Riksdagens snabbprotokoll 1990/91:20 Torsdagen den 8 november
ProtokollRiksdagens protokoll 1990/91:20
Kammarens protokoll
I kammarens protokoll finns allt som sägs i kammaren nedskrivet. I protokollet står det också hur partierna har röstat. Ett snabbprotokoll publiceras ungefär sex timmar efter att dagens sista debatt i kammaren är slut. Det slutliga protokollet är färdigt efter några veckor.
Riksdagens protokoll
1990/91:20
Torsdagen den 8 november
Kl. 12.00-12.57
Protokoll
1990/91:20
1 § Anmälan om kompletteringsval till trafikutskottet Svar på interpella-
tioner
Talmannen meddelade att folkpartiets riksdagsgrupp som suppleant i tra-
fikutskottet under Hugo Bergdahls ledighet anmält hans ersättare Mariana
Wallin.
Talmannen förklarade utsedd till
suppleant i trafikutskottet
Mariana Wallin (fp)
2 § Meddelande om ändringar i kammarens sammanträdesplan
Anf. 1 TALMANNEN:
Torsdagen den 15 november anordnas inget arbetsplenum. Kammaren
sammanträder denna dag för interpellationssvar kl. 12.00. Information från
regeringen lämnas eventuellt kl. 14.30.
Måndagen den 19 november sammanträder kammaren för bordläggnings-
plenum kl. 15.00.
3 § Svar på interpellation 1990/91:53 om Zambia
Anf. 2 Statsrådet LENA HJELM-WALLÉN (s):
Herr talman! Eva Björne har frågat mig om biståndsmedel kan användas
för att stödja den framväxande pluralismen i Zambia på liknande sätt som
görs i t.ex. de baltiska staterna.
Jag har nyligen i ett interpellationssvar till Jan-Erik Wikström principiellt
diskuterat stöd till politisk pluralism och flerpartisystem i den svenska bi-
ståndspolitiken. Jag fick då möjlighet att klargöra hur viktigt demokratimå-
let är i svensk biståndspolitik.
Sverige har, via biståndet, arbetat och kommer att arbeta för att upp-
1
1 Riksdagens protokoll 1990/91:20
|
Prot. 1990/91:20 8 november 1990 |
muntra till en demokratisk samhällsutveckling i våra samarbetsländer. För |
tionsdebatten den 22 oktober i år.
|
Svar på interpella- |
I Zambia bidrar det svenska biståndet till en utveckling mot ökad plura- Huvudinriktningen har varit att ge småbönderna ekonomiskt stöd genom Biståndet till Zambia är i övrigt inriktat på sektorerna jordbruk, undervis- Vikten av en samhällsutveckling mot ökad demokrati och politisk mång- Det är glädjande att konstatera att det finns ett stort intresse för svenskt I september i år beslutade president Kaunda att låta skriva om konstitutio- Den svenska regeringen välkomnar dessa beslut och förväntar sig att val- Än så länge finns heller ingen oberoende institution som skall övervaka Den svenska regeringen är, vid förfrågan från en oberoende valförrätt- Anf. 3 EVA BJÖRNE (m): Herr talman! Jag tackar för svaret. Det är med glädje jag konstaterar att |
|
2 |
utveckling sker. |
Statsrådet konstaterar att det finns ett stort intresse i Zambia för svenskt
statsskick och samhällsliv. En delegation från UNIP, enhetspartiet - Ken-
neth Kaundas parti — och från fackföreningsrörelsen ZCTU, har besökt
Sverige för att studera detta. Det kan väl i och för sig vara bra. Men vad det
nu gäller är att främst göra ordentliga insatser i Zambia och för de zambier
som försöker att arbeta för en pluralistisk och demokratisk utveckling.
Att lära ut föreningskunskap, ekonomi, marknadsekonomi, demokratiskt
styrelseskick, förvaltning, organisation, ledarskap, samhällsplanering, soci-
alpolitik är faktorer som kan vara väsentliga för att demokrati skall kunna
fungera. Det är bråttom - om mindre än ett år skall det hållas val i Zambia.
Kan biståndsministern lova att så snart som möjligt ge så många zambier
som möjligt utbildning i sådana kunskaper som är väsentliga för att de skall
kunna klara att leva och fungera i en framväxande demokrati?
Är den svenska regeringen också beredd att ge stöd till valprocessen? Det
var väldigt bra om så kunde ske. Kan statsrådet också tänka sig att ge stöd
till en oberoende valförrättningskommitté?
Anf. 4 Statsrådet LENA HJELM-WALLÉN (s):
Herr talman! Även om svenskt bistånd till Zambia är viktigt, skall vi inte
förhäva oss och tro att det svenska biståndet kan ge utbildning åt alla. Vi kan
inte ordna och dona med förhållandena i Zambia så att vi skapar demokrati.
Det är en process i det zambiska samhället.
Det är glädjande att kunna konstatera att de områden som Eva Björne
räknar upp är just sådana som vi, med hjälp av det svenska biståndet, har
arbetat med sedan många år tillverka. Det är alltså ingenting som har börjat
nu.
Hela vårt bistånd har varit starkt inriktat på kunskapsutveckling: t.ex. på
att lära bönder inom kooperationen mer om eget ansvarstagande och själv-
hjälpsprogram av olika slag - processer som i sig leder fram till demokrati.
Vad vi dessutom i nuvarande läge kan göra är det som jag redan har sagt
i svaret, nämligen att avvakta en begäran från en oberoende kommitté som
skall sköta om valet i Zambia. Om vi får en sådan begäran är vi beredda att
stödja själva valproceduren i Zambia. Däremot vill vi inte ge stöd till en-
skilda partier. Det är inte det statliga biståndets sak. Där får i så fall partier
i Sverige gå in med stöd.
Anf. 5 EVA BJÖRNE (m):
Herr talman! Jag förväntar mig naturligtvis inte att alla zambier skall utbil-
das. Det vore ju en utopisk önskan! Jag tycker dock att så många som möjligt
av dem som nu har börjat att arbeta med den pluralistiska och demokratiska
utvecklingen skall kunna få ta del av t.ex. den typ av utbildning som vi i Sve-
rige nu ger till de baltiska staterna. På det viset kan man stödja och under-
lätta arbetet dessa människor att lära sig att sköta en demokrati och klara en
valrörelse fram till nästa höst. Det är alldeles utmärkt att Sverige ställer upp
och hjälper till vid valet. Det visade sig ju den process i Namibia, med FN
och olika stater som deltog som valövervakare, var mycket bra. Men jag
undrar också om Sverige kan hjälpa den här valkommittén i det arbete som
pågår fram till valet.
Prot. 1990/91:20
8 november 1990
Svar på interpella-
tioner
1* Riksdagens protokoll 1990/91:20
Prot. 1990/91:20
8 november 1990
Svar på interpella-
tioner
Anf. 6 Statsrådet LENA HJELM-WALLÉN (s):
Herr talman! Det tycks som om Eva Björne och jag har precis samma syn
på vad vi-faktiskt kan göra. Det ena är det breda arbetet att stimulera de-
mokratiprocesser i det zambiska samhället och i andra samhällen där den här
utvecklingen är på gång. Det andra som vi kan göra är mer direkt inriktat på
valet i Zambia, nämligen att med biståndsmedel stödja själva valmaskine-
riet. Det handlar om utbildning av valfunktionärer, valövervakning, tekniskt
stöd, utformning av röstlängder och röstsedlar, osv. Jag har tidigare sagt att
vi är beredda att gå in med ett sådant stöd om vi får en förfrågan av en obe-
roende kommitté.
Anf. 7 ÉVA BJÖRNE (m):
Herr talman! Jag tackar biståndsministern för detta. Jag ser fram emot att
det inom en ganska snar framtid kommer att hända väsentliga saker i Zambia
för att underlätta den här processen och att det ges ett ordentligt stöd även
till denna valförrättningskommitté när den nu formellt har kommit till stånd.
Överläggningen var härmed avslutad.
4 § Svar på interpellation 1990/91:43 om en arbetsgivarperiod i sjuk-
försäkringen
Anf. 8 Socialminister INGELA THALÉN (s):
Herr talman! Margö Ingvardsson har ställt ett antal frågor till mig angå-
ende förslaget om arbetsgivarperiod i sjukförsäkringen.
Regeringen kommer inte att förelägga riksdagen något förslag om inför-
ande av en arbetsgivarperiod i sjukförsäkringen.
Anf. 9 MARGÖ INGVARDSSON (v):
Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret. Det var kort men bra. När
jag ställde interpellationen vågade jag knappast hoppas på ett sådant svar.
Jag tycker att det är hoppfullt att regeringen har tagit intryck av det massiva
motståndet mot en arbetsgivarperiod i sjukförsäkringen och dragit tillbaka
förslaget.
När jag läste den socialdemokratiska reservationen, undertecknad av so-
cialdemokraten Doris Håvik, till 1981 års sjukpenningkommitté, som också
behandlade denna fråga, kunde jag instämma helt och fullt i den socialdemo-
kratiska uppfattningen.
1981 ansåg socialdemokraterna att det inte fanns några fördelar med en
arbetsgivarperiod. Däremot skulle den innebära en hårdare sortering bland
de arbetssökande, de anställdas beroende av arbetsgivaren skulle öka, och
den skulle leda till en ingående kontroll av de anställda, sade socialdemokra-
terna. Klämmen i reservationen löd:
"Vi kan inte heller ställa oss bakom uppfattningen att införande av ett
sjuklönesystem skulle stimulera arbetsgivarna till förbättringar av arbetsmil-
jön för att på detta sätt nedbringa sjukfrånvaron och kostnaderna.”
Jag utgår från att regeringen nu för gott strukit förslaget om en arbetsgi-
varperiod i sjukförsäkringen från den lista man har på kommande ingrepp i
den offentliga sektorn. Men min fråga till statsrådet är: Vad har vi att vänta
oss i stället? Skall den ökade självrisken i sjukförsäkringen under de första
sjukdagarna helt och hållet ersätta det här förslaget om en arbetsgivarpe-
riod?
Inom parentes kan jag inte låta bli att citera vad socialdemokraterna skrev
om ett sådant förslag i 1981 års sjukpenningkommitté:
”Vi vill här eftertryckligt avvisa åtgärder som kan beskära den fria avtals-
rätten men avvisar också en form av samhällskontrakt för att uppnå samma
effekt.---Ett oeftergivligt villkor enligt vår mening är emellertid att be-
sparingarna inte drabbar på ett orättvist sätt utan påverkar olika grupper på
i princip likartat sätt. Då ett sådant villkor inte kan uppfyllas vid införande
av självrisk i sjukförsäkringen måste tanken på besparingar genom sådana
åtgärder bestämt avvisas.”
Även de här synpunkterna är undertecknade av socialdemokraten Doris
Håvik, och det är hon som nu förmodligen kommer att underteckna beslutet
om samma försämringar som hon tidigare var stark motståndare till. Men
den diskussionen får vi säkerligen återkomma till.
Jag vill veta vad som kommer att hända nu. Kommer regeringen att lägga
fram förslag om en försöksverksamhet med arbetsgivarinträde? Ett sådant
förslag fanns ju innan förslaget om arbetsgivarperioden lades fram.
Jag undrar också vad som kommer att hända med arbetet för kampen mot
ohälsan? Ett av huvudmotiven från regeringens sida för att införa denna ar-
betsgivarperiod var ju att man skulle frigöra 2 000 personer på försäkrings-
kassorna för att de aktivt skulle kunna arbeta mot den ökande ohälsan. Och
de skulle också ersätta varandra så att de kunde gå på kurs och utbilda sig i
fråga om en aktiv rehabilitering och arbetslinje i stället för sjuklinjen. Vad
kommer att hända med den delen av förslaget?
Anf. 10 DANIEL TARSCHYS (fp):
Herr talman! Sverige har en minoritetsregering. Även om många anser
det önskvärt att ha en majoritetsregering i Sverige, finns möjligheten att vi
även i framtiden kommer att ha minoritetsregeringar i Sverige. För att mino-
ritetsregeringar skall kunna klara svåra ekonomiska lägen krävs det ofta
samförstånd med andra partier.
Folkpartiet deltog i våras i en överenskommelse med regeringen om en
skärpning av den ekonomiska politiken. Det var en överenskommelse som
innehöll ett stort antal impopulära åtgärder. Vi ansåg att vi genom att delta
i den här överenskommelsen tog ansvar för landets ekonomi. Vi blir därför
bestörta när vi finner att socialdemokraterna ensidigt har gjort avsteg från
en viktig del av denna överenskommelse.
Jag skulle vilja ställa två frågor till socialministern. Den första frågan är:
Varför har socialdemokraterna ensidigt gjort avsteg från en viktig del av vå-
rens ekonomisk-politiska uppgörelse med folkpartiet?
Den andra frågan är: Hur tror regeringen att vi i folkpartiet i framtiden
skall kunna göra överenskommelser med socialdemokraterna om vi inte kan
lita på att att dessa överenskommelser blir bestående?
Prot. 1990/91:20
8 november 1990
Svar pä interpella-
tioner
Prot. 1990/91:20
8 november 1990
Svar på interpella-
tioner
Anf. 11 MARGIT GENNSER (m):
Herr talman! Talmannen har ju efterlyst litet mer spontana inlägg här i
kammaren. Nu kommer jag med ett. Det lakoniska svaret var ju så intressant
att jag tyckte att jag måste lägga mig i den här debatten. Margö Ingvardsson
gjorde ett intressant historiskt inlägg. Det slutade litet tidigt, så jag skall där-
för fortsätta.
Regeringen sade att vi skall ha en arbetsgivarperiod, och vi moderater
tyckte att det var bra. Jag antar att man arbetade omsorgsfullt på departe-
mentet, men resultatet blev ett dåligt lagförslag som underkändes av lag-
rådet. Man sade att man skulle försöka göra det bättre. Förslaget blev förse-
nat med ett halvår. Men sedan sade man ett tu tre: Vi skall inte alls ha en
sådan lag. Jag antar att det är detta som framgår av det svar som givits i dag.
Vad som sker i morgon vet vi inte.
Vad har nu detta betytt? Jo, försäkringskassorna och riksförsäkringsver-
ket har arbetat intensivt för att förbereda sig för ett nytt arbetssätt. Man
skulle omskola människor till att syssla mer med rehabilitering och se till att
de långtidssjuka får rehabilitering osv. Det sades att detta skulle gå bra och
att man t.o.m. inte skulle behöva göra sig av med folk. Man skulle klara sig
med den personal som fanns.
I går hörde jag vad riksförsäkringsverkets chef sade hos riksdagens reviso-
rer. Det blev en uppräkning som visade att man inte visste så mycket. Men
som det såg ut nu, med alla frågetecken, behövde riksförsäkringsverket nog
1 000 människor till.
Företagen har naturligtvis förberett sig för att klara av den föreslagna ar-
betsgivarperioden. Detta är inte något som man snyter ur näsan från en dag
till en annan. Man måste planera för att kunna se hur man skall göra ett bra
arbete, och så ett tu tre gäller inte förslaget längre.
Regeringen har givit otydliga signaler, och signaler som går åt olika håll,
och regeringen motiverar inte sitt avhopp. Detta leder inte bara till ett dåligt
rykte för regeringen, utan till skadeverkningar i hela vår samhällsekonomi,
och vi behöver inte fler skadeverkningar.
Regeringens ledamöter har alltid sagt att de är de verkligt regeringsfähiga
här i landet. Jag vill faktiskt ifrågasätta detta.
Nåväl, nu vet vi inte så mycket om framtiden. Jag vill verkligen fråga so-
cialministern: Hur kommer försäkringskassornas arbetssituation att se ut i
framtiden? Kommer de att få de 1 000 nya årsarbetare som de behöver om
de skall uppnå alla de mål som regeringen har satt upp? Eller kommer ni att
skära i målen när det gäller rehabilitering osv.? Vilka är era planer för den
kommande månaden, längre tid antar jag att man inte kan fråga om?
Anf. 12 Socialmihister INGELA THALÉN (s):
Herr talman! I mitt interpellationssvar gick jag av naturliga skäl inte in på
de enskilda frågor som Margö Ingvardsson hade ställt i sin interpellation,
eftersom regeringen inte kommer att lämna något förslag om en lagfäst sjuk-
lön. Men efter Margö Ingvardssons senare inlägg vill jag ändå säga, att skälet
till att regeringen inte lägger fram ett förslag om en lagfäst sjuklön inte en-
bart är den diskussion som har förts. Jag tror nämligen att en lagfäst sjuklön
i och för sig hade varit en mycket bra insats. Med det förslag som regeringen
nu är på väg till riksdagen med — med de försämringar i sjukförsäkringen
och den konstruktion som regeringen kommer att presentera i en proposi-
tion — kommer inte förslaget om en lagfäst sjuklön att passa in i ett sådant
avräkningssystem som kommer att föreläggas. Jag skall inte gå in mer i den
diskussionen nu, eftersom vi får anledning att diskutera själva propositionen
när riksdagens ledamöter har haft möjlighet att ta del av texten.
När det gäller förslaget om förändringar i hela socialförsäkringen kommer
regeringen att dels lämna en proposition om någon dag, dels ta upp en del
frågor i budgetpropositionen och i ett senare förslag om arbetsskadesjukför-
säkringen. Jag kan förutskicka att hela socialförsäkringsutskottet kommer
att få möjlighet att diskutera denna fråga.
Daniel Tarschys uttryckte sin bestörtning över att socialdemokraterna av-
viker från en överenskommelse. Jag kan bara konstatera att i det ekono-
miska läge och finanspolitiska läge som landet befinner sig i, har regeringen
ansett det vara helt nödvändigt att gå utöver uppgörelsen när det gäller att
minska skillnaderna i statsbudgeten utöver den som låg till underlag för folk-
partiets och socialdemokraternas överenskommelse i våras. Därav de för-
sämringar i sjukförsäkringssystemet som nu kommer att föreslås.
Som jag tidigare sade går enligt vår uppfattning förslaget om lagfäst sjuk-
lön inte att kombinera med det kommande förslaget. Jag har också i anslut-
ning till beredningen informerat den företrädare för folkpartiet som jag tidi-
gare har haft täta kontakter med när det gäller förslaget om lagfäst sjuklön.
Jag vill till Margit Gennser säga att lagrådet inte alls underkände förslaget
om en lagfäst sjuklön. Man hade synpunkter på vissa hanteringsfrågor och
ville att förslaget skulle gå ut på remiss. Man hade också synpunkter på en
del civilrättsliga frågor där man ansåg att vi borde ha utfört en mer fördjupad
analys. Departementet har efter det att lagrådet fattat sitt beslut också gått
igenom förslaget. Men med hänsyn till de andra förändringarna, vilket jag
redovisade, anser vi oss inte kunna gå fram med detta förslag.
Beträffande riksförsäkringsverket kommer man där inte att få några tusen
nya årsarbetare. Jag kommer under nästa vecka att ha en ingående överlägg-
ning med riksförsäkringsverket om det sätt på vilket verket bör kunna arbeta
både med rehabilitering och arbetsskadefrågor och med det nya förslag om
socialförsäkringen som kommer att presenteras under denna vecka.
Anf. 13 MARGÖ INGVARDSSON (v):
Herr talman! Aldrig får man vara riktigt glad, åtminstone inte någon
längre stund. Jag tyckte att det kändes hoppfullt att regeringen tagit intryck
av den massiva kritiken mot arbetsgivarperioden i sjukförsäkringen och in-
sett att det inte var något bra förslag. Regeringen ansåg inte att detta var ett
bra förslag år 1981 när de borgerliga framställde det. Jag ansåg att det var
hoppfullt att regeringen nu hade återtagit sin gamla ståndpunkt, men så var
det alltså inte.
Statsrådet sade att regeringen insett att försämringarna i sjukförsäkringen
inte gick ihop med förslaget om arbetsgivarperioden. Det är möjligt att stats-
rådet hade avsett att säga ”förändringarna”, men ibland går det varav hjärtat
är fullt ut i talet. Det är möjligt att regeringen ändå är medveten om att det
är försämringar i sjukförsäkringen som man avser att införa. Den diskussio-
Prot. 1990/91:20
8 november 1990
Svar på interpella-
tioner
Prot. 1990/91:20
8 november 1990
Svar på interpella-
tioner
nen skall vi inte föra här i dag. Vi kommer att få fler tillfällen att diskutera
vad detta kommer att innebära reellt för olika människor. I dag vill jag veta
vad som kommer att hända därutöver. Hur blir det med rehabiliteringsarbe-
tet på försäkringskassorna?
När regeringen presenterade förslaget om arbetsgivarperioden sade man
att detta var den enda möjligheten att frigöra anställda hos försäkringskas-
sorna för att arbeta med rehabiliteringen. Kommer försäkringskassorna nu
att få extra resurser? Det är väl inte så, att regeringen också överger de tan-
kar man haft om en aktiv rehabilitering och ett förändrat arbetssätt för för-
säkringskassorna? Vilka förslag har vi att vänta oss i den riktningen?
Anf. 14 DANIEL TARSCHYS (fp):
Herr talman! Förtroendet mellan de politiska partierna är en mycket öm-
tålig planta. Det är lätt att på kort tid förstöra vad som tagit lång tid att bygga
upp. Vi i folkpartiet har i skattefrågan haft ett utomordentligt gott samarbete
med socialdemokraterna. Jag har också i en del andra frågor haft ett gott
samarbete. Vi har kunnat lita på att de överenskommelser som träffats har
hållits. Det är därför utomordentligt allvarligt när vi i en viktig fråga kan
notera att så inte sker när någonting nytt dyker upp som är svårt att förena
med den överenskommelse som träffats. Så kan det inte vara i relationerna
mellan människor och inte heller mellan partier, dvs. att när något nytt kom-
mer upp som inte går ihop med det man sade förut, kan man strunta i det
man förut sade.
Herr talman! Det är för övrigt inte så, att konsekvenserna för statsbudge-
ten av det senaste förslaget är mindre än vad de skulle bli med sjuklöneför-
slaget. Det blir en större minskning av statsbudgetens utgifter med sjuklöne-
förslaget än med det förslag som regeringen nu avser att lägga fram.
Anf. 15 MARGIT GENNSER (m):
Herr talman! Jag sade, fru Thalén, att lagstiftningsarbetet var dåligt, inte
detta med arbetsgivarperiod. Lagstiftningsarbetet skall vara korrekt och
bra. Då säger lagrådet: Det här är en bra lag, för den fungerar i verkligheten.
Men det fanns alltså skevheter, det var dåligt genomtänkt, det var dåligt un-
derarbete, det var dåliga övergångsbestämmelser osv.
Jag har alltid hållit på att det skall vara formella lagar. Att land skall med
lag byggas - det har jag alltid tyckt vara ett mycket bra begrepp för rättssam-
hället. Därför skulle jag aldrig, om jag hade suttit på fru Thaléns taburett,
ha lämnat ifrån mig ett dåligt lagstiftningsarbete. Jag tror också att det är
just den här fladdrigheten - och faktiskt bristande respekt för kunnighet -
som gör att man sedan inte kan hålla avtal.
RFV sysslar med fördjupat budgetarbete. Detta har jag tidigare diskuterat
med fru Thalén. Det arbetet skulle ha varit klart för länge sedan. Nu har
man ett tu tre helt nya förutsättningar. Det gäller en treårsperiod. Jag fick
höra att man nu kommer med förslag beträffande arbetsskadeförsäkringen.
Ja, där fanns det stora frågetecknet. Hur kommer man att göra härvidlag?
Hur kommer det att påverka arbetet och personalsituationen, fru Thalén?
Ni har alltid sagt att ni är planhushållare. Då borde ni i alla fall kunna göra
någorlunda fasta planer från en månad till en annan. Det kan ni inte, och
därför borde vi nog satsa på ett helt annat system, ett marknadssystem som
är mer decentraliserat. Då får man inte sådana här olyckshändelser.
Anf. 16 Socialminister INGELA THALÉN (s):
Herr talman! Till Margit Gennser vill jag säga att jag bestämt avvisar att
detta skulle vara ett schabbligt lagförslag. Det var inte alls så. Däremot fanns
det synpunkter som vi på departementet självfallet skulle ta till oss och bear-
beta. Jag vill också i det sammanhanget säga att denna lag hade - om vi inte
hade gjort någon annan förändring - kunnat fungera mycket bra efter det
arbete som vi har utfört. Nu gör vi en mer omfattande förändring i socialför-
säkringssystemet, och då går det inte att kombinera den lagen med denna
mer omfattande förändring.
Till Daniel Tarschys vill jag säga att det faktiskt inte är så att den lagfästa
sjuklönen - såvida man inte redan från början kunnat beräkna de dynamiska
effekterna, vilket vi inte kunde göra i vare sig det ena eller det andra försla-
get - skulle ha medfört avsevärt mindre kostnader för hela samhällsekono-
min.
Jag glömde att säga en sak till Margit Gennser förra gången. Hon sade att
företagen har förberett sig för den lagfästa sjuklönen. Ja, Margit Gennser, i
så fall har man gjort detta under yttersta tystnad. De samtal vi har fört har
tyvärr inte visat på något större engagemang för den lagfästa sjuklönen.
Till Margö Ingvardsson: Det var inget förbiseende när jag sade försäm-
ringar. När jag sade försämringar menade jag försämringar. Allt under
100 % är mindre än 100 %. Det är inte alls så att jag på något sätt försöker
slinka undan att det är en försämring av ett sjukförsäkringssystem som tidi-
gare gällde 100%. Men detta är enligt min uppfattning nödvändigt för att
tillförsäkra samhället och löntagarna ett socialförsäkringssystem som står sig
över hela perioden. Det är en trängre finansiell port, det blir rakare vägar
tillbaka till arbetet. Men det blir definitivt försämringar den första tiden.
Systemet kommer däremot att ge de långtidssjuka ett starkare skydd.
När det gäller riksförsäkringsverkets möjligheter har vi ju för avsikt att
lyfta upp frågan om ett arbetsgivarinträde. Men det kommer inte nu i det
första förslaget som är på väg till riksdagen. Som jag redovisade i min inled-
ning kommer vi successivt med de här förslagen för att riksdagen så snabbt
som möjligt skall kunna ta del av dem.
Beträffande frågan om arbetsskadeförsäkringen återkommer vi i ett för-
slag, först till lagrådet och sedan i en proposition efter årsskiftet.
Anf. 17 MARGÖ INGVARDSSON (v):
Herr talman! Jag tycker att det är bra att regeringen inser att man håller
på att försämra sjukförsäkringen. Men jag tycker att det är olyckligt att man
inte har läst vad regeringen själv sade 1981 om sådana här ingrepp i sjukför-
säkringen, nämligen att de måste avvisas, för sådana ingrepp kan aldrig
drabba lika, utan de drabbar alltid de svagare hårdast. Det är synd att rege-
ringen inte står fast vid den uppfattningen.
När det gäller frågan om arbetsgivarinträde är det också mycket frestande
att gå tillbaka till 1981 års sjukpenningkommitté och läsa vad regeringen har
haft för åsikt om detta tidigare. Den åsikten har ju varit att arbetsgivarinträ-
Prot. 1990/91:20
8 november 1990
Svar på interpella-
tioner
Prot. 1990/91:20
8 november 1990
Svar på interpella-
tioner
det är ett första steg till införandet av en arbetsgivarperiod. Dessutom har
man sagt att det är oerhört kostsamt för samhället att föra in arbetsgivarint-
räde, för då måste man ha dubbel organisation. Det blir dyrt både för företa-
gen och för försäkringskassorna. Jag vill alltså bara påminna om vilken åsikt
man har haft tidigare om arbetsgivarinträdet.
Jag är ledsen att jag inte i den här debatten har fått något klart svar av
socialministern om hur det skall bli med rehabiliteringslinjen på försäkrings-
kassorna. Kommer försäkringskassorna att få den personal man behöver för
att kunna genomföra det viktiga förändringsarbete där man satsar mer på en
aktiv arbetsrehabilitering i stället för långa sjukskrivningsperioder?
Talmannen anmälde att Margit Gennser anhållit att till protokollet få an-
tecknat att hon inte ägde rätt till ytterligare inlägg.
Anf. 18 Socialminister INGELA THALÉN (s):
Herr talman! Försämringar i sjukförsäkringen blir inte rättvisa. Men inte
heller 100 % blir rättvist av det skälet att de som är sjuka - och de grupper
som ofta är sjuka - alltid drabbas orättvist av sin sjukdom, oavsett vilket sy-
stem man har. Den enda möjligheten att komma åt allt detta är att arbeta
på två vägar: att ge en god ekonomisk trygghet, och att också arbeta för att
förändra den verklighet som människor lever i, nämligen i det här fallet of-
tast arbetsmiljön, som skadar människor mycket svårt.
Vår utgångspunkt i förändringarna är att arbeta på båda dessa vägar.
Några beslut har riksdagen redan fattat. Flera förslag kommer till riksdagen
i detta syfte.
När det gäller arbetsgivarinträde delar inte jag Margö Ingvardssons upp-
fattning. Jag har nu fått information och erfarenheter från flera sådana här
försök, och de visar på goda resultat. Man kan kanske inte ännu dra hundra-
procentiga växlar på detta, men jag tycker ändå att man skall lyfta fram den
här frågan till beslut.
Margö Ingvardsson frossar med glädje i ställningstaganden gjorda 1981.
Det är faktiskt så, att vi 1981 hade ett annat sjukförsäkringssystem. Jag har
tidigare sagt att det vi nu gör är en försämring. Men jag vill ändå säga att
det vi gör sammantaget är en avsevärd förbättring - genom arbetslivsfonder,
genom rehabiliteringsersättning och genom förändringarna i socialförsäk-
ringssystemet. Vi håller fast vid principen att människor skall kunna rehabi-
literas, att människor skall kunna komma tillbaka till ett aktivt liv. Men vi
biter oss faktiskt inte fast vid vad som varit system tidigare. Jag är villig att
erkänna att verkligheten förändras. Då måste vi angripa problem i verklig-
heten med nya metoder. Jag är inte sämre människa än att jag kan säga det.
10
Talmannen anmälde att Margö Ingvardsson anhållit att till protokollet få
antecknat att hon inte ägde rätt till ytterligare inlägg.
Överläggningen var härmed avslutad.
5§ Svar på interpellation 1990/91:46 om barnavårdscentralerna
Anf. 19 Socialminister INGELA THALÉN (s):
Herr talman! Margareta Persson har frågat mig om jag anser att barna-
vårdscentralernas verksamhet varit en en stor framgång för barnhälsovårds-
arbetet och om jag anser att barnavårdscentralerna bör behållas. Hon har
vidare frågat vilka åtgärder jag avser att vidta för att de skall kunna behållas.
Det förebyggande arbete som bedrivs inom barnhälsovården och inom
mödravården har varit föregångare till hälso- och sjukvårdens preventiva ar-
bete generellt. Det är utomordentligt angeläget att det förebyggande arbetet
inte utarmas. Detta gäller i hög grad förebyggande arbete för barn.
Under senare år har primärvården byggts ut alltmer. Det har då varit na-
turligt att mödra- och barnhälsovården integrerats i denna verksamhet.
Svaret på frågan om vem som bäst tillgodoser barnens intressen i primär-
vården är inte givet, och det kan också finnas risk för att en tvist kan uppstå,
där barnet riskerar att dra det kortaste strået. På många håll i landet har
dock ett lokalt väl fungerande samarbete vuxit fram baserat på ömsesidigt
förtroende.
Självfallet finns det anledning att lyssna om oro och kritik framförs, för att
se vad som ligger bakom och om förbättringar kan göras. Det skall inte heller
förnekas att det på vissa håll kan finnas problem. Dessa är emellertid inte i
första hand organisatoriska.
För närvarande diskuteras strukturfrågor inom hälso- och sjukvården in-
tensivt. Dessa berör inte minst primärvården och därmed även barnhälso-
vården. Det är angeläget att se till att förebyggande insatser både generellt
och framför allt för barn får en hög prioritet i dessa sammanhang.
Socialstyrelsen planerar att i den tillsyn som styrelsen bedriver länsvis sär-
skilt granska hur kvaliteten inom mödra- och barnhälsovården upprätthålls.
Barnhälsovården, som är en av samhällets viktigaste verksamheter för barn,
kommer också att i projektform uppmärksammas inom styrelsen.
Jag vill framhålla att jag givetvis liksom frågeställaren anser att barna-
vårdscentralerna är av stor betydelse för barnhälsovården. Jag anser det
också angeläget att deras funktion bibehålls. Det centrala är att barnens in-
tressen blir väl tillvaratagna. Integreringen av barnhälsovården i primärvår-
den får inte ske på bekostnad av barnhälsovården, och jag finner det av stor
betydelse att barnavårdscentralernas verksamhet värnas.
Avslutningsvis vill jag framhålla att frågor om barnens välbefinnande har
hög prioritet inom socialdepartementet. Jag planerar att initiera en översyn
av hur det ökande antalet födda påverkat barnhälsovården. I det samman-
hanget kan också belysas vad de organisatoriska förändringarna i praktiken
har inneburit.
Prof. 1990/91:20
8 november 1990
Svar på interpella-
tioner
11
Prot. 1990/91:20
8 november 1990
Svar på interpella-
tioner
12
Anf. 20 MARGARETA PERSSON (s):
Herr talman! Jag vill först tacka för det - som jag tror - positiva svaret.
Barnhälsovården har sedan minst 35 år tillbaka haft en avgörande roll för
det förebyggande olycksfallsarbetet och för det hälsovårdande arbetet. Ett
exempel på detta är att antalet dödsolyckor bland barn drastiskt har minskat
under senare år. Men nu hotas den så lyckosamma modellen genom att allt
fler barnavårdscentraler läggs ned som enskilda enheter.
Barnavårdscentralerna har varit motorn i det svenska barnhälsoförebyg-
gande arbetet. Trots att besöken är frivilliga, går nästan alla barnfamiljer dit.
Barnavårdscentralerna är en stor trygghet, dit man kan vända sig med sin
oro och sina frågor. Den svenska modellen har blivit internationellt känd.
Olika länder försöker nu bygga upp en liknande modell som den vi haft i
Sverige.
Den offentliga sektorn är i dag utsatt för en väldigt kritisk granskning av
både allmänhet och politiker. Men en verksamhet som knappast någon, i
varje fall från allmänhetens sida, har haft några invändningar emot är barna-
vårdscentralernas arbetsmetoder. De är lättillgängliga, byråkratin lyser med
sin frånvaro, deras kunskaper är stora, och varje förälder känner att man
kan ställa precis vilka ”dumma” frågor som helst utan att bli illa behandlad.
Barnmiljörådet, som är den statliga myndighet som skall bevaka bl.a. det
förebyggande säkerhetspolitiska arbetet bland barn, har nu kraftigt protes-
terat mot den pågående omstruktureringen i landstingen av barnhälsovår-
den. Man varnar nu för den förändring som innebär att distriktssjuksköters-
korna skall överta barnavårdscentralernas uppgifter.
En distriktssjuksköterska, som skall ha ansvar för allt fler verksamhetsgre-
nar inom primärvården, kommer oundvikligen att tvingas prioritera det akut
sjukvårdande arbetet framför långsiktigt förebyggande barnhälsoarbete.
Även om distriktssköterskeorganisationen tillförs nya resurser, kommer
distriktssjuksköterskorna att få svårt att upprätthålla en god kompetens på
barnområdet. På barnavårdscentralerna har sjuksköterskorna ett barnun-
derlag på omkring 500 barn per heltidstjänst. Detta måste jämföras med att
en del distriktssjuksköterskor endast har ett totalt barnunderlag på omkring
100 barn.
Den kompetens som barnavårdscentralerna har haft kan därför svårligen
upprätthållas av distriktssjuksköterskorna, även om organisationen tillförs
mer resurser, vilket man ju i och för sig kan tvivla på. Kompetensen bygger
på erfarenhet av många barn, men också på att man kan hålla sig informerad
om nyheter på barnområdet. En distriktssjuksköterska kan omöjligen hinna
att inhämta alla nya kunskaper på samtliga områden som hon skall bevaka.
Självfallet skall vi fortsätta att ha distriktssjuksköterskor även för barnhäl-
sovården i glesbygd. Men förhållandena där går inte att jämföra med tät-
ortsförhållanden.
Den omstrukturering - eller nedmontering - som nu håller på att ske av
en svensk modell som varit unik är väldigt oroande.
Varför skall den offentliga sektorn förändras just på det område där den
är som mest populär? Hur skall man kunna garantera att det förebyggande
arbetet inte kommer i kläm i konkurrensen med akuta sjukvårdsbehov? Hur
skall man kunna garantera samma gedigna barnkompetens som tidigare?
Jag tycker att statsrådets svar är bra, men det är otydligt på några punkter.
Jag noterar med glädje att statsrådet säger att det är av stor betydelse att
barnavårdscentralernas verksamhet värnas.
Jag undrar alltså om jag har tolkat statsrådet rätt om jag gör följande kon-
stateranden:
Socialministern anser att barnavårdscentralerna är av stor betydelse och
bör bibehållas.
Det förebyggande arbetet får inte utarmas.
I samband med den påtalade översynen kommer också de organisatoriska
förändringar som skett inom barnhälsovården att belysas.
Kan statsrådet instämma i detta?
Anf. 21 INGRID RONNE-BJÖRKQVIST (fp):
Herr talman! När jag kom in i riksdagen för fem år sedan hade jag arbetat
på barnavårdscentraler i 20 år och därför kunnat följa utvecklingen. Jag hade
då en tjänst på 20 timmar i veckan fördelade på sex barnavårdscentraler.
Från barnläkarhåll hade vi gång på gång slagit larm om att den nedrustning
som pågick skulle kunna få förödande konsekvenser för barnhälsovården.
Tyvärr tycks våra farhågor ha besannats.
I folkpartiets partimotion om de mest utsatta barnen har vi pekat på den
urholkning av barnkompetensen som har skett bl.a. inom barnhälsovården.
Vi menar att den här utvecklingen måste brytas. Vi pekar också på en rad
andra områden där barnkompetensen har urholkats.
I en strävan mot familjeperspektiv och helhetssyn har vuxenperspektivet
tagit överhanden och barnet kommit i skymundan. Så är det t.ex. inom barn-
hälsovården, där barnsjuksköterskorna ersatts med distriktsköterskor, som
samtidigt tvingas ägna allt mera tid åt hemsjukvård och äldreomsorg, som
Margareta Persson mycket riktigt har påpekat i den här interpellationen.
Det här har medfört att bl.a. frågor om barnolycksfall blivit eftersatta.
Detta betonas t.ex. i en rapport från Umeå universitet, där Boel Henckel
redogör för en enkätundersökning bland distriktsköterskor. De uppgav sam-
stämmigt att deras arbetsuppgifter hade blivit så omfattande att barnhälso-
vården var hotad. Från många håll har det kommit uppgifter om att föräld-
rautbildningen har stagnerat.
En urholkning av barnkompetensen har också skett inom socialtjänsten
och vid länsstyrelserna. Syftet var gott när man införde den nya socialtjänst-
lagen för att främja en helhetssyn. Men tyvärr har det visat sig att barnen
kommit i skymundan när vuxna har varit allt för upptagna av att lösa vuxnas
problem i samband med familjevåld, missbruk, psykisk sjukdom hos föräld-
rarna och i flyktingärenden. Barnet har man ofta glömt bort i hanteringen.
Det här belyses vackert i bl.a. socialstyrelsens skrift Det osynliga barnet.
Vi har nyss fått siffror som visar att antalet polisanmälda fall av barnmiss-
handel har ökat med 37 % från 1988 till 1989. Antalet anmälda fall av sexu-
ella övergrepp har också ökat kraftigt. Vi får allt flera flyktingbarn som är
märkta av krig och svält och av att deras anhöriga har torterats. Barnolycks-
fallen kostar fortfarande samhället ungefär 1 miljard per år. De flesta av
dessa barnolycksfall skulle kunna förebyggas. Nästan 10 % av förskolebar-
nen växer upp i missbruksmiljö.
Prof. 1990/91:20
8 november 1990
Svar på interpella-
tioner
13
Prot. 1990/91:20
8 november 1990
Svar på interpella-
tioner
Därför har vi från folkpartiet motionerat om ett samlat förslag till åtgärds-
program för att stärka barnkompetensen. Ett självklart inslag i ett sådant
program vore åtgärder för att stoppa nedrustningen av barnavårdscentra-
lerna. En statlig barnombudsmannatjänst är också en angelägen åtgärd.
Jag vill nu komplettera Margareta Perssons frågor med ytterligare ett par.
Är socialministern villig att medverka till ett åtgärdsprogram för att stärka
barnkompetensen på de områden som jag har berört? Är inte regeringen
äntligen mogen att lägga fram förslag om en statlig barnombudsman? Nu-
mera är det bara socialdemokrater och moderater som brukar gå emot det
kravet här i riksdagen.
Anf. 22 Socialminister INGELA THALÉN (s):
Herr talman! Till Margareta Persson vill jag säga att det som uttrycks i
interpellationssvaret just är de regionala skillnaderna. Det måste finnas ut-
rymme inte minst för de delar av landet som är rena glesbygder. I övrigt är
svaret på frågeställningen ett klart ja.
Ingrid Ronne-Björkqvist! Den psykiska delen i hela det här komplexet av
frågor ligger bakom att vi nu tar upp barnhälsofrågor. Det är detta komplex
som Ingrid Ronne-Björkqvist beskriver. Däremot har vi inte fått några
skriftliga rapporter som redovisar att barns hälsa generellt har försämrats.
Det betyder i och för sig inte att det inte kan finnas oroväckande tecken som
inte är tydliga. Jag vill också poängtera att folkhälsogruppen tar upp just
barnperspektivet i sitt arbete om förebyggande folkhälsoarbete.
Vi skall nu se över hur fler födda barn påverkar barnhälsovården. I det
sammanhanget anser jag också att vi skall granska hur de organisatoriska
förändringarna som har genomförts på sina håll har påverkat verksamheten.
När vi har fått det här kunskapsunderlaget kommer jag att ta ställning till
vilka särskilda åtgärder som skall vidtas.
Jag vill också hänvisa till det jag sade i mitt interpellationssvar: att social-
styrelsen i sina länsgenomgångar särskilt uppmärksammar barnen när det
görs en allmän översyn av sjukvården och hälsosituationen i länet.
Anf. 23 MARGARETA PERSSON (s):
Herr talman! Jag tackar för det klara ja-svaret. Det kommer att bli en vik-
tig signal ut i landet.
Anf. 24 INGRID RONNE-BJÖRKQVIST (fp):
Herr talman! Socialministern sade att regeringen ännu inte har fått några
signaler om att barnens hälsa har försämrats. Jag hoppas verkligen att ni inte
väntar med åtgärder tills man har fått fram sådana undersökningar. Då är
man alldeles för sent ute. Man borde kunna göra en analys av de rapporter
som kommer utifrån fältet för att slippa att få en försämring av hälsan innan
man ingriper.
I rapporten nr 79, år 1987, Barnhälsovård och barnsäkerhet, utarbetad vid
pedagogiska institutionen vid Umeå universitet, har man via en mycket om-
fattande enkätundersökning bland distriktssköterskorna fått dessa signaler.
Det är bara ett exempel. Vi vet att föräldrautbildningen har stagnerat och
14
gått tillbaka på vissa håll. Det borde räcka för att man skall vidta åtgärder.
Man behöver inte vänta tills barnhälsan har blivit sämre.
Anf. 25 Socialminister INGELA THALÉN (s):
Herr talman! Jag vet inte om Ingrid Ronne-Björkqvist medvetet missupp-
fattade det jag sade eller om det bara var en ”dragning” i debatten. Jag sade
att vi går in med åtgärder. Det gäller t.ex. socialstyrelsen som arbetar på ett
nytt sätt med länsgenomgångarna och uppmärksammar barnperspektivet
och barnens hälsosituation. Socialdepartementet har tagit initiativ, och folk-
hälsogruppen har tagit initiativ när det gäller barnperspektivet i folkhälsoar-
betet.
Jag bara konstaterade att vi inte har fått några skriftliga rapporter som
påvisar att barns hälsa har förändrats. Den vardagsinformation som vi får
via tidningar och rapporter, som Ingrid Ronne-Björkqvist själv påpekade, är
signaler nog för oss att agera.
Talmannen anmälde att Ingrid Ronne-Björkqvist anhållit att till protokol-
let få antecknat att hon inte ägde rätt till ytterligare inlägg.
Överläggningen var härmed avslutad.
6 § Hänvisning av ärenden till utskott
Föredrogs och hänvisades
Propositionerna
1990/91:52 till socialutskottet
1990/91:54 till skatteutskottet
1990/91:56 lagförslag 3 till finansutskottet
i övrigt till skatteutskottet
Motionerna
1990/91 :Fil2 och Fil3 till finansutskottet
7 § Anmälan om interpellation
Anmäldes att följande interpellation framställts
den 8 november
1990/91:82 av Håkan Holmberg (fp) till statsrådet Maj-Lis Lööw om en
eventuell invandring från Sovjetunionen:
Myndigheterna i Sovjetunionen har nyligen beslutat att landets medbor-
gare skall få rätt att inneha pass för utlandsresor. Mycket talar för att ett
mycket stort antal sovjethiedborgare kommer att utnyttja denna nya frihet.
Detta kan endast hälsas med glädje. Men samtidigt är förhållandena i
Prof. 1990/91:20
8 november 1990
Svar på interpella-
tioner
15
Prot. 1990/91:20
8 november 1990
stora delar av Spvjetunionen nu sådana att många människor, kanske mil-
jontals, helst skulle vilja lämna landet för gott. Hot om svält, epidemier och
förgiftning till följd av miljöförstöring är för många en daglig realitet. Detta
hot blir ännu mer påtagligt om vintern 1990/91 blir hårdare än de två före-
gående.
Sverige kan, tillsammans med andra europeiska länder, få lov att ta på sig
ett ansvar av en helt ny typ för att ta emot människor som av olika skäl inte
kan bo kvar på sina hemorter. Men den viktigaste insats vi kan göra är sanno-
likt att söka förebygga en utvandring i stor skala genom stora nödhjälpsinsat-
ser på platsen - för Sveriges del förefaller det vara naturligast att koncentrera
sådana insatser till de baltiska republikerna.
Mot denna bakgrund vill jag fråga statsrådet:
Vilka åtgärder avser regeringen vidta för att förebygga och tillsammans
med andra länder hantera en eventuell massutvandring från Sovjetunionen?
8 § Anmälan om frågor
Anmäldes att följande frågor framställts
den 7 november
1990/91:168 av Karin Israelsson (c) till kommunikationsministern om ansla-
gen till SJ:
Persontrafiken norr om Sundsvall hamnar i riskzonen om regeringens kris-
paket går igenom. Minskade anslag till SJ drabbar i första hand SJs trafik i
de norra delarna av landet. Ett väl utvecklat tågnät är av avgörande bety-
delse för att hela landet skall kunna leva, och det är även viktigt ur försvars-
politisk synpunkt. Även miljömässiga aspekter måste vägas in. Det är helt
klart att tågtrafik är betydligt miljövänligare än exempelvis biltrafik.
Järnvägen är och måste förbli livsnerven i vårt kommunikationssystem.
Regeringen måste ta sitt förnuft till fånga och inte låta halva Sverige bli utan
persontågtrafik.
Med anledning av det anförda vill jag ställa följande fråga till kommunika-
tionsministern:
Ämnar regeringen stå fast vid beslutet att minska anslagen till SJ, och in-
nebär det i så fall att persontrafiken i norr stoppas?
1990/91:169 av Marianne Jönsson (c) till arbetsmarknadsministern om
sockerbruket i Mörbylånga:
Enligt pressmeddelande den 7 november anser statens industriverk att stö-
det till sockerbruket i Mörbylånga samt arealbidraget till odlarna skall upp-
höra efter budgetåret 1990/91.
Med anledning av detta vill jag ställa följande fråga:
Är detta i enlighet med riksdagens uttalade vilja att stöd av regionalpoli-
tiska skäl skall utgå till Mörbylånga sockerbruk?
den 8 november
Prot. 1990/91:20
8 november 1990
1990/91:170 av Marianne Jönsson (c) till statsrådet Maj-Lis Lööw om möj-
lighet till arbete för asylsökande:
Regeringen har sagt nej till en ansökan från Borgholms kommun om att
få bedriva försöksverksamhet för att ge flyktingar möjlighet att få arbeta me-
dan de väntar på att få besked från invandrarverket om de får stanna i Sve-
rige.
AMS, som varit remissinstans i ärendet, har tillstyrkt, och en enhällig full-
mäktigeförsamling har slutit upp bakom förslaget att få bedriva försöksverk-
samheten.
Med anledning av detta vill jag ställa följande fråga:
På vilket sätt anser invandrarministern att de asylsökande skall få möjlig-
het att arbeta under tiden de väntar på besked om att få stanna i Sverige?
9§ Kammaren åtskildes kl. 12.57.
Förhandlingarna leddes av talmannen.
Vid protokollet
TOM T:SON THYBLAD
/Gunborg Apelgren
17
Prot. 1990/91:20
8 november 1990 Innehållsförteckning
Torsdagen den 8 november
1 § Anmälan om kompletteringsval till trafikutskottet............ 1
2 § Meddelande om ändringar i kammarens sammanträdesplan .... 1
Talmannen
3 § Svar på interpellation 1990/91:53 om Zambia............... 1
Statsrådet Lena Hjelm-Wallén (s)
Eva Björne (m)
4§ Svar på interpellation 1990/91:43 om en arbetsgivarperiod i sjuk-
försäkringen .................................... . 4
Socialminister Ingela Thalén (s)
Margö Ingvardsson (v)
Daniel Tarschys (fp)
Margit Gennser (m)
5 § Svar på interpellation 1990/91:46 om barnavårdscentralerna .... 11
Socialminister Ingela Thalén (s)
Margareta Persson (s)
Ingrid Ronne-Björkqvist (fp)
6 § Hänvisning av ärenden till utskott........................ 15
7 § Anmälan om interpellation
1990/91:82 av Håkan Holmberg (fp) om en eventuell invand-
ring från Sovjetunionen........................... 15
8 § Anmälan om frågor
1990/91:168 av Karin Israelsson (c) om anslagen till SJ...... 16
1990/91:169 av Marianne Jönsson (c) om sockerbruket i Mör-
bylånga ....................................... 16
1990/91:170 av Marianne Jönsson (c) om möjlighet till arbete
för asylsökande................................. 17
18
gotab 97297, Stockholm 1990
Kammarens protokoll
I kammarens protokoll finns allt som sägs i kammaren nedskrivet. I protokollet står det också hur partierna har röstat. Ett snabbprotokoll publiceras ungefär sex timmar efter att dagens sista debatt i kammaren är slut. Det slutliga protokollet är färdigt efter några veckor.