RIKSDAGENS PROTOKOLL

ProtokollRiksdagens protokoll 1892:3

RIKSDAGENS PROTOKOLL.

1892. Andra Kammaren. N:o 3.

Måndagen den 24 oktober.

Kl. 2 e. m.

§ I Efter

förnyad föredragning af Kongl. Maj:ts på kammarens bord
hvilande skrifvelse till Riksdagen, i anledning af en vid sistförflutna
riksdag beslutad lagföräudring, lades den kongl. skrifvelsen till handlingarna.

• § 2.

Foredrogos och hänvisades till särskilda utskottet de i senaste
sammanträdet väckta motioner af:

herr N. Nilsson i Skärhus, n:o 4;

herrar J. Sjöberg och O. Erickson, n:o 5;

Desamme m. fl., n:o 6;

herr A. Bokström, n:o 7; och

herr A. Bexell, n:o 8.

§ 3.

Föredrogs och bifölls Riksdagens kanslideputerades memorial n:o 1,
angående antagande af tjenstemän i Riksdagens kansli.

§ 4.

Följande nya motioner afgåfvos, nemligen af:

herr J. Mankill, n:o 9, om progressiv arfskatt;

Densamme, n:o 10, om införande af värnskatt för de från krigstjensten
befriade;

Densamme, n:o 11, om tilläggsbevillning jemte progressiv tillämpning
af bevillningen;

Densamme, n:o 12, om ökning af stämpelskatten;

Andra Kammarens Prot. vid Urtima Riksd. 1892. N:o 8.

1

N:C 3. 2

Måndagen den 24 Oktober.

herr J. Jonson i Fröstorp, n:o 13, om tillägg till Kongl. Maj:ts
förslag till ändrad lydelse i vissa delar af värnpligtslagen;

herr A. Johansson i Löfåsen, n:o 14, om utsträckning af den
utaf Kongl. Maj:t föreslagna kavallerivakanssättning till hela indelta
kavalleriet;

herr J E. Wikstén, n:o 15, om tillägg till Kongl. Maj:ts förslag
till förbättrad härordning i afseende å soldatkontrakten vid indelta
armén;

herrar J. Persson i Arboga och Erilc Ersson i Arnebo, n;o 16,
om tillämpning af den i Kongl. Maj:ts proposition n:o 3 föreslagna
grundskatteafskrifning å vissa hemmansräntor.

Dessa motioner bordlädes till nästa sammanträde.

Ledighet från liksdagsgöromålen beviljades:

herr A. Göransson under 9 dagar från och med den 25 dennes

Justerades protokollsutdrag; hvarefter kammarens ledamöter åtskildes
klockan 2,21 e. m.

§ 5.

E. A. Molander „ 6
O. Mehn „ 10

n n n

§ 0.

In hdem
11). Nehrman.

Fredagen den 28 0''.tuber.

a

N:o 3.

,,..... j lt[ ftn''ii-j;-,i■ f)j• ''••''it !''J tai/i.-h f.uoMir.iH.Mil/ntm

■ L.rf/I n-.v-''!. w-i/nöd j i

Fredagen den 28 oktober.

Kl. 2 e. m.

ila .-liv fi-iJdoiiV

§ I Justerades

de i kammarens sammanträden den 18, 19 och 21
dennes förda protokoll.

§ 2.

Efter föredragning af de å kammarens bord hvilaude motioner af:
herr J. Mankell, n:is 9, 10, 11 och 12,

„ J. Jonson i Fröstorp, n:o 13,

„ A. Johansson i Löfåsen, n:o 14,

J. E. Wilcstén, n:o 15, och

herrar J. Persson i Arboga och E. Ersson i Arnebo, n:o 16,
blefvo samma motioner hänvisade till särskilda utskottet.

§ 3-.

Afgåfvos nya motioner af:

herr G. Jansson i Krakerud, n:o 17, om åtagande-af en särskild
tilläggsbevilluing af fast egendom samt af inkomst'' utöfver den af
Kongl. Maj:t föreslagna förhöjda bevillning af jordbruksfastighet;

herr Lasse Jönsson, n:o 18, om ändring i gällande bestämmelser
rörande pensionsåldern lör kompaniofficerare och deras vedeilikai;

herr O. Jonsson i Hot m. fl., n:o 19, om ändringar i Kongl.
Maj-.ts förslag till förbättrad härordning, i syfte af rust- och rotehållets
sättande på vakans m. m.;

herr G. Eriksson i Mörviken, n:0 20, om ändrad lydelse af § 2
i lagen angående lindring i rustnings- och roteringsbesvären;

borr J. Bromée, n:o 21, om utsträckning af den utaf Kongl. Maj:t
föreslagna vakanssättuing till de indelta rustliållsrotarne vid kavalleriet

i Jemtland;

herr A. Bakström, n:o 22, om tillägg till motionen n:o 7;

herr 11. Hedlund, n:o 23, om skrifvelse till Kongl. Maj:t med
begäran om utredning och förslag i syfte af indelta stammanskapets
ersättande med manskap, antaget för krigsbildning efter 1883 års förslag
in. in.;

herrar O. Anderson i Ilasselbol och O. Olson i Stensdalen, n:o 24,
om åtagande af 50 procent tilläggsbevilluing för år 1893 m. in.; och

N:o 3

4 Fredagen den 28 Oktober.

.... .he/r /• . Fjällbäck, n:o 25, om tillägg till Kongl. Maj:ts förslag

till andrad lydelse i vissa delar af värnpligtslagen m. m.

Uppå herr talmannens derom gjorda hemställan beslöt kammaren
att genast hänvisa dessa motioner till särskilda utskottet.

§ 4.

Väcktes ytterligare motioner af:

. _ h°rr Jolm Olsson i Stockholm, n:o 26, angående ändrad lydelse
åt § 52 varnpligtsiagen; och

herr O Olsson i Stockholm, n:o 27, om vissa vilkor för antagande
af Kongl. Maj:ts förslag till förbättrad härordning.

Dessa motioner begärdes på bordet och bordlädes.

§ 5.

Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades:

herr För Nilsson i Råby under 3 dagar fr. o. m. den 2 november
„ G.WÄacmsowiRydaholm,, 8 „ „ „ „ „ 29 oktober,’och

• Ä- » 2 „ „ „ „ „ 31 ,

Härefter åtskildes kammarens ledamöter kl. 2,35 e. m.

In fidem
11 j. Nchnnan.

Lördagen den 29 Oktober.

5

N.0 3.

Lördagen den 29 oktober.

Kl. |3 e. in.

§ 1.

Justerades det i kammarens sammanträde den 22 dennes förda
protokoll.

§ 2.

Föredrogs herr John Olssons i gårdagens sammanträde väckta
motion, n:o 26, angående ändrad lydelse af § 52 värnpligtslagen.

Herr talmannen yttrade: Till åtlydnad'' af grundlagens bud i
49 § 2 mom. regeringsformen och 2 § 2 mom. riksdagsordningen har
jag i afseende på denna motion icke att göra någon annan hemställan
än den, att kammaren behagade lägga densamma till handlingarna.

Ordet begärdes af

Herr Hedin, som anförde: Sedan en sådan hemställan af herr
talmannen blifvit gjord, skall jag icke framställa något motsatt yrkande,
åtminstone icke i annat fall än att motionären sjelf gör det.
Men jag hoppas att herr talmannen och kammaren icke illa upptaga,
om jag uttalar en från herr talmannens afvikande mening.

Hvad är det som motionären har föreslagit? Har han i sin motion
i strid mot grundlagens i riksdagsordningen uttalade bud sammanfört
flera mål? Det är den ena frågan. Eller har han väckt något förslag
angående införande af allmän rösträtt eller om ändring af nu i
grundlagen stadgade rösträttsvilkor? Han har absolut icke väckt något
sådant förslag. Han känner utan tvifvel grundlagen tillräckligt för
att veta, att eu motion angående ändring i grundlagen icke kan vid
urtima riksdag väckas. Således: frågan om rösträtten i hans motion
är icke något “mål" i grundlagens mening, som han här sammanfört
med något annat. Han har endast, följande Kongl. Maj:ts exempel,
sammanbundit flere frågor med hvarandra, uppstält ett vilkor för
tillämpningen af ett Riksdagens beslut, derest detta skulle komma att
utfalla i enlighet med Kongl. Maj:ts förslag. Kongl. Maj:t har sjelf i
sina till den urtima Riksdagen afgifna förslag angående upphäfvande
af grundskatterna och indelningsverket satt detta i beroende af en
förutsättning eller ett vilkor, nemligen bifall till Kongl. Maj:ts förslag
angående förbättrad härordning och om ändringar i värnpligtslagen
och bevillningsförordningen. Dessa äro i Kongl. Maj:ts framställning
lika många förutsättningar för antagande af förslagen till upphäfvande

Angående
remiss af
motion.

N:o 3.

6

Lördagen den 29 Oktober.

Angående af grundskatter och indelningsverk. Nu är det gifvet, att något så r''mott)rf

^aut alldeles nödvändigt samband mellan, å ena sidan, grundskatter

(Forts.) °?h indelningsverk och, å den andra, härordning och bevillningsförordning
absolut icke förefinnes, så att icke de förra kunna upphäfvas
under det att de senare förblifva oförändrade. Men det finnes mellan
dem ett annat samband än nödvändigheten, ett historiskt samband,
ett samband i den allmänna opinionen så till vida, att många, kanske
de flesta icke vilja gå in på det ena utan i samband med det andra.
Det är med ett ord en opinionssak, en intressesak och må bända
en klok sak, men något nödvändigt samband mellan, å ena sidan,
grundskatter samt rustnings- och roteririgsbesvären och, å andra sidan,
härordning, värnpligtslag och bevillningsförordning finnes alldeles icke.
Det är således endast ett opinionssamband, ett intressesamband mellan
dessa frågor. Nåväl! Alldeles samma slags samband förefinnes mellan
en utsträckning af rösträttsfrågan och frågan om eu utsträckning af
allmänna värnpligten. Hvarför kan man icke då, såsom motionären
gjort, sätta frågan om rösträttens utsträckning i samma slags samband
med frågan om eu utsträckt värnpligt som det, hvilket förefinnes
mellan Kongl. Maj:ts nu framlagda propositioner? Jag för min del
kan icke se något hinder härför. Motionären har icke — jag upprepar
det — väckt något förslag om rubbning af grundlagen, utan
endast uppstält ett vilkor för tillämpningen af Riksdagens eventuelt
med Kongl. Maj:ts propositioner i försvarsfrågan öfverensstämmande
beslut, och dertill har han enligt mitt förmenande full och ostridig rätt.

Att uppställa ett vilkor, som består i en eventualitet, är alldeles
icke någonting så oerhördt. Sådant har Riksdagen många gånger
förut gjort. Man beslutar om ikraftträdande eller icke ikraftträdande
af eu lag, som man gör beroende deraf, om den eller den saken kommer
att inträffa eller icke, till och med om denna eventualitet icke
är beroende af deu beslutande sjelf. Jag tänker att mången här i
kammaren varit med om sådant. Jag skall taga ett exempel. Riksdagen
har beslutat en lag om ett nytt myntsystem, och Kongl. Maj:t
har godkänt detta beslut. Riksdagen har likaledes beslutat eu lag
om öfvergång till detta nya myntsystem, innehållande bestämmelser,
hvilka skulle träda i kraft endast under förutsättning af den eventualiteten,
att en myutkonvention mellan Sverige och Danmark blefve
afslutad, eu eventualitet ganska sannolik men alldeles icke säker, i
alla händelser eu eventualitet, hvilken icke berodde på Riksdagen.
Detta Riksdagens beslut fattades således under förutsättning att en
annan magt antoge en konvention, hvars bestämmelser Riksdagen på
det noggrannaste specificerade. När denna framtidseventualitet inträffade,
då skulle Riksdagens beslut träda i kraft.

Eu dylik framtidseventualitet ligger också till grund för herr
Olssons motion. Han föreslår nemligen att, om Riksdagen antager
Kongl. Maj:ts förslag om en utsträckt värnpligt, detta beslut skall
träda i kraft först då, när den eventualiteten har inträffat, att genom
ett i behörig ordning tillkommet beslut rösträtten biifvit utsträckt på
sätt i motionen angifves. Det är motionärens fullkomliga rätt enligt
grundlagen att framlägga en sådan motion och att få den remitterad.

7

N:c 3.

Lördagen den 29 Oktober.

Om lämpligheten af den väckta motionens innehåll skall jag icke
yttra mig. Det är en annan sak; det är en fråga, som nu icke föreforeligger
till afgörande. Och om utgången deraf, i händelse motionen
blifver remitterad, hyser jag lika litet tvifvel som troligen någon annan
bär i kammaren. Men nu gäller frågan endast motionärens rätt
eller icke att få sin motion remitterad, och jag anser på de grunder
jag anfört detta vara hans obestridliga rätt.

Angående
remiss af
motion.

(Korts.)

Herr Ljungman: I motsats till talaren på stockholmsbänken sluter
jag mig till den mening, som af herr talmannen uttalats.

Det synes mig vara alldeles ostridigt, att det vilkor, som af
motionären blifvit uppstäldt för antagande af Kongl. Maj:ts proposition
angående ändring i värnpligtslagen, icke står i oskiljaktigt samband
med de ämnen, som i de kongl. propositionerna behandlas. Helt
motsatt är deremot förhållandet i afseende på de vilkor, som Kongl.
Maj:t fast vid sina propositioners antagande. En så framstående
grundlagstolkare som friherre Louis de Geer har vid tvenne särskilda
tillfällen i Riksdagen yttrat, att samtliga de frågor, som här föreligga
till behandling, nemligen frågan om utsträckning af värnpligten, om
grundskatternas afskrifvande och om lindring i rustnings- och roteringsbesvären,
äro skatteärenden, och samma åsigt har äfven uttalats
af 1810 års konstitutionsutskott. Man torde icke heller kunna bestrida,
att det förefinnes ett bestämdt samband emellan dessa frågor,
en bestämd likformighet i afseende på deras konstitutionella behandling.
Den värnpligtslag, vi denna riksdag gå att pröfva, är baserad
på 73 § regeringsformen, och den föreskrifver alldeles tydligt samma
behandling som för bevillning sm ål. Detta är, också uttaladt af 1810
års konstitutionsutskott.

Jag anser derför att herr Olssons motion icke kan remitteras,
enär den reella innebörden af ett antagande af hans förslag ju skulle
vara ett uttalande från Riksdagens sida, att den gillade införandet af
allmän rösträtt, och således liktydigt med en skrifvelse med anhållan
om en grundlagsändring och med syfte att utöfva ett det allra starkaste
tryck på Kongl. Maj:t för samma “ändrings" ernående, fastän
urtima Riksdag icke får befatta sig med “ändring af grundlag". Det
synes mig alldeles klart, att det särskilda utskottet icke eger rätt att
pröfva, huruvida det af motionären uppstäda vilkoret är lämpligt eller
icke, då en sådan fråga ju enligt grundlagen skall behandlas af konstitutionsutskottet,
och att sålunda motionären i sin “skrift sammanfört
mål af olika beskaffenhet11.

Herr vice talmannen Danielson: Då jag icke kan lemna utan
en gensaga hvad talaren på stockholmsbänken anfört derom, att det
skulle vara motionärens rätt att få denna motion remitterad, så vill
jag först och främst återföra i herrarnes minne bestämmelserna i §
2 mom. 2 riksdagsordningen, der det heter bland annat: “hos urtima
Riksdag må endast förekomma ärende, som föranledt riksdagens sammankallande
eller af Konungen eljest för densamma framläggcs, så ock
hvad med dylikt ärende står i oskiljaktigt sammanhang." Nu må

N:o 3.

8

Angående
remiss af
motion.

(Forts.)

Lördagen den 29 Oktober.

man väl kunna framställa den frågan: har Konungen för den nuvarande
urtima Riksdagen framlagt något förslag om förändring af nu gällande
grundlagsstadgande angående den politiska rösträtten? Nej, det veta
alla att Konungen icke gjort. Huru kan då en enskild motionär komma
fram med ett förslag sådaut som detta? Jag förstår det icke! Ett
förslag sådaut som hans kan väl icke sägas stå i något oskiljaktigt
sammanhang — på sätt i nyssnämnda § föreskrifves — med de förslag,
som Konungen nu framlagt för Riksdagen. Det är då alldeles
uppenbart, att Riksdagen icke eger rätt att till behandling upptaga
en sådan motion. Hvad skulle det icke kunna innebära, om motionsrätten
finge utsträckas på detta sätt? Jo, då skulle det ju kunna falla
en motionär — denne eller någon annan — in att yrka, att ett visst
stadgande i en civillag icke skulle få tillämpas för än exempelvis —
konungamagten vore afskaffad eller förr än den nuvarande generationen
vore utdöd, eller med andra ord, att ett lagstadgande icke
skulle få tillämpas annat än under vissa mer eller mindre orimliga
vilkor. Man skulle ju på detta vis kunna sätta upp de allra besynnerligaste
vilkor för en lags antagande och tillämpning. Det förefaller
inig derför obegripligt, att någon kan på allvar yrka att den nu
föreliggande motionen skall remitteras och behandlas af denna urtima
Riksdag.

Det orimliga ligger emellertid icke så mycket deri — såsom herr
Hedin tycktes tro — att i motionärens förslag sammanblandats olika
ärenden, ty denna åsigt förfaller af sig sjelf inför det faktum, att vi
vid denna riksdag hafva blott ett utskott, som bemyndigats att behandla
alla de kongl. propositioner eller motioner, som nu kunna förekomma,
utan det orimliga ligger just deri, att nu förevarande motion
icke står i något som helst oskiljaktigt sammanhang med de af Kongl.
Maj:t nu framlagda ärenden, som föranledt den urtima Riksdagens
sammankallande.

Jag vill sålunda hoppas, att nästan hvar och en af denna kammares
ledamöter gillar herr talmannens uppfattning, alt denna motion
icke kan remitteras. Ty skulle det få blifva en vana att vid urtima
riksdag kunna få behandlade motioner om sådana saker, som icke stå
i något sammanhang med utan tvärtom handla om helt andra saker
än de föreliggande — motioner som enligt grundlagen skola behandlas
på helt annat sätt — så skulle man på detta sätt kunna betaga
grundlagen all kraft. Och skulle man kunna få inrycka dylika till
grundlagen hörande stadganden, som det förevarande, i en civillag,
så kan jag åtminstone icke se, huru Riksdagen framgent skall kunna
reda sig mot hvarjehanda anspråk och yrkanden.

Det är på dessa skäl som jag tror herr talmannens uttalande
vara fullkomligt befogadt, och jag kan derför för min del icke annat
än till alla delar gilla detsamma.

Herr Lilienberg: Oaktadt den vädjan, som herr vice talmannen
gjort till kammarens ledamöter, så får jag säga, att äfven jag anser,
att remiss af denna motion icke bort vägras. Skälen för denna min
mening äro desamma, som af den förste talaren utförligt och i min

9

N:o 3.

Lördagen den 29 Oktober.

tanke fullständigt blifvit anförda, och jag kan derför inskränka mig
till att instämma med honom. Jag bär dessutom herrarne besinna,
att motionsrätten är en af folkrepresentanternas dyrbaraste rättigheter
och denna rättighet bör icke undertryckas annat än i det-fall, att den
väckta motionen i formelt hänseende strider emot grundlagens bud;
och detta är icke enligt mitt förmenande förhållandet i nu föreliggande
fall. En motionär kan ju framkomma med orimliga yrkanden,
ja till och med sådana orimliga förslag, som herr vice talmannen nyss
antydde, men då blir ju följden, att förslaget afslås, sedan det undergått
grundlagsenlig behandling af utskott.

Jag har endast velat säga detta.

Herr Hedin: Endast ett par ord!

Representanten från Öland har talat om den af min kamrat väckta
motionen, såsom om den innefattade ett förslag till grundlagsändring.
Men herr Olsson har, såsom jag i mitt förra anförande påpekade, icke
väckt något sådant förslag, hvilket just utgör hufvudsaken vid bedömande
af nu föreliggande fråga, utan han har väckt ett förslag om
en viss tidpunkt för tillämpning af ett möjligen blifvande Riksdagens
beslut, hvilken han sålunda vill hafva fixerad till en eventuel händelse
i framtiden. Detta är hvad jag sagt och detta vidhåller jag. Nu
skulle, säger herr Danielson, ett bifall till denna motions remitterande
kunna föranleda dertill, att man kunde komma fram med sådana besynnerliga
och upprörande förslag, som att en civillag icke skulle få
träda i kraft förr än konungamagten i Sverige vore afskaffad eller vi
allesammans nu lefvande vore döda. Jag vet visserligen icke, hvilkendera
af dessa båda eventualiteter han betraktar såsom den mest förskräckande,
och det torde jag nu kunna lemna derhän, ty vigten af
hans argumentation är utan tvifvel lika under ena som under andra
förutsättningen. Men det är i alla fall fullkomligt rigtigt, att man kan
väcka ett förslag om, att det eller det lagförslaget icke- skall träda i
kraft förr än t. ex. år 1900 eller år 2000 eller år 3000 eller icke
förr än både herr Danielson och jag äro döda. Detta har man, enligt
min åsigt, full rätt till. Och huru orimligt ett dylikt förslag än kan
synas vara, innebar dock detta, som endast är en safcorimlighet, icke
att kammaren derför eger formel rätt att vägra remiss af förslaget.
Saken är helt enkelt den, att de former, inom hvilka menniskan rör
sig, såväl här i kammaren som eljest, såväl i det politiska som i det
enskilda lifvet, innefatta mycket större och vidsträcktare handlingsfrihet,
än klokheten bjuder att begagna.

Sålunda går det mycket väl för sig att väcka en motion, hvari
föreslås, att ett lagförslags trädande i kraft göres beroende af eu viss
eventualitet. Derigenom är ingen annan skada skedd, än att man förlorar
den tid, som erfordras för att upptaga saken till pröfning och,
om den är tokig, afslå förslaget. Men den omständigheten, att det
är materielt, tokigt, får icke inverka på det formella bedömandet af
frågans grundlagsenlighet.

Flerr John Olsson: Jag skall vördsamt tillåta mig anhålla om

proposition på min motions hänvisande till särskilda utskottet.

Andra Kammarens Prof. vid Urtima Riksd. ISOS. N:o S

Angående
remiss af
motion.
(Forts.)

2

10

Lördagen den 29 Oktober.

Jag skall naturligtvis icke i ringaste mån tillåta mig att gent emot
de auktoriteter, som uttalat sig i denna sak och som förklarat, att
det icke går an att remittera motionen, framkomma med en annan
mening om hvad grundlagen i detta fall stadgar; men jag anser mig
böra fästa uppmärksamheten derpå, att jag endast föreslagit en ändring
i Kongl. Maj:ts förslag till lydelse af § 52 i värnpligtslagen, och detta
förslag till ändring af nyssnämnda paragrafs bestämmelser innefattar,
såsom hvar och en, som läst min motion, finner, icke någon grundlagsändring,
utan afser helt enkelt, att en annan tidpunkt än Kongl.
Maj:t föreslagit skall bestämmas för 27 §:s trädande i tillämpning.

Då det således endast är fråga om en ändring i tidsbestämmelserna
för lagens trädande i kraft, kan jag icke finna annat, än att detta
förslag måste anses stå i oskiljaktigt samband med hvad Kongl. Maj:t
föreslagit. Kongl.'' Maj:t föreslår en viss tidpunkt, då dessa bestämmelser
skola träda i kraft. Jag har tillåtit mig föreslå en annan tidpunkt,
visserligen eventuelt, men dock innefattande förslag om en viss
tid, då 27 § skulle komma att tillämpas.

Det har sagts om en talare, att den reella innebörden af ett bifall
till detta förslag skulle vara ett godkännande af den allmänna rösträtten.
Jag kan icke inse, att så skulle vara förhållandet. Här är
endast fråga om min motions hänvisande till ett utskott, som ju har
att yttra sig om huruvida motionen bör bifallas eller icke. Först derefter
blir det således fråga om den reella innebörden af motionen.
Genom remitterandet af densamma är intet som helst uttalande gjordt
om det förslag jag tillåtit mig framställa.

På dessa grunder får jag anhålla att min motion måtte remitteras
till särskilda utskottet.

Herr Boethius: Här har påpekats, att denna motion är olaglig

af det skäl, att den icke står i oskiljaktigt sammanhang med någon
af de utaf Kongl. Maj:t framlagda propositionerna. För min del är
äfven jag af samma åsigt. Men jag vill dessutom fästa uppmärksamheten
på eu annan synpunkt, nemligen på ett stadgande i 64 § riksdagsordningen,
hvilket jag skall be att få uppläsa. I denna § heter det:
“Förslag till stiftande, ändring, förklaring eller upphäfvande af grundlag,
hvarom fråga endast vid lagtima riksdag må väckas, kan“ etc.
Här står alltså, att fråga om ändring i grundlagen endast får väckas
vid lagtima riksdag, och således icke vid urtima. Jag hemställer till
hvar och en, som verkligen vill se innebörden af våra grundlagar:
väckes icke genom det förslag, motionären framstält, fråga om ändring
i grundlagen? Kongl. Maj:t har framlagt ett förslag om förbättrad
härordning; Kongl. Maj:t önskar att det skall gå igenom. Antag då,
att Riksdagen beslutar bifalla förslaget på det af motionären angifna,
vilkoret. Har Riksdagen då icke väckt fråga om ändring i grundlagen?
Huru orimligt detta i sjelfva verket är, synes ock af hvad som herr
Ljungman nyss antydt beträffande hvilket utskott skulle behandla motionen.
Det skulle väl vara meningen, att särskilda utskottet skulle
göra det, men då skulle särskilda utskottet behandla en fråga om eu

N:o 3.

Lördagen den 29 Oktober. 11

grundlagsändring, en fråga, som ju tillhör konstitutionsutskottets behandling.

Jag har intet vidare att tillägga.

Efter det öfverläggningen härpå förklarats a [slutad, yttrade herr
talmannen: Jag har redan med åberopande af grundlagsstadgandet

i 49 § 2 mom. regeringsformen samt 2 § 2 mom. riksdagsordningen
förklarat mig förhindrad att framställa proposition på yrkandet om
remiss af förevarande motion. Jag har derför — jag upprepar det
— blott en hemställan att göra: behagar kammaren lägga den väckta
motionen till handlingarna?

Med bifall till denna hemställan beslöt kammaren att lägga ifrågavarande
motion till handlingarna.

§5.

Härefter föredrogs och hänvisades till särskilda utskottet herr
O. Olssons i Stockholm å kammarens bord hvilande motion, n:o 27.

§ *■

Justerades protokollsutdrag; hvarefter kammarens ledamöter åtskildes
kl. 3.5 e. m.

In fidem
Hj. Hehrman.