RIKSDAGENS PROTOKOLL

ProtokollRiksdagens protokoll 1892:12

RIKSDAGENS PROTOKOLL,

1892. Första Kammaren. N:o 12.

; *u?n ■ .. . •: .! i. -In l]\.i •‘ t I

Lördagen den 5 mars.

( ■: • i - i tO .11:0 •• i ; *f; / *'' * i.''t t ■ 1j h* i;. r.j i >•**!•■ } *

Kammaren sammanträdde kl. 12 på dagen.

, , It- ■■■ t. • I .!

Herr statsrådet friherre Palmstierna aflemnade Kongl. Maj:ts nedannämnda
nådiga propositioner till Riksdagen:

l:o angående upplåtelse af vissa kronolägenheter till utvidgning
af Uplands regementes mötesplats;

2:o angående försäljning till Åkers bruksegare af kronolägenheten
Djekneängen i Södermanlands län;

3:o angående upplåtelse af kronomark till Gellivara kommun i
Norrbottens län; samt

4:o angående efterskänkande af kronans rätt till danaarf efter sjömannen
Nikolaus Alfred Österberg.

Upplästes ett inlemnadt läkarebetyg, så lydande:

Att herr A. ron Muller på grund af sjukdom är förhindrad att
bevista Riksdagens sammanträde lördagen den 5 mars 1892 intygas
härmed. Stockholm den 4/3 92.

Oscar Gibson,

leg. läkare.

Justerades protokollet för don 27 sistlidno februari.

Föräta Kammarens Prat. 1892. N:o 12.

1

N:0 12. 2

Lördageu den 5 Mars.

Anmäldes och bordlädes statsutskottets nedannämnda utlåtanden
och memorial:

n:o 25, angående föreslagna jernvägsbyggnader för statens räkning;

n:o 26, i anledning af väckta förslag dels om statsbidrag till enskilda
jern vägsanläggningar och dels om nedsättning af räntan å de
till dylika jernvägsanläggningar lemnade låneunderstöd af statsmedel;
äfvensom

n:o 27, angående ändring i föreskrifterna rörande befattningen
med tryckta riksdagshandlingars emottagning, vårdande och utdelning.

Vid föredragning af ett från Andra Kammaren ankommet protokollsutdrag,
n:o 106, med delgifning af nämnda kammares beslut öfver
desff tillfälliga utskotts utlåtande n:o 5, med anledning af väckt motion
om utsträckt rätt för sterbhusdelegare att erhålla gemensam expedition
i lagfartsärenden, beslöt Första Kammaren hänvisa detta ärende till
sitt tillfälliga utskott n:o 3.

Ang. {m-men Föredrogs å nyo lagutskottets den 1 och 2 i denna månad bordför
vissa vexel- lagda utlåtande n:o 14, i anledning af väckt framställning angående

mats behand- formen fbr vissa vexelmål behandling.
hng.

Herr Bergström: Ehuru, på sätt det föredragna betänkandet

utvisar, jag för min del jemte åtskilliga af denna kammares ledamöter
i lagutskottet varit af skiljaktig mening mot utskottet och jag reservationsvis
afgifvit ett särskilt skrifvelseförslag, har jag dock icke begärt
ordet för att yrka bifall till denna min reservation utan för att
med några ord förklara, hvarför jag icke gör detta.

Som kammaren finner af justitieombudsmannens framställning, bär
förvirringen i fråga om rätt forum för vexelkraf nu nått den höjd,
att lagstiftningen måste gripa in. Så finner man t. ex. att öfverexekutor
i Lund och öfverexekutor i Malmö anse sig icke kunna upptaga
vexelkraf ens emot acceptant, hvaremot Konungens befallningshafvande
i Malmöhus län upptager sådana kraf. Den skånska hofrätten är äfven
af sistnämnda mening. Jag skulle för öfrigt kunna lemna ännu
flera bidrag till upplysning om, huru stor den förvirring är, som kersbär
på detta område. För min del hade jag trott, att hvad som i
detta ämne förekom vid senaste riksdagen bort vara fullgiltig anledning
för regeringen att redan nu framkomma med proposition i ämnet.
Men då så icke skett, håller jag före, att det är nödvändigt, att Riksdagen
rigtar en anhållan till Kongl. Maj:t om förslag till erforderliga
lagbestämmelser.

Lördagen den ö Mars.

3 N:o 12.

. Nu är det stor utsigt för att utskottets förslag vinner bifall i Andra Ang. formen
Kammaren, ty det är förmuleradt af utskottets vice ordförande,
tillhör Andra Kammaren, och biträdt af öfriga ledamöter från samma ^
kammare. Någon splittring i förevarande afseende vill jag icke åstad- (Forts.)
komma, ehuru jag tror mig hafva gifvit goda skäl för min åsigt, att
skrifvelseförslaget bort formuleras så, som jag tänkt mig och nedskrifvit
det. Jag vill derför icke yrka bifall till utan abandonnerar min reservation,
men jag kan icke förmå mig att yrka bifall till utskottets hemställan.

Herr Dickson, .Robert: Med den föregående talaren måste eu
hvar vara ense derom, att en förklaring behöfs. Jag för min del tror
dock, att lagförklaringen bör gå i en helt annan rigtning — i den
nemligen, att öfverexekutor förklaras obehörig att upptaga lagsökning
på grund af vexel. Det är en åsigt, som omfattas af ungefär halfva
antalet af hofrättsdivisionerna, och det enda vetenskapliga arbete, som
efter hvad jag vet behandlar detta ämne, är ett arbete af professor
Trygger, som ställer sig på den ståndpunkten, att vexeln ej kan bli
föremål för lagsökning. Jag tror ej heller, att vexeln är ett sådant
fordringsbevis, som utsökningslagen afser. Vexeln är ett fordringsbevis
endast i den mån och så länge vexelrätten är bevarad. År
vexeln prejudicierad eller preskriberad, så är vexelrätten borta, och
fordringsegaren eger endast att såsom i vanliga skuldfordringsmål af
gäldenären utsöka hvad denne skulle vinna på fordringsegarens bekostnad,
om fordringen förfölle. Härför fordras en alldeles särskild
utredning, såsom äfven lagutskottets ordförande påvisat i sin reservation,
och en sådan prejudicierad eller preskriberad vexel kan naturligtvis
icke bli föremål för lagsökning. Vexelfordriugen är gällande
nätt och jemnt så länge vexeln ej är prejudicirad eller preskriberad,
men gäller den, så skall den bedömas efter vexellagen.

Jag tror ej, att det är meningen, att öfverexekutor skall vara en
instans i vexelmål. Det är stadgadt, att vexelmål skall upptagas af
rådstufvurätt. Äfven andra stadganden finnas i lagen, hvilka tyckas
antyda, att lagstiftaren haft denna uppfattning. Det fins nemligen
stadgadt, om ett snabbare och kraftigare sätt för verkställighet af rådstufvurätts
dom i vexelmål, men icke något liknande om, huru skall
förfaras, då öfverexekutor meddelat beslut i vexelmål. I § 80 af
vexellagen stadgas äfven, att vexelpreskription afbrytes genom stämning
och bevakning i konkurs, men icke, att den afbrytes genom
lagsökning.

Nu kan sägas att, ehuru lagstiftaren ej menat, att man finge lagsöka
på vexel, kunde likväl ett sådant förfaringssätt vara nyttigt och
ändamålsenligt. Jag tror icke heller det. Vexelmålen äro nemligen
redan förut mycket väl tillgodosedda i afseende på deras behandling.

De skola handläggas vid rådstufvurätt, och så vidt jag kan erinra
mig, lins det rådstufvurätt i alla städer, der det lins öfverexfekutur.

N:0 12. 4

Lördagen den 5 Mars.

Amj. formen Stämningstiden i vexelmål är så kort som möjligt, stämning kan till
för vissa vexel- oc^ ,m.c] meddelas till samma dag den sökes, om rätten då sitter. När
linlJ malet torekommer, atgores det vanligen genast, och om det uppskju (Forts)

tes, kan svaranden åläggas nedsätta beloppet eller ställa säkerhet der för.

När utslaget fallit, vinner det laga kraft på åttonde dagen, om
icke vad erlägges, och fallföljes talan, är inställelsetiden hälften åt
den vanliga, d. v. s. i allmänhet 20 dagar för inställelsen i hofrätten.
För besvär öfver öfverexekutors utslag åtgå 30 dagar. När vexelmålet
inkommit till hofrätten, skall det icke kommuniceras. År svaranden
tillstädes, skall han yttra sig inom viss tid. År han ej tillstädes, är
målet färdigt att lottas och afgöres utan berättelse. Inställelsetiden
hos Kongl. Magt är äfven hälften kortare.

Således tror jag icke, att det vore önskvärdt, att denna förändring
genomfördes, utan jag föreställer mig, att densamma skulle medföra
svårigheter. Jag vet ej, huru t. ex. frågan om preskription skulle
kunna ordnas, och anser det mycket olämpligt, att man måste få följande
instansordning: öfverexekutor, hofrätt, rådstufvurätt, hofrätt och
Kongl. Maj:t. Det skulle ju åtgå lång tid, innan en vexelfordrau
slutligen blefve pröfvad.

Hade det förelegat förslag med begäran endast om förklaring,
huru det i detta fall skall vara, skulle jag kunnat med nöje biträda
detsamma. Nu yrkar jag af slag.

Herr Claeson: Om här förelåge förslag, att alla lagsökningsmål
icke skulle vidare gå till öfverexekutor utan till domstol, skulle jag
ej höra till dem, som motsatte mig ett sådant förslag. Jag tror nem.
ligen, att i många fall det ändamål man afser att vinna med att gå
till öfverexekutor, nemligen mindre kostnad och större skyndsamhet,
förfelas dels derigenom, att målen förklaras tvistiga, understundom till
följd af invändningar, som den lagsökande ej haft skäl att förutsätta
och dels derigenom, att kostnaden vid målens instämmande till domstol
i allmänhet blir ytterst ringa, ity att den allra största delen af
målen är förlikt, när de uppropas. Men då det ej nu föreligger ett
sådant förslag, utan frågan blott är, om lagsökning på grund af elt
slags fordringshandling skall vara mindre tillåten hos öfverexekutor
än hos domstol, kan jag icke biträda en sådan mening.

Till sista Riksdagen inkom justitieombudsmannen med eu framställning,
som afsåg, att vexelmål skulle i hvarje fall kunna förekomma hos
öfverexekutor, dock naturligtvis med den allmänna inskränkning, att, så
snart en dylik fordran icke var klar och ostridig, öfverexekutor skulle visa
målet ifrån sig. Nu i år har han i sitt förslag gjort den inskränkning,
att det blott skulle afse fordringsanspråk rigtade mot acceptant,
och det på den grund, att det är hufvudsakligen inom denna klass
de klara och ostridiga fordringarne på grund af vexel förefinnas.
Lagutskottets ordförande har yrkat på ännu en annan inskränkning
af ungefär samma anledning, nemligen att prejudicierade och preskri -

Lönlagen den 5 Mara.

5 N:0 12.

berade vexlar skulle äfven undantagas. Då, såsom jag förmodar, fler- -Ang. formen
talet åt sådana mål är att hänföra till tvistiga fordringsanspråk, skulle™eKand''
jag icke haft något emot att biträda denna mening, om förslaget före- ^
legat i den formen; men jag fann det mera öfverensstämmande med (p0rts.)
min förut i frågan uttalade mening att låta i detta såsom i andra
sknldfordringsmål lemnas åt den lagsökandes eget omdöme, till hvilken
myndighet han ville vända sig. Och deri ligger så mycket mindre
fara, som erfarenheten visat, att det i allmänhet endast är med fullt
klara vexelmål, som man vågat gå till öfverexekutor.

Då, såsom den förste talaren framhållit, största vigten ligger
derpå, att den nu rådande förvirringen undanröjes och att Riksdagen
underställer frågan Kongl. Maj:ts pröfning, och då enligt min åsigt
detta nu ej kan ske annorlunda än genom bifall till utskottets förslag,
samt då slutligen Kongl. Maj:t ej lärer underlåta att tillse så väl om
den i reservationen gjorda inskränkning bör göras i det blifvande
lagförslaget som ock huru vid;f möjligen lagstiftningen hellre bör gå i
den retning, som den siste talaren antydt, tror jag det ej innebära
ringaste fara men väl medföra mycket gagn att bifalla lagutskottets
hemställan, till hvilket jag nu förty yrkar bifall.

Herr Rudebeck: Den framställning, som Riksdagens justitieombudsman
gjort till denna och föregående Riksdag om det missförhållande,
som eger rum i afseende på de skilda uppfattningar, som gjort
sig gällande hos öfverexekutorer och hofrätterna rörande öfverexekutors
rätt att handlägga lagsökning i vexelmål, visar behofvet af en lagförklaring
eller en förändring, som undanröjer för framtiden dessa skiljaktiga
meningar. Derom torde de fleste äfven vara ense.

Hvad beträffar den mening, som från ett håll uttalats, att dessa
mål ej skulle i något hänseende kunna upptagas af öfverexekutor, kan
jag för min del ej dela densamma.

I afseende på formuleringen af den framställning, som af Riksdagen
skulle göras till regeringen rörande denna förändring, hafva skiljaktiga
meningar yppat sig inom utskottet, och jag ber derför att obetingadt
få ansluta mig till den mening, som af utskottets majoritet omfattats.

För min del kan jag ej finna att något missförhållande kan ega
rum om prejudicierad vexels lagsökning skulle få upptagas af öfverexekutor.
Det säges visserligen att, om en godkännare uteblir med
förklaring öfver en lagsökning på en dylik vexel, så kan det inträffa,
att han blir tredskovis förpligtad att utbetala vexelbeloppet. Om han
uteblir med sådan förklaring, kan ju det lika väl innebära medvetandet
hos honom, att han ej rättvisligen kan göra någon invändning eller att
det förhållande, som anses kunna vara tvistigt, verkligen förefinnes.
Då kan jag ej finna annat, än att det är fullt berättigad^ att han blir
ålagd betalningsskyldighet. Och skulle denna utgång bero derpå, att
han uraktlåtit iakttaga inställelse, så får han skylla sig sjelf.

Då 93 § vexellagen stadgar rätt för vexelinnehafvaren att, såsom

N;0 12. 6

Lördagen den 5 Mars.

Any. formen i vanligt skuldfordringsmål, hos vexelgäldenär utsöka hvad denne till
^mtda^behand f°r(lr''n&segarens skada skulle vinna, der fordringen förfölle, synes det mig,
Hng i likhet med utskottet, innebära ett uttalande i den rigtning, att öfver(Forts)
exekutor enligt lag eger handlägga lagsökning på grund af sådau
fordran. Det inträffar i andra skuldfordringsmål ofta, och mycket
ofta till och med, att de af öfverexekutor förklaras tvistiga och hänvisas
till domstol. Jag tror nog, såsom det framhållits af justitieombudsmannen
i hans berättelse till förra Riksdagen, att det icke så
ofta inträffar fall, då lagsökning anställes hos öfverexekutor på grund
af prejudicierad vexel. Men förhållanden kunna inträffa, då en innehafvare
af fordran på grund af vexel med öfvertygelse om det rättmätiga
i sin fordran vill begagna sig af denna utväg; och då må det
stå honom öppet i detta fall såsom i andra. Han lider icke större
äfventyr då, än att målet förvisas till domstol såsom tvistigt.

På dessa skäl, och de som af siste talaren och utskottet åberopats,
ber jag att få yrka bifall till utskottet* förslag.

Efter härmed slutad öfverläggning gjordes jemlikt de derunder
framstälda yrkandena propositioner, först på bifall till hvad utskottet
i förevarande utlåtande hemstält och vidare på afslag derå; och förklarades
den förra propositionen, hvilken upprepades, vara med öfvervägande
ja besvarad.

Vid förnyad föredragning af lagutskottets nedauuämnda, den 1
och 2 innevarande mars bordlagda utlåtanden:

n:o 15, i anledning af väckt motion angående framläggande af
förslag till lag rörande sådana bevis, som det skall åligga presterskapet
att utfärda, och

n:o 16, i anledning af väckta motioner om ändring i gällande
bestämmelser rörande upprättandet af förslag till klockare- och organisttjenst,

biföll kammaren hvad utskottet i dessa utlåtanden hemstält.

Ifrågasatt behörighet
för
qvinna att innehafva
klockarebefattning.

Föredrogs å nyo lagutskottets den 1 och 2 i denna månad bordlagda
utlåtande n:o 17, i anledning af väckt motion angående rätt för
qvinna att innehafva klockare- och kyrkosångarebefattningar.

Herr Bergström: Mot utskottets förslag har jag och de flesta
af kammarens ledamöter i utskottet reserverat oss och yrkat afslag å
motionen. Jag förnyar här detta yrkande och hemställer, att kammaren
täcktes afslå utskottets tillstyrkande hemställan.

Lördagen den 5 Mars. 7

Man finner af motionärens framställning, att Kougl. Maj:t i särskilda
fall gifvit dispens från kyrkolagens hithörande bestämmelse i så
måtto, att Kongl. Maj:t tillåtit qvinna att söka och innehafva klockarebefattning
i viss församling och äfven någon gång att söka sådan befattning
inom ett helt stift. Men hvad motionären här afser är att
åvägabringa en lagbestämmelse, att hvarje qvinna, som gjort sig kompetent,
skall kunna innehafva klockaretjenst. Men ej nog dermed; han
åsyftar äfven, att en qvinna, som är folkskolelärarinna, skall med denna
befattning fa förena klockarebefattning. Jag anser redan det vara betänkligt,
att regeringen har dispenserat från kyrkolagen, och jag kan
derför för min del icke vara med om att ändra kyrkolagen i föreslagen
syftning. Utskottet säger väl, att »det icke lärer kunna med fog påstås,
att qvinnan i allmänhet mindre väl än mannen skulle lämpa sig
för de sysslor, som tillhöra klockaretjenst.» Jag tillåter mig dock vara
åt motsatt mening. Qvinnan är i regeln ej lämplig att innehafva klockarebefattning.
Klockaren skall uppträda vid gudstjensten, han skall
frambära patén och kalk. Folket skall icke kunna vänja sig vid att
se qvinnor fungera vid den allmänna gudstjensten. Klockaren skall
vidare åtfölja presten i sockenbud. Det skulle kunna gifva onda tungor
anledning till prat, om en ung prest och eu ung qvinlig klockare tillsammans
foro i sockenbud och dylika förrättningar. Man vet ju, huru
benägna menniskor äro att utan anledning tala ondt om sina medmenniskor.

Hvad angår rättigheten för folkskollärarinna att med denna befattning
förena klockaretjenst, vore det synnerligen att beklaga, om
sådan rättighet skulle lernnas, Sveriges allmänna folkskollärareförening
har till Kongl. Maj:t ingifvit en petition, som blifvit öfverleinnad till
kyrkolagskomiténs handläggning. Der påpekas hvart det leder, att en
församling kan besluta förening af klockare- och skolläraretjenst. Det
leder dertill, att församlingen sätter lönen för klockaretjensten så lågt,
att folkskolläraren ej kan i öfverensstämmelse med 27 g folkskolestadgan
aflöna en vikarie, utan måste för det ändamålet tillsläppa en del
af sin skollärarelön, som ju till större delen utgår af statsmedel. Jag
skall tillåta mig anföra något ur denna petition. Enligt hvad den utvisar
äro klockarelöner på 25, 30 och 50 kronor vanliga i Skara och
Visby stift. I Jernband finnas församlingar, der klockarelönen är faststähl
till 18 eller 20 kronor. Förenade klockare- och organisttjenster
aflönas å ett stort antal ställen på landsbygden med omkring 100 kronor,
i Skara och Visby stift med endast 50 kronor, ja i en församling
med blott 41 kronor. Det gifves till och med församlingar, Indika
ej kunnat erhålla orgeltrampare för den lön, som de ansett tillräcklig
för organisten. De flesta af sådana lågt afiönade klockare- och organistbefattningar
äro förenade med skolläraretjenster. Om en lärare vill
söka en dylik skolläraretjenst, måste han alltså göra sig kompetent att
bestrida äfven organist- och klockarebefattningarne samt för nyss anförda
lilla lön ikläda sig förpligtelse!! att sköta dessa sysslor.

N:o 12.

Ifrdgasatt behörighet
för
qvinna att innehafva
klockarebefattning.

(Forts.)

N:0 12. 8

Lördagen den 5 Mars.

Ifrågasatt behörighet
för
qvinna att innehafva
klockarebefattning.

(Forts.)

Det säges vidare i denna petition: »Det gifves lärare, som på
grund af klockarelöuens obetydlighet begärt att få afstå klockaresysslan,
men fått denna begäran afslagen under förklaring, att tjensterna ledigannonserats
såsom »förenade». Den, som ej velat tillika afstå från
skolläraresysslan, har alltså tvingats att tillika uppehålla kloekaretjensten,
äfven om ersättningen härför varit aldrig så liten.»

Folkskollärarne anropa i denna petition Kongl. Maj:t om hjelp
mot dessa sorgliga förhållanden.

Om nu motionen skulle vinna framgång, blefve ju följden, att
samma nöd skulle drabba folkskollärarinnorna. Dertill kommer, att
qvinnorna äro svaga och icke hafva så stor kraft som männen. Eu
qvinna skulle genom förening af dessa 2 eller 3 tjenster alldeles uttömma
sina krafter, hvaraf följden skulle blifva, att folkundervisningen
blefve försummad. Det är likväl sagdt i folkskolestadgan, att folkskolläraren
skall »i främsta rummet egna sin tid och sina krafter åt
skollärarekallet samt, så vidt nödigt pröfvas, genom särskild med kyrkoherdens
och församlingens samtycke utsedd persons biträde uträtta
förefallande till klockarebefattning hörande göromål.»

Uti hvad jag nu yttrat torde finnas fullgiltiga skäl för utslag å
herr Hammarlunds motion och utskottets betänkande. Jag yrkar afslag.

Herr Hasselrot: Äfven om man skulle hysa den uppfattning, att
qvinnau skulle i ett och annat afseende vara mindre lämplig för de
sysslor, som åligga eu klockare, hvilken uppfattning jag tror till hufvudsaklig
del beror på det ovanliga uti att se eu qvinna uppträda
under dylika förhållanden, tror jag dock att den uppfattningen icke
bör vara hufvudsakligen bestämmande för det omdöme, man bör fatta
i denna fråga. Förhållandet är nemligen det, att Kongl. Maj:t under
de senare åren har gifvit qvinna rätt att söka klockaretjenst icke blott
i viss församling, då derom framstälts anhållan, utan jemväl gifvit
qvinno!'' ansökningsrätt inom hela stift. Så vidt jag kan förstå, har Kongl.
Maj:t i officiel väg dermed förklarat, att qvinnor ej äro olämpliga
eller odugliga att sköta klockarebefattningar. Här är blott fråga om
att göra denna lag allmän för qvinnor i stället för att låta det, såsom
hittills, bero på administrativ pröfning i särskilda fall. Jag tror det
vore enklare och rigtigare, att lagen blefve lika för alla.

Den af utskottets ärade ordförande påpekade petitionen kan jag
ej tro bör kunna inverka något väsentligt på omdömet i denna fråga.
Denna petition afser att undanrödja den olägenhet, som ligger uti att
klockare- och skolläraretjenster förenas. Detta kan emellertid nu i
allmänhet ske endast när skolläraren är man, och denna olägenhet är
väl lika stor, derest tjensterna äro förenade hos en man som hos en
qvinna. Såsom det nu är stäldt i vissa församlingar, der klockareoch
skolläraretjensterna äro förenade, utgör detta ett hinder för församlingarna
att till sistnämnda befattning få en qvinna, om hon ock

Lördagen den 5 Mars.

9 N:0 12.

dertill vore än så duglig, blott derför att hon ej på samma gång kan
få vara klockare.

Jag tillåter mig .särskildt påpeka, att derest en sådan bestämmelse,
som den här ifrågasatta, skulle blifva lag, skulle derför ingen församling
tvingas att mot sin vilja antaga en qvinlig klockare. Församlingen
erhåller blott den efter mitt förmenande fullkomligt billiga rättigheten
att välja den, som de finna bäst qvalificerad utan afseende
å kön.

På grund häraf yrkar jag bifall till utskottets förslag.

Herr Bill in g: Då en ledamot af kammaren yrkat bifall till

lagutskottets förslag anser jag mig böra säga några ord för att motivera
mitt yrkande om afslag å detsamma. Innan jag det gör, ber jag
dock fa fasta uppmärksamheten på en sak, derför att jag tror att en
och annan icke har tillräckligt lagt märke till den: att nemligen, då
här talas om klockarebefattning, det ej dervid talas om organisttjenst.
Qvinna har redan rätt att blifva organist — således om den saken är
nu ej alls fråga, lika litet som jag tror någon skulle vilja ifrågasätta
qvinnans lämplighet för denna befattning. Här är endast och allenast
fråga om rätt för qvinna att erhålla klockarebefattning.

Jag vill då till en början uttala såsom min mening, hvad också
af utskottets ärade ordförande nyss blifvit sagdt, att det verkligen
enligt nu gällande lag är hinder för qvinna att få klockarebefattning.
Jag vill ej inlåta mig på frågan, huru det må kunna hänga samman,
att det oaktadt dispens i särskilda fall gifvits — för min del anser
jag, som sagdt, att gällande lag derför lägger absolut hinder i vägen.

Jag vill vidare gifva såväl motionären som utskottet rätt i det
afseende!, att kompetensfordringarne för klockarebefattning ej äro af
annan beskaffenhet än att qvinnor lika väl som män kunna fylla desamma.

Jag vill vidare erkänna att motionären och utskottet hafva rätt
deruti, att klockarebefattning i allmänhet är af den beskaffenhet, att
den kan skötas lika väl af qvinnor som af män. Men häraf följer
icke att jag skulle vilja anse det vara lämpligt att qvinnor fa blifva
klockare.

En klockares åligganden äro ganska ovissa. Några af dem äro
angifna i gällande kyrkolag, andra bestämmas i öfverensstämmelse med
gällande lag genom instruktioner utfärdade af domkapitlet. Jag skall
nu icke inlåta mig på hvad dessa instruktioner i allmänhet innehålla,
utan håller mig till hvad kyrkolagen i ärendet stadgar och hvad som
är gällande praxis. Därvid är det ej svårt att uppvisa, att, om också
qvinna kan utföra klockarebefattning i allmänhet, det dock icke är
lämpligt att hon det gör.

I södra Sverige — jag vill blott taga ett litet exempel — har en
klockare den uppgiften att gå i spetsen för liktåg, då lik föras in på
kyrkogården, gå i spetsen och sjunga en likpsalm. Jag frågar, om

Forsla Kammarens Fiol. 1892. N:o 12. 2

Ifrågasatt be
bärighet för
qvinna att inne
hafva klockare
befattning.
(Forts.)

N:o 12. 10

Lördagen den 5 Mars.

Ifrågasatt be herrarna tycka, att det skulle vara en uppbygglig syn att se en qvinna
bärighet för på det sättet i spetsen för ett liktåg och sjunga lik in på kyrkofana
gården? Här i öfra Sverige pläga väl ej klockare gå i spetsen för

befattning, liktåg och sjunga, men han går dock i spetsen för tåget, och det vore
(Foris.) väl ej lämpligt, att eu qvinna prestaverade framför processionen.

Jag skall nu bedja fa uppläsa en rad i kyrkolagen, som talar om
klockarens åligganden. Denna rad lyder så: »att vara presterna vid
gudstjensten, skriftermålen och, när det befålles, uti sockenbud samt
annan kyrkotjenst vid handen.»

Denna rad angifver det lnifvudsakligaste af klockares åligganden,
det öfriga är af mindre betydenhet. Anse herrarna, att det skulle
vara en vacker syn att se eu qvinna klifva upp på stegar och hänga
upp siffernummer på psalmerna inför den samlade menigheten? "Vore
det väl passande att se dem vandra upp på predikstolen med kungörelser?
Anse herrarna det vara lämpligt att i alla de fall, då presten
och klockaren alldeles ensamma hafva med hvarandra att göra i enskilda
hus, i sakristian, på sockenresor o. s. v. finna tillsammans en
qvinlig klockare och eu prest?

Hvarje riksdag vandrar igen och om igen den mycket omtalade
Caesars hustru, och hon lär väl icke få vara i fred för kommande dagar
heller — men om vid något tillfälle utsagan om denna qvinna, som ej
får misstänkas, skulle dragas fram, så borde det vara nu.

Jag vill ej närmare inlåta mig på detaljer, utan anser mig hafva
anfört nog för att yrka afslag på utskottets betänkande.

Sedan öfverläggningen förklarats härmed slutad, gjordes i enlighet
med derunder framstälda yrkanden propositioner, först på bifall
till hvad utskottet i det nu föredragna utlåtandet hemstält och vidare
på afslag derå; och förklarades den senare propositionen vara med
öfvervägande ja besvarad.

Vid föredragning af statsutskottets nedannämnda, den 2 innevarande
månad bordlagda utlåtanden:

n:o 19, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående öfverlåtande
till Gefle stad af den s. k. Fredriksskansholmen,

n:o 20, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående försäljning
af åtskilliga kronan tillhöriga, till begagnande af artilleribatteriet
i Hernösand upplåtna byggnader och lägenheter, samt

n:o 21, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående afsöndring
af jord från häradshöfdingebostället 1 mantal Vassmolösa n:o 5
i Kalmar län,

biföll kammaren hvad utskottet i dessa utlåtanden hemstält.

Lördagen den 5 Mars. 11

Föredrogos, men bordlädes å nyo på flere ledamöters begäran
statsutskottets den 2 i denna månad bordlagda utlåtanden n:is 22—24.

Föredrogos och hänvisades till statsutskottet de under sammanträdet
aflemnade kongl. propositionerna.

Herr talmannen yttrade, att han, efter öfverenskommelse med herr
talmannen i Andra Kammaren, finge hemställa, att Första Kammaren
ville besluta att vid sitt sammanträde onsdagen den 9 innevarande
mars företaga val af elektorer och suppleanter för utseende af Riksdagens
fullmägtige i riksbanken och riksgäldskontoret jemte deras suppleanter.

Till denna hemställan lemnade kammaren sitt bifall.

Justerades ett protokollsutdrag för sammanträdet den 2 i denna
månad och fyra för dagens sammanträde.

Herr Cederberg väckte en motion, n:o 30, angående skrifvelse till
Konungen med begäran om förslag till ändrade bestämmelser i fråga
om rätt att välja riksdagsmän i Andra Kammaren.

Denna motion bordlädes på begäran.

På framställning af herr talmannen beslöts, att på föredragningslistan
till nästa sammanträde skulle bland utskottsbetänkandena sättas
främst de, hvilka denna dag blifvit bordlagda första gången.

Kammaren åtskildes kl. 1.02 e. m.

In fidem

A. von Krusenstjerna.

»

N:o 12.