Riksdagens snabbprotokoll 1990/91:17 Måndagen den 5 november

ProtokollRiksdagens protokoll 1990/91:17

Riksdagens protokoll
1990/91:17

Måndagen den 5 november

Kl. 12.00-12.04

Protokoll

1990/91:17

1 § Meddelande om ändring i kammarens sammanträdesplan

Anf. 1 TALMANNEN:

Kammarsammanträdet i morgon, tisdagen den 6 november, inleds
kl. 13.00 med remissdebatt om regeringens skrivelse om åtgärder för att sta-
bilisera ekonomin och begränsa tillväxten av de offentliga utgifterna.

Frågestunden följer efter remissdebatten med början tidigast kl. 14.30.

2 § Anmälan om återtagande av plats i riksdagen

Talmannen meddelade att Hans Dau (m) den 1 november och Gunnar
Nilsson (s) denna dag återtagit sina platser i riksdagen, varigenom tjänstgö-
ringen som ersättare upphört för Marianne Löfstedt och Lilian Svensson.

3 § Justering av protokoll

Justerades protokollen för den 22, 23, 24, 25 och 26 oktober.

4§ Avsägelse

Talmannen meddelade att Marianne Stålberg (s) anhållit om att fr.o.m.
den 1 januari 1991 bli entledigad från uppdraget som ledamot av riksdagen
på grund av att hon utsetts till generaldirektör för glesbygdsverket.

Denna framställning bifölls av kammaren.

5§ Ledighet

Talmannen meddelade att Catarina Rönnung (s) ansökt om ledighet under
tiden den 12 november-den 12 december för FN-uppdrag.

Kammaren biföll denna ansökan.                                                       1

1 Riksdagens protokoll 1990191:17

Prot. 1990/91:17

5 november 1990

Talmannen anmälde att Conny Fredriksson (s) skulle tjänstgöra som ersät-
tare för Catarina Rönnung.

6 § Hänvisning av ärenden till utskott

Föredrogs och hänvisades

Proposition

1990/91:42 till näringsutskottet

Redogörelserna

1990/91:4 till utrikesutskottet
1990/91:5 till konstitutionsutskottet

Förslag

1990/91:11 till konstitutionsutskottet

Motionerna

199O/91:K1-K4 till konstitutionsutskottet
1990/91 :Ju6-Ju8 till justitieutskottet
199O/91:N1-N4 till näringsutskottet
1990/91 :Ju9 och JulO till justitieutskottet
1990/91 :Jo31 till jordbruksutskottet
1990/91 :N5 och N6 till näringsutskottet
1990/91 Jul 1 och Jul2 till justitieutskottet
1990/91 :Jo26-Jo30 till jordbruksutskottet
1990/91:Sol-So8 till socialutskottet

7 § Förnyad bordläggning

Föredrogs men bordlädes åter

Konstitutionsutskottets betänkanden 1990/91 :KU1 och KU3

Finansutskottets betänkanden 1990/91 :FiUl och FiU2

Kulturutskottets betänkande 1990/91 :KrU2

Näringsutskottets betänkande 1990/91:NU19

8§ Bordläggning

Anmäldes och bordlädes

Skrivelse

1990/91:50 Åtgärder för att stabilisera ekonomin och begränsa tillväxten av
de offentliga utgifterna

Proposition

1990/91:51 Vissa ersättningar till sjukvårdshuvudmännen m.m.

Skrivelse

1990/91:15 Redogörelse för behandling av riksdagens skrivelser till rege-
ringen

Förslag

1990/91:10 Riksdagens förvaltningskontors förslag om anslag på tilläggsbud-
get till statsbudgeten för budgetåret 1990/91

Redogörelse

1990/91:1 Justitieombudsmännens ämbetsberättelse

Motionerna

med anledning av prop. 1990/91:9 Höjning av Sveriges kvot i Internationella
valutafonden, m.m.

1990/91 :Fi4 av Pär Granstedt m.fl. (c)

1990/91 :Fi5 av Lars Werner m.fl. (v)

1990/91 :Fi6 av Carl Frick (mp)

med anledning av prop. 1990/91:13 Godkännande av 1989 års internationella
avtal om jute och juteprodukter

1990/91 :N7 av Nic Grönvall (m)

med anledning av prop. 1990/91:14 Ansvaret för service och vård till äldre
och handikappade m.m.

1990/91 :So9 av Carl Bildt m.fl. (m)

1990/91 :Sol0 av Margit Gennser m.fl. (m, fp, c)

1990/91:Soll av Karin Israelsson m.fl. (c, m, fp)

1990/91 :Sol2 av Sigge Godin m.fl. (fp, m, c,)

1990/91 :Sol3 av Marianne Jönsson och Agne Hansson (båda c)

1990/91 :Sol4 av Lena Boström m.fl. (s)

1990/91 :Sol5 av Claes Roxbergh m.fl. (mp)

1990/91 :Sol6 av Ingvar Björk och Bo Nilsson (båda s)

1990/91 :Sol7 av Ylva Annerstedt (fp)

1990/91 :Sol8 av Lars Werner m.fl. (v)

1990/91:Sol9 av Margitta Edgren m.fl. (fp)

1990/91 :So20 av Olof Johansson m.fl. (c)

1990/91 :So21 av Doris Håvik (s)

1990/91 :So22 av Isa Halvarsson och Lola Björkquist (båda fp)

1990/91 :So23 av Bengt Westerberg m.fl. (fp)

med anledning av prop. 1990/91:18 Ansvaret för skolan

1990/91 :Ubl av Ulla Orring (fp)

1990/91 :Ub2 av Marianne Stålberg och Stina Eliasson (s, c)

1990/91 :Ub3 av Stina Gustavsson (c)

1990/91 :Ub4 av Marianne Jönsson och Stina Gustavsson (båda c)

1990/91 :Ub5 av Carl Bildt m.fl. (m)

1990/91 :Ub6 av Larz Johansson m.fl. (c)

1990/91 :Ub7 av Rune Rydén m.fl. (m, fp, c, mp)

Prot. 1990/91:17

5 november 1990

1* Riksdagens protokoll 1990191:17

Prot. 1990/91:17

5 november 1990

1990/91:Ub8 av Rune Rydén m.fl. (m, fp, c, mp)

1990/91 :Ub9 av Rune Rydén m.fl. (m, fp, c, mp)

1990/91 :UblO av Birger Hagård (m)

1990/91 :Ubll av Rune Thorén och Eva Rydén (båda c)

1990/91 :Ubl2 äv Ulf Melin (m)

1990/91 :Ubl3 av Jan Hyttring och Marianne Jönsson (båda c)
1990/91:Ubl4 av Lars Werner m.fl. (v)

1990/91 :Ubl5 av Marianne Jönsson och Agne Hansson (båda c)

1990/91 :Ubl6 av Marianne Jönsson (c)

1990/91:Ubl7 av Sven-Olof Petersson (c)

1990/91:Ubl8 av Martin Olsson m.fl. (c, s, fp, mp)

1990/91 :Ubl9 av Ingvar Björk och Bo Nilsson (båda s)

1990/91:Ub20 av Hans Gustafsson m.fl. (s)

1990/91 :Ub21 av Inga-Britt Johansson m.fl. (s)

1990/91 :Ub22 av Lahja Exner m.fl. (s)

1990/91 :Ub23 av Jan Andersson m.fl. (s)

1990/91 :Ub24 av Anneli Hulthén m.fl. (s)

1990/91 :Ub25 av Arne Mellqvist m.fl. (s)

1990/91 :Ub26 av Monica Öhman m.fl. (s)

1990/91 :Ub27 av Iris Mårtensson m.fl. (s)

1990/91:Ub28 av Elver Jonsson (fp)

1990/91:Ub29 av Anders G Högmark m.fl. (m)

1990/91 :Ub30 av Grethe Lundblad m.fl. (s)

1990/91 :Ub31 av Birger Andersson (c)

1990/9J:Ub32 av Bengt-Ola Ryttar (s)

1990/91 :Ub33 av Bengt-Ola Ryttar (s)

1990/91:Ub34 av Hans Nyhage m.fl. (m, s, fp, c)

1990/91 :Ub35 av Lars Leijonborg m.fl. (fp)

1990/?l:Ub36 av Ingrid Hasselström Nyvall och Charlotte Branting

(båda fp)

1990/91 :Ub37 av Claes Roxbergh m.fl. (mp)

1990/91:Ub38 av Inga-Britt Johansson m.fl. (s)

1990/9LUb39 av Inga-Britt Johansson (s)

med anledning av skr. 1990/91:20 1990 års redogörelse för de statliga företa-
gen

1990/91 :N8 av Ingrid Ronne-Björkqvist (fp)

1990/91 :N9 av Lars Norberg och Kjell Dahlström (båda mp)

1990/91:N10 av Per-Ola Eriksson m.fl. (c)

med anledning av prop. 1990/91:33 Ändring i lagen (1984:351) om totalisa-
torskatt

1990/91 :Skl3 av Jan Hyttring (c)

med anledning av prop. 1990/91:34 Ny bostadsfinansiering, rmm.

1990/91 :Bol av Hans Gustafsson m.fl. (s)

1990/91 :Bo2 av Carl Bildt m.fl. (m)

1990/91 :Bo3 av Claes Roxbergh m.fl. (mp)

1990/91 :Bo4 av Bo Finnkvist (s)

1990/91:Bo5 av Olof Johansson m.fl. (c)

1990/91:Bo6 av Agne Hansso’n m.fl. (c)

1990/91 :Bo7 av Bengt-Ola Ryttar och Johnny Ahlqvist (båda s)

1990/91 :Bo8 av Bengt-Ola Ryttar och Björn Ericson (båda s)

1990/91:Bo9 av Bengt Westerberg m.fl. (fp)

1990/91: Bo 10 av Lars Werner m.fl. (v)   ...     ....

med anledning av prop. 1990/91:37 Vägtrafikskatten för utländska fordon,
m.m.

1990/91 :Skl4 av Roy Ottosson m.fl. (mp)

med anledning av prop. 1990/91:44 Ytterligare försöksverksamhet för för-
nyelse av den offentliga sektorn

1990/91 :K5 av Birgit Friggebo m.fl. (fp)

1990/91 :K6 av Ragnhild Pohanka och Kaj Nilsson (båda mp)

1990/91 :K7 av Margö Ingvardsson-m.fl. (v)

1990/91:K8 av Bengt Kindbom (c)

1990/91:K9 av Anders Björck m.fl. (m)

1990/91:K10 av Göran Engström (c)

med anledning av skr. 1990/91:49 Återkallelse av förslag om treårsplan för
Vattenfallkoncernen, m.m.

1990/91 :N11 av Karl Erik Olsson (c)

Justitieutskottets betänkanden

1990/91 :JuU2 Ändringar i kriminalvårdslagstiftningen

1990/91:JuU3 Vissa straffrättsliga frågor m.m.

1990/91 :JuU4 Utvidgad rätt till målsägandebiträde, m.m.

Försvarsutskottets betänkanden

1990/91:FöUl Transporter av farligt gods

1990/91 :FöU2 Sotning

1990/91 :FöU3 Vissa markfrågor

1990/91 :FöU4 Vapenfri tjänst

Trafikutskottets betänkande

1990/91 :TU4 Lag om tillfälliga bilförbud

Näringsutskottets betänkanden

1990/91 :NU3 Bilindustrin

1990/91 :NU5 Kärntekniklagens förbud mot vissa förberedande åtgärder

Bostadsutskottets betänkande

1990/91:BoU3 Fastighetsbildning för landsbygdens behov m.m.

Prot. 1990/91:17
.5 navember 1990

Prot. 1990/91:17

5 november 1990

9 § Anmälan om interpellationer

Anmäldes att följande interpellationer framställts

deh 26 oktober

1990/91:69 av Sten Andersson i Malmö (m) till statsrådet Maj-Lis Lööw om
Sveriges beredskap inför en invandring från Sovjetunionen:

Enligt uppgifter i massmedia kan det förväntas en massflykt nästa år från
Sovjetunionen främst på grund av den enorma misär många människor där
lever i. T.ex. är bristen på livsmedel och medicin akut i stora delar av landet.
Många sovjetmedborgare lever nu, på grund av kaos i ekonomin, under vill-
kor vi svårligen kan föreställa oss.

Att upprätta en fungerande marknadsekonomi i Sovjetunionen kommer
att ta långt tid och kräva mycken möda. Därför kan man ha förståelse för att
många vill lämna landet. Men ett sådant agerande är långsiktigt förödande
för Sovjetunionens möjligheter att bygga upp en ekonomi till gagn för hela
landets befolkning.

Sovjetunionen är i grunden ett rikt land, men tyvärr misskött under många
år av en diktatorisk kommunistisk planekonomi. Det absolut värsta som kan
hända är att de med god utbildning och förmåga att aktivt deltaga i återupp-
byggnaden lämnar landet.

Vilka åtgärder är statsrådet beredd att vidta och vad har gjorts med tanke
på,pn förväntad massflykt från Sovjetunionen?

den 29 oktober

1990/91:70 av Eva Goés (mp) till utrikesministern om svenskt stöd åt albaner
i Kosovoprovinsen i Jugoslavien:

^''erige har i dag flyktingar från Kosovoprovinsen i albanska Kosovo i Ju-
goslavien. Dessa jugoslav-albaner måste betraktas som politiska flyktingar.
De har lämnat sitt land av politiska skäl, men i Sverige bedöms de inte, utom
i enskilda fall, som politiska flyktingar. Situationen för befolkningen med al-
banskt ursprung i Kosovo är svår. Den serbiskt dominerade centralmakten
vidtar systematiskt åtgärder för att förtrycka folket och undergräva den al-
banska kulturen.

Det enda albanerna i Kosovo vill är att provinsen skall få samma status
som landets övriga delrepubliker, eftersom de annars fruktar att den al-
banska kulturen i Jugoslavien kommer att försvinna.

Sociala orättvisor, indragna barnbidrag, inskränkt hälsovård och in-
skränkta övriga sociala rättigheter har förts in i en lag som endast gäller alba-
ner. gen för lindriga politiska brott har skärpts under 1989. Om någon of-
fentligt uttalar att Kosovo skall bli republik, kän denne förvänta sig ett fäng-
elsestraff från 60 dagar upp till ett år mot tidigare 30 till 60 dagar. Albaner
drajtbas av hårdare straff än den övriga befolkningen. Under åren 1981-1988
togs, enligt officiell statistik, 500000 albaner in för förhör av politiska skäl.

Intellektuella, potentiella ledare, sätts i specialisolering. Många har sviter av
den tortyr som förekommer där.

Läget har ytterligare skärpts under 1989 och 1990. Serbien upplöste Koso-
vos parlament den 5 juli 1990. Det råder direktstyre över hela provinsen av
Serbiens polismyndighet. Människor som demonstrerat mot de systematiska
inskränkningarna i autonomin, har polisen/milisen öppnat eld mot och
många har dödats. Tusentals albanska barn och ungdomar har tagits om
hand på sjukhus för oförklarliga förgiftningar. Tiotusentals journalister med
albanskt ursprung förvägras arbete på tidningar och radio/TV. Inga nyheter
förmedlas på albanska, med andra ord råder ingen som helst yttrandefrihet
eller nyhetsförmedling för dessa grupper.

I dag råder terror i Kosovo och risken för inbördeskrig är överhängande.
Folket har hittills tagit till fredliga medel, men deras tålamod tryter.

Man försöker skrämma kosovo-albanerna till tystnad genom att omringa
byar, skjuta på oskyldiga människor, döda, såra, misshandla samt arrestera
kvinnor och barn. Många försöker fly utomlands, bl.a. till Sverige. Dessa,
flyende undan terrorn, kräver att bli betraktade som politiska flyktingar. De
vädjar till regeringen och invandrarverket att informera sig mer om vad som
händer i Kosovo genom att skicka en delegation dit, helst inofficiellt.

Ett videoband som illustrerar polismisshandel på öppen gata, skottska-
dade ungdomar, förgiftning av skolungdomar och barn, albanska ungdomär
ihjälskjutna under militärtjänstgöring finns tillgänglig och har visats för UD

J. Hur reagerar eller kommer utrikesministern att agera för kosovo-alba-
nerna - nationellt och internationellt?

2. Är utrikesministern och regeringen beredd att sända en delegation till
Kosovo?

3. Betraktar utrikesministern och regeringen kosovo-albaner som politiska
flyktingar?

4. Är utrikesministern och regeringen beredd och villig att se videoupptag-
ningen från Kosovo?

1990/91:71 av Bengt-Ola Ryttar (s) till utrikesministern om det politiska vål-
det i Colombia:

I februari 1989 svarade utrikesministern på min fråga om det politiska vål-
det i Colombia, att regeringen självfallet även fortsättningsvis noga skulle
följa utvecklingen i Colombia och påvisade att Sverige på olika sätt är aktivt
i frågan.

I Colombia har en ny president installerats. Han har upprepat sitt löfte att
bekämpa narkotikamaffian. Detta är gott och väl, men narkotikavåldet har
i alltför hög grad fått prägla rapporteringen om tillståndet i landet. Att en
viss mobilisering mot narkotikan genomförs får inte dölja det faktum att hu-
vudproblemet i Colombia är att vänstersympatisörer, fackliga företrädare,
lärare, bönder och kämpar för mänskliga rättigheter dödas eller försvinner i
förfärande utsträckning. Föreställningen att narkotikakartellerna och geril-
lan samarbetar i någon högre utsträckning är osannolik, eftersom deras in-
tressen inte sammanfaller till någon del.

Prot. 1990/91:17

5 november 1990

Prot. 1990/91:17

5 november 1990

Våldet i Colombia är av gammalt datum. Narkotikakartellerna blev inte
en maktfaktor förrän under 70-talet, och först då blev de också en källa till
våld.

Narkotikavåldet är inte renodlat kriminellt utan går ofta hand i hand med
det politiska våldet, utövat av militär, polis, jordägare, gerilla och paramili-
tärer. De senare är ofta finansierade av narkotikapengar. Tills helt nyligen
kunde också militären helt lagligt förse paramilitärerna med vapen.

Colombia uppfyller i stort de formella kraven på en demokrati, man har
flerpartisystem och ”hemliga” val. Man har rättsvårdande myndigheter av
typ JK, med betydligt större personella resurser än här i Sverige. Men i prak-
tiken har man ingen frihet att arbeta fackligt och politiskt. Vid ett besök i
Bogota kunde jag konstatera att M 19-gerillan, som blev ett politiskt parti
efter en uppgörelse med den förre presidenten, har sitt kontor vid en gata
som är avspärrad av poliser, i ett hus som är omringat av polis, med ett helt
gäng automatvapenbeväpnade egna vakter i förrummet. Att Union Patrioti-
cos företrädare bär skottsäkra västar när jag träffar dem, att de parkerar bi-
lar utanför sitt högkvarter på ett sådant sätt att ingen skall kunna komma
nära med en bilbomb, att ingen taxi törs stanna utanför, att 1000—1 500 av
partiets företrädare dödats, är ett faktum. Sedan 1987 har fyra ur ledningen
och massvis av medlemmar i småbondeorganisationen ANUC dödats.

I förra veckan, vecka 43, dödades ytterligare en företrädare för ANUC,
två fackliga förtroendemän för oljepalmsarbetarna och nio civila i Cordoba,
varav fem barn som halshöggs. Ett attentat begicks också mot en företrädare
för livsmedelsarbetarna.

Det är med livet som insats man kan delta i samhällsarbete i Colombia.

Kokainkriget löser i bästa fall ett problem, men skapar flera nya. Det är
ett omvittnat faktum i Colombia att de vapen som USA bistår den colom-
bianska regeringen med är mer användbara för gerillabekämpning än för
narkotikakrig. Dessutom används de för ”gerillakrig” där ingen gerilla finns.
I stora områden har bondebefolkningen tvingats fly, och människor vistas
nu i flyktingläger med ännu mindre möjligheter att klara sin försörjning än
tidigare. USAs inblandning bäddar också för andra framtida problem på den
politiska och fackliga arenan. Kriget mot narkotikan går knappast att vinna
annat än lokalt, men ger utomordentligt goda möjligheter att mörda och för-
följa alla som arbetar för de grundläggande mänskliga rättigheterna i Colom-
bia.

President Gaviria blir inte trovärdig för de krafter inom rättsväsendet som
stått emot korruption och hotet att bli mördade förrän han driver igenom
lagar som gör det möjligt att komma åt mördarpacken. Några exempel på
åtgärder som måste genomföras är:

- Militärer skall dömas av civila domstolar, inte av sina egna.

- Ansvariga måste ställas till svars oavsett var i den militära hierarkin de
befinner sig.

- Att vara ansvarig för personers försvinnande måste kriminaliseras.

- Mordhotade måste ges skydd av staten - det tycks inte saknas resurser för
att bevaka och beskydda överklasskvarteren.

- Röda Korset och andra organisationer för mänskliga rättigheter måste få

fritt tillträde till fängelser och andra platser där aktivister av olika slag kan
hållas fångna.

- Reglerna för frihetsberövande måste få en sådan utformning att godtycke
och övergrepp upphör. Detta torde knappast vara möjligt om man inte
lyckas få till stånd ett institutionellt ansvar när våld utövas av företrädare
för staten.

- Och, inte minst, den lagstiftning som redan finns måste följas och respek-
teras.

Vid rättsvårdande myndigheter sprider sig nu insikten om att Colombias
problem har sitt ursprung i den socioekonomiska situationen.

Av de colombianska arbetarna arbetar 56 % i den svarta eller gråa sek-
torn. Av dem som återstår är hälften inte tillsvidareanställda (vilket är en
förutsättning för att få organisera sig) - det återstår alltså 22 % som över hu-
vud taget kan anslutas till en fackförening. Förutsättningarna for fackligt ar-
bete är utomordentligt dåliga. Arbetsministeriet avgör om en fackförening
får bildas och kan även upplösa den och konfiskera dess tillgångar. Arbets-
ministeriet skall också godkänna den fackliga styrelsen. Protokoll och med-
lemslistor skall också sändas dit. Korruptionen gör att företagen har goda
möjligheter att motverka all meningsfull facklig verksamhet. Som om dessa
förhållanden inte vore nog, förbereds nu en ny arbetslagstiftning som tar
sikte på att ytterligare försämra förutsättningarna för fackligt arbete i Co-
lombia.

- Den klart antifackliga lagstiftningen måste reformeras till det bättre,
och inte - som nu föreslås av regeringen - försämras.

- Arbetsrätten måste i grunden förändras.

- Den mycket svåra process som ligger bakom bildandet av landsorgani-
sationen CUT måste premieras med ett massivt stöd från bl.a. Sverige.

Den 9 december skall en konstituerande församling väljas i allmänna val.
Detta har under lång tid varit ett starkt krav från de progressiva krafterna i
landet. Man ser detta som den enda möjligheten att komma ur våldsspiralen.
Striden har stått het om församlingens sammansättning och uppgift. Rege-
ringens linje har varit en smal bas bestående främst av parlamentariker. De
progressiva krafterna har slagits för en församling med bredast möjliga bas.
Högsta domstolen har förklarat regeringens linje olaglig och därigenom möj-
liggjort en bredare sammansättning och vidgade befogenheter för den kon-
stituerande församlingen. Tyvärr får nog ändå församlingen för smal bas och
kommer att i alltför hög utsträckning präglas av etablerade krafter för att
kunna åstadkomma de förändringar som situationen kräver.

Ännu återstår en lång mödosam väg för att skapa människovärdiga förhål-
landen för Colombias fattiga och förtryckta. Den uppgiften klarar inte det
nuvarande politiska etablissemanget. Öststatsdiktaturerna har misslyckats
med att ge sina medborgare ett anständigt liv, därför har de störtat sammån.
I det fallet är makten starkt koncentrerad och lätt att identifiera. När det
gäller en formell demokrati som Colombias, där så många grupper och kraf-
ter skapar en fullständigt absurd situation för befolkningen, är måltavlan
mycket suddigare. Det liberal-konservativa etablissemanget som sitter i

Prot. 1990/91:17

5 november 1990

Prot. 1990/91:17

5 november 1990

10

knäet på de ekonomiska intressena är betydligt segare till sin struktur, och
är svårare att mobilisera motstånd mot.

Nyligen publicerade organisationen för mänskliga rättigheter, Americas
Watch, en rapport av vilken det framgår att 23 000 mord begås i Colombia
varje år, och att situationen förvärras av att USA ökar sitt stöd till polis och
militär.

Vilka åtgärder avser regeringen att vidta för att motverka det politiska vål-
det i Colombia?

1990/91:72 av Lars Norberg (mp) till industriministern om den långsiktiga
energiplaneringen:

Vi befinner oss sedan något år i den besynnerliga situationen att såväl mil-
jörörelsen, antikärnkraftrörelsen och miljöpartiet de gröna som moderata
samlingspartiet och storindustrins företrädare anklagar regeringen för brist
på klara besked om den långsiktiga energiförsörjningen i Sverige. Givetvis
har dessa två grupperingar vitt skilda uppfattningar om vad som är en önsk-
värd framtid för Sverige, men de är eniga om en sak. Det behövs en klar och
långsiktig energipolitik.

Jag skall inte i denna interpellation ta upp kärnkraftsfrågan trots att den
är en huvudorsak till avsaknad av energipolitik, eftersom den är föremål för
förhandlingar i skrivande stund. I stället vill jag ta upp den långsiktiga mål-
sättningen för svensk energipolitik, helt oberoende av kärnkrafts-
avvecklingen. En sådan målsättning kan fastställas oberoende av kärnkrafts-
avvecklingen, i all synnerhet om det långsiktiga målet ligger efter år 2010.

FNs kommission för miljö och utveckling, den s.k. Brundtlandkommissio-
nen, rekommenderade 1987 de industrialiserade länderna att halvera sin
energiförbrukning. Målet borde uppnås inom en tidsperiod på 40 ä 50 år.

1 detta har miljöministern och tidigare energiministern Birgitta Dahl flera
gånger instämt. Jag citerar:

”Vi vet att världen inte överlever om alla använder lika mycket energi som
Sverige. Vi kan och måste klara oss på hälften så mycket som i dag.” (Utta-
lande på Världsmiljödagen den 5 juni 1989.)

”Om en global klimatkonvention skall bli effektiv måste rika industrilän-
der som Sverige minska sin energianvändning med minst 50 % under de när-
maste decennierna. Vi måste höja energihushållningsmålen.” (Enligt Da-
gens Nyheter den 22 augusti 1989.)

FNs miljöexperter har uttalat att utsläppen av växthusgaser måste minska
med 80 å 85 % om mänskligheten skall kunna förhindra stora och svårbe-
dömbara men sannolikt katastrofala klimatförändringar. Torontokonferen-
sen om The changing Atmosphere krävde 1988 att CO2-utsläppen globalt
skall minska med minst 20 % till år 2005.

Den danska regeringen har tagit dessa välgrundade rekommendationer på
allvar och fastställt en energiplan som har som första mål att fram till år 2005
reducera den totala energianvändningen med 15 % och utsläppen av CO2
med 20 %. Detta avser man åstadkomma genom ett energihushållningspro-
gram med: 1 % av den totala energianvändningen per år, en fördubbling av
biobränsleanvändningen, satsning på vindkraft, byte i stor utsträckning från

kol och olja till naturgas. Denna inriktning avser den danska regeringen att
söka få genomförd på nordisk nivå.

Miljöpartiet de gröna har alltsedan sitt riksdagsinträde i motioner krävt en
långsiktig energiplan baserad på:

1. En årlig reduktion av energiförbrukningen om 2 % per år genom effek-
tivisering samt strukturförändringar av trafiken, vilket ger reduktion med
40 % på 25 år och en halvering på 35 år.

2. En reduktion av fossilbränsleanvändningen med 85 % på 25 år.

3. En fördubbling av biobränsleänvändningen på 25 år.

4. En satsning på vindkraft som ger 17 TWh på 25 år.

Vi har också anvisat ekonomiska styrmedel och lagförslag för att förverk-
liga dessa målsättningar.

Ovannämnda fakta föranleder mig att ställa följande frågor till industrimi-
nistern:

1. Kan industriministern bekräfta att statsrådet Birgitta Dahls uttalanden
enligt ovan representerar regeringens långsiktiga målsättning?

2. Avser regeringen att lägga fram konkreta planer för reduktion av total
energianvändning och minskade koldioxidutsläpp?

3. Eftersom jag utgår ifrån att svaret bli ja, fullföljer jag frågan: När kom-
mer dessa planer, och hur kommer den övergripande målsättningen att se ut
i kvantitativa termer?

1990/91:73 av Hans Leghammar (mp) till utbildningsministern om skolut-
bildningen i EG-frågor:

Får elever i dagens skolor kunskaper för att sätta sig in i dagsaktuella frå-
gor?

En levande demokrati, liksom demokratier över huvud taget, kräver bl.a.
kunskaper, informationsfrihet och fri opinionsbildning. Det är de flesta av
oss som arbetar politiskt överens om. Men hur är det i verkligheten?

Under en vecka i september var jag ute och besökte en verklighet, nämli-
gen gymnasieskolorna i Halland. Jag höll lektioner och gav politisk informa-
tion under rubriken: ”Är det meningsfullt att engagera sig i politiken?”

Det blev många spännande möten med pigga och intresserade elever, men
dess värre också mycket frustrerande, eftersom eleverna ansåg att de inte får
tillräcklig information för att kunna engagera sig i dagsaktuella frågor.

Ett exempel var elevernas kunskapsbrist i EG-frågan. När jag frågade
dem om deras kunskaper om t.ex. EGs beslutsprocess, var det bara en kille
av flera hundra elever som jag träffade under veckan som kunde redogöra
någorlunda för beslutsprocessen i EG. Ännu värre var att bara ett fåtal av
lärarna i samhällskunskap på gymnasienivå hade kunskap om hur EGs be-
slut fattas, och ingen kunde redogöra för hur beslutsprocessen verkligen ser
ut. Samtidigt erkände de att den enda litteratur som fanns i ämnet kom från
SAF.

Jag har nu i efterhand fått reda på att SÖ har gett ut en bok som ger en
litet bredare bild än den som SAF presenterar i sina publikationer, men den
finns tydligen inte ute på skolorna och gör därför ingen nytta.

Prot. 1990/91:17

5 november 1990

11

Prot. 1990/91:17

5 november 1990

Min fråga till utbildningsministern blir därför:

Anser utbildningsministern att ministern har tagit sitt ansvar för att lärare
och elever får den utbildning de bör få i EG-frågor och andra dagsaktuella
frågor?

den 30 oktober

1990/91:74 av Gudrun Schyman (v)-till utrikesministern om svenskt EG-
medlemskap och neutralitetspolitiken:

Vid en presskonferens den 26 oktober 1990 meddelade statsminister
Ingvar Carlsson: ”Regeringen eftersträvar ett nytt riksdagsbeslut om Euro-
papolitiken som tydligare och i mer positiva ordalag klargör Sveriges ambi-
tioner att bli medlem av Europeiska gemenskapen.”

I Dagens Nyheter den 29 oktober kunde man läsa följande:

”Den europeiska gemenskapen EG tog på söndagen det första konkreta
steget mot en politisk union. I slutkommunikéen från toppmötet i Rom slås
fast att inget område inom utrikespolitiken ska undantas.” Beslutet går be-
tydligt längre än vad många hade väntat sig. Den politiska unionen skall in-
nehålla både säkerhetspolitiskt och utrikespolitiskt samarbete.

Grundidén är att flytta stora delar av ländernas säkerhetspolitiska och ut-
rikespolitiska beslut från nationell nivå till EG-nivå. Det kan t.ex. gälla
sanktioner mot ett land eller åtgärder vid internationella kriser, som nu se-
nast i Persiska viken. Ett problem blir att avgöra vilka frågor som skall flyttas
upp på EG-nivå, men enligt ett förslag i kommissionen skall alla frågor som
inte berör medlemsländernas f.d. kolonier betraktas som gemensamma EG-
frågor.

När det gäller säkerhetspolitik diskuteras att utvidga samarbetet, som i
dag är begränsat till politiska och ekonomiska aspekter. Här finns flera för-
slag: samordning av militära initiativ vid internationella kriser, industriellt
och teknologiskt samarbete på det militära området, exportkontroll av mili-
tär utrustning m.m. Det finns också förslag om att samordna försvarspoliti-
ken genom att inlemma Västeuropeiska unionen (WEU) med EG.

Regeringens deklaration om ett nytt och mer ”positivt” riksdagsbeslut vad
gäller EG-medlemskap har hälsats med stor entusiasm av de flesta EG-före-
trädarna. Samtidigt har bl.a. EG-kommissionens vice president Martin
Bangemann klart uttalat att han anser ett framtida svenskt medlemskap
oförenligt med den nuvarande svenska netrualitetspolitiken. Men han har
också noterat att bl.a. Sverige håller på att ”omdefiniera sin neutralitet inom
de nya ramarna”.

Mot bakgrund av de stora internationella förändringarna som ägt rum un-
der de senaste åren är det logiskt att föra en diskussion om vad den svenska
neutralitetspolitiken innebär och - kanske ännu viktigare - vad den borde
innebära.

Sveriges neutrala status är inte bara en fråga om hur vi som land skall för-
hålla oss till internationella pakter och militära allianser. Det är också fråga
om hur vi kan använda vår neutrala status i det internationella arbetet för

12

fred och nedrustning. När kriget är mindre sannolikt blir freds- och neutrali-
tetspolitiken allt viktigare.

En aktiv neutralitetspolitik förutsätter att man inte bara ser den legala si-
dan av neutraliteten utan också, och framför allt, lyfter fram den politiska
sidan av neutralitetsbegreppet, d.v.s. att man ser neutraliteten som ett verk-
tyg i det internationella arbetet för fred och nedrustning.

Neutralitetspolitiken får inte vara statisk och oförmögen till anpassning i
en föränderlig verklighet. I dag krävs därför en nydefiniering av begreppet
neutralitet och ett stärkt samarbete mellan de neutrala länderna inom ned-
rustningsområdet.

Regeringens ”nya” inställning till ett EG-medlemskap är därför oroande.
Den svenska neutralitetspolitiken förklaras som ”onödig” bara därför att
den traditionella öst-väst-konflikten klingar av. Vad vi samtidigt bevittnar
är ju en upptrappning av nord—syd-konflikten där - om det säkerhetspoli-
tiska samarbetet förverkligas - EG redan om något år blir att betrakta en
avgörande kraft i ”Nord”.

Att Sverige - som fortfarande har ett gott anseende i tredje världen - i
detta läge av växande nord—sy d-konflikt skulle ansluta sig till de gamla kolo-
nialmakternas samordnade utrikespolitik vore ett allvarligt misstag.

Mot bakgrund av ovanstående vill jag ställa följande frågor till utrikesmi-
nistern:

1. Hur definierar utrikesministern den svenska neutralitetspolitikens upp-
gift i dag?

2. Anser utrikesministern att den svenska neutralitetspolitiken står i över-
ensstämmelse med EGs beslut om att samordna sin utrikespolitik?

3. Anser utrikesministern att Sverige, om vi ansluter oss till ett EG med
samordnad utrikespolitik, fortfarande skulle kunna spela en aktiv roll i
nedrustningsprocessen?

4. Anser utrikesministern det vara riktigt att Sverige i en tid av växande
nord—syd-konflikt skall ansluta sig till ett EG som kommer att ha en sam-
ordnad utrikespolitik?

den 2 november

1990/91:75 av Ragnhild Pohanka (mp) till jordbruksministern om rotdefor-
mationer på barrträd m.m.:

Om ”rotsnurr”.

När krav formuleras på barrträdsplantor talas det i första hand om att röt-
terna skall försörja plantorna med näring och vatten. Man glömmer lätt bort
att rötterna också skall förankra dem i marken så, att deras framtida stabili-
tet inte äventyras.

Under början av 70-talet användes en planttyp som kallades paperpot. In-
uti ”poten” började s.k. rotsnurr utvecklas, speciellt om plantorna var litet
äldre. Ibland märktes detta relativt snabbt, speciellt i känsliga klimatlägen
eller vid vattenstress. Men även 14—15-åriga planteringar, till synes friska,
har vid storm tillfällen legat som plockepinn i skogen, då deras stabilitet ge-
nom rotsnurr varit oerhört dålig.

Prot. 1990/91:17

5 november 1990

13

Prot. 1990/91:17

5 november 1990

Sedan dess har en del nya planttyper fått liknande effekt, t.ex. Pottebrett
eller modifierad Kopparforsmetod.

Vid fältundersökningar har jag fått se både nyplanteringar, 3-åriga, 5—6-
och 15-åriga planteringar där hälften, kanske ännu fler plantor, varit behäf-
tade med rotsnurr, främst tallplanteringar.

En utredning bör tillsättas, som undersöker omfattningen av rotskador vid
plantering på framför allt tall ända sedan början av 70-talet.

Skador förekommer på domänverkets, skogsbolagens och privata skogs-
ägares marker.

Ännu planteras på sina håll med plantor, som orsakar rotdeformationer
och instabilitet.

Vilken omfattning problemet har vet ingen, och det är därför jag vill veta
vilka åtgärder jordbruksministern är beredd att vidta. Varje år en sådan här
plantering växer är en ekonomisk förlust. Omfattande fältundersökningar
skulle kunna minska den förlusten.

Med anledning av ovanstående vill jag ställa följande frågor:

1. Är jordbruksministern beredd att tillsätta en utredning, som undersöker
omfattningen av rotdeformationer som orsakar instabilitet, s.k. rotsnurr?

2. Är jordbruksministern beredd att, gärna med hjälp av skogsbolag och
privata skogsägare, låta göra tillräckligt med fältundersökningar för att få
en överblick av omfattningen av dessa skador?

1990/91:76 av Siw Persson (fp) till civilministern om samarbetet mellan tull
och polis:

I en artikel i DN den 4 september 1990 uppges tullen och rikskriminalen,
trots upprepade försök, inte kunna lösa en kompetenskonflikt. Generaltull-
direktören sägs ha skrivit ett brev till rikspolischefen, där han bl.a. nämner
att den uppkomna situationen knappast överensstämmer med de princip-
deklarationer som polisen lagt fast.

Anledningen till kompetenstvisten synes vara att rikskriminalen vill ställa
tullen utanför samarbetet inom området, under hänvisning till att spaning
mot narkotikasmugglare är ett typiskt polisarbete och att man inte kan
blanda kompetenser.

Detta tycks vara ett stort problem på central nivå till skillnad från regio-
nalt/lokalt tull- och polissamarbete, som fungerar bra.

I det för samhället oerhört viktiga arbetet med att bekämpa narkotika-
brottsligheten är det ett grundläggande krav att myndigheterna som verkar
på området samarbetar i stället för att bekämpa varandra. Med de begrän-
sade resurser som står till buds har man knappast råd att ägna tid åt ”bråk”
om revir. De enda som tjänar på detta är narkotikabrottslingarna.

Med anledning av detta vill jag ställa följande frågor till civilministern:

1. Har man löst konflikten?

2. Föreskriver inte 3 § polislagen att polisen skall samarbeta med bl.a. tul-
len?

3. Hur fungerar samarbetet mellan tull och polis i narkotikabekämpningen?

4. Om kompetenskonflikten ej lösts, vad avser man inom regeringen vidta
för åtgärder för att lösa frågan?

10 § Anmälan om frågor

Prot. 1990/91:17

5 november 1990

Anmäldes att följande frågor framställts

den 29 oktober

1990/91:143 av Barbro Westerholm (fp) till socialministern om ökad fram-
ställning av antihemofilifaktorer ur fårmjölk:

I Sverige finns 617 personer med blödarsjuka som kräver behandling. Av
dessa uppges hälften vara mycket*behandlingskrävande. De behöver bl.a.
blod och antihemofilifaktorer, som i dag framställs ur blod.

Blod är en bristvara i svensk hälso- och sjukvård. Med genteknikens hjälp
kan man i Sverige framställa antihemofilifaktorer ur fårmjölk i stället för ur
blod, men den diskussion med ifrågasättande av genteknikens utnyttjande
som förts under senare år har avhållit forskare och indstri från att utnyttja
dessa möjligheter.

Med anledning av ovanstående vill jag ställa följande fråga:

Vad avser socialministern att göra för att stimulera framställningen av
antihemofilifaktorer via fårmjölk och därmed bidra till ett mer rationellt ut-
nyttjande av det blod vi har tillgång till?

1990/91:144 av Karl-Gösta Svenson (m) till finansministern om lagstiftningen
om brutet räkenskapsår:

En riksdagsmajoritet har nyligen beslutat att enskilda näringsidkare i fort-
sättningen endast får tillämpa kalenderår som räkenskapsår. Fortfarande
kan aktiebolag utnyttja s.k. brutna räkenskapsår.

I de fall enskild näringsidkare äger mer än hälften av aktierna i ett aktiebo-
lag föreligger koncern. Samtliga i koncernen ingående företag måste till-
lämpa samma räkenskapsår om inte dispens kan medges. Dispens kan en-
dast medges om synnerliga skäl föreligger. Man kan fråga sig vad som i detta
fall menas med koncern och om exempelvis det kan anses vara en koncern
då en enskild jordbrukare även äger mer än hälften av aktierna i ett bygg-
nadsföretag.

För att ett aktiebolag skall kunna byta räkenskapsår krävs registrering hos
patent- och registreringsverket, varvid det är givet att det räkenskapsår som
löper vid registreringstillfället först måste avslutas per sitt ordinarie boksluts-
datum enligt tidigare gällande bolagsordning, innan det nya räkenskapsåret
påbörjas. Det är uppenbart att med en bokstavlig tolkning av begreppet kon-
cern är det omöjligt att undvika att bryta mot minst en av de i sammanhanget
relevanta lagarna.

Vilka åtgärder tänker finansministern vidta för att åstadkomma en fullgod
lagstiftning avseende brutna räkenskapsår?

15

Prof. 1990/91:17 den 30 oktober

5 november 1990

16

1990/91:145 av Hans Göran Franck (sJ till utrikesministern om rustnings-
begränsningar i Nordeuropa:

En lång rad länder i både öst och väst har, vid sidan av ingångna internatio-
nella avtal om rustningsbegräsningar, tagit ensidiga beslut om nedrustning, i
många fall mellan 10 och 20 % av försvarskostnaderna. Men regeringarna, i
Norden har ännu inte tagit något regionalt nedrustningsinitiativ. Överlägg-
ningarna om en nordisk kärnvapenfri zon har ännu inte lett till resultat. Med
dagens nedrustningstrend f förening med den östeuropeiska demokratise-
ringsprocessen är den traditionella hotbilden inte aktuell. Det bör-rimligtvis
finnas goda förutsättningar för nedrustningsinitiativ även i vår region.

Frågan ställdes redan i våras till försvarsministern men besvarades inte
utan ansågs' Tigga inom utrikesministerns ansvarsområde.

I anledning av det anförda får jag fråga utrikesministern:

Är regeringen beredd att ta något nedrustningsinitiativ i vår egen region i
Nordeuropa?

den 1 november

1990/91:146 av Jan Sandberg (m) till finansministern om slopande av in-
vesteringsskatten på vissa byggnadsarbeten:

Byggare av kontorslokaler i bl.a. Stockholmsregionen tvingas i dag betala
en investeringsskatt på 30 %. Argumentet för den nya skatten har sagts vara
att minska "överhettningen” på byggmarknaden.

Skatten har ifrågasatts av många på goda grunder. En utredning av läns-
styrelsen i Stockholms län har också visat på att regleringen av kontorsbyg-
gande har fungerat lika dåligt som andra liknande regleringar.

I dag har vi fått reda på att det svenska internationella företaget Ericsson
beviljats dispens från investeringsskatten, i detta fall på ca 600 milj.kr. Om
det visar sig att regeringen inte har för avsikt att avveckla investeringsskatten
för alla, är detta emellertid uppseendeväckande.

Jag vill därför fråga chefen för finansdepartementet:

Avser regeringen att nu lägga fram förslag om att investeringsskatten ome-
delbart skall avskaffas? Om så inte är fallet: Vad är det som motiverar att
Ericsson skall särbehandlas jämfört med andra svenska företag?

1990/91:147 av Elver Jonsson (fp) till arbetsmarknadsministern om tidpunk-
ten för förslag om förändrad egenavgift i arbetslöshetsförsäkringen:

Under förra våren aviserade regeringen att egenavgiften i arbetslöshets-
försäkringen skulle höjas och statsbidraget reduceras. Såvitt jag förstår pla-
nerade regeringen att tillsätta en arbetsgrupp med uppgift att närmare över-
väga formerna för detta. Denna arbetsgrupp har till synes ännu inte påbörjat
sitt arbete. Inte heller i övrigt synes regeringen ha tagit något initiativ för att
fullfölja sina intentioner i denna fråga.

Jag vill därför fråga arbetsmarknadsministern:

När avser regeringen att lägga fram förslag om en förändrad egenavgift i
arbetslöshetsförsäkringen?

1990/91:148 av Birger Andersson (c) till justitieministern om åtgärder mot
ökat antal bilstölder m.m.:

Antalet bilbrott, dvs. stölder av och stölder från bilar har ökat kraftigt un-
der 1980-talet. Antalet stulna bilar per år har fördubblats under den senaste
tioårsperioden. Stölder ur motorfordon har ökat med mer än 50 % under
samma tidsperiod. Sammanlagt beräknas bilbrotten kosta över 1 miljard
kronor för år 1989.

Med anledning av detta vill jag ställa följande fråga:

Hur ser justitieministern på denna utveckling, och vilka åtgärder är justi-
tieministern beredd att vidta?

1990/91:149 av Jan Jennehag (v) till försvarsministern om förtroendet för den
svenska alliansfriheten:

För snart tio år sedan gjorde den dåvarande försvarsministern Torsten
Gustafsson ett uttalande med den ungefärliga innebörden: Visserligen är vi
alliansfria, men vi vet ju var vi hör hemma.

Uttalandet väckte, milt uttryckt, ett visst uppseende. Det ansågs t.o.m. att
det hade skadat vår trovärdighet gällande en av svensk utrikespolitiks hörn-
stenar - alliansfrihet i fred syftande till neutralitet i krig.

Begreppen alliansfrihet och neutralitet kan tolkas på olika sätt, och tolk-
ningarna skiftar över tiden. Under andra världskriget var det möjligt att låta
tysk trupp transporteras genom svenskt territorium, medan det däremot nu
under en lång följd av år ansetts att ett sveffskt medlemskap i EG skulle vara
oförenligt med vår neutralitet.

I pressen har Sveriges folk under de senaste dagarna kunnat läsa att för-
svaret sedan 1952 hade haft ett hemligt samarbetsavtal med NATO. ÖB un-
dertecknade 1982 ett avtal med USA om ömsesidigt samarbete. Det är knap-
past förvånande att en försvarsminister med sådana dokument i handen
tyckte sig förstå ”var vi hör hemma”.

Vad tänker försvarsministern göra för att återställa förtroendet för allians-
friheten?

den 2 november

1990/91:150 av Margö Ingvarcbisonfv) till bostadsministern om investerings-
skatten på vissa byggnadsarbeten:

Ericsson-koncernen har bestämt sig för att bl.a. bygga ett nytt huvudkon-
tor åt Ericsson Radio System i Kista om sammanlagt ca 70-000 kvadratmeter
till en kostnad av ca 2 miljarder.

Investeringsskatten på dessa kontorsbyggnader är mer än 600 milj.kr.

Länsskattemyndigheten har dock - trots att länsarbetsnämnden betecknar

Prof. 1990/91:17

5 november 1990

17

Prot. 1990/91:17

5 november 1990

18

byggnadsarbetena som kontorsbyggen - av någon okänd anledning funnit att
dessa byggnadsarbeten ej skall omfattas av investeringsskatten.

Anser bostadsministern att detta är i linje med regeringens avsikt med in-
vesteringsskatten?

1990/91:151 av Per Gahrton (mp) till utrikesministern om åtgärder för att få
hem de kvarhållna svenskarna i Bagdad:

Erfarenheterna av den resa jag tillsammans med fem andra riksdagsleda-
möter gjort till Bagdad visar att det är möjligt att få loss svenskar som hålles
kvar i Bagdad mot sin vilja utan att bryta mot FN-beslut. Uppgifterna om
att såväl Willy Brandt som flera andra framträdande europeiska politiker nu
avser att göra fredsresor till Bagdad, bl.a. för att försöka förmå de irakiska
myndigheterna att ge alla utlänningar rätt att lämna landet, visar också att
den humanitära medkänslan med de kvarhållna personerna nu håller på att
bli starkare än den diplomatiska försiktigheten i de flesta europeiska länder.

Mot denna bakgrund vill jag fråga:

Vad avser utrikesministern att vidta för vidare åtgärder för att underlätta
för de kvarhållna svenskarna i Bagdad att få resa hem till Sverige om de så
önskar?

1990/91:152 av Siw Persson (fp) till miljöministern om åtgärder för att stärka
skyddet av älvarna enligt naturresurslagen:

Vissa partier i riksdagen anser att det nuvarande skyddet av älvarna i na-
turresurslagen (NRL) är otillräckligt. Miljöministern har i riksdagsdebatter
ansett att NRL och dess status bör stärkas.

Om de som anser att nuvarande skydd är otillräckligt har rätt, kan den
prövning som pågår i regeringskansliet av de tills vidare stoppade schakt-
ningsarbetena vid Brattströmmen i Österdalälven lämna viktiga besked.

Med anledning av det ovan anförda vill jag ställa följande fråga till miljö-
ministern:

Vilka initiativ är statsrådet beredd att ta för att stärka älvarnas skydd i
NRL?

11 § Kammaren åtskildes kl. 12.04.

Förhandlingarna leddes av talmannen.

Vid protokollet

TOM T:SON THYBLAD

/Gunborg Apelgren

Innehållsförteckning

Måndagen den 5 november

1 § Meddelande om ändring i kammarens sammanträdesplan.....    1

Talmannen

2 § Anmälan om återtagande av plats i riksdagen.............. 1

3 § Justering av protokoll................................ 1

4§ Avsägelse......................................... 1

5 § Ledighet.......................................... 1

6 § Hänvisning av ärenden till utskottet..................... 2

7 § Förnyad bordläggning................................ 2

8§ Bordläggning...................................... 2

9 § Anmälan om interpellationer

1990/91:69 av Sten Andersson i Malmö (m) om Sveriges bered-
skap inför en invandring från Sovjetunionen........... 6

1990/91:70 av Eva Goés (mp) om svenskt stöd åt albaner i
Kosovoprovinsen i Jugoslavien..................... 6

1990/91:71 av Bengt-Ola Ryttar (s) om det politiska våldet i
Colombia...................................... 7

1990/91:72 av Lars Norberg (mp) om den långsiktiga energi-
planeringen .................................... 10

1990/91:73 av Hans Leghammar (mp) om skolutbildningen i
EG-frågor..................................... 11

1990/91:74 av Gudrun Schyman (v) om svenskt EG-medlem-
skap och neutralitetspolitiken...................... 12

1990/91:75 av Ragnhild Pohanka (mp) om rotdeformationer på
barrträd m.m................................... 13

1990/91:76 av Siw Persson (fp) om samarbetet mellan tull och
polis......................................... 14

10 § Anmälan om frågor

1990/91:143 av Barbro Westerholm (fp) om ökad framställning

av antihemofilifaktorer ur fårmjölk.................. 15

1990/91:144 av Karl-Gösta Svenson (m) om lagstiftningen om
brutet räkenskapsår.............................. 15

1990/91:145 av Hans Göran Franck (s) om rustningsbegräns-
ningar i Nordeuropa............................. 16

1990/91:146 av Jan Sandberg (m) om slopande av investerings-
skatten på vissa byggnadsarbeten.................... 16

1990/91:147 av Elver Jonsson (fp) om tidpunkten för förslag om
förändrad egenavgift i arbetslöshetsförsäkringen........ 16

1990/91:148 av Birger Andersson (c) om åtgärder mot ökat an-

tal bilstölder m.m................................ 17

1990/91:149 av Jan Jennehag (v) om förtroendet för den
svenska alliansfriheten............................ 17

1990/91:150 av Margö Ingvardsson (v) om investeringsskatten

Prot. 1990/91:17

5 november 1990

19

Prot. 1990/91:17              på vissa byggnadsarbeten.......................... 17

5 november 1990          1990/91:151 av Per Gahrton (mp) om åtgärder för att få hem de

kvarhållna svenskarna i Bagdad..................... 18

1990/91:152 av Siw Persson (fp) om åtgärder för att stärka skyd-

det av älvarna enligt naturresurslagen................ 18

20

gotab 97255, Stockholm 1990