RIKSDAGENS PROTOKOLL

ProtokollRiksdagens protokoll 1893:5

RIKSDAGENS PROTOKOLL.

1893. Första Kammaren. N:o 5.

Tisdagen den 7 februari.

Kammaren sammanträdde kl. 2.so e. m.

Justerades protokollet för den 30 sistlidne januari.

Upplästes ett från Andra Kammaren ankommet protokollsutdrag,
n:o 51, med inbjudning till Första Kammaren att förena
sig med Andra Kammaren i dennas beslut, att ett särskildt utskott,
bestående af sju ledamöter från hvardera kammaren, skulle tillsättas
för behandling af Kongl. Maj:ts proposition med förslag till
lag angående bevisning inför rätta, lag angående ändrad lydelse
af 5 kap. 1 § ärfdabalken, lag angående ändring i 14 kap. jordabalken
och lag angående ändring i förordningen angående handelsböcker
och handelsräkningar den 4 maj 1855.

Detta protokollsutdrag blef på begäran bordlagdt.

Vid föredragning af statsutskottets den 4 i denna månad bordlagda
memorial n:o 11, i anledning af remiss från Andra Kammaren
af två särskilda, af herrar A. Hahn och N. Petersson väckta
motioner, lades memorialet till handlingarna med förklarande, att
ifrågavarande motioner vore af sådan beskaffenhet, att de hörde
till behandling af tillfälligt utskott.

Vid föredragning af bevillningsutskottets den 4 innevarande
februari bordlagda memorial n:o 1, angående en till utskottet hänvisad
motion om restitution åt Göteborgs museum af 1,034 kronor
90 öre, utgörande erlagd tull för vissa af nämnda museum från
utlandet införskrifna konstverk, lades memorialet till handlingarna
med förklarande, att den ifrågavarande motionen vore af beskaffenhet
att böra till statsutskottet öfverlemnas.

Första Kammarens Prot. 1893. N:o 5.

1

N:o 5.

2

Onsdagen den 8 Februari.

Föredrogs, men bordlädes å nyo på flere ledamöters begäran
lagutskottets den 4 i denna månad bordlagda utlåtande n:o 1.

Vid föredragning af lagutskottets nedannämnda, den 4 innevarande
månad bordlagda utlåtanden:

n:o 2, i anledning af Kong!. Maj:ts proposition med förslag till
lag angående ändrad lydelse af 102 och 140 §§ konkurslagen;

n:o 3, i anledning af väckt motion om tillägg till dels kongl.
förordningen angående mantals- och skattskrifningarnas förrättande
den 20 juli 1861, § 3, dels ock kongl. förordningen angående fattigvården
i riket den 9 juni 1871, § 22; samt

n:o 4, i anledning af väckt motion angående upphäfvande af
lagens stadganden om giftomannarätt;

biföll kammaren hvad utskottet i dessa utlåtanden hemstält.

Justerades tre prokollsutdrag för detta sammanträde.

Kammaren åtskildes kl. 2.43 e. m.

In fidem

A. von Krusenstjerna.

Onsdagen den 8 februari.

Kammaren sammanträdde kl. I.30 e. m.

Herr statsrådet Gilljam aflemnade Kongl. Maj:ts nedannämnda
nådiga propositioner till Riksdagen:

l:o) angående ändring i meddelade bestämmelser om uppförande
vid Lunds hospital för Malmöhus läns räkning af en vårdanstalt
för sinnessjuke;

2:o) angående upplåtelse af ett jordområde till botaniska trädgården
i Upsala; samt

Onsdagen den 8 Februari.

3 Nso 5.

3:o) angående inföi’ande af undervisning i slöjd vid folkskolelärareseminariet
i IJpsala.

Anmäldes och bordlädes statsutskottets utlåtanden:

n:o 12, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående upplåtelse
till Skara stad af en under indragna militiebostället Götala
n:is 1 och 2 lydande lägenhet, benämnd S:t Annse äng;

n:o 13, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående upplåtelse
äf mark från en vid Östersunds stad belägen kronolägenhet;

n:o 14, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående upplåtelse
till aktiebolaget Vestkusten af mark från indragna regementsqvartermästarebostället
IV2 mantal Hultås n:is 1 och 2 i Göteborgs
och Bohus län; samt

n:o 15, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående försäljning
till Östersunds stad af kronans andel i ett inom stadens
område beläget skogsskifte.

Föredrogs Andra Kammarens under gårdagen bordlagda proto- Om tuisättankollsutdrag,
n:o 51, med inbjudning till Första Kammaren att för-deki[°Jt ''^,^7
ena sig med Andra Kammaren i dennas beslut, att ett särskiltsh'' “ u
utskott, bestående af sju ledamöter från hvardera kammaren, skulle
tillsättas för behandling af Kongl. Maj:ts proposition med förslag
till lag angående bevisning inför rätta, lag angående ändrad lydelse
af 5 kap. 1 § ärfdabalken. lag angående ändring i 14 kap.
jordabalken och lag angående ändring i förordningen angående
handelsböeker och handelsräkningar den 4 maj 1855.

Grefve Lagerbjelke: Det nu föredragna protokollsutdraget
från Andra Kammaren innehåller ett förslag, hvilket, så vidt jag
kan fatta, strider emot grundlagen och derför måste af denna kammare
afslås.

Visserligen är det sant, att i grundlagen icke förekommer någon
föreskrift beträffande tiden för väckande af förslag om tillsättande
af särskilda utskott, men deremot är det så mycket bestämdare
och oafvisligare uttryckt, att ett beslut, som är fattadt af
båda kamrarne, är ett Riksdagens beslut och att ett sådant Riksdagens
beslut icke sedan får, under samma riksdag, på något sätt
ändras.

Vid detta tillfälle kan ju icke nekas, att båda kamrarne hafva
remitterat den kongl. proposition, hvarom här är fråga, till lagutskottet.
Det är således Riksdagens beslut, att denna proposition
skall af lagutskottet behandlas, och detta får ej, så vidt jag kan
förstå, ändras under denna riksdag.

Det är visserligen sant, att i de reglementariska föreskrifterna
förekommer ett stadgande, att om ett särskildt utskott blifver för

N:o 5. 4

Onsdagen den 8 Februari.

Om tillsättande
af ett särskilt
utskott.
(Forts.)

en fråga nedsatt, sedan en likartad fråga blifvit remitterad till ett
annat utskott, skall detta andra utskott derom underrätta kamrarne
och hemställa, huru vida detta förslag skall jemväl till det
särskilda utskottet öfverlemnas.

Herrarne behagade dock finna, att det nu föreslagna icke är
samma sak. Det är icke fråga om ett likartadt förslag, som skulle
flyttas från ett utskott till ett för en annan fråga tillsatt annat
särskilt utskott. Här är ett förslag framlagdt af Kongl. Maj:t
och remitteradt till lagutskottet, hvilket förslag skulle tagas ifrån
lagutskottet och öfverlemnas till ett annat, för detsamma tillsatt
särskildt utskott.

Under den nuvarande representationsformen har icke vid något
tillfälle förekommit, att ett förslag om tillsättande af ett särskildt
utskott blifvit väckt och af kamrarne beslutadt sedan det
ärende, för hvilket det skulle tillsättas, blifvit remitteradt. Den
sista tiden, då ett sådant förslag väckts, har varit då det redan inkomna
ärendet skulle remitteras, och då har alltid remissen skett
med föreskrift, att derest ett särskildt utskott blifver nedsatt, skulle
ärendet till detta utskott öfverlemnas. Herrarne behagade finna,
att detta är någonting annat än att, sedan det är remitteradt och utan
något vilkor remitteradt, besluta, att det skall tagas tillbaka ifrån
utskottet och ett särskildt utskott för detsammas behandling tillsättas.

Men, säger man måhända, det är ju en beskedlig sak och något
ondt kan icke ske, om man tillsätter ett särskildt utskott för behandlingen
af denna fråga. Jag ber i det afseendet få fästa uppmärksamheten
på, att alla missbruk uppkommit på ett beskedligt
sätt. Man har aldrig sett missbruk uppkomma i sina värsta former,
de uppkomma alltid helt beskedligt, tycker man, men man
kan sedermera få se dem utveckla sig till verkliga större missbruk.

Hvad nu denna fråga beträffar, så, om det blir en vana och
om det anses tillåtet att ett förslag om särskildt utskott skulle
kunna väckas, sedan en kongl. proposition blifvit af båda kamrarne
till ett ständigt utskott förvisad, är det ju gifvet, att får ett sådant
förslag väckas, sedan remiss egt rum, och om det får väckas 14
dagar derefter, så får det väckas äfven två månader derefter, eller
så länge riksdagen varar. Det skulle då kunna bända att, med
åberopande af detta prejudikat, sedan ett utskott, redan behandlat
frågan, ehuru det icke hunnit inkomma med förslag till kamrarne,
det blefve ifrågasatt ett särskildt utskott, och en tillfällig majoritet
beslöte ett sådant utskott; frågan skulle då tagas ifrån det ständiga
utskott, som behandlat densamma, ehuru det icke hunnit inkomma
med utlåtande, och då skulle ju hela denna behandling
kastas, så att säga, i sjön. Det vore bra olämpligt, men det vore
icke mera olagligt, än detta är olagligt.

Man skulle till och med kunna påstå, att, om ett ständigt utskott
fått en fråga till sig remitterad och behandlat den och äfven
inkommit med sitt betänkande, men detta blifvit af båda kamrarne
återremiteradt, man skulle kunna väcka förslag om tillsättande af
ett särskildt utskott för att behandla denna återremiss. Jag kan

Onsdagen den 8 Februari.

5 N:o 5.

icke se, att detta särskilda utskotts tillsättande vore mera olagligt Om tillsättanän
det nu föreliggande förslaget. d<?..°£ elt *“??''

Med ett ord, mine herrar, här är en fråga, som berör grund-4 * (Forts.)
lagen. Det är af den allra största vigt, att man vid alla tillfällen
strängt håller på grundlagens efterlefnad. Man får icke resonera,
om man tycker att det är lämpligt eller icke för tillfället, man
måste lyda. Om man icke på det sättet behandlar grundlagen,
blifva dess föreskrifter ganska litet värda.

Här har Riksdagen beslutat, att denna fråga skall remitteras
till lagutskottet och således af lagutskottet behandlas, och anhåller
jag, att dervid måtte få förblifva och den gjorda inbjudningen af
kammaren afslås.

Sedan öfverläggningen förklarats härmed slutad, yttrade herr
talmannen, att derunder endast yrkats, att ifrågavarande inbjudning
skulle afslås.

Härefter gjordes proposition å detta yrkande, och förklarades
densamma vara med ja besvarad.

Föredrogs å nyo lagutskottets den 4 och 7 i denna månad bord- An;i}
lagda utlåtande n:o 1, i anledning af verkstäld granskning utaf Zem e™betsjustitieombudsmannens
embetsförvaltning. förvaltning.

Herr Alin: Innan det utlåtande, som nu föredragits, lägges
till handlingarna, anhåller jag att få yttra några ord med anledning
af den embetsberättelse, som är föremål för detta utlåtande.

Söndagen den 27 november nästlidna år hölls i Stockholm
ett, såsom det uppgifvits, talrikt besökt så kalladt protestmöte
mot urtima Riksdagen samma år, vid hvilket möte följande resolution
föreslogs och antogs:

•‘I djup harm öfver den urtima riksdagens förräderi mot svenska
folkets rätt nedlägger mötet mot densammas förrädiska stämplingar
den kraftigaste protest och förbinder sig till samt uppfordrar alla
frisinnade folklager landet rundt att göra allt för en kraftig agitation
mot det bestående fåtalsväldet och för att folkriksdagen må
bli ett det kraftigaste handtag i arbetareklassens befrielsearbete
och ett imponerande svar på urtimans folkfiendtliga beslut."

Fjorton dagar derefter, söndagen den 11 december, hölls i
Göteborg ett möte i samma syfte, der en resolution föreslogs, debatterades
och antogs, hvilken i smädlighet åtminstone icke stod
den nyss upplästa efter, och rörande hvars tillkomst och beskaffenhet
jag för öfrigt är i tillfälle att meddela den upplysningen
att, då under förhandlingarna en ledamot påpekade, att resolutionens
innehåll vore lagstridigt, han erhöll till svar, att “om också
denna resolution vore litet olaglig, så finge man väl stå för den,
och för öfrigt skulle nog ingen våga angripa den."

Några åtgärder med anledning af att en dylik resolution blifva
vid allmänna möten framstäld, debatterad och antagen hafva,

Nio 5* 6

Onsdagen den 8 Februari.

Ang. justitieombudsmannens
embeteförvaltning.

(Forts.)

så vidt man känner, icke blifvit af polismyndigheterna i vederbörande
städer vidtagna, och icke heller har, så vidt man får sluta af den föreliggande
embetsberättelsen och af hvad man eljest har sig bekant,
denna polismyndigheternas underlåtenhet föranledt någon åtgärd
mot dem från justitieombudsmannens sida.

För min del vill jag icke med anledning af denna justitieombudsmannens
underlåtenhet rigta någon särskild förebråelse mot
honom, ty jag fruktar att mer än en i hans ställning skulle hafva
handlat på samma sätt. Men jag har ansett mig böra begagna
detta tillfälle till att nedlägga en protest mot hela det system,
hvaraf en sådan underlåtenhet är en frukt. Det är ett system,
som jag skulle vilja beteckna med ordet tia-systemet: systemet att
låta lagens tillämpning hvila i fråga om offentliga smädelser mot
offentliga myndigheter. Detta system leder sitt upphof derifrån,
att man fruktat att, såsom det heter, göra vederbörande till martyrer,
eller från förhoppningen, att öfverdrifterna skola rätta sig
sjelfva. Men detta systems fullkomliga oduglighet har, synes det
mig, erfarenheten till fullo ådagalagt. Det har födt ett förakt för
gällande lag, en förvildning i uttiyckssättet vid offentliga möten
och i publicistiska organ, som hos dem, hvilka höra hvad som
säges, eller läsa hvad som skrifves, utan att ega förmågan att bedöma
värdet och sanningen af hvad de höra eller hvad de läsa,
föder en förvildning i tänkesättet, som kan blifva vådlig för samhällets
ordning, för dess lugna utveckling och kanske för dess
bestånd.

Jag har ansett mig böra begagna detta tillfälle för att yttra
dessa ord särskildt derför, att hvad som här är i fråga innebär
en grof smädelse mot svenska folkets representation. Det är för
det svenska folkets lycka och frihet af allra största vigt, att dess
representations anseende och auktoritet inom lagliga gränser hålles
okränkt. Det är derför hvars och ens pligt, som har erhållit det
dyrbara förtroendet att vara detta folks representant, att göra
hvad på honom beror för att detta folkrepresentationens anseende
och denna dess auktoritet icke undergräfvas, utan så vidt möjligt
är vidmagthållas. Det är för att fullgöra denna min pligt, jag
velat yttra dessa ord.

Grefve Douglas: Den siste ärade talaren har på ett så fullständigt
sätt återgifvit hvad jag för min del och säkerligen äfven
många i kammaren tänka i denna sak, att jag skulle hafva kunnat
inskränka mig till att instämma med honom; men jag skall dock
af förekommen anledning bedja att få yttra ännu ett enda ord.

Närgångna agitatorer så väl utom som inom landet hafva under
senare tider företagit sig demonstrationer mot den svenska riksdagen,
kvilkas rätta halt jag icke här vill karakterisera. Men om
jag också förstår, att svenska riksdagen kan finna det under sin
värdighet att svara på alla dessa tillställningar på annat sätt än
genom tystnadens förakt, så hoppas jag dock, att vi aldrig här
med lugn skola finna oss uti att bestående lagar trampas under
fotterna. — Det är endast detta jag velat tillägga.

Onsdagen den 8 Februari.

7 N:o 5.

Herr Annerstedt: Ehuru den förste ärade talaren började
sitt anförande i denna fråga med att han icke rigtade någon anmärkning
mot lagutskottet eller de förut varande innehafvarne af
justitieombudsmansembetet, hvars utöfning lagutskottet är satt att
granska, så ligger det dock i sakens natur, att från lagutskottets
sida några ord böra yttras till försvar för det utlåtande, till hvilket
lagutskottet kommit.

Vid den granskning af justitieombudsmannens verksamhet, som
åligger lagutskottet, har utskottet att hemta ledning i första
rummet af den för rikets ständers justitieombudsman gällande
instruktion, och således, om från lagutskottets sida en anmärkning
mot justitieombudsmannens sätt att bestrida sin befattning
skall framställas, så måste en sådan anmärkning vara grundad i
främsta rummet derpå, att efter lagutskottets uppfattning justitieombudsmannen
icke stält sig nyss nämnda instruktion till efterrättelse.
Efterser man då hvad denna instruktion innehåller, så
heter det i dess § 2:

“Justitieombudsmannen bör förnämligast anmärka och beifra
sådana af domare, embets- och tjensteman begångna fel, som synas
honom antingen härröra från egennytta, vrångvisa, veld eller grof
försumlighet, eller bereda en allmän osäkerhet för medborgares
rättigheter."

Och denna paragraf är förtydligad genom den nästföljande §
8, som lyder:

“Eörmärker justitieombudsmannen, att någon domare, embetseller
tjensteman, utan vrång afsigt, endast af ovarsamhet, felat, må
han sådant Konungens justitiekansler vid handen gifva; likväl
utan att sitt tillkännagifvande med något påstående beledsaga."

Granskar man innehållet af de nu anförda lagrummen, torde
en hvar lätteligen finna, att justitieombudsmannens underlåtenhet
att ingripa i det afseende, som af de föregående talarne här antydts,
icke skäligen kunnat från lagutskottets sida anses innebära en
sådan försummelse, att han derigenom åsidosatt någon honom åliggande
embetspligt, och att följaktligen lagutskottet hvarken haft
pligt eller ens rätt att i sitt yttrande öfver hans embetsförvaltning
göra en anmärkning i sådant syfte.

De uttryck, som i föregående betänkanden angående den af
lagutskottet företagna granskningen af justitieombudsmannens embetsförvaltning
blifvit använda, hafva varit något vidlyftigare affattade.
Det heter der vanligen:

“Då så vidt utskottet kunnat inhemta af de handlingar, hvilka
utgjort föremål för utskottets granskning, ingen, som påkallat
justitieombudsmannens bistånd och haft verkligt skäl till klagan,
lemnats utan hans embetshjelp, der denna kunnat gifvas, samt då,
så vidt utskottet kunnat finna, den för justitieombudsmannen
gällande instruktion äfven i öfrigt blifvit sorgfälligt iakttagen, får
utskottet" o. s. v. Detta har utskottet velat uttrycka i kortare
ordalag, hvilka dock betyda precis detsamma som de förr använda
uttrycken, då utskottet nu säger, “att vid granskning af justitie -

Ang. justitieombudsmannens
embetsförvaltning.

(Forts.)

N:0 5. 8 Onsdagen den 8 Februari.

ombudsmannens embetsförvaltning icke någon anledning till anmärkning
förekommit."

Efter härmed slutad öfverläggning lades förevarande utlåtande
till handlingarna.

Föredrogos och hänvisades till statsutskottet de under sammanträdet
aflemnade kongl. propositionerna.

Herr talmannen yttrade, att han, efter samråd med herr talmannen
i Andra Kammaren, finge föreslå, att, derest frågan om
granskningen af justitieombudsmansembetets förvaltning blifvit
jemväl af nämnda kammare slutbehandlad före lördagen den 11 i
denna månad, vid det sammanträde, som berörde dag komme att
hållas, måtte anställas val af elektorer jemte suppleanter för utseende
af Riksdagens justitieombudsman och hans efterträdare.

Detta förslag antogs.

Vidare anförde herr talmannen, att han, jemlikt träffad öfverenskommelse
med herr talmannen i Andra Kammaren, finge hemställa,
att onsdagen den 15 innevarande februari måtte anställas
val af revisorer och revisorssuppleanter för granskning af dels
statsverkets, riksbankens och riksgäldskontorets tillstånd, styrelse
och förvaltning, dels ock räkenskaper och förvaltning vid riksbankens
afdelningskontor i orterna, med undantag af det i Faluu.

Denna hemställan bifölls.

Justerades tre protokollsutdrag för detta sammanträde.

Kammaren åtskildes kl. I.57 e. m.

In fidem

A. von Krusenstjerna.

Fredagen den 10 Februari.

9 N:o 5.

Fredagen den 10 februari.

Kammaren sammanträdde kl. 3 e. m.

Herr Rydiny anmälde, att han den 7 i denna månad instält
sig vid Riksdagen.

Anmäldes och bordlädes lagutskottets utlåtande n:o 5, i anledning
af väckt motion angående stadgande af straffpåföljd för
lättsinnigt ingående af ansvarsförbindelser.

Föredrogos, men bordlädes å nyo på flere ledamöters begäran
statsutskottets den 8 innevarande februari bordlagda utlåtanden
n:is 12—15.

Herr von Strokirch erhöll på begäran ordet och yttrade:
Efter uppdrag af herr P. M. Söderberg, som redan af herr talmannen
erhållit ledighet från riksdagsgöromålen intill denna dag,
får jag anhålla, att hans ledighet må blifva förlängd till den 18
innevarande månad.

På gjord proposition beviljade kammaren herr Söderberg den
nu begärda ledigheten.

Kammaren åtskildes kl. 3.02 e. m.

In fidem

A. von Krusenstjerna.

Första Kammarens Prof. 1893. N:o 5.

2

Nso 6. 10

Lördagen den 11 Februari.

Lördagen den 11 februari.

Kammaren sammanträdde kl. 1 e. m.

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve
Lewenhaupt aflemnade Kong]. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen,
angående disposition till svenska kyrkan i Paris af öfverskott
å de från svenska kronans fastighet i Konstantinopel inflytande
hyresinkomster.

Herr talmannen meddelade, att hans excellens friherre Bildt
skriftligen anmält sig vara af illamående hindrad att bevista dagens
sammanträde.

Justerades protokollet för den 4 i denna månad.

Anmäldes och bordlädes lagutskottets utlåtande n:o 6, i anledning
af väckta motioner om ändring i vissa delar af värnpligtslagen.

Företogs val af tjugufyra valmän för utseende af Riksdagens
justitieombudsman och hans efterträdare; och befunnos, efter valförrättningens
slut, hafva blifvit till valmän utsedde:

herr Alin
» Almgren, F. A.
» Arhusiander

med 68 röster,

» 68 »

* 68 »

»68 »

» 68 »

» 68 »

» 68 »

» 68 *

» 68 »

» 68 »

» 68 »

»68 »

» 68 »

» 68 »

» 68 »

» 68 »

» Bengtsson
» Björnstjerna
» Bohnstedt
» Cederberg
» Ekdahl
» Falk, C. H.
» Flack

friherre Gripenstedt

herr von Hedenberg
» Helander
» Jeansson
» Kerfstedt

grefve Klingspor, P. O. L.

11 N:o o.

Lördagen den 11 Februari.

herr Nyström
» Pehrsson
» Sandberg
» Sjölund
» Stridsberg
» Torelius
» Weinberg
» IFidmarA:

med 68 röster,
»68 »
»68 »
»68 »
»68 »

» 68 »
»68 »
»68 »

Företogs val af sex suppleanter för de valmän, som af kammaren
fått i uppdrag att utse Riksdagens justitieombudsman och
hans efterträdare; och befunnos, efter valförrättningens slut, hafva
blifvit till suppleanter för dessa valmän utsedde:

herr Nisser	med 62 röster,
» Pettersson, F. E.	» 62 »
» Såve	» 62 »
» Wallin	»61 »
grefve Lewenhaupt, G. E.	» 61
» Hamilton	»58 »

sedan ordningen mellan dem, som erhållit lika antal röster, blifvit
genom särskilda lottningar bestämd.

Vid förnyad föredragning af statsutskottets nedannämnda, den
8 och 10 innevarande februari bordlagda utlåtanden:

n:o 12, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående upplåtelse
till Skara stad af en under indragna militiebostället Götala
n:is 1 och 2 lydande lägenhet, benämnd S:t Annae äng,

n:o 18, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående upplåtelse
af mark från eu vid Östersunds stad belägen kronolägenhet,

n:o 14, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående upplåtelse
till aktiebolaget Vestkusten af mark från indragna regementsqvartermästarebostället
F/j mantal Hultås n:is 1 och 2 i Göteborgs
och Bohus län, samt

n:o 15, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående försäljning
till Östersunds stad af kronans andel i ett inom staden
område beläget skogsskifte,

biföll kammaren hvad utskottet i dess utlåtanden hemstält.

Vid föredragning af lagutskottets den 10 i denna månad bordlagda
utlåtande n:o 5, i anledning af väckt motion angående stadgande
af straffpåföljd för lättsinnigt ingående af ansvarsförbindelser,
biföll kammaren hvad utskottet i detta utlåtande hemstält.

N:o 5. 12

Lördagen den 11 Febrnari.

Föredrogs och hänvisades till statsutskottet den under sammanträdet
aflemnade kongl. propositionen.

Justerades fyra protokollsutdrag för detta sammanträde.

Kammaren åtskildes kl. I.30 e. m.

In fidem

A. von Krusenstjerna,

Stockholm, tryckt hos A. L. Normans Boktryckeri-Aktiebolag, 1893.