Riksdagens snabbprotokoll 1990/91:54 Torsdagen den 24 januari

ProtokollRiksdagens protokoll 1990/91:54

Riksdagens protokoll
1990/91:54

Torsdagen den 24 januari

Kl. 14.30-15.18

Parentation

Anf. 1 TALMANNEN:

Vår riksdag har nåtts av ännu ett sorgebud under denna mandatperiod. I
går fick vi budet att vår riksdagskamrat Ewy Möller avlidit.

Ewy Möller hade en lång och gedigen politisk gärning bakom sig. Hon
anförtroddes många uppdrag för sitt parti i hemkommunen Västervik och i
hemlänet Kalmar. Däri ingick ett flertal viktiga kommunala uppdrag.

Ewy Möller invaldes i riksdagen 1979. Hon har varit verksam i flera ut-
skott, under sista tiden i lag- och skatteutskotten. Flera av hennes riksdags-
motioner handlade om Västerviksregionen och om Kalmar län.

Ewy Möller var en energisk och plikttrogen människa och en fin represen-
tant för sitt parti, för sin landsdel och för Sveriges riksdag. Hon uppskattades
av oss alla för sitt behagliga och vänliga sätt. Vi tackar Ewy Möller för en
god samhällsgärning, och vi hyllar minnet av henne med en stunds tystnad.

Protokoll

1990/91:54

Information frän
regeringen

1 § Information från regeringen om katastrofinsatser rörande
Mellanöstern och Afrika

Anf. 2 Statsrådet LENA HJELM-WALLÉN (s):

Herr talman! Till följd av främst krisläget i Mellersta Östern har rege-
ringen under de senaste månaderna beslutat om en rad humanitära bistånds-
insatser. Jag vill ta detta tillfälle i akt att informera riksdagen om dessa, lik-
som om beslut rörande insatser i delar av Afrika.

Vad gäller krisen i Gulfen inledde Sverige redan efter Iraks invasion av
Kuwait i augusti ett omfattande katastrofbistånd till den drabbade civilbe-
folkningen. Hjälpen har huvudsakligen kanaliserats via FN, Röda korset och
olika svenska enskilda organisationer.

Den svenska regeringen har hela tiden hävdat att en internationell sam-
ordning genom FN krävs för att denna hjälp skall bli så effektiv som möjligt.
Det är därför mycket positivt att FN nu samlat sig till en samordnad insats
för bl.a. de stora grupperna av flyktingar från krisområdet. Till den FN-plan
som nyligen presenterades har Sverige utfäst 17 milj.kr. Planens kostnader
beräknas till totalt 175 miljoner US dollar och bygger på en ansvarsfördel-
ning mellan flera olika FN-organ samt IOM - International Organization of                     1

1 Riksdagens protokoll 1990191:54

Prot. 1990/91:54

24 januari 1991

Information från
regeringen

Migration. Den innefattar bl.a. hälsovård, vattenförsörjning, livsmedels-
hjälp samt transporter och mottagning av flyktingar.

Regeringen har i dag också fattat beslut om stöd till den plan som Interna-
tionella röda korset har presenterat för verksamhet i krigsområdet. Beslutet
innebär att 25 milj.kr. ställs till Röda korsets förfogande.

Dagens beslut innebär att Sverige nu totalt lämnat över 160 milj.kr. i kata-
strofbistånd till krisområdet vid Gulfen.

Till detta stöd kommer de insatser vi beslutat om för dem av Iraks grann-
länder som fått bära extra tunga bördor till följd av krisen. Vi har givit Jorda-
nien, Egypten och Turkiet extra stöd om sammanlagt 130 milj.kr. Pengarna
används i Jordanien för importstöd och arbetsförmedling för hemvändande
jordanier. I Egypten stöds en social fond för gästarbetare som tvingats lämna
Irak och Kuwait. Stödet till Turkiet innebär att en biståndskredit från år 1980
omvandlas till gåva, ett stöd som skall användas för utsatta grupper i landet.

Det sammanlagda svenska biståndet till dem som drabbats av krisen vid
Gulfen har därmed hittills uppgått till ca 290 milj.kr.

Herr talman! Världens intresse är nu av naturliga skäl främst inriktat på
kriget vid Persiska viken och dess följder. Det får emellertid inte innebära
att vi blundar för det mänskliga lidande som finns också på många andra håll
i världen, som dock inte ligger i världspolitikens centrum för tillfället.

I Liberia har ett blodigt inbördeskrig pågått sedan december 1989. Drygt
halva Liberias befolkning är på flykt, både i och utanför landet. De bistånds-
insatser som hittills gjorts har på grund av kriget främst koncentrerats till att
hjälpa flyktingar i Liberias grannländer. Men genom det vapenstillestånd
som ingicks i slutet av förra året har nu olika FN-organisationer kunnat börja
arbeta inne i Liberia. Det gäller särskilt FNs barnfond, Unicef.

Unicef har vänt sig till Sverige med begäran om stöd för hjälpinsatserna.
Det gäller dels rent finansiellt stöd, dels också tekniskt bistånd, främst till
ett fältsjukhus. Vi har hittills beslutat om ett bistånd på 8 milj.kr. till Unicefs
insatser i Liberia. Inom ramen för detta stöd ställer Sverige dessutom, inom
några dagar, en styrka ur Swedrelief, dvs. beredskapsstyrkan för katastrof-
hjälp, till Unicefs förfogande för hjälpinsatserna.

Sverige har därmed, via enskilda organisationer och FN-organ, bidragit
med 16,5 milj.kr. till katastrofhjälp för Liberias befolkning.

Även den redan hårt prövade befolkningen på Afrikas horn löper risk att
ånyo drabbas av en hungerkatastrof. FN och andra internationella organisa-
tioner befarar en svält som i sommar kommer att beröra mer än tio miljoner
människor i Sudan, Etiopien och Somalia.

Regeringen sände i december en svensk observatör inom en FN-mission
till Sudan. Allt tyder nu på att det kommer att saknas omkring 1,5 miljoner
ton spannmål i landet redan i sommar.

Vi har hittills under detta budgetår bidragit med 97 milj.kr. för katastrof-
insatser i Etiopien och 27,6 milj.kr. för Sudan. Inom regeringskansliet håller
vi nu en beredskap för att kunna delta i de ytterligare hjälpinsatser som kom-
mer att behövas på Afrikas horn.

För att hjälpen skall nå fram behöver vi samarbeta med FN och med en-
skilda organisationer som verkar i området. Redan i morgon kommer före-

trädare för dessa organisationer till utrikesdepartementet för att tillsammans
med oss diskutera hur vi bäst skall organisera hjälpinsatserna.

Även i Angola och Mozambique, redan tidigare stora mottagare av
svenskt katastrofbistånd, krävs ytterligare insatser. För Angola har FN riktat
en appell om stöd för hjälpinsatser, sedan den angolanska regeringen och
Unita-gerillan kommit överens om att tillåta fri passage för humanitära in-
satser. Ställningstagande till sådana insatser kommer att göras av SIDA och
regeringen inom kort - detta utöver höstens beslut om 17,3 milj.kr. i kata-
strofbistånd till Angola. Vad gäller Mozambique har Sverige hittills under
budgetåret bidragit med sammanlagt 103 milj.kr. i katastrofhjälp. Vi följer
nu den fredsprocess som inletts i landet och som kommer att innebära behov
av ytterligare internationellt stöd för återuppbyggnad och för repatriering av
den stora flyktingbefolkningen.

Herr talman! Detta var en genomgång av några av de större krishärdarna
i världen, en genomgång som är långt ifrån fullständig. Dess värre är situatio-
nen sådan i många länder att ett omfattande katastrofbistånd krävs för att
klara människors överlevnad. Genom att riksdagen har beslutat om ett stort
katastrofanslag - 847 milj.kr. detta budgetår - är det också möjligt för Sve-
rige att finansiera stora hjälpinsatser, genom FN-organ eller genom svenska
och internationella organisationer, för att svara mot dessa behov.

Anf. 3 PÄR GRANSTEDT (c):

Herr talman! Jag tackar för den värdefulla information som vi har fått om
regeringens beslut om katastrofinsatser. Det är ju tyvärr så att behoven av
sådana här insatser är stora och inte tenderar att minska - kanske snarare
tvärtom. Jag skulle vilja ställa några konkreta frågor med anledning av detta.

För det första har det förekommit uppgifter om att katastrofanslaget är
uttömt. Jag utgår ifrån att detta inte innebär att vi upphör med katastrofin-
satser resten av budgetåret. Jag vill därför gärna höra biståndsministerns
kommentar till hur vi i så fall skall hantera situationen.

För det andra är det värdefullt med de insatser som redan har beslutats för
offer för kriget i Irak. Men vi vet att en katastrof håller på att skapas inne i
Irak. Det är en katastrof vars omfattning och konsekvenser vi i dag vet väl-
digt litet om på grund av den nyhetstystnad som råder som en följd av bomb-
ningarna i Irak. Jag skulle gärna vilja höra vilket förberedelsearbete som på-
går för de mycket stora katastrofinsatser som kommer att behövas den dag
det blir möjligt att göra katastrofinsatser riktade till befolkningen i Irak och
Kuwait.

För det tredje är behovet av katastrofinsatser som sagt oförändrat stort
och kanske i växande. Regeringen har vidtagit och föreslagit åtgärder som
innebär att 1 miljard tas bort från biståndet. Jag skulle vilja höra hur bi-
ståndsministern ser på möjligheterna att upprätthålla ett omfattande kata-
strofbistånd också i ett läge där 1 miljard av det som borde vara bistånds-
pengar används till andra insatser.

Anf. 4 KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp):

Herr talman! Jag tackar statsrådet för informationen. Vi vet alla att detta
katastrofbistånd är välbehövligt och att också mer än detta behövs.

Prof. 1990/91:54

24 januari 1991

Information från
regeringen

Prot. 1990/91:54

24 januari 1991

Information från
regeringen

Statsrådet säger nu att 847 miljoner har anslagits för katastrofbistånd inne-
varande budgetår. Men precis som Pär Granstedt påpekade finns det uppgif-
ter om att dessa pengar nu skulle vara slut. Min fråga är om statsrådet har
någon beredskap för att ta fram ytterligare pengar utöver de 847 miljoner
som nu tydligen är använda.

Som Pär Granstedt också sade är det fråga om kraftiga prutningar av bi-
ståndet, vilket vi från vårt håll motsätter oss. Jag skulle vilja fråga bistånds-
ministern om biståndsministern av det som händer ute i världen i dag drar
några nya slutsatser när det gäller konsekvenserna av den neddragning av
biståndet som föreslås i budgeten.

Jag skulle också vilja veta hur det förhåller sig med katastrofbiståndet till
Etiopien. Statsrådet sade att det i morgon skall ske en överläggning om detta
med företrädare för olika organisationer. Jag skulle emellertid vilja fråga om
statsrådet nu kan ge någon information om läget i dag när det gäller trans-
porter av förnödenheter i den här delen av världen, som ju är orolig och där
krig förekommer. Når hjälpen i dag fram i Etiopien?

Anf. 5 INGER KOCH (m):

Herr talman! Även jag vill tacka biståndsministern för denna information.

Det är många angelägna områden som biståndsministern redovisat. Det
är viktigt att Sverige genom ett generöst katastrofanslag kan hjälpa till att
lindra nöden hos de drabbade i världen. Även jag skulle med anledning av
de uppgifter vi sett i massmedia om att SIDAs katastrofanslag för det här
budgetåret skulle vara slut vilja fråga biståndsministern: Är detta en riktig
uppgift och avser biståndsministern i så fall att föreslå omdisponeringar eller
att ta i bruk de reservationer som finns i biståndsanslaget för att kunna möta
uppkommande behov?

Anf. 6 MARIANNE SAMUELSSON (mp):

Herr talman! Jag vill också tacka biståndsministern för den information vi
har fått. Det var synnerligen intressant att få den informationen i dag när vi
på nyheterna fått höra att katastrofbiståndsanslaget lär vara tömt och när vi
dessutom arbetar med en ganska stram biståndsbudget, som också skall
räcka för en del områden som tidigare inte omfattats av biståndet. Det är
viktigt att vi får veta hur regeringen tänker agera framdeles. Jag skulle därför
vilja veta hur mycket det finns kvar av katastrofbiståndsanslaget och om re-
geringen avser att tillskjuta ytterligare budgetmedel när situationen är sådan
som den i dag är. Det är beklämmande att det krig som i dag förs kostar lika
mycket under två dagar som hjälpen under ett år till Sudan. Den jämförelsen
gör att man tycker att världen är mycket märklig och att våra katastrofinsat-
ser inte på något sätt motsvarar vad vi borde göra.

Kommer det att satsas ytterligare medel på katastrofbistånd, och kommer
regeringen att ta initiativ för att stödja ideella organisationer att lämna bi-
stånd i de drabbade områdena, t.ex. med hjälp av insamlingsmedel?

Anf. 7 HANS GÖRAN FRANCK (s):

Herr talman! Jag vill beröra insatserna i Mellanöstern.

Min första fråga gäller de flyktingar som för åtskillig tid sedan flydde från

Irak till Turkiet. De befinner sig till största delen fortfarande i flyktingläger.
En del flyktingar kom också till Iran. Dessa flyktingars situation är fortfa-
rande mycket svår. Den har dessutom förvärrats av att förhållandet mellan
Turkiet och Irak försämrats. De kan inte räkna med vare sig att återvända
till Irak eller att få några förbättringar i Turkiet. Det internationella samfun-
det har inte ställt upp särskilt starkt för att hjälpa dem.

Jag skulle vilja fråga biståndsministern hur hon ser på situationen för dessa
flyktingar. I det uppkomna läget kan de bli betydligt fler. Hur mycket hjälp
kan de räkna med?

Den andra frågan gäller människorna i Irak. Jag tolkade Pär Granstedt så
att han menade att de inte kan få någon humanitär hjälp eller något bistånd
förrän kriget är över. Jag kan inte se att det finns någon anledning att handla
så. Jag undrar hur mycket hjälp som kan komma till Irak, och inte bara till
kurderna där. Räknar biståndsministern med att man skall kunna göra andra
insatser av humanitärt slag i Irak? Jag utgår ifrån att Röda korset kan uträtta
en del, men jag skulle vilja ha den frågan närmare belyst.

Anf. 8 BENGT HURTIG (v):

Herr talman! Jag tackar för den information vi fick.

Många av oss var under hösten ganska oroliga för att FN genom sitt beslut
tog en stor risk att ett storkrig skulle komma i gång i Mellanöstern. Ett av
våra argument var att detta skulle kunna leda till en katastrof såväl för miljön
som för flyktingsituationen. Nu är den utvecklingen på god väg.

En del experter på internationell rätt har ifrågasatt om den senaste resolu-
tion som antogs är i enlighet med FNs stadgar.

Det bästa sättet att minska behovet av katastrofbistånd för närvarande
vore att göra ett försök med eldupphör för att finna politiska och diploma-
tiska metoder att lösa krisen.

Jag har också tagit del av uppgifterna att katastrofmedlen för första halv-
året 1991 håller på att ta slut. Med hänsyn till den allmänna utvecklingen i
världen kan man dra slutsatsen att det som regeringen äskat för nästa bud-
getår inte heller kommer att räcka till.

Mina frågor är: Vad tänker man göra när det gäller första halvåret 1991?
Vad tänker man göra för nästa budgetår - kommer man att begära mer
pengar?

Anf. 9 Statsrådet LENA HJELM-WALLÉN (s):

Herr talman! Först till de frågor som rör katastrofanslaget just nu.

Det är inte fullt så illa att katastrofanslaget är tömt, men anslaget är
mycket hårt ansträngt av beslut som vi redan har fattat och sådant som är
intecknat därför att vi och SIDA planerar för insatser som vi vet behövs den
närmaste tiden. Det var en blandning av det ena och det andra som jag här
redovisade för att ge riksdagen en fyllig bild av läget.

Naturligtvis behövs ytterligare insatser; det låg också i min information.
För att skapa beredskap för nya behov av katastrofinsatser går vi nu igenom
alla biståndsanslagen för att se om det finns möjligheter till omdisponering
av ännu inte utnyttjade medel på andra konton till förmån för katastrofansla-
get.

Prot. 1990/91:54

24 januari 1991

Information från
regeringen

Prot. 1990/91:54

24 januari 1991

Information från
regeringen

Vad gäller nästa års anslag vill jag först betona att Pär Granstedt, Karl-
Göran Biörsmark och jag inte är ense om synen på den totala biståndsramen.
Jag menar att även det Östeuropabistånd vi ger nu väl platsar inom ramen,
liksom de 700 miljoner vi har fattat beslut om för omhändertagande av flyk-
tingar från u-länder.

Jag vill också erinra om att jag föreslagit riksdagen en ökning med över
200 miljoner av katastrofanslaget. Det innebär att vi nästa budgetår har ännu
större möjligheter att ge katastrofbistånd, om riksdagen följer mina förslag.

När det gäller de olika områden man här frågat om vill jag till att börja
med säga att det framför allt är Röda korset som arbetar med insatser inne i
Irak och att det finns en plan för den typen av insatser. Det stöd som vi i dag
har beslutat om till Röda korset kan också innefatta den typen av insatser.

I Etiopien blir det något lättare att göra insatser i och med att Massawa-
hamnen är öppnad. Det finns dock livsmedel i södra Etiopien, men man har
transportproblem när det gäller att få upp dem till de krisdrabbade områ-
dena.

De enskilda organisationerna har jag ett utomordentligt gott samarbete
med. Jag har träffat deras representanter två gånger den senaste tiden i över-
läggningar om olika krishärdar. Jag vet också att de nu samlar in medel inte
bara till Mellanöstern utan också till andra krishärdar.

Anf. 10 PÄR GRANSTEDT (c):

Herr talman! Det är bra att man nu inventerar möjligheterna att omdispo-
nera medel till katastrofanslaget. Men det gäller bara på kort sikt. Vi måste
vara medvetna om att de reservationer som kan finnas på biståndsanslaget i
allmänhet har redan bestämda ändamål. Det är resurser, avsedda för andra
ändamål, som kanske inte skulle utbetalas i år utan först nästa budgetår.
Dessa pengar använder man nu till katastrofanslaget, och det är viktigt att
kompensera de andra anslagen i fortsättningen. Detta försvåras tyvärr av re-
geringens biståndspolitik, som innebär att man skurit ned biståndet till
tredje världen med 1 miljard.

Om vi dessutom skall räkna med ökade behov av katastrofinsatser kom-
mer detta naturligtvis att i ännu högre grad gå ut över vårt långsiktiga bi-
stånd, som handlar om att bygga upp ekonomierna i tredje världen och före-
bygga katastrofer.

Jag skulle ändå vilja höra hur biståndsministern ser på möjligheterna att
långsiktigt bibehålla stora katastrofinsatser utan att det går ut över det lång-
siktiga biståndet till våra samarbetspartner i tredje världen.

Anf. 11 KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp):

Herr talman! Det är inget tvivel om att det blir svårt när man nu skall för-
söka baka in i biståndet saker som tidigare legat utanför, t.ex. den miljard vi
här talar om.

Det är också riktigt som biståndsministern säger att det i bugetpropositio-
nen föreslås ytterligare ungefär 200 miljoner för katastrofbistånd. Men vi har
från vårt håll i tidigare budgetförslag ökat på detta med ett antal miljoner,
eftersom vi ser de svårigheter som ligger framöver.

Vi har i dag framlagt vår budgetmotion och äskar där ytterligare 200 miljo-

ner utöver regeringens förslag till katastrofbistånd. Detta kan vi göra efter-
som vi inte gör besparingen på 1 miljard.

Jag skulle vilja fråga: Är statsrådet mot denna bakgrund ändå inte beredd
att ompröva sitt ställningstagande till prutningen med 1 miljard kronor?

Anf. 12 HANS GÖRAN FRANCK (s):

Herr talman! Det biståndsministern sade om Röda korset var bra. Jag ser
i svaret att det rör sig om 25 miljoner. Men med hänsyn till att det förefaller
mycket svårt att komma in i Irak med någon hjälp annat än via Röda korset
undrar jag om det inte finns anledning att göra en alldeles extra insats för
dem som är i denna kniptång i Irak.

Det står också i svaret att Turkiet får extra insatser. Men när dessa medel
ges till Turkiet är jag rädd för att litet eller ingenting kommer de tidigare och
kommande flyktingarna från Irak till godo.

Jag vill därför höra biståndsministerns kommentar till dessa två frågor.

Anf. 13 MARIANNE SAMUELSSON (mp):

Herr talman! Flera riksdagspartier tycks vara överens om att regeringen i
dag inte använder biståndsanslaget såsom det var avsett utan till nya, för det
icke avsedda ändamål.

Jag vill ta upp den omdisponeringen. Jag kan förstå att det finns möjlighe-
ter att snabbt omdisponera och få loss kapital på det sättet. Men vad händer
långsiktigt? Det måste innebära att man tullar på medel till planerade pro-
jekt, som då inte kommer till stånd. Det drabbar de länder för vilka projek-
ten var planerade och de åtgärder som vi redan har budgeterat för. Kommer
dessa konton att fyllas på så att projekten kommer i gång eller kan kvinnobi-
stånd, befolkningsplanering och annat bli sämre än vad vi har avsett?

Anf. 14 BENGT HURTIG (v):

Herr talman! Jag delar inte biståndsministerns uppfattning att vi kan ta
den del av biståndet som gäller samarbetet med Östeuropa och flyktingar.
Jag tror att dessa resurser behövs för att återställa det som vi tidigare har
minskat biståndsanslaget med. Klyftorna i världen ökar och skuldkrisen för-
värras. Dessutom förekommer katastrofer på olika håll. Mellanöstern är nog
värst just nu.

Jag tror inte att det är möjligt att hålla biståndet på den här låga nivån. Vi
tror för vår del att det skulle behöva ökas med bortåt 10%. Huvuddelen
skulle då behöva användas till de katastrofer som förmodligen kommer att
inträffa under nästa budgetår.

Anf. 15 Statsrådet LENA HJELM-WALLÉN (s):

Herr talman! Först vill jag ta upp den fråga från Hans Göran Franck som
jag inte svarade på tidigare, nämligen vilka möjligheter det finns att i Turkiet
eller andra länder stödja de människor som har flytt eller nu flyr från Irak.
Den stora FN-planen går ut på att göra det. Detta fungerade inte riktigt bra
i höstas. Nu ser vi en möjlighet till att det skall fungera väl. Vi hoppas nu att
substantiellt stöd skall ges till dessa grupper. Det finns en god organisation
för det, och pengar börjar nu flyta in till denna FN-plan.

Prot. 1990/91:54

24 januari 1991

Information från
regeringen

Prot. 1990/91:54

24 januari 1991

Svar på inlerpella-
tion

I dag kan bara Röda korset arbeta inne i Irak. Internationella röda kors-
kommittén har presenterat hur man vill lägga upp programmet. Svenska
röda korset har svarat på det. I kontakt med oss får man en viss finansiering
av det som man vill gå in med.

När det gäller summorna vill jag säga till Pär Granstedt att jag håller med
om att det kan vara svårt att upprätthålla långsiktigheten. Det är inte speci-
fikt för svenskt bistånd, och gäller inte speciellt av dessa skäl. Det gäller för
alla länders och internationella organisationers bistånd, på grund av de stora
behoven av katastrofinsatser i dagens värld. Det är ett problem som vi har
att se i vitögat.

Som framgår av den budgetproposition som vi nyligen har lämnat värnar
jag om långsiktigheten genom att öka landramarna till flertalet programlän-
der. När vi gör omdisponeringar går det inte ut över sådant som redan är
intecknat eller planerat. Det är sådana medel som vi inte har lyckats använda
till specifika insatser.

Sverige ger 1 % av sin bruttonationalinkomst i bistånd. Vi ligger i den ab-
soluta världstoppen när det gäller detta. Man kan alltid säga att vi borde göra
ännu mer. Man skall dock inte bortse från att Sverige härvidlag är vida gene-
rösare än nästan alla andra länder.

Överläggningen var härmed avslutad.

2§ Svar på interpellation 1990/91:123 om beskattningen av gåvor

Anf. 16 Statsrådet ERIK ÅSBRINK (s):

Herr talman! Nic Grönvall har frågat mig vad jag avser att göra för att ett
antal oavgjorda dispensansökningar avseende gåvoskatt snarast skall avgö-
ras.

Bakgrunden till frågeställningen är följande. Enligt arvs- och gåvoskatte-
lagstiftningen finns när det gäller företagsförmögenhet särskilda bestämmel-
ser om lättnader vid beskattningen. En vanlig situation är generationsskiften
i jordbruk och i familjeföretag.

Lättnadsreglerna vid gåva infördes genom särskild lagstiftning år 1974.
Motsvarande regler fanns redan tidigare för arvsbeskattningen, och skälet
för att de också skulle gälla vid gåva var att möjliggöra generationsskiften i
livstiden.

För att lättnadsreglerna skall vara tillämpliga i gåvofallen uppställdes ett
antal villkor. Ett av dem är att gåvan skall ske utan förbehåll till förmån för
givaren. Syftet med detta är att givaren inte skall förena gåvan med sådana
föreskrifter att denne i realiteten behåller inflytandet över den bortgivna
egendomen.

Redan från början rådde det en viss oklarhet i frågan om hur man skulle
uppfatta kravet på att gåvan skulle vara förbehållslös. Att villkor om särskild
förvaltning efter uppnådd myndighetsålder inte var ett tillåtet villkor torde
de flesta ha varit överens om.

Mer besvärlig var frågan om hur man skulle se på det fallet att gåvotagaren

skulle överlämna en revers, en s.k. vederlagsrevers, till givaren. Olika me-
ningar framfördes.

Först år 1986 kom vederlagsreverser att bedömas av högsta domstolen.
Domstolen fann att en sådan revers var ett otillåtet förbehåll. Det betydde
att även generationsskiften som skett före högsta domstolens prövning - och
där de inblandade kanske räknat med en annan utgång - beskattades i enlig-
het med vad domstolen förklarat vara gällande rätt. I vissa fall ändrades re-
dan fattade beslut efter det att kammarkollegiet överklagat.

Enligt arvs- och gåvoskattelagstiftningen finns det möjligheter för rege-
ringen att sätta ned eller befria från arvs- och gåvoskatt om det föreligger
synnerliga skäl.

Redan 1987 kom det in ansökningar om befrielse från gåvoskatt där bak-
grunden var att gåvor kombinerats med reverser. I många fall hade de skatt-
skyldiga påförts gåvoskatt som väsentligen översteg vad de hade räknat med.

I dessa ärenden gör sökandena bl.a. gällande att den omständigheten att
gåvorna skett före högsta domstolens beslut är ett sådant synnerligt skäl för
nedsättning. Man hävdar också att lagstiftningen är otydlig och att högsta
domstolens beslut inte stod i överensstämmelse med vad som allmänt upp-
fattades som gällande rätt.

Jag är fullt på det klara med att vissa skattskyldiga hamnat i en situation
som de inte alls räknat med och att det i många fall föranlett svåra ekono-
miska och andra påfrestningar. Som framgått av vad jag nyss sagt innehåller
de aktuella ärendena principiella frågeställningar som inte är alldeles okom-
plicerade.

Till bilden hör också att det finns ett utredningsbetänkande, arvs- och gå-
voskattekommitténs betänkande från 1987, där det föreslås att vederlagsre-
verser skall vara ett tillåtet villkor.

Enligt den bedömning som gjordes i finansdepartementet fanns det vissa
kopplingar mellan dispensärendena och ett ställningstagande till kommitté-
förslaget. Denna omständighet och sambandet med pågående arbete med
skattereformen gjorde att det inte bedömdes möjligt att ta itu med arvs- och
gåvoskattekommitténs förslag förrän arbetet med skattereformen avslutats.

Så har nu skett och jag räknar med att regeringen inom kort skall kunna
fatta beslut i de ärenden Nic Grönvall avser.

Anf. 17 NIC GRÖNVALL (m):

Herr talman! Jag vill säga tack till herr statsrådet för svaret. Det innehål-
ler, såvitt jag kan se, alldeles korrekt information och innebär därför på sitt
sätt ett avslöjande på nytt av byråkratins okänslighet.

Statsrådet konstaterar att det finns en vidsträckt dispensregel, som inte i
sig är praxisskapande om den tillämpas. Statsrådet konstaterar vidare att
dessa människor, som har råkat ut för en ändring i praxis, har haft det svårt -
i många fall inte bara ekonomiskt utan även rent personligt. Likafullt ligger
ärendena stilla i byråkratins famn i fyra år, medan de människor som har
sökt tillämpning av dispensen lämnas med sina problem.

Det är klart att finansministrar har mycket att göra, men en av de vikti-
gaste uppgifter som en finansminister har är också att tjäna de människor
som ansöker om hans beslut. På den punkten har finansministern, vem det

Prot. 1990/91:54

24 januari 1991

Svar på interpella-
tion

Prot. 1990/91:54

24 januari 1991

Svar på interpella-
tion

nu än är - herr Åsbrink eller någon av hans företrädare - verkligen allvarligt
svikit de sökandes rätt.

Interpellationssvaret ger skäl att även peka på omständigheter som kan
debatteras litet mer principiellt. Jag vill gärna ta tillfället i akt att göra det.

Vi har här en lagstiftning från 1974, vars innehåll sedermera utfyllts, som
vi kan kalla det för, av praxis. Detta är ett förhållande som vi ser väldigt ofta
inom skatterätten. Skatterätten kan ju inte - by definition eller i sig själv -
vara heltäckande. Den måste använda generella begrepp och bestämningar.
Det leder till att man får en utfyllnad i praxis, vilket i sin tur gör att det vä-
sentligaste kravet på en rättsstat - förutsebarheten - går förlorat. Den skatt-
skyldige förmår inte förutse lagens innehåll i och med att inte lagstiftaren
drar gränserna utan den kommande praxisen.

Det är, vill jag säga, acceptabelt. Det hör till spelet. Det går inte att skriva
heltäckande skattelagar.

Jag vill dock gärna höra statsrådet Åsbrinks synpunkter på ett förslag som
kommer upp här i riksdagen varje år och som är väldigt bra att debattera just
med utgångspunkt i denna situation, nämligen den omvända generalklausu-
len, dvs. en lagstiftning som på samma sätt som skatteflyktsgeneralklausulen
sade att i de fall en efterkommande tolkning ledde till icke förutsebara för-
ändringar av skattelagens innehåll skulle skattelagen tolkas till den skattskyl-
diges förmån. På detta sätt skulle man med ett enkelt, generellt verkande
drag åstadkomma balans mellan de två parterna i skatteprocessen, en balans
som för närvarande haltar. Jag antar att statsrådet delar min uppfattning om
det. Det vore intressant med några kommenterar kring den principiella frå-
gan.

Sedan vill jag gärna ta upp ytterligare två saker av mindre väsentlighet.
Statsrådet pekar på att vissa kopplingar skulle ha förekommit mellan betän-
kandet från 1987 och dessa ärenden. Det skulle vara förklaringen till att det
tog fyra år att avgöra dem, om de nu avgörs 1991.

Det vore värdefullt att få veta vad det var för kopplingar. De måste ha
varit oerhört svåra att ta ställning till, eftersom de fick ligga så länge innan
de blev belysta.

Till sist, statsrådet Åsbrink, kan vi inte bli ense om en dag när det här skall
vara färdigt? ”Inom kort”, står det. Skulle jag kunna få föreslå att statsrådet
preciserar till ”före den 1 mars 1991”, så att sökanden har något att hålla sig
till?

Anf. 18 Statsrådet ERIK ÅSBRINK (s):

Herr talman! Nic Grönvall påpekar att en del ärenden har legat i upp till
fyra år. Det må vara riktigt i vissa fall. Jag vill konstatera att den tid jag har
haft på mig som ansvarig i regeringen för skattefrågor är knappt ett år.

Orsaken till dröjsmålet har jag angivit redan i svaret. Det är kopplingar
till arvs- och gåvoskattekommitténs betänkande, vilka tar upp de här frå-
gorna. Vi har inte behandlat dem ännu därför att andra, ännu större och svå-
rare frågor har haft högsta prioritet och, som Nic Grönvall väl känner till,
har dominerat den skattepolitiska scenen under de senaste åren. Det är även
kopplingar till den stora skattereformen som har varit ett skäl till väntan,
eftersom det finns samband med hur man skall betrakta värdering av till-

gångar och skulder och hur man skall utforma kapitalbeskattning. De frå-
gorna har nyligen avgjorts, och besluten har trätt i kraft. Det gör att vi nu på
ett annat sätt än tidigare har en grund för att ta itu också med resterande
frågor.

Jag håller med om att det är önskvärt med förutsebarhet i skattesamman-
hang. Som Nic Grönvall också är väl medveten om och delvis berörde i sitt
inlägg är det naturligtvis omöjligt att uppfylla det önskemålet till alla delar.
Lagstiftningen är generell till sin karaktär; den kan inte i alla delar skapa
klarhet i förväg. Det sker tolkningar och utveckling av praxis. Det är den
verklighet man får leva med.

Jag vill ändå erinra om att regeringen nyligen har lagt fram en lagrådsre-
miss som innebär vissa förslag till förändringar när det gäller rättsnämndens
verksamhet. Om förslagen genomförs är jag övertygad om att vi kan på-
skynda den process som sker via rättsnämnden och som berör de förhands-
besked som de skattskyldiga kan få den vägen.

Slutligen vill jag säga att jag inte är beredd att nu ange den exakta tidpunkt
när dessa ärenden kommer att avgöras. Men jag kan upprepa vad jag sade i
mitt svar om att jag räknar med att det skall ske mycket snart.

Anf. 19 NIC GRÖNVALL (m):

Herr talman! Jag vill egentligen bara tacka statsrådet för hans sympatiska
inlägg. Jag gläder mig mycket över att statsrådet här säger sig förstå behovet
av förutsägbarhet och vill verka för att den ökar bl.a. genom innehållet i lag-
rådsremissen.

Jag beklagar att vi inte kan få ett datum, men jag måste å andra sidan ac-
ceptera att regeringar inte är handelsmän i vanlig mening. Anbud och accept
är inte begrepp som gäller i deras arbete, men jag räknar med att ”inom
kort” verkligen skall vara inom kort.

Överläggningen var härmed avslutad.

3 § Meddelande om svar på interpellation 1990/91:116

Anf. 20 Statsrådet ERIK ÅSBRINK (s):

Herr talman! Med hänvisning till riksdagsordningen vill jag meddela att
interpellation nr 116 av Håkan Hansson om rikskapitalförsörjningen i
svenskt näringsliv på 90-talet ej kan besvaras inom den föreskrivna tiden på
grund av arbetsbelastning. Jag har kommit överens med Håkan Hansson om
att besvara interpellationen den 22 februari 1991.

4§ Bordläggning

Anmäldes och bordlädes

Proposition

1990/91:75 Importrutiner i ett datoriserat tullförfarande, m.m.

Prof. 1990/91:54

24 januari 1991

Svar på interpella-
tion

11

Prot. 1990/91:54

24 januari 1991

12

Motionerna

med anledning av proposition 1990/91:65 Ändring i regeringsformen med
anledning av ett europeiskt ekonomiskt samarbetsområde

1990/91:K32 av tredje vice talman Bertil Fiskesjö m.fl. (c)
1990/91:K33 av Lars Werner m.fl. (v)
1990/91 :K34 av Hadar Cars (fp)
1990/91:K35 av Inger Schörling m.fl. (mp)

5 § Anmälan om interpellationer

Anmäldes att följande interpellationer framställts

den 23 januari

1990/91:133 av Ulla Tilländer (c) till statsrådet Göran Persson om skolhälso-
vården:

Förslaget att i ett nafs skära bort skolläkarna vid Malmö skolor är oöver-
lagt och kortsynt. Utan skymten av beslutsunderlag eller konsekvensbe-
skrivning föreslår man av ekonomiska motiv besparingen. Malmö, den goda
staden, hotar att bli först i landet att ståta med en så drastisk, blint verkande
åtgärd - en skolhälsovård utan läkarexpertis.

Konsekvenserna är uppenbara för alla med erfarenhet från skolarbete, lä-
rare och annan personal. Det är viktigt att skolläkaren som ankare och med
medicinsk sakkunskap och erfarenhet finns till hands kontinuerligt som stöd
på skolorna. Många barn/elever är i dag socialt utsatta. Den sociala nedrust-
ning som det här är fråga om, drabbar dem. Som alltid är det de svagaste,
mest sårbara, de i behov av att någon ser, upptäcker, stöttar, tröstar, hjälper
på ett kvalificerat sätt, som kommer i kläm.

Det är oövertänkt och hänsynslöst, förhoppningsvis ett olycksfall i arbe-
tet, att förgripa sig på skolläkarna och deras verksamhet på gräsrots- och
barfotanivå, decentraliserad, nära, direkt, snabb, kontinuerlig.

Att hänvisa till vårdcentraler vittnar om okunnighet om hur otillräckligt
utbyggda dessa alltjämt är i Malmö.

Med hänvisning till ovanstående vill jag till skolministern ställa följande
fråga:

Vad ämnar regeringen vidta för åtgärder för att tillförsäkra eleverna en
god skolhälsovård?

1990/91:134 av Maria Leissner (fp) till statsrådet Maj-Lis Lööw om de sovje-
tiska judarna:

Sönderfallet i Sovjet har bl.a. lett till att populistiska och delvis fascistiska
rörelser fått en omfattande och snabb spridning. I de många olika rörelser
som finns, framför allt de s.k. pamjat-grupperna, återfinns två grundkompo-
nenter: nationalism och antisemitism.

Det sovjetiska samhället har alltid utövat en form av institutionell antise-

mitism gentemot sina judiska medborgare, manifesterad bl.a. i utbildnings-
väsendet alltifrån att lärare missgynnat judiska barn i betygssättning till rena
hinder för judiska studenter att studera vid högre lärosäten. Förföljelse av
de judar som aktivt sökt utöva sin religion, eller på annat sätt värna om den
egna kulturen, har ofta tagit sig våldsamma uttryck: misshandel, avskedan-
den, arresteringar, fängslanden m.m. Allt detta har varit väl känt både i det
svenska regeringskansliet och hos allmänheten.

Samtidigt som denna institutionella antisemitism finns kvar i Sovjet, har
dessutom en antisemitisk våg uppstått, såväl i olika folkrörelser som Pamjat
som i attityder hos enskilda. Antisemitismen har vuxit i takt med det accele-
rerande sönderfallet av den sovjetiska staten och de växande påfrestningar
som alla medborgare utsätts för.

Det finns otäcka paralleller mellan 30-talets Tyskland och 90-talets Sovjet.
Vissa pamjatgrupper bär t.o.m. uniform, en del av dem har gamla tsaristiska
uniformer, andra har mer hemmagjorda. Den öppna antisemitiska agitatio-
nen ökar, judar blir uppmanade att resa ”hem” till Israel, de blir utpekade
som syndabockar antingen genom att kommunismen och alla dess illdåd
skylls på judar eller genom att kapitalismen skylls på dem. Det finns ett
starkt behov av en kollektiv syndabock för matbristen och desintegrationen
i Sovjet. Judarna blir alltmer allmänt utpekade som syndabock, inte bara i
pamjatgrupperna utan också i de breda folklagren. Parallellerna till nazis-
mens födelse för 60 år sedan är påtagliga.

De sovjetiska judarna utsätts av dessa skäl allt oftare i vardagliga situatio-
ner för trakasserier och smädelser. När de köar för att köpå mat blir de
ibland utsatta för antisemitiska smädelser från sina kögrannar och det hän-
der att de blir förvägrade betjäning i affärer. Företrädare för Pamjat får öp-
pet sprida rent antisemitisk propaganda på gator och torg.

Ren fysisk förföljelse av sovjetiska judar sker dagligen. Judiska skolbarn
misshandlas många gånger av äldre elever i skolan utan att någon lärare eller
annan personal ingriper. Det händer allt oftare att judar misshandlas på öp-
pen gata av antisemiter, utan att någon från ordningsmakten ingriper. Miss-
handeln har i vissa fall urartat till regelrätta mord. Rädslan för pogromer är
stor.

Under de senaste två åren har ett par hundra sovjetiska judar sökt asyl i
Sverige. En del har blivit misshandlade. Några har suttit åratal i fängelse.
Halva familjer har flytt av rädsla för fortsatt förföljelse medan familjefadern
sitter fängslad kvar i Sovjet. Några av barnen har synliga spår av misshandel.
Alla bär på en livslång historia av antisemitisk förföljelse.

Gemensamt för dem alla är att de väntat på besked. De flesta väntar fort-
farande på invandrarverkets besked, några på regeringens efter att ha fått
sin asylansökan avslagen av invandrarverket. Några av dem har väntat i över
ett halvår på att ärendet skall avgöras av regeringen.

Det förefaller som om regeringen har lagt de sovjetiska judarnas asylan-
sökningar på hög, i väntan på något. Frågan är vad regeringen väntar på. I
normala fall avgörs ett överklagande på en månad, kanske några veckor
längre. Invandrarverket förefaller också invänta regeringens besked om
överklagandena innan man fattar beslut om resten av asylansökningarna.

Prot. 1990/91:54

24 januari 1991

13

Prot. 1990/91:54

24 januari 1991

Denna väntan är mycket påfrestande för de asylsökande, och måste göras så
kort som möjligt av humanitära skäl.

Den normala svenska inställningen i asylpolitiken är att varje fall skall be-
dömas individuellt. Det finns dock oroande tecken på att man vid statens
invandrarverk anser att denna princip inte skall gälla för judiska flyktingar
från Sovjetunionen. Uttalanden av typen ”riktiga judar åker till Israel”, ger
onekligen intrycket att judar som flyr till Sverige kollektivt anses diskvalifi-
cerade från prövning, oavsett vilka förhållanden de flytt från.

Detta tillsammans med att ärendena alldeles uppenbart lagts på is har ska-
pat ovisshet om regeringens politik gentemot asylsökande sovjetiska judar.
Såväl de svenska judiska församlingarna som de asylsökande sovjetiska ju-
darna känner därför en stark oro.

Jag vill därför fråga invandrarministern:

1. Hur bedömer invandrarministern den personliga säkerheten för de sov-
jetiska judarna i dagens Sovjet?

2. Gör invandrarministern den bedömningen att antisemitisk förföljelse,
även i de fall den inte är sanktionerad av statsmakterna, kan utgöra tillräck-
lig grund för asyl?

3. Av vilken anledning har regeringen avvaktat med att fatta beslut om de
asylsökande sovjetiska judarna?

4. Kan invandrarministern bekräfta att principen om individuell prövning
av asylansökningar måste gälla även för judar som flyr från Sovjetunionen
till Sverige?

6 § Amälan om frågor

Anmäldes att följande frågor framställts

den 23 januari

1990/91:354 av Göthe Knutson (m) till statsministern om det svenska fält-
sjukhuset vid Gulfen:

Eftersom försvarsminister Roine Carlsson inte ville svara på mina följdfrå-
gor angående det svenska fältsjukhuset vid Gulfen, när han på tisdagen i
riksdagen gav mig svar på tidigare ställd fråga, ber jag statsministern om svar
i ärendet.

Bakgrunden till frågan är bl.a. att svenska fältsjukhus saknar skydds-
anordningar mot stridsgas. För den skull behöver tälten förses med såväl gas-
filter (C7skydd) som tätningsutrustning. Risken för att Irak kan komma att
använda kemiska stridsmedel torde även beröra ett svenskt fältsjukhus.

Jag vill fråga statsministern när det svenska fältsjukhuset beräknas vara
klart för avfärd, när det kan vara upprättat i krigsområdet och om anlägg-
ningen då är försedd med C-skydd och tätningsutrustning.

1990/91:355 av Maria Leissner (fp) till statsrådet Maj-Lis Lööw om invand-
rarverkets ärendehandläggning:

I TV 4s program Kalla Fakta den 22 januari framkom det att invandrar-
verket har vissa problem med sina rutiner. Det tar lång tid innan handlingar
registreras. När handlingar flyttas mellan olika avdelningar vet man inte all-
tid var de finns. Ibland förekommer det t.o.m., enligt verkets företrädare,
att asylsökandes handlingar försvinner.

Mot den bakgrunden vill jag fråga invandrarministern om regeringen är
beredd att vidta åtgärder för att hjälpa invandrarverket att modernisera sin
ärendehantering.

den 24 januari

1990/91:356 av Olle Östrand (s) till bostadsministern om räntan på statliga
ombyggnadslån:

Riksdagen beslöt år 1988 (1988/89:BoUly, FiU 10) om en förändring av
räntebidragsreglerna för sådana ombyggnader av bostäder som genomförs
med statliga lån. I riksdagsbeslutet föreskrevs dock vissa undantag. Sålunda
skulle den lägre garanterade räntan kunna tillämpas vid ombyggnad om det
är motiverat ur sysselsättningssynpunkt.

Det finns nu skäl för regeringen att i större omfattning än för närvarande
använda sig av möjligheten att öka ombyggandet av bostäder genom att av
sysselsättningspolitiska skäl bevilja den lägre garanterade räntan, eftersom
arbetslösheten för byggnadsarbetarna ökar. I december förra året var 4,7 %
av medlemmarna i Byggnadsarbetareförbundets A-kassa arbetslösa; en ök-
ning med 1,6 procentenheter på bara en månad. Situationen beräknas för-
värras, inte minst i Norrlandslänen.

Med hänvisning till det anförda vill jag ställa följande fråga till bostadsmi-
nistern:

Ämnar regeringen av sysselsättningspolitiska skäl medge att den lägre ga-
ranterade räntan beviljas vid ombyggande av bostäder i större omfattning än
i dag?

7§ Kammaren åtskildes kl. 15.18.

Förhandlingarna leddes
av talmannen från sammanträdets början t.o.m. anf. 1 och
av andre vice talmannen därefter till sammanträdets slut.

Vid protokollet

TOM T:SON THYBLAD

Prot. 1990/91:54

24 januari 1991

/Gunborg Apelgren

15

Prot. 1990/91:54

24 januari 1991

Innehållsförteckning

Torsdagen den 24 januari

Parentation............................................ 1

Talmannen

1 § Information från regeringen om katastrofinsatser rörande Mellan-

östern och Afrika.................................. 1

Statsrådet Lena Hjelm-Wallén (s)
Pär Granstedt (c)

Karl-Göran Biörsmark (fp)

Inger Koch (m)

Marianne Samuelsson (mp)

Hans Göran Franck (s)

Bengt Hurtig (v)

2§ Svar på interpellation 1990/91:123 om beskattningen av gåvor . .     8

Statsrådet Erik Åsbrink (s)

Nic Grönvall (m)

3 § Meddelande om svar på interpellation 1990/91:116........... 11

Statsrådet Erik Åsbrink

4§ Bordläggning....................................... 11

5 § Anmälan om interpellationer

1990/91:133 av Ulla Tilländer (c) om skolhälsovården....... 12

1990/91:134 av Maria Leissner (fp) om de sovjetiska judarna .    12

6 § Anmälan om frågor

1990/91:354 av Göthe Knutson (m) om det svenska fältsjukhu-
set vid Gulfen.................................. 14

1990/91:355 av Maria Leissner (fp) om invandrarverkets ären-
dehandläggning ................................. 14

1990/91:356 av Olle Östrand (s) om räntan på statliga ombygg-
nadslån ....................................... 15

16

gotab 97738, Stockholm 1991