Riksdagens protokoll

1990/91:103

Fredagen den 26 april

Kl. 9.00-10.01

Protokoll

1990/91:103

1 § Svar på interpellation 1990/91:171 om Tobaksbolagets produkter
som marknadsförs utomlands, m.m.

Anf. 1 Industriminister RUNE MOLIN (s):

Herr talman! Barbro Westerholm har ställt följande frågor till socialminis-
ter Ingela Thalén beträffande Tobaksbolagets produkter:

1. Vilka kvalitetskrav ställs på de tobaksprodukter som den svenska, stats-
dominerade tobakskoncernen marknadsför utomlands? Är kraven lägre än
för motsvarande produkter i Sverige?

2. Vilka normer tillämpar den svenska tobakskoncernen i sin marknadsfö-
ring utomlands? Har Procordias tobaksföretag några egna restriktioner för
reklam som tillämpas i länder där inhemska reklamregler är för få eller obe-
fintliga?

3. Pågår eller förbereds några svenska åtgärder - från statens eller statligt
dominerade företags sida - för att stoppa ett framtida snusförbud inom EG?
Bedriver Procordias tobaksföretag någon lobbyverksamhet gentemot EG?
Planerar regeringen några initiativ, t.ex. att begära nationellt undantag för
Sverige från ett eventuellt EG-förbud mot snus? Hur bereds i så fall sådana
initiativ? Tillfrågar man t.ex. livsmedelsverket, socialstyrelsen eller konsu-
mentverket i sådana frågor?

Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som skall svara på
interpellationen.

Regeringen avser inte att medverka till att ett snusförbud införs i Sverige,
varken genom EES-avtal eller i perspektivet av ett framtida svenskt med-
lemskap i EG.

Enligt vad jag erfarit från Procordia är det riktigt att tobaksverksamheten
inom numera Procordia United Brands har expanderat utomlands under se-
nare år. Det har nästan uteslutande skett genom företagsförvärv och under
de senaste åren med koncentration på cigarr- och cigarillmarknaden.

I mitten av 1980-talet förvärvade Svenska Tobaks AB det amerikanska to-
baksföretaget Pinkerton Tobacco i Richmond, som är verksamt inom den
s.k. rökfria tobakssektorn. Någon satsning utomlands på svenskt snus tillver-
kat i Sverige har inte skett med undantag för en mycket blygsam försäljning
i Tyskland samt en testlansering av ett svensktillverkat snus i USA.

Procordias amerikanska dotterbolag Pinkerton Tobacco lanserade i fjol

Svar på interpella-
tion

1 Riksdagens protokoll 1990191:103

Prot. 1990/91:103

26 april 1991

Svar på interpella-
tion

ett snusmärke, som enligt en artikel i en engelsk medicinsk tidskrift innehål-
ler höga halter av s.k. nitrosaminer. Det är troligen denna artikel Barbro
Westerholm refererar till i sin interpellation. Enligt uppgift från Procordia
visar fem senare undersökningar - två gjorda internt och tre av utomstående
laboratorier - oberoende av varandra helt andra siffror för nitrosaminni-
våerna. Dessa senare siffror ligger enligt Procordia helt inom det intervall
som gäller för marknaden i övrigt.

EG-kommissionen har föreslagit att ”fuktigt snus för användning i mun-
nen” skali förbjudas inom EG. Enligt Procordias uppfattning tyder denna
definition på att det svenska snuset skulle förbjudas medan alla andra före-
kommande snustyper skulle vara tillåtna även i fortsättningen. Givetvis har
Procordia United Brands och dess dotterbolag Svenska Tobaks AB och Go-
tia Tobak AB uppfattat detta som en orättfärdig diskriminering av den egna
produkten. Som en konsekvens av detta vidtar de berörda företagen de åt-
gärder de anser nödvändiga och lämpliga för att få stöd för uppfattningen att
motiven för det föreslagna förbudet inte är godtagbara. Vilka åtgärder som
vidtas kan jag rimligen inte ha någon uppfattning om. Om företagen inte
agerade skulle detta vara ett åsidosättande av deras skyldighet mot anställda
och ägare.

Som svar på Barbro Westerholms första fråga vill jag först konstatera att
svensktillverkade tobaksprodukter säljs i mycket liten omfattning utom-
lands. Enligt Procordia råder självfallet samma höga kvalitetskrav oavsett
var de säljs.

Den marknadsföring som sker utomlands genom svenska företag eller dot-
terbolag som är verksamma utomlands sker enligt Procordia i överensstäm-
melse med den lagstiftning och de regler som gäller för varje enskild mark-
nad. Svensk lag och svenska regler gäller för reklam i Sverige. I den mån
svensk lagstiftning är strängare än lagstiftning i andra länder, vore det enligt
min mening av bl.a. konkurrensskäl helt orimligt om svenska eller svensk-
ägda företag skulle tillämpa de svenska reglerna medan konkurrerande före-
tag arbetar efter andra regler.

EG-kommissionens förslag, som det ser ut i dag, riktas enbart på en to-
baksprodukt vilken inte produceras inom EG. Det snus och den tuggtobak
eller röktobak som tillverkas inom EG drabbas inte av något förbud om di-
rektivförslaget antas. Alla relevanta internationella avtal ger tänkbara möj-
ligheter att vidta åtgärder som är nödvändiga för att bl.a. skydda människors
liv och hälsa. Det kan också finnas generellt stöd för att vidta åtgärder som
minskar bruket av tobak. Däremot finns det inte stöd för att vidta åtgärder
som godtyckligt drabbar en tobaksprodukt men inte andra. Regeringen av-
ser också att vid lämpligt tillfälle och i lämpligt forum ta upp med EG den
diskriminering svenska tobaksprodukter skulle utsättas för om direktivför-
slaget antas. Frågan bereds på sedvanligt sätt inom regeringskansliet. Bl.a.
tas kontakt med de berörda verken i den utsträckning som erfordras.

Anf. 2 BARBRO WESTERHOLM (fp):

Herr talman! Jag får tacka industriministern för svaret.

En utgångspunkt för de här olika debatterna som jag för är kunskapen om
tobakens vanebildande effekter. Nikotinet i tobak hör ju till de mest vanebil-

dande ämnen som finns, i klass med centralstimulantia - och betydligt mer
vanebildande än t.ex. alkohol, sömnmedel och lugnande medel. Det är där-
för som jag arbetar med det här problemet. Jag är ju läkare i botten. Uppgif-
ten att förebygga ohälsa är oerhört angelägen.

Bruket av snus ökar i Sverige. År 1989 var det ungefär 21 % av männen
och 2 % av kvinnorna som snusade. Inom en tvåårsperiod ökade det här bru-
ket med 10 % - framför allt bland pojkar och yngre män.

Tobaksbruk i den här formen är på intet vis oskadligt. Högt blodtryck,
blodplättar som klibbar ihop sig och bildar proppar och försämrad cirkula-
tion i fingrar hör till de allvarligaste komplikationerna.

Industriministern säger i sitt svar, som jag nu vill kommentera, att det inte
har gjorts någon satsning utomlands på svenskt snus, tillverkat i Sverige, och
att man har en blygsam försäljning. Jag har inte tillgång till några försälj-
ningssiffror, men det är ju uppenbart att Procordia har misslyckats i sina strä-
vanden att få ut den här produkten. Det kan ju bero på att de länder som
man vill exportera till ansluter sig till WHOs rekommendation att inte ta
emot några nya produkter av det här slaget på sin marknad. Det finns ju en
WHO-rekommendation som också Sverige har ställt sig bakom - att tobaks-
bruket rent allmänt, och bruket av snus i synnerhet, inte skali öka i världen
utan tvärtom minska.

Jag tycker att det hälsopolitiska inslaget i svaret från industriministern var
litet tunt. Det var ju med tanke på hälsoeffekterna jag ursprungligen ställde
den här interpellationen till socialministern. Jag trodde att industriministern
med sitt LO-förflutna kunde vara särskilt oroad av vad snuset ställer till med
i hans egna led som inkörsport till nikotinberoende, med cigarettrökning
som följd.

Tobaksbruket har ju blivit ”a blue collar problem”, som professor Mon-
tana sade i går på en presskonferens där man belyste effekterna av hälsoun-
dersökning när det gäller lungcancer. Han sade att det känns väldigt me-
ningslöst att hålla på med screening för en sådan sjukdom, när 85 % av de
här fallen kunde förebyggas och man skulle få bättre effekt av sina insatser
på det sättet.

Det är bra att nitrosaminhalterna i Pinkertons snus nu är inom godkänt
intervall. Det gäller här en av de mest cancerframkallande substanser vi kän-
ner.

Jag har förståelse för EGs inställning att inte ta in ytterligare en produkt
på marknaden, det här fuktiga snuset. Jag är övertygad om, genom det jag
läser om arbetet mot tobaksbruk i EG, att man är på väg att arbeta bort
andra produkter också. Då vill man inte ytterligare ha en att kämpa mot.

Hela det svar jag har fått har en näringspolitisk inriktning. Här gäller bara
industripolitiska överväganden. Att 800 000 människor om året dör i Europa
på grund av tobaksbruk tycks vara mindre intressant i det här samman-
hanget. Här handlar det om att den svenska halvstatliga tobakskoncernen,
en av världens största producenter av s.k. rökfri tobak, inte skall hindras i
sina exportplaner. Jag kan inte se annat än att detta är dubbelmoral med
tanke på hur vi i Sverige agerar i Världshälsoorganisationen när det gäller
insatser mot tobaksbruket.

Dessa tankar kommer också igen i den folkhälsoproposition som rege-

Prot. 1990/91:103

26 april 1991

Svar på interpella-
tion

Prot. 1990/91:103

26 april 1991

Svar på interpella-
tion

ringen lade fram så sent som i måndags. Här visar man en stor oro för toba-
kens ohälsofrainkallande effekter. Man lyfter också fram den ojämlika för-
delning av ohälsan i vårt samhälle. Situationen är sämst för de lågutbildade.
Det är ju den grupp där de som använder tobak främst finns.

Från tobakspolitisk synpunkt tycker jag, som läget nu är hos oss med ett
utbrett och etablerat snusande, att vi måste acceptera att vi hos EG begär ett
nationellt undantag för att få behålla snuset inom Sverige. Under tiden
måste vi arbeta med information och försöka att få människor att sluta resp,
inte börja med detta bruk. Men det skall stanna vid det. Exporten skall vi
passa oss för om vi skall ha en trovärdighet internationellt. Jag hade hoppats
att ett halvstatligt bolag kände det här ansvaret.

Jag vill bara göra ett litet tillägg. Det hör egentligen inte till den här frå-
gan. Vi kanske skall diskutera det en annan gång. Men vad händer med as-
best? Det finns nog länder som tycker att vårt asbestförbud är en importre-
striktion.

Överläggningen var härmed avslutad.

2 § Hänvisning av ärenden till utskott

Föredrogs och hänvisades

Propositionerna

1990/91:181 till socialförsäkringsutskottet

1990/91:185 till skatteutskottet

Motionerna

1990/9 l:Fö22-Fö25 till försvarsutskottet

Ajournering

Kammaren beslöt kl. 9.13 på förslag av talmannen att ajournera förhand-
lingarna till kl. 10.00, då de till dagens bordläggning aviserade utskottsbetän-
kandena väntades föreligga.

Återupptagna förhandlingar

Förhandlingarna återupptogs kl. 10.00.

3§ Bordläggning

Anmäldes och bordlädes

Propositionerna

1990/91:183 Ändrad träfiberprövning

1990/91:184 Verksamheten i Studsvikskoncernen, m.m.

1990/91:191 Vissa livsmedelspolitiska frågor

Prot. 1990/91:103

26 april 1991

Skatteutskottets betänkande

1990/91 :SkU27 Ändring i kupongskattelagen

Justitieutskottets betänkanden

1990/91 :JuU26 Bostadsdomstolen och hyresnämnderna
1990/91 :JuU27 Anslag till rättshjälp m.m.

Lagutskottets betänkanden

1990/91 :LU26 Kompetenskrav för fastighetsmäklare m.fl.

1990/91 :LU28 Ändringar i namnlagen m.m.

1990/91 :LU33 Kontobaserat penningmarknadssystem

Utrikesutskottets betänkanden

1990/91:UU15 Internationellt utvecklingssamarbete
1990/91:UU16 Samarbete med Baltikum, Central- och Östeuropa
1990/91:UU20 Tilläggsbudget II till statsbudgeten för budgetåret 1990/91

(finansdepartementet)

1990/91 :UU22 Insatser för kurdiska flyktingar

Socialförsäkringsutskottets betänkande
1990/91 :SfU 15 Huvudmannaskapet för sjukreseadministrationen m.m.

Näringsutskottets betänkanden

1990/91 :NU36 Handel med Baltikum samt Central- och Östeuropa
1990/91 :NU45 Styrelserepresentation för samhället i vissa stiftelser

4 § Anmälan om interpellationer

Anmäldes att följande interpellationer framställts

den 25 april

1990/91:188 av Karin Israelsson (c) till socialministern om åtgärder mot
hembränning:

Det är djupt oroande att hembränningen fortsätter att öka. Följden blir
en omfattande konsumtion inte bara för dem som bränner hemma utan även
för ungdomar som lätt får tillgång till alkoholen. Med en ökad hembränning
följer ofta en ökad langning.

Lönnbränningen sker i relativt stor skala. Illegala spritfabriker är ingen
ovanlig företeelse. Denna försäljning sker till restauranger, klubbar eller en-
skilda. Inte sällan är bruk eller missbruk av narkotika med i bilden.

Hembränningen är inte ett problem av privat natur. Det är inte var mans
rätt att bränna hemma. Bruket av alkohol skapar social utslagning, förned-
ring, sjukdom och kriminalitet. Hembränningen är ett sätt att bidra till dessa

Prot. 1990/91:103

26 april 1991

förhållanden, ovärdiga ett välfärdssamhälle. En restriktiv alkoholpolitik är
en grundförutsättning för att åstadkomma en begränsning av alkoholska-
dorna.

Rikspolisstyrelsen kan i sin statistik över brott som rubriceras som olovlig
sprittillverkning konstatera att hembränningen och lönnbränningen tende-
rar att öka i omfattning. Mörkertalet är givetvis stort. Traditionellt har hem-
bränning ansetts vara en landsortsföreteelse. Med dagens sofistikerade des-
tillationsutrustningar är den dock även vanlig i städer.

De som bränner är sällan missbrukare, utan tvärtom ofta människor med
god social ställning. Deras motiv är vinsten. Att de sedan tjänar på andra
människors svagheter tycks inte vara något problem. Inte heller att de som
köper ofta är aningslösa ungdomar. Den låga upptäcktsrisken bidrar till en
fortsatt verksamhet.

Hittills har samhällets insatser för att få bukt med hembränningen varit
otillräckliga. Poliserna har inte - trots att de ofta har kunskap om förhållan-
dena - möjlighet att ingripa. Bristande resurser gör att polisen tvingas priori-
tera hårt i sin verksamhet. Att poliserna inte ingriper bottnar också i samhäl-
lets passiva inställning till hembränningen. Det ges inga signaler från högre
ort om att verksamheten är förkastlig och bör stävjas. Många tycker att det
inte är något brott att koka hemma - men däremot att sälja vidare. Straffen
för hembränning är tämligen låga. En ”husbehovsbrännare” får i allmänhet
dagsböter. Vid lönnbränning är det vanligt med fängelse i 1-2 månader.

Socialutskottet har senanst hösten 1989 behandlat motioner, bl.a. från
centerpartiet om åtgärder mot hembränning. Utskottet förklarade sig se all-
varligt på hembränning och utgick från att frågan om skärpta regler för han-
teringen av aktivt kol övervägdes. Riksdagen beslöt i enlighet med utskottet.
Till dags dato har inget hänt. Hembränningen tillåts fortfarande förekomma
i allt större skala.

Regeringen har i sin nyligen presenterade folkhälsoproposition inte före-
slagit några konkreta åtgärder mot hembränning. Det finns därför all anled-
ning att här åter uppmärksamma problematiken med hembränning.

För att komma till rätta med hembränningen krävs åtgärder av olika slag:

* Informationsinsatserna mot hembränning och langning måste öka för att
få till stånd en attitydförändring.

* Polisen måste ges ökade resurser för att kunna göra tillslag.

* Polisen måste ägna problematiken uppmärksamhet i samarbete med de
nykterhetsvårdande sociala myndigheterna.

* Uppfattningen att den illegala alkoholhanteringen utgör en allvarlig form
av brottslighet måste komma tydligare till uttryck i lagstiftning och till-
lämpning.

* Försäljningen av aktivt kol måste licensbeläggas.

Med hänvisning till ovanstående vill jag ställa följande fråga till socialmi-
nistern:

Vilka snara åtgärder ämnar regeringen vidta för att få bukt med hembrän-
ningen?

1990/91:189 av Alf Wennerfors (m) till justitieministern om giltigförklaring
av vissa ogiltiga vigslar:

Den blomsterprydda Seglorakyrkan var fylld till sista plats av anhöriga,
vänner, sångare, musiker som tillsammans med vigselförrättaren gjorde vig-
seln den 9 september 1989 till en livsavgörande händelse och ett oförglömligt
minne för brudparet. Det heliga löftet framför altaret upplevdes som evigt.

I dag har folkets statliga byråkrati ogiltigförklarat vigseln och äktenska-
pet. De unga är chockade.

Pingstförsamlingarnas vigselnämnd beslöt den 8 december 1989 att frånta
vigselförrättaren hans rätt att vara vigselförrättare fr.o.m. den 1 juli 1989.
Detta meddelades i skrivelse till länsstyrelsen. Den 19 april 1989 beslöt läns-
styrelsen att lämna skrivelsen och framställningen utan åtgärd. Detta beslut
överklagades till regeringen.

Den 19 februari 1991 meddelade justitiedepartementet att ovan nämnda
vigselförrättare jämte ytterligare tre andra pastorer i Södermalmskyrkan
mist sin vigselrätt från den 1 juli 1989.

Ovan nämnda vigsel jämte ett tjugotal andra har med retroaktiv verkan
blivit ogiltiga. Rättsligt är de nu ogifta, vilket kan få betydelse för rätten att
ärva, rätten till bodelning och det rättsliga förhållandet till eventuella barn.

Vad skall nu de unga paren göra? Arrangera bröllop på nytt och gifta sig
för andra gången? Vilka skall stå för kostnaderna? Justitiedepartementet?
Tålmodiga föräldrar? Eller skall man utnyttja möjligheten att finna sig i den
märkliga byråkratins irrgångar och ansöka hos regeringen att de tidigare
”ogiltiga” vigslarna förklaras giltiga enligt äktenskapsbalken, då synnerliga
skäl föreligger?

Man kan förstå att det inträffade förvånar alla inblandade. Hur är det ställt
med kompetensen och förnuftet i byråkratin och den statliga förvaltningsap-
paraten, undrar man. Att fatta beslut som drabbar ”tredje man” med retro-
aktiv verkan på ett så uppseendeväckande omänskligt sätt är betänkligt och
oroande.

Mot bakgrund av det ovan anförda vill jag ställa följande frågor till justi-
tieministern:

Hur ser justitieministern på handläggningen av detta ärende?

På vilket sätt kommer justitieministern att agera för att de berörda vigs-
larna så snabbt som möjligt och utan besvär för de unga paren blir giltigför-
klarade?

1990/91:190 av Ulla Orring (fp) till kommunikationsministern om järnvägs-
kommunikationerna i övre Norrland:

De offentliga investeringarna inom kommunikationsväsendet som vägnät
och järnväg har haft en negativ utveckling under 1980-talet. Och detta har
varit särskilt märkbart i Västerbotten. Behovet av offentliga investeringar
under det kommande 90-talet och fram till år 2000 framstår därför som ett
oundvikligt måste. En regions utveckling avgörs sannolikt i framtiden mer
än någonsin av de förutsättningar som samhället lyckas ge regionen genom
satsning på infrastruktur. Att satsa på infrastrukturen och därmed på kom-

Prot. 1990/91:103

26 april 1991

Prot. 1990/91:103

26 april 1991

munikationerna gör sig därför alltmer gällande och blir alltmer väsentligt för
att kunna utveckla Norrland och Norrlands inland. Det handlar framför allt
om regionen norr om Sundsvall. Av vissa rapporter om trafikens framtida
utveckling framgår följande:

Under 90-talet och fram till sekelskiftet kommer persontrafiken inom
landet att öka med 20%. Det innebär en årlig ökning på ca 1,9%, vilket
motsvarar den årliga tillväxten under 80-talet. Det är rimligt att anta att
denna trafikökning till en del kommer att ske med järnväg. Några större sats-
ningar på järnvägsnätet - förutom nödvändigt banunderhåll som tidigare
starkt eftersatts på norra stambanan - planeras inte i norra Norrland. Det är
svårt att få en entydig bild av regeringens samlade syn på hur järnvägspoliti-
ken generellt skall utformas, vilket också trafikutskottet yttrat. Denna brist
framträder uppenbart vad gäller norra Norrland.

Nu inriktar sig banverkets planering i huvudsak på satsning på järnväg i
Syd- och Mellansverige och upp till Sundsvall, snabbtågsanpassning på södra
stambanan, ostkustbanan, kapacitetsförbättringar på västkustbanan och ut-
byggnad i Mälardalen.

Utbyggnad och underhåll av järnvägen i norra Norrland har kraftigt efter-
satts under det senaste årtiondet.

Men norrlänningarna ställer samma anspråk som landet i övrigt på person-
trafiken på järnväg, dvs. att den skall kunna erbjuda snabba, frekventa och
tillförlitliga förbindelser.

På godstransportområdet behövs också minskade transporttider, skräd-
darsydda transportlösningar, förbättrad punktlighet och ökad effektivitet.
Detta i sin tur kan innebära ökade möjligheter för de norrländska företagen
och industrin att konkurrera på inte enbart den inhemska marknaden utan
även ute i Europa. Folkpartiet liberalernas målsättning är att åstadkomma
en mobilisering av de personliga insatserna för en utveckling av norra Norr-
land och speciellt inlandet. Men förutsättningarna är ett fungerande kommu-
nikationsnät. Vi måste göra Sverige rundare.

Den socialdemokratiska regeringens intentioner pekar åt motsatt håll:

- Nej till mobilisering - ja till avveckling av både person- och godstranspor-
ter på järnväg.

- Nedläggning av persontrafiken på inlandsbanan.

-Tvärbanornas framtida upprustning i Västerbotten skjuts framåt i tiden och
konsekvensen blir att bl.a. skogsbolagen måste börja planera för vägtrans-
porter.

- Nej till Bottniabanan.

Folkpartiet liberalerna förordar en kraftig satsning på infrastrukturen, vil-
ket vi framfört med anledning av regeringens proposition 1990/91:87. När
det gäller drift, underhåll och investeringar i järnvägar och vägar är det vår
bedömning att investeringarna kommer att uppgå till ca 140 miljarder under
en tioårsperiod. Vilka alternativ erbjuder regeringen?

Med hänvisning till det anförda vill jag fråga kommunikationsministern:

1. För Västerbottens del har behovet av upprustning av tvärbanan Storu-
man-Hällnäs bedömts som synnerligen angelägen upprustning som måste

påbörjas 1992/93 för att etappvis fullföljas under 90-talet. Om så inte blir
fallet kommer de tunga timmertransporterna motsvarande 11 000-15 000
lastbilslass/år att överföras till E 79, som i dagens läge har svårt att klara
nuvarande trafikbelastning. Ar kommunikationsministern beredd att an-
slå särskilda medel för en upprustning av tvärbanan Storuman-Hällnäs?

2. Länsstyrelsen i Västerbotten har tagit initiativ för att undersöka möjlig-
heterna till fortsatt persontrafik på inlandsbanan under sommaren. Ar
kommunikationsministern beredd att aktivt stödja ett sådant projekt?

3. För övre Norrlands kustland saknas i dag järnväg som alternativ. En ut-
byggd Bottniabana via Sundsvall och norrut över Umeå, Skellefteå och
till Luleå skulle effektivt sammanbinda kustorterna och bidra till en bred-
dad arbetsmarknad. Snabba kommunikationer mellan kustorterna skulle
också få positiva effekter för den högre utbildningen. Även kraven på en
ökad godshantering skulle tillgodoses. Inte minst miljöskäl talar för för-
bättrade kommunikationer på järnväg. Ämnar kommunikationsminis-
tern ta några initiativ för en projektering av Bottniabanan?

4. På vilket sätt avser kommunikationsministern ta ansvar för de ca 90 SJ-
anställda som drabbas av en nedläggning av inlandsbanan?

Prot. 1990/91:103

26 april 1991

5 § Anmälan om frågor

Anmäldes att följande frågor framställts

den 25 april

1990/91:560 av Maria Leissner (fp) till statsrådet Maj-Lis Lööw om praxis i
asylärenden:

Den 24 april utvisades en grupp Bulgarienturkar från förläggningen i
Ringhals tillbaka till Bulgarien. De har varit i Sverige i flera år, vilket med-
fört bl.a. att en tolvårig flicka har tappat sitt hemspråk. En sexårig astmasjuk
pojke, också bland de utvisade, kommer inte att kunna få någon medicin
mot astman när han återvänder.

Mot denna bakgrund, och med tanke på att antalet asylsökande nu kraftigt
sjunkit jämfört med när regeringen beslutade upphöra med den särskilda
barnpraxisen, vill jag fråga invandrarministern om hon har för avsikt att
återinföra denna s.k. barnpraxis, dvs. låta barnfamiljer stanna efter att viss
tid har förflutit.

1990/91:561 av Görel Thurdin (c) till industriministern om skogsindustrins
virkestransporter:

Under många år har bristen på medel till underhåll av våra vägar varit på-
fallande stor. När regeringen aviserade en tillväxtproposition med satsningar
i infrastruktur för tillväxtens skull förväntade sig alla att pengar till ökat un-
derhåll av våra vägar i skogslänen skulle anvisas. Därav blev intet. Nu kan
vi läsa att det blivit tvärstopp för virkestransporter. 30-50% av vägarna

Prot. 1990/91:103 stängs av. Åkare kommer att permitteras och massafabrikena får köpa dy-

26 april 1991 rare importvirke med en sämre handelsbalans som följd. Tillväxten i en av

våra viktigaste industrier är hotad.

Vad ämnar regeringen vidta för åtgärder för att tillväxten i landets viktiga
skogsindustri inte ska hotas genom avstängda vägar?

1990/91:562 av Per Gahrton (mp) till utrikesministern om uttalanden om ge-
mensam försvarspolitik i EG:

Den 18 april 1991 uttalar kabinettssekreterare Pierre Schori i DN att EG
”på lång sikt kan omvandlas till en försvarsallians” och att det ”inte i dag går
att säga om Sverige skall motsätta sig eller stödja detta”. Den 25 april uttalar
kabinettssekreterare Pierre Schori i Morgonekot att ett svenskt medlemskap
i ett EG som också omfattar gemensam försvarspolitik kan vålla problem för
den baltiska frigörelseprocessen. Hur skall dessa yttranden tolkas? Vad är
utrikesministerns kommentar?

Jag vill fråga utrikesministern:

Vilket av Pierre Schoris uttalanden, om något, uttrycker regeringens
ståndpunkt?

1990/91:563 av Per Gahrton (mp) till arbetsmarknadsministern om arbetslös-
heten i Sverige vid medlemskap i EG:

Regeringen brukar hävda att ett argument för EG-medlemskap är att ar-
betslösheten därigenom skall hållas nere. Faktum är att arbetslösheten i
Danmark fyrdubblats sedan landet blev EG-medlem. Faktum är också att
EGs genomsnittliga arbetslöshet stadigt ligger kring 9%, vilket är 4-5
gånger så mycket som normalarbetslösheten i Sverige. Faktum är slutligen
att en fransk expert vid Industriförbundets årsmöte nyligen hävdade att ”ar-
betslösheten i Sverige kan bli så hög som sex, sju eller åtta procent under
andra halvan av nittiotalet, detta eftersom arbetskraften inom EG kommer
att söka sig till de regioner där det finns arbete” (SvD den 24 april 1991).

Mot denna bakgrund vill jag fråga arbetsmarknadsministern:

Vad finns det för sakskäl att tro att Sverige genom EG skulle få minskad
arbetslöshet, när danska erfarenheter och prognoser av EG-experter
tvärtom tyder på att EG-effekten på svensk arbetsmarknad blir en stark ök-
ning av arbetslösheten?

1990/91:564 av Per Gahrton (mp) till utrikesministern om spaningsarbetet i
utredningen om mordet på Olof Palme:

I en artikel i Dagens Nyheter den 20 april 1991 anger journalisten Olle
Alsén att Palmeutredningens ansvarige spaningsledare, Hans Ölvebro, av-
färdat ett visst tips med hänvisning till ätt den person som avsågs ”enligt upp-
gift från UD” skulle ha suttit i fängelse i Afrika när Olof Pame mördades.
Men när Olle Alsén, som lyckats få fram det hemliga efternamnet på perso-
nen i fråga, kollar hos UD, får han beskedet att man där inte kan hitta någon
uppgift av nämnt innehåll. Ölvebro förmodar då, enligt Alsén, att uppgiften

framförts från UD till spaningsledningen muntligt. Mot bakgrund av ovan- Prot. 1990/91:103
stående vill jag fråga utrikesministern: 26 april 1991

Kan utrikesministern klargöra ifall UD över huvud taget lämnat något be-
sked till spaningsledningen i det aktuella fallet och i så fall hur, vid vilken
tidpunkt och på vilket sakunderlag uppgiften var baserad?

1990/91:565 av Maria Leissner (fp) till statsrådet Lena Hjelm-Wallén om mil-
jöhänsyn vid Världsbankslån till Ecuadors oljeindustri:

Indianerna i Ecuador har i ett upprop vädjat om hjälp inför oljebolagens
hot om exploatering av deras territorium. Världsbanken förbereder nu ett
lån till Ecuadors oljeindustri, som kan komma att förvärra indianernas situa-
tion och hota miljön i Amazonas genom att regnskogen skövlas.

Jag vill därför fråga biståndsministern om regeringen är beredd att verka
för att Världsbanken tar hänsyn till miljön i samband med sin långivning.

1990/91:566 av Berith Eriksson (y) till statsrådet Maj-Lis Lööw om prissätt-
ningen på invandrarverkets praxissamling:

I maj 1984, för över 6 år sedan, beslutade riksdagen om att invandrarver-
ket skulle sammanställa en praxissamling över verkets behandling av asyl-
ärenden.

Nu har den publicerats och omfattar ca 30 A4-sidor effektiv text. Pris: 794
kr. inkl. moms.

Avser invandrarministern att vidta några åtgärder för att även mindre be-
medlade personer skall kunna komma i åtnjutande av offentlighetsprinci-
pen?

1990/91:567 av Alf Wennerfors (m) till socialministern om alkoholpolitiken:

Ett mål i alkoholpolitiken är att minska den totala konsumtionen. Ett an-
nat mål är att styra över konsumtionen av starka drycker till konsumtion av
svaga drycker. Som ett led i denna strävan har Vin & Sprit AB introducerat
viner med lägre alkoholhalt, dvs. 6-7%. Vid introduktionstillfällena har
dessa lågalkoholviner väckt stort positivt intresse. Vinerna är goda och kvali-
tativt mycket tillfredsställande. Men försäljningen är liten och har minskat.

Under 1990 såldes 92 miljoner liter lättvin, vilket är en minskning med

1 %. Under samma år såldes drygt 200 000 liter lågalkoholviner vilket i jäm-
förelse med 1989 är en minskning med drygt 50%. Detta är beklagligt men
vad kan man annat vänta när det är förbjudet att informera konsumenterna
via annonser.

Mot denna bakgrund vill jag ställa följande fråga till socialministern:

Om socialministern accepterar principen att styra över alkoholkonsumtio-
nen till svagare drycker, hur skall detta enligt statsrådet ske praktiskt och
informationstekniskt?

Prot. 1990/91:103 1990/91:568 av Marianne Andersson i Vårgårda (c) till socialministern om

26 april 1991 gruppbostäder för psykiskt utvecklingsstörda:

Utbyggnaden av gruppbostäder för psykiskt utvecklingsstörda är angelä-
gen. Enligt riksdagens beslut ställer ett sådant boende särskilda krav på bo-
stadsstandarden men man säger också att det måste finnas utrymme för lo-
kala bedömningar så att utbyggnaden inte motverkas av statliga bestämmel-
ser.

Erfarenhet från Älvsborgs län visar att detta utrymme inte finns i prakti-
ken. Privata och offentliga vårdnadsgivare behandlas olika. Ett grupp-
boende anordnat av en privat vårdnadsgivare får av socialstyrelsen endast
tillstånd för fyra boende medan det är möjligt att ha fem boende i en lik-
nande bostad anordnad av landstinget.

Delar socialministern socialstyrelsens uppfattning att ett boende i offentlig
regi kan vara familjelikt för fem personer medan det i privat regi inte går att
vara fler än fyra, eller ämnar regeringen ge socialstyrelsen andra direktiv?

6§ Kammaren åtskildes kl. 10.01.

Förhandlingarna leddes av talmannen.

Vid protokollet

STAFFAN HANSSON

/Gunborg Apelgren

Innehållsförteckning

Prot. 1990/91:103

26 april 1991

Fredagen den 26 april

1 § Svar på interpellation 1990/91:171 om Tobaksbolagets produkter

som marknadsförs utomlands, m.m..................... 1

Industriminister Rune Molin (s)

Barbro Westerholm (fp)

2§ Hänvisning av ärenden till utskott........................ 4

Ajournering........................................... 4

Återupptagna förhandlingar............................... 4

3 § Bordläggning....................... 4

4§ Anmälan om interpellationer

1990/91:188 av Karin Israelsson (c) om åtgärder mot hembrän-
ning.......................................... 5

1990/91:189 av Alf Wennerfors (m) om giltigförklaring av vissa
ogiltiga vigslar.................................. 7

1990/91:190 av Ulla Orring (fp) om järnvägskommunikatio-
nerna i övre Norrland............................ 7

5 § Anmälan om frågor

1990/91:560 av Maria Leissner (fp) om praxis i asylärenden . . 9

1990/91:561 av Görel Thurdin (c) om skogsindustrins virkes-
transporter .................................... 9

1990/91:562 av Per Gahrton (mp) om uttalanden om gemensam
försvarspolitik i EG.............................. 10

1990/91:563 av Per Gahrton (mp) om arbetslösheten i Sverige
vid medlemskap i EG............................ 10

1990/91:564 av Per Gahrton (mp) om spaningsarbetet i utred-
ningen om mordet på Olof Palme................... 10

1990/91:565 av Maria Leissner (fp) om miljöhänsyn vid Världs-
bankslån till Ecuadors oljeindustri................... 11

1990/91:566 av Berith Eriksson (v) om prissättningen på in-
vandrarverkets praxissamling....................... 11

1990/91:567 av Alf Wennerfors (m) om alkoholpolitiken..... 11

1990/91:568 av Marianne Andersson i Vårgårda (c) om grupp-

bostäder för psykiskt utvecklingsstörda............... 12

gotab 98747, Stockholm 1991

Riksdagens snabbprotokoll 1990/91:103 Fredagen den 26 april

Kammarens protokoll

Riksdagens protokoll

1990/91:103

Kammarens protokoll