RIKSDAGENS PROTOKOLL (Riksdagens protokoll 1885:4)

RIKSDAGENS PROTOKOLL.

1885. Andra Kammaren. M:o 4.

Tisdagen den 27 Januari.

Kl. 1 e. m.

§ 1-

Justerades protokollet för den 20 innevarande Januari.

§ 2.

Föredrogos och hänvisades till Lag-Utskottet nedannämnda på
Kammarens bord hvilande Kongl. propositioner, nemligen:

angående förändrade bestämmelser rörande ordalagen vid edgångs
fullgörande;

ig angående lösdrifvares behandling.

Vid föredragning härefter af Kongl. Maj:ts proposition angående
skyldighet att deltaga'' i kostnaden för byggnad och underhåll af prestgård
begärdes ordet af

^ ! Herr Magnus Jonsson, som yttrade: Jag har begärt ordet i
denna fråga endast för att tillkännagifva min åsigt om grundlagsenligheten
af dess behandling; jemte det jag vill försvara såväl LagUtskottets
åtgörande dervid sistlidet år som Kamrarnes derefter fattade
beslut.

Jag tror för min del, att, när det är fråga om att göra eu skattelindring
för en eller flere individer i samhället, så bör icke den ena
klassen på grund af vissa privilegier blifva mer gynnad än den andra.
När alla, som förut varit befriade från skyldigheten att deltaga i kostnaden
för byggnad af prestgård, måste underkasta sig denna skyldighet,
så bör den äfven åläggas såväl adel som prester; och jag tror
derför, att detta ärende icke bör hänskjutas till vare sig kyrkomöte
eller adelsmöte för inhemtande af deras meningar. Det kan väl synas
förmätet, att en så ringa person som jag uttalar detta, men ett stöd
för denna min åsigt eger jag i Kongl. Maj:ts år 1868 afgifna nådiga
proposition angående skyldighet att bygga och underhålla vägar vinterAndra
Kammarens Prof. 1885, N:o 4. 1

N:o 4.

Tisdagen den 27 Januari.

tiden, i hvilken proposition Kongl. Maj:t oförtydbart uttalat den åsigten,
att vid en förändring, sådan som den här föreslagna, der fråga
är att lägga en viss tunga icke på endast en klass, utan på alla,
hvarken kyrkomötet eller adelsmötet beböfver höras deröfver. För
min del hyser jag ock den åsigten, att Kongl. Maj:t och Riksdagen
icke onödigtvis böra skjuta från sig lagstiftningsrätten i de frågor,
der sådan rätt dem rätteligen tillkommer, och jag kan icke annat än
protestera mot ett sådant förfarande. Man säger måhända: Högsta
Domstolen har nu hyllat en annan mening och Kongl. Maj:t likaså,
och man får böja sig under dessa myndigheters åsigt. Men äfven för
min uppfattning kan hemtas stöd från båda dessa myndigheter, och
jag tager mig friheten att till upplysning i detta afseende uppläsa några
delar af den af mig nyss åberopade nådiga propositionen. Det heter:

“Möjligen kan det ifrågasättas, huruvida den frihet från deltagande
i kostnaden för vinterväghållningen, som i följd af frihet från deltagande
i väg- och brohållningsbesväret, på grund af särskilda Kongl. resolutioner,
hitintills varit bruk, qvarnar, skattlagda utjordar och lotshemman
beviljad, likasom den frihet, som i detta hänseende tillkommer
frälsesaterierna i Skåne, Halland, Blekinge och Bohus län, bör fortfarande
gälla, äfven om nu förutsatt förändring kommer till stånd;
men då förberörda frihet måste anses meddelad endast med afseende
å de förhållanden, som egde rum, då densamma beviljades, eller att
väg- och brohållningen var ett jorden uteslutande åliggande besvär,
lärer deraf ock böra följa, att tillämpningen af denna frihet förfaller
för den del af ifrågavarande besvär, som genom statsmakternas beslut,
efter en helt och hållet ny grund, göres gemensamt för alla skattskyldige.
“

“Vid en sådan öfverflyttning fordra dock rättvisa och billighet,
att jorden fortfarande drager samma andel, som i kommunalförfattningarne
är i afseende å fyrktalsberäkningen iakttaget, eller dubbelt
emot annan fastighet, frälseränta och hvarje annat beskattningsföremål.
Att deremot befria vissa slag af inkomst från all delaktighet
härutinnan, synes icke böra ifrågakomma. “

“På grund af hvad sålunda är anfördt, vill Kongl. Maj:t, i fråga
om vinterväghållningens utgörande å landet, härmed föreslå Riksdagen
att, med ändring af föreskriften i Kongl. förordningen den 13 September
1790, § 5, må stadgas, att, när i öfverensstämmelse med
nämnda författning till vägarnes hållande i fargilt stånd vintertiden
vid snöfall så kallade ploglag äro eller blifva inrättade, den för alla
ploglagen uti socknen eller häradet belöpande ersättning sammanslås
och inom socknen eller häradet fördelas efter den allmänna grund,
som gäller för uttagande af kommunalutskylder på landet. “

Denna Kongl. proposition är kontrasignerad af G. Lagerstråle och
aflåten under den tid Hans Excellens Friherre de Geer var Justitiestatsminister,
och jag vill tro, att äfven dessa herrar voro allmänt
erkända såsom skickliga lagtolkare och lagkännare.

Regeringen har sålunda sjelf för omkring femton år sedan uttalat
eu liknande åsigt, som den af mig förfäktade och dertill kommer, att
såväl Högsta Domstolen som 1''egeringen hafva låtit oanmärkt passera

Tisdagen den 27 Januari.

N:o 4,

Riksdagens beslut af 1876 om förändringar med afseende å byggande
af kyrkor, hvilka förändringar inneburo att från dylik bygnadsskyldighet,
som förut uteslutande ålegat i mantal satt jord, adel och presterskap
ej vidare skulle vara befriade. Icke heller har vare sig Högsta
Domstolen eller Kongl. Maj:t dragit i betänkande att sanktionera det
beslut, Riksdagen förra året fattade rörande tingshusbygnadsskyldighet,
hvarifrån adel och presterskap äfven förut varit befriade.

Jag tror således goda skäl tala för den meningen, att förenämnda
ärende icke är af beskaffenhet att behöfva föreläggas kyrkomötes pröfning;
och jag anhåller, att hvad jag nu yttrat, måtte få åtfölja den
Kongl. propositionen till det Utskott, till hvilket propositionen kommer
att öfverlemnas.

Vidare anfördes icke; och blef Kongl. Maj:ts ifrågavarande proposition,
jemte det af Herr Magnus Jonsson i anledning deraf nu afgifna
yttrande, jemväl remitterad till Lag-Utskottet.

Till samma Utskott hänvisades vidare Kongl. Maj:ts propositioner:

angående ändring i 9, 51 och 52 §§ Konkurslagen;

angående dels säkerhet för utbekommande af utflyttningsbidrag
och andra ersättningar i anledning af laga skifte och dels tillägg till
136 § skiftesstadgan; samt

angående ändringar i fattigvårdsförordningen.

Till behandling af Stats-Utskottet öfverlemnades följande Kongl.
propositioner, nemligen:

angående upplåtande af enkesäten åt H. M. Drottningen och H.
K. H. Kronprinsessan;

angående beviljande af vissa förmåner för enskilda jern vägsanläggningar; angående

upplåtelse af mark m. m. till Örebro stad för möjliggörande
af Svartåns reglering och kanalisering;

angående försäljning af en del smärre kronolägenheter;

angående expropriation af jord från en statsverket tillhörig lägenhet
till begrafningsplats för S:t Marise och S:t Petri församlingar i
Ystad; samt

angående aflöning och lönetillskott åt lärare och lärarinnor vid
folkskolor m. in.

§ 3.

Föredrogos och lades till handlingarne Kongl. Maj:ts skrivelser
till Riksdagen:

l:o) i anledning af en vid sistförfluten riksdag beslutad lagförändring;
och

2:o) med tillkännagifvande att Kongl. Maj:t förordnat Statsrådet
m. m. Johan Henne Lovén att under innevarande riksdag utöfva den
befattning med riksdagsärenden, som enligt 46 § af Riksdagsordningen
tillkommer en ledamot af statsrådet;

N;o 4.

Tisdagen den 27 Januari.

och skulle underrättelse om denna sistnämnda skrifvelses innehåll
meddelas vederbörande Utskott samt de ledamöter, som hafva inseende
öfver Riksdagens kansli.

§ 4.

Föredrogos de i gårdagens sammanträde väckta motioner; och
hänvisades:

Herr E. J. Ekmans motion, N:o 13, till Stats-Utskottet;

Herr O. Ericksons i Bjersby motioner, N:is 14 och 15, till Lagutskottet; Herr

A. Bengtssons motioner Nös 16, 17 och 18 till Lag-Utskottet;
Herr S. Johnsons motion, N:o 19, till Bevillnings-Utskottet; samt
Herr A. Hedins motion, N:o 20, till Stats-Utskottet.

Följande nya motioner anmäldes, nemligen af:

Herr E. G. Fredholm, N:o 21, med förslag till ändringar i gällande
tulltaxa;

Herr P. Pehrsson i Norrsund,

N:o 22, angående registreringsafgift vid införsel af vissa landtmannaprodukter;
och

N:o 23, angående tillägg till 59 § Konkurslagen;

Herr P. Persson i Stora Isie, N:o 24, angående upphäfvande af
kyrkomötets vetorätt;

Herr J. Pettersson i Alfvesta, N:o 25, om ändring af 26 § i
Kong! förordningen angående hushållningen med de allmänna skogarne
i riket den 29 Juni 1866;

Herr P. 31. Larsson i Loa, N:o 26, angående ändringar och tilllägg
i Kongl. förordningen om mått och vigt af den 22 November 1878;

Herr G. Ilceggström, N:o 27, angående förändrade föreskrifter
med afseende å utbetalning af ersättning till vittnen i brottmål;

Herr A. Andersson i Smedbyn, N:o 28, angående statsbidrag till
premier åt lärlingarne vid rikets landtbruksskolor;

Herr J. Anderson i Tenhult,

N:o 29, angående utdelande vid riksdags början till dess ledamöter
af näst föregående årgång af Svensk Författningssamling; och

N:o 30, med förslag till lag angående vägunderhållningsbesvärets
utgörande på landet;

Herr E. Thermcenius, N:o 31, angående ändring i gällande lagstiftning,
beträffande försäljning af vin och maltdrycker till afhemtning;

Herr N. Nilsson i Vrängebol,

N:o 32, angående förhöjning af anslaget till undersökningar och
expenser för allmänna arbeten; och

N:o 33, angående inrättande af ett Riksbankens afdelningskontor
i Karlstad;

Herr J. Andersson i Lysvik,

N:o 34, angående bildande af en fond utaf tillgängliga statsmedel
för beredande af lån åt företrädesvis mindre jordbrukare;

Tisdagen den 27 Januari.

N:o 4.

N:o 35, angående utarbetande af lagförslag om byggande och
underhåll af utfarts- och byvägar; och

N:o 36, angående förnöjdt statsbidrag till aflöning af folkskolelärare
och lärarinnor;

Herr G. Jansson i Krakerud,

N:o 37, angående upphörande af kyrkoherdes sjelfskrifvenhet såsom
ordförande i skolråd; och

N:o 38, angående ändring i 24 och 33 §§ af gällande folkskolestadga; Herr

W. Farup, N:o 39 angående tillägg till 12 § Bevillningsförordningen; Herr

A. Svenson i Edum, N:o 40, angående beredande af förmånsrätt,
näst efter kronoutskylder, för kommunalutskylder, som böra
af fastighet utgå;

Herr K. P. Arnoldson, N:o 41, om ändringar i Kongl. förordningen
om kommunalstyrelse i Stockholm;

Herr A. Markstedt, N:o 42, angående ändring i 12 § Bevillningsförordningen; Herr

A. P. Lind,

N:o 43, angående tillägg till 3 § 2 kap. Kättegångsbalken; och

N:o 44, om skrifvelse till Kongl. Maj:t, rörande rotehållares befriande
från byggande och underhållande af trossbod samt trossens
fortskaffande till och från mötesplatserna; samt

Herr A. V. Ljungman, N:o 45, angående skrifvelse till Kongl.
Maj:t, rörande revision af grundlagarne samt utarbetande af nytt förslag
till föreningsakt mellan Sverige och Norge.

Dessa motioner bordlädes.

§ 6.

Till bordläggning anmäldes Stats-Utskottets Memorial, N:o 1, med
den till innevarande Riksdag af fullmäktige i Riksgäldskontoret afgifna
berättelse.

§ 7.

Justerades protokollsutdrag för detta sammanträde.

§ 8.

Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades
Herr C. H. Lundström under 7 dagar från o. med den 2 instundande Febr.

„ E. J. Ekman „ 6 „ „ „ 28 innevarande månad.

Kammarens ledamöter åtskildes kl. -j-2 e. m.

In fidem

11. A. Kolmodin.

Nio 4.

Onsdagen den 28 Januari.

Kl. 1 e. in.

§ 1.

Vid föredragning till en början af Herr E. G. Fredholms vid
gårdagens sammanträde afgifna motion, N:o 21, med förslag till ändringar
i gällande tulltaxa, anförde

Herr Dickson: Herr Talman! Jag får bedja att redan vid detta
tillfälle, vid remissen af den första under denna riksdag väckta motion
angående skyddstullar — jag fruktar nemligen, att andra motioner rörande
samma ämne komma efteråt — få yttra några ord.

Jag inser ganska väl att med anledning af Bevillnings-Utskottets
sammansättning motionens öde inom Utskottet är på förhand gifvet.
Jag inser jemväl, att den egentliga striden kommer att utkämpas så
väl inom båda Kamrarne särskild! som vid den gemensamma voteringen
dem emellan. Jag skulle således icke vid detta tillfälle besvära
Kammaren med något anförande, om jag icke i sammanhang dermed
hade ett litet förslag att göra.

För min del finner jag det ganska naturligt, att jordbrukaren,
som vid uppgörelsen för förra året finner, att han fått sina landtbruksprodukter
sämre betalda än föregående år, skulle önska få tull på
dem för att kunna erhålla större inkomst af sin egendom. Det är
helt naturligt. Men det är här icke så mycket fråga om jordbruket
och rättigheten för jordbrukaren att få mera betaldt för sina produkter,
utan denna fråga om tull å lifsmedel är en hela landets, ja, jag går
ännu längre och säger, en hela mensklighetens fråga. Den omständigheten
att spanmålsmarknaden utvidgats så, att den omfattar hela
den civiliserade verlden har medfört så många stora och goda fördelar,
att man sannerligen borde betänka sig flera gånger, innan man önskar
en återgång till det gamla. Med anledning deraf bär, hvad som förr
stundom inträffade, hungersnöd och dyr tid försvunnit; tillföljd afen
friare tullagstiftning kan man nu förskaffa ett land hvad det behöfver.

Vidare vill jag hemställa huruvida prisen på landtmannaprodukter
inom Sverige verkligen äro så låga, att de skulle berättiga till
åsättande af tull för deras fördyrande. Jag erinrar mig ganska väl
den tid, då vanliga priset på hafre var 4\ å 5 kronor per tunna, då en
tunna råg gälde 10 kronor och smöret 1(5 kronor per lispund. Om vi
se på de pris, som gälla i våra dagar, så medgifves visserligen, att
dessa äro jemförelsevis ganska låga; men om man jemför alla lefnadskostnader
nu och då, så stå spanmålsprisen icke under utan snarare

Onsdagen den 28 Januari.

N:0. 4.

öfver medelmåttan. Orsaken till det öfverklagade missförhållandet
torde vara att söka deri, att prisen på jordegendomar genom konkurrensen
mellan spekulanterna kanske blifvit onaturligt stegrade, så att
de, som köpt dylika egendomar, icke kunna påräkna den afkastning
af dem, som de vid köpets ingående trott sig kunna erhålla.

Jag vill äfven vid detta tillfälle antyda, att jag anser frågan om
åsättande af lifsmedelstullar icke egentligen vara en frihandelsfråga,
icke en strid mellan protektionister å ena sidan och frihandlare å den
andra; jag håller nemligen för troligt, att det finnes ganska många
jordbrukare, som skulle önska högre pris på sina produkter utan att
derför röja någon benägenhet för högre skyddstullar på manufakturvaror
och dylikt, hvilket naturligtvis skulle föröka lefnadskostnaderna
och minska förtjensten för dem, lika väl som jag äfven är öfvertygad
om, att mången fabriksidkare kan önska skyddstull på sina fabrikat
utan att intressera sig för lifsmedelstullarnes höjande, hvarigenom
arbetskostnaderna skulle komma att ökas och förtjensten på deras
fabriksrörelse minskas. Det kan också icke annat än förefalla ganska
besynnerligt, ja, nästan som en paradox, en motsägelse, att när arbetarefrågan
står på dagordningen och vi alla önska dess lösning, att då
talet om nödvändigheten att söka åstadkomma en lindring och förbättring
i arbetarnes ställning och vilkor ligger på allas våra läppar, att,
säger jag, just då framkomma med ett förslag, som uppenbarligen är
egnadt att stegra arbetarens lefnadskostnader och försvåra hans ställning;
det är en motsägelse, som åtminstone jag för min del icke kan
förklara. Men skulle man verkligen söka något slags förklaring, så
vore den väl att finna i menniskans stora benägenhet att låta sin
åskådning och sitt handlingssätt bestämmas af hvad hon finner vara
för henne sjelf fördelaktigt.

Nu kan man invända, att den här i frågastälda, ehuru ingalunda
ringa tullsatsen just icke spelar någon betydlig rol i förhållande till
de iluktuationer, som tidt och ofta ega rum i spanmålsprisen och följaktligen
i lefnadskostnaderna, enkanneligen arbetarens. Det kan väl
vara sant. Men jag ber få erinra, att antydda prisstegringar varit en
följd af missväxtår; och sådant lärer det icke stå i lagstiftningens
makt att undanrödja. Deremot bör lagstiftningen noga betänka sig,
innan den framkallar en konstlad dyr tid, som naturenligt icke existerar.

Jag hoppas att den svenska Riksdagen icke måtte taga ett så
ödesdigert steg som att gå tillbaka till spanmålstullen. Skulle emellertid
så. olyckligt vara, har jag en liten proposition att framlägga till
Bevillnings-Utskottets begrundande, den nemligen, att den inkomst,
som komme att inflyta genom åsättande af tull å spanmål, mjöl
och andra landtprodukter, icke skall ingå till statsverket att användas
för bestridande af statsverkets utgifter, utan särskildt reserveras
för att uteslutande användas till beredande af förbättring i arbetarnes
ställning. Härigenom skulle man vinna ett dubbelt mål, ty å
ena sidan skulle landtbrukaren få högre betaldt för sina produkter
och å den andra sidan skulle arbetaren, som alltid nödgas betala sina
lifsförnödenheter dyrt, få den genom tullens åsättande ökade beskatt -

N:o 4.

Onsdagen den 28 Januari.

ningen återgäldad. Huru en sådan förbättring i arbetareklassens ställning
skall kunna åstadkommas, vare sig genom inrättande af anstalter
för ålderdomsförsörjning eller på annat sätt, kan det vara öfverflödigt
att för närvarande ingå på. Skulle ett beslut i den rigtning,
hvarom jag nu gjort förslag, framdeles fattas af Riksdagen, blir det
nog tid att tänka på sättet för medlens användande.

Det är endast detta jag velat framställa till allvarligt begrundande.
Och jag slutar med det uttalande, att jag vågar i det allra
längsta hoppas att svenska Riksdagen icke skall komma att fatta ett
sådant sorgligt och mot alla sunda nationalekonomiska principer stridande
beslut som det, att åsätta lifsförnödenheter tull.

Den ifrågavarande motionen blef härefter, jemte Herr Dicksons i
anledning af densamma nu afgifna yttrande, hänvisad till Bevillningsutskottet.

Af öfriga i gårdagens sammanträde anmälda och bordlagda motioner
hänvisades:

Herr P. Fehrssons i Norrsund motioner, N:o 22, till Bevillningsutskottet,
och N:o 23, till Lag-Utskottet;

Herr P. Perssons i Stora Isie motion, N:o 24, till Konstitutionsutskottet; Herr

J. Petterssons i Alfvesta motion, N:o 25 till Lag-Utskottet;

Herr P. M. Larssons i Loa motion, N:o 26, till Tillfälligt Utskott; Herr

Gr. Hceggströms motion, N:o 27, till Lag-Utskottet;

Herr A. Anderssons i Smedbyn motion, N:o 28, till Stats-Utskottet;

Herr J. Andersons i Tenhults motioner, N:o 29, till Stats-Utskottet
och N:o 30, till Lag-Utskottet;

Herr E. Thermcenius’ motion, N:o 31, till Tillfälligt Utskott;

Herr N■ Nilssons i Vrängebol motioner, N:o 32, till Stats-Utskottet
och N:o 33 till Banko-Utskottet;

Herr J. Anderssons i Lysvik motioner, N:o 34, till Stats-Utskottet,
N:o 35 till Lag-Utskottet och N:o 36, till Stats-Utskottet;

Herr G. Janssons i Krakerud motioner, N:o 37 till Lag-Utskottet
och N:o 38 till Tillfälligt Utskott;

Herr W. Farups motion, N:o 39, till Bevillnings-Utskottet;

Herr A. Svensons i Edum motion, N:o 40, till Lag-Utskottet;

Herr K. S. Arnoldsons motion, N:o 41, till Lag-Utskottet;

Herr A. Marhstedts motion, N:o 42, till Bevillnings-Utskottet;

Herr A. P. Linds motioner, N:o 43 till Lag-Utskottet och N:o 44
till Stats-Utskottet; samt

Herr A. V. Ljungmans motion, N:o 45, till Konstitutions-Utskottet.

§ 2.

Föredrogs och lades till handlingarne Stats-Utskottets Memorial,
N:o 1, med den till innevarande Riksdag af fullmäktige i Riksgäldskontoret
afgifna berättelse.

Onsdagen den 28 Januari.

N:o 4,

§ 3.

Följande nya motioner anmäldes, nemligen af:

llerr E. Wretlind, N:o 46, angående skrifvelse till Kongl. Maj:t
om framläggande af lagförslag rörande skyldighet för församlingarne
i riket att i mån af omfång och folkmängd hos sig anställa nödigt
antal barnmorskor med bestämd minimilön;

Herr P. Waldenström,

N:o 47, om inskränkning af rättigheten att försälja vin och maltdrycker,
och

N:o 48, angående successiv indragning till statsverket af all bränvinsförsäljningsafgift; Herr

O. B. Olsson, N:o 49, angående ersättning af statsmedel till
nämndemän för biträde å urtima ting vid ransakningar i brottmål;

Herr A. Magnusson N:o 50, angående ändring i 87 § 2 mom.
Regeringsformen;

Herr W. Gibson, N:o 51, om tillägg till Kongl. kungörelsen den
30 November 1876 angående försäljning af vin m. m.;

Herr C. F. Boll, N:o 52, angående lönereglering för bergsstatens
tjensteman;

Herr C. F. Winkrans, N:o 53, angående förhöjning i ordinarie
anslaget till högre skolor för qvinlig ungdom;

Herr C. tf. Anderson i Skeenda, N:o 54, angående ändring i 44
§ i Kongl. förordningen den 21 Mars 1862 om kommunalstyrelse på
landet;

Herr A. Bokström, N:o 55, om underdånig skrifvelse om beredande
af utvidgad rätt för enskilde att genom statens postinrättning
få meddela sig med statens myndighet;

Herr J. Bengtsson, N:o 56, om underdånig skrifvelse angående
ändring i Kongl. kungörelsen den 11 September 1877 om fortsättningsskolor; Herr

And. Nilsson i Rinkaby, N:o 57, om inrättande af Riksbankens
afdeiniugskontor i hvarje läns residensstad, der sådant kontor
icke redan finnes;

Herr J. Månsson, N:o 58, om upphörande af den i provinserna
Skåne, Halland, Blekinge och Bohus län nu utgående kyrkotionde;

Herr J. P. Nilsson i Käggla, N:o 59 med förslag till förändrad
lydelse af 11 § i Kongl. förordningen den 21 Mars 1862 om kommunalstyrelse
på landet;

Herr J. 0. Önvall, N:o 60, angående tull å spanmål och andra
lancltbruksalster;

Herr A. B. Petersson i Hamra, N:o 61, om tull å inbundna, på
svenska språket tryckta böcker;

Herr W. Carlson, N:o 62, om ändring i tullsatserna å »pelsverk,
beredda och oberedda;»

Herr A. P. Lind, N:o 63, om afskaffande af vissa helgdagar;

Herr Folke Andersson i Helgestad, N:o 64, om beviljande af antingen
fem års räntefrihet å det till Hjelmarens och Qvismarens sjösänkningsbolag
lemnade statslån eller ock anslag åt samma bolag;

Andra Kammarens Prof. 1885. N:o 4. 2

Nio 4,

Onsdagen deri 28 Januari.

Iierr Sam. Johnson i Hvetlanda in. fl., N:o 65, angående åtgärder
i och för upphörande af enskilda bankers rätt att utgifva sedlar
å tio kronor;

Herr A. P. Daniélson,

N:o 66, om statsverkets öfvertagande af rust- och rotehållares
skyldighet att anskaffa beklädnadspersedlar åt båtsmän samt om anslag
för detta ändamål, och

N:o 67, om inrättande af ett Riksbankens afdelningskontor i
Kalmar;

Ilérr J. E. Wikstcn, N:o 68, angående skrifvelse till Kopgl. Maj:t
om förändrade bestämmelser rörande öfverlåtelse af åborätt till kronohemman
och krononybyggen; samt

Herr vice Talmannen L. O. Larsson, H:o 69. angående skrifvelse
till Kong], Maj:t om åtgärders vidtagande emot rikets skuldsättning
till utlandet.

Samtliga dessa motioner bordlädes.

§ 4.

Till bordläggning anmäldes Banko-Utskottets Memorial, N:o 1,
med öfverlemnande af fullmäktiges i Riksbanken till Ustkottet afgifna
berättelse.

Ledighet från riksdagsgöromälen beviljades Herr E. G. Boström
under åtta dagar från och med den 31 innevarande Januari.

Justerades protokollsutdrag, hvarefter Kammarens
des kl. |2 e. m.

ledamöter åtskilIn
fidem

II. A. Kohnoäin.

Stockholm, Isaac Harem’ Boktryckeri-Aktiebolag, 1S85.