RIKSDAGENS PROTOKOLL
ProtokollRiksdagens protokoll 1917:15
- kammare
- Andra kammaren
- riksdag
- tvåkammaren
- session
- lagtima
- Antal sidor
- 10
RIKSDAGENS PROTOKOLL.
1917. Andra kammaren. Nr 15.
Tisdagen den 6 februari.
Kl. 3 e. m.
§ I
Justerades
protokollet för den 31 nästlidna januari.
§ 2.
Föredrogos var för sig följande på kammarens bord liggande
motioner; och hänvisades därvid:
till konstitutionsutskottet motionerna nr 289—291, av herr Lindhagen;
till
kammarens femte tillfälliga utskott motionen nr 292, av
herr Lindhagen;
till kammarens första tillfälliga utskott motionen nr 293, av
herr Lindhagen; och
till konstitutionsutskottet motionerna nr 294—296, av herr Lindhagen.
Vid föredragning härpå av motionen nr 297, om skrivelse till Vid remiss av
Kungl. Maj :t angående behövligheten av »monarkismens biinstitutioner»
m. m., begärdes ordet av motionären '''' •
Herr Lindhagen, som yttrade: Herr talman! Uti den ifrågavarande
motionen har jag tillåtit mig att gorå en. fullständig uppräkning
av vad jag kallar »monarkismens biinstitutioner». Jag hade
tänkt mig, att motionen skulle kunna gå till ett tillfälligt utskott, då
jag tog saken i största allmännelighet. Emellertid erhöll jag erinran
om att adelskapet är en grundlagsenlig institution och att följaktligen
denna fråga borde gå till konstitutionsutskottet. Därför ändrade
jag i den motion som nu föreligger ordet adelskap till ädlingsskap
för att därmed antyda själva andan i det hela. Men detta har ansetts
vara ett kringgående av författningen, som icke lämpligen bör tilllåtas.
Så har vidare uppkommit tveksamhet om huruvida hovet är
en institution som är omhägnad av grundlagen eller icke. Då det kan
Andra hammarens protokoll 1917. Nr 15. 1
Nr 15. 2
Tisdagen den 6 februari.
Vid remiss
motionen
nr 297.
(Fort*;.)
Vid remiss
motionen
nr 300.
■o vara olämpligt att lösa denna fråga nu, så har det ansetts, att denna
sak icke borde inblandas i motionen. Om nu dessa saker skola utgå,
så bör även en del av motiveringen utgå. Jag får därför anhålla om
kammarens tillstånd, att ur den motion jag väckt måtte få utgå vad
scm där talas i klämmen om hovet och ädlingsskapet och vad som i
motiveringen hänför sig därtill.
Denna hemställan bifölls av kammaren; och beslöt kammaren
att överlämna den i enlighet härmed ändrade motionen till sitt femte
tillfälliga utskott.
Vidare remitterades:
till kammarens första tillfälliga utskott motionen nr 298, av herr
Lindhagen; och
till konstitutionsutskottet motionen nr 299, av herr Lindhagen.
5 Härpå föredrogs motionen nr 300, om skrivelse till Ivungl. Maj :t
angående genomförandet av vissa grundsatser för pressens reformering;
och erhölls ordet därvid av motionären
Herr Lindhagen, som anförde: Herr talman! År 1910 väckte
jag en motion om pressens reformering och framhöll i motiveringen
en del önskemål. Denna motion gick då till tillfälligt utskott. Denna
gäng har jag för att få ett annat grepp på saken tillåtit mig att framställa
vissa positiva yrkanden, som i motionen sammanfattas i 5 olika
punkter, vilkas motivering hänför sig till en vidlyftig motion.
Av dessa 5 punkter innebära de 4 första klara grundlagsändringar,
och de skola därför gå till konstitutionsutskottet. Emellertid har jag
tillagt en femte punkt, nämligen angående utredning om pressens
levnadsförhållanden. Jag föreställer mig, att det utskott som skall
syssla med hela denna sak och intränga i densamma också är det
lämpligaste att bedöma den utredning som behövs för att komma till
ett resultat och att därför denna sak som sammanhänger med det övriga
borde få slinka med till konstitutionsutskottet. Emellertid har
man ansett, att detta rent formellt har sina betänkligheter, och därför
tillåter .jag mig hemställa, att femte punkten måtte utbrytas för
alt gå till tillfälligt utskott. Jag hoppas, att detta utskott blir i tillfälle
att ägna nödig uppmärksamhet åt denna lösryckta bit, fastän den
kommit ur sitt sammanhang. Emellertid, vad skall man göra, då de
befallande hava en annan uppfattning? Jag böjer mig därför och ber
om kammarens tillstånd, att femte stycket av ifrågavarande motion
måtte få utgå och att jag i stället får tillfälle att överflytta denna
punkt till en särskild motion, som skulle lyda: med åberopande av
motiveringen till föregående motion får jag anhålla, att riksdagen
måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om utredning
angående pressens levnadsförhållanden.
Herr Lindhagens berörda anhållan bifölls av kammaren; varefter
och sedan motionen nr 300 i överensstämmelse härmed ändrats
Tisdagen den 6 februari.
3 Sr 15.
samt en särskild motion, innefattande det ur den förra motionen uteslutna
yrkandet, av herr Lindhagen avlämnats, ifrågavarande tva
motioner hänvisades motionen nr 300 med oförändrad rubrik til
konstitutionsutskottet samt den nu avlämnade motionen, som tilldelades
ordningsnumret 329 och rubriken: om skrivelse till kling .
Maj :t i fråga om utredning angående vissa förhållanden rörande tidningspressen,
till kammarens femte tillfälliga utskott.
Vidare överlämnades:
till kammarens tredje tillfälliga utskott motionen nr 301, a\
herrar Widlund och Höglund i Strömstad,
till kammarens första tillfälliga utskott motionerna:
nr 302, av herr Widlund; och
nr 303, av herr Hage m. fl.;
till kammarens fjärde tillfälliga utskott motionen nr 304. av
herr Molin i Dombäcksmark;
till kammarens tredje tillfälliga utskott motionen nr 305, av
herrar Julin och Hansson i Gärda;
till kammarens första tillfälliga utskott motionen nr 306, av
herr Tengdahl;
till kammarens tredje tillfälliga utskott motionen nr 307, av
herr Palmstierna;
till kammarens andra tillfälliga utskott motionen nr 308, a\
herr Palmstierna m. fl.;
till kammarens fjärde tillfälliga utskott motionen nr 309, av
herr Björling m. fl.;
till kammarens första tillfälliga utskott motionen nr 310, av
herr Zander;
till kammarens fjärde tillfälliga utskott motionen nr 311, av
herr Molin i Dombäcksmark;
till kammarens tredje tillfälliga utskott motionen nr 312, av
herr von Sneidern m. fl.;
till kammarens första tillfälliga utskott motionen nr 313, av
herr Sigfrid;
till kammarens andra tillfälliga utskott motionen nr 314, av
herr Jonsson i Hökhult m. fl.;
till kammarens femte tillfälliga utskott motionerna nr 315—318,
av herr Lindhagen;
till kammarens fjärde tillfälliga utskott motionen nr 319, av
herr Olsson i Ramsta;
till kammarens andra tillfälliga utskott motionen nr 320, av
herr Ingvarson;
Vid remiss av
motionen
nr 300.
(Forts.)
År 15. 4
Tisdagen den 6 februari.
Ang. sjöförsäkring
mot
krigsfara.
till kammarens femte tillfälliga utskott motionen nr 321, av
herr Bengtsson i Göteborg m. fl.;
till kammarens tredje tillfälliga utskott motionen nr 322, av
herr Hage m. fl.;
till kammarens andra tillfälliga utskott motionen nr 323, av herrar
Byström och Ingvarson;
till kammarens tredje tillfälliga utskott motionen nr 324, av
herr Bärg i Katrineholm m. fl.;
till kammarens femte tillfälliga utskott motionen nr 325, av
herrar Månsson och Widlund;
till kammarens första tillfälliga utskott motionerna:
nr 326, av herr Kristensson m. fl.; och
nr 327, av herrar Vennerström och Hage; samt
till kammarens andra tillfälliga utskott motionen nr 328, av
herr Vennerström m. fl.
§ 3.
Herr statsrådet Vennersten avlämnade Kungl. Maj :ts propositioner
:
nr 36, med förslag till lag om ändrad lydelse av 52 och 104
b§ i stadgan den 9 november 1866 om skiftesverket i riket m. m.; och
nr 37, med förslag till lag om ändrad lydelse av 1 kap. 1 och 2
S§ rättegångsbalken.
Dessa propositioner bordlädes på begäran.
§4.
Härefter föredrogs statsutskottets utlåtande, nr 12, i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa undantag från bestämmelserna
för statens meddelande av sjöförsäkring mot krigsfara; och
begärdes ordet därvid av
Herr Palmstierna, som yttrade: Herr talman! Det är ju
helt naturligt, att statsutskottet enhälligt tillstyrkt Kungl. Maj:ts
förslag om vidgad krigsriskförsäkring. Man kunde ju vänta, att
regeringen och riksdagen omedelbart skulle inskrida för att så
snabbt som möjligt vidtaga de åtgärder, som, vad på dem ankomma,
skulle medföra, att sjöfarten hölls i gång trots de utomordentliga faror,
som krigets förvisning nu medfört. Men jag tillåter mig, herr
talman, begära ordet här i dag för att framföra ett par önskemål som
jag skulle vilja uttrycka med några få ord.
Nu övertar ju staten risken till fulla värdet för fartyg och last.
Det är en ganska betydande börda, som staten därmed pålägger sig.
5
Nr 15.
Tisdagen den 6 februari.
Men när detta sker, tror jag, att det råder en ganska allmän mening
därom, att det icke endast bör vara så, som det ärade statsutskottet
skriver i sitt utlåtande, nämligen att de »importerade varorna komma
att tillhandahållas den konsumerande allmänheten till priser, som
icke äro högre än vad av omständigheterna oundgängligen töraniedes»,
utan att det dessutom bör sägas, att det dyrbara fraktutrymme,
som under dessa tider möjligen kan påräknas, också bör tillvaratagas
och utnyttjas på sådant sätt, att det står i fullständig överensstämmelse
med de berättigade krav som vår nationalhushallnmg nu
Så länge den enskilda företagsamheten ensamt bestämmer över
fartygens befraktande, kan man saga sig, att säkerhet icke förelinnes,
att den synpunkt jag nu fastställt blir väl tillvaratagen. JJet
är tyvärr så, att landets intressen och de enskildas intressen icke alltid
sammanfalla under desa tider. Men nu, under de allvarliga förhållanden
som råda, är det blott ett ögonmärke som bör vara gällande
för Sveriges politik, och det är, att landets intressen skall ga
framför allting annat. ..
Det önskemål som jag nu skulle vilja här framställa ar, att regeringen,
vare''sig det sker genom tvångsbefraktning eller på annat
sätt -_ medlet vill jag alldeles lämna därhän — tillser, att den har
sjötrafiken helt och'' hållet i sin hand, så att den synpunkt jag velat
framhålla blir väl beaktad, och endast det nödvändigaste importeras
till Sverige och att intet fraktutrymme upptages för annat än
damahu
^ ^ ^ statens livsmedelskommission tidigare haft
till sitt förfogande en särskild expert rörande järnvägstrafikfrågor.
Yi veta också, att statens handelskommission vid avgörandet av
licensfrågor sökt att hava en allmän överblick av fraktmarknaden
och även att inverka på, hur befraktningen av fartyg skall ske. Yi
veta även, att här varit det ena avtalet efter det andra rörande
import av spannmål och fodermedel. Nu menar jag, att för detta
syftes vinnande borde skapas en särskild trafikavdelning, vare sig
den skulle ligga inom handelskommissionen eller ej, och att denna
avdelning skulle helt och uteslutande ägna sig åt sjötrafikfragor,
frågor som röra trafiken över Nordsjön och transoceana vatten. X
denna avdelnings hand skulle läggas maktbefogenhet att övervaka,
att man vid befraktningen följer de synpunkter, som jag uttalat,
med andra ord, denna avdelning skall ansvara för att det dyrbara
tonnaget utnyttjas i rätt tid och pa det sätt, som landets intresse
kräver. Det är endast hos regeringen, som full överblick kan vinnas
i denna tid, och därför vill jag uttala det önskemålet, att i dess
hand centraliseras den sjötrafik, som kan upprätthallas, sa att landets
intressen bliva tillgodosedda på bästa sätt.
Men, mina herrar, det är icke blott detta önskemål, som jag vill
framföra, utan det är ett annat, som jag känner liksom ännu djupare.
Mitt andra önskemål rör de män, vilka under fredlig id
trotsa krigets faror. Jag är alldeles viss om, att Sverige icke har
på mansåldrar så starkt som nu känt sitt beroende av att äga en
Ang. sjöförsäkring
mot
krigsfara.
(Forts.)
N r 15. 6
Tisdagen den 6 februari.
Ang. sjöförsäkring
mot
krigsfara.
(Forts.)
handelsflotta, och säkert följer man överallt i Sveriges bygder med
tacksamhet och beundran de män, som våga sitt liv på havet för att
förse oss med det vår nödtorft kräver. På grund av den kungl.
propositionen stå vi nu inför att medverka till ökad försäkring av
vad som rör den döda materielen. Det spörsmål, vilket såsom än mera
viktigt hör stå oss före, är, att de män, som idka näringen under farofyllda
tider, känna, att Sverige står bakom dem och att den svenska
staten stöder dem.
Nu har Kungl. Maj:t förklarat i propositionen, att det kan
bliva nödvändigt, att staten i brist av annan betryggande anordning
övertager olycksfallsförsäkringen för befälhavare och besättningar.
Statsutskottet har för sin del måhända gjort en liten skärpning i
visst avseende, då det framhåller angelägenheten av, att staten icke
ikläder sig ifrågavarande försäkringsrisk i andra fall, än där det
är utrett, att olycksfallsförsäkring icke kan erhållas i den ordning,
som hittills tillämpats. Ja, det är gott och väl med ett sådant uttalande,
men jag har likväl en känsla av, att här kräves än mera.
Det manskap, de män i ledet, som kunna väntas med tapperhet
trotsa farorna, böra enligt min mening få än starkare bevis på nationens
erkänsla för deras gärning.
Ser man på hur förhållandena äro i Norge, finner man dem
vara väsentligt olika mot vad de äro i Sverige. Jag vill med endast
några få ord beröra denna sak. Det norska sjöfolket är olycksfallsförsäkrat
enligt 1911 års lag. Ur denna lag torde jag få angiva
några paragrafer, för att kammaren skall bli satt i tillfälle att
bedöma, hur olika det är i Sverige mot i Norge. Enligt § 4 skall
riksförsäkringsanstalten utreda invaliditetsräntan, uppgående vid
fullständig förvärvsoduglighet till 60 % av den skadades arbetsförtjänst
och i annat fall till motsvarande bråkdel därav. I § 6 bestämmes,
att om olycka eller sjukdom medfört döden, skall förutom
denna ersättning utgå dels begravningshjälp, dels också för efterlevande
änka intill hennes död eller nytt äktenskap 20 % och för
varje efterlevande barn intill fyllda 15 år 15 % av arbetsförtjänsten,
beräknad på visst närmare angivet sätt. I Sverige har, såsom vi
ju veta, olycksfallslagen ännu icke vunnit tillämpning, och sjöfolket
faller icke under den gamla ersättningsförordningen. Någon motsvarighet
råder alltså icke här i detta avseende.
I Norge har man emellertid funnit sig böra gå utöver detta
stadgande, och genom lag av den 21 juli 1916 om ökad ersättning
åt sjöfolk vid. krigsolycka bestämmes i § 2, att för envar under
sjömansförsäkringen ingående person, som utsattes för sådan olycka,
som är nämnd i denna lag, utbetalas, utöver ersättningen enligt
olycksfallslagen, en summa en gång för alla av 5,000 kronor. Samma
stadgande gäller för den händelse full invaliditet inträffar.
År det mindre grad av invaliditet skall i detta fall hänsyn tagas
därtill. Dessa utgifter skola enligt §§ 4 och 5 utanordnas på vederbörlig
fartygsägare.
Här hemma är situationen mycket olika. Här har krigsförsäkringskommissionen
stadgat, att vederbörande besättning skall
Tisdagen den (5 februari.
Nr 15.
vara försäkrad för fara under krigstid. Beloppet liar staten ieke
yttrat sig om. Vad som föreligger är ett avtal mellan redareföreningen
å ena sidan samt såväl befälhavare- som manskapsföreningar
å den andra sidan. Jag skall be att få läsa upp några stycken
av det avtal, som nu gäller mellan Sveriges redareförening och den
svenska eldarunionen. I § 8 stadgas, att för den händelse skada
omedelbart — jag lägger tonvikten på ordet omedelbart — medför
den försäkrades död, skall, då den döde efterlämnar änka eller ej till
myndig ålder kommet arvsberättigat barn, försäkringssumman, 4,000
kronor, utbetalas på en gång. Då den döde icke efterlämnar änka
eller sådant barn, utbetalas 7h av försäkringssumman eller 3,500
kronor. Om den skadade blivit helt och hållet oförmögen och råkat
ut för fullständig invaliditet, får han likaledes hela försäkringssumman.
I annat fall beräknas viss procentdel därav. År skadan
av övergående slag, skall beloppet utgå efter en beräkning av 2
kronor 50 öre för dag för en vanlig besättningskarl. Den jämförelse,
som jag här gjort visar, att beträffande själva beloppet är det oerhört
mycket sämre för vårt svenska sjöfolk än vad det var i Norge
redan innan de förhållanden, som nu råda, inträdde.
Men frånsett olikheten med avseende å beloppet är det också
en olikhet med hänsyn till arten av denna frågas behandling. I
Norge har staten, regeringen och stortinget, omedelbart inskridit och
försäkrat sig om att erforderliga belopp — ehuru även de enligt
min uppfattning äro för låga — utgå. I Sverige har detta varit beroende
av avtal, slutet under strider mellan respektive parter. Min
uppfattning av denna fråga är, att det är statens skyldighet att
garantera och tillförsäkra sjöfolket vad det bör ha rätt att få under
denna tid för sig själva vid invaliditet eller för sina efterlevande i
händelse av dödsfall.
Statsmakten bör besluta detta med riklig hand och sedan utanordna
det på respektive rederier, vilkas stora vinster under dessa
tider är nogsamt bekanta. År det då i något enstaka fall så, att det
skulle visa sig vara orättvist att verkställa en sådan uttaxering —
nåväl, så må då Sverige betala omedelbart och direkt ur egen kassa
till sjöfolket vad som kräves, ty det synes mig icke vara landet värdigt
att icke uppträda på ett frikostigt sätt och därvid tillse, att
de synpunkter jag här försökt med några ord företräda, bli väl beaktade.
Jag tror, mina herrar, att de sjömän, vilka i lugn pliktuppfyllelse
nu förverkliga den gamla Hansans stolta ordstäv: »det är icke
nödvändigt, att vi leva, men att sjöfarten fortgår — det är nödvändigt»,
de böra ha den förvissningen, att landet helt och fullt
känner sina förpliktelser mot dem.
Här är icke möjlighet att nu väcka en motion eller framställa
något yrkande. Jag har med dessa ord endast velat uttala det
önskemålet, att regeringen ville taga under noggrant beaktande,
vad jag nu yttrat.
Ang. sjöförsäkring
mot
krigsfara.
(Fort».)
Härpå anförde
Nr 15. 8
Tisdagen den 6 februari.
Ang. sjöförsäkring
mot
krigsfara.
(Forts.)
Chefen för finansdepartementet, herr statsrådet Y ennersten:
Herr talman, mina herrar! Även jag är av den uppfattningen, att
den lättnad, som nu med riksdagens hjälp beredes sjöfarten, skall
utnyttjas på ett sätt, som för det allmänna medför de största möjliga
fördelar. Jag syftar då i främsta rummet på vad den föregående
ärade talaren anförde i fråga om nödvändigheten av, att man
ur nationalhushållningens synpunkt tillser, att den sjöfart, som kan
komma att igångsättas och fortbestå, kommer den fraktfart till
godo, som den ärade talaren åsyftade. Och jag kan ju så mycket
mera från min synpunkt understyrka detta, som ju regeringen själv
utgått från alldeles samma tanke och givit uttryck åt den, då regeringen
talat om att det gäller att trygga tillförseln till vårt land
av viktiga förnödenheter ävensom annan synnerligen maktpåliggande
samfärdsel. Det är ju att vänta, att åtminstone under den svåraste
tiden, som kan stunda, sjöfarten blir så begränsad, att man måste
väl hushålla med det tonnage, som kan stå till disposition, och det
faller av sig självt att vi måste tillse att i första rummet de allra
viktigaste förnödenheterna bli transporterade hit i den mån, det
överhuvudtaget kan ske.
Beträffande den andra frågan är jag icke nu i tillfälle att säga
något annat än att den ärade talarens framställning naturligtvis
skall bli föremål för beaktande, såsom han har all rätt att vänta. Men
jag vill begagna tillfället att i likhet med den ärade talaren framhålla,
hurusom säkerligen hans uppfattning om landets tacksamhetsskuld
till sjöfartsnäringens utövare — framförallt dem, som vistas
ute på haven — är riktig, och jag står i full överensstämmelse med
honom även då det gäller den del av hans anförande, som syftade på
att nationen också bör visa denna sin tacksamhet genom att tillse,
att den risk, som dessa yrkesutövare underkasta sig, blir på ett
tillfredsställande sätt täckt. Beträffande sättet för försäkringen av
sjöfolk har i statsutskottets enhälliga utlåtande anförts något som
ju också måste kräva regeringens beaktande, och jag kan försäkra,
att i båda fallen skall ett sådant beaktande icke utebli.
Herr Bengtsson i Ivullen: När riksdagens andra kammare
för några dagar sedan behandlade jordbruksutskottets utlåtande i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition om ett anslag av fyra miljoner
kronor för inköp av billiga gödningsämnen, uppträdde herr E. A.
Nilson i Örebro och påpekade, att utskottet kommit för snart med
sitt utlåtande. Enligt hans mening var tiden ännu icke tilländalupen
för avgivande av motioner. Han ville säga detta, för att i framtiden
något sådant icke vidare skulle förekomma. Nu föreligger i
dag ett statsutskottsutlåtande, där man har behandlat en kungl. pro-’
position redan efter tre dagar. Herr Nilson har själv varit med —
åtminstone står han antecknad såsom närvarande — men han har
icke reserverat sig i alla fall. Jag vill, herr talman, blott påpeka
den stora inkonsekvensen i detta och ber för övrigt att få yrka bifall
till utskottets utlåtande.
Tisdagen den <i februari,
9 Nr lf>.
Herr E. A. N i 1 son i Örebro: .Tåg vill endast i anledning av
den föregående talarens anförande säga, att när protokollet rörande
behandlingen av det omnämnda jordbruksutskottsutlåtandet blir tillgängligt
för den ärade talaren, skall lian nog finna, att mitt anförande
mycket klart och tydligt förutsatte, att riksdagen kunde ha
både plikt och rätt att fatta beslut på det sätt, riksdagen nu gör.
Mitt anförande då gick ut på att vad som då skedde icke skulle få.
vara prejudicerande för framtiden och åberopas i icke trängande fall.
Herr Rydén i Malmö: Jag vill säga ett par ord i anledning
av att det nu två gånger förekommit, att man bragt den frågan på
tal, huruvida ett utskott skall vara berättigat eller icke att avgiva
betänkande i anledning av en kung!, proposition, innan tiden för
avgivande av motion i anledning av samma proposition gått till ända.
Jag vill för min del uttala, att det aldrig varit meningen, när denna
grundlagsbestämmelse avfattades, och det står alldeles uppenbart
uttryckt i motiveringen, när bestämmelsen om en femtondagars motionstid
i anledning av en kungl. proposition en gång beslöts, att det
icke innebar någon skyldighet för ett utskott att i varje fall taga
hänsyn till utlöpandet av dessa femton dagar. Det är också orimligt
att söka upprätthålla eu sådan ordning i de fall, då särskilda
förhållanden påkalla en skyndsam handläggning av ett ärende. Jag
tror, att i fall man gång på gång börjar tala om detta, går det
snart in i medvetandet att här skulle vara någon riksdagsmännens
oförytterliga rättighet att uppehålla behandlingen av ett ärende i
femton dagar. Av den utredning, som verkställts särskilt inom
den kommitté, som haft att taga i övervägande åtgärder för beredande
av lättnader i riksdagsarbetet, har det visat sig, att det aldrig
varit avsikten och icke heller förekommit i praktiken att på det sättet
tillämpa en bestämmelse, som nu ifrågasatts vid ett par tillfällen.
Vidare yttrades ej. Utskottets hemställan bifölls.
§ 5.
Justerades protokollsutdrag angående det i nästföregående paragraf
omförmälda ärendet.
§ 6.
Anmäldes och godkändes statsutskottets förslag till riksdagens
skrivelse, nr 14, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition, nr 38, angående
vissa undantag från bestämmelserna för statens meddelande
av sjöförsäkring mot krigsfara.
§ 7.
Justerades protokollsutdrag.
Andra kammarens protokoll 1917. Nr lö.
Ang. sjöfölsäkring
mot
krigsfara.
(Forte.)
Nr 15. 10
Tisdagen den 6 februari.
§ 8.
Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades:
herr Lovén under 3 dagar fr. o. m. den 9 febr.,
» Nordström > 10 > » 7 » och
» Hagman » 4 7 » ,
Kammarens ledamöter åtskildes härefter kl. 3,50 e. m.
In fidem
Per Cronvall.
Stockholm 1917. Kung!. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner. /707*4