna upprätthålla en
nödvändig värnkraft i vårt eget försvar. Skälen emot betingas av att vi inte
genom vapenexport till vissa länder vill dras in i konfliker på ett sätt som
försvårar våra möjligheter att utifrån vårt säkerhetspolitiska läge upprätt-
hålla en trovärdig neutralitetspolitik.

Beslut om vapenexport innebär svåra politiska avgöranden, och därför
måste beslut fattas av regeringen enligt lagen (1988:588) om utförsel av
krigsmateriel. Själva lagen säger inget om vilka kriterier som skall vara väg-
ledande för regeringens beslut. Sådana kriterier finns emellertid formule-

rade i de riktlinjer för vapenexporten som regeringen i flera propositioner
redovisat för riksdagen och som riksdagen ställt sig bakom.

I riktlinjerna talas om olika situationer då tillstånd för utförsel av krigsma-
teriel från Sverige inte bör ges. Man särskiljer därvid de s.k. ovillkorliga ex-
porthindren, vilka är självklara och säger att Sverige inte får bryta mot inter-
nationella åtaganden som Sverige har påtagit sig. Det gäller vid beslut av
FNs säkerhetsråd om förbud mot vapenexport till ett visst land, i fråga om
internationella avtal, som Sverige anslutit sig till och vilka förbjuder viss ex-
port, samt i de situationer - senast under andra världskriget - då Sverige
iakttar formell neutralitet och de folkrättsliga reglerna om export från neu-
tral stat i 1907 års Haagkonventioner är tillämpliga på Sverige.

I riktlinjerna sägs vidare att tillstånd inte bör beviljas för export till

1. stat som befinner sig i väpnad konflikt med annan stat, oavsett om krigs-
förklaring har avgivits eller ej,

2. stat som är invecklad i internationell konflikt som kan befaras leda till
väpnad konflikt,

3. stat som har inre väpnade oroligheter,

4. stat som på grund av deklarerade avsikter eller rådande politiska förhål-
landen kan antas använda materielen för att undertrycka mänskliga rättighe-
ter i strid med FN-stadgan samt FNs deklarationer och konventioner på om-
rådet.

Dessa s.k. villkorliga exporthinder är emellertid inte absoluta. Dels gäller
de inte för export till de nordiska länderna och till de neutrala staterna i
Europa, eftersom utrikes- och neutralitetspolitiska skäl bedöms sakna bety-
delse i fråga om export till dessa stater. Dels kan regeringen vid för Sverige
betydelsefulla samarbetsavtal mellan företag i Sverige och i andra länder om
gemensam utveckling och produktion av krigsmateriel medge att export till
det andra landet får ske enligt samarbetsavtalet, oavsett förhållanden som
anges i de villkorliga exporthindren.

Vad gäller den nu skisserade frågan om utförsel av svensk krigsmateriel
till USA m.fl. traditionella svenska mottagarländer, vilka deltar i de FN-
sanktionerade militära åtgärderna mot Irak, föreligger en unik situation.
Det rör sig här om ett mycket grovt folkrättsbrott från Iraks sida som lett till
sanktionsåtgärder från Förenta nationerna enligt beslut av säkerhetsrådet.
De permanenta säkerhetsrådesmedlemmarna har varit eniga eller - vad gäl-
ler Kina - inte motsatt sig FN-besluten. Såsom framhållits från regeringens
sida vid ett flertal tillfällen är Sverige inte neutralt i denna konflikt. Sverige
har stött säkerhetsrådets samtliga resolutioner beträffande Iraks invasion i
Kuwait. De utrikes- och neutralitetspolitiska skälen mot export gör sig där-
för inte gällande på samma sätt i fråga om fortsatt tillståndsgivning till våra
traditionella mottagarländer.

Efter det att konflikten bröt ut den 2 augusti 1990 har regeringen efter
samråd med de partier som är företrädda i utrikesnämnden medgett att va-
penexporten till Sveriges traditionella mottagarländer bland de stater som
ingår i FN-koalitionen får fortsätta, men varje ärende skall som tidigare prö-
vas för sig. Regeringen har också medgett att Saudiarabien får köpa gasmas-
ker och sprutor mot nervgas från svenska förråd.

Prot. 1990/91:71

5 mars 1991

Svar på frågor

Prot. 1990/91:71

5 mars 1991

Svar på frågor

10

Sedan konflikten bröt ut har tillstånd till fortsatt utförsel av krigsmateriel
getts för bl.a. USA, Canada, Storbritannien, Frankrike, Italien, Holland,
Danmark, Norge, Australien och Pakistan, vilka samtliga deltar i de militära
sanktionerna mot Irak. Någon särbehandling av exporten till USA har inte
skett. Regeringens principståndpunkt är alltså att de villkorliga exporthind-
ren av skäl som angetts ovan inte är tillämpliga i detta fall och att utförseltill-
stånd därför kan beviljas på samma villkor som tidigare. Regeringens beslut
i de enskilda utförselärendena har såsom föreskrivits i riktlinjerna grundats
på en totalbedömning av alla relevanta omständigheter.

Vad gäller utförsel till länder i krigsområdet vill jag anföra följande. Sve-
rige är genom FN-medlemskapet skyldigt att följa de beslut som FNs säker-
hetsråd fattar rörande internationell fred och säkerhet. Säkerhetsrådets re-
solution 678 den 29 november 1990 är här direkt tillämplig. 1 denna resolu-
tion bemyndigar säkerhetsrådet de stater som samarbetar med Kuwaits rege-
ring att använda alla nödvändiga åtgärder för att förmå Irak att lämna Ku-
wait samt uppmanar alla medlemsstater - dvs. även Sverige - att lämna ”ap-
propriate support” (lämpligt stöd) till dessa stater. Det är den svenska rege-
ringen som avgör vad som i sammanhanget är ”lämpligt stöd”. Efter utrikes-
nämndens hörande har regeringen medgett att ett svenskt militärt fältsjuk-
hus upprättas i Saudiarabien.

Däremot har det inte varit aktuellt att sända svenska väpnade truppstyr-
kor till Gulfen eller börja sälja vapen direkt till stater i Mellersta Östern, till
vilka vi tidigare inte gett tillstånd.

På de konkreta frågor som Viola Claesson och Gudrun Schyman ställer
om regeringen lämnat klartecken till export av minsvepare till krigsområdet
i Mellersta Östern kan jag endast svara, att regeringen inte kommenterar
enskilda utförselärenden, eftersom de faller under bestämmelserna om utri-
kessekretess.

Anf. 23 VIOLA CLAESSON (v):

Herr talman! Jag ber att få tacka Anita Gradin för svaret.

Det är ett avskyvärt krig som vi har bevittnat. Varje gång det har diskute-
rats här i kammaren har Sten Andersson likt en papegoja upprepat att Sve-
rige lojalt ställer upp på FNs sida. Men, Anita Gradin, det är inte FNs krig,
och jag menar att det inte har varit det ens från början. Det är USAs krig.
Det ser vi nu när de s.k. fria företagsamheterna slåss om kvarlevorna i Irak
och Kuwait. De svenska företagen finns också med och slåss på denna mark-
nad.

Jag menar att Anita Gradin i det här svaret har börjat omformulera och
omtolka det som tidigare har varit gällande - det ständiga upprepandet av de
traditionella svenska mottagarländerna som man alltså skulle kunna skicka
vapen till trots att de är krigförande part som de i detta fall har varit och att
FN skulle ha bemyndigat Sverige att göra detta. Detta ter sig än märkligare
eftersom utgångspunkten för min fråga, som Anita Gradin har svarat på bara
delvis, var det tal som Sten Andersson höll i riksdagen den 14 februari då
han sade: Jag skall än en gång svara på den här frågan. Det föreligger ingen
skyldighet från Sveriges sida.

Visst är det på det sättet, Anita Gradin, dvs. att det inte föreligger någon

skyldighet? Jag har apropå den trovärdiga neutralitetspolitiken och det som
kallas traditionella mottagarländer och mottagarländer som har deltagit på
Kuwaits sida frågat om t.ex. ett land som Pakistan, som har ingått i alliansen,
som Anita Gradin nämner, är ett land som i fortsättningen skall bli ett av de
traditionella mottagarländerna. Är det så det är tänkt, och är detta inte helt
enkelt en omtolkning av det som tidigare har varit gällande, Anita Gradin?

Anf. 24 GUDRUN SCHYMAN (v):

Herr talman! Även jag skall be att få tacka för svaret. Jag skulle tro att det
är det mest utförliga svar som någonsin har presenterats i den här kammaren
på en mycket enkel och rak fråga, nämligen hur affärerna och turerna har
varit kring dessa minsvepare, som enligt uppgifter i pressen har levererats
från Karlskrona direkt till Persiska viken? Vem har beställt dem, vem har
köpt dem och hur har det gått till?

Det har förekommit en del spekulationer om hur det har gått till, nämligen
att något av länderna i alliansen har beställt dem, att de har funnits i det
svenska försvaret, som har sålt dem tillbaka till Karlskronavarvet som i sin
tur har levererat dem. Allt detta är av mycket stort intresse inte minst för
den stora svenska fredsopinion som över huvud taget är förvånad över rege-
ringens tolkning av vad som är eller har varit lämpligt stöd i den här konflik-
ten. Fredsopinionen är över huvud taget förvånad över att regeringen så lätt-
vindigt går ifrån de riktlinjer som säger att man inte skall leverera krigsmate-
riel till länder som är indragna i krigshandlingar. Jag vet att detta även inom
Anita Gradins eget parti är en mycket het fråga, och många är upprörda och
bedrövade och undrar vilken hållning regeringen tänker ha till de kongress-
beslut som den socialdemokratiska kongressen fattade om att fästa dessa
riktlinjer i en lag, vilket tycks vara det enda sättet att få stopp på regeringens
hantering av vapenexportfrågorna.

Jag vill fråga: Varför skall det vara denna sekretess, Anita Gradin? Anita
Gradin säger ju att det här stämmer överens med regeringens neutralitetspo-
litik, osv. Varför kan regeringen då inte öppet och ärligt tala om vad det är
som har sålts och varför? Enligt regeringens sätt att bedöma den här frågan
finns det ju inga hinder. Varför då smussla med detta? Vilken uppfattning
tror Anita Gradin att vanligt folk får när regeringen på det här sättet hemlig-
stämplar och sekretessbelägger? Det rimmar ju mycket illa med alla stolta
deklarationer om att vapenexportbykarna skall tvättas rena. Det har vi ju
hört i många år, men det här strider ju emot det.

Anf. 25 Statsrådet ANITA GRADIN (s):

Herr talman! Jag har inte försökt att omformulera några riktlinjer. Det
är inte heller lättvindigt att fatta beslut om vapenexport. Det är ett mycket
grannlaga arbete som sker i regeringskansliet. Därför satte vi oss för att or-
dentligt titta igenom alla regler så långt tillbaka som augusti.

Det är klart att det är regeringen som avgör vad som är lämpligt stöd, och
det har jag sagt i frågesvaret. Regeringen har alltså kommit till slutsatsen,
efter samråd, att våra traditionella mottagarländer även fortsättningsvis
skall få vapen från oss men att vi inte exporterar till länderna i Mellanöstern.

Gudrun Schyman tycker att jag smusslar. Det gör jag inte. Det finns fak-

Prot. 1990/91:71

5 mars 1991

Svar pä frågor

11

Prot. 1990/91:71

5 mars 1991

Svar på frågor

12

tiskt något som heter utrikessekretess. Det är också skälet till att vi, när vi
redovisar vapenexporten för riksdagen, talar om hur mycket vi har sålt för
till vissa länder men inte går in på enskilda affärer. Tyvärr kan jag inte, herr
talman, med de regler som gäller i dag, stå här och diskutera detta.

Anf. 26 VIOLA CLAESSON (v):

Herr talman! Anita Gradin, jag har inte heller några förhoppningar om
att vi skall få ett klart svar, ett ja eller nej, på frågan om minsveparna. Men
om man läser det mångordiga och innehållsrika svaret, går det att dra bara
en slutsats, nämligen att dessa minsvepare är levererade, antagligen på be-
ställning från USA. Svaret är alltså ett ja på den frågan. Jag vet att det är
många som väntade sig att få ytterligare en bekräftelse. Det var nämligen
inte bara Sydöstran, som tog upp den här frågan och som jag och Gudrun
Schyman använde oss av, utan även Dagens eko bekräftade att det var på
det här sättet.

Jag ställde även en del andra frågor till Anita Gradin som jag hoppades
få svar på. Om begreppet traditionella mottagarländer i fortsättningen skall
användas på det sätt som Anita Gradin och regeringen gör i dag, är det då
även en mängd andra mottagarländer som kommer att bli traditionella, t.ex.
Pakistan, som har diskuterats i den här kammaren många gånger tidigare?
Är det detta som skall gälla?

Anf. 27 GUDRUN SCHYMAN (v):

Herr talman! Jag kan ha förståelse för att Anita Gradin tycker att detta
inte är lättvindiga frågor att fatta beslut om. Men om jag inte sade fel, sade
jag att jag tycker att regeringen tar mycket lättvindigt på den kritik som har
kommit från en samlad fredsopinion i Sverige och från det egna partiet om
att vapenexportlagstiftningen är för svag och att den inte täcker det som en
svensk opinion i dag tror att den täcker, nämligen att Sverige inte skall expor-
tera vapen till krigförande länder. Om man går ut på gatorna och talar med
folk, framgår det att folk tror att det är förbjudet, men det är det ju inte
enligt den nuvarande lagstiftningen. Därför vill bl.a. många även inom Anita
Gradins eget parti att man skall lagfästa dessa riktlinjer så att det inte blir
möjligt att genomföra sådana operationer.

Det har, som Anita Gradin säger, varit samråd i utrikesnämnden. Men vi
i vänsterpartiet får över huvud taget inte delta i utrikesnämnden. Jag tycker
att det är litet märkligt, och jag tycker att man tar lättvindigt på demokratin,
när man behandlar sådana viktiga frågor i viktiga skeden i utrikesnämnden
och inte diskuterar dem med samtliga partier i riksdagen.

Anf. 28 Statsrådet ANITA GRADIN (s):

Herr talman! Först och främst försökte jag, när det gäller den aktuella si-
tuationen med FN-resolutioner i bakgrunden, säga att det är en unik situa-
tion. Och det är utifrån den situationen som man skall bedöma hur vapenex-
porten skall se ut. Att vi sedan också för en diskussion om hur vår vapenex-
portlagstiftning över huvud taget skall se ut framöver är mycket viktigt. I
fråga om detta kommer regeringen så småningom att återkomma till riksda-
gen för att ta itu med de två betänkanden som ligger på mitt bord. Då får vi

se om vi kan skärpa lagstiftningen ytterligare. Det är mycket intressant att
det även internationellt har uppstått en diskussion om just hur man skall se
på vapenexporten i det internationella globala perspektivet. Jag tror att det
vore mycket bra om vi fick litet gemensamma internationella regler.

Gudrun Schyman, när det gäller utrikessekretess och liknande frågor skall
jag gå till utrikesnämnden.

Anf. 29 GUDRUN SCHYMAN (v):

Herr talman! Jag förstår också att det är till utrikesnämnden som Anita
Gradin skall gå. Men det som jag kritiserade var att utrikesnämnden inte
består av samtliga demokratiska politiska partier som finns representerade
här i riksdagen. Jag kan förstå att man i utrikesnämnden tar upp känsliga
frågor som man inte alltid kan tala om offentligt. Men jag tycker att demo-
kratin påbjuder att samtliga riksdagspartier bör finnas representerade i utri-
kesnämnden. Det var den synpunkten jag hade. Det går alldeles utmärkt för
Anita Gradin att verka för den frågan om vi är ense om den uppfattningen.

Jag är medveten om att det var en unik situation. Jag anser att man i FN
ansåg den vara så unik att man gjorde en innovation för att kunna bryta mot
stadgarna. Men där är vi inte överens. Jag vet att vapenexporten skall tas
upp i en ny lagstiftning, och det är min förhoppning att Anita Gradin och
regeringen då tar allvarligt på den kritik som har kommit fram och tar allvar-
ligt på det egna partiets uppmaning om att man skall lagstifta så att säga snä-
vare och ordentligt om dessa riktlinjer, så att det inte - vid nästa unika situa-
tion, som säkert kommer att inträffa i världshistorien som vi har framför
oss - blir möjligt för den svenska regeringen att göra samma felaktiga be-
dömning.

Anf. 30 VIOLA CLAESSON (v):

Herr talman! Anita Gradin bekräftar inte om det har skickats några min-
svepare, men eftersom hon samtidigt namnger tio krigförande länder som
har deltagit på Kuwaits sida, tolkar jag helt enkelt svaret på ett sådant sätt
att det handlar om bra mycket mer än ett par minsvepare som har levererats
från Karlskronavarvet. Det måste vara så man skall tolka detta, eftersom det
fortlöpande har skett leveranser från svensk sida.

Jag frågade också vad som är traditionella länder. Anita Gradin har inte
svarat på frågan som jag ställde angående t.ex. Pakistan. Jag tror att många
gärna vill ha svar på den frågan.

Till sist, Anita Gradin, vill jag återgå till begreppet trovärdig neutralitets-
politik. När det talas om FN-sanktionerade militära åtgärder, är det inte rik-
tigt i den bestämda form som man skulle kunna använda sig av i dag när vi
har sett hur kriget har förts. Det är nämligen USA som har fört det militära
kommandot. Menar Anita Gradin att det under det kommandot har vidta-
gits sådana åtgärder som Sverige också lojalt ställer sig bakom i varje detalj?

Överläggningen var härmed avslutad.

Prot. 1990/91:71

5 mars 1991

Svar på frågor

13

Prot. 1990/91:71

5 mars 1991

6 § Hänvisning av ärenden till utskott

Föredrogs och hänvisades
propositionerna

1990/91:111 och 112 till konstitutionsutskottet
1990/91:114 till jordbruksutskottet

Redogörelse

1990/91:6 till utbildningsutskottet

7 § Förnyad bordläggning

Föredrogs men bordlädes åter

Konstitutionsutskottets betänkanden 1990/91: KU24-KLJ28
Skatteutskottets betänkanden 1990/91:SkU13 och SkU19
Försvarsutskottets betänkanden 1990/91:FöU5 och FöU6
Socialförsäkringsutskottets betänkande 1990/9 l:SfLJ 10
Socialutskottets betänkanden 1990/91:SoU10 och SoUll
Kulturutskottets betänkanden 1990/91 :KrU10-KrU13
Trafikutskottets betänkanden 1990/91 :TU11-TU13

8§ Bordläggning

Anmäldes och bordlädes

Proposition

1990/91:119 Särskilt kommunalt bostadstillägg till folkpension

Motionerna

med anledning av prop. 1990/91:92 Förslag till ny bostadsrättslag, m.m.
1990/91 :Bol9 av Sören Lekberg och Nils T Svensson (s)

1990/91 :Bo20 av Knut Billing m.fl. (m)

1990/91:Bo21 av Claes Roxbergh m.fl. (mp)

1990/91 :Bo22 av Jan Strömdahl (v)

1990/91:Bo23 av Agne Hansson m.fl. (c)

1990/91 :Bo24 av Erling Bager m.fl. (fp)

med anledning av förs. 1990/91:14 Fullmäktiges i riksbanken förslag angå-
ende tioöresmyntet

1990/91 :Fi33 av Bo Lundgren (m)

14

9§ Kammaren åtskildes kl. 15.14.

Prot. 1990/91:71 5 mars 1991

Förhandlingarna leddes av tredje vice talmannen.

Vid protokollet

TOM T:SON THYBLAD

/Barbro Karlsson

15

Prot. 1990/91:71

5 mars 1991 Innehållsförteckning

Tisdagen den 5 mars

1 § Svar på fråga 1990/91:434 om förslaget om rapporteringsskyldig-

het om enskildas innehav av konst m.m.................. 1

Statsrådet Erik Åsbrink (s)

Knut Wachtmeister (m)

2§ Svar på fråga 1990/91:439 om avdragsrätten för ingående moms

på vissa lätta lastbilar............................... 3

Statsrådet Erik Åsbrink (s)

Karl-Gösta Svensson (m)

3§ Svar på fråga 1990/91:435 om nedsättningen av arbetsgivaravgif-

ten i stödområde 1................................. 5

Industriminister Rune Molin (s)

Ingrid Hemmingsson (m)

4§ Svar på fråga 1990/91:432 om krigets offer i Kuwait och Irak ...     7

Statsrådet Lena Hjelm-Wallén (s)

5 § Svar på frågorna 1990/91:427, 430 och 431 om vapenexport m.m.

till krigförande länder vid Persiska viken................ 8

Statsrådet Anita Gradin (s)

Viola Claesson (v)

Gudrun Schyman (v)

6§ Hänvisning av ärenden till utskott........................ 14

7§ Förnyad bordläggning................................. 14

8§ Bordläggning....................................... 14

16

gotab 98212, Stockholm 1991