Riksdagens snabbprotokoll 1990/91:37 Måndagen den 3 december

ProtokollRiksdagens protokoll 1990/91:37

Riksdagens protokoll

1990/91:37

Måndagen den 3 december

KL 11.00-12.07

Protokoll

1990/91:37

1 § Justering av protokoll

Justerades protokollen för den 26 och 27 november.

2§ Svar på interpellation 1990/91:81 om ensamstående föräldrars
situation

Anf. 1 Statsrådet BENGT LINDQVIST (s):

Herr talman! Eva Zetterberg har frågat mig:

1. Är regeringen beredd att ta initiativ så vi får biståndsregler som är lika
för hela landet?

2. Är regeringen beredd att ta initiativ så att ekonomiskt bistånd kan ges
fullt ut även när en ensamstående förälder har deltidsarbete och då utan nå-
gon individuell prövning?

3. Är regeringen beredd att ändra skattereformen så att inte de ensamstå-
ende föräldrarna drabbas?

4. Hur kommer regeringen se till att krispaketet inte drabbar föräldrar
som är hemma med sjuka barn?

Enligt socialstjänstlagen har socialnämnden i kommunen att svara för eko-
nomisk hjälp och annat bistånd till familjer och enskilda som behöver det.
Rätten till bistånd, varav ekonomiskt bistånd är en del, skall ges så att den
det gäller tillförsäkras en skälig levnadsnivå.

Vad som skall ingå i begreppet skälig levnadsnivå ankommer i första hand
på kommunen att bestämma. Socialstyrelsen ger ut allmänna råd om normer
vid beräkning av socialbidrag. Som vägledning för utformningen av socialbi-
dragsnormer finns riksskatteverkets normalbelopp för existensminimum vid
inkomsttaxering och konsumentverkets beräkningar. Genom domar i ett an-
tal överklaganden har vidare en viss praxis utformats.

Det är viktigt att poängtera att rätten till socialbidrag alltid skall prövas
individuellt. Det är den enskildes situation som skall avgöra biståndets stor-
lek och utformning. Detta gäller även i fråga om ekonomiskt bistånd till en
ensamstående förälder som har deltidsarbete.

En individuell prövning måste ske i kommunen, även om huvudregeln är
att vederbörande måste stå till arbetsmarknadens förfogande och i första
hand klara sin försörjning på annat sätt än genom socialbidrag.

Svar på interpella-
tioner

1 Riksdagens protokoll 1990191:37

Prot. 1990/91:37

3 december 1990

Svar på interpella-
tioner

Jag vill i detta sammanhang hänvisa till det svar jag senare i dag kommer
att lämna Hans Göran Franck om en särskild översyn av socialtjänstlagens
biståndsregler.

När det gäller skattereformen och de ensamstående föräldrarna visar de
beräkningar som togs fram av finansdepartementet i samband med att skat-
tereformen presenterades i våras, att den disponibla inkomsten för ensam-
stående med ett eller två barn ökar med i genomsnitt ca 6 %.

En viktig förklaring till detta utgörs av den kraftiga ökningen av bostadsbi-
dragen till dessa grupper. Dessutom har i propositionen om kvarvarande frå-
gor i skattereformen, 1990/91:54, regeringen uttalat att förslag kommer att
läggas fram om ekonomiska insatser för ensamföräldrarna med hänsyn till de
ekonomiska effekter som slopandet av skattereduktionen innebär för dessa
grupper. Hur kompensationen närmare skall utformas kommer att redovisas
i ett senare skede.

I det förslag till ändring i sjukförsäkringsreglerna som regeringen nyligen
lämnat till riksdagen har särskild hänsyn tagits till de föräldrar som är hemma
för vård av sjuka barn. Sålunda kommer en reducering av kompensations-
graden inom sjukpenningförsäkringen från 80 % till 65 % för de tre första
dagarna i en sjukperiod inte att gälla den tillfälliga föräldrapenningen. Där
kommer kompensationsgraden att vara 80% under hela sjukperioden.

Anf.2 EVA ZETTERBERG (v):

Herr talman! Jag vill tacka statsrådet Bengt Lindqvist för svaret på min
interpellation.

Min frågeställning gäller villkoren för ensamstående föräldrar och hur
dessa villkor i olika avseenden kan förbättras. Det finns i dag ca 150000 en-
samstående mammor i Sverige. Tillsammans har de ca 200000 barn. Sedan
finns det självklart också ensamstående pappor, men det är väldigt få av dem
som har ekonomiska problem, vilket de flesta ensamstående mammor har.
Aftonbladet har under hösten förtjänstfullt beskrivit deras situation och läm-
nat konstruktiva förslag till vad som faktiskt kan göras för att förbättra situa-
tionen för ensamstående mammor.

Den frågeställning som jag har tagit upp här kan ses ur många olika aspek-
ter, och statsrådet har svarat på mina frågor. Även andra riksdagsledamöter
har både i dag och vid andra tillfällen tagit upp en del av dessa frågor.

Jag vill inte påstå att jag är överens med statsrådet när det gäller svaren
på en del av frågorna, bl.a. det som rör skattereformen.

Jag skall koncentrera mig på frågan om rätten till deltidsarbete för ensam-
stående föräldrar. Självklart föredrar jag och vänsterpartiet en generell för-
kortning av arbetsdagen till sex timmar för alla. Men vägen dit tycks vara
väldigt lång. I dag har alla föräldrar med barn under tolv år lagstadgad rätt
till sex timmars arbetsdag, men det är faktiskt bara de som har råd till det
som kan använda sig av den rättigheten.

I statsrådets svar poängteras att rätten till socialbidrag skall prövas indivi-
duellt. Ja visst, det är ju så det är, och så det i huvudsak bör gå till. Ändå
upplever denna grupp föräldrar att detta är ett mycket förnedrande system.
Jag kan inte förstå varför de skall prövas individuellt om det gäller en ensam-

stående förälder, och varför dessa i teoretiska fall ändå kan tvingas till hel-
tidsarbete för att klara sin försörjning.

Självklart finns det ensamstående föräldrar som orkar och vill ha heltids-
arbete. Det är inte dem vi talar om i dag. De allra flesta föräldrar som har
barn under tolv år varken vill eller orkar arbeta heltid, men tvingas till det
av ekonomiska skäl. Det är endast om man söker socialbidrag individuellt
som det går att komma till rätta med det. Det borde i stället finnas generella
lösningar och riktlinjer som är gemensamma för alla kommuner. Det skall
inte ankomma på en enskild socialarbetare eller socialnämnd i varje kom-
mun att besluta om den frågan.

Jag undrar om statsrådet anser att rätten till sex timmars arbetsdag för
småbarnsföräldrar skall prövas individuellt. Skall det vara beroende av om
man har råd att använda sig av den lagstiftningen eller inte? Jag undrar om
statsrådet anser att det är rimligt att en ensamstående förälder med ett eller
flera barn under tolv år skall behöva arbeta heltid.

Jag vill dessutom, herr talman, fråga Bengt Lindqvist om en annan aspekt
på den här frågan. I Aftonbladets serie fanns det även möjligheter för en-
skilda personer att ringa in sina synpunkter och frågor till Bengt Lindqvist.
I ett sådant avsnitt i Aftonbladet den 11 oktober lovade Bengt Lindqvist att
hjälpa till, om en förening av ensamstående föräldrar skulle bildas och att
staten skulle gå in med stöd till en sådan förening. Den 24 november blev det
klart med bildandet av en sådan förening, Ensamföräldrars riksorganisation,
EFRO. Jag undrar därför på vilket sätt staten ämnar gå in och stödja den
föreningen.

Anf. 3 Statsrådet BENGT LINDQVIST (s):

Herr talman! Jag tycker att detta är en mycket angelägen diskussion. Det
är viktigt att hitta rätt avvägning mellan generella och mer selektiva insatser
till stöd för ensamföräldrarna. Så långt är vi helt överens.

Problemet med att införa en generell regel om socialbidrag för deltidsar-
betande ensamstående föräldrar är att vi därmed inför en stående ordning
som egentligen är ett slags vårdnadsbidrag. Gränsdragningen, storleken och
naturligtvis finansieringen när det gäller en sådan insats är olösta frågor. Den
grund som vi nu bygger vår politik på är att så långt som möjligt underlätta
för de här grupperna, liksom för andra utsatta grupper med generella insat-
ser. Det gäller barnbidragen, utbyggnaden av barnomsorgen och utbyggna-
den av föräldraförsäkringen. Båda delarna i föräldraförsäkringen är viktiga,
både vården av det lilla barnet och vården av sjuka barn. Vi försöker även
skapa en ekonomisk ram för ensamstående föräldrar när det gäller de rik-
tade bostadsbidragen. Som jag sade i svaret, kommer vi att förutom barnbi-
dragshöjningen och den kraftiga bostadsbidragshöjningen att lägga fram för-
slag om ett riktat stöd till den här gruppen som en följd av slopandet av den
särskilda skattereduktionen på 1 800 kronor. Vi arbetar med detta förslag.

Det är viktigt att vi därutöver har detta individuellt prövade socialbidrag
som ett yttersta skyddsnät när det behövs. Samtidigt får vi göra avvägningen
mellan att arbeta och möjligheten att vara hemma i det individuella fallet.
Detta sker hela tiden mot bakgrund av att hävda att människor i grunden
allra först måste klara sin egen försörjning. Men det är ingen tvingande regel

Prot. 1990/91:37
3 december 1990

Svar på interpella-
tioner

1 * Riksdagens protokoll 1990/91:37

Prot. 1990/91:37

3 december 1990

Svar på interpella-
tioner

att var och en skall arbeta heltid om man har en familjesituation av det slag
som vi har diskuterat nu.

Sex timmars arbetsdag är en viktig långsiktig fråga. Är det några grupper
som skall prioriteras i det sammanhanget, är det småbarnsföräldrarna och
naturligtvis de ensamstående föräldrarna som ligger mycket långt framme i
en sådan diskussion. Frågan är då vilken strategi vi använder för att arbeta
med frågan om sextimmarsdagen.

När det gäller den direkta frågan om en förening av ensamstående föräld-
rar, tycker jag att det är mycket bra om en sådan förening bildas, och den
har uppenbarligen bildats nu. Om många ansluter sig till den och den kan
erbjuda dem som ingår i föreningen ett stöd, skall jag naturligtvis fundera
över vad vi har för möjligheter att ge en sådan förening stöd på olika sätt.
Ännu så länge har inga kontakter tagits mellan föreningen och oss inom soci-
aldepartementet. Det kanske är så med den här föreningen som med många
andra, att man måste få växa ett tag och etablera sig, innan det är dags att
diskutera relationerna med samhället i övrigt.

Anf.4 EVA ZETTERBERG (v):

Herr talman! Jag tackar för den senaste upplysningen från statsrådet. Jag
är övertygad om att föreningen kommer att höras av så fort den är på det
klara med på vilket sätt man önskar detta stöd från staten.

I övrigt är vi överens om att det är generella åtgärder som är väsentliga.
För mitt partis del är det åtgärder som sex timmars arbetsdag, generella
barnbidrag, bostadsbidrag och andra åtgärder som på allvar kan förändra
situationen även för ensamstående föräldrar. Självfallet är det bra att rege-
ringen kommer att särskilt se över situationen när det gäller skatteregler för
den här gruppen. Jag hoppas att det kommer ett glädjande besked senare.

Vi är däremot inte överens när det gäller möjligheten till socialbidrag. Jag
tycker inte att det är att göra undantag från den stora generella regeln om
individuella prövningar av socialbidrag när man säger att det är självklart att
ensamstående föräldrar har rätt till deltidsarbete med sex timmars arbets-
dag.

Jag vill även gärna koppla den här frågan till det förebyggande sociala ar-
betet. Vi diskuterar ju ofta situationen för de allra mest utsatta i vårt sam-
hälle, de ungdomar som får allvarliga sociala problem. Samhället tvingas där
ofta till ingripanden och ofta mycket kostsamma sådana.

I ett arbete som pågick i Stockholms kommun under förra året lades en
rapport fram som kallas Rapport från arbetsgrupper för åtgärder mot ung-
domsvåldet i Stockholm. Denna grupp arbetade under ledning av Kjell E
Johansson. I denna rapport har Lars Lorentzon från barnbyn Skå skrivit en
mycket tänkvärd sak som jag tycker att man kan knyta an till. Han skriver:
”När jag jämför denna familj” - en familj från sämre omständigheter —
”med min egen framstår kontrasten. Jag har en stor släkt och en mängd infly-
telserika och användbara vänner. Jag känner läkare, advokater, präster och
politiker. När kriser möter finns det alltid en mängd människor att tillgå. Jag
bor i ett stort hus. Sällan behöver vi störa varandra. Mina barn kommer i
allmänhet hem från dagis, skolor och arbeten och tillför berättelser som gör
mig glad. Min hustru är frisk och synnerligen kompetent.

När nu den 'fattiga’ familjens barn kommer till 'dagis’ och senare till sko-
lan — de barnavårdande institutioner som vi faktiskt skapat för att hjälpa
dessa barn till ett vidare och rikare liv, hur går det då? Blir de de verkliga
kelgrisarna som dess vårdare verkligen bemödar sig om?”

Jag tycker att detta är ett belysande citat. Det visar hur viktigt det är att
vi vänder på steken och faktiskt ger de barn, som vi vet behöver detta, stöd
på ett tidigare stadium innan de hamnar i sociala problem.

Anf. 5 Statsrådet BENGT LINDQVIST (s):

Herr talman! Vi är helt överens om detta. Vi har glädjande nog åtskilliga
aktiviteter på gång nu för att lyfta fram de mest utsatta barnen i det svenska
samhället och för att få en diskussion hur vi kan ge dem ett mer effektivt
stöd, så att de kan få fotfäste i livet på ett bättre sätt än i dag. Detta är ett
område som jag för min del vill prioritera mycket högt i den fortsatta diskus-
sionen om hur vi skall använda de resurser vi arbetar samman.

I övrigt är det viktigt att hålla fast vid en riktig avvägning mellan generella
och selektiva åtgärder på det här området. Höjningen av barnbidraget, höj-
ningen av bostadsbidragen och det särskilda stödet, som vi skall återkomma
till, är medel som jag tror är verkningsfulla för att nå fram till ensamstående
föräldrar. Våra kalkyler visar att den genomsnittliga behållningen av skatte-
reformen skall ligga på plus. Det är dock alltid problem med sådana beräk-
ningar när man kommer ner på den enskildes nivå. Det finns därför all anled-
ning att mycket noga studera effekterna av skattereformen. En sådan konti-
nuerlig utvärdering kommer också att ske så att vi skall kunna se om de preli-
minära kalkylerna verkligen håller. Gör de inte det, måste man enligt min
uppfattning vara beredd att vidta fördelningspolitiska åtgärder.

När det gäller stödet till barn och ungdomar vill jag hänvisa både till det
arbete som nu socialstyrelsen bedriver som en uppföljning av olika projekt
och till det arbete vi själva bedriver inom socialdepartementet, som gäller en
effektivare insats beträffande behandlingshem samt förebyggande insatser i
syfte att nå barnen och ungdomarna. Jag tror att det är mycket viktigt att
hela denna problematik lyfts fram i ljuset. Jag har därför också sagt att jag
för min del vill stimulera till forskning och utvecklingsarbete på ett bredare
plan än vad vi hittills har lyckats åstadkomma.

Anf. 6 EVA ZETTERBERG (v):

Herr talman! Självfallet är det viktigt med forskning och utveckling och
att man följer upp de insatser som har gjorts för att se att de ger det resultat
man önskar. Men det är också viktigt att de förbyggande insatserna får finnas
kvar. I många kommuner, exempelvis här i Stockholms kommun, och i
Stockholms socialförvaltning, försvinner nu en hel del av de förebyggande
insatserna på grund av att budgetar skärs ner och på grund av att man måste
satsa på sådana åtgärder som man enligt lagen är tvungen att vidta.

Så till frågan om de ensamstående föräldrarna och rätten till socialbidrag.
Det är min förhoppning att statsrådet Lindqvist, i diskussionerna inom soci-
aldepartementet och med socialstyrelsen, ändå överväger om det inte, bland
de allmänna råd som socialstyrelsen ger till kommunerna, borde ingå ett råd
om att det för ensamstående föräldrar bör finnas en möjlighet till endast sex

Prot. 1990/91:37

3 december 1990

Svar på interpella-
tioner

Prot. 1990/91:37

3 december 1990

Svar på interpella-
tioner

timmars arbetsdag. Denna möjlighet bör alltså inte ifrågasättas ute i kom-
munerna. Jag tror att det vore av stort värde för de personer som berörs men
också för socialdistrikten runt om i Stockholm och även i övriga delar av
landet, om det fanns en klar riktlinje om att detta är statens och socialstyrel-
sens uppfattning i frågan.

Även om statsrådet i dag inte är beredd att säga ja till detta, är det min
förhoppning att statsrådet tar med sig frågan och ytterligare överväger den i
de fortsatta diskussionerna.

Överläggningen var härmed avslutad.

3§ Svar på interpellation 1990/91:84 om rätten till socialbidrag

Anf. 7 Statsrådet BENGT LINDQVIST (s):

Herr talman! Hans Göran Franck har till socialministern ställt följande
frågor:

1. Vilka åtgärder avser regeringen vidta för att avhjälpa de akuta svårigheter
som finns inom socialtjänsten då det gäller människor med de största och
tyngsta behoven?

2. Vilka strukturförändringar och övriga åtgärder kommer att vidtas för att
generellt förstärka skyddsnätet inom socialtjänsten?

3. Kommer en översyn av rätten till socialbidrag och annat bistånd att göras?

Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som skall svara på
interpellationen.

De uppgifter Hans Göran Franck hänvisar till om utbetalning av socialbi-
drag är, såvitt jag förstår, statistiska centralbyråns redovisning av en ny sta-
tistik över utbetalning av socialbidrag. Enligt denna statistik har under första
halvåret 1990 2,4 miljarder kronor utbetalats i socialbidrag. Eftersom denna
statistik är ny saknas jämförbara siffror från tidigare år, vilket innebär att det
inte är möjligt att dra slutsatser på årsbasis. Det finns dock inget i detta mate-
rial som tyder på någon real ökning av socialbidragskostnaderna.

I en rapport, På väg från socialbyrån - att ge människor alternativ till soci-
albidrag, har socialstyrelsen bl.a. understrukit behovet av samarbete mellan
socialtjänsten och andra instanser som arbetsförmedling, arbetsmarknadsin-
stitut, försäkringskassa, konsumentvägledning, den psykiatriska vården,
hälso- och sjukvården i övrigt, arbetsgivare, m.fl. En gemensam strävan
måste vara att genom samarbete och utveckling av nya arbetsmetoder ge
människor som hamnat i svårigheter ett sådant stöd att de så snart som möj-
ligt kan komma ut i förvärvsarbete. För att undvika att människor fastnar i
ett bidragsberoende måste det ske en ökad satsning på aktiva rehabiliterings-
åtgärder på många olika plan. Regeringen avser att under våren 1991 före-
lägga riksdagen förslag som grundar sig på rehabiliteringsberedningens be-
tänkande om en särskild rehabiliteringsersättning.

I en annan rapport, Behövs socialbyrån?, har socialstyrelsen gjort en ana-
lys av socialbyråernas arbete inom individ- och familjeomsorgen. Denna
rapport visar på de ökade krav och förväntningar som ställs på socialby-

råerna. Det konstateras i rapporten att socialbyråerna av olika skäl inte kan
leva upp till de högt ställda kraven, i synnerhet inte när det gäller arbetet
med de allra mest utsatta grupperna. Socialstyrelsen kommer med början
omkring årsskiftet 1990-1991 att föra ut frågorna om individ- och familjeom-
sorgen till en bred debatt. I första skedet kommer man att vända sig till be-
slutsfattare, politiker och chefstjänstemän inom kommunerna.

Remissbehandlingen av handikapputredningens delbetänkande om över-
klagningsrätt och ekonomisk behovsprövning inom socialtjänsten har nyli-
gen avslutats. Remissinstanserna har skiftande synpunkter, men i flera re-
missvar krävs en ytterligare precisering av socialtjänstlagens biståndsregler.
Svenska kommunförbundet har vidare i en skrivelse till regeringen hemställt
om en översyn av biståndsreglerna och ansvarsförhållandena mellan olika
huvudmän.

Det finns enligt min mening skäl att göra en översyn av socialtjänstlagen,
där hänsyn bör tas till de olika synpunkter som framkommit. Arbetet med
att ta fram direktiv till en sådan utredning har påbörjats inom socialdeparte-
mentet.

Anf. 8 HANS GÖRAN FRANCK (s):

Herr talman! Jag tackar för svaret.

I svaret säger Bengt Lindqvist beträffande bakgrunden två olika saker.
Dels säger han att det inte går att dra några slutsatser om socialbidragens
utveckling därför att jämförbara siffror från tidigare år saknas hos SCB, dels
uppger han å andra sidan att inget i detta material från SCB tyder på någon
real ökning av socialbidragskostnaderna. Han hänvisar till att denna statistik
är ny, men han kan till min förvåning för egen del på grund av detta material
uttala att inget tyder på att någon real ökning av socialbidragskostnaderna
skett.

Det finns annat material än SCBs nya statistik att grunda sig på då det
gäller utvecklingen av socialbidragen i landet. Inom Svenska kommunför-
bundet gör man den beräkningen - som angavs i min interpellation och som
också redovisats i Kommun-Aktuellt - att utbetalningarna av socialbidrag i
år kommer att överstiga 5 miljarder kronor och att detta är en rekordhög
nivå. Man befarar också att inflationen med stegrade priser, högre hyror och
räntehöjningar nästa år leder till att allt fler behöver socialtjänstens bistånd.

Socialstyrelsen konstaterade nyligen, att när skyddsnätet blir överbelastat
är det människor med de tyngsta behoven - missbrukare, hemlösa, s.k. de-
struktiva ungdomar och människor med psykiska problem - som trängs ut.
Detta är givetvis fel samtidigt som det är det mest allvarliga.

Det är en mycket känslig fråga att konstatera att det finns fattigdom i vårt
samhälle. Ännu värre blir det om fattigdomen ökar i omfattning. Men vi
måste se sanningen i vitögat om det i större utsträckning skall vara möjligt
att vidta mera radikala åtgärder för att angripa problemen.

De åtgärder som förbereds synes vara otillräckliga, om inte Bengt Lind-
qvist kan redovisa några oväntade mer ingripande förslag. Den utdragna
hanteringen av dessa frågor, som diskuterats och utretts under lång tid, synes
inte leda till några påtagliga förbättringar. Risk föreligger att de nuvarande

Prot. 1990/91:37

3 december 1990

Svar på interpella-
tioner

Prot. 1990/91:37

3 december 1990

Svar på interpella-
tioner

ekonomiska svårigheterna och den väntade lågkonjunkturen t.o.m. kan för-
värra situationen.

På kommunalt håll ifrågasätts i dag allt oftare de nuvarande reglerna för
socialbidraget och överklagningsrätten. Det gäller emellertid att utveckla
och förstärka rätten till bistånd enligt socialtjänstlagen, och inte att avveckla
eller att försvaga den.

I en aktuell undersökning - Beslut om socialbidrag i storstad, med Tapio
Salonen som ansvarig forskare - konstateras betydande skillnader mellan
kommunerna. Den ansvarige forskaren hävdar i anslutning till rapporten att
man för att råda bot på de nuvarande bristerna kunde lägga över stora delar
av socialbidragshanteringen på försäkringskassorna enligt den s.k. Soft-
modellen. Socialarbetarna kunde därmed också få mer tid över för alla de
tunga ärenden som man i dag har svårt att hinna med på socialbyråerna.
Samtidigt skulle man få bort de inslag i handläggningen som uppfattas som
kränkande för de hjälpsökande.

För mer än tio år sedan föreslog socialutredningen att det kommunala so-
cialbidraget till stora delar skulle ersättas med ett socialförsäkringstillägg,
som betalas ut av de allmänna försäkringskassorna. Trots att denna reform-
tanke vann bred anslutning har förslaget ännu inte genomförts.

Bengt Lindqvist anger i sitt svar att Kommunförbundet har i en skrivelse
till regeringen hemställt om en översyn av biståndsreglerna och ansvarsför-
hållandena mellan huvudmännen. Bengt Lindqvist berör också ett betän-
kande om överklagningsrätt och ekonomisk behovsprövning. Det betänkliga
är att syftet från en del håll synes vara inte bara att precisera biståndspara-
grafen utan i själva verket att inskränka antalet behovssituationer. Man vill
införa kommunalbesvär i stället för förvaltningsbesvär i biståndsärenden,
vilket av allt att döma skulle försämra situationen. Jag delar den uppfatt-
ningen som socialdirektören i Stockholm gett uttryck för, nämligen att talet
om domstolarnas vidlyftiga tolkning av begreppet bistånd är överdrivet. Det
finns därför inte skäl att inskränka något i rätten att överklaga.

Jag har av Bengt Lindqvist fått svar på min tredje fråga i interpellationen,
nämligen om en översyn av rätten till socialbidrag och annat bistånd. Men
de två övriga frågorna hade jag önskat få mer belysta än vad som här skett.

I Stockholm sover ett stort antal människor i trappuppgångar, under
broar, i kulvertar och på parksoffor. Uteliggarnas antal har ökat. Det beror,
sägs det, på social nedrustning under 1980-talet.

Marknadsstyrningen har också kommit in i vården. Det är inte precis nå-
gon tävlan om att bli bäst på att ta hand om människor med de tyngsta och
svåraste problemen.

Anf. 9 RAGNHILD POHANKA (mp):

Herr talman! Jag vill göra ett kort inlägg och framför allt ta upp en grupp
som man sällan talar om när det gäller de som har det svårt socialt, nämligen
styvfamiljerna. Människor med till synes bra inkomster, i varje fall medel-
goda inkomster, har svårt att klara sig i den nya styvfamiljen. Båda i det nya
samboförhållandet eller äktenskapet kan ha barn i föregående äktenskap
som de dels kan behöva betala bidragsförskott till, dels har på besök, något

som ökar matkostnaden och gör att man har behov av en större lägenhet.
Människor med ganska bra inkomster kan komma under existensminimum.

Dessa familjer nämns aldrig när man talar om de människor som har det
svårt, t.ex. ensamma mödrar. Såvitt jag kan förstå kommer antalet socialbi-
dragsökande ur denna grupp att öka oerhört mycket, och barn kan komma
i kläm. Föräldrar har kanske inte råd att utnyttja sin umgängesrätt, och detta
är allvarligt. Att utnyttja umgängesrätten kostar alltid pengar, och då får
man kanske avstå från detta för att klara hyran eller matkostnaderna.

Man befarar nu i kommunerna att det skall komma en mycket stor grupp
nya socialbidragssökande. Det är inte de som Hans Göran Franck talade om
i slutet av sitt anförande, nämligen bostadslösa, utslagna eller missbrukare,
utan vanliga familjer med par eller ensamstående som inte längre klarar sig.
De har redan förut haft små marginaler men lyckats klara sig, men nu ramlar
de under socialbidragsgränsen.

Visserligen ökar bostadsbidragen, men detta är också något som ligger på
kommunernas bord som de får svårt att klara av. Detta gör att man i kommu-
nerna inte kan beräkna de pengar som går åt, och man klarar inte att hålla
sin budget. När budgeten läggs fram finns det så många osäkra moment på
den sociala sidan när det gäller bostadsbidrag och socialbidragssökande att
man har svårt att beräkna anslaget.

Detta tycker jag är ganska allvarligt. Det beror delvis på skattereformen,
men även på andra saker, att man får mindre att röra sig med. De människor
som slås ut, bl.a. uteliggarna, kostar ofta samhället väldigt mycket. Det finns
här i Stockholm ett hundratal människor som hör till den gruppen, vilka tas
in för vård och som kostar oerhörda summor på Frösön eller på andra vård-
hem. De kan kosta uppemot en halv miljon om året. I förlängningen innebär
detta att man måste sätta in många fler preventiva åtgärder och arbeta före-
byggande.

Jag har härutöver ingenting att tillägga till det socialministern och Hans
Göran Franck har sagt, förutom att 400 milj. kr. är avsatta för rehabiliterings-
åtgärder. Det är mycket intressant att en proposition nu kommer under vå-
ren med ett förslag som grundar sig på rehabiliteringsutredningens betän-
kande, och det kommer också att avsättas medel för detta ändamål. Det är
viktigt att vi så snart som möjligt får många människor tillbaka i arbete eller
till ett verksamt liv - även om de inte lyckas komma tillbaka till arbetet.

Anf. 10 Statsrådet BENGT LINDQVIST (s):

Herr talman! Jag vill kommentera några av de områden som mina båda
meddebattörer har tagit upp.

Först och främst har vi Svenska kommunförbundets och handikapputred-
ningens olika synpunkter på överklagningsrätten och ekonomisk behovs-
prövning o.d. De representerar två diametralt olika synsätt. Handikapput-
redningen pläderar ju för en förstärkt besvärsrätt för den enskilde, medan
Kommunförbundet pekar på problemen i samband med den nuvarande la-
gen och en del rättsutslag som man menar strider mot tankarna från början
i socialtjänstlagen.

Det är viktigt att veta att det finns en ganska stor spännvidd mellan de
synpunkter som nu finns på socialtjänstlagen. Jag har för avsikt att försöka

Prot. 1990/91:37
3 december 1990

Svar på interpella-
tioner

Prot. 1990/91:37

3 december 1990

Svar på interpella-
tioner

10

baka in båda dessa utgångspunkter, dvs. den enskildes rätt till ett starkt
skydd och kommunernas möjligheter att på ett rimligt sätt bestämma de in-
satser som skall göras.

För min del är utvecklingen av socialbidragen en viktig barometer, en sig-
nal på hur det står till i vårt samhälle med fördelningspolitiken. Vi kan strida
om detaljerna i den nya statistiken. Socialdepartementets uppgift är att för-
dela 4,8 miljarder för det här året, om man antar att bidragsnivån för andra
halvåret blir lika hög som för det första. Då motsvarar ökningen ungefär in-
flationen. Det är därför vi säger att det inte finns något som tyder på en real
ökning av socialbidragen.

Redan det förhållandet att socialbidragen ligger så högt som de gör är alar-
merande. Vi borde under senare delen av 80-talet ha fått en nedgång i om-
fattning av socialbidragen med hänsyn till den högkonjunktur som har rått
och den övriga ekonomiska utvecklingen. Det har inte inträffat, och det är
allvarligt och naturligtvis en signal till oss att någonting i fördelningspolitiken
inte fungerar som det borde.

Jag är naturligtvis också orolig inför framtiden med en kommande lågkon-
junktur med liten eller ingen tillväxt i samhället under den allra närmaste
tiden. Detta kan komma att försämra situationen för de allra mest utsatta
om vi inte har ambitionen att med riktade åtgärder hela tiden försöka fånga
upp dessa grupper och ge dem stöd.

När det gäller socialförsäkringstillägget, SOFT, har det tagit sig formen,
efter det att förslaget bordlädes, att många kommuner har infört kommunala
SOFT, dvs. förenklade socialbidragshanteringar som har gett just utrymme
för socialarbetarna att kunna arbeta aktivt med de verkliga problemen och
grupperna med de omfattande behoven. Erfarenheterna av detta har på
många håll varit positiva.

Jag vill också peka på att den viktigaste strukturella förändringen nu är,
enligt min uppfattning, att med kraft hävda arbetslinjen, att bygga in kraft-
fullare åtgärder för rehabilitering, bättre samhörighet mellan system som in-
nebär betalning av bidrag och de olika system som samhället har tillgång till
för att man skall kunna komma tillbaka. Det är därför som vi skall koncen-
trera oss på uppföljningen av rehabiliteringsberedningens olika tankar med
förslag till riksdagen som kan forma en politik som i fortsättningen blir effek-
tivare ur arbetslinjens synpunkt.

Till sist ett ord om uteliggarna, dvs. de hemlösa och bostadslösa som grup-
pen ibland kallas. Jag tror att det är ett mycket sammansatt problem som vi
måste närma oss på flera olika sätt. Det finns förklaringar till varför den
gruppen synes öka i dag. Det har att göra med arbetsmarknadens förhållan-
den, bostadspolitiken och med en tidsanda som uttrycker en lägre tolerans
med dessa grupper än under tidigare år. Här måste vi arbeta brett och sam-
mansatt för att kunna nå en förbättring.

Anf. 11 HANS GÖRAN FRANCK (s):

Herr talman! Inte heller jag skall tvista vidare med Bengt Lindqvist om
kostnaderna för socialbidragen kommer att uppgå till 4,8 miljarder eller,
som vissa inom Kommunförbundet har sagt, till 5,2 miljarder. Det räcker
med att konstatera att även Bengt Lindqvist anser att kostnaderna ligger på

en alarmerande hög nivå. Jag säger inte detta för att det inte skulle finnas
behov, utan för att situationen för människors sociala förhållanden och eko-
nomi är sådan att dessa bidrag är behövliga.

Det är angeläget att det inte blir någon försvagning av besvärsrätten. Jag
delar uppfattningen som har kommit till uttryck från Handikappförbundet,
bl.a. med tanke på vad som har kommit fram i Kommun-Aktuellt, att flerta-
let kommuner har samma uppfattning som den jag citerade från socialchefen
i Stockholms stad.

Allmänt sett anser jag att det Bengt Lindqvist yttrade i debatten gav ett
betydligt mer positivt intryck om vad han är beredd att göra än det något
formella och byråkratiska svaret.

Anf. 12 RAGNHILD POHANKA (mp):

Herr talman! Jag ville plocka in ytterligare en fråga, som har blivit ett allt
större problem, nämligen flyktingarnas behov av socialbidrag. Det gäller
framför allt efter det att de har fått uppehållstillstånd. Ett viktigt skäl är att
flyktingarna faktiskt behöver rehabilitering efter sina långa vistelser i sysslo-
löshet i flyktingförläggningarna. Det är något som vi i miljöpartiet har häv-
dat hela den tid vi har suttit i riksdagen. Det finns många skäl för att låta de
asylsökande ha meningsfull sysselsättning under väntetiden. De skulle
kunna bidra till Sveriges välstånd. De skulle kunna få mat, husrum och en
viss dagpenning för att uträtta saker som samhället behöver hjälp med. Det
får också den positiva effekten att människorna blir vana vid ett regelbundet
arbete, fyra till åtta timmar om dagen, och får då lättare att anpassa sig till
ett vanligt arbete igen. Det sägs när det gäller människor som har varit sjuk-
skrivna mer än tre månader att det är svårare för dem att komma tillbaka till
arbetet igen. Här kan det gälla flera år. Är Bengt Lindqvist villig att försöka
göra något i denna fråga?

Anf. 13 EVA ZETTERBERG (v):

Herr talman! Jag vill kommentera det statsrådet sade om SOFT-reformen.
Det tillämpas t.ex. i Stockholms kommun inom socialförvaltningens regi.
Mitt parti och jag tycker att det är en väsentlig och avgörande skillnad om
frågan hanteras inom socialtjänsten eller inom försäkringssystemet.

Jag själv och många från riksdagen har en positiv syn på socialförvaltning-
ens och socialarbetarnas sätt att arbeta. Men vi vet också att den enskilda
personen som måste gå till socialdistriktet för att få ekonomiskt bistånd inte
alltid delar den synen. Även om man träffar en enskild sympatisk socialarbe-
tare som tillmötesgår kraven och hjälper med konkreta åtgärder, upplever
många själva processen som förnedrande, dvs. att man skall behöva gå till
socialdistriktet för att man har en för låg lön eller inte har heltidsarbete eller
möjlighet till det osv.

Det vore väsentligt om SOFT-reformen faktiskt genomfördes. Som Hans
Göran Franck nämnde hade reformen ett brett politiskt stöd. Orsaken till
att den inte genomfördes för tio år sedan, som jag uppfattar det, var helt
klart ekonomiskt. Det fanns inte resurser.

Men detta fråntar inte förslaget dess berättigande. Det är lika berättigat
att genomföra förslaget i dag. Jag tror att denna reform är viktig.

Prot. 1990/91:37

3 december 1990

Svar på interpella-
tioner

11

Prot. 1990/91:37

3 december 1990

Svar på interpella-
tioner

12

Hans Göran Franck ställde en fråga om översynen av socialtjänstlagen och
besvärsmöjligheterna. Jag vill uttrycka min starka förhoppning om att den
översyn som skall göras verkligen skall stärka den enskildes möjligheter till
hjälp från socialtjänsten i olika avseenden och också rätten att överklaga när
man är missnöjd med ett beslut. Denna rätt får inte inskränkas så att man
kan besvära sig bara över formella fel som har begåtts från kommunens sida.
Från såväl Stockholms kommun som flera andra kommuner finns det mycket
litet belägg för att denna rätt missbrukas av människor i vårt samhälle. Det
är viktigt att besvärsrätten inte inskränks, för den har en demokratisk aspekt
som är nog så viktig att beakta i detta avseende.

Anf. 14 Statsrådet BENGT LINDQVIST (s):

Herr talman! Jag vill bara kort kommentera något av det som nu har sagts.
Det gäller bi.a. insatser för flyktingar.

Jag tror att den allra viktigaste uppgiften är att få ned utredningstiderna
för att man snabbt skall kunna komma över den tröskel som dessa utgör, så
att flyktingarna kan få besked om de får lov att stanna eller inte. Sedan måste
man arbeta för att de som får stanna snabbt kommer ut i arbete och syssel-
sättning. Den helt avgörande frågan är att få ned utredningstiderna.

När det gäller införandet av SOFT känner vi debattörer säkert alla argu-
ment för och emot. Jag vill för säkerhets skull bara säga att det ju inte var
enbart ekonomiska skäl som gjorde att SOFT-reformen stannade upp, utan
också kopplingen mellan socialarbetarna och den enskilde och risken att
man med ett alltför schablonmässigt utbetalande av pengar skulle komma
bort just ifrån det som vi hävdar, dvs. arbetslinjen. Därmed löper man risken
att inte kunna ta itu med de verkliga problemen som leder till den enskildes
svårigheter. Hela denna fråga om behandlingen av socialbidragen och social-
bidragens syfte kommer alldeles uppenbart att ingå i den kommande utred-
ningen.

Till sist vill jag bara notera den inställning som både Eva Zetterberg och
Hans Göran Franck har gett uttryck för när det gäller utredningens inrikt-
ning beträffande den individuella besvärsrätten.

Anf. 15 HANS GÖRAN FRANCK (s):

Herr talman! En sak som jag tidigare inte har berört men som ändå har
legat i vad jag har sagt är detta som Bengt Lindqvist talade om, nämligen
arbetslinjen. Det är i viss mån förvånande beträffande flyktingfrågorna att
man inte har beaktat arbetslinjen i högre grad när det gäller socialbidrag till
flyktingar. Under årtionden har man sagt precis det som Bengt Lindqvist sä-
ger i dag, nämligen att handläggningstiderna skall förkortas och att dessa frå-
gor på så sätt skall lösas. Det är dock ett faktum att det oavsett antalet asylsö-
kande har varit en underdimensionering som lett till att socialbidragskostna-
derna blivit alltför höga, beroende på att man inte har kunnat finna syssel-
sättning åt de asylsökande som hade kompenserat detta. Opinionen är nu
mycket bred för att man skall lösa detta problem på ett mycket mera kvalifi-
cerat sätt än vad som hittills har skett.

När det slutligen gäller SOFT uppfattade jag det så att Bengt Lindqvist
menade att de synpunkter som kom fram genom SOFT på något sätt skall

ingå och beaktas i utredningen. Det är principiellt viktiga ställningstaganden
som gjordes i SOFT och på sikt är det enligt min mening alldeles klart — som
vi också har gett uttryck för i en socialdemokratisk motion - att det har tiden
för sig att lösa dessa frågor inom ramen för socialförsäkringssystemet i större
utsträckning än via socialförvaltningarna.

Talmannen anmälde att Ragnhild Pohanka anhållit att till protokollet få
antecknat att hon inte ägde rätt till ytterligare inlägg.

Överläggningen var härmed avslutad.

4§ Svar på interpellation 1990/91:77 om brott med rasistiska inslag

Anf. 16 Justitieminister LAILA FREIVALDS (s):

Herr talman! Ragnhild Pohanka har i en interpellation ställt ett antal frå-
gor till mig om brott med rasistiska inslag. Hon har frågat om jag är beredd
att ta initiativ för att få fram statistik över hur många invandrare/flyktingar
som ute i samhället utsätts för brott som kan anses rasistiska. Hon har också
frågat om jag är beredd att verka för ett förbud mot organisationer som har
etnisk diskriminering på sitt program eller som utför rasistiska handlingar.
Slutligen har hon frågat om regeringen är beredd att kraftfullt fördöma de
brott som under det senaste året förekommit på flyktingförläggningar eller i
deras närhet och om jag vill arbeta för att dessa brott utreds och motverkas.

Bakgrunden till Ragnhild Pohankas frågor är de attentat mot olika flyk-
tingförläggningar som förekommit under senare tid.

Inledningsvis vill jag erinra om att jag i en debatt här i riksdagen den 9
november i år med anledning av en interpellation av Hans Göran Franck
berörde frågor av delvis samma slag som Ragnhild Pohanka nu tar upp (prot.
1990/91:21). Jag förklarade då att jag ansåg att den brottslighet med invand-
rarfientlig bakgrund som förekommit är allvarlig och att det är angeläget att
arbetet med att motverka sådan brottslighet fortsätter.

Jag nämnde också att regeringen i våras i en proposition (prop.
1989/90:86) redovisade sin bedömning av förekomsten av diskriminering i
Sverige och behovet av åtgärder för att främja goda etniska relationer i vårt
land. I propositionen betonas att arbetet med att förebygga och motverka
rasism och invandrarfientlighet måste bedrivas på olika plan, bl.a. genom en
aktiv välfärdspolitik och genom opinionsbildning.

Jag vill mot denna bakgrund framhålla att det inte föreligger någon
åsiktsskillnad mellan Ragnhild Pohanka och regeringen om att samhället på
alla sätt måste motverka tendenser till invandrarfientlighet och rasism.

När det gäller de frågor som Ragnhild Pohanka har ställt vill jag svara föl-
jande.

Många gånger kan det vara svårt att med någon större säkerhet bedöma
om ett brott har rasistiska eller invandrarfientliga motiv. Det påverkar natur-
ligtvis möjligheterna att få fram en tillförlitlig statistik över sådana brott.
Fr.o.m. i år kommer emellertid brotten hets mot folkgrupp och olaga diskri-
minering att redovisas särskilt i rättsstatistiken. Detta bör ge möjligheter att

Prot. 1990/91:37

3 december 1990

Svar på interpella-
tioner

13

Prot. 1990/91:37

3 december 1990

Svar på interpella-
tioner

14

bättre än hittills följa utvecklingen på detta område. Som förutskickades i
den proposition som jag nyss nämnde kommer man också att undersöka
möjligheterna att kartlägga brottslighet med rasistisk bakgrund genom åter-
kommande undersökningar av t.ex. domar.

När det gäller frågan om ett förbud mot rasistiska organisationer vill jag
peka på att regeringen nyligen tillkallat en särskild utredare med uppgift
bl.a. att bedöma vilka olika möjligheter det finns att öka skyddet mot organi-
sationer som främjar eller uppmanar till rasdiskriminering (dir. 1990:37). I
uppdraget ingår att överväga möjligheten att skärpa nuvarande lagstiftning
så att även bildandet av en rasistisk sammanslutning eller deltagandet i en
sådan organisaiton kriminaliseras. Även andra alternativ skall kunna över-
vägas i syfte att förstärka samhällets skydd mot rasistisk verksamhet.

Som svar på Ragnhild Pohankas övriga frågor vill jag åter stryka under
att jag anser att brottslighet med invandrarfientlig bakgrund är synnerligen
allvarlig och att det finns all anledning att bekämpa den med kraft. Det gäller
inte minst brott av det slag som utgör bakgrunden till interpellationen. I för-
dömandet av brottslighet med rasistisk karaktär instämmer alltså både jag
och regeringen i övrigt. Att utreda och motverka brott är dock en fråga i
första hand för de rättsvårdande myndigheterna, dvs. polis, åklagare och
domstolar.

Till sist vill jag säga att enligt min mening ger redan vår nuvarande lagstift-
ning goda möjligheter att ingripa mot företeelser som är uttryck för rasism
eller annan invandrarfientlighet. De åtgärder som vidtagits under senare tid
för att motverka diskriminering på etnisk grund hindrar dock självfallet inte
att vi också i fortsättningen måste följa utvecklingen uppmärksamt. Den ut-
redning som jag tidigare har redogjort för bör kunna ge underlag för att be-
döma om ytterligare lagstiftningsåtgärder är nödvändiga.

Anf. 17 RAGNHILD POHANKA (mp):

Herr talman! Jag ber att få tacka för svaret. Det var relativt intetsägande,
men i största allmänhet ändå positivt till min interpellation.

Jag vet att det har tillsatts en utredning om etnisk diskriminering, och jag
har själv deltagit i debatter om dessa frågor ett flertal gånger.

Man vill i första hand ta till andra åtgärder än förbud. Om andra lagstift-
ningsalternativ inte räcker för att stärka samhällets skydd kan man tänka sig
ett direkt organisationsförbud. Detta stod i pressmeddelandet från den 1
juni 1990 med Hans Stark som utredare. Utredaren skall också undersöka
möjligheterna att lagstifta mot etnisk diskriminering i arbetslivet och göra en
översyn av lagen mot etnisk diskriminering. Jag tycker att det är mycket vik-
tigt att så sker.

Det finns grundlagsmässigt inget som hindrar en sådan lag. Många fakto-
rer väger tungt för stiftande av en sådan lag. I den FN-konvention som vi har
skrivit under står inskrivet att alla former av rasdiskriminering skall avskaf-
fas. Många tunga juridiska instanser tillstyrkte tillkomsten av sådan lag, när
förslaget var ute på remiss. Vid brottet hets mot folkgrupp är det också vik-
tigt att rätt till skadestånd införs för den som utsätts. Detta kommer väl att
tas upp i lagen, och vi kommer att få tillfälle att debattera det senare.

I många anföranden av vår invandrarminister, och även i anföranden av

statsministern Carlsson, har fördömanden uttalats mot dessa attentat. I maj
och juni gjordes flera gånger skarpa uttalanden, eftersom det blev allt vanli-
gare med brott mot flyktingförläggningar och mot de boende på förläggning-
arna.

Jag har däremot inte kunnat finna något offentligt avståndstagande från
justitieministerns sida. Men jag tackar för det som har kommit i dag. Jag
tycker att det var ett starkt ställningstagande och att det är bra. För att man
skall kunna stärka polisens arbete efterlyser jag kraftigare åtgärder mot de
rasistiska brotten.

Man skall ta reda på hur brotten går till. Är de organiserade eller sprider
sig ”smittan” från ort till ort? Finns det någon möjlighet att ta reda på var-
ifrån den härstammar? Jag förstår att vissa av brotten naturligtvis inte är or-
ganiserade utan att det är fråga om punktbrott, som sprider sig genom tid-
ningar och intresse för dessa frågor hos vissa ungdomar. Det kan också
hända i fyllan och villan. Det har dock varit för många brott för att man skall
låta det stanna vid det. Vid de första tillfällena då brott begicks kunde man
kanske tro att det rörde sig om enstaka händelser. Sedan branden i Kimstad
har det dock varit för många. Det har kastats för många brandbomber,
bränts för många kors, och för många asylsökande har blivit hotade på olika
sätt eller blivit misshandlade.

Till saken hör också att man på vissa förläggningar försöker undanhålla
pressen händelserna, emedan man anser att förövarna i huvudsak vill ha
massmedias intresse. Jag har varit i kontakt med flyktingförläggningar, åt-
mistone tre stycken, som hävdar att de försöker hålla tidningarna utanför.
Det må vara ett riktigt ställningstagande, men faktum är att allmänheten inte
känner till det. I de fall allmänheten känner till brotten, tycker man att det
får vara nog och att man inte vill bidra till det. Det är kanske bra att det står
i tidningarna i alla fall. Incidenterna är således ännu mer vanligt förekom-
mande än vad allmänheten känner till.

Enbart det faktum att man vistas på en förläggning tycker jag utgör för-
tryck i sig. Sysslolösheten är ett oerhört stort förtryck liksom de långa vänte-
tiderna, trångboddheten tillsammans med okända människor, osäkerheten,
ovissheten, låsta dörrar och dessutom - under de senaste åren - rädslan för
terrorism, brandbomber och rasistiska övergrepp genom korsbränning,
glåpord och t.o.m. överfall.

Den 1 juni kastade tre unga män flaskor med brinnande bensin mot flyk-
tingförläggningen Jättunahemmet i Flen. De har fått sex månaders fängelse.

1 några andra fall har fängelsestraff också utdömts. Jag kan inte svara på hur
många, men det rör sig om åtminstone tre olika. Tingsrätten i Tierp sade
efter en dom att samhället måste agera med skärpa mot den ökande invand-
rarfientligheten, som också har tagit sig uttryck på små orter där den egentli-
gen inte fanns tidigare.

Vad gör landets högsta juridiska myndigheter? Hur agerar polischefen och
justitieministern?

Andra rasistiska brott kan ju mycket väl ha samband med attentaten och
brotten i och runt flyktingförläggningarna. Rikspolisstyrelsens utredning av

2 000 brott under senare delen av 80-talet ger en kraftig markering av hur

Prot. 1990/91:37

3 december 1990

Svar på interpella-
tioner

15

Prot. 1990/91:37 3 december 1990	stort det här problemet var redan för några år sedan. Problemet har med all säkerhet växt sedan dess. Här finns inga tillgängliga siffror.
Svar på interpella- tioner	Justitieministern hävdar att även vår nuvarande lagstiftning ger goda möj- ligheter att ingripa mot företeelser som är uttryck för rasism eller annan in- vandrarfientlighet. Jag delar justitieministerns åsikt i det här fallet. Nu är min tid slut, och jag avser att återkomma i min replik. Överläggningen var härmed avslutad. 5 § Förnyad bordläggning Föredrogs men bordlädes åter Finansutskottets betänkanden 1990/91 :FiU5—FiU7 och FiU9 Skatteutskottets betänkanden 1990/91 :SkU3 och SkU5 Justitieutskottets betänkanden 1990/91:JuU5-JuU7 Lagutskottets betänkande 1990/91 :LU14 Kulturutskottets betänkande 1990/91 :KrU8 Trafikutskottets betänkanden 1990/91 :TU8 och TU9 Näringsutskottets betänkanden 1990/91:NU7, NU9, NU11, NU13 och NU14 6§ Bordläggning Anmäldes och bordlädes Proposition 1990/91:60 Offentlighet, integritet och ADB Skrivelse 1990/91:62 Redogörelse för svenska företags verksamhet i Sydafrika och Namibia Lagutskottets betänkande 1990/91:LU13 Vårdnad och umgänge Bostadsutskottets betänkande 1990/91 :BoU5 Lagstiftning till följd av beslutet om en ny regional statlig för- valtning 7 § Anmälan om frågor Anmäldes att följande frågor framställts den 30 november
16	1990/91:270 av Lennart Brunander (c) till statsrådet Erik Åsbrink om lagen om allmän investeringsreserv:

Jordbrukare liksom andra egna företagare har kunnat sätta av medel till
allmänna investeringskonton. Enligt beslutet om omläggningen av skattesys-
temet skall reserverna avvecklas under de kommande åren. Enligt de nu gäl-
lande förordningarna kan reserverna bara användas till vissa investeringar.

Den tidigare beslutade omläggningen av jordbrukspolitiken kommer att
kräva investeringar i nya verksamheter utanför den traditionella jordbruks-
näringen. Det gäller t. ex. investeringar i anläggning av energiskog och andra
bioenergiodlingar. Vidare skulle en möjlighet att ta i anspråk investeringsre-
serv för pensionsförsäkringar underlätta omställningen av jordbruket.

Detta var två exempel på investeringar som i dag inte är möjliga att göra
med gällande bestämmelser. För att få en effektiv omställning av jordbruks-
politiken är det angeläget att jordbrukarna ges ökade möjligheter att inve-
stera. Detta kan ske genom en förändring av lagen om allmän investerings-
reserv (1979:610, 8 §). I dag har jordbrukarna totalt ca 2,3 miljarder kronor
avsatta på allmänna investeringskonton.

Är regeringen beredd att ändra lagen om allmän investeringsreserv så att
jordbrukare har möjlighet att göra ökade investeringar?

1990/91:271 av Per Gahrton (mp) till utrikesministern om åtgärder för att få
tillåtelse för barn med dubbelt medborgarskap att lämna Irak:

I dag, när glädjen är stor över att den svenska gisslan i Irak kommer hem
till Sverige, blir sorgen så mycket större hemma hos familjen Svensson i Es-
kilstuna. Deras dotter, Maria, är kvar i Irak trots att hon skulle vilja komma
hem till Sverige med sina barn. Jag är väl medveten om att detta inte är ett
vanligt gisslanfall, utan att komplicerade faktorer med det ena barnets
dubbla medborgarskap försvårar situationen. Icke desto mindre vill jag fråga
utrikesministern vilka möjligheter som finns att lösa också detta fall med en
svensk medborgare, som mot sin vilja tvingas kvarstanna i Irak, på ett lyck-
ligt sätt.

1990/91:272 av Sven-Olof Petersson (c) till justitieministern om patent på liv:

Cancermusen från Harward var det först genmanipulerade däggdjur som
patenterades i USA. Europeiska patentorganisationen, EPO, har hittills av-
visat patent på musen. Nu hävdar EPOs tekniska besvärsnämnd att cancer-
musen har skapats genom ett ”mikrobiologiskt” förfarande. Bedömningen
av detta fall kommer att avgöra inställningen till rätten att få patent på liv.

Jag vill mot denna bakgrund fråga justitieministern vilken regeringens
uppfattning är om rätt att få patent på liv.

Prot. 1990/91:37

3 december 1990

17

Prot. 1990/91:37

3 december 1990

8§ Kammaren åtskildes kl. 12.07.

Förhandlingarna leddes av talmannen.

Vid protokollet

OLOF MARCUSSON

/Gunborg Apelgren

18

Innehållsförteckning

Prot. 1990/91:37

3 december 1990

Måndagen den 3 december

1 § Justering av protokoll................................. 1

2§ Svar på interpellation 1990/91:81 om ensamstående föräldrars

situation......................................... 1

Statsrådet Bengt Lindqvist (s)

Eva Zetterberg (v)

3§ Svar på interpellation 1990/91:84 om rätten till socialbidrag ....     6

Statsrådet Bengt Lindqvist (s)
Hans Göran Franck (s)
Ragnhild Pohanka (mp)

Eva Zetterberg (v)

4 § Svar på interpellation 1990/91:77 om brott med rasistiska inslag .    13

Justitieminister Laila Freivalds (s)

Ragnhild Pohanka (mp)

•5§ Förnyad bordläggning................................. 16

6§ Bordläggning....................................... 16

7 § Anmälan om frågor

1990/91:270 av Lennart Brunander (c) om lagen om allmän in-
vesteringsreserv................................. 16

1990/91:271 av Per Gahrton (mp) om åtgärder för att få tillå-

telse för barn med dubbelt medborgarskap att lämna Irak 17
1990/91:272 av Sven-Olof Petersson (c) om patent på liv.....    17

19

gotab 97409, Stockholm 1991