RIKSDAGENS PROTOKOLL

ProtokollRiksdagens protokoll 1947:20

RIKSDAGENS PROTOKOLL.

1947. Andra kammaren. Nr 20.

Lördagen den 3 maj.

Kl. 11 fm.

§ 1.

Justerades protokollen för den 26 och den 28 nästlidna april.

§ 2.

= Herr statsrådet Nilsson avlämnade Kungl. Maj:ts proposition, nr 236, angående
förändring i avseende å löneställning och antal beträffande vissa ordinarie
befattningar vid kommunikationsverken m. m.

Denna proposition bordlädes.

§ 3.

Föredrogs utrikesutskottets utlåtande, nr 6, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående godkännande av en mellan Sverige och Finland träffad
överenskommelse rörande det svensk-finska varuutbytet.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 4.

Föredrogs bevillningsutskottets betänkande, nr 29. i anledning av Kungl.
Maj :ts proposition med förslag till förordning om krigskon,junkturskatt för år
1947 jämte i ämnet väckta motioner.

1 eu den 14 februari 1947 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad
proposition, nr 72. hade Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen att antaga ett vid propositionen fogat förslag till förordning
om krigskon junkturskatt för år 1947.

Enligt förslaget skulle 9 § 2 mom. hava följande lydelse:

2 mom. Krigskonjunkturskatten skall, utom i fall varom nedan sägs. utgöra
det enligt 1 mom. fastställda grundbeloppet.

Har skattskyldig jämlikt 19 § 2 mom. erhållit uppskov med taxeringen till
krigskonjunkturskatt och har skatt till staten för inkomst under beskattningsåret
1946 påförts på grund av punkt 3 eller 4 av övergångsbestämmelserna
till uppbördsförordningen den 31 december 1945 (nr 896) innan taxeringen
till krigskonjunkturskatt verkställes, skall krigskonjunkturskatten utgöra
det enligt 1 mom. fastställda grundbeloppet efter avdrag av det belopp,
varmed statlig inkomst- och förmögenhetsskatt samt annan skatt till staten’
som påförts enligt nyssnämnda övergångsbestämmelser, skulle hava minskats’
om krigskonjunkturskatten^ grundbelopp avdragits från det till statlig inkomstoeh
förmögenhetsskatt taxerade beloppet och det därefter återstående beloppet
utgjort taxerat belopp.

Andra hammarens irrotoholl 1047. Nr SO.

Förordning
om krigskon
junkturskatt
för år
1947 m. m.

1

Nr 20.

Lördagen den 3 maj 1947,

2

Förordning om krigskonjunkturskatt för år 1947 m. m. (Forts.)

Har skattskyldig taxerats till krigskonjunkturskatt år 1948 för inkomstökning,
för vilken vederbörande är skattskyldig enligt förordningen om statlig
inkomst- och förmögenhetsskatt vid 1948 års taxering, skall krigskonjunkturskatten
utgöra det enligt 1 mom. fastställda grundbeloppet efter avdrag
av det belopp, varmed statlig inkomst- och förmögenhetsskatt samt
annan i preliminär skatt under år 1947 ingående skatt till staten skulle hava
minskats, om krigskonjunkturskattens grundbelopp avdragits från det till statlig
inkomst- och förmögenhetsskatt taxerade beloppet och det därefter återstående
beloppet utgjort taxerat belopp.

Till utskottets behandling hade även överlämnats de i anledning av propositionen
väckta likalydande motionerna I: 228 av herrar Wistrand och
Wehtje samt II: 340 av herr Olson i Göteborg, vari hemställts att riksdagen
för sin del måtte besluta, att 9 § 2 mom. i föreliggande förslag till förordningom
krigskonjunkturskatt för år 1947 skall erhålla följande lydelse:

»Krigskonjunkturskatten skall utgöra det enligt 1 mom. fastställda grundbeloppet
efter avdrag av det belopp, varmed skatt till staten för inkomst och
förmögenhet för år 1947 skulle hava minskats, om krigskonjunkturskattens
grundbelopp avdragits från det till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
taxerade beloppet och det därefter återstående beloppet utgjort taxerat be1°PP Vid

tillämpning av stadgandet i föregående stycke skall hänsyn jämväl
tagas till de skatter, som skulle hava erlagts, därest icke jämlikt övergångsbestämmelserna
till uppbördsförordningen den 31 december 1945 (nr 896)
eftergift därav medgivits, därvid dessa skatter skola beräknas efter de grunder,
enligt vilka skatter för inkomst och förmögenhet komma att ingå i den
preliminära skatten för år 1948.»

Till behandling i samband med förevarande proposition hade utskottet därjämte
upptagit de under motionstiden vid riksdagens början väckta, till bevillningsutskottet
hänvisade likalydande motionerna I: 141 av herr Wehtje
m. fl. och II: 236 av herr Olson i Göteborg, vari hemställts,

ej mindre, att riksdagen för sin del måtte besluta, dels att 9 § 2 mom.
förordningen den 21 juni 1946 om krigskonjunkturskatt för år 1946 (nr 361)
skall erhålla följande lydelse:

»Krigskonjunkturskatten skall utgöra det enligt 1 mom. fastställda grundbeloppet
efter avdrag av det belopp, varmed skatt till staten för inkomst och
förmögenhet för år 1946 skulle hava minskats, om krigskonjunkturskattens
grundbelopp avdragits från det till inkomst- och förmögenhetsskatt taxerade
beloppet och det därefter återstående beloppet utgjort taxerat belopp.

Vid tillämpning av stadgandet i föregående stycke skall hänsyn jämväl
tagas till de statliga skatter, som skulle hava erlagts, därest icke jämlikt
övergångsbestämmelserna till uppbördsförordningen den 31 december 1945
(nr 896) viss eftergift av skatter medgivits, därvid värnskatt skall beräknas
efter de debiteringsgrunder, enligt vilka sådan skatt ingår i den preliminära
skatten för år 1947»,

dels ock att tredje och fjärde styckena i punkt 6) av övergångsbestämmelserna
till uppbördsförordningen den 31 december 1945 (nr 896) sådana dessa
lyda enligt förordningen den 29 juni 1946 (nr 472) skulle utgå,

än även att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl.
Maj:t täcktes utfärda bestämmelser angående restitution av krigskonjunkturskatt
i de fall detta föranleddes av i sistnämnda motioner föreslagna författningsändringar
ävensom de tillämpningsföreskrifter i övrigt, som på grund av
samma författningsändringar kunde bliva erforderliga.

Lördagen den 3 maj 1947.

Nr 20.

3

Förordning om kr i g skonjunktur skatt för år 1947 m. in. (Forts.)

Utskottet hemställde,

A) att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande proposition
nr 72 samt med avslag å de likalydande motionerna I: 228 av herrar
Wistrand och Wehtje samt II: 340 av herr Olson i Göteborg, antaga det vid
propositionen fogade förslaget till förordning om krigskonjunkturskatt för år
1947; samt

B) att de likalydande motionerna I: 141 av herr Wehtje m. fl. och II: 236
av herr Olson i Göteborg måtte av riksdagen lämnas utan åtgärd.

Reservation hade avgivits av herrar Velander, Wehtje, Henriksson och Olson

1 Göteborg, vilka ansett, att utskottet bort hemställa,

A) att riksdagen måtte, med förklarande att Kungl. Maj :ts förevarande proposition
nr 72 icke kunnat av riksdagen oförändrad bifallas, samt i anledning
av de likalydande motionerna I: 228 av herrar Wistrand och Wehtje samt II:
340 av herr Olson i Göteborg antaga det vid propositionen fogade förslaget till
förordning om krigskonjunkturskatt för år 1947 med den ändring, att 9 §

2 mom. erhölle den i nämnda motioner föreslagna lydelsen; samt

B) att riksdagen måtte i anledning av de likalydande motionerna I: 141 av
herr Wehtje m. fl. och 11:236 av herr Olson i Göteborg besluta, att 9 §
2 mom. förordningen den 21 juni 1946 om krigskonjunkturskatt för år 1946
(nr 361) skall erhålla den lydelse som föreslagits i sistnämnda motioner samt
att motionärernas yrkanden om avfattningen av övergångsbestämmelserna till
uppbördsförordningen och skrivelse till Kungl. Maj:t måtte bifallas.

Utskottets hemställan föredrogs; och anförde därvid:

Herr Henriksson: Herr talman! Då man talar om ett efterskänkande av
skatt för år 1946 i samband med övergången till källskatt, är detta en synnerligen
missvisande terminologi, som lätt leder tankegången på felaktiga
spår och sålunda för till felaktiga slutsatser. Särskilt finansministern har ju
med viss förtjusning tagit ordet »efterskänka» i sin mun, när han talat om
övergången till källskatt, trots att denna övergång i praktiken lett till en
hårdare, beskattning för många skattskyldiga under år 1947 än om man bibehållit
det gamla systemet för skatteuttagningen. Men då kan man fråga sig,
vad det var som skedde, då vi övergingo till den s. k. källskatten. Jo, helt
enkelt det, att staten i sitt årliga skatteuttag ändrade beräkningsgrunden för
skattens erläggande. Någon mera påtaglig effekt i skattelindrande riktning
medför icke övergången till källskatt förrän en person inträder i pensionsåldern
eller avlider. För juridiska personer, som i allmänhet ha en längre livslängd
än de fysiska, blir det praktiskt taget ingen verkan alls.

1 här föreliggande förslag till förordning om krigskonjunkturskatt för år
1947, närmare bestämt i förslagets 9 § 2 mom., ha vi ett exempel på de felaktiga
slutsatser, som man kan komma till om man talar om ett efterskänkande
av skatt vid övergång till källskatt. Departementschefen och utskottsmajoriteten
resonera som om skatteberäkningen för 1946 vore något isolerat. Då man
icke beräknar någon inkomst- och förmögenhetsskatt med detta år som bas,
tager man detta till motiv för att beräkna krigskonjunkturskatten på ett annat
sätt än som skett under de föregående åren. Man vill sålunda icke tillåta,
att från krigskonjunkturskattens grundbelopp får avdragas den på samma
inkomstdel fallande inkomst- och förmögenhetsskatten. Så har ju förfarits
under de tidigare åren. Från det s. k. grundbeloppet för krigskonjunkturskatten
bär, då man utgjort inkomst- och förmögenhetsskatt och sedan beräknat
krigskonjunkturskatten, från grundbeloppet för krigskonjunkturskatten avräknats
den del av den erlagda inkomst- och förmögenhetsskatten, som beräknats
även på det översta skiktet, som alltså faller under krigskonjunktur -

4

Nr 20.

Lördagen den 3 maj 1947.

Förordning om krigskonjunkturskatt för år 1947 m. in. (Forts.)
skattens grundbelopp. Men det liar, såsom jag tidigare framhållit, icke skett
något efterskänkande av skatt. Staten har ändrat beräkningsgrund för inkomst-
och förmögenhetsskattens utgörande, men den skattskyldige måste ju
kontinuerligt för varje år till staten betala- den skatt som erfordras för statens
utgifter. För min del har jag i varje fall icke haft någon känning av
ett efterskänkande av skatt för i 1)4(i. och jag är alldeles övertygad om att
de ärade kammarledamöterna icke heller i sin ekonomi känt att det märkliga
inträffat, att de fått en skatt efterskänkt. Det enda som ni ha märkt är väl.

att för den händelse er inkomst under 1947 är större än den var tidigare _

och många ha på grund av inflationen kommit i den situationen — måste ni
betala en högre skatt, alltså en skatt beräknad på en högre inkomst. Om man
icke° tar hänsyn till detta förhållande vid utformningen av bestämmelserna
angående gäldande av krigskonjunkturskatt för 1946, bli de skattskyldiga,
som taxerats till sådan skatt, hårdare beskattade än andra, och detta är en
orättvisa som bör undanröjas. Samma felaktighet i konstruktionen var rådande
redan förra året, då 1946 års förordning antogs. Då förelågo motionsvis
framförda yrkanden om ändring, men riksdagen beslöt i alla fal] acceptera
Kungl. Maj :te förslag. Det är dock ingen tvekan om — jag skall återkomma
''till detta senare — -att den fråga det här gäller är otillfredsställande utredd.
Man har förenklat problemställningen alltför mycket och icke underkastat
verkningarna av bestämmelsen den ingående analys, som skulle ha varit erforderlig.

Frågan togs därför upp på nytt i början av denna riksdag genom två motioner,
nämligen 1: 141 och IT: 236, vari motionärerna påyrka en ändring av
1946 års förordning och restitution av skatt på grund av den för hårda belastning
som förordningen fick till följd. I anslutning till den nu föreliggande
propositionen framfördes också motioner, nämligen 1:228 och TI: 340. I anledning
av dessa motioner har utskottet, såsom framgår av betänkandet, inhämtat
yttranden. Man måste medgiva, att detta var ett litet framsteg, eftersom
det tidigare icke skett en tillräcklig prövning av saken. Yttranden ha
inhämtats från kammarrätten, överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Malmöhus
län, Göteborgs och Bohus län, Västmanlands län och Västernorrland?
län, centrala krigskonjunkturskattenämnden samt Kooperativa förbundet. Det
är ganska intressant att studera yttrandena. Det visar sig, att motionärernas
yrkanden ha tillstyrkts först och främst av kammarrätten med en mycket utförlig
och klarläggande motivering, vidare av länsstyrelserna i Malmöhus län
och Västmanlands län, av Kooperativa förbundet samt av centrala krigskonjunkturskattenämnden.
Till den senares yttrande finnas dock fogade två reservationer.
Avstyrkande yttranden ha inkommit från överståthållarämbetet
och länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus län samt Västernorrlands län.

Om de ärade ledamöterna studera yttrandena, skola ni finna, att ett av dom
som gå i avstyrkande riktning, ett yttrande som alltså utskottsmajoriteten
aberopar som stöd för sitt ståndpunktstagande, är ganska märkligt i ett hänseende.
Det är märkligt därför att det dock erkänner de! riktiga i motionärernas
ståndpunkt. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län säger alltså, att
motionärernas linje är den riktiga, men den för ett ganska cyniskt resonemang
och säger, att visserligen ståndpunkten är principiellt riktig men att eftersom
det gäller att plocka in så mycket pengar som möjligt länsstyrelsen icke tvekar
att förorda ett avstyrkande för att man på det sättet skail kunna klämma
fram litet mer pengar till staten. Jag måste säga, att jag anser detta yttrande
vara litet tvivelaktigt som stöd för utskottsmajoritetens ståndpunkt, som ju
måste vara av principiell natur. Det förefaller mig, som om i denna tvistefråga
kammarrättens utförliga och sakliga yttrande måste väga mycket tungt.

Lördagen den 3 maj 1947.

Nr 20.

o

Förordning om krigskonjunkturskatt för år 1947 ro. m. (Forts.)
Det framgår, såsom jag tidigare yttrade, att hela detta spörsmål är oillfredsställande
utrett och prövat. När man förra året gjorde sig skyldig till denna
lapsus att icke ordentligt klarlägga verkningarna av bestämmelsen och först
nu infordrat yttranden från olika håll och när från en på området så sakkunnig
instans som kammarrätten motionärernas yrkande ges det erkännandet, att
det är principiellt riktigt, så borde utskottsmajoriteten ha fäst avseende vid
detta. Den har emellertid funnit det enklast att slinka förbi kammarrättens
yttrande utan att ens försöka ge sig in på ett sakligt bemötande därav. Det är
utan tvivel ett bekvämt förfarande, men det är knappast ägnat att stärka utskottsmajoritetens
ståndpunkt.

För min del, herr talman, har jag inom utskottet anslutit mig till motionärernas
yrkande och biträtt den reservation, som avgivits av herr Velander
in. fl. Till denna reservation ber jag att få yrka bifall.

Herr Sundström i Skövde: Herr talman! Den fråga som här föreligger är i
princip avgjord av fjolårets riksdag. Även då förelågo motioner i samma riktning
som nu, men de ledde icke till åtgärd.

Kan man nu påstå, att det framkommit några nya, då okända omständigheter,
som motivera att kammaren frångår sin ståndpunkt från i fjol? Naturligtvis
icke. I år liksom i fjol gäller frågan, om man vid beräkning av
krigskonjunkturskatten skall få göra avdrag för utskylder, som icke blivit
erlagda enligt det nya uppbördssystemet. Det enligt mitt sätt att se avgörande
i denna sak är, huruvida krigskonjunkturskatten har något principiellt
samband med den ordinarie statsskatten. Av alla förarbetena till författningen
framgår klart, att så icke är förhållandet. Denna skatteform motiverades
helt enkelt med att det kunde uppstå viss slags inkomst, som var av en sådan
natur, att den borde helt eller delvis konfiskeras. När sedan detta ägt rum,
skulle den övriga delen tagas till beskattning. Från sådan inkomst skulle då
dragas krigskonjunkturskattens grundbelopp och den övriga delen taxeras enligt
gängse regler. Gången av beskattningen förutsattes då vara, att man
skulle draga av krigskonjunkturskattens grundbelopp och därefter taxera.
Nu är det emellertid så, att den ordinarie statsbeskattningen kommer i tiden
före krigskonjunkturtaxeringen. Då genomfördes år 1941 den förändringen,
att man fick från krigskonjunkturskattens grundbelopp draga av det belopp,
som motsvarade skatterna på krigskonjunkturskattens grundbelopp. Allt detta
är kanske litet krångligt, men ger man sig tid att tänka igenom det, är
det en ganska naturlig anordning. Men den var betingad uteslutande av praktiska
skäl, och den omständigheten att man sålunda vidtog den nämnda ändringen,
kan icke föranleda den väldiga materiella förändring beträffande
krigskonjunkturskatten, som motionärerna ifrågasätta.

I motionerna åberopas också, att det ur rättvisesynpunkt måste anses riktigt
att få göra avdrag för icke erlagda utskylder på grund av den situation, som
uppkommit genom övergång till källskattesystemet, och på grund av konstruktionen
av själva krigskonjunkturskatten, vars belopp fixeras just genom att
från grundbeloppet avdraga löpande skatter. Överståthållarämbetet bestrider
emellertid riktigheten av ett sådant betraktelsesätt. Ämbetet framhåller, liksom
utskottet och alla övriga instanser, att skattens uppgift är väsentligen att
korrigera inkomster och konfiskera en del som betraktas som krigsvinster.
När detta ägt rum fastställes beskattningen efter bärkraft liksom för andra
inkomsttagare. Centrala krigskonjunkturskattenämnden, som väl ändå på detta
område måste tillmätas lika stor sakkunskap som kammarrätten, har också
medgivit att ett bifall lill motionerna saknar formell grund. Men nämnden
vill ändå av billighetsskäl tillstyrka motionerna. Det skäl som nämnden an -

Nr 20.

Lördagen den 3 maj 1947.

6

Förordning om krigskonjunkturskatt för år 1947 in. m. (Forts.)
ser sig" kunna andraga för denna sin ståndpunkt är emellertid icke starkare
än att man kommer till den slutsatsen, att full rättvisa i beskattningen icke
åstadkommes vare sig genom ett avslag eller ett bifall till motionerna. Nämnden
tröstar sig emellertid med — och ger sitt bifall på den grunden — att
dagens situation icke skulle ha uppstått, om uppbördsreformen kommit först
efter krigskonjunkturskattens avveckling. Nu är det emellertid så förargligt,
att två av nämndens ledamöter ha underkänt även detta argument som stöd
för motionerna. Dessa herrar framhålla, att krigskonjunkturskatten är en korrigering
av inkomsten och att på den del, som beskattas i vanlig ordning och
som beröres av källskatten, de krigskonjunkturbeskattade icke betala högre
inkomstskatt än vad som får betalas av alla andra. Någon orättvisa skulle
sålunda i detta fall icke kunna uppstå. Herrarna Wulff och Brunes anse också,
att en omläggning av uppbördsreformen vid en senare tidpunkt icke skulle
ha medfört några fördelar för de skattskyldiga. Endast under den förutsättningen,
säga de, att den skattskyldige får behålla eu på grund av krigskonjunkturen
onormalt hög inkomst sedan krigskonjunkturskatten avvecklats —
och det är troligt att många personer få göra det — kunna dylika skattelindringar
uppstå. Men, anmärka dessa herrar, den omständigheten att det i
vissa fall kommer att ske, att stora inkomster komma att behållas, kan icke
utgöra tillräcklig motivering för ett bifall till motionerna.

Jag skall icke ytterligare referera de sakkunnigas yttranden. Jag tror, att
de i detta fall väga ungefär jämnt och att det föreligger lika stora betänkligheter
hos de instanser som avstyrka motionerna som tveksamhet hos
dem som tillstyrka dem. Efter vad jag kan förstå, skulle det vara ganska
underligt, om riksdagen nu på dessa synnerligen bräckliga grunder skulle
besluta rdstitution av krigskonjunkturskatt, vilket även skulle bli följden
av ett bifall till reservationen. Man bör dock komma ihåg, att enbart i Stockholm
äro mer än 3 000 skattemål avgjorda, och det skulle naturligtvis vara
en mycket allvarlig sak att riva upp alla dessa lagakraftvunna taxeringar.
Men det är klart att om rättvisan ovillkorligen kräver det. får man icke
väja för att pålägga myndigheterna ett ökat arbete. I detta fall kan jag
emellertid icke finna, att tillräckliga skäl ha andragits för en så långtgående
åtgärd. Det har ofta i denna kammare anförts ett latinskt ordspråk, som säger,
att i tvistiga fall skall man icke handla. Jag tycker, att den varning, som
ligger i detta ordspråk, är alldeles särskilt påkallad i dag, ty i detta fall finns
det säkerligen stor anledning att icke handla i enlighet med motionärernas
önskemål, och jag ber därför, herr talman, att få yrka bifall till utskottets
förslag.

Herr Henriksson: Herr talman! Herr Sundström i Skövde framhöll inledningsvis,
att denna fråga i princip avgjorts i fjol, och han frågade sig om det
nu tillkommit nya synpunkter och besvarade denna fråga med nej. Jag framhöll
redan i mitt första anförande, att frågan hade diskuterats föregående år.
men att den då var otillfredsställande utredd. Nu ha vi genom bevillningsutskottets
hörande av olika myndigheter fått ett mera omfattande material, och
det förvånar mig, att herr Sundström i detta material icke har kunnat finna
några nya synpunkter. Om det är så, att man en gång råkat fastställa en felaktig
princip, kan man då icke, herr Sundström, om man kommer till den uppfattningen,
att principen var felaktig, rätta till vad man gjort? Det skulle val
vara ganska farligt för demokratien och våld demokratiska styrelsesätt, om
man icke skulle ha förmåga att rätta egna misstag. Vi äro ju dock endast
människor och kunna begå misstag, Det skulle bli rätt allvarligt för rätts -

Lördagen den 3 maj 1947.

Nr 20.

7

Förordning om krigskonjunkturskatt för är 1917 in. in. (Forts.)
säkerheten, om herr Sundströms principer skulle följas i någon större omfattning.

När herr Sundström var inne på frågan om restitutionsförfarandet, framhöll
han, att det skulle vara en ganska allvarlig sak att sätta i gång med en så stor
apparat. Visserligen gjorde han sedan den reservationen, att om det vore så,
att det vore en riktig väg, skulle man icke tveka att göra det, men herr Sundström
får förlåta mig, om jag riog tycker mig ha på känn, att även synpunkten
om den stora apparaten har fått väga litet för mycket, när utskottsmajoriteteu
trots den anförda argumenteringen skjutit ifrån sig saken.

Herr Sundströms resonemang i själva sakfrågan skulle ha ett visst fog för
sig, om någon ändring i uppbördssystemet icke hade skett. Emellertid är det ju
just detta, som är orsaken till problemet, och det är därför som man måste tänka
sig in i verkningarna ordentligt för att kunna komma till ett riktigt resultat.
Som jag tidigare framhöll går det icke att förenkla detta tänkesätt, därför att
det är besvärligt att tänka igenom det hela. Herr Sundström sade själv, att
detta är en mycket krånglig fråga, men om man ger sig tid att tänka igenom
den, skulle den klarna. Jag skall därför be herr Sundström tänka igenom saken
en gång till, så kanske han också skall komma till klarhet om att reservationen
är den riktiga linjen.

Som herr Sundström framhöll, skulle icke problemet ha uppstått, om införandet
av källskatten kommit efter det krigskonjunkturskatten var avvecklad.
Nu måste man emellertid ta hänsyn till det förändrade läget. Jag skall ta ett
enkelt exempel för att belysa frågan. Vi tänka oss en inkomsttagare, som har
precis samma inkomst under 1946 och 1947. År 1946 skall en del av inkomsten
drabbas av krigskonjunkturskatt. Enligt majoritetens förslag skall man ta ut
krigskonjunkturskatt till hela dess grundbelopp, Man får icke, såsom skulle
blivit fallet vid oförändrat uppbördssystem, minska grundbeloppet med den
del av inkomst- och förmögenhetsskatten, som är beräknad på den totala inkomsten.
Vad händer då 1947? Jo, med den oförändrade inkomsten får inkomsttagaren
betala inkomst- och förmögenhetsskatt på hela inkomsten. Han får
enligt majoritetens princip icke en motsvarande justering av krigskonjunkturskattens
grundbelopp och måste ju på det sättet bli hårdare beskattad än om
denna övergång till källskatt icke skett. Om det gamla uppbördssystemet
bibehållits, hade ju denne skattskyldige fått lov att från grundbeloppet avdraga
den del, som han betalt -—- för att använda ett uttryck, som använts i detta
sammanhang — »för mycket» i inkomst- och förmögenhetsskatt.

Herr Sundström gick i alla fall så långt, att han förklarade, att han tyckte
argumenten här vägde ganska jämnt, och i det dilemma han då befann sig, citerade
han ett ordspråk, som säger, att i tvistiga fall skal! man icke handla. Ja,
det kan kanske vara bra och bekvämt ibland, herr Sundström, men det kan
dock vara farligt att gå de vägarna. Jag skulle, herr talman, i stället vilja
citera ett annat liknande ord. som användes inom vårt domarväsen, nämligen
att när man är tveksam, skall man hellre fria än fälla. Om herr Sundström
är tveksam skall han icke döma människor till hårdare skattebelastning än
de rättvisligen skola ha. Därför vidhåller jag. herr talman, mitt yrkande om
bifall till reservationen.

Herr Sundström i Skövde: Herr talman! Herr Henriksson påstod, att denna
fråga var otillfredställande utredd, men jag tror, att den som varit med både
i fjol och i år bör ha ganska väl kommit underfund med vad frågan egentligen
gäller. Det iir icke sä, att det är någon felaktig princip, som här inauguroras,
vilket motionärerna skulle kunna åberopa till förmån för sin ståndpunkt, utan
tvärtom går det som eu röd tråd genom alla remissinstansers yttranden, att

8

Nr 20.

Lördagen den •''! maj 1947.

Förordning om kr igskonjunklurskatt för år 1947 m. m. (Forts.)
rent formellt och rent principiellt är motionernas ståndpunkt ohållbar. Vad
man andragit till stöd för motionerna har varit rättvisesynpunkter och billighetsskäl,
vilka också genom remissinstansernas uttalanden blivit väsentligen
reducerade och i vissa fall fullständigt söndersmulade.

Påståendet, att det skulle ha medfört vissa fördelar för de skattskyldiga,
om krigskonjunkturskattens avveckling ägt rum före käliskattereforinen, underkännes
märkvärdigt nog av krigskonjunkturskattenämndens två reservanter.
Och jag dristar mig icke gentemot dem hysa någon annan mening än
den de uttala i denna onekligen litet intrikata fråga. Jag nöjer mig med att
förlita mig på att de som sitta där i ledningen ha penetrerat saken och sålunda
kunna tillmätas lika stort vitsord som både herr Henriksson och jag,
när det gäller att bedöma den saken.

Herr Henriksson rekommenderar åt mig att gå igenom denna sak en gång
till, och det är ju älskvärt sagt, men på den punkt, där jag förklarade, att
jag hade tänkt färdigt, tror jag icke att jag är i behov av någon ytterligare
tankemöda. Krigskonjunkturskatten är ju att betrakta såsom konfiskation av
en viss del av inkomsten. Tvisten gäller ju hur den del som återstår, sedan
konfiskationen ägt rum. skall beskattas och vilka skatter på den delen som
skola efterskänkas. Det synes mig då stå ganska klart, att en omläggning
av metoderna för att beräkna krigskonjunkturskattens grundbelopp icke kan
föranleda avdrag för utskvlder, som icke blivit erlagda.

Till sist vill jag bara säga, att krigskonjunkturskatterna måste ses i ett
enda sammanhang, därför att de löpa i varandra år från år, och ser man det
såsom en helhet, där alla skattskyldiga ingå som ett sammanhängande led,
tror jag att det framstår ännu orimligare att just för den del av de skattskyldiga
det här gäller vidtaga dessa åtgärder.

Jag vidhåller, herr talman, mitt yrkande.

Herr Henriksson: Herr talman! Med anledning av att herr Sundström säger,
att motionärernas och reservanternas ståndpunkt blivit underkänd ur formell
synpunkt av alla, som yttrat sig, skall jag bara ta ett citat ur det .yttrande
herr Sundström stöder sin uppfattning på, nämligen det avstyrkande yttrandet
av länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län. I detta yttrande eäges följande:
»Ur formell synpunkt är det utan tvivel riktigt, att skatteeftergiften
"tages tillbaka vid krigskonjunkturskatten’.» Jag ville bara, herr talman, med
detta belysa, att vad herr Sundström nyss framhöll kanske icke var alldeles
riktigt.

Härmed var överläggningen slutad. Herr talmannen framställde propositioner
dels på bifall till utskottets förevarande hemställan, dels ock på bifall
till den vid betänkandet fogade reservationen: och fann herr talmannen den
förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Herr Henriksson begärde
emellertid votering, i anledning varav efter given varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes:

Den, som vill, att kammaren bifaller bevillningsutskottets hemställan i utskottets
förevarande betänkande nr 29. röstar

Ja:

Den. det ej vill. röstar

Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit den vid betänkandet fogade reservationen.

Sedan kammarens ledamöter härefter intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst, verkställdes omröstning genom uppres -

Lördagen den 3 maj 1947.

Nr 20.

9

Förordning om krigskonjunkturskatt för är 1947 m. m. (Forts.)
mng; och befanns därvid att flertalet röstat för ja-propositionen, vadan kammaren
bifallit vad utskottet hemställt.

§ 5.

Föredrogs första lagutskottets utlåtande, nr 32, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag om fortsatt giltighet av lagen den 12 december
1941 (nr 925) om reglering av förbrukningen av elektrisk kraft och gas.

Utskottets hemställan bifölls.

''§ 6.

Föredrogs andra kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande, nr 5, i anledning
av väckt motion angaende effektivare åtgärder mot ocker vid försträckning.

Utskottets hemställan bifölls; och skulle, jämlikt § 63 riksdagsordningen,
detta beslut genom utdrag av protokollet delgivas första kammaren.

§ 7.

Föredrogs andra kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande, nr 6, i anledning
av väckta motioner angående åtgärder för utveckling av det svenska
musiklivet och om utredning rörande löne- och pensionsförhållandena för vissa
enskilda orkesterföreningars musiker.

Utskottets hemställan bifölls.

§8.

Till bordläggning anmäldes

statsutskottets utlåtanden :

i nrJLf’i* anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen under femte
nuvudmteln gjorda framställningar rörande egentliga statsutgifter för budgetaret
1947/4ö, såvitt avser anslagen inom inrikesdepartementets verksamhetsområde,
jämte i ämnet väckta motioner;

nr 88, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa byggnadsarbeten
for försvaret m. m.;

nr 89, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående livränta åt E L
Leder m. m.; och

nr 90, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående befrielse från ersattningsskyldighet
för konteramiralen C. Gr. Wahlström \ samt

andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande, nr 11, i anledning av
vackt motion angaende en allmän decentralisering av statsförvaltningen m. m.

§9.

Justerades protokollsutdrag.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter kl. 11.44 fm.

In fidem
Grunnar Britth.

Andra kammarens protokoll 1947, Nr HD

2